Regeringen förelägger riksdagen vad som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 maj 1989 för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Bengt K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen lämnas förslag om en ny regional statlig förvaltning. Förslaget innebär atl en ny länsstyrelse bildas. Dessutom föreslås atl formerna för den nya länsstyrelsens samverkan med i första hand den regionala statliga förvaltningen i övrigt utvecklas.

Den nya länsstyrelsens ansvarsområde föreslås omfatta de verksamheter som i dag bedrivs av länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbmksnämnden samt den nuvarande länsstyrelsen. Dessutom föreslås att ansvarsområdet även omfattar den del av länsbostadsnämndens verksamhet som avser bostadsförsörjning och annan samhällsplanering. I den mån en läns-anknytning blir aktuell för fiskefrågorna föreslås den nya länsstyrelsen ansvara för dessa frågor.

I övrigt föreslås all den nya länsstyrelsen får vidgade befogenheter vad avser kommunikationsområdet, skogsvården och trafiksäkerheten. Därutöver föreslås ett utvecklat samrådsförfarande vad gäller arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten och vissa andra frågor som rör arbetsmarknaden.

Vissa särlösningar föreslås för utbildningsfrågorna i den nya myndigheten för atl tillgodose del nationella skolsystemets krav på rikstäckande tillsyn, uppföljning och utvärdering.

Inriktningen och omfattningen av den nya länsstyrelsens verksamhet på lantbruksområdet kommer all närmare läggas fast i den lill våren 1990 aviserade livsmedélspolitiska propositionen.

Den nya länsstyrelsen föreslås få ell starkt förtroendemannainflylande genom all det vid sidan av länsstyrelsens styrelse finns fem obligatoriska

1 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 154

Civildepartementet Prop-1988/89:154

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 1989

Närvarande: statsråden Feldt, ordförande, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds och Persson.

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om en ny statlig regional förvaltning 1 Inledning

Riksdagen beslöt i december 1985 att en försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning skulle genomloras i Norrbottens län (prop 1985/86:5, BoU 3, rskr. 64). Under försöksperioden, som startade den I juli 1986 och avsågs pågå i tre år, ingår flera länsorgan som enheter i länsstyrelsen.

För alt bereda frågor om en samordnad länsförvaltning tillsattes i juni 1986 inom civildepartementet en särskild arbetsgmpp (C 1986: C) under ledning av dåvarande landshövdingen Göte Svenson. Arbetsgmppens överväganden och slutsatser, som bl. a. byggde på ell flertal seklorsludier saml på erfarenheterna från försöksverksamhetens första halvår, presenterades i oktober 1987 i rapporten (Ds C 1987:10) Samordnad länsförvaltning — förslag. Enligt arbetsgmppen skulle en reform kunna genomföras i hela landet den 1 juli 1989, dvs. då försöksperioden skulle löpa ul.

Under hösten 1987 aktualiserades frågan om en samordnad länsförvaltning i riksdagen (BoU 1987/88:1, rskr. 29). Den diltillsvarande försöksperioden bedömdes vara för kort för att kunna tjäna som underlag för en utvärdering. Försöksverksamheten borde därför följas även under år 1988 och en proposition borde föreläggas riksdagen tidigast våren 1989.

Med anledning av riksdagens ställningslagande hösten 1987 förlängdes genom lag (1988:974) gillighetsriden för lagen (1985:1073) om försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning med ett år, dvs. till utgången av juni 1990 (prop. 1987/88:148, BoU 17, rskr. 342). I propositionen anmälde dåvarande civilministern all utredningsarbetet om en samordnad länsförvaltning borde avslutas genom en parlamentarisk kommitté.

Utredningen tillkallades den 24 mars 1988. Dess ledamöter var landshövdingen Gösta Gunnarsson, ordförande, riksdagsledamöterna Marita Bengtsson, Bertil Danielsson, Kjell Nilsson, Lennart Nilsson, Lars Sundin och Margareta Winberg, f. d. riksdagsledamoten Tore Claeson saml kommunalrådet Sverker Lindberg.

Utredningen fick i uppgift atl dels utvärdera den pågående försöksverk-

samhelen, dels lägga fram förslag om en reformerad statlig länsförvaltning. Prop. 1988/89:154 I enlighet med sina direktiv har utredningen särskilt övervägt

— omfattningen av en reform,

- former som garanterar att nationellt fastställda politiska mål och priori
teringar slår igenom i länen samtidigt som fömtsättningar ges all la hänsyn
till regionala förhållanden,

— de förtroendevaldas inflytande,

- rationaliserings- och besparingseffekter.

Som ell led i sin utvärdering av Norrbottenförsöket har utredningen också studerat formema för regional samverkan i övriga län. Utredningen har vidare anordnat en hearing med bl.a. cheferna för ell femtontal centrala verk om de nationella målens genomslag i en samordnad länsförvaltning.

Utredningen avlämnade i januari 1989 sitt betänkande (SOU 1989: 5 — 6) Samordnad länsförvaltning. Utredningen var enig om förslagens huvudinriktning. Några ledamöter reserverade sig dock på vissa punkter.

Tifl protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfattning av betänkandet (bilaga 1), dels en förteckning över remissinstansema saml en sammanställning över remissyttrandena (bilaga 2).

I september 1986 tillkallades vidare en särskild utredare med uppgift all utreda uppgifter och arbetssätt vid länsslyrelsemas sociala funktioner. Utredaren, f. d. landshövdingen Osborne Bartley, överlämnade i januari 1989 sitt betänkande (Ds 1989:9) Länsstyrelsernas sociala funktioner.

Regeringen gav i febmari 1989 statskontoret i uppdrag att utarbeta ell organisalionsförslag för en ny länsstyrelse i Stockholms län i de delar som regeringen behöver la stäflning till. Statskontoret har avrapporterat sitt uppdrag i rapport (1989:31) Samordnad länsförvahning i Stockholms län. Den del av rapportens sammanfattning som avser utredningens överväganden och förslag bör fogas till protokollet i detta ärende (bilaga 3).

Med anledning av frågans omfattande karaktär villjag först ge en allmän bakgmnd och närmare redovisa motiven för en reform. Därefter kommer jag alt redovisa mina överväganden och förslag i fråga om reformens inriktning och omfattning, förtroendemannainflytandet samt avslutningsvis beröra vissa genomförandefrågor. Jag har i de frågor som rör övriga departement haft särskilda kontakter med berörda statsråd.

2 Bakgrund

Den nuvarande statliga länsförvaltningen utformades huvudsakligen under 1940- och 1950-talen då en rad länsnämnder och andra länsorgan med specialiserade uppgifter inrättades vid sidan av länsstyrelsen. Dessa nya organ motiverades av alt målmedvetna och effektiva insatser behövdes inom olika samhällssektorer och all den ekonomiska tillväxten tillät elt genomgripande reformarbete. För att kunna genomföra olika sociala program utvecklades en sektoriserad organisation eftersom behovet av kon-

takter med och formellt inflytande över andra verksamhetsområden be- Prop. 1988/89:154 dömdes vara ringa. När de uppställda reformmålen hade nåtts, skulle förvaltningsstmkturen bli föremål för nya överväganden.

Med ett flertal nya länsorgan och en expanderande offentlig verksamhet kom dock den bristande samordningen av statliga insatser snart alt ställas i förgmnden.

Redan 1950 uppmärksammades samordningsproblemet i länsslyrelseul-redningen (SOU 1950:28 s. 8):

"...den nuvarande uppdelningen av länsförvaltningen på ell flertal sinsemellan fristående länsorgan ha medfört ganska allvarliga ölägenheter. Det har för utredningen framstått som synnerligen angelägel alt länsförvaltningen organiseras på sådant sätt, atl erforderliga garantier skapas för en verklig samordning mellan de olika verksamhetsgrenarna. Samtidigt har del varit ett önskemål alt förenkla metoderna för samarbetet.

En organisatorisk samordning inom länsförvaltningen, innebärande en koncentration lill länsstyrelsen som del centrala länsorganet av flertalet uppgifter i länsförvahningen, har utredningen ansett eftersträvansvärd särskih med hänsyn lill därav följande möjligheter att bättre betjäna allmänheten och även de kommunala organ, som fiir sin verksamhet äro beroende av kontakter med olika statliga länsmyndigheter. En dylik koncentration av länsförvaltningen är även en fömtsättning för alt ytterligare decentraliseringar skola kunna genomfiiras.

Inordnandet av vissa fristående länsorgan i länsstyrelsen skulle medföra ökad elasticitet och bättre möjligheter till rationellt utnyttjande av personalen i länsförvaltningen. Vissa omedelbara besparingar i personal kunna göras, varjämte den ökade elasticiteten betyder att ökade arbetsuppgifter lättare kunna bemästras utan nyanställningar. Samtidigt får man genom förändring av länsstyrelsens organisationsform med oförändrat eller minskal anlal befattningshavare en smidigare och eflfektivare organisation än den nuvarande."

