Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1988/89:3

om bidrag vid adoption av utländska barn


Prop.

1988/89:3


Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo­gade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 juni 1988.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Bengt Lindqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett statligt bidrag till adopfivföräldrar för kostnader i samband med adopfion av utländska barn. Syftet är att förhindra att ekono­miskt svaga grupper utestängs från möjligheten att adoptera och att under­lätta att adotivbarn får syskon. Bidraget föreslås uppgå till hälften av en med hänsyn till barnets ursprungsland schablonmässigt beräknad kostnad för en adoption, dock högst 20 000 kr. Bidragen skall inte vara skattepliktiga. De skall administreras av de allmänna försäkringskassorna.

Lagstiftningen om bidragen föreslås träda i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas i fråga om barn som kommit i adoptivföräldrarnas vård här i landet efter utgången av juni 1988. Kostnaderna för budgetåret 1988/89 beräknas fill 30 milj. kr.

1 Riksdagen 1988189. 1 samt. Nr 3.


1 Förslag till                                                   Prpp. 1988/89:3

Lag om bidrag vid adoption av utländska barn

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I enlighet med vad som föreskrivs i denna lag lämnas bidrag av allmänna medel fill adoptivföräldrars kostnader vid adoption av utländska barn.

Med utländska barn avses i lagen barn som inte är svenska medborgare och som inte är bosatta här i landet när adoptivföräldrarna får dem i sin vård.

2§ Bidrag lämnas till den eller de adoptivföräldrar som har fått tillstånd av svensk domstol fill en adopfion.

Med svensk domstols tillstånd jämställs beslut av regeringen, eller av den myndighet som regeringen har bestämt, om att ett utomlands meddelat be­slut om adopfion skall gälla här i landet.

3§ Som villkor för bidrag skall gälla att adopfivföräldrarna var bosatta här i landet när de fick barnet i sin vård och när adoptionen blev gilfig här.

4§ För varje barn lämnas bidrag med hälften av genomsnittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst med 20 000 kronor.

5§ Genomsnittskostnaden för adoptioner med avseende på ohka ursprungs­länder eller delar av länder fastställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

6§ Bidrag lämnas endast för barn som inte fyllt tio år när adoptivföräldrarna fick det i sin vård. Bidrag lämnas inte om adoptionen avser eget eller makes barn eller makes adoptivbarn.

7§ Frågor om bidrag enligt denna lag handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Beslut om bidrag fattas av den allmänna försäkringskassa hos vilken adop­tivföräldrarna är inskrivna. Är de inskrivna hos olika försäkringskassor fat­tas beslut av den kassa där adopfivmodern är inskriven.

8 § Adoptivföräldrar som önskar erhålla bidrag skall ansöka därom hos för­säkringskassan inom ett år räknat från den tidpunkt då adoptionen blev giltig här i landet.

Är adoptivföräldrarna inte ense om annan fördelning tillkommer bidraget dem med hälften vardera.

9§ I fråga om bidrag enligt denna lag tillämpas även följande bestämmelser  -■

i lagen (1962:381) om allmän försäkring                                ■ ■_    

18 kap. 2§ om fillsyn,

20 kap. 4§ om återbetalningsskyldighet,

20 kap. 5 § om preskription,

20 kap. 9§ om uppgiftsskyldighet,

20 kap. 10-13 §§ om omprövning och ändring av beslut samt om överkla­gande.

Omprövning av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har fattats av en tjänsteman i ärende om skyldighet att återbetala bidrag skall göras av socialförsäkringsnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas i fråga om barn som kommit i adoptivföräldrarnas vård här i landet efter utgången av juni 1988.


 


2 Förslag till                                                   Prop. 1988/89:3

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

'        19§'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3- mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår fill högst 100
kronor;
                ,

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om all­män försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke er­sättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäk­ring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller un­der militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om stadigt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjö­män om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall fillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av ska­deståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatteplikfig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fast­ställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisafioner till den del ersättningen utgår under de första tretfio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknan­dedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen ut­gått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 mom., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av fastighet

Senaste lydelse 1988:132.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1988/89:3

eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycks­fallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeför­säkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke ut­gör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

sfipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersätt­ning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbi-drag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant sårskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbets­marknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberätfigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag;,

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör er­sättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommu­nala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustmfillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1987:818) om bostadsbidrag till barnfamiljer eller förordningen (1987:870) om bostadsbidrag till vissa hus­håll utan barn;

bidrag enligl lagen (1988:000) om bidrag vid adoption av utländska barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel fill den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skattskyl-


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1988/89:3

dige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte översti­ger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet be­träffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpel­skatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av so­cialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta som enligt bestämmelserna i 37 § 8 mom. c) och d) taxeringslagen (1956:623) inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skatt­skyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kr.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, skogsbru­kare, yrkesfiskare, renskötare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering.


 


Socialdepartementet                              Prop. 1988/89:3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 juni 1988

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gus­tafsson, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Lindqvist

Proposition om bidrag vid adoption av utländska barn

1 Inledning

Kostnaderna för att adoptera ett utländskt barn har ökat betydligt under de senaste åren bl.a. beroende på internationella valutaförändringar. De ökade kostnaderna medför risk för att ekonomiskt svaga grupper utestängs från möjligheten att adoptera och risk för att adoptivbarn inte får syskon.

Efter bemyndigande av regeringen i november 1985 tillkallade jag en sär­skild utredare (expeditionschefen Kajsa Hallberg) med uppdrag att under­söka förutsättningarna för att minska den enskildes kostnader i samband med adoption av utländska barn (adopfionskostnadsutredningen).

Utredaren avlämnade i april 1987 betänkandet (Ds S 1987:1) Kostnader i samband med adopfion av utländska barn. Betänkandet har remissbehand­lats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga 1 utredningens sammanfattning av betänkandet, dels som bilaga 2 en redovisning, som ut­redningen presenterat i betänkandet, om ett statligt bidrag utöver vad utred­ningen föreslagit, dels som bilaga 3 en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissynpunkterna.

Riksdagen har senast under våren 1988 behandlat frågan om adopfions-kostnaderna. I ett av riksdagen godkänt betänkande (SoU 1987/88:14, rskr. 180) har socialutskottet förordat att ett bidrag fill adoptionskostnader införs . från den 1 januari 1989. Bidraget bör, enligt utskottet, vara skattefritt och uppgå till 50 % av kostnaderna, dock högst 20 000 kr. vid varje adoptions­tillfälle. Regeringen förutsätts återkomma till riksdagen med ett förslag om ett sådant bidrag.

Jag lägger nu fram ett sådant förslag.

2 Allmänt

Verksamheten med internationella adoptioner har en stabil omfattning.
Varje år adopteras omkring 1 500 utländska barn till Sverige.
     

Den svenska grundinställningen till internationella adoptioner har varit att de bör ske i ordnade former utifrån den grundläggande principen att bar-


 


nets bästa skall tillgodoses. Verksamheten har reglerats och statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) har inrättats bl.a. för att adoptio­ner till Sverige skall ske på ett efiskt godtagbart sätt. Verksamheten innebär att föräldralösa och övergivna barn får möjlighet att växa upp i en familj och att annars barnlösa familjer ges möjlighet att få barn.

I adoptionskostnadsutredningens betänkande finns närmare behandlat gällande rätt om adoptioner och regleringen av adoptionsverksamheten.

Adoptionskostnadsutredningen föreslår att ett bidrag införs för att minska familjernas kostnader för adoptioner. Utredningen pekar på de kraftiga kostnadsökningar som inträffat framför allt åren 1980-1983.

Behovet av ett stöd till de adopterande familjerna har inte ifrågasatts av remissinstanserna. Inte heller har det lämpliga i ett stathgt stöd för detta än­damål ifrågasatts.

Jag har vid min bedömning av frågan utgått från det faktum att internatio­nella adopfioner är en etablerad verksamhet. Den bör hela fiden bedrivas i kontrollerade former med barnens bästa som riktmärke. Att införa ett bi­drag fill föräldrarnas kostnader vid adoptionerna strider inte mot detta.

Den kraftiga kostnadsstegringen under de senaste åren har medfört att kostnader över 40 000 kr. per adoption inte är ovanliga. Detta är ett vä­gande skäl för att införa ett bidrag av detta slag. Det är rimligt att också fa­miljer med begränsade ekonomiska resurser skall kunna adoptera.

Någon ersättning för kostnader vid svenska adopfioner lämnas inte: Det bidrag som här föreslås avser att bidra till de extra kostnader för resor och andra omkostnader som uppstår vid adoption av utländska barn.

