Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 november 1988.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det införs ett krav på auktorisation för att få bedriva utbildning av väktare. Det föreslås även att det skall krävas särskild auktorisation för att ett bevakningsföretag skall få bedriva livvaktsverksamhet.

Enligt förslaget skall möjligheterna att anlita en nyanställd men ännu inte godkänd väktare begränsas. Länsstyrelserna ges möjlighet att i det särskilda fallet förordna att den nyanställde inte får anlitas till dess frågan om godkännande prövats. Vidare skall ett beslut om att inte bifalla en ansökan om godkännande av en väktare gälla omedelbart, om inget annat förordnas.

I propositionen tas även frågan om bevakningsföretagens sidouppdrag upp men någon särskild reglering av dessa föreslås inte. Däremot preciseras i lagen att väktarnas straffrättsliga skydd bara gäller när de utför bevakningstjänst.

En väktare, som har lämnat sin anställning hos ett auktoriserat bevakningsföretag, skall enligt förslaget inom två månader därefter visa att han fått ny anställning hos ett sådant företag för att godkännandet inte skall återkallas. Även beslut om återkallelse av ett godkännande skall gälla omedelbart, om inget annat förordnas.

Slutligen föreslås beträflfande såväl lagen om bevakningsföretag som lagen (1980:578) om ordningsvakter att beslut skall överklagas till kammarrätten i stället för till regeringen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

1 Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 63

Nuvarande lydelse

Bevakningsföretag får inte bedriva verksamhet som avses i 1 § första stycket utan tillstånd enligt denna lag (auktorisation).

Föreslagen lydelse

2§'

Bevakningsföretag får inte bedriva verksamhet som avses i 1 § första stycket utan tillstånd enligt denna lag lag (auktorisation). Särskild auktorisation krävs for att bevakningsföretag skall få åla sig bevakning av enskild person for dennes skydd.

Föreskriven utbildning av personal som skall utföra bevakningstjänst får ske endast efter auktorisation enligt denna lag. Företag, som utan all vara bevakningsfiörelag, bedriver sådan utbildning kallas ut-bildningsfiöretag.

Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte.

Länsstyrelsen skall inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i ärende om auktorisation.

Har länsstyrelsen och rikspolisstyrelsen skilda uppfattningar i ärendet skall detta underställas re-geriftgen.

Prövning som avses i 4 § görs beträffande personalen hos ett auktoriserat bevakningsföretag av länsstyrelsen i det län där den som prövningen gäller avseshuvudsakligen komma att tjänstgöra. I fråga om föreståndaren för verksamheten och ledamöter i företagets styrelse görs prövningen av den länsstyrelse som utövar tillsyn över företaget.

Sedan ansökan om prövning Sedan ansökan om prövning gjorts får auktoriserat bevaknings- gjorts får ett auktoriserat bevak-

företag i avbidan på beslut eller besked i ärendet anlita den som ansökningen avser för verksamhet i vilken han ej fär befattning med något förhållande som har betydelse

ningsföretag i avvaktan på beslut eller besked i ärendet anlita den som ansökningen avser för verksamhet i företaget, om inte länsstyrelsen bestämmer annat. Han får

' Senaste lydelse 1980:588, - Senaste lydelse 1980:588, ' Senaste lydelse 1980:588,

Fråga om återkallelse av auktorisation prövas av den länsstyrelse som utövar tillsyn över det berörda företaget. Vid behandlingen av en sådan fråga tillämpas 5 § andra och tredje styckena.

Auktorisation eller godkännande enligt 4 § kan återkallas, när i denna lag angiven förutsättning för sådant beslut ej längre föreligger eller det i övrigt finns särskild anledning därtill. Ett godkännande skall återkallas även när personen i firåga lämnar sin anställning eller sitt uppdrag hos ett auktoriserat bevakningsfiörelag och inte inom två månader därefter visar att han fått ny anställning eller nytt uppdrag hos ett sådant företag.

Fråga om återkallelse av auktorisation prövas av den länsstyrelse som utövar tillsyn över det berörda företaget. Vid behandlingen av en sådan fråga skaU länsstyrelsen inhämta rikspolisstyrelsens yttrande.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:63

Beslut om återkallelse av eller begränsning i ett godkännande gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

14§"
Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst

sex månader döms den som uppsåt- sex månader döms den som eller av ligen uppsåtligen eller av oaktsam- oaktsamhet bedriver verksamhet het bryter mot 2§ eller lämnar som avses i 1 § första stycket utan osann uppgift i fall som avses i 9 §. auktorisation eller lämnar osann

uppgift i fall som avses i 9 §.

15§'
Länsstyrelsens beslut enligt den-        Länsstyrelsens beslut i ärenden
na lag överklagas hos regeringen ge-     enligt denna lag fiår överklagas hos
nom besvär.                        kammarrätten.

Rikspolisstyrelsen får överklaga länsstyrelsens beslut i ärenden om auktorisation.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Annan än auktoriserat bevakningsföretag som vid lagens ikraftträdande bedriver föreskriven utbildning av väktare får under förutsättning att ansökan om auktorisation av sådan verksamhet görs före den 1 oktober 1989, fortsätta verksamheten till dess ansökningen slutligt har prövats. Avslås ansökningen, fårnär särskilda skäl föreligger, ändå medges att verksamheten får fortsätta under en viss övergångstid.

3. Ett auktoriserat bevakningsföretag som vid ikraftträdandet bedriver verksamhet för bevakning av enskild person för dennes skydd eller föreskriven utbildning av väktare behöver inte auktorisation av denna verksamhet under förutsättning att den före ikraftträdandet har getts tillkänna för tillsynsmyndigheten.

4. I fråga om överklagande och underställning av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

" Senaste lydelse 1980:588, '-Senaste lydelse 1980:588,

5§

En ordningsvakt förordnas av rikspolisstyrelsen om tjänstgöringsområdet berör flera län, av länsstyrelsen om det berör flera polisdistrikt inom länet och i övriga fall av polismyndigheten. Förordnandet meddelas för viss tid, högst tre år.

En ordningsvakt förordnas av rikspolisstyrelsen om tjänstgöringsområdet berör flera län, av länsstyrelsen om det berör flera polisdistrikt inom länet och i övriga fall av polisstyrelsen. Förordnandet meddelas för viss tid, högst tre år.

I förordnandet skall anges för vilken verksamhet och inom vilket område det gäller. Meddelas förordnandet med stöd av 3 §, skall det också innehålla uppgiftom tjänstgöringsställe.

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:63

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om ändringar i lagen (1974:191) om bevakningsföretag m. m.

1 Inledning

Inom justitiedepartementet upprättades i mars 1987 en departementspromemoria (Ds Ju 1987:4) med förslag till ändringar i lagen (1974:191) om bevakningsföretag m. m. 1 promemorian behandlas frågor om utbildning av väktare, om möjligheten att anlita någon som väktare innan han har blivit godkänd i vederbörlig ordning och om bevakningsföretagens sidouppdrag. Vidare behandlas frågan om återkallelse av ett godkännande som väktare i vissa fall och frågan om i vilken ordning överklagande skall ske av länsstyrelsebeslut enligt lagen om bevakningsföretag. 1 anslutning till den sistnämnda frågan tas också upp i vilken ordning beslut enligt lagen (1980:578) om ordningsvakter skall överklagas. Promemorians lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har inkommit från kammarrätten i Jönköping, rikspolisstyrelsen, länsstyrelsernas organisationsnämnd, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Hallands och Norrbottens län, skolöverstyrelsen. Svenska TransportarbelarefÖrbundel, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska pollsJÖrbundet, Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges polischefer. Allmänna Bevakningsaktiebolaget (ABAB), Securitasgruppen AB, bevakningsrådet. Svensk KontroU Teknik HB, Svenska Vaktbolags Förbund och Säkerhetsutblldning AB (SAKAB). SAF har med instämmande överlämnat ett yttrande från Allmänna Gmppen. Securitasgruppen AB har avgett sitt remissvar gemensamt med bevakningsrådet.

En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 87 —1033).

Regeringen beslutade den 20 oktober 1988 att inhämta lagrådets yttrande över inom justitiedepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

2. lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter.

2.1 Allmänt om nuvarande ordning

En viktig del av polisens uppgifter är att förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten samt lämna allmänheten skydd och annat bistånd. Dessa uppgifter framgår av 1 och 2 §§ polislagen (1984:387).

Det finns emellertid många gånger ett behov av bevakning och kontroll vid sidan av polisens verksamhet. Detta är framför allt fallet beträflfande vissa objekt eller verksamheter som på grund av befarade intrång eller tillgrepp eller av andra orsaker bedöms vara i behov av en mer eller mindre kontinuerlig tillsyn eller bevakning. Detta behov tillgodoses i stor utsträckning av bevakningsföretag som yrkesmässigt åtar sig att tillhandahålla framför allt personal men även utrustning för bevakningsändamål. Som exempel på dessa företags arbetsuppgifter kan nämnas bevakning av fastigheter, byggnadsplatser, anläggningar, båtar osv. samt bevakning och övervakning av kunder i varuhus och affärer.