1960- och 1970-talens utveckling innebar bl.a. en kraftig betoning av länsförvaltningens roll inom samhällsbyggandel. Inom länsstyrelserna inrättades tjänster som länsplanerare och nalurvårdsinlendenler. Elt omfattande utredningsarbete under 1960-lalels andra hälft ledde fram till 1971 års partiella omorganisation av den statliga länsförvaltningen. Bl. a. läns-arkitektkontoren och de regionala lantmäteri- och nalurvårdsorganen inordnades i länsstyrelsen. En lekmannastyrelse inrättades med landshövdingen som ordförande. Styrelsen fick en omfattande beslutanderätt i viktigare samhällsfrågor, även sådana som handlades av andra organ än länsstyrelsen. Ett vidgat samrådsförfarande mellan de statliga länsorganen föreskrevs. Däremot behölls lärisnämnderna som självständiga organ. Att ambitionen sträckte sig längre än de genomförda förändringarna markerades av att reformen betecknades som partiell och all reformarbetet skulle fortgå.

Reformen år 1971 var - liksom länsplaneringen - ett ullryck för behovet av all bättre samordna de insatser som syftar till alt främja den regionala utvecklingen. Länsstyrelsen gavs inte bara ell samordningsan-

svar för statlig regional verksamhet utan också elt ansvar för att statlig och Prop. 1988/89:154 kommunal verksamhet samordnades (prop. 1970:103 s. 140).

"Länsstyrelsen bör som regionalpolitiskt samordnande myndighet på läns-planet — utifrån de centralt givna riktlinjerna och inom ramen för dem — ta ställning till frågor om resursfördelning och resursutnyttjande, lokalisering osv.. Regionalpolitiken innebär alltså en strävan atl ge den utbyggnad som sker inom de skilda sektorerna bästa möjliga samlade effekt på fömtsättningarna för bl. a. en mer balanserad regional utveckling."

De problem som den regionala statliga förvaltningen ställdes inför under 1970- och 1980-talen krävde ökad samverkan mellan statliga organ samt med kommunerna. Statsmakternas strävanden mol en utveckling, gmndad på olika regioners behov och fömtsättningar, mol delegering av beslutsrätt och mot sektorövergripande problemlösningar borde också komma lill uttryck i den regionala organisationen. Genom strukturella förändringar skulle man modernisera och effektivisera den statliga länsförvaltningen och gå vidare i strävandena atl få lill stånd en samordnad och mer ändamålsenlig organisation.

Olika åtgärder har också vidtagits i syfte att öka samordningen inom den statliga länsförvaltningen.

Länsstyrelsens skyldighet enligt 3 § länsstyrelseinstmktionen atl "ge noggrann akt på länets tillstånd och behov samt främja länels utveckling och befolkningens bästa" har kompletterats bl.a. genom förordningen (1982:877) om regionall utvecklingsarbete. Där betonas länsstyrelsens samordningsansvar för ulvecklingsfrämjande insatser, bl. a. genom en breddning av den krets av berörda intressenter som länsstyrelsen skall hålla kontakt med. Förutom kommuner, landsting och statliga myndigheter i länet skall länsstyrelsen inom ramen för del regionala utvecklingsarbetet även samarbeta med bl.a. utvecklingsfonden, de fackliga organisationerna och näringslivels organisationer.

Länsstyrelsen förfogar inom ramen för det regionalpoiitiska stödet över särskilda medel för att kunna driva utvecklingsarbete och stödja projekt som drivs av andra organ. I den regionalpoiitiska propositionen (1984/85:115 s. 10) betonas alt initiativ och verkställighet inom regionalpolitiken i ökad utsträckning måste ligga regionalt.

Flertalet länsstyrelser arbetar aktivi för all förbättra samordningen mellan olika intressenter i länet. I tidigare sammanhang har de insatser som gjorts i Södermanlands och Kronobergs län särskilt uppmärksammats.

Länsstyrelsens ställning har även stärkts genom alt den fåll möjlighet att hos regeringen påkalla omprövning av en central myndighels beslut om lokalisering av anläggning eller fördelning av resurser inom elt län, då länsstyrelsen finner atl beslutet strider mot de regionalpolitiska målen för länet.

Nya verksamheter av övergripande karaktär har under senare lid lagts
på länsstyrelserna och inte på för ändamålet särskilt inrättade organ. Del
gäller t. ex. del regionala ansvaret för miljövården, den fysiska riksplane
ringen och kullurmiljövården. Plan- och bygglagen (1987:10, omtryckt
1987:246, ändrad senast 1988:955) ger länsstyrelsen i uppgift all bevaka 7

de statliga intressena gentemot kommunerna. Lagen (1987:12) om hus- Prop. 1988/89:154 hållning med naturresurser (omtryckt 1987:247, ändrad senast 1988:407) ger länsstyrelsen en nyckelroll på det regionala planet när del gäller att la tillvara nationella intressen.

Behovet av en översyn av den statliga regionala organisationen togs upp i 1983 års reviderade finansplan (prop. 1982/83:150 s. 70). Där sägs att den statliga länsförvaltningen kännetecknas av organisatorisk splittring. Stark sektorisering försvårar ett nEilurligt samband mellan planering och verkställighel. Risken finns alt man i ell regionall organ väljer lösningar utan tillräcklig hänsyn till samhällsorganisationen som helhet. Vidare sägs all en organisatorisk utveckling bör inriktas på att bättre la till vara de stora kunskaper och resurser som finns i den regionala statsförvaltningen. I finansplanen sägs vidare (s. 70):

"Ändringar i fyra avseenden bör...övervägas: organisatoriska förändringar, överföring av arbets- och ansvarsuppgifler, förbättrad samverkan och ombalansering av ekonomiska och personella resurser."

Regeringens uppdrag till statskontoret den 15 december 1983 atl utforma ell förslag lill konkreta lösningar för en utvecklad samordning av den regionala statliga förvaltningen var ell uttryck för den i finansplanen redovisade uppfattningen. Översynen, som skulle behandla behovet av samordning meflan olika i uppdraget angivna samhälleliga verksamhetsområden, skulle ske med utgångspunkt i förhållandena i Norrbottens län.

Bland de områden som har betydelse för samhällsutvecklingen och därför borde omfattas av länsstyrelsens samordningsansvar nämns i uppdraget näringslivets utveckling, väg- och bostadsbyggandet, frågor som rör de areella näringama samt vissa frågor rörande utbildningsväsendets lokalisering och dimensionering.

I uppdraget anges följande centrala punkter:

— Flera av dagens länsnämnder tillkom i syfte atl förverkliga och understödja politiska reformer inom olika sektorer. Dessa reformer är numera lill stora delar genomförda.

— Den starka sektoriseringen av samhällsförvaltningen har under senare år kritiserats för all vara stelbent, byråkratisk och dyrbar.

— Många regionala problem är av sektorövergripande karaktär.

— 1971 års länsslyrelsereform syftade till all ge länsstyrelsen ansvaret för samordningen av den statliga verksamheten i länet. Reformen har inte fullt ul lett till det avsedda resultatet.

— Dagens ekonomiska situation kräver atl förvaltningen blir effektivare genom omprioriteringar mellan olika sektorer och genom bättre utnyttjande av befintliga resurser.

— Länsstyrelsen bör ha en central roll i frågor som avser länets utveckling och framlid. Uppgifter som inte naturligen hör till denna roll, t. ex. skattefrågor, bör fullgöras av andra organ.

Dessutom underströks behovet av administrativ samverkan mellan de
statliga myndigheterna inom länet, bl. a. för att förbättra samhällsservicen
och för all göra besparingar. 8

Uppdraget lill statskontoret anmäldes i budgetpropositionen 1984 Prop. 1988/89:154 (1983/84: IOO bil. 15 s. 36). Med statskontorels rapport som gmnd lade regeringen under våren 1985 fram en proposition (1985/86:5, BoU3, rskr. 64) om en försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning.

Som elt led i omstmktureringen av den regionala statliga förvaltningen har också en sammanhållen skatteförvaltning bildals. I proposition (1985/86:55, BoU 11, rskr. 82) om sammanhållen skalleförvaltning m.m., där förslag om bildandet av nya regionala skattemyndigheter lades fram, redovisade regeringen även sin gmndläggande uppfattning om förändringarna inom den regionala förvaltningen.