Utredningen har också föreslagit att NIA skall ges i uppdrag att i samråd med adoptionsorganisationerna utreda vilka kostnadssänkande åtgärder som kan vidtas i adoptionsverksamheten. Enligt min mening ingår ett sådant arbete i NIA:s ordinarie arbetsuppgifter. Något särskilt uppdrag behövs där­för inte.


Prop. 1988/89:3


3 Bidragets storlek

Mitt förslag: Bidrag lämnas med hälften av kostnaderna enligt schab­loner för olika länder eller delar av länder, dock med högst 20 000 kr. per barn. Bidraget skall inte vara skattepliktigt.

Utredningens förslag: Ett bidrag på 5 000 kr. per adoptionstillfälle införs för att kompensera adoptivföräldrarna för statliga avgifter och fördyringar som följer av den statliga styrningen av adoptionsverksamheten.

Vid sidan av detta förslag har utredningen skisserat två andra alternativ på en högre bidragsnivå.

Alternativ 1 = 10 000 kr. vid första adopfionsfillfället och 30 000 kr. vid senare adoptioner.

Alternativ 2 = 20 000 kr. per adoptionsfillfälle.


 


Remissinstanserna: Endast några få remissinstanser förordar utredning-    Prop. 1988/89:3 ens förslag. Det stora flertalet vill ha ett bidrag på en högre nivå. Ett bidrag på 5 000 kr, anses inte medföra en sådan förbättring för blivande föräldrar att förslaget bidrar till jämlikhet mellan olika inkomstgrupper.

Det skisserade alternativet 1, med ett högre bidrag vid de senare adop­tionstillfällena i syfte att stimulera adoptioner av syskon, förespråkas av flera remissinstanser. Flertalet remissinstanser förordar dock ett bidrag som är lika vid alla adoptionstillfällen.

Några instanser motsätter sig att bidraget skall bestämmas per adoptions­tillfälle utan hänsyn till hur många barn som adopteras.

Några instanser anser att bidraget bör värdesäkras och motsvara ett bas-      . belopp - för närvarande 25 800 kr.

Skälen för mitt förslag: Såsom socialutskottet förordat bör bidraget be­stämmas till hälften av adoptionskostnaderna, dock högst 20 000 kr. Det minskar bördorna på den enskilda familjen väsentligt även om en adoption också i fortsättningen kommer att innebära reella ekonomiska uppoffringar. Jag är alltså inte beredd att godta vissa adoptionsorganisationers förslag att bidraget skall motsvara ett basbelopp.

Bidraget är avsett att ersätta familjen för i genomsnitt hälften av deras kostnader vid adoptionen inklusive de avgifter, som var utredningens motiv för att vilja införa ett bidrag på 5 000 kr.

Förbundet Adoptionscentrum föreslår att adoptivfamiljerna utöver bidra­
get på 20 000 kr. skall erhålla befrielse från dessa avgifter. Jag är inte beredd
att biträda detta förslag. Det föreslagna bidraget är avsett att bidra även till
dessa kostnader. Att införa undantagsregler för adoptivbarn i flera olika re­
gelsystem om avgifter skulle belasta lagstiftningen och bli administrativt be­
tungande.
                                                             .              _

Utredningen föreslår att bidrag skall utgå per adopfionstillfälle. Även det av socialutskottet förordade bidraget har angetts per adoptionstillfälle. Var­ken utredningen eller utskottet har närmare behandlat situationen att flera barn adopteras samtidigt. Ett antal remissinstanser, bland dem socialstyrel­sen och NIA, motsätter sig att bidraget skall beräknas per adoptionstillfälle utan hänsyn till antalet barn som adopteras. Vid en flerbarnsadoption kan delar av kostnaderna vara oberoende av antalet barn som adopteras. Det kan gälla exempelvis adoptivföräldrarnas resekostnader. Förhållandena kan emellertid variera från ett fall till ett annat. Flera remissinstanser pekar på att andra kostnader ökar i förhållande till antalet barn. Det gäller t.ex. legali-seringskostnader och barnens resekostnader. Enligt statistik från NIA be­rörs räknat per år 30-50 barn av frågan om bidraget skall räknas per adop­tionstillfälle eller per barn, detta under förutsättning att inte väsentliga änd­ringar i adoptionsmönstret inträffar. Ett av syftena med det nya bidraget är att underlätta att adoptivbarn får syskon. Enligt min mening bör därför bi­draget utgå lika per barn oavsett om de adopteras vid samma eller olika till­fällen.

För att bidragen inte skall bli skattepliktiga föreslår jag en ändring i kom­munalskattelagen (1928:370).


 


4 Förutsättningar för bidrag


Prop. 1988/89:3


Mitt förslag: Bidraget lämnas till adopfivföräldrar som fått fillstånd av svensk domstol till adoption av utländskt barn. Med svensk domstols tillstånd jämställs beslut av NIA att ett utländskt adoptionsbeslut skall gälla här i landet.

En förutsättning för rätt till bidrag skall vara att adoptivföräldrarna var bosatta här i landet, när de fick barnet i sin vård och när adoptio­nen blev giltig här.

Bidrag lämnas endast för barn som inte är någon av adoptivföräldrar­nas och som är under tio år. Bidraget utbetalas när adoptionen är ge­nomförd.

Utredningens förslag: Bidrag lämnas fill föräldrar som är bosatta i Sverige vid adoptionstillfället och utbetalas när adopfionen är genomförd. Bidrag lämnas endast för adoptivbarn som inte fyllt tio år vid adoptionstillfället.

Remissinstanserna: Frågan om vid vilken tidpunkt adoptivföräldrarna för rätt till bidrag skall vara bosatta i Sverige tas bara upp av NIA. Nämnden anser att en mera ändamålsenlig avgränsning av de bidragsberättigade adop-tanterna skulle uppnås, om bosättning i Sverige vid den tidpunkt föräldrarna fick barnet i sin vård i stället blev avgörande.

NIA pekar på att med utredningens förslag undantas sådana adoptioner som är automatiskt giltiga i Sverige fill följd av att adoptanterna haft hemvist i beslutslandet vid tiden för adoptionsbeslutet. I de fall det däremot krävs att adopfionen genomförs i Sverige skulle förslaget dock innebära att personer som under mer eller mindre varaktig bosättning utomlands i bosättningslan­det tagit emot ett barn för adoption skulle bli berättigade till bidraget, om de flyttat till Sverige när adoptionen genomförs här. Det skulle också inne­bära att de som i Sverige tagit emot ett utländskt barn för adoption exempel­vis genom auktoriserad organisation, men som flyttat utomlands innan adop­fionen hunnit genomföras i Sverige, skulle gå miste om bidraget.

Flertalet remissinstanser stödjer eller lämnar utan anmärkning utredning­ens förslag när det gäller fidpunkten för utbetalning av bidraget. Några adoptionsorganisationer förordar dock att betalningen sker när barnet kom­mit till Sverige.

Några remissinstanser tar upp frågan om en åldersgräns på tio år för bar­net. De vill ha antingen en högre åldersgräns eller ingen alls.

Skälen för mitt förslag: Jag delar i frågan om kravet på bosättning här i landet i huvudsak NIA:s uppfattning. För rätt fill bidrag bör det således vara ett krav att adoptivföräldrarna är bosatta i Sverige när de får barnet i sin vård. Jag anser emellertid att det dessutom skall krävas bosättning här i lan­det när adoptionen blir giltig här. Jag anser nämligen irite att det finns skäl att lämna bidrag i de fall då adoptivföräldrarna lämnat Sverige vid adop­tionstillfället. I fråga om den närmare innebörden av bosättningskravet åter­kommer jag i specialmotiveringen.

Vidare anser jag att bidragsrätten bör begränsas fill adoptioner till vilka svensk domstol givit tillstånd och till utländska adoptioner som NIA har god-

2 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 3.


känt. Därmed kommer bidrag att lämnas endast i fall när det skett en svensk prövning av adoptionen.

Jag ansluter mig i fråga om utbetalningstidpunkten till utredningens stånd­punkt. Praktiska skäl talar för den. Den utgör dessutom en påtryckning att fullfölja adoptionen. Bidragen skall alltså betalas ut först efter det att adop­tionen har genomförts.,

I likhet med utredningen anser jag att det för rätt till bidrag bör gälla en åldersgräns på fio år hos barnet. Motsvarande åldersgräns finns redan i fråga om föräldrapenning för adoptivbarn. Bidrag skall alltså lämnas endast för barn som inte har fyllt fio år när adopfivföräldrarna får det i sin vård.