Till en början var bevakningsföretagens verksamhet inte föremål för någon större uppmärksamhet eller särskild reglering från samhällets sida. Genom en kungörelse om auktorisation av enskilda bevakningsföretag infördes dock år 1951 en möjlighet för enskilda företag, som yrkesmässigt ombesörjde bevakning, att få auktorisation genom beslut av länsstyrelsen. Auktorisationsförfarandet, som således var frivilligt, innebar bl. a. krav på att anställd personal vid företaget var godkänd med avseende på laglydnad och medborgerlig pålitlighet. Något krav på att väktare skulle ha genomgått viss utbildning ställdes inte.

Efter hand kom det att betraktas som ett väsentligt intresse att samhället hade insyn i och kontroll av bevakningsföretagens yerksamhet för att se till att den bedrevs under betryggande former. Den som anlitade ett bevakningsföretag borde ha en garanti för att företaget på ett seriöst sätt fullgjorde uppdraget. En insyn och kontroll från samhällets sida avsågs också kunna hindra att bevakningsföretagen utvecklades till någon form av privata polis-eller bevakningskårer. Genom lagen (1974:191) om bevakningsföretag (omtryckt 1980:588, BevL) infördes därför ett krav på auktorisation för bevakningsföretag. Länsstyrelserna fick därvid till uppgift att besluta om auktorisation och utöva tillsyn.

I 4 § BevL föreskrivs att all personal hos ett auktoriserat bevakningsföre-

tag skall vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad, medbor- Prop. 1988/89:63 gerlig pålitlighet och lämplighet i övrigt för anställning i sådant företag.

Varken i BevL eller i bevakningsföretagskungörelsen (1974:462, ändrad 1980:595, BevK) finns några närmare bestämmelser om utbildning för den som blivit godkänd som väktare. Enligt 16 § BevL ankommer det på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om bl.a. utbildningen av väktare. I 12 § BevK har angetts att rikspolisstyrelsen (RPS) efter samråd med berörda arbetsmarknadsorganisationer och branschorganisationer skall meddela de föreskrifter som behövs.

I de föreskrifter som RPS har utfärdat med stöd av nämnda bestämmelser behandlas allmänna frågor om utbildning samt utbildningens mål och innehåll. Föreskrifterna finns intagna i RPS författningssamling 1987:1 (FAP 579 — 2) och innebär bl.a. krav på en grundkurs omfattande 217 timmar. I kursen ingår ämnena bevakningsjuridik, bevakningsbranschen, bevakningstjänst, bevakningshjälpmedel, olycksfallsvård, självskydd, väk-tarpraktik, brandförsvar och praktisk yrkesträning. Utbildningen är uppdelad på ett introduktionsavsnitt och en fortsatt utbildning. Varje del avslutas med ett kunskapsprov.

Av föreskrifterna framgår vidare att det är bevakningsföretaget som ansvarar för att väktaren genomgått föreskriven utbildning med godkänt resultat och att detta måste ha skett inom viss tid efter anställningsdagen, fyra månader för heltidsarbetande och sex månader för deltidsarbetande. I föreskrifterna sägs också att bevakningsföretaget vid ansökan om auktorisation skall lämna länsstyrelsen uppgifter om hur företaget avser att bedriva väktamtbildningen och om vilka personer som inom företaget skall ansvara för utbildningens genomförande.

Länsstyrelsen är som förut nämnts tillsynsmyndighet över bevakningsföretagen. Detta kommer förutom i 8 § BevL till uttryck bl.a. i 9 § andra stycket samma lag enligt vilket lagrum bevakningsföretagen är skyldiga att en gång varje år lämna länsstyrelsen en redogörelse för föregående års verksamhet. Av 10 § 3 BevK framgår att en sådan redogörelse skall innehålla bl. a. uppgift om hur företaget anordnar utbildning för personalen. Länsstyrelsen kan dessutom skaffa sig kännedom om utbildningens bedrivande genom att företa inspektion med stöd av 10 § BevL.

En auktorisation kan återkallas enligt 13 § BevL. I föreskrifterna från RPS anges att t. ex. allvarliga brister beträflfande utbildningen bör föranleda att auktorisationen återkallas.

2.2 Vissa uppgifter om bevakningsbranschen

Enligt 1 § BevL avses med bevakningsföretag den som yrkesmässigt åtar sig att för annans räkning bevaka fastighet, anläggning, viss verksamhet, offentlig tillställning eller något annat sådant eller också att bevaka enskild person för dennes skydd.

Med utgångspunkt från denna definition kan man tala om två huvudty
per av bevakning: stationär bevakning och distriktsbevakning. Vid den
stationära bevakningen befinner sig väktarna inom ett och samma område 9

under sitt arbetspass. Till denna typ av bevakning räknas bl.a. områdesbevakning, portbevakning, receptioristjänst, butikskontroll samt ambassad- och tunnelbanebevakning. Distriktsbevakningen skiljer sig från den stationära genom att väktarna under ronder besöker skilda bevakningsobjekt hos olika kunder, där väktarens uppgifter kan växla från objekt till objekt.

Det har på senare tid visat sig att bevaknihgsföretagen i ökad utsträckning åtagit sig uppgifter som faller utanför det som avses med bevakningsverksamhet enligt BevL. Detta kommer att något närmare behandlas i avsnitt 3.3.

Det finns för närvarande ett drygt hundratal bevakningsföretag i landet. De två största företagen är Securitasgruppen AB och Allmänna bevakningsaktiebolaget AB (ABAB). Övriga företag inom branschen är medelstora och mindre.

Både Securitas och ABAB bedriver väktamtbildning vid egna skolor. 1 viss mån anlitar andra bevakningsföretag dessa skolor för sin utbildning. Övriga företag anordnar utbildningen i egen regi eller anlitar något av de två fristående utbildningsföretag som numera finns, nämligen Säkerhetsutbildning AB (SÄKAB), som är knutet till branschorganisationen bevakningsrådet, och IBS Utbildning AB, tidigare Svensk Kontrollteknik HB.

Prop.1988/89:63

Promemoriefiirslaget överensstämmer med mitt, med undantag för att bevakningsföretag inte skall behöva ha auktorisation för att bedriva utbildningsverksamhet och att utbildningsföretag inte behöver utse föreståndare för sin verksamhet.

Remissinstanserna: Förslaget godtas av så gott som alla remissinstanser. Flera remissinstanser anser att föreståndare skall utses för utbildningsföretag.

Skälen för mitt förslag: Utbildning av väktare bedrivs, som jag tidigare har redovisat, dels hos de två största bevakningsföretagen, dels genom särskilda fristående utbildningsföretag. Sistnämnda företag är inte underkastade någon särskild insyn eller kontroll från samhällets sida.

Med anledning av motioner i utbildningsfrågan har näringsutskottet (NU 1985/86:11) sagt sig förutsätta att regeringen och berörda myndigheter utan särskild framställning från riksdagen uppmärksammar frågan hur staten direkt skall kunna utöva en önskvärd tillsyn över den väktamtbildning som bedrivs av andra än bevakningsföretag.

För egen del viU jag framhålla att det är av stor betydelse att den som Prop. 1988/89:63 skall tjänstgöra som väktare uppfyller de krav som ställs på honom enligt BevL, dvs. laglydnad, medborgeriig pålitlighet och lämplighet i övrigt. En viktig fråga för bedömningen av lämpligheten är givetvis den utbildning som en väktare genomgår.

I flera sammanhang, senast i samband med de senaste ändringarna i BevL (prop 1979/80:122 s. 161 o. 165 ), har uttalats att de av RPS meddelade föreskrifterna om väktamtbildningen väl svarar mot de krav på fackteoretiska kunskaper som bör ställas på området. Självfallet finns det ingenting som hindrar att en mera omfattande utbildning meddelas, något som också görs av i varje fall de båda största företagen.

Frågan om i vilka former utbildningen bör genomföras har varit föremål för diskussion alltsedan tillkomsten av BevL. De skäl som har legat till grund för önskemålen om en nyordning har tidigare främst varit dels ett principiellt intresse av en ökad samhällskontroll, dels de problem som förelegat för de mindre och medelstora företagen att anordna en ändamålsenlig utbildning. En redovisning för tidigare behandling av frågan finns i promemorian (s. 8—10).

Det är för närvarande inte aktuellt att staten engagerar sig i själva genomförandet av utbildningen. Däremot står möjligheten fortfarande öppen att utbildning anordnas som uppdragsutbildning i anslutning till den kommunala vuxenutbildningen, något som i praktiken förutsätter en överenskommelse mellan en grupp bevakningsföretag och den eller de kommuner som i så fall skulle svara för utbildningen. Intresset för en sådan lösning har emellertid hittills varit svalt både från bevakningsföretagens och från kommunernas sida, och man torde ha anledning räkna med att utbildningen under överskådlig tid kommer att bedrivas huvudsakligen i samma former som hittills.