Länsstyrelsen bör — enligt propositionen (s. 30 — ges en verkligt ledande ställning när det gäller frågor som rör länets utveckling och framtid och där utrymme och behov finns för regionala avvägningar. De ökade regionala strävandena all stärka sysselsättningen och förbättra den ekonomiska utvecklingen visar enligt regeringens uppfattning att del finns ell behov av att utveckla länsstyrelsens roll. Länsstyrelserna har redan betydelsefulla uppgifter i fråga om länets utveckling, men bör kunna ges vidgat ansvar.

Den närmare utformningen av den regionala statsförvaltningens organisation borde dock i sina detaljer prövas i den föreslagna försöksverksamheten i Norrbottens län (s. 4):

"Utgångspunkten för förändringama är inte bara atl göra marginella förändringar i formema för samverkan mellan länsstyrelsen och övriga länsorgan, ulan all skapa en samlad länsförvaltning inom länsstyrelsens ram med sikte på att främja regionens utvecklingsmöjligheter. Som en fömtsättning för detta gäller att fristående länsorgan, helt eller delvis, integreras i länsstyrelsen."

I budgetpropositionen år 1987 (1986/87:100 bil. 15 s. 85f, BoU 18, rskr. 302) underströks att en samordnad länsförvahning inte innebär alt de centrala verkens nationella ansvar för sina sektorer upphör. Ell sådant ansvar skall de även framdeles ha. Skillnaden blir att länsstyrelserna kommer att fungera som regionala organ åt ytterligare några centrala verk. Länsstyrelsema skall i samverkan med seklorföreträdama söka nå resultat som kan accepteras av alla. Ett sådant arbete underlättas om berörda samhällsfunktioner ingår i en och samma myndighet på länsplanel.

Riksdagen har i den mån del varit aktuellt följt regeringens förslag. Inte i något fall, utöver beslutet om förlängning av ulvärderingsliden för försöket i Norrbollens län, har riksdagen redovisat någon i förhållande lill regeringen avvikande uppfattning om behovet och inriktningen av en reformering av den statliga länsförvahningen.

Min bedömning: Försöksverksamheten i Norrbottens län har gett värdefulla erfarenheter inför en genomgripande reformering av den regionala statliga förvaltningen

Utredningens bedömning: Överensstämmer i stort sett med min.

Av remissinstanserna behandlar endast ell fåtal direkt försöksverksamheten. Länsstyrelsen i Norrbollens län är positiv. TCO och SACO/SR anser all försöksverksamhetens utfall inte är sådant att det kan läggas till gmnd för en reform. Plan- och bostadsverkel påpekar all så stora förändringar beslutats vad gäller bostadslåneadministrationen att fömtsättningar för en samordnad länsförvaltning får anses som helt nya.

Förutsättningarna för försöksverlksamheten i Norrbottens län: 1 propositionen (1985/86:5 s. 6f) om försiöksverksamhet med samordnad länsförvaltning redovisade dåvarande civilministern motiven för en samordnad länsförvaltning. De var i huvudsak följande.

Genom den omfattande utbyggnaden av förvaltningsorganisationen kom den statliga länsförvaltningen all präglas av en stark sektorisering, som under senare år allt mer satts :i fråga. Gmnden för kritiken är framför allt att de ekonomiska och sociala förändringarna i samhället kräver samordnade insatser från samhällsorganens sida.

Trots att man inom länsförvaltningen vidtagit åtgärder i syfte all utveckla synsätt och metoder brister ofta samordningen när beslut skall verkställas. Denna bristande samordning kan leda lill all olika insatser inte får önskvärt genomslag eller all de inte sammanfaller i liden på ell nödvändigt sätt. Ulan tillräcklig samordning kan det framför allt i gränsområdet mellan olika myndigheters ansvarsområde uppstå luckor, exempelvis i del arbete som syftar lill all förbättra sysselssättning, service och miljö.

En utveckling av den statliga länsförvaltningens arbetsformer och organisation föreslogs i propositionen ske genom en försöksverksamhet, vars, syfte var att klargöra hur en samordnad länsförvaltning kan bli effektivare än den gällande ordningen. Strävandena all utveckla den regionala statliga verksamheten avser enligt propositionen främst tre huvudområden:

— Mer samlat uppträdande/Minskad sektorisering

"Genom minskad sektorisering a v de delar av länsförvaltningen som har uppgifter som anknyter till frågor om länets utveckling och framtid bör staten kunna uppträda mer samlat i kontaktema med allmänheten, kommunerna och näringslivet."

- Eflfektivare/Bättre samordning

"Länsförvahningen bör kunna bli effektivare genom att investeringar, administrativ service samt personella och andra resurser samordnas bättre."

"Syftet med försöket är all förbättra utvecklingsarbetet och atl genom ökad samordning i länsförvaltningen möjliggöra administrativa rationaliseringar och besparingar."

- Koncentration på Utvecklingsfrågor/Större regional frihet Prop. 1988/89:154

"Länsstyrelsen får utifrån regionala behov i kontakt med de centrala myndigheterna större frihet i de regler som styr verksamhet och budgel och kan därmed koncentrera sitt arbete på för länet vikliga utvecklings- och framtidsfrågor." Med hänvisning lill regeringens skrivelse om den offentliga sektoms förnyelse (skr 1984/85:202) sägs vidare atl "en viktig del av försöksverksamheten är att de centrala sektorsorganen i vissa fall minskar sin regel- och detaljstyrning, utan att målen för verksamheten förden skull går förlorade".

Riksdagen biträdde propositionens förslag och antog den lag om försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning som var en del av propositionen (BoU 3, rskr. 64).

Försöksverksamheten, som från början avsågs pågå under perioden den 1 juli 1986 - den 30 juni 1989, har föriängts att pågå till och med den 30 juni 1990. Försöket innebär all flertalet statliga uppgifter som rör länels utveckling och framtid samlats i en myndighet - länsstyrelsen. De berörda myndigheterna är, utöver länsstyrelsen, länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbmksnämnden, fiskenämnden och länsbostadsnämnden. Dessutom har länsstyrelsens uppgifter på kommunikationsområdet vidgats. Samarbetet med länsarbetsnämnden har stärkts. Statistiska centralbyrån har förlagt en statistikfunklion lill länsstyrelsen.

För all behålla ett starkt förtroendemannainflylande har vid sidan av styrelsen särskilda funktionsstyrelser (delegationer) inrättats. Delegationer finns för områdena skola, lantbmk, fiske, rennäring och bostadsförsörjning. För beredande uppgifter inom kommunikationsområdet finns ett kommunikationsråd.

Skälen för min bedömning: Syftet med försöksverksamheten var, som finansministern påpekade i proposition 1985/86:55 (s. 4), all pröva den närmare utformningen av en förändrad organisationsstmktur för den regionala slatsförvakningen.

I den tidigare nämnda utredningens uppdrag ingick särskilt all redovisa erfarenheterna från försöksverksamheten. Utredningen har gjort en noggrann prövning av förhållandena i länet och jag tillmäter dessa slutsatser slor betydelse. Liksom utredningen pekar de remissinstanser som lar upp frågan på svårighetema all i en samlad bedömning i alltför hög grad utgå från försöksverksamheten. Jag vill dock särskilt notera all åtskilliga kritiska omdömen gäller frågor som i huvudsak rör sättet atl genomföra försöket och inte reformen som sådan.

Även jag anser atl erfarenheterna från försöket talar för att reformarbetet bör fortsätta. I vissa frågor har försöket dock endast gett begränsade erfarenheter, vilket bl. a. kan hänföras lill försökets uppläggning. Det finns nämligen - just genom att det är ett försök - inslag som försvårat genomslaget för de bakomliggande idéema. Sammantaget visar dock erfarenheterna all en samordning av ett flertal statliga länsfunktioner inom en myndighet fungerar väl och bidrar till ett mer samlat och probleminriktal arbetssätt. Vid elt allmänt genomförande av reformen bör dock vissa justeringar göras i förhållande till försöket i Norrbottens län.

Den gjorda utvärderingen utgör flksom utredningens förslag ett gott II

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl.a. länsstyrelserna, biträder utredningens bedömning. Vissa menar dock all.målen kan förverkligas på annal sätt än genom en sammanslagning av olika myndigheter.

Skälen för min bedömning: De motiv som utredningen framfört är grundläggande för en bedömning av en reformering av den regionala statsförvaltningen. Jag ställer mig i stort bakom utredningens motiv. Därtill villjag anföra ytterligare skäl. Jfag vill särskilt peka på det förhållandel att den statliga sektorn i takt med atl den åtagit sig uppgifter inom alltfler samhällsområden också sekloriserats. För att tillgodpse nya samhällsbe-hov har i många fall nya myndigheter inrättats. Denna sektorisering har på länsplanet lett lill all staten finns representerad genom flera frislående myndigheter med elt eget, strikt ansvar. Sektoriseringen har motiverats av behovet av kraftsamling inom vissa områden. Della har i viss mån skett på bekostnad av regional överblick, samordning och samlad slagkraft.