Prop. 1988/89:3


5 Schabloniserad kostnadsberäkning

Mitt förslag: Genomsnittskostnaden-för adoptioner med avseende på
olika ursprungsländer fastställs schabloniserat av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
            ''


Utredningens förslag: Utredningen har skisserat en lösning med bidrag be­räknade schablonmässigt på grundval av genomsnittskostnaden för adoptio­ner. NIA föreslås årligen utarbeta schabloner för de totala adoptionskostna­derna med avseende på barnens ursprungsländer. Det förordas att privata adoptioner, dvs. sådana som inte förmedlas av de auktoriserade organisatio­nerna, inte skall särbehandlas i detta avseende.

Remissinstanserna: Principen om att lämna bidrag beräknade efter schab­lonmässigt fastställda genomsnittskostnader har inte mött några invänd­ningar. Försäkringskasseförbundet understryker behovet av ett sådant en­kelt administrativt system för bidraget. Vissa remissinstanser, bl.a. NIA, an­ser att bidraget vid privata adoptioner bör beräknas särskilt.

Skälen för mitt förslag: Jag instämmer i bedömningen att kostnadsschab­loner är en nödvändig förutsättning för en enkel administrafion.

Enligt min mening finns det inte skäl för att ha en annan ordning vid pri­vata adoptioner än vid dem förmedlade av auktoriserade organisationer. Svensk lagstiftning accepterar också privata adoptioner, när förmedlingssät­tet kontrollerats och när den,adopterande familjens lämplighet fastställts. Visserligen varierar kostnaderna vid privata adoptioner beroende på om­ständigheterna i de enskilda fallen, men även om det i några fall kan finnas risk för viss överkompensation väger fördelarna med ett enhetligt schablon­system enligt min mening över. Schablonerna och därmed bidragen bör där­för vara desamma för båda slagen av adoptioner,

Min avsikt är att, vid ett positivt beslut av riksdagen, föreslå regeringen att NIA genom förordning bemyndigas att utarbeta och fastställa schabloner för olika länder eller delar av länder. Regeringen bör därvid kunna lämna föreskrifter om hur schablonerna skall fastställas.

De genomsnittliga kostnader som har redovisats av utredningen bör vara en grund för NIA:s arbete. Vidare bör NIA kunna skaffa underlag genom


10


 


samråd med de auktoriserade organisationerna. Adoptioner sker i dag från Prop. 1988/89:3 ett begränsat antal länder för vilka det ofta finns ett bra underiag för kost­nadsberäkningar. Det finns dock länder från vilka endast enstaka adopfioner sker. Det är givet att NIA i sådana fall bara skall göra schablonberäkningar när behov uppstår. Ledning kan man då ha av kostnadsbilden i närliggande länder. Det kan finnas en risk att ett bidrag minskar organisationernas strä­vanden att hålla kostnaderna nere. Det är givetvis angeläget att detta beak­tas vid bedömningen av vilka kostnader som skall räknas in i underlaget och hur schablonerna skall utformas.

Något skäl att i dessa sammanhang utesluta de övriga nordiska länderna som föreslagits av några remissinstanser ser jag inte. Att kostnaderna vid adopfion från grannländerna blir låga får i stället avspegla sig i schablonerna.

6 Administrationen

Mitt förslag: Bidraget administreras av de allmänna försäkringskas­sorna.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har inte mött några invändningar. Det stöds uttryckligen av riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet.

Skälen för mitt förslag: Det finns inga delade meningar om att bidragshan­teringen bör anförtros åt försäkringskassorna med riksförsäkringsverket som tillsynsrnyndighet.

Föreskrifterna i lagen (1962:381) om allmän försäkring om försäkrings­
kassornas och riksförsäkringsverkets administration bör i fillämpliga delar
göras gällande för bidragshanteringen. Det innebär bl.a. att ordningen med
omprövning av beslut hos försäkringskassa och klagorätt.fill,försäkrings­
domstolarna skall gälla.  '       :
         '

Min avsikt är att föreslå regeringen att bemyndiga riksförsäkringsverket att meddela behövliga verkställighetsföreskrifter. Det är naturligt att verket därvid skall samråda med NIA. Givetvis får verket inte på grund av ett så­dant bemyndigande meddela föreskrifter om hur NIA skall fastställa de schablonkostnader som jag nyss har behandlat.

Med hänsyn till adoptionernas begränsade omfattning avser jag inte att föreslå extra resurser för försäkringskassornas administration. Enligt min uppfattning bör de nya åliggandena kunna fullgöras inom ramen för befint­liga administrativa resurser.


11


 


7 Ikraftträdande


Prop. 1988/89:3


Mitt förslag: Reglerna om det nya bidraget träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas i fråga om barn som kommit i adoptivföräldrarnas vård här i landet efter utgången av juni 1988.

Utredningens förslag: Lämpliga övergångsregler bör övervägas så att inte adoptionsverksamheten avstannar när det blir känt att bidrag kommer att införas.

Remissinstanserna: Några remissinstanser, företrädande adoptionsorganisa-fionerna, har pekat på risken att blivande adoptivföräldrar avvaktar ikraft­trädandet för att få rätt till bidrag.

Skälen för mitt förslag: Ett avbrott i adopfionsverksamheten inför ikraftträ­dandet skulle vara olyckligt för de barn som väntar på att adopteras. Det skulle också innebära allvarliga olägenheter för adoptionsorganisationerna. Mot denna bakgmnd föreslår jag att reglerna för adoptionsbidraget träder i kraft den 1 januari 1989, men med den övergångsregeln att reglerna skall tillämpas i fråga om barn som kommit i adoptivföräldrarnas vård här i landet efter utgången av juni 1988, dvs. ungefärligen när regeringen beslutar av­lämna proposition.

8 Kostnader

Mitt förslag: Ett nytt reservationsanslag, C 7. Bidrag fill kostnader för adoptioner, införs under socialdepartementets huvudtitel. För bud­getåret 1988/89 anvisas 30 milj. kr. på tilläggsbudget I fill statsbudge­ten för det nya anslaget.

Förslaget till ett nytt bidrag för att minska den enskildes kostnader vid adopfioner får konsekvenser för statsbudgeten för nästkommande budgetår. Ett särskilt anslag bör tillkomma för det nya bidraget.

Jag har föreslagit att bidragsreglerna skall träda i kraft den 1 januari 1989 och gälla för barn som föräldrarna fått i sin vård här i landet efter utgången av juni 1988. Med hjälp av underlag från NIA avseende föregående år har jag beräknat kostnaderna för det nya bidraget fill 28 milj. kr. Det är dock inte osannolikt att antalet adoptioner nu kan öka något. Jag föreslår därför att anslaget beräknas för tiden den 1 juli 1988 - den 30 juni 1989 fill 30 milj. kr. för budgetåret 1988/89.


9 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprät­tats förslag till

1. lag om bidrag vid adoption av utländska barn.


12


 


2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).        Prop. 1988/89:3

Förslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen för finansdeparte­mentet. Detta förslag avser i och för sig ett ämne som hör till lagrådets granskningsområde. Med hänsyn till dess enkla beskaffenhet anser jag dock att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

10 Specialmotivering

10.1 Förslaget till lag om bidrag vid adoption av utländska barn

Av den inledande paragrafen följer att bidrag lämnas till adoptivföräldrars kostnader vid adoption av utländska barn. Härmed avses barn som inte är svenska medborgare och som inte är bosatta här i landet, när adoptivföräld­rarna får dem i sin vård. Bakgrunden till denna avgränsning är att kostnader av det slag som bidraget avser inte uppkommer om barnet redan är bosatt här, när de blivande adopfivföräldrarna tar det i sin vård. Det har inte heller ansetts befogat att till de bidragsgrundande adoptionerna hänföra adoptio­ner av barn som är svenska medborgare och bosatta utomlands.

I lagen görs inte någon skillnad mellan privata adopfioner och adoptioner förmedlade av auktoriserade adoptionsorganisafioner. Båda slagen av adop­tioner är bidragsgrundande om förutsättningarna för bidrag är uppfyllda. Bi­dragets storlek är för ett ursprungsland lika i båda fallen.

2§

För att bidrag skall lämnas för en adoption förutsätts enligt paragrafen att tillstånd har lämnats av svensk domstol eller att NIA (eller efter överkla­gande regeringen) har beslutat att ett utomlands meddelat beslut om adop­tionen skall gälla här i landet. Utländska adoptionsbeslut som annars auto-mafiskt är giltiga här har alltså undantagits från att grunda rått till bidrag. Att det för rätt fill bidrag också krävs bl.a. att adoptivföräldrarna var bosatta här när de fick barnet i sin vård följer av 3 §.

Lagen tillämpas givetvis såväl när en person adopterar ensam som när ma­kar adopterar gemensamt. Bidragets storlek är detsamma i båda fallen.