Enligt min mening måste det mot den bakgmnden ses som ett väsentligt allmänt intresse att samhället har en tillfredsställande möjlighet att kontrollera att väktarutbildningen i dessa former verkligen genomförs på ett ändamålsenligt sätt.

När det gäller de auktoriserade bevakningsföretag som bedriver egen utbildning av väktare får de nuvarande bestämmelserna anses ge länsstyrelsen tillräckliga möjligheter att kontrollera utbildningens kvalitet och omfattning. När det gäller den utbildning som bedrivs av andra än auktoriserade bevakningsföretag är förhållandena något annorlunda. Indirekt kan visserligen kvaliteten på denna utbildning komma under tillsynsmyndigheternas bedömning genom granskningen av att bevakningsföretagen använder personal som är utbildade på ett lämpligt sätt. De nuvarande bestämmelserna möjliggör dock inte någon omedelbar tillsyn över utbildningsföretagen och medger inte heller inspektioner och liknande.'

Näringsutskottets förut återgivna uttalande tar just sikte på en tillsyn från det allmännas sida över den väktamtbildning som bedrivs av andra än bevakningsföretag. Inte minst med hänsyn till att det är tänkbart att ytterligare utbildningsföretag etablerar sig på marknaden är det angeläget att denna fråga får sin lösning.

Den mest ändamålsenliga lösningen är enligt min mening att föreskrifter 11

t2 Riksdagen 1988/89. 1 samt. Nr 63

meddelas om att företag som bedriver väktarutbildning måste ha auktorisation för detta. Utbildningsföretag som inte är auktoriserade bevakningsföretag blir härigenom föremål för samma tillsyn som dessa. När det gäller bevakningsföretag kan det sägas att dessa inte borde behöva särskild auktorisation för egen intern utbildning. Något sådant krav finns inte idag och de är ju redan underkastade tillsyn. Enligt min mening är det emellertid viktigt för att tillgodose ändamålet med samhällets tillsyn över väktarutbildningen att ett bevakningsföretag inte tillåts påbörja egen utbildning av väktare utan att förutsättningarna för företaget att bedriva utbildningen noga har prövats.

Bestämmelser om auktorisation för utbildning bör införas i BevL efter i huvudsak samma mönster som för auktorisation av bevakningsföretag. Härigenom får man en tillfredsställande samhällelig kontroll och tillsyn av all väktarutbildning. Denna kontroll- och tillsynsuppgift bör som nu åvila länsstyrelsen.

För auktorisation av ett bevakningsföretag krävs att företaget har utsett en föreståndare för verksamheten. I likhet med ett flertal remissinstanser anser jag att kravet på föreståndare bör gälla även för utbildningsföretag. Däremot bör det inte krävas någon särskild föreståndare för ett bevakningsföretags utbildningsverksamhet. Den uppgiften får anses ingå i de funktioner som den för bevakningsföretaget utsedde föreståndaren har.

Jag återkommer till vissa detaljfrågor och övergångsbestämmelser i specialmotiveringen.

Prop.1988/89:63

3.2 Möjligheten att anlita någon som väktare innan han godkänts

Mitt förslag: Den som anställts av ett bevakningsföretag skall liksom nu kunna anlitas i avvaktan på att ansökan om godkännande prövas. Förutom den begränsning med hänsyn till rikets säkerhet som nu finns, skall detta dock inte gälla verksamhet som avser bevakning av person. Länsstyrelsen ges möjlighet att i det särskilda fallet förordna att den nyanställde inte får anlitas eller får anlitas endast för vissa uppgifter till dess frågan om godkännande prövats.

Vidare skall ett beslut om att inte bifalla en ansökan om godkännande av en väktare gälla omedelbart, om inget annat förordnas.

Promemorieförslaget överensstämmer med mitt när det gäller verkan av ett beslut om att inte bifalla en ansökan om godkännande. I de övriga frågor jag tar upp lämnas inga förslag i promemorian.

Remissinstanserna: Promemorieförslaget har fått ett blandat mottagande. Flera remissinstanser har ifrågasatt om man inte helt bör slopa möjligheten att anlita en väktare under den tid då ansökan om godkännande prövas.

Skälen för mitt förslag: Enligt 6 § andra stycket BevL gäller att sedan en ansökan om godkännande av någon som väktare gjorts får ett auktoriserat bevakningsföretag i avvaktan på beslut eller besked i ärendet anlita den

som ansökningen avser för verksamhet i vilken han ej får befattning med Prop. 1988/89:63 något förhållande som har betydelse för rikets säkerhet.

Bestämmelsen har kritiserats för att den kan medföra att personer med avsevärd kriminell belastning under en icke obetydlig tid används i bevakningsverksamhet.

Den aktuella bestämmelsen ersatte en regel i den tidigare gällande auk-torisationskungördsen. Enligt denna kunde auktorisationsmyndigheten medge att personal som inte prövats fick anlitas för tillfälliga uppdrag av visst slag.

Motivet för bestämmelsen i BevL var att bevakningsföretagens behov av arbetskraft kunde växla från tid till annan och att det i vissa fall kunde bli aktuellt med brådskande personalökningar. Avsikten var att underlätta för bevakningsföretagen att bedriva en rationell anställningspolitik och att upprätthålla verksamheten på ett betryggande sätt även vid en tillfälligt ökad arbetsbelastning. Bestämmelsen bygger också på förutsättningen att den tid som vederbörande arbetar utan godkännande skall vara kortvarig och att han under denna tid inte skall tilldelas några känsliga arbetsuppgifter.

Länsstyrelsen i Stockholms län har i en framställning till regeringen, som närmare redovisas i promemorian (s. 13—14), föreslagit att möjligheten att anlita en väktare under den tid då ansökan om godkännande prövas tas bort. Vid remissbehandlingen av framställningen ansåg flertalet instanser att man borde tillmötesgå framställningen (promemorian s. 14—17).

Innan en ansökan görs om godkännande av någon för anställning hos ett bevakningsföretag, ankommer det på företaget att göra en prövning av vederbörandes lämplighet utifrån bestämmelsen i 4 § BevL. Redan därigenom minskar naturligtvis risken för att en person med kriminell belastning skulle kunna påbörja en anställning i ett bevakningsföretag. Erfarenheten visar emellertid att sådana fall ändå kan förekomma.

Det skulle skapa betydande problem för bevakningsföretagen när det gäller nyrekryteringen av väktare om möjligheten att anlita en väktare under den tid då ansökan om godkännande prövas helt tas bort. En ändring av bestämmelsen måste enligt min mening ske under hänsynstagande till bevakningsföretagens situation i detta avseende. Jag anser det därför vara en alltför ingripande åtgärd att upphäva föreskriften i 6 § andra stycket BevL.

Länsstyrelsen i Stockholms län har i sitt yttrande över promemorian påtalat att beslut i ärenden om godkännande av väktare många gånger inte kan meddelas inom rimlig tid på grund av att brottsutredning beträflfande den ansökan gäller drar ut på tiden. Det kan enligt länsstyrelsen dröja avsevärd tid innan brottsutredningen hunnit så långt att tillräckligt beslutsunderlag finns för godkännandeprövningen.

De påtalade olägenheterna bör enligt min mening kunna minskas om
länsstyrelsen ges möjlighet att i ärendet om godkännande förordna att den
som ansökan avser inte får anlitas eller får anlitas endast i begränsad
omfattning av bevakningsföretaget. Härutöver bör det införas en regel om
att ett beslut av länsstyrelsen att en person inte godkänns för anställning
som väktare får omedelbar giltighet, såvitt annat inte förordnas. Konse- 13

kvensen av sistnämnda regel blir att bevakningsföretaget utan sådant förordnande inte får anlita honom för väktartjänstgöring under den tid överklagandet prövas. Dessutom bör möjligheterna att anlita en väktare under pågående prövning av ansökan om godkännande begränsas ytteriigare.

I nästa avsnitt föreslår jag att särskild auktorisation skaU krävas föratt få bedriva bevakning av enskild person för dennes skydd. Det är en form av bevakning som ställer stora krav på väktaren. Jag föreslår därför att sådana uppgifter endast får antros godkända väktare.

Enligt min mening bör bevakningsföretag även i övrigt avstå från att anlita nyanställda men ännu inte godkända väktare för särskilt betydelsefulla uppgifter. Till sådana uppgifter kan räknas bevakning av värdetransporter och av byggnader och lokaler där stora värden förvaras. Även bevakning av utländska beskickningar kan räknas dit. Jag utgår emellertid från att länsstyrelserna i sin tillsyn är uppmärksamma på dessa frågor. Någon lagändring behövs därför inte.

Prop.1988/89:63

Promemoriefbrslaget innebär endast att omfattningen av väktarnas straffrättsliga skydd preciseras.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig i frågan om väktarnas straffrättsliga skydd har i huvudsak tillstyrkt förslaget. Några remissinstanser har tagit upp frågan om behovet av särskild auktorisation för livvaktsverksamhet.