Starka skäl talar enligt min mening för att statens representation i länen nu bör förstärkas genom all en myndighet bildas som på ett allsidigt och kompetent sätt kan väga olika sektoriella intressen mol varandra och — inom ramen för gällande lagstiftning — ta hänsyn lill regionala förhållanden. En sådan ny myndighet skall verka som ell sammanhållande regionall statligt organ med ansvar för uppföljning och utvärdering av gjorda insatser från ell samlat regionalt perspektiv.

Länsstyrelsen fyller i viss mån denna roll redan i dag. Dock måste såväl länsstyrelsens verksamhetsområde som dess arbetssätt förändras för att den skall kunna leva upp lill de nya krav som ställs.

De förändringar jag i del följande föreslår syftar därför till att bilda en ny myndighet som bättre än dagens länsstyrelse kan svara mol nuvarande och framtida krav och som bygger vidare på de tankar som låg lill grund för 1971 års partiella omorganisation. Genom reformen markerades all länsstyrelsen som centrala uppgifter har att verka som drivande kraft i den regionala utvecklingen saml la ell regionall ansvar för den fysiska planeringen.

Inom det regionalpolitiska området har länsstyrelsen under 1970- och

1980-lalen fåll ytteriigare uppgifter, bl.a. ansvaret för länsplaneringen. Sedan år 1982 har länsstyrelsen att genom elt mer projektinriklat arbetssätt och genom elt brett kontaktnät verka för en regional utveckling.

Genom 1987 års reform av planlagsliftningen understryks länsstyrelsens rofl som samordningsorgan för statliga intressen i fråga om fysisk planering och hushållning med naturresurser.

Del finns dock olika sätt på vilka 1971 års reform kan fullföljas. För vissa sektorer är de inbördes verksamhetssambanden i dag så starka all de motiverar att uppgifterna utförs inom en och samma organisation. 1 andra fall bör andra möjligheter övervägas. Däri delar jag remissinstansernas synpunkter all det noga måste prövas från fall till fall om en organisatorisk samordning är den lämpligaste formen eller om andra åtgärder kan leda till önskat resultat. Del är i första hand sådana samhällssektorer som har stor betydelse för regionens utveckling och som även har en stark och naturlig knylning tifl uppgifter som utförs inom dagens länsstyrelse som - tillsammans med dagens länsslyrelseverksamhet — organisatoriskt bör samordnas i en ny länsstyrelse.

En genomgripande förändring av den regionala statliga nivån får också konsekvenser för de centrala myndigheterna. En starkare regional nivå gör del möjligt för dessa all i högre grad styra via materiella regler och ekonomiska styrsystem, i stället för all i detalj styra hur uppgifterna verkställs. Genom all länsstyrelsen blir en mer allsidigt sammansatt myndighet bör det också vara möjligt att i högre grad delegera uppgifter lill den regionala nivån.

Jag vill även betona all reformen inte får ses som ell alternativ till alt ge kommunerna större beslutsbefogenheter. Syftet är i stället all genom en stärkt och slagkraftig regional statlig organisation få en ökad närhet till den lokala nivån. Della synsätt avspeglas — vilket jag senare skall återkomma lill — bl.a. i hur förtroendemannainflytandet bör organiseras i den nya länsstyrelsen. Ytteriigare ell sätt för staten alt öka tillgänglighet och förbättra servicen lill medborgarna är all den nya länsstyrelsen får bättre möjligheteratt bilda lokalkontor.

Prop. 1988/89:154

kvalitativa termer. Fiskeristyrelsen tar särskilt upp behovet av atl regio- Prop. 1988/89:154 nalt placerad personal i vissa fall måste arbeta över ell område som omfattar flera län.

Skälen för min bedömning: Dagens länsstyrelse har i huvudsak två uppgifter, dels atl ge noggrann akt på länets tillstånd och behov samt främja länels utveckling och befolkningens bästa, dels atl som allmän förvahningsmyndighet svara för myndighetsutövning, tillsyn och rättstill-lämpning enligt ett flertal lagar. I della arbete har länsstyrelsen att med beaktande av nationellt fastställda mål göra regionala avvägningar och därvid tillvarata statens intressen. Också inom länsnämndernas verksamhetsområden vägs regionala aspekter in i besluten. Det regionala samban-del upprätthålls bl. a. genom atl landshövdingen är ordförande i flertalet nämnder eller genom formell och informell samverkan kring beslul och insatser. I den regionalpolitiskt motiverade projektverksamhet som länsstyrelsen bedriver deltar ofta länsnämnderna.

De båda nämnda uppgifterna - att verka utifrån ett enhetligt regionalt perspektiv och att svara för tillsyn och rättstillämpning — kommer även all finnas i den nya länsstyrelsen.

Genom atl den nya länsstyrelsen skall svara för atl det i de beslut den fattar tas hänsyn till regionala behov i den mån elt sådant utrymme finns i lagstiftningen bidrar den lill atl lagstiftningens intentioner fullföljs och all mer allsidigt belysta beslut fattas.

Under senare år har centrala myndigheter fått, som en allt viktigare uppgift, all följa upp och utvärdera de nationella målens genomslag och effekter. 1 detta arbete är en nära kontakt mellan alla berörda nivåer av grundläggande betydelse. Viklen av att centrala verk svarar för kompetensutveckling och kunskapsförmedling inom sitt ansvarsområde har också fåll ökad betydelse.

Samverkan mellan centrala myndigheter och dagens länsstyrelse har till stor del formen av ett samarbete där information och kunskap utbyts och där del centrala verket tar sitt ansivar för kompetensutvecklingen. Utvärderingen av Norrbotlenförsöket visar all kontakterna mellan de berörda centrala verken och den nya länsstyrelsen inte förändrats på något mer principiellt sätt. Jag vill dock understryka vikten av all samverkan mellan central och regional nivå även framgent måste fungera väl och alt det är såväl de centrala verkens som länsförvaltningens ansvar att se lill att della samarbete fungerar.

Ett genomslag för de nationella målen kan även garanteras genom sättet att utforma förtroendemannaorganisalionen. Elt annat sätt all garantera de nationella målens genomslag är atl sektoransvariga verk, liksom i dag, medverkar vid tillsättningen av s.k. länsexperter. Jag återkommer lill såväl förtroendemannaorganisalionen som länsexperternas rofl.

Sammanfattningsvis menar jag all de former som utredningen anvisar kan användas på sådant sätt att garantier skapas för all de nationella målen skall få genomslag. Jag avser att vid genomgången av de olika sektorerna peka på de metoder som har särskild betydelse för det specifika verksamhetsområdet. Utgångspunkten är dock att föreslagna metoder inte

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min.

Remissinstanserna ställer sig i flertalet fall positiva till de av utredningen redovisade principema.

Skälen för min bedömning: Jag anser, som tidigare framgått, att den regionala statliga förvaltningen behöver reformeras. Innanjag närmare går in på hur reformen bör utformas inom olika sektorer villjag försl i korthet redovisa dess gmndläggande drag.

Ell centralt inslag i reformen är all organistoriska förändringar görs. Syftet med della är att de frågor som har stor betydelse för länets utveckling och framlid och som har en naluriig koppling till de verksamheter dagens länsstyrelse bedriver skall handhas av en och samma organisation — en ny länsstyrelse. Del är också viktigt all verksamheter av mer marginellt intresse för länels utveckling — och där lämpligt alternativ finns — handhas utanför den nya länsstyrelsen så att denna organisation inte i onödan lyngs av verkslällighetsbeslut i ärenden som inte har direkt samband med dess huvuduppgift.

Reformen får dock inte stanna vid en förändrad organisation och därmed begränsas till ett mindre antal myndigheter. Minst lika viktigt är att arbetsformerna inom den regionala förvaltningen utvecklas. Det gäller både arbetsformer inom den nya länsstyrelsen och i dess förhållande lill andra regionala intressenter. Utredningen pekar på alt det i del stora flertalet län har skett en intensifierad samverkan mellan länsstyrelsen och andra regionall och lokah verksamma myndigheter och organ. En sådan samverkan kommer atl ha minst lika stor betydelse i framliden som den har i dag.