3§

Det krävs att adopfivföräldrarna var bosatta här i landet när de fick barnet i
sin vård. Här avses inte den rättsliga vårdnaden utan den tidpunkt vid vilken
de blivande adoptivföräldrarna fick barnet i sin faktiska vård. För rätt till
bidrag måste kunna förutsättas att adoptivföräldrarna redan vid denna tid­
punkt hade för avsikt att adoptera barnet. Bidrag skall alltså inte lämnas om
ett barn av någon annan orsak kornmer i en familjs faktiska vård men långt
senare fråga om adoption uppkommer.
                                                 jt


 


Det krävs vidare att adoptivföräldrarna är bosatta här i landet när adop-   Prop. 1988/89:3
tionen blir giltig här. Det har inte ansetts befogat att "exportera" bidrag till
adopfivföräldrar som lämnat Sverige och bosatt sig utomlands när adoptio­
nen blir genomförd,
                                               t

Bidraget skall administreras av försäkringskassorna. De adoptivföräldrar som är bosatta i riket är i regel inskrivna hos en försäkringskassa. Det är med hänsyn härtill naturligt att i möjlig mån använda samma bosättningsbegrepp i fråga om kostnadsbidraget som det som tillämpas av försäkringskassorna enligt lagen om allmän försäkring. Därför bör i fråga om kravet på bosätt­ning vid de nyss angivna fidpunkterna tillämpas vad som gäller enligt 1 kap. 3 § första stycket lagen om allmän försäkring om bosättning här i ri­ket. Det innebär att den som lämnar Sverige för längst ett år fortfarande skall anses bosatt här.

Meningen är att bidraget'skall bestämmas schablonmässigt. Att adoptivr föräldrar av andra orsaker än adoptionen vistas utomlands och att det därför exempelvis inte uppkommer särskilda resekostnader för dem påverkar alltså inte bidragets storlek. En förutsättning är dock att kravet på bosättning här, i landet är uppfyllt. Annars lämnas inte något bidrag.

Den särskilda bestämmelsen i 1 kap. 3 § fjärde stycket lagen om allmän försäkring om den som sänds till ett annat land av en statlig arbetsgivare är inte avsedd att fillämpas i fråga om kostnadsbidraget. För denna kategori av adoptivföräldrar gäller alltså i fråga om kostnadsbidraget samma bosätt­ningskrav som för andra adoptivföräldrar; dvs. om utsändningstiden är av­sedd att vara längst ett år skall bosättning här i landet anses föreligga.

4 och 5 §§

1 4 § anges bidragets storlek. Storleken är beroende, av den genomsnittliga kostnaden för en adoption med avseende på barnets ursprungsland. Av 5 § följer att genomsnittskostnaden för olika länder fastställs avregeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. I avsnitt 3 och 5 finns överväganden om bidragets storlek och om fastställandet av genomsnittskostnaden för olika länder. Avsikten är att regeringen skall bemyndiga NIA att fastställa genomsnittskostnaderna. Bemyndigandet bör ske genom en förordning i vil­ken även kan tas in behövliga föreskrifter för NIA i detta avseende.

Det bör understrykas att genomsnittskostnaden och bidragets storlek inte skall påverkas av om adoptionen är förmedlad av de auktoriserade adop­tionsorganisationerna eller genomförd privat.

Bidrag lämnas endast för barn som inte hade fyllt tio år när adoptivföräld­
rarna fick det i sin vård. Även här avses den fakfiska vården, inte den rätts­
liga.
                                    .            '

Bidrag lämnas inte om adopfionen avser eget eller makes barn eller makes

adoptivbarn.                                                                                   14


 


7-9 §§                                                                         Prop. 1988/89:3

I paragraferna avhandlas administrationen av bidraget. Här kan hänvisas till ,    ,

avsnitt 6.                                                             ,    ■

Av 8 § andra stycket följer att adopfivföräldrarna i sin ansökan kan ange till vem av dem bidraget önskas utbetalt. De kan också välja att bidraget utbetalas delat mellan dem. Är de inte ense om annan fördelning tillkommer bidraget dem med hälften vardera.

Ikraftträdandebestämmelserna

Av skäl som framgår av avsnitt 7 avses lagen träda i kraft den 1 januari 1989 men bh tillämplig också om adoptionsförfarandet påbörjats eller t.o.m. bli­vit genomfört dessförinnan. Avgörande är den tidpunkt då de blivande adoptivföräldrarna fick barnet i sin vård här i landet. Om denna fidpunkt inträffar efter utgången av juni 1988 avses lagen bli tillämplig. Bidrag kan alltså lämnas för barn som visserligen kommit i de blivande adoptivföräldrar­nas vård utomlands före den 1 juli 1988 men som kommer till Sverige efter utgången av juni 1988.

Hår kan anmärkas att adoptivföräldrarna skall anses ha fått barnet i sin vård här i landet när de tagit det om hand här för faktisk vård (jfr specialmo­tiveringen under 3 §).

Enligt 8 § skall ansökan om bidrag ske hos försäkringskassan inom ett år efter det att adoptionen blivit giltig här. Om en bidragsgrundande adoption i något fall blivit giltig här före ikraftträdandet kan alltså ansökningstiden komma att bli kortare än ett år från lagens ikraftträdande. Att särreglera sådana fall för att utsträcka ansökningsfiden har ej ansetts motiverat.

10.2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Lagändringen innebär att det statliga bidraget vid adopfion av utländska barn inte skall räknas till skattepliktig inkomst.

Ändring i samma paragraf har föreslagits också genom proposition (1987/88:176) om äldreomsorgen inför 90-talet. De båda förslagen behöver samordnas under beredningen i riksdagen.

11 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till

1.   lag om bidrag vid adoption av utländska barn.

2.   lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), dels att

3.   till Bidrag ull kostnader för adoptioner pä tilläggsbudget I till statsbud­
geten för budgetåret 1988/89 under femte huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 30 000 000 kr.
                                                   15


 


12 Beslut                                                                     Prop. 1988/89:3

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposifion föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.


16


 


Bilaga 1     Prop. 1988/89:3


Sammanfattning av betänkandet (Ds S 1987:1) Kostnader i samband med adoption av utländska barn

Enligt regeringens direktiv har uppgiften för utredningen varit att undersöka förutsättningarna för att minska den enskildes kostnader i samband med adoption av utländska barn.

Förmedling av sådana adopfioner bedrivs huvudsakligen av fem ideella organisationer som erhållit auktorisation för sin verksamhet av statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA). Dessa organisationer har bistått med material när det gäller kostnadsstruktur och kostnadsutveckling för en adoption. Vidare har utredningen genomfört en enkätundersökning bland adoptivföräldrar i landet. Därutöver har de representanter som ingått i den särskilda referensgrupp som stått till utredarens förfogande utifrån sina erfarenheter på området lämnat råd och synpunkter under arbetets gång.

Totalt finns i dag ca 27 000 utomnordiska adoptivbarn i Sverige. Sedan år 1975 har i genomsnitt 1 600 adoptivbarn kommit till Sverige varje år. De flesta av dessa har förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation. År 1985 förmedlades 87 % av samtliga adoptivbarn genom sådan organisation och övriga genom privata kontakter. Barnen kommer i regel från Colombia, Indien, Korea eller Sri Länka. År 1985 kom ca 80 % av samtliga adoptivbarn från något av dessa länder. Den helt övervägande delen av adoptanterna var gifta par. Detta sammanhänger delvis med att barnens ursprungsländer upp­ställer som krav för att få adoptera att sökandena skall vara man och hustru. Endast tre procent av de föräldrar som fick sitt barn förmedlat genom adop-tionsorganisafion år 1985 adopterade som ensamstående. De totala adop­tionskostnaderna vid adoption av ett utländskt barn uppgick år 1985 till i ge­nomsnitt 40 000 kr. Kostnaden för adoption av ytterligare ett barn vid ett andra adopfionstillfälle är vanligen lika hög.

Av svaren på enkäten till adoptivföräldrar har bl.a: framgått att den ge­nomsnittliga inkomsten för make i adoptivfamilj som tog emot ett utländskt barn för adoption år 1985 var ca 122 000 kr. Denna inkomst var högre än genomsnittsinkomsten för en industriarbetare men lägre än för en industri­tjänsteman. Yrkesfördelningen för adoptivföräldrar jämfört med fördel­ningen i den totala befolkningen uppvisar i vissa fall stora olikheter. Sålunda var år 1985 30 % av adopfivföräldrarna sysselsatta med arbete inom tek­niskt, natur- och samhällsvetenskapligt arbete m.m. medan inom totalbe­folkningen 16 % hade sådan sysselsättning.