Skälen för mitt förslag: Det förekommer i växande utsträckning att bevakningsföretagen åtar sig uppgifter av servicekaraktär som ligger vid sidan av den egentliga bevakningsverksamheten. Inte sällan sker detta inom områden som det ankommer på det allmänna att svara för. Det gäller t. ex. vissa uppgifter med anknytning till hälso- och sjukvården och äldreomsorgen, som i sådana fall regelmässigt utförs av bevakningsföretagen på uppdrag av vederbörande landsting eller kommun.

Ett av skälen till denna utveckling torde vara att det bedömts som ändamålsenligt att företagen får möjlighet att utnyttja väktare med ronde-rande tjänstgöring på ett rationellt sätt genom att väktarna åläggs tillsyns-dier transportuppgifter i anslutning till ronden.

Det har i den allmänna debatten förekommit kritik mot denna utveckling. Klart är också att den förtjänar att uppmärksammas. Förhållandena synes visseriigen inte för närvarande böra föranleda några särskilda åtgärder från statsmakternas sida, men utvecklingen måste följas noga. Självfallet är det ett allmänt intresse att en alltför stor koncentration av uppgifter

till de företag som det här gäller inte ger upphov till osäkerhet hos allmän- Prop. 1988/89:63 heten om olika uniformerade kårers ställning i samhället.

När det gäller tillsynsmyndigheternas befogenheter på detta område är det klart att dessa inte omfattar någon kvalitetsbedömning av olika typer av sidouppdrag och inte heller någon granskning av humvida personalen har en för sådana uppgifter lämpad utbildning. Länsstyrelsernas tillsynsuppgifter måste emellertid anses inbegripa en allmän kontroll av att företagens verksamhet som helhet inte får en olämplig inriktning liksom att marknadsföring o.d. inte sker på ett sådant sätt att man skapar intrycket att auktorisationen också omfattar eventuella sidouppdrag.

Av de sidouppdrag som bevakningsföretagen åtar sig ligger larminstallationer och annat säkerhetsskyddsarbete nära de egentliga bevakningsuppgifterna. Ätt bevakningsföretagen ägnar sig åt sådana uppgifter är därför naturligt och kan i och för sig inte möta någon erinran från allmänna synpunkter.

En annan form av sidouppdrag är emellertid mer tveksam. Bevakningsföretagen eller deras dotterföretag, men även andra företag, åtar sig inom ramen för vad som betecknas såsom säkerhetsskyddsarbete uppdrag som ligger nära kriminalpolisverksamhet. Exempel på sådana uppdrag är efterforskning av "läckor", framtagning av underlag för polisanmälningar om trolöshets- och databrott o. d. Detta är ett område där det är angeläget att noga följa utvecklingen så att uppkomsten av vad som skulle kunna uppfattas som privat kriminalpolisverksamhet kan förhindras.

För närvarande krävs inte auktorisation eller annat tiUstånd för verksamhet som har karaktär av brottsutredningsverksamhet. Verksamhet av detta slag kan inte hänföras till sådan bevakning som avses i BevL. Det är inte heller givet att en eventuell framtida utveckling av oönskat slag på området bör mötas genom krav på auktorisation. Det skulle kunna innebära att samhället påtar sig ett ansvar för verksamhetens kvalitet och för personalens utbildning som från allmänna synpunkter kan vara olämpligt. Om utvecklingen skulle ge anledning till ett ingripande genom lagstiftning, torde även andra utvägar få övervägas.

RPS har i detta sammanhang tagit upp frågan om särskild auktorisation för livvaktsverksamhet. Enligt styrelsen bör särskilda krav ställas på företag som skall bedriva sådan verksamhet. Styrelsen anser det därför otillfredsställande att ett auktoriserat bevakningsföretag endast behöver anmäla enligt 5 § 2 BevK att företaget utvidgar sin verksamhet till att även omfatta livvaktsbevakning. Enligt styrelsen bör BevL ändras så att en särskild auktorisation alltid skall krävas för livvaktsverksamhet. Samma uppfattning har framförts av Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer.

Skydd av fysiska personer är en form av bevakning där det enligt min
mening är särskilt viktigt att samhället har en god insyn och kontroll. Ett
krav på särskild auktorisation för sådan verksamhet skulle innebära en
effektivare kontroll än nu av verksamheten. Bl.a. skulle länsstyrelsen
enligt 5 § BevL vara skyldig att inhämta yttrande av RPS i ärendet. Inom
RPS finns särskild sakkunskap om denna form av bevakning. Mot bak
grund av vad som nu sagts föreslår jag att det i BevL införs ett krav på 15

särskild auktorisation för att bedriva verksamhet med bevakning av fysiska personer.

Bevakningsföretagens sidouppgifter väcker även andra frågor. En sådan fråga är om det krav på godkännande med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet och lämplighet i övrigt som för närvarande gäller för all personal är för långtgående när det gäller sådan personal som uteslutande anförtros andra arbetsuppgifter än bevakning. Enligt min mening finns det dock ingen anledning att nu överväga en ändring i detta hänseende.

En fråga som vid åtskilliga tillfaJlen har föranlett diskussion är i vad mån en väktare kan vara uniformerad när han utför uppgifter vid sidan av bevakningstjänsten. Frågan övervägs för närvarande av RPS, som enligt bemyndigande i BevL kan meddela föreskrifter i uniformsfrågan.

En fråga som lämpligen bör tas upp i detta sammanhang är väktarnas straffrättsliga skydd. Enligt 7 § BevL åtnjuter en väktare sådant skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken. Avsikten är naturligtvis att detta skydd bara skall gälla i de fall då bevakningsuppgifter utförs och inte när väktaren utför andra uppgifter. Då emellertid bestämmelsen är oklar vad gäller dess räckvidd bör den förtydligas. Förslaget i detta hänseende kommenteras närmare i specialmotiveringen.

Prop.1988/89:63

Promemoriefbrslaget överensstämmer med mitt när det gäller återkallelse på gmnd av ändrade anställningsförhållanden utom såtillvida att tidsfristen skall vara sex månader.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till den föreslagna regeln, men flera av dem anser att tidsfristen skall vara två månader.

Skälen fbr mitt fbrslag: Ett godkännande som väktare kan enligt 13 § BevL återkallas när i lagen angivna fömtsättningar för ett beslut om godkännande inte längre föreligger eller det i övrigt finns särskild anledning till det. Ett skäl till att överväga att återkalla ett godkännande kan vara att något inträflfar som hänför sig till väktarens person. Det kan t. ex. vara fråga om att väktaren har gjort sig skyldig till brott eller att han av annan orsak inte längre kan anses lämplig som väktare.

En annan situation där återkallelse kommer i fråga berördes vid BevL:s tillkomst. Föredragande statsrådet uttalade därvid (prop 1974:39 s. 44) att ett godkännande bör kunna återkallas även i det fall då en väktare inte längre är anställd hos ett bevakningsföretag och det finns gmndad anled-

ning att räkna med att han i varje fall inte inom överskådlig tid kommer att Prop. 1988/89:63 söka ny anställning i ett sådant företag. I dessa fall förutsattes att det i praktiken inte torde uppstå några svårigheter för väktaren att, om han senare får ny anställning i ett bevakningsföretag, bli godkänd på nytt, om inte förutsättningarna för godkännande har ändrats.

I RPS:s föreskrifter har angetts att ett godkännande får återkallas då väktaren övergått till annan verksamhet.

I den praktiska tillämpningen har nu behandlade situationer ibland visat sig vålla vissa svårigheter. När en väktare lämnar sin anställning hos ett bevakningsföretag skall detta enligt 9 § 1 BevK senast inom en vecka göra anmälan till länsstyrelsen. När fråga då uppkommer hos länsstyrelsen att återkalla godkännandet underrättas väktaren skriftligen om att frågan har uppkommit och ges tillfälle att yttra sig. Om väktaren går med på att återkallelse sker eller inte besvarar skrivelsen, återkallas normalt förordnandet. I andra fall uppkommer ibland bedömningssvårigheter, nämligen om väktaren motsätter sig en återkallelse och t.ex. invänder att han fått eller utlovats ny anställning eller avser att inom viss kortare eller längre tid söka sådan. Dessa svårigheter gäller dels vilken utredning som bör krävas för att uppgiften skall godtas, dels hur snart den nya anställningen skall tillträdas för att den skall tillmätas betydelse. Det är tolkningen av de ganska oprecisa uttrycken "grundad anledning" och "inom överskådlig tid" i det nyssnämnda uttalandet i motiven till BevL som föranleder tveksamhet i vissa fall vid den praktiska handläggningen.

Den antydda oklarheten bör undanröjas genom att det i lagtexten klarare än nu anges under vilka omständigheter en återkallelse,kan ske på grund av att väktaren har slutat sin anställning. Jag föreslår att det skall åvila väktaren att visa att han har fått en ny anställning hos ett auktoriserat bevakningsföretag. Det kan lämpligen ske genom att han till länsstyrelsen ger in en kopia av anställningsbeviset eller ett intyg från det berörda företaget.