Jag förutsätter att ell väl utvecklat samarbete meflan den nya länsstyrelsen och andra länsmyndigheter kommer alt finnas i framtiden. Denna samverkan bör dock kunna etableras ulan några ytterligare författningsmässiga regleringar. 1 något fall kan dock en lagreglering underlätta ell samarbete. Bl. a. kan företrädare för olika, utanför den nya länsstyrelsen stående länsmyndigheter ges skyldighet att vara föredragande eller på annal sätt delta i ett ärendes handläggning i länsstyrelsen. I något fall kan det vara befogal att reglera ett samrådsförfarande. För länsstyrelsens kontakter med vägförvaltningen finns sådana regler redan i dag. Del är naturligt atl även affärsverken får, på del sätt som prövats i Norrbottens län, en skyldighet all lill länsstyrelsen anmäla investeringar eller andra förändringar som har regionalpolitisk betydelse.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sina huvuddrag med mitt.

Remissinstansernas uppfattning i denna fråga är splittrad. Flertalet anser dock att utredningens förslag bör genomföras.

Skälen för mitt förslag: I det uppdrag regeringen år 1983 gav lill statskontoret angavs ett antal samhällsområden med särskild betydelse för länets utveckling och framlid och som därför kräver särskild samordning. De angivna områdena var: arbetsmarknad, sysselsättning, industri, näringsliv, energi, hushållning med mark och vallen, fysisk planering, bostadsförsörjning, vägbyggande, hälso- och miljöskydd, naturvård, lantbmk, skogsbruk, fiske och jakt saml skolväsendels utbyggnad och lokalisering.

De regionala statliga myndigheter som — förutom länsstyrelsen — i första hand berörs av reformarbetet är vägförvaltningen, länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbruksnämnden, skogsvärdsstyrelsen, fiskenämnden, länsarbetsnämnden saml länsbostadsnämnden.

Inget av de angivna områdena har sedan år 1983 minskat i betydelse på ell sådant sätt atl de inte längre skulle vara aktuella i reformarbetet. Uppräkningen kan dock kompletteras med senare tillkomna eller förändrade verksamheter. Så har exempelvis uppgiften alt regionalt väga samhällets insatser inom olika kommunikationsslag mot varandra tiflkommil liksom all irafiksäkerhetsarbetet fåll en ökad betydelse.

Försöksverksamheten i Norrbottens län syftar till atl i detaljerna pröva omfattningen av en reform. Erfarenheterna är i dessa avseenden i huvudsak goda. Utredningen föreslår all de verksamheter som ingår i försöksverksamheten också skall omfattas av en nationell reform. 1 fråga om bostadsförsörjningen avviker dock mitt förslag från utredningens. En reform skulle enligt min mening vinna i slagkraft om endast de delar av länsbostadsnämndens verksamhet som rör bosladsförsörjningsprogram och annan samhällsplanering ingår i den nya länsstyrelsen. Dessutom vill jag erinra om att organisationen på fiskets område för närvarande är föremål för en översyn. I den mån översynen kommer fram lill all en verksamhet med anknytning lill länen blir aktuell bör den nya länsstyrelsen svara även för dessa frågor. I övrigt bör således i den nya länsstyrelsen

ingå länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbmksnämnden och den nuvarande länsstyrelsen.

Härutöver kommer jag all lägga fram förslag som innebär att den nya länsstyrelsens möjligheter all påverka övriga för länets utveckling och framlid väsentliga frågor regleras på annat sätt än genom en organisatorisk samordning. Del gäller bl. a. frågor inom länsarbetsnämndens, skogsvårdsstyrelsens och trafiksäkerhetens områden. 1 denna del skiljer sig mina förslag delvis från den ordning som gällt under försöksverksamheten.

Jag skall i det följande presentera motiv och förslag för de olika sektorsområdena och därvid särskilt uppehålla mig vid de verksamheter inom vilka mer påtagliga förändringar föreslås. Därför behandlar jag i första hand de verksamheter som idag utförs inom de berörda länsnämndema. Jag vifl dock påpeka all del inom den nuvarande länsstyrelsen finns ärenden och uppgifter som inte direkt har beröring med den nya länsstyrelsens huvudfrågor. Sådan verksamhet bör, om lämpliga altemativ på sikt finns, föras från den nya länsstyrelsen. Jag behandlar i avsnitt 11 bl. a. frågan om ansvaret för faslighelsregislreringen, som är en fråga av denna typ.

De samhällsområden jag särskilt kommer all la upp är utbildning, vari ingår arbetsmarknadsutbildning, kommunikationer, de areella näringarna saml fysisk planering och hushållning med naturresurser. Dessutom redovisar jag kortfattat förslag som rör beredskapsarbeten, statistik och social omvårdnad.

Prop. 1988/89:154

TCO och SACO/SR anser att länsskolnämnderna bör behållas som Prop, 1988/89:154 självständiga länsorgan.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsen bör länsarbetsnämnden ingå i del samråd som länsstyrelsen föreslås ha på utbildningsområdet. I della samråd bör även den regionala AMU-myndighelen ingå i egenskap av den störste ulbildningsanordnaren. Skolöverstyrelsen menar atl länsstyrelsen bör ges ansvar för alla sådana utbildningsbeställningar som länsarbetsnämnden i dag svarar för.

Skälen för mitt förslag: Regeringen har i andra sammanhang uttalat all den regionala ulbildningsplanerinigen måste samordnas bättre. Uppdrag har också tidigare lämnats till länsstyrelsema med detta syfte. De samlade utbildningsresurserna har blivit elt allt viktigare instmment i den regionala utvecklingen. Länsstyrelserna har därför inom ramen för sitt regionala utvecklingsarbete i slor utsträckning engagerat sig i utbildningsfrågor, främst på högskolenivå. Ett väl fungerande utbildningssystem har i många län uppfattats som ett villkor för regionens överlevnad. Detta gör utbildningsfrågorna till en viktig uppgift för den myndighet som skall vara statens övergripande organ för samhällsplaneringen på länsnivån.

Stora krav kommer under 1990-lalel all ställas på vidareutbildning av anställda. Kraven ställs på såväl företags och ofTentliga organs interna utbildning som på arbetsmarknadsutbildningen och det reguljära utbildningsväsendet, i synnerhet vuxenutbildningen och högskolan.

Dessa förändrade förhållanden gör del enligt min mening väsentligt för den nya länsstyrelsen, som på del regionala planet skall samordna de statliga insatserna för den regionala utvecklingen, ges goda möjligheter att delta i den utbildningsplanering som avser dess ansvarsområde.

Utbildningsplaneringen måste ur elt regionalt perspektiv behandlas som en del av ulvecklingsplaneringen för länet. Del faktum att olika ulbild-ningsformer i dag har olika huvudmän får inte hindra en rationell regional planering.

Jag går nu över till att i korthet beröra den nya länsstyrelsens arbete med skolfrågor, högskolefrågor och frågor som rör arbetsmarknadsutbildning.

När det gäller skolan ser jag väsentliga fördelar i att låta den nya länsstyrelsen överta de uppgifter som ankommer på länsskolnämnderna. Detta kommer enligt min mening att skapa bättre möjligheter till en inomregional samordning, främst vad gäller den del av den nuvarande läns-skolnämndens område som omfattar planering, dimensionering och lokalisering.

Hämtöver vill jag erinra om all riksdagen godkänt förslagen till principiella riktlinjer för ansvarsfördelning och styming på skolområdet (prop. 1988/89:4, UbU 7, rskr. 95). Beslutet innebär en övergång från ett huvudsakligen regelstyrt lill ett mer målstyrt syslem som skärper kraven på de nationella målen och att uppgifterna får genomslag på den regionala nivån.

I kompletteringspropositionen 11989 (1988/89:150 bil 7 s Iff) har statsrå
det Persson tagit upp frågan om den fortsatta utvecklingen av ungdomssko
lan, bl. a. vad gäller förhållandet mellan stat och kommun. I propositionen
aviseras ett omfattande översynsarbete under de närmaste åren. Som ett
resultat av della arbete kommer den framlida ansvarsfördelningen mellan 18

stat och kommun liksom ansvarsfördelningen mellan statliga organ på cen- Prop. 1988/89:154 trål och regional nivå att preciseras. Detta översynsarbete måste bedrivas i nära kontakt med arbetet all förbereda den nya länsstyrelsen.

Med hänsyn till den speciella situationen inom skolans område har utredningen föreslagit all en miniminivå av förvaltningsanslaget för tillsyn, uppföljning och utvärdering bör anges i regleringsbrevet för den nya länsstyrelsen. Jag delar utredningen bedömning att en sådan lösning kan vara motiverad. Jag avser att efter samråd med statsrådet Persson återkomma lill regeringen i dessa frågor.

När del gäller högskoleutbildningen har dåvarande utbildningsministern i propositionen (1986/87:127) om fortsall decentralisering av högskolan (s 24) redovisat regeringens syn på samverkan mellan länsstyrelse och högskola. Del bör i enlighet med della beslul åligga den nya länsstyrelsen att presentera underlag för högskoleihyndigheternas planering. Fastare former för samarbetet mellan den nya länsstyrelsen och, i första hand, högskoleenheterna inom länet bör etableras. Av särskilt intresse är all samverka om utbildningar av stort värde ur ett regionall perspektiv.