År 1985 hade ca 60 % av de föräldrar som adopterade genom organisation finansierat adoptionen med lån. Det genomsnittliga lånebeloppet var ca 30 000 kr. Av de föräldrar som adopterat endast en gång och som tog emot ett utländskt barn för adoption år 1985 ville 66 % adoptera fler barn. Av dem som inte kunde tänka sig att adoptera fler barn uppgav 74 % kostnads­skäl som grund härtill.


17


 


Utredningen har funnit att förutsättningarna för att minska den enskildes     Prop. 1988/89:3 kostnader i samband med adoption av utländska barn är mycket begränsade.

I några avseenden torde emellertid förutsättningar finnas att nedbringa kostnaderna för den enskilde. Sålunda skulle kostnadsminskningar kunna åstadkommas om organisationerna utökade sitt samarbete framför allt be­träffande resorna till och från barnets ursprungsland. Resekostnaderna ut­gör en stor utgiftpost vid en internationell adoption. Utredningen, som avvi­sar tanken på att staten, genom NIA eller annorledes, söker att genom för­handlingar uppnå bättre resevillkor för de adoptionssökande, föreslår att re- . geringen ger NIA i uppdrag att i samråd med statskontoret granska vilka samordningsinsatser från organisationernas sida som kan leda fram till mins­kade resekostnader i samband med adopfion av utländska barn och därmed begränsa den enskildes kostnader. För att organisationerna skall inifieras till sådana gemensamma insatser bör en viss del av nu utgående statsbidrag till organisationerna användas på sådant sätt att detta syfte främjas.

Adoptionssökandena får inbetala förskott till organisafionerna i samband
med att de godkänts för adoption. Räntorna på dessa förskott fonderas och
uppgår ibland till betydande belopp. Medlen används i huvudsak för att
täcka större oförutsedda utgifter för föräldrarna. Utredningen pekar på möj­
ligheterna fill sänkta kostnader för den enskilde genom att fonderade medel
jämte avkastningen därav i större utsträckning än för närvarande kommer
        • ■

föräldrarna till godo i form av minskade avgifter till organisationerna. Ut­redningen anser det lämpligt att även denna fråga beaktas i samband med övriga uppdrag till NIA och statskontoret.

En annan kostnadspost vid en internationell adoption avser översättning av handlingar till främmande språk. NIA bör ges i uppdrag att i samarbete. med organisationerna undersöka förutsättningarna för att anordna en över-' sättningsservice för alla adoptionssökande. Utredningen föreslår att nu utgå­ende statligt bidrag, vilket för närvarande är drygt 1 milj. kr. om året, ökas med 500 000 kr. per år för att användas vid inrättande och drivande av en sådan gemensam service. Om och i vad mån de adopfionssökande skall be­tala för översättning bör vara beroende av kostnaderna för servicen.

För att adopfionsorganisationerna skall erhålla auktorisation ställer staten
vissa krav. Statens möjligheter att mer övergripande påverka adopfivför-
äldrarnas kostnader kan huvudsakligen ske genom en ytterUgare styrning av  ,
organisationerna antingen via statsbidraget eller genom uppställande av mer
    '■

preciserade krav för auktorisation. Enligt utredningens mening bör staten inte styra adopfionsverksamheten genom ytterligare regler utöver dem som redan finns. En ökad reglering av organisafionernas verksamhet är ägnad att fördyra denna verksamhet.

Utredningen föreslår i stället att adopfivföräldrarna skall befrias från de fördyringar som det redan befinfiiga och med hänsyn till barnets bästa moti­verade regelssystemet medför för organisafionerna och som i viss mån av­speglas i deras administrationsavgifter.

Likaså anser utredningen det vara befogat att staten bidrar till minskning av adoptionskostnaderna genom att avstå från statliga avgifter för legalise­ring och andra stadiga avgifter såsom utdrag ur polisregister, mantalskriv- , .


18


 


ningsbevis och beslut om svenskt medborgarskap. En sådan undantagsregle-    Prop. 1988/89:3 ring skulle dock göra adopfionsprocessen mer komplicerad och tungrodd än som redan är fallet såväl för föräldrarna som för berörda myndigheter.

För att adoptivföräldrarna inte skall drabbas av statliga avgifter och av för­dyringar som följer av den statliga styrningen av adopfionsverksamheten fö- , -reslår utredningen att ett nytt statligt bidrag skall införas. Bidraget föreslås utgå med 5 000 kr. per adopfionstillfälle och bör lämnas direkt till föräld­rarna när adoptionen är genomförd. Bidraget bör utbetalas av de allmänna försäkringskassorna efter ansökan av adoptivföräldrarna.

Kostnaden för de föreslagna statliga bidragen beräknas uppgå till sam­manlagt 8 milj. kr. Utredningen föreslår att detta belopp avdelas i samband med en justering av det familjeekonomiska stödet fill barnfamiljerna.

Utredningen är inte beredd att föreslå statliga bidrag utöver vad som nu angivits.

För det fall de överväganden regeringen kommer att göra leder fill att yt­terligare statliga bidrag bör införas redovisar utredningen i bilaga 1 till betän­kandet en teknisk lösning till utformning av ett sådant bidrag till adoptivför­äldrarna. Utredningen presenterar två olika alternativ härför. Det ena alter­nativen stöder i första hand adoption av barn vid ett andra adoptionstillfälle under det att det andra alternativet ger ett lika stort bidrag vid varje adpp-tionsfälle.

1 enhghet med sina direkfiv har utredningen slutligen försökt att bedöma utvecklingen av adopfionsverksamheten på längre sikt. Utan att kunna ge något säkert belägg för sin uppfattning uttalar utredningen den förmodan att, i den mån barn finns tillgängliga för adoption, en ökning av antalet adop­tioner är att förvänta om ett stathgt bidrag införs enligt något alternativ som anges i nämnda bilaga.


19


 


Bilaga 2   Prop. 1988/89:3

Teknisk utformning av ett utvidgat statligt bidrag till adoptivföräldrar

Utredningen presenterar två olika modeller för utformning av ett statligt bi­drag utöver vad utredningen föreslagit. Konkreta belopp har angivits för att därigenom belysa vilka ställningstaganden som måste göras vid införande av ett utökat statligt bidrag och avser inte att rekommendera några särskilda belopp.

Alternativ 1

Av svaren från föräldrarna har framgått att en stor andel av dem som redan adopterat ett barn av kostnadsskäl avstår från att adoptera ytteriigare barn. Skäl finns därför att eventuellt statligt bidrag utformas så att ett väsentligt förhöjt bidrag utgår för det andra adoptivbarnet. Härigenom ökas möjlighe­terna för adoptivbarnen att få syskon, vilket kan vara ett värde i sig. För att fillgodose detta kan ett stadigt bidrag utformas så att 10 000 kr. utgår vid första adoptionstillfället till samtliga adopfivföräldrar för utgifter i samband med adoption av utländskt barn och att till adoptivföräldrar som adopterar ytterligare barn vid senare fidpunkt utgår ett bidrag på högst 30 000 kr. per adopfionstillfälle.

Alternativ 2

Bidraget kan alternativt bestämmas till högst 20 000 kr. vid varje adoptions­tillfälle. Effekten härav blir densamma som enligt alternativ 1 för föräldrar som adopterar totalt två barn. Vid adoption av fler barn blir bidraget mindre än enligt alternafiv 1.

I vissa fall understiger den totala adoptionskostnaden 20 000 kr. Detta gäller bl.a. vid adoption av barn från vissa länder i Europa och Nordafrika. För att undvika överkompensation skulle ett system kunna utformas så att bidraget utgör en viss andel av de totala faktiska adoptionskostnaderna med angi­vande av ett högstbelopp. Detta skulle göra det nödvändigt att verkställa en utredning angående kostnaderna vid varje adoption vare sig denna sker ge­nom organisafion eller genom privata kontakter. En sådan utredning blir ad­ministrativt krävande med hänsyn till svårigheter att bestämma de kostnader som skulle få medräknas i underlaget.