Vidare bör en bestämd tid anges inom vilken den nya anställningen skall styrkas. Vid bestämmandet av denna tid måste hänsyn tas å ena sidan till att det naturligtvis inte alltid är möjligt för en väktare att omgående påbörja en ny anställning och å andra sidan till det allmänna intresset av att hålla godkännandena under kontroll. I promemorian föreslogs att tiden skulle vara sex månader. Flera remissinstanser har funnit den föreslagna tiden för lång och i stället föreslagit två månader. Den kortare tiden, två månader, står i stor sett i överensstämmelse med de tider som eftersträvas vid handläggningen enligt den nuvarande ordningen. Mot den bakgrunden finner jag två månader vara en lämplig tid.

Merparten av de ärenden som den föreslagna regeln tar sikte på avser anställda i bevakningsföretag. Regeln skall emellertid gälla för alla de kategorier som nämns i 4 § BevL, dvs. bl. a. också styrelseledamöter.

Jag har tidigare föreslagit (avsnitt 3.2) att ett beslut om att inte bifalla en ansökan om godkännande av en väktare skall gälla omedelbart om inget annat förordnas. En motsvarande regel om omedelbar verkan bör införas även när det gäller återkallande av eller begränsning i ett godkännande.

Mitt förslag: Länsstyrelsens beslut enligt BevL överklagas till kammarrätten i stället för till regeringen.

Promemoriefbrslaget överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna är positiva till förslaget.

Skälen fbr mitt förslag: Länsstyrelsens beslut i olika frågor enligt BevL kan överklagas till regeringen. Skälet till att denna ordning valts torde vara att ärendena ansetts angå allmän ordning och säkerhet och därmed enligt förut tillämpade principer ansetts höra närmast hemma inom den besvärsordning där regeringen är sista instans. Förvaltningsärenden av denna typ, främst överklaganden av länsstyrelsernas beslut att inte godkänna någon som väktare eller att återkalla ett tidigare lämnat godkännande, förekommer hos regeringen till ett antal som kan uppskattas till 20-30 om året.

Det har sedan länge varit en strävan att avlasta regeringen ärenden av löpande art så att statsråden och departementen får bättre tid för större och övergripande frågor.

Frågan om att befria regeringen från olika förvaltningsärenden som överklagats togs upp i prop. 1983/84:120 om regeringens befattning med besvärsärenden. I propositionen angavs riktlinjer för hur besvärsreglerna skulle ses över. Som en utgångspunkt angavs att regeringen i allmänhet inte borde vara besvärsinstans annat än när det behövdes en politisk styrning av praxis.

När det gällde olika sätt att befria regeringen från besvärsärenden anvisades fem huvudlinjer. En av dessa gick ut på att i stället införa en domstolsprövning. En utgångspunkt för att låta ett ärende prövas av domstol var att rättsfrågan utgjorde det dominerande inslaget i bedömningen. När det däremot var lämplighetsbedömningar som dominerade skulle en överprövning i administrativ väg ske. Riksdagen godtog propositionen (KU 1983/84:23, rskr. 250).

Redan det allmänna intresset av att avlasta regeringen förvaltningsärenden talar för att regeringen inte längre bör vara slutinstans i ärenden enligt BevL. Till detta kommer emellertid också skäl som har anknytning till Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt artikel 6 i konventionen har var och en rätt till domstolsprövning när det gäller bl. a. civila rättigheter och skyldigheter.

I en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1986:3) Europarådskonventionen och rätten till domstolsprövning i Sverige har redovisats den europeiska domstolens nuvarande tolkning av artikel 6 i konventionen. Som framgår där anses rätten att fritt utöva ett yrke eller en näring, eller åtminstone att få fortsätta en sådan näring som påbörjats, utgöra en civil rättighet. I promemorian redovisas ett antal fall där svensk lagstiftning kan tänkas stå i strid mot europakonventionens krav. Som ett exempel på sådan lagstiftning anges BevL. I promemorian lades fram förslag i syfte att nå bättre överensstämmelse mellan svensk rätt och konventionens artikel 6.

På grundval av promemorian antog riksdagen våren 1988 en lag om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (prop. 1987/88:69, KU 69, rskr. 189, SFS 1988:205). Enligt den lagen skall regeringsrätten under vissa förutsättningar pröva bl. a. beslut som regeringen meddelar som sista instans i den "normala" instansordningen. En förutsättning är att beslutet rör något förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 § regeringsformen, dvs. rör tillämpningen av civilrättsliga eller "betungande" oflfentligrättsliga regler. I lagens förarbeten (prop 1987/88:69 s. 18) uttalas emellertid att det på längre sikt bör övervägas i vilken mån det är ändamålsenligt att ersätta den överprövning som i dag sker i administrativ ordning med domstolsprövning. Som ett exempel på ett fall där en sådan ändring av instansordningen bör övervägas nämns ärenden enligt BevL och enligt den i nästa avsnitt behandlade lagen (1980:578) om ordningsvakter. Uttalandet lämnades utan erinran av riksdagen.

På grund av det anförda föreslår jag att reglerna i BevL ändras så att överprövning av länsstyrelsens beslut skall göras av kammarrätten med möjlighet för den klagande att överklaga till regeringsrätten, om denna ger prövningstillstånd.

Enligt 5 § tredje stycket BevL skall ett ärende om auktorisation underställas regeringen, om länsstyrelsen och RPS har olika uppfattningar i ärendet. Som en följd av den föreslagna ändringen av reglerna om överklagande bör föreskriften om underställning upphävas. I stället bör det införas en möjlighet för RPS att i ett sådant fall överklaga länsstyrelsens beslut.

Prop.1988/89:63

Promemorieförslaget överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna är positiva till förslaget.

Skälen fbr mitt förslag: I anslutning till att ett förslag läggs fram om en ändring av sättet för överklagande enligt BevL framstår det som naturligt att överväga motsvarande ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter (LOV).

Enligt LOV får den som inte är anställd som polisman förordnas till ordningsvakt för att medverka till att upprätthålla allmän ordning vid vissa oflfentliga tillställningar och allmänna sammankomster m. m. För att kunna förordnas till ordningsvakt krävs bl.a. att vederbörande med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget. Ett förordnande som ordningsvakt meddelas av RPS, om tjänstgöringsområdet berör flera län, av länsstyrelsen, om det berör flera polisdistrikt inom ett län och av polismyndigheten i övriga fall. Ett förordnande kan under vissa i 9 § LOV angivna omständigheter återkallas. Ett beslut om återkallelse meddelas av den myndighet som har meddelat förordnandet.

Beslut enligt LOV kan således antingen gälla godkännande av någon

som ordningsvakt eller återkallelse av ett tidigare meddelat godkännande. Prop. 1988/89:63 Beslut av en polismyndighet kan överklagas till länsstyrelsen. För båda fallen gäller vidare att ett beslut sorn har meddelats av en länsstyrelse eller RPS kan överklagas till regeringen. Ärenden av detta slag förekommer hos regeringen till ett antal som kan uppskattas till 5— 10 om året.

Även före tillkomsten av LOV var regeringen slutinstans i de aktuella ärendena. I det betänkande som låg till grund för LOV (SOU 1978:33) föreslogs att denna ordning skulle behållas. Som skäl angavs att frågor rörande ordningsvaktsförordnanden kunde anses röra rätten för en person att bedriva viss verksamhet och i viss mån jämställas med tillstånd till handel eller näring. Det bedömdes därför som riktigast att regeringen var sista instans i sådana ärenden.

I propositionen med förslag till LOV (prop. 1979/80:122 s. 71) uttalades som skäl för de nu återgivna reglerna om överklagande endast att de överensstämde med vad som gällde enligt äldre regler.

Ett beslut om godkännande av någon som ordningsvakt och återkallelse av ett sådant godkännande sker till viss dd efter likartade principer som motsvarande bedömningar beträfllånde väktare enligt BevL. Vad jag i föregående avsnitt har anfört om europakonventionen tar i första hand sikte på auktorisation av bevakningsföretag m. m. och torde inte ha samma tillämpning i fråga om ordningsvaktsförordnanden. Sådana förordnanden innebär nämligen att begränsade polisuppgifter överlåts på enskilda personer, och konventionen torde inte kunna tolkas så att även rätten att få fullgöra sådana uppgifter skall anses utgöra en civil rättighet. I övrigt kan emellertid de skäl för en ändrad ordning för överklagande som har redovisats i föregående avsnitt anföras även vad gäller beslut enligt LOV. Jag föreslår därför även när det gäller dessa ärenden att regeringen ersätts som överinstans av kammarrätt med regeringsrätten som högsta instans.