Som jag tidigare antytt finns det vikliga kopplingar mellan arbetsmarknadsutbildningen och det övriga skolväsendel. Den nya länsstyrelsen bör därför ha en roll som samordnare av alla de utbildningar som bedrivs i länet. Jag anser att den nya länsstyrelsen måste disponera instmment som kan ge önskat resultat.

För att få avsedd effekt måste arbetsmarknadsutbildningen kunna sältas in med kort planeringstid. Den kännetecknas av snabb anpassning och stor flexibilitet för att lösa såväl den enskildes som arbetsmarknadens behov. En väl utvecklad och genomförd samordning av de utbildningar som bedrivs i länet är dock av stor betydelse inte bara ur elt regionalt perspektiv utan även från resurssynpunkl. För alt uppnå en önskvärd samordning av ulbildningsresursema i ett län bör därför ell reglerat samrådsförfarande ske beträffande sådan arbetsmarknadsutbildning som är av mer långsiktig karaktär eller som på annat sätt är av stor betydelse. Detta samråd bör ske med dellagande av bl.a. länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och regionala AMU-myndighelen. Det bör ankomma på regeringen alt utforma de närmare föreskrifterna om della samrådsförfarande.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget. Vägverket godtar all den administrativa kansliroll som vägförvaltningen haft vid handläggningen av länstrafikanläggningsplanerna flyttas över till länsstyrelsen, om effektiviteten därmed ökas. Denna nya roll påverkar enligt verket dock inte väg-förvaltningarnas resurs- eller kompetensbehov.

Skälen för mitt förslag: En mycket stor samstämmighet råder i uppfattningen all den nya länsstyrelsen måste ha en central roll på kommunikationsområdet i vid mening.

Av bl.a. utvärderingen av försöksverksamheten i Norrbottens län framgår alt den där inrättade kommunikationsfunktionen starkt bidragit till alt stärka länsstyrelsens möjligheter all spela en aktiv roll inom området. Funktionen har också inneburit ett viktigt kompelenstillskott lill länsstyrelsen och länet. I utvärderingen betonas länsstyrelsens roll som "neutral" part.

Investeringar i infrastmkturen är ett centralt instrument inom regionalpolitiken, inte minst när del gäller investeringar i trafikanläggningar. Genom 1988 års trafikpolitiska beslut betonades det regionala perspektivet, bl. a. genom att länsstyrelserna fick i uppgift att fastställa investeringsplaner. Vidare framgår av den trafikpolitiska propositionen all om vägverket och länsstyrelsen inte är överens om innehållet i planen skall regeringen besluta om fastställelse. Vägförvaltningen svarar för beredningsarbetet.

Jag föreslår att den nya länsstyrelsens roll förstärks såtillvida alt den även får beredningsansvaret för investeringar i länstrafikanläggningar. I en sådan beredning krävs ett nära samarbete med representanter för olika kommunikationsslag. De närmare formerna för detta samarbete bör varje länsstyrelse själv få välja. Avsikten är emellertid inte all länsstyrelsen skall överta den expertfunklion som exempelvis vägverket och banverket i dag fullgör inom sina respektive områden. Länsstyrelsens roll bör vara sam-ordnarens. Dock instämmer jag i banverkels synpunkt atl vägverket inte bör ha någon särställning i della sammanhang.

För att understryka den nya länsstyrelsens roll inom kommunikationsområdet erinrar jag om mitt förslag all ge de affarsdrivande verken samma skyldighet som statliga myndigheter i övrigt har att anmäla investeringar och andra förändringar av regionalpolitisk betydelse.

I de fall då den nya länsstyrelsen har all falla beslul i vägfrågor bör del ske som nu efler föredragning a\' vägdirektören i den mån frågorna inte delegerats lill vägförvaltningen. 1 frågor om länslrafikanslag och andra

frågor som innebär en prioritering mellan olika kommunikationsslag bör länsstyrelsens expert i kommunikationsfrågor vara föredragande.

Den ändrade arbetsfördelningen mellan länsstyrelsen och vägförvaltningen aktualiserar resursfrågan. Länsstyrelsen behöver bygga upp en delvis ny kompetens och lar samtidigt över vissa uppgifter från vägförvaltningen. Denna kompetensuppbyggnad kan vara möjlig att åstadkomma med hjälp av det resursulrymme som frigörs lill följd av avregleringen av den yrkesmässiga trafiken. Jag avser all efler kontakt med kommunikaiionsministern återkomma med förslag i della avseende.

Den nya länsstyrelsen bör få en mer markerad roll på trafiksäkerhetens område, bl. a. genom att fungera som regional samordnare av olika organs insatser för trafiksäkerhetens främjande, men också genom alt beslutsfunktioner förs över från trafiksäkerhetsverkel.

Liksom trafiksäkerhetsverket anser jag all den nya länsstyrelsens regionala ansvar för irafiksäkerhetsfrågorna inte får hindra att verket har en egen regional organisation för uppgifter såsom förarprov, fordonskontroll och annan teknisk verksamhet.

Jag vill också stryka under atl den nya länsstyrelsens roll inom kommunikationsområdet inte enbart skall omfatta väg- och trafiksäkerhelsfrågor ulan även avse exempelvis luft- och sjöfart och posl- och telekommunikationer.

De nya uppgifterna påverkar även formerna för förtroendemanna-medverkan. I Norrbottens län finns ett kommunikalionsråd som i motsats till funklionsslyrelsema enbart är rådgivande och beredande. I och med all den nya länsstyrelsen får en mer markerad roll inom kommunikationsområdet bör en kommunikationsnämnd inrättas. En sådan nämnd, som bör likställas med övriga nämnder, bör även fullgöra de uppgifter som i dag ankommer på länsvägnämnden. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt 13.

Prop. 1988/89:154

tioner inom lantbmkets område avvisar utredningens förslag, medan läns- Prop. 1988/89:154 styrelserna delar utredningens uppfattning.

Skälen för mitt förslag: Lantbmket och landsbygdens utveckling är av slor betydelse för länen. Som bl.a. lantbmksstyrelsen framhåller i sitt remissvar har del inom lanlbmksverket gjorts stora insatser, inte minst inom ramen för rådgivningen, för all bredda möjligheterna lill en utkomst i glesbygden och all hålla landsbygden levande. Med denna inriktning har lantbmksnämndemas verksamhet fått allt större anknytning till länsstyrelsernas, som bl. a. genom glesbygdsstöd och andra regionalpolitiska insatser arbetar för samma mål. I de flesta län har också ett nära samarbete utvecklats bl.a. genom all lantbmksnämnden tilldelats beslutanderätt över en del av glesbygdsmedlen. E>el finns enligt min mening goda skäl att utveckla della samarbete. Stora vinster kan göras genom atl ge en ny länsstyrelse möjlighet all mer samlat arbeta för landsbygdens utveckling.

Det finns också andra kopplingar mellan dagens länsstyrelse och lantbmksnämnden som motiverar all de förs samman i en och samma organisation.

Gmnden för de areella näringarna är tillgången lill mark och vallen. Ell väsentligt inslag i den hhtillsvarande livsmedelspoliliken är atl förbättra faslighelsstmkluren och främja förelagsutvecklingen inom dessa näringar. Åtgärder på della område har emellertid betydelse även för den regionala utvecklingen och för hushållningen med naturresurser. En viktig uppgift för den framlida länsstyrelsen är därför enligt min mening all ha ansvaret för en ändamålsenlig markanvändning i länet med beaktande av de mål som statsmakterna ställt upp. För all kunna uppfylla ansvaret krävs både helhetssyn och kunnande.

Vid beslut om användning av mark- och vattenresurserna skall hänsyn tas lill många olika intressen. I åtskilliga fall berörs bl.a. jordbmket, skogsbmket, fisket, jakt- och viltvården och i förekommande fall renskölseln. Del är angeläget atl den nya länsstyrelsen har en bred kompelens inom dessa områden när övergripande frågor om markanvändningen behandlas. Lantbmksnämndens personal besitter en betydande sådan kompelens.

För att få en levande och fungerande landsbygd behövs en omsorgsfull planering och en väl utbyggd infrastmktur. Det är därför viktigt alt planeringen för landsbygdens utveckling utformas i samverkan mellan stat och kommun och att den sker som ett led i den samlade samhällsplanering som lar sikte på en balanserad regional utveckling och en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.