Mot denna bakgrund bör schabloner för de totala adoptionskostnaderna
med avseende på barnets ursprungsland årligen utarbetas av NIA efter sam­
råd med de auktoriserade adoptionsorganisationerna. Om man väljer alter­
nativ 2 bör bidraget i intet fall överstiga hälften av schablonbeloppet. Bidra­
get utgår då med 50 % av schablonbeloppet, dock högst bidragets maximi­
belopp, 20 000 kr. Om man väljer alternativ 1 bör samma regel gälla vid
adoption av ett första barn, under det att procentandelen vid det andra adop­
tionstillfälle bör vara 75 % av schablonbeloppet. Den totala adoptionskost­
naden kan förvisso även understiga 10 000 kr. resp. 20 000 kr. särskilt i fall
     20


 


adopfivföräldrarna genom utlandsarbete själva kommit i kontakt med det Prop. 1988/89:3 blivande adopfivbarnet eller då adoptivföräldrarna kan erhålla kraftigt redu­cerade resekostnader till följd av sin anställning. Enligt enkätundersök­ningen är dock omständigheter av detta slag mycket ovanliga och särskilda åtgärder för dessa adoptivföräldrar torde inte böra vidtas, då administra­tionskostnaden härför skulle överstiga de besparingar som kunde göras på det totala statliga bidraget.

Ett statligt bidrag kan utbetalas antingen som ett förskott med därpå föl­jande slutreglering när adoptionen är genomförd eller i sin helhet först när adoptionen är genomförd. Bidraget skulle utges fill adopfivföräldrarna, vare sig de adopterar med hjälp av en organisation eller genom privata kontakter. Då det vid den tidpunkt då det skulle vara aktuellt att utbetala ett förskott inte är säkert att barnets ursprungsland är definitivt bestämt kommer svårig­heter att uppstå vid bestämmande av förskottsbeloppet. Mot bl.a. denna bakgrund torde det vara lämpligt att bidrag utbetalas först när adopfionen är genomförd.

Som villkor för att bidrag skall lämnas bör krävas att adopfivföräldrarna är bosatta här i riket vid adoptionstillfället och att adoptivbarnet inte fyllt fio år vid adopfionstillfället.

Utredningen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på frågan om bidrag enligt något av ovan nämnda alternativ bör utgå vid adoption av barn från de nordiska länderna.

Bidrag bör utbetalas av de allmänna försäkringskassorna efter ansökan från adoptivföräldrarna. NIA och riksförsäkringsverket bör få i uppdrag att gemensamt utarbeta anvisningar för tillämpningen av reglerna om bidragen.

Om man inför ett bidrag som utbetalas när den svenska adoptionen är ge­nomförd föreligger risk för att föräldrarna så snart ett förslag därom blir känt underlåter att ansöka om adoption trots att barnet redan finns i Sverige. Re­geringen bör därför överväga lämpliga övergångsregler.

Statens kostnader för ett bidrag kan beräknas uppgå enligt alternativ 1 till 25,0 milj. kr. och enligt alternativ 2 till 31,2 milj. kr. Dessa kostnader är be­räknade på grundval av 1985 års siffror, dvs. 1 560 adoptivbarn, varav 70 % adopterades av föräldrar som adopterade för första gången.

Enligt enkätundersökningen avstår 400-500 föräldrar från att adoptera fler barn på grund av kostnadsskäl. Om 400 av dessa föräldrar fill följd av införandet av ett statligt bidrag enligt något av de skisserade alternativen adopterar ytterligare barn ger detta en ökad kostnad för staten med 12 milj. kr. för alternativ 1 och med 8 milj. kr. för alternativ 2.


21


 


Bilaga 3    Prop. 1988/89:3

Sammanställning av remissyttranden över betän­kandet (Ds S 1987:1) Kostnader i samband med adoption av utländska barn

Efter remiss har yttranden över betänkanden avgetts av socialstyrelsen, riks­försäkringsverket (REV), Statens nämnd för internationella adoplionsfrågor (NIA), riksrevisionsverket (RRV), statskontoret, kammarrätten i SundsvaU, länsstyrelsen i Södermanlands län. Försäkringskasseförbundet, Landsorgani­sationen i Sverige (LÖ), Centralorganisationen SACÖISR, Sveriges advokat­samfund, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Sundsvalls kommun, Norrköpings kommun, Förbundet Adoptionscentrum (AC), Barnen framför allt-Adoptioner (BFA-A), Familjeföreningen för Internationell Adoption (FFIA), Sri Länka Barns Vänner (SLBV), Riksföreningen Ensamstående Adoptivföräldrar (EAF) och Föreningen Auktoriserade Translalorer (FAT).

Därutöver har synpunkter på betänkandet inkommit från Adoptiönscenl-rum Mellannorrland och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Stockholms tingsrätt, Svenska kommunförbundet och Svenska arbetsgiva­reföreningen har anmält att de avstår från att yttra sig över remissen.

Att utredningen kommit fill stånd har över lag uppfattats positivt. Också ut­redningsmaterialet är uppskattat. Så skriver exempelvis BFA-A: "Utred­ningen beskriver på ett sakligt tillfredsställande sätt de ekonomiska villkoren för verksamhet med internationella adoptioner. Flertalet av de föreslagna åtgärderna för att minska den enskildes kostnader för adoption är också re­alistiska och positiva."

Det bakomliggande materialet kommenteras - såvitt gäller annat än det som är kopplat till de angivna förslagen — bara i begränsad utsträckning. Socialstyrelsen konstaterar att det av "utredningen framgår bl.a. att de som adopterat barn från utlandet,har högre inkomst än genomsnittet för en in­dustriarbetare men lägre än för en industritjänsteman. Man vet däremot inte hur många som avstått från att adoptera barn från utlandet av det skälet att de redan på förhand vet att de inte har råd med det".

Adoptionskostnadsutredningen föreslår att ett statligt bidrag skall införas för att adoptivföräldrarna inte skall drabbas av statliga avgifter och av de fördyringar som följer av den statliga styrningen av adoptionsverksamheten. Bidraget föreslås utgå med 5 000 kr. per adoptionstillfälle.

1 en bilaga skisserar utredningen två alternativ till sitt förslag. Det ena (alt.
1) utformas så att ett statligt bidrag på 10 000 kr. utgår vid första adoptions­
tillfället till samtliga adoptivföräldrar för utgifter i samband med adoption
av utländskt barn och att till adoptivföräldrar som adopterar ytterligare barn
vid senare tidpunkt utgår ett bidrag på högst 30 000 kr. per adoptionstill­
fälle. Bidraget kan alternativt (alt. 2) bestämmas till högst 20 000 kr. vid
varje adopfionsfillfälle.
                                                                       22


 


Utredningens förslag om ett stöd för att täcka de kostnader för avgifter    Prop. 1988/89:3 m.m. som föräldrarna har får stöd av statskontoret som dock inte tycker att stödet skall överstiga de verkliga kostnaderna av detta slag. Stödet bör där­för begränsas till 2-3 000 kr.

Norrköpings kommun stödjer också förslaget. I sammanhanget påpekar kommunen att man reagerar mot att notarius publicus inte har en enhetlig taxa i hela landet för legalisering.

ÄfV vänder sig mot motiveringen för förslaget och anför: "Riksförsäk­ringsverket hyser för egen del starka betänkligheter inför utredningens hän­visning till den fördyring som följer av den statliga styrningen som ett skäl för att införa bidraget. Statlig styrning förekommer i många olika sammanhang. Skälen till det är ofta att förbättra förhållandena för enskilda. Den styrning som här är i fråga är avsedd att vara till gagn för dem som vill adoptera ut­ländska barn. Riksförsäkringsverket vill därför inte se dessa kostnader som en belastning för adoptivföräldrarna. Vidare kan ifrågasättas om de totala adopfionskostnaderna kan anses ha ökat genom den statliga styrningen. Det förefaller inte osannolikt att den fillsyn och kontroll som bedrivs av det all­männa bidrar till att minska kostnaderna i jämförelse med de kostnader som skulle uppkomma om hjälpverksamheten bedrivs under helt fria former. Den helt övervägande delen av adopfionskostnaderna ligger också utanför det av utredningen anförda motivet för bidrag."

Flertalet remissinstanser anser att det av utredningen föreslagna beloppet är otillräckligt och att nivån i stället bör ligga kring den i bilagan angivna. Detta gäller socialstyrelsen, NIA, Försäkringskasseförbundet, LO, SA­CO/SR, Stockholms och Sundsvalls kommuner, AC, BFA-A, FFIA, SLBV, EAF, Adoptionscentrum Mellannorrland och Sverige socialdemokratiska kvinnoförbund.

NIA anser att "ett bidrag med 5 000 kr. per adoptionstillfälle är ett steg i rätt riktning men enligt nämndens mening ofillräckligt i förhållande till kost­naden - år 1985 i medeltal mellan 30 000-40 000 kr. - för en adoption av utländska barn".

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att bidraget bör vara större än det av utredningen föreslagna.

A C och EAF anser att adoptivföräldrarna — utöver ett bidrag av den typ som beskrivits i bilagan — skall befrias från samhälleliga avgifter.