3.7 Kostnader

Det finns inte anledning att tro att antalet överklaganden av ärenden enligt BevL och LOV skulle i någon nämnvärd mån ändras från nuvarande sammanlagt omkring 30 ärenden med de föreslagna reglerna om överklagande till domstol. För kammarrätterna och regeringsrätten innebär förändringen emellertid nya arbetsuppgifter och därmed ökade kostnader. Dessa Ökade kostnader torde kunna finansieras genom en höjning av de expeditionsavgifter som tas ut i dessa ärenden. Frågan om ev. merkostnader vid länsstyrelserna utreds f n.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

2. lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter. 20

5 Specialmotivering Prop. 1988/89:63

5.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

2§

Ett krav på auktorisation för att få bedriva utbildning av väktare införs. Auktorisation för utbildning krävs både av bevakningsföretag och av företag som inte är bevakningsföretag (utbildningsföretag). I paragrafen införs vidare ett krav på särskild auktorisation för att få bedriva verksamhet med bevakning ay fysisk person.

Prövningen av om auktorisation bör beviljas skall ske efter samma principer som beträflfande auktorisation av bevakningsföretag, alltså genom en tillämpning av 3 §. Det bör ankomma på RPS att utforma de närmare föreskrifter om utbildningsföretagens verksamhet som kan bli nödvändiga. Med utbildningsföretag åsyftas i första hand juridiska personer — vanligen aktiebolag — men även en enskild person som yrkesmässigt bedriver utbildning omfattas av bestämmelsen, i den mån han inte fullgör uppgiften i egenskap av anställd hos annan.

Omfattar auktorisation av ett bevakningsföretag även personbevaknings- och utbildningsverksamhet skall det anges i beslutet om auktorisation. Auktoriserade bevakningsföretag måste söka särskild auktorisation i efterhand för personbevaknings- och utbildningsverksamhet, om inte sådan verksamhet ingått i den verksamhet, för vilken auktorisation urspmngligen beviljats.

5§

Som en följd av att reglerna om överklagande ändras, upphävs tredje stycket, som innehåller en regel om underställning till regeringen när länsstyrelsen och RPS har olika uppfattningar i ett ärende om auktorisation. I 15 § införs i stället en rätt för RPS att överklaga länsstyrelsens beslut i sådana fall.

6§

I paragrafens andra stycke har införts ytterligare en begränsning i möjligheterna för bevakningsföretag att under tiden då en ansökan om godkännande prövas anlita nyanställd men ännu inte godkänd personal. Således skall de — utöver den begränsning rörande rikets säkerhet som redan gäller — inte kunna anlitas för att bevaka enskild person för dennes skydd.

Utöver de begränsningar i rätten att använda nyanställda som anges i
lagen ges länsstyrelsen möjlighet att i det särskilda fallet förordna att
sökanden inte får anlitas eller får anlitas endast för vissa sysslor till dess
frågan om godkännande prövats. Denna möjlighet är främst avsedd för fall
då det finns anledning att befara att prövningen kan ta lång tid med
hänsyn till utredningen om den person ansökan avser. Ett sådant fall är om
ansökan avser en person som är misstänkt för brott av ett slag som 21

påverkar frågan om godkännande skall lämnas. Bestämmelsen skall även Prop. 1988/89:63 kunna tillämpas om det är uppenbart att ansökan skall avslås, exempelvis om det av handlingarna framgår att den person som ansökan avser nyligen dömts för ett brott som är av det slaget att han inte kan godkännas.

I paragrafen har satts in ett nytt tredje stycke i vilket det föreskrivs att ett av länsstyrelsen meddelat beslut som innebär att en ansökan om godkännande avslagits skall gälla omedelbart. Om ett sådant beslut har meddelats bortfaller alltså rätten för bevakningsföretaget att anlita väktaren för bevakningstjänst i avvaktan på prövningen av ett överklagande. Av allmänna regler framgår att överinstansen — i första hand kammarrätten enligt förslaget — kan förordna om inhibition (29 § förvaltningslagen 1986:223 och 28 § förvaltningsprocesslagen 1971:291).

Paragrafen är inte tillämplig på utbildningsföretag, vars personal inte behöver särskilt godkännande.

7§

I överensstämmelse med vad som har förordats i den allmänna motiveringen görs det förtydligandet att en väktares straffrättsliga skydd endast gäller när han utför bevakningstjänst. Detta innebär att en väktare inte har detta skydd när han utför ett uppdrag som inte utgör bevakningstjänst. Innefattar ett uppdrag att t. ex. bevaka en byggnad även andra uppgifter än bevakningsuppgifter kommer däremot väktaren att ha det straffrättsliga skyddet när han fullgör sidouppdrag vid det bevakningsobjektet. Bevakningsuppdraget upphör nämligen i allmänhet inte när väktaren tillfälligt utför en annan uppgift. Avgörande för bedömningen i ett gränsfall måste därför bli hur det enskilda bevakningsavtalet är utformat.

8-12§§

I paragraferna har gjorts endast redaktionella ändringar som föranleds av att auktorisationskrav införs även beträflfande utbildningsföretag. Ändringen för med sig att länsstyrelsen i sin tillsynsverksamhet får samma befogenhet mot utbildningsföretagen som mot bevakningsföretagen. I 10 § anges i tydlighetens intresse att länsstyrelsens rättigheter bara avser den del av företagens verksamhet som omfattas av auktorisationen. Detta hindrar emellertid inte att det får ligga i länsstyrelsens tillsynsuppgift att vaka över att bevakningsföretagen inte bedriver någon verksamhet som är oförenlig med bevakningsverksamheten. Motsvarande gäller utbildningsföretagen.

13§

Genom ett tillägg till första stycket ges klarare bestämmelser om de
fömtsättningar under vilka ett godkännande kan återkallas när väktaren
lämnar sin anställning. För att ett godkännande inte skall återkaUas i en
sådan situation krävs att väktaren genom ett anställningsbevis eller på 22

annat sätt inom två månader efter det att den tidigare anställningen Prop. 1988/89:63 upphört visar att han fått ny anställning.

Skyldigheten att visa att ny anställning har erhållits gäller direkt på grund av lagen och oberoende av något föreläggande från länsstyrelsen. Självfallet skall dock länsstyrelsen när fråga om återkallelse uppkommer — såsom är föreskrivet i 17 § förvaltningslagen — bereda vederbörande niöj-lighet att yttra sig i ärendet. I skrivelsen bör länsstyrelsen upplysa om innehållet i regeln om återkallelse. Om vederbörande går med på att återkallelse sker, kan länsstyrelsen givetvis återkalla godkännandet utan att avvakta att tvåmånadersfristen löpt ut. I andra fall medför bestämmelsen att ärendet hos länsstyrelsen kan avgöras först därefter. Länsstyrelsen behöver emellertid sedan tvåmånadersfristen löpt ut inte avvakta besked om att delgivning har skett, om sådan inte visat sig möjlig att genomföra. Skulle väktaren först efter fristens utgång hos länsstyrelsen eller den domstol som prövar ett överklagande i ärendet visa att han har fått ny anställning, skall godkännandet likväl återkallas och detta oberoende av om anställningen påbörjats före fristens utgång.

Regeln har inte bara tillämpning på väktare utan på alla för vilka det enligt 4 § finns ett krav på godkännande, t. ex. föreståndaren och styrelseledamöter.

I ett nytt femte stycke föreskrivs att ett beslut om återkallelse av eller begränsning i ett godkännande som väktare skall gälla omedelbart om inget annat förordnas.

14§

Genom en ändring i paragrafen begränsas straflfregdn så att den inte omfattar att bedriva icke auktoriserad väktamtbildning.

Det bör i sammanhanget framhållas att endast väktamtbildning hos företag som har auktorisation att bedriva sådan utbildning skall räknas som godkänd utbildning. Om ett bevakningsföretag använt sig av icke auktoriserad väktamtbildning skall länsstyrelsen därför i första hand använda sig av möjligheten enligt 12 § att förelägga bevakningsföretaget att se till att väktarna får genomgå utbildning hos någon som är auktoriserad att ordna sådan utbildning. I sista hand kan det komma i fråga att återkalla godkännandet för väktarna och auktorisationen för bevakningsföretaget.

15§

Reglerna för överklagande ändras. I stället för regeringen skall kammarrätten pröva överklaganden av länsstyrelsens beslut. Överklaganden av kammarrättens beslut prövas av regeringsrätten efter prövningstillstånd. RPS ges möjlighet att överklaga ett beslut av länsstyrelsen i ett ärende om auktorisation.

Med hänsyn till att i godkännandeärenden även den medborgerliga
pålitligheten skall prövas, kan någon gång kvalificerat hemliga uppgifter
tänkas förekomma i ärendena. Det finns med anledning härav skäl att
fästa uppmärksamheten på de undantag från vanliga principer om partsin- 23

syn som följer av 16 § förvaltningslagen och 43 § förvaltningsprocesslagen Prop. 1988/89:63 jämförda med 14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100).

Ikraftträdande m.m.

Kravet på auktorisatioii även för utbildningsverksamhet förutsätter att övergångsbestämmelserna utformas så att en smidig anpassning till de nya reglerna kan ske för den som redan bedriver väktarutbildning. Bestämmelserna har utformats med beaktande härav. Även om en ansökan om auktorisation avslås har länsstyrelsen eller den domstol som prövar ett överklagande i ärendet möjlighet att medge att verksamheten får fortsätta under en viss övergångstid. Härigenom får företaget tid att avveckla utbildningsverksamheten.