Som lantbmksstyrelsen påpekar finns del starka samband mellan lantbmksnämndemas myndighetsutövning och den rådgivning nämnderna bedriver. Jag anser del därför inte vara möjligt att skilja rådgivningen från den övriga verksamheten. Lantbaiksnämnden bör därför i sin helhet ingå i den nya länsstyrelsen.

Jag vill dock samtidigt slå fast alt de centrala målen för jordbmkspoliti
ken måste få fullt genomslag i riket oavsett vilken organisation som får
ansvaret för att genomföra den. Regeringen avser all under våren 1990
förelägga riksdagen en proposition om en ny livsmedelspolitik. Ett bered- 22

ningsarbete med denna inriktning pågår för närvarande inom den livsme- Prop. 1988/89:154 delspolitiska arbetsgmppen i jordbmksdepartementet. Arbetet med att låta konsekvenserna av en sådan omläggning slå igenom snabbt och enhetligt i hela landet kommer all prioriteras. Den regionala nivån kommer atl ha en nyckelroll för möjligheten att genomföra den nationella livsmedelspolitiken.

För att lyckas med arbetet torde, även om den nya politiken inte formulerats, omfattande åtgärder komma atl krävas från de myndigheter som skall genomföra den. En stark ledning av arbetet krävs. Del är i del lägel nödvändigt att lantbmksstyrelsen ges rätt all — inom de av statsmaklema fastlagda nationefla målen - styra och följa verksamheten ute i landet. Lantbmksfrågorna bör således ägnas särskild uppmärksamhet i dessa avseenden. Della kan ske på flera sätt.

Del är enligt min mening nödvändigt att hithörande frågor under omslällningsperioden ges en särställning inom den nya länsstyrelsen. Jag anser det således naturligt all lantbmksstyrelsen under de första åren ges rätt all, inom de av statsmaklema angivna målen, utfärda riktlinjer för de nya länsstyrelsema när del gäller genomförandel av den nya politiken. Lantbmksstyrelsen bör också på andra sätt kunna följa och påverka genomförandet av den nya politiken, exempelvis i form av en rättighet all föra eventuella lolkningslvisler mellan en länsstyrelse och lantbmksstyrelsen lill regeringen. Dessa frågor bör särskilt uppmärksammas i samband med att den till våren 1990 aviserade propositionen om en ändrad livsme-delspolilik läggs fram.

Det är också troligt all en ny livsmedelspolitik får konsekvenser för fördelningen i riket av de resurser som skall användas för dess genomförande. Den flexibilitet i lantbmksnämndernas organisation som finns i dag måste därför bevaras under omställningsperioden. Lantbmksslyrelsen måste liksom hittills ha möjligheter all disponera de personella resurserna på elt så effektivt sätt som möjligt. Detta innebär all möjlighet måste finnas all omfördela personella resurser mellan länen och mellan lant-bmksenhelerna och central myndighet även vad gäller relativt omfattande verksamheter. Inriktningen av en sådan omfördelning bör behandlas efter det att propositionen om ändrad livsmedelspolitik har lagts fram.

Lanlbmksnämnderna har idag rätt atl utnyttja sina intäkter i sin verksamhet. Delta syslem har varit av stor betydelse för verksamheten vid nämnderna. Enligt min mening bör ell motsvarande system gälla för lanlbmksfunktionen i den nya länsstyrelsen.

Mitt förslag innebär för de nordligaste länens del alt även rennäringsfrågorna kommer all handhas av den nya länsstyrelsen. Dessa frågor har stor regional betydelse, inte minst när det gäller markanvändningen.

10.2 Fisket

Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.
Remissinstanserna: Fiskeristyrelsen vill helst behålla en sammanhållen
fiskeriadministration, men om en samordnad länsförvaltning genomförs 23

är del enligt fiskeristyrelsen viktigt all även fiskefrågor handhas inom den Prop. 1988/89:154 nya organisationen och att fiskels intressen inte underordnas lantbrukels.

Skälen för mitt förslag: Jag delar utredningens uppfattning all fiskefrå-goma har många kopplingar lill de verksamheter som länsstyrelsen ansvarar för. Del är därför i och för sig naturligt atl fiskenämnderna ingår i den nya länsstyrelsen. Denna uppfattning delas för övrigt av fiskeristyrelsen om man av andra skäl än fiskeripoliliska anser att förslaget om en samordnad länsförvaltning skall genomföras.

Den pågående översynen av fiskeprisregleringen kan emellertid komma all föreslå betydande förändringar i prisregleringen av fisket. Som en följd av den översynen kan det därför länkas att organisationen på det fiskeadministrativa området bör utformas på ell annat sätt än idag. En ökad kommunalisering av uppgifterna kan inte uteslutas och vissa frågor kan eventuellt föras lill central nivå. Den anknytning som idag finns lill länen är således inte självklar. I den mån en sådan länsanknylning blir aktuell bör den nya länsstyrelsen ansvara for uppgifterna.

10.3 Skogsbruket

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Skogsstyrelsen, liksom domänverket, instämmer i utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: En viktig uppgift för skogsvårdsstyrelsema är alt utöva liflsyn, bl. a. genom inventeringar av skogens tillstånd. Dessa inventeringar är av stort värde för länsslyrelsemas planering.

Skogsvårdsstyrelsernas volymmässigt största verksamhet är emellertid uppdragsverksamheten. Denna avser dels skogsvård, framför allt på beställning av länsarbetsnämnden och av enskilda skogsägare, dels naturvård på uppdrag av främst länsstyrelsen.

En annan verksamhetsgren är frö- och plantproduklionen, vilken bedrivs på affärsmässiga gmnder ulan någon form av samhällsstöd. Skogsvårdsstyrelsen är huvudman för plantskolorna i länet.

Enligt utredningen är en så stor del av skogsvårdsorganisationens verksamhet ren produktion atl det inte finns skäl att föreslå alt skogsvårdsstyrelsen eller del av verksamheten skall föras in i länsstyrelsen. För att den skogliga kompetensen ändå skall tillgodogöras, föreslår utredningen all länsstyrelsen får besluta i viktiga övergripande skogliga frågor som rör markanvändning och naturvård samt atl länsjägmäslaren skall föredra dessa ärenden i länsstyrelsens styrelse.

Den av utredningen föreslagna ordningen är enligt min mening en lämplig avvägning mellan de olika intressen skogsvårdsstyrelsen står för. Jag föreslår därför att utredningens förslag, som bl. a. biträds av skogsstyrelsen, genomförs.

11.1 Fysisk planering och bostadsförsörjning

Utredningens förslag avviker delvis från mitt. Utredningen föreslår att länsbostadsnämndemas samtliga uppgifter bör utföras av den nya länsstyrelsen. All på sikt inrymma den löpande låneförvaltningen, som betecknas som en artfrämmande verksamhet, i en ny länsstyrelse är dock inte självklart. Därför fömtsätter utredningen atl förändringen kan genomföras på ell sådant sätt alt den inte hindrar andra lösningar för den löpande låneförvaltningen.

Remissinstanserna: Plan- och bostadsverket framhåller att en organisatorisk samordning mellan länsbostadsnämndema och länsstyrelserna kan ske tidigast i millen av 1990-talet. Även Statens bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) ifrågasätter om länsbostadsnämnderna skall ingå i en samordnad länsförvaltning.

Skälen för mitt förslag: Genom nalurresurslagen och plan- och bygglagen har reglema om samhällets kontroll över användningen av mark och vallen moderniserats på väsentliga punkter. Kommunernas inflytande över lokala miljöfrågor har stärkts samtidigt som länsstyrelserna fåll ett vidgat ansvar för atl tillvarata övergripande nationella och regionala intressen i markanvändnings- och naturresursfrågor. Genom plan- och bygglagen är länsstyrelsen huvudansvarig för information lill kommunerna beträffande såväl planer som lillståndsbeslul. Det ingår i länsstyrelsens samordningsansvar att leda den regionala statliga förvaltningens arbete med att ta fram kunskapsunderlag för naturresurslagens tillämpning. Bland länsstyrelsens obligatoriska uppgifter ingår atl yttra sig över kommunemas översiktsplaner och all svara för den statliga kontrollen över områden av riksintresse m. m. I della arbete krävs alt länsstyrelsen har ell brett kontaktnät.

Vissa verksamheter som nu utförs utanför länsstyrelsen har så starka kopplingar till länsstyrelsens roll enligt den nya planlagsliftningen att de motiverar att uppgifterna utförs inom en och samma organisation. Detta gäller bl. a. delar av den nuvarande lantbmksnämndens verksamhet, men också den del av länsbostadsnämndens verksamhet som avser bostadsförsörjningsprogram och annan samhällsplanering.