När det gäller de två i bilagan utformade alternativen förordas alternafiv 1 - 50 % av kostnaderna dock högst 10 000 kr. för första barnet och 30 000 kr. för de följande barnen - av följande remissinstanser: Försäk­ringskasseförbundet, SACO/SR, Stockholms och Sundsvalls kommuner, BFA-A, EAF och Adoptionscenlrum Mellannorrland.

BFA-A anser att "båda alternativen är bra, men alternativ 1 förordas då det alternativet bättre stimulerar till adoption av ett andra barn".

Norrköpings kommun anför: "Det är positivt och nyttigt för barn att växa upp med syskon och syskon är som regel en tillgång under hela livet. Detta gäller i hög grad de utländska adoptivbarnen. Ett utvidgat bidrag bör därför i första hand underlätta för föräldrar att genomföra en andra adoption."

Alternativ 2 - lika bidrag för alla barn - föiordas av följande remissin-


23


 


stanser: socialstyrelsen, NIA, LO, SACO/SR, AC, FFIA, SLBV och Sveriges    Prop. 1988/89:3 socialdemokratiska kvinnoförbund.

LO motiverar sitt ställningstagande på följande sätt: "Mot bakgrund av att kostnaderna för adopfion är lika stora för första barnet som för syskon bör bidraget enligt vår uppfattning vara lika stort, dvs. 20 000 kr. vid varje adoption."

AC, BFA-A, SLBV och EAF anser att beloppet bör motsvara ett basbe­lopp och därmed vara värdesäkrat. Också socialstyrelsen anser att beloppet bör värdesäkras.

Ett antal remissorgan motsätter sig utredningens tanke att bidrag skall utgå per adoptionstillfälle oavsett hur många barn som då adopteras. Det gäller: socialstyrelsen, NIA, AC, BFA-A och FFIA.

BFA-A anför: "Vi anser att utredningen faktiskt redovisar att det är så mycket dyrare för en familj som adopterar syskon att de bör få bidrag för två eller i förekommande fall fler adopfioner. Om ett bidrag i storleksordningen max ett basbelopp införs kommer den föreslagna regeln att bidraget inte skall överstiga 50 resp. 75 % av schablonbeloppet garantera att familjen inte överkompenseras. Syskon är svårplacerade och skulle med ett oförmånligt bidrag kunna bli än mer svårplacerade. Det är viktigt att syskon kan placeras tillsammans, och det är vikfigt att adoptivbarn får syskon."

När det gäller avgränsningen av bidragskretsen föreslår utredningen en åldersgräns på fio år när det gäller de barn som adopteras. De remissinstan­ser som berör frågan är negativa till denna åldersgräns och vill antingen ha en högre åldersgräns eller ingen alls. Det gäller: socialstyrelsen, NIA, För­säkringskasseförbundet, AC, BFA-A och FFIA.

AC anför: "Om bidrag ges endast när barnet är under tio år riskerar det att drabba ett antal familjer orättvist. Det äldsta barnet i en syskongrupp kan t.ex. vara tio eller elva år. Åldersgränsen bör därför sättas högre."

Utredningen föreslår att bidraget utgår når adoptionen är genomförd och endast till föräldrar som är bosatta här i riket.

NIA behandlar denna avgränsning utförligt och konstaterar: "Med utred­ningens förslag undantas sådana adoptioner som är automafiskt giltiga i Sve­rige till följd av att adoptanterna haft hemvist i beslutslandet vid fiden för adoptionsbeslutet. I de fall det däremot krävs att adoptionen genomförs i Sverige skulle förslaget dock innebära att personer som under mer eller mindre varaktig bosättning utomlands i bosättningslandet tagit emot ett barn för adoption skulle bli berättigade till bidraget, om det flyttat till Sverige när adoptionen genomförs här. Det skulle också innebära att de som i Sverige tagit emot ett utländskt barn för adoption exempelvis genom auktoriserad organisation, men som flyttat utomlands innan adoptionen hunnit genomfö­ras i Sverige, skulle gå miste om bidraget.

NIA anser att en mera ändamålsenlig avgränsning av de bidragsberätti­gade adoptanterna skulle uppnås, om bosättning i Sverige vid den tidpunkt föräldrarna fick barnet i sin vård i stället blev avgörande. Det är alltså den faktiska vården som avses, inte den rättsliga vårdnaden. Merparten av adop­tionskostnaderna uppkommer ju i allmänhet såsom reskostnad i samband med att adoptivföräldrarna övertar den faktiska vården av barnet och har


24


 


inte något samband med att adoptionen genomförs juridiskt i Sverige. Bidra-   Prop. 1988/89:3 get bör emellertid inte betalas ut förrän adopfionen är genomförd i Sverige."

Några remissinstanser vill undanta barn från de nordiska länderna från bidrag: Det gäller socialstyrelsen, NIA och AC.

Att bidrag skall utgå också för sk. privata adoptioner ifrågasätts inte av någon. NIA och A C tar dock upp problem med att bestämma bidrag i dessa fall. NIA anför: "Enligt NIA:s mening bör naturligtvis adoptioner som för­medlats genom de auktoriserade adopfionsorganisationerna omfattas av bi­draget. Lika klart är det att adoption av eget barn eller av andra makens barn eller adoptivbarn bör falla utanför. - Beträffande den stora grupp adoptio­ner som därefter återstår måste begränsningar ske, i vart fall vid ett utvidgat bidrag och särskilt om ett sådant skall beräknas på schablonmässiga grunder. Vid många av de adoptioner som faller inom ramen för utredningsförslaget skulle annars ett schablonmässigt bestämt statligt bidrag till adoptivföräld­rarna på kanske 20 000 kr. framstå som mycket generöst. En begränsning skulle kunna bestå i att rätten till bidrag prövades i varje enskilt fall. En så­dan prövning skulle emellertid fordra ett omfattande utredningsarbete hos försäkringskassorna eller NIA och är därför inte lämlig. Det är också möjligt att låta ett belopp, lika stort för alla, utgå i dessa fall. Slutligen kan man tänka sig ett annat sätt för beräkning av bidraget som innebär att försäkrings­kassorna får betala ut ett bidrag av en procentandel av visade kostnader bl.a. för att föra barnet fill Sverige. Resekostnaderna är ju nästan alltid den största enskilda posten vid en adoption."

Liknande synpunkter framförs av AC.

Socialstyrelsen anser det vara tveksamt om fullt bidrag skall betalas ut till föräldrar som av olika anledningar haft mycket låga kostnader för adoptio­nen t.ex. på grund av anställningsförhållanden eller vid en släktingadoption. Vid en släktingadoption torde föräldrarna rimligen ha lägre utgifter än vid en adoption av ett okänt barn.

Utredningens förslag om att schabloner för de totala adoptionskostna­derna med avseende på barnets ursprungsland årligen utarbetas av NIA ef­ter samråd med de auktoriserade adopfionsorganisationerna har i övrigt inte mött något motstånd vid remissbehandlingen.

Försäkringskasseförbundet understryker vikten av en så enkel administra­tion som möjligt av det nya bidraget. Ansökningsförfarandet och utbetal­ningsrutinerna bör vara enkla och snabba att handlägga. Den föreslagna schabloniseringen är därför ätt föredra framför en kostnadsutredning av varje adoptionsärende.

Utredningen föreslår att bidraget lämnas när adoptionen är genomförd.

Detta förslag tillstyrks av socialstyrelsen. Försäkringskasseförbundet och BFA-A.

AC, FFIA och SLBV vill i stället att bidraget utbetalas samtidigt somdet första barnbidraget för barnet betalas.

AC anför: "Utredningens förslag att bidrag ska utbetalas först när adop­tionen fullföljts enligt svensk lag kan drabba vissa familjer orättvist. - I vissa länder genomförs den formella adoptionen först sedan familjen lämnat lan­det. Dessa familjer skulle då inte kunna få bidrag förrän efter ett halvt år


25


 


eller i extrema fall flera år. Familjens verkliga utgifter däremot inträffar före    Prop. 1988/89:3 adopfionen när de betalar förskott till organisationen och köper sin resa. -Bidraget bör därför utbetalas efter kyrkobokföringen samtidigt som föräld­rapenning och barnbidrag börjar utbetalas."

Länsstyrelsen i Södermanlands /önföreslår att bidraget betalas i förskott.

Kammarrätten i SundsvaU påpekar att bidrag av den art som behandlas i betänkandet utan särskild reglering torde bli atthänföra till skattepliktig inkomst. Kammarrätten vill också understryka betydelsen av att det när frå­gan om bidrag i någon form tas upp till behandling i denna inryms en bedöm­ning av bidragsfrågan i skattetekniskt hänseende.