Även beträflfande bevakningsföretag som före ikraftträdandet bedriver personbevaknings- eller utbildningsverksamhet har övergångsbestämmelserna utformats för att möjliggöra en anpassning till de nya reglerna. Verksamheten kan ha getts till känna för auktorisationsmyndigheten genom en anmälan enligt 5 § första stycket BevK eller genom en sådan redogörelse för verksamheten som avses i 9 § andra stycket BevL.

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter

5-7 §§

Genom polislagens (1984:387) ikraftträdande ändrades beteckningen för myndigheten i ett polisdistrikt från polisstyrelse till polismyndighet. I paragraferna har gjorts de justeringar som föranleds av detta.

10§

Reglerna för överklagande i andra stycket ändras på samma sätt som föreslås beträflfande BevL. Kammarrätt och regeringsrätt ersätter således även enligt denna lagstiftning regeringen som instanser dit överklagande skall ske.

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

2. lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan att föreslå

riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram. 24

3§= Auktorisation får beviljas endast om det kan antas att verksamheten

1. blir bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse med god sed inom branschen,

2. inte kommer att få en från allmän synpunkt olämplig inriktning.

Vid prövning enligt första stycket skall särskilt beaktas att företaget har en lämplig organisation och planläggning av sin verksamhet.

För auktorisation kräves också För auktorisation av bevaknings-

att företaget har utsett en person företag krävs också att företaget har
som föreståndare för verksamhe- utsett en person som föreståndare
ten. för verksamheten.

Sedan ansökan om prövning Sedan ansökan om prövning gjorts får auktoriserat bevaknings- gjorts får i avbidan på beslut eller

företag auktoriserat bevakningsföretag i ärendet anlita den som ansökningen avser för verksamhet i vilken han ej får befattning med något förhållande som har betydelse för rikets säkerhet.

besked i avbidan på beslut eller besked i ärendet anlita den som ansökningen avser för verksamhet i vilken han ej får befattning med något förhållande som har betydelse för rikets säkerhet. Beslut varigenom en ansökan lämnats utan bifall gäller omedelbart. om annat ej fiörordnas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:63

7 §4 Bilaga 1

Den som är godkänd för anställ- Den som är godkänd för anställ-

ning i bevakningsföretag och har ning i bevakningsföretag och har
till uppgift att utföra bevaknings- till uppgift att utföra bevaknings
tjänst (väktare) åtnjuter skydd som tjänst (väktare) åtnjuter skydd som
avses i 17 kap. 1 § brottsbalken. avses i 17 kap. 5 § brottsbalken när

han utfiör sådan tjänst.

8 §5

Tillsyn över ett auktoriserat be- Tillsyn över ett auktoriserat jöre-vakningsfiöretag utövas av länssty- lag utövas av länsstyrelsen i det län relsen i det län där företagets led- där företagets ledning har sitt säte. ning har sitt säte. Andra myndighe- Andra myndigheter skall på begä-ter skall på begäran lämna länssty- ran lämna länsstyrelsen det biträde relsen det biträde som behövs för som behövs för tillsynen, tillsynen.

Vid tillsynen skall länsstyrelsen särskilt kontrollera att de villkor för auktorisation som anges i 3 § alltjämt är uppfyllda.

9§*
Ett auktoriserat bevakningsföre-        Ett auktoriseratyo>e'/a skall läm-
tag skall lämna länsstyrelsen de     na länsstyrelsen de upplysningar
upplysningar    om    verksamheten     om verksamheten som den begär
som den begär för sin tillsyn.   för sin tillsyn.

Företaget skall årligen före mars månads utgång till länsstyrelsen sända in en redogörelse för verksamheten under föregående år.

10 §'

Länsstyrelsen har rätt att inspek- Länsstyrelsen har rätt att inspek
tera ett auktoriserat bevakningsfÖ- tera ett auktoriserat ./o're/a.g och att
retag och att ta del av samtliga      ta del av samtliga handlingar som
handlingar som rör företagets be-   rör företagets verksamhet. Inspek-
vakningsverksamhet. Inspektion      tion skall göras så snart det finns
skall göras så snart det finns anled- anledning till det, dock minst en
ning till det, dock minst en gång     gång vartannat år.
vartannat år.

11 §8

Underiåter ett auktoriserat be- Underlåter ett auktoriserat före-
vakningsJÖretag att lämna upplys- lag att lämna upplysningar enligt
ningar enligt 9 § första stycket, att 9 § första stycket, att sända in redo
sända in redogörelse enligt 9 § and- görelse enligt 9 § andra stycket eller
ra stycket eller att lämna tillgång till att lämna tillgång till handlingar
hanblingar enligt 10 §, får länssty- enligt 10 §, får länsstyrelsen före-
relsen förelägga vite, lägga vite.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:63

Bilaga 1

12 §'

Länsstyrelsen får förelägga ett Länsstyrelsen får förelägga ett
auktoriserat bevakningsforetag att auktoriserat/öre/a,g att vidta de rät
vidta de rättelser och andra åtgär- telser och andra åtgärder som för
der som föranleds av tillsynen. Fö- anleds av tillsynen. Föreläggandet
reläggandet får förenas med vite. får förenas med vite.

13§'o

Auktorisation eller godkännande Auktorisation eller godkännande
enligt 4 § kan återkallas, när i den- enligt 4 § kan återkallas, när i den
na lag angiven förutsättning för så- na lag angiven förutsättning för så
dant beslut ej längre föreligger eller dant beslut ej längre föreligger eller
det i övrigt finns särskild anledning det i övrigt finns särskild anledning
därtill. därtill. Ett godkännande skall åter-

kallas även när den som avses med godkännandet lämnar sin anställning hos ett auktoriserat bevakningsforetag och inte inom sex månader därefiter visar all han erhållit ny anställning. Fråga om återkallelse av auktorisation prövas av den länsstyrelse som utövar tillsyn över det berörda företaget. Vid behandlingen av en sådan fråga tillämpasS § andra och tredje styckena.

Fråga om återkallelse av godkännande prövas av den länsstyrelse som har godkänt den som prövningen avser eller, om frågan angår föreståndaren för verksamheten eller en ledamot i företagets styrelse, av den länsstyrelse som utövar tillsyn över företaget.

Om det finns synnerliga skäl får länsstyrelsen i stället för att återkalla ett godkännande begränsa det till en viss verksamhet eller ett visst område.

15§" Länsstyrelsens beslut enligt den- Länsstyrelsen beslut enligt denna na lag överklagas hos regeringen ge- lag överklagas //// kammarrätten. nom besvär.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

2. Den som vid lagens ikraftträdande bedriver utbildning av väktare får under förutsättning att ansökan om auktorisation görs före den 1 april 1989, fortsättaverksamheten utan auktorisation till dess ansökningen slutligt har prövats. Avslås ansökningen, får auktorisationsmyndigheten när särskilda skäl föreligger,medge att verksamheten ändå får fortsätta under en viss övergångstid.

3. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskifter.

' Senaste lydelse 1980:588.

'"Senaste lydelse 1980:588.

" Senaste lydelse 1980:588, 27

1 Förslag till Prop. 1988/89:63

Lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1980:578) om ordningsvakter skall ha följande lyddse.

10§

Beslut som en polisstyrelse har Beslut som en polisstyrelse har
meddelat enligt denna lag överklä- meddelat enligt denna lag överkla
gas hos länsstyrelsen genom besvär gas //// länsstyrelsen.

Beslut som en länsstyrelse eller Beslut som en länsstyrelse eller
rikspolisstyrelsen har meddelat en- rikspolisstyrelsen har meddelat en
ligt denna lag överklagas hos rege- ligt denna lag överklagas till kam
ringen genom besvär marrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1988/89:63

Bilaga 2 1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs att 2 samt 5—15 §§ lagen (1974:191) om bevakningsföretag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§' Bevakningsföretag får inte bedriva verksamhet som avses i 1 § första stycket utan tillstånd enligt denna lag (auktorisation).

Särskild auktorisation krävs for att bevakningsföretag skall få åta sig bevakning av enskild person for dennes skydd.

Bevakningsföretag eller annan (utbildningsföretag) får inte bedriva föreskriven utbildning JÖr personal som avses i 7 § utan auktorisation enligt denna lag.

Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte.

Länsstyrelsen skall inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i ärende om auktorisation.

Har länsstyrelsen och rikspolisstyrelsen skilda uppfattningar ärendet skall detta underställas regeringen.

6 §3 Prövning som avses i 4 § görs beträflfande personalen hos ett auktoriserat bevakningsföretag av länsstyrelsen i det län där den som prövningen gäller avseshuvudsakligen komma att tjänstgöra. I fråga om föreståndaren för verksamheten och ledamöter i företagets styrelse görs prövningen av den länsstyrelse som utövar tillsyn över företaget.