Adoptionsorganisalionerna tar upp frågan om ikraftträdande om ett bi- • drag införs./IC anför: "Utredningen har inte fillräckligt uppmärksammat de problem som kan uppstå vid införandet av ett bidrag. Om ett bidrag införs så att det blir en period mellan beslut och införande kan en grupp föräldrar tvingas välja mellan att adoptera så snart de kan och att uppskjuta sin adop­tion för att få ett bidrag. Organisationernas verksamhet kan då skadas oeh det kan bli svårt att hitta föräldrar till barn. Övergångsbestämmelserna bör därför utformas så att de som tar emot sina barn från det en proposition lagts fram, får bidraget."

Liknande synpunkter framförs av BFi4-A, Ff//4 och SLBV.

Utredningens förslag att bidraget skall administreras av försäkringskas­sorna har inte mött några invändningar i remissbehandlingen. Det tillstyrks uttryckligen av REV, NIA, Försäkringskasseförbundet och SLBV.

Förutom förslaget om ett särskilt bidrag för kostnader vid internationella adoptioner finns i utredningen förslag om att NIA i samarbete med statskon­toret och de auktoriserade adopfionsorganisafionerna skall ges i uppdrag att utreda möjligheterna till ytterligare samordning bl.a. vad gäller resor, över­sättning etc. Förslagen har i allmänhet mottagits väl. Några synpunkter har dock framkommit. Statskontoret och RRV anser att statskontoret inte skall delta i denna utredningsverksamhet.

NIA anför: "Nämnden fillstyrker förslaget att regeringen uppdrar åt NIA att i samråd med statskontoret granska vilka samordningsinsatser från orga­nisationernas sida som kan leda fram till minskade kostnader för resor. Av uppdraget bör klart framgå ätt arbetet skall utföras tillsammans med organi­safionerna. Nämnden tillstyrker också att ett belopp avsätts som stimulans för att få gemensamma insatser fill stånd. Nu utgående statsbidrag bör därför utökas med lämpligt belopp så att inte stödet fill organisafionerna i form av statsbidrag urholkas."

AC motsätter sig inte ett sådant arbete men pekar på en lång rad hinder mot ytterligare samordning.

När det gäller översättningsservice anför f>l 7 följande: "En samordnad översällningsservice hos organisationerna själva kan vara en god utväg, om vissa förutsättningar är uppfyllda. Helt väsentligt i sammanhanget är nämli­gen - både med hänsyn till kostnaderna och till kvaliteten

- att man inte skapar en fördyrande mellanhand) vilket en fristående över­sättningsförmedling eller -byrå erfarenhetsmässigt utan undantag allfid blir, den må sedan vara statlig, halvstatlig eller privat.


26


 


- att man även i fortsättningen direkt vänder sig till de av statligt organ    Prop. 1988/89:3 kompetensprövade auktoriserade translatorerna, eftersom de är till för bl.a. uppgifter av det här slaget, eller - om någon sådan inte skulle finnas till­gänglig — fill annan välrenommerad översättare."

Föreningen påpekar vidare: "Redan nu,finns flera av de handlingar som skall bifogas adoptionsansökan färdigöversatta till engelska och spanska, vil­ket är av betydelse. Även andra handlingar och formulär bör kunna standar­diseras och sedan översättas till aktuella språk. Också rekommendations­brev, intyg och andra utlåtanden bör kunna avfattas på färdiga standardfor­mulär, vilket avsevärt kommer att förbilliga översättningen av den individu­ella texten på sådana formulär.".

AC tar upp en fråga som berörts i utredningsarbetet nämligen om en be­gränsning av antalet utlandskontakter också skulle begränsa kostnaderna. ' Förbundet finner detta resonemang delvis felaktigt. Plötsliga förändringar i utlandet kan medföra att adoptionerna från ett land stoppas. För att trygga verksamheten på lång sikt arbetar AC hela tiden med nya adoptionskontak­ter. AC måste också anpassa sig till den struktur adopfionsverksamheten har i ett land, antingen den är centraliserad till en eller ett par organisafioner eller den är utspridd över hela landet.

I utredningens betänkande konstateras att det kan diskuteras hur stora adoptionsorganisationernas fonder skall fillåtas bli innan de kommer föräld­rarna till godo i form av minskade avgifter till organisafionerna.

Uti"edningen tar upp tanken på ett uppdrag fill NIA också när det gäller
denna fråga.
             '

Förslaget tillstyrks av socialstyrelsen, NIA, statskontoret och Stockholms kommun.

AC anför: "AC anser att adoptionsverksamhet är så ekonomiskt riskfylld och osäker att fonder som täcker mer än några månaders verksamhet be­hövs. Denna uppfattning har även framförts av AC:s revisorer. - AC ifråga­sätter behovet av en utredning av NIA och statskontoret om fondernas stor­lek, men kommer självfallet att medverka om ett sådant uppdrag ges."

BFA-A ifrågasätter om statsmakterna skall reglera hur stora fonder orga­nisationerna får/bör ha.

RRV påpekar att: "Kostnaderna för adoption av utländskt barn genom adoptionsorganisafion varierade år 1985 från 25 000 kr. till 55 000 kr. Detta faktum indikerar att en klar redovisning av de kostnadseffekter som de olika adoptionsmöjligheterna leder till för de adoptionssökande ökar möjlighe­terna att minska kostnaderna för adoption för den enskilde. RRV föreslår därför att NIA tillsammans med adopfionsorganisafionerna arbetar fram en sådan redovisning."

Slutligen tas frågan om statsbidrag fill organisationerna upp av några adoptionsorganisationer. AC anför att utlandskontakterna har olika krav på de blivande adoptivföräldrarna (t.ex. ålder, äktenskapets längd, barnlöshet-sintyg). Adoptionscentrum kan hjälpa så gott som alla slags sökande att adoptera eftersom organisafionen har ett så omfattande kontaktnät i utlan­det.


27


 


Det svenska samhället har ett intresse av att de flesta adoptionerna för-    Prop. 1988/89:3 medlas av organisationer.

    Organisationerna ger de sökande en rådgivning som de inte kan få på andra håll.

    Organisationerna tar ansvar för att lagar och etiska regler i utlandet följs.

    Organisationerna hjälper familjer som saknar resvana och språkkunska­per,

    Organisationerna är diskussionspartners för utländska myndigheter och organisationer, så att verksamheten kan följas upp och hela tiden förbätt­ras.

Den deklaration om fosterbarnsvård och adoption som Sverige röstat för i FN förutsätter också att "placeringar som regel görs genom ansvariga myn­digheter eller organisationer."

Staten bör därför stödja organisafionernas verksamhet med ett särskilt bi­drag. Även de krav NIA ställer på rapportering, samordning och andra åt­gärder motiverar statsbidraget.

AC har i en särskild statsbidragsansökan till NIA visat att statsbidraget har urholkats avsevärt sedan 1980.

AC anser att statsbidraget bör höjas till minst 1,5 milj. kr.

FFIA framhåller följande i frågan:

-    Vi anser att det nu utgående statsbidraget är alldeles för lågt.

-    Vi anser att det bör utgå full kostnadstäckning till de auktoriserade adop­fionsorganisationerna för deras administrativa kostnader. Detta som kom­pensation för de uppgifter som organisafionerna utför i samhällets tjänst.

-    Skulle motsvarande uppgifter utföras av samhället skulle det endast kunna ske till avsevärt högre kostnader.


28


 


Innehållsförteckning


Prop. 1988/89:3


 


Sid.

Regeringens proposition   ...................................        1

Proposifionens huvudsakliga innehåll......................        1

Propositionens lagförslag..................................... ...... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 22 juni 1988................................................        6

1       Inledning....................................................        6

2       Allmänt....................................................... ...... 6

3       Bidragets storlek   .......................................        7

4       Förutsättningar för bidrag   ........................... ...... 9

5       Schabloniserad kostnadsberäkning................... ..... 10

6       Administrationen....................... ."................      11

7       Ikraftträdande  ...........................................      12

8       Kostnader...................................................      12

9       Upprättade lagförslag....................................      12

10  Specialmotivering.........................................      13

10.1 Förslaget fill lag om bidrag vid adopfion av utländska

barn.................................................... .... 13

10.2.................................................... Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)   ........................................
     15

11       Hemställan.................................................. .... 15

12       Beslut........................................................ .... 16

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (Ds S 1987:1)

Kostnader i samband med adoption av utländska barn               17

Bilaga 2 Teknisk utformning av ett utvidgat statligt bidrag till adop­
tivföräldrar   ....................................................
.... 20

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser och sammanställning av

remissyttranden................................................ .... 22


29