Sedan ansökan om prövning Sedan ansökan om prövning
gjorts får auktoriserat bevaknings- gjorts får ett auktoriserat bevak-
företag i avbidan på beslut eller be- ningsföretag i avvaktan på beslut
sked i ärendet anlita den som an- eller besked i ärendet anlita den
sökningen avser för verksamhet i som ansökningen avser för verk-
vilken han ej får befattning med nå- samhet i foretaget, om inte länssty-
got förhållande som har betydelse relsen bestämmer annat. Han får
för rikets säkerhet. dock inte anlitas JÖr bevakning av

enskild person for dennes skydd eller för verksamhet i vilken han får befattning med något förhållande som har betydelse för rikets säkerhet.

Senaste lydelse 1980:588.
Senaste lydelse 1980:588.
Senaste lydelse 1980:588, 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:63

Bilaga 2 Ett beslut alt avslå en ansökan

gäller omedelbart, om inte annat

fiörordnas.

Godkännande enligt 4 § får begränsas till viss tid, när särskilda skäl

föreligger.

7 §4

Den som är godkänd för anställ- Den som är godkänd för anställ
ning i bevakningsföretag och har ning i bevakningsföretag och har
till uppgift att utföra bevaknings- till uppgift att utföra bevaknings
tjänst (väktare) åtnjuter skydd som tjänst (väktare) har det skydd som
avses i 17 kap. 5 § brottsbalken. avses i 17 kap. 5 § brottsbalken när

han utfor sådan tjänst.

8 §5

Tillsyn över ett auktoriserat be- Tillsyn över ett auktoriserat/Öre-vakningsföretag utövas av länssty- tag utövas av länsstyrelsen i det län relsen i det län där företagets led- där företagets ledning har sitt säte. ninghar sitt säte. Andra myndighe- Andra myndigheter skall på begä-ter skall på begäran lämna länssty- ran lämna länsstyrelsen den hjälp relsen det biträde som behövs för som behövs för tillsynen, tillsynen.

Vid tillsynen skall länsstyrelsen särskilt kontrollera att de villkor för auktorisation som anges i 3 § alltjämt är uppfyllda.

9 §6

Ett auktoriserat bevakningsföre- Auktoriserat bevakningsforetag
tag skall lämna länsstyrelsen de och utbildningsföretag skall lämna
upplysningar om verksamheten länsstyrelsen de upplysningar om
som den begär för sin tillsyn. verksamheten som den begär för

sin tillsyn.

Företaget skall årligen före mars månads utgång till länsstyrelsen sända in en redogörelse för verksamheten under föregående år.

10 §

Länsstyrelsen har rätt att inspek- Länsstyrelsen har rätt att inspek
tera ett auktoriserat bevakningsföre- tera auktoriserat bevakningsföretag
lag och att ta del av samtliga hand- och utbildningsföretag och att ta del
lingar som rör JÖretagets bevak- av samtliga handlingar som rör_/o-
ningsverksamhet. Inspektion skall retagens bevakningsverksamhet el-
gÖras så snart det finns anledning ler utbUdning av väktare. Inspektio-
till det, dock minst en gång vårtan- nen skall göras så snart det finns
nat år. anledning till det, dock minst en

gång vartannat år.

Underlåter ett auktoriserat be- Underlåter ett auktoriserat bevakningsforetag att lämna upplys- vaknings- eller utbildningsförelag

4 Senaste lydelse 1975:687.
Senaste lydelse 1980:588.
<■ Senaste lydelse 1980:588.
' Senaste lydelse 1980:588.
« Senaste lydelse 1980:588, 30

Fråga om återkallelse av auktorisation prövas av deii länsstyrelse som utövar tillsyn över det berörda företaget. Vid behandlingen av en sådan fråga tillämpas 5 § andra och tredje styckena.

Auktorisation eller godkännande enligt 4 § kan återkallas, när i denna lag angiven förutsättning för sådant beslut ej längre föreligger eller det i övrigt finns särskild anledning därtill. Ett godkännande skall återkallas även när personen i firåga lämnar sin anställning hos ett auktoriserat bevakningsföretag och inte inom två månader därefiter visar att han fiålt ny anställning hos ett så-dantföretag.

Fråga om återkallelse av auktorisation prövas av den länsstyrelse som utövar tillsyn över det berörda företaget. Vid behandlingen av en sådan fråga tillämpas 5 § andra stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:63

Bilaga 2 eller lämnar osann uppgift i fall som samhet som avses i I § första stycket

avses i 9 §. ulan auktorisation eller lämnar

osann uppgift i fall som avses i 9 §.

15§'2
Länsstyrelsens beslut enligt den-        Länsstyrelsens beslut i ärenden
na lag överklagas hos regeringen ge-     enligt denna lag får överklagas hos
nom besvär.                        kammarrätten.

Ett beslut av länsstyrelsen i ett ärende om auktorisation får överklagas av rikspolisstyrelsen.

1. Denna lag träder i kraft den Ijuli 1989.

3. Ett auktoriserat bevakningsföretag som vid ikraftträdandet bedriver verksamhet för bevakning av enskild person för dennes skydd eller föreskriven utbildning av väktare behöver inte auktorisation av denna verksamhet under förutsättning att den getts tillkänna för tillsynsmyndigheten enligt särskilda föreskrifter.

4.1 fråga om överklagande och underställning av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.

'-Senaste lydelse 1980:588, 32

1 Förslag till Prop. 1988/89:63

Lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 5 — 7 och 10 §§ lagen (1980:578) om ordningsvakter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

En ordningsvakt förordnas av En ordningsvakt förordnas av
rikspolisstyrelsen om tjänstgörings- rikspolisstyrelsen om tjänstgörings
området berör flera län, av länssty- området berör flera län, av länssty
relsen om det berör flera polisdi- relsen om det berör flera polisdi
strikt inom länet och i övriga fall av strikt inom länet och i övriga fall av
polisstyrelsen. Förordnandet med- polismyndigheten. Förordnandet
delas för viss tid, högst tre år. meddelas för viss tid, högst tre år.

I förordnandet skall anges för vilken verksamhet och inom vilket område det gäller. Meddelas förordnandet med stöd av 3 §, skall det också innehålla uppgiftom tjänstgöringsställe.

6§ En ordningsvakt lyder under po- En ordningsvakt lyder under polisstyrelsen i det distrikt där han lismyndigheten i det distrikt där tjänstgör. Han är skyldig att lyda en han tjänstgör. Han är skyldig att order som en polisman meddelar i lyda en order som en polisman tjänsten, om det inte är uppenbart meddelar i tjänsten, om det inte är att den inte angår tjänstgöringen uppenbart att den inte angår tjänst-som ordningsvakt eller att den stri- göringen som ordningsvakt eller att der mot lag eller annan författning. den strider mot lag eller annan författning.

7§
En ordningsvakt skall hålla po- En ordningsvakt skall hålla polis-
lis.styrelsen underrättad om förhål- myndigheten underrättad om för-
landen som rör hans verksamhet hållanden som rör hans verksamhet
och är av sådan art att de bör kom- och är av sådan art att de bör kom
ma till styrelsens kännedom. ma till myndighetens kännedom.

10§
Beslut som en polisstyrelse har        Beslut   som   en polismyndighet
meddelat enligt denna lag överklä-     har meddelat ; ärenden enligt den-
gas hos länsstyrelsen genom besvär.      na lagfiår överklagas hos länsstyrel
sen.
Beslut som en länsstyrelse eller        Beslut som en länsstyrelse eller
rikspolisstyrelsen har meddelat en-     rikspolisstyrelsen har meddelat en
ligt denna lag överklagas hos rege-     ligt denna lag får överklagas hos
ringen genom besvär.            kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den I juli 1989.1 fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelserom överklagande.

Lagrådet Prop. 1988/89:63

Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988— 11 —03

Närvarande: f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadell, justitierådet Staflfan Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1988 har regeringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag, m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessor Stefan Strömberg.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Innehåll Prop. 1988/89:63

Proposition.......................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdrag av regeringsprotokoll den 11 november 1988

1 Inledning.......................................................... ... 7

2 Bakgmnd ........................................................ ... 8

2.1 Allmänt om nuvarande ordning......................... ... 8

2.2 Vissa uppgifter om bevakningsbranschen ......... ... 9

3 Allmän motivering............................................... .. 10

3.1 Väktarutbildningen — auktorisation och tillsyn.... .. 10

3.2 Möjligheten att anlita någon som väktare innan han godkänts . 12

3.3 Bevakningsföretagens sidouppdrag m. m............ .. 14

3.4 Äterkalldse av godkännande när en väktare lämnar sin anställning 16

3.5 Överklagande............................................... 18

3.6 Överklagande enligt lagen (1980:578) om ordningsvakter 19

3.7 Kostnader.................................................... 20

4 Upprättade lagförslag......................................... .. 20

5 Specialmotivering.............................................. .. 21

5.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag 21

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter 24

6 Hemställan....................................................... .. 24

7 Beslut............................................................. .. 24

Bilagor

Bilaga 1 Promemorians lagförslag............................. .. 25

Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag ....................... .. 29

Bilaga 3 Utdrag ur lagrådets protokoll den 3 november 1988 34

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 35