Länsstyrelsens roll inom den fysiska planeringen innebär en sammanvägning av många intressen. En avsikt med reformen är att samla fler

samhällssektorer som är av slor betydelse för den fysiska planeringen i den Prop. 1988/89:154 nya länsstyrelsen. Sådana områden är exempelvis miljöskydd, naturvård, kulturmiljövård, jordbruk, kommunikationer och bostadsförsörjning. För all väga olika seklorsinlressen mol varandra bör det inom den nya länsstyrelsen finnas en särskild nämnd fcir fysisk planering. Jag återkommer lill nämndens uppgifter i avsnitt 13.

En grundprincip i 1971 års länsslyrelsereform var att inget sektorsintresse skulle överordnas något annat. Della synsätt har särskild betydelse inom den fysiska planeringen och innebär atl former måste skapas som ger olika seklorsinlressen likartade mcjiigheler.

Det fristående bosladsfinansieringsbolaget, SBAB, har fått i uppgift all administrera och förvalta de statliga bostadslånen. Genom det avtal som inom kort planeras att slutas mellan SBAB och plan- och bostadsverket kommer länsbostadsnämnderna på SBAB:s uppdrag all svara för förvaltningen av lånen under avtalsperioden.

Utredningen har, liksom remissinstansema, utgått från att det i dagslägel inte skulle vara möjligt atl dela. upp länsbostadsnämndernas uppgifter på flera myndigheter. Samtidigt som det obestridligt finns ell nära samband mellan länsstyrelsens uppgifter inom den fysiska planeringen och den planerande delen av länsbostadsnämnden kan del slås fast all låneförvaltningen är en för den nya länsstyrelsen — för atl använda utredningens ord — artfrämmande uppgift.

Länsbostadsnämndens uppgift art bevilja lån och bidrag, har kopplingar både till de planerande uppgifterna och till låneförvaltningen. I några fall har lånebeviljningen regionalpolitisk betydelse, men oftast innebär den ell tillämpande av ett regelsystem med få möjligheter till avvikelser på regionala gmnder.

Enligt min mening bör de frågor som för närvarande handläggs inom länsbostadsnämnden och som rör kommunala bosladsförsörjningsprogram och annan samhällsplanering ulföras inom ramen för den nya länsstyrelsen. Dessa uppgifter utgör resursmässigt en relativt liten del av länsbostadsnämndens verksamhet. Frågor som rör lånehanleringen bör utföras utanför den nya länsstyrelsens ram. Del är angelägel all utveckla samarbetsformerna inom bostadsförsörjningen mellan olika berörda parter.

Under förberedelserna inför reformeringen av den regionala statliga förvaltningen måste en precisering - utefter de här angivna riktlinjema -av uppgiftsfördelningen mellan olika regionala organ ske. 1 sammanhanget bör också resursfördelningen behandlas.

11.2 Lantmäteriet

Utredningen lar inte ställning i frågan om lantmäteriets framlida organisation, men menar alt utgångspunkten för kommande beslul bör vara all lantmäteriet har en länsvis representation.

Remissinstanserna: Lantmäteriverket anser atl länsstyrelsens lanlmäle-
rienheter i sin helhet bör föras över till lantmäteriet liksom anslagsmedlen 26

för fastighetsregistreringen. Vidare föreslår verket all lantmäteriet får anslagsmedel mot att det åläggs atl tillhandahålla kompelens och resurser för länsförvaltningens behov och atl inrätta en organisationsenhet i varje residensstad med huvuduppgift atl tillhandahålla länsförvaltningen service. Chefen för denna enhet bör åläggas all vara föredragande i länsstyrelsen på motsvarande sätt som gäller vägdirektören.

Skälen för mitt förslag: Formerna för samarbete mellan lantmäteriet och länsstyrelserna har ingående diskuterats på senare år. Det förslag jag här lägger fram bygger på den förutsättning som utredningen angav, nämligen alt lantmäteriorganisationen måste ha en länsvis förankring.

Liksom inom länsbostadsnämndens område är det endast en mindre del av den verksamhet som bedrivs av länsstyrelsens lantmäterienhet som har betydelse för den nya länsstyrelsens roll, framför allt inom den fysiska planeringen. Denna del kan uppskattas lill betydligt mindre än hälften av dagens lantmäterienhet och omfattar främst bevakning av allmänintresset i fastighetsbildningsförrällningar och initiativ till förrättningar saml all biträda med lanlmäterikunskap i länsstyrelsens verksamhet. Dessa uppgifter bör enligt min mening förbli inom länsstyrelsen. Däremot bör den statliga fastighetsregistreringen kunna flyttas från länsstyrelsen till lantmäteriets överlanlmälarmyndighel.

Den nya länsstyrelsen bör tilldelas medel för atl kunna fullgöra sina kvarvarande uppgifter inom lantmäteriområdet, antingen genom all själv anställa personal eller, vilket jag förutsätter blir normalfallet, köpa tjänsterna från lantmäteriet.

Uppdelningen innebär all överlantmätaren enbart blir chef inom lantmäteriet. Därmed försvinner den dubbelroll han i dag har. Länsstyrelsen bör dock ges möjlighet all kunna anlita honom som föredragande. Den föreslagna ordningen bör ge större klarhet i lantmäteriets verksamhet inom länet.

Jag vill betona atl förslaget bygger på att det i varje län skall finnas en under lantmäteriverket direkt ansvarig chef med uppgift all ansvara för den lokala lantmäteriverksamheten i länet och alt verka för samordning mellan lantmäteriets verksamhet och andra verksamheter i länet.

Prop. 1988/89:154

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med mitt.

Remissinstanserna: Arbetsmarknadsstyrelsen biträder utredningens förslag. Några remissinstanser anser all reformen även borde omfatta länsarbetsnämnden i dess helhet.

Skälen för mitt förslag: Några remissinstanser har föreslagit all länsarbetsnämnden borde ingå i den nya länsstyrelsen. För egen del anser jag att dess uppgifter är av den arten att den inte bör inordnas i den nya länsstyrelsen. I stället bör ett väl utvecklat samarbete mellan den nya länsstyrelsen och länsarbetsnämnden etableras. Della gäller såväl inom arbetsmarknadsutbildningen, som jag behandlade i avsnitt 8, som beredskapsarbetena och vissa andra uppgifter inom länsarbetsnämnden.

Enligt förordningen (1987:411) om beredskapsarbeten får elt större byggnads- eller anläggningsarbete (s.k. invesleringsarbete) anordnas som beredskapsarbete endast om länsstyrelsen godkänt det från regionalpoiitiska och andra samhälleliga synpunkter. Under senare år har emellertid beredskapsarbetena ändrat karaktär och avser i minskad omfattning större investeringar. Dessa investeringar har dock ofta stor betydelse ur regionalpolitisk synvinkel, varför länsstyrelsens roll i detta sammanhang är av avgörande betydelse. För att stärka den nya länsstyrelsens inflytande bör den därför ges möjlighet att godkämna inte bara större investeringar utan alla beredskapsarbeten av invesleringskaraktär innan länsarbetsnämnden beslutar om dess genomförande. Även i andra fall kan ett beslut av länsarbetsnämnden ha regionalpolitisk betydelse. Också i dessa frågor krävs ett väl utvecklat samarbete mellan den nya länsstyrelsen och länsarbetsnämnden. Former för della samarbete bör på lämpligt sätt regleras av regeringen.

Prop.1988/89:154

12.2 Statistik

Min bedömning: Det är viktigt atl statistiska centralbyrån fullföljer sina planer på en regionalisering av delar av sin verksamhet.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min. Statistiska centralbyrån redovisar i sin rapport "SCB fram till 1993" följande ståndpunkt:

"Verkels bedömning är alt sådana kontor kan få slor betydelse för det statliga stalisliksyslemets efTektivilet. De kan bidra lill alt förbättra användningen av den officiella statistiken och därmed öka utbytet av den stora informationskälla som nu mest används centralt. Den regionala närvaron kan också förbättra insamlingsklimatet i utsatta områden och underlätta intervjuarnas arbete i deras kontakter med allmänheten. Verket avser all söka regional finansiering för sådana kontor och i mån av ökat rationaliseringsutrymme vid oförändrad anslagsnivå själv bidra med investeringar under perioden."

12.3 Social omvårdnad

Mitt förslag: Den sociala omvårdnaden skall som sektor inom den nya länsstyrelsen behandlas på samma sätt som övriga sektorsintressen.

Det förslag den särskilde utredaren lämnat i denna del överensstämmer med milt.

Remissinstanserna instämmer i utredarens förslag i denna del. Socialstyrelsen anser bl.a. all det bör finnas en särskild socialljänstnämnd vid länsstyrelsen. Några remissinstanser betonar atl länsstyrelsema skall ha slor frihet att själv välja sin organisation.

Skälen för mitt förslag: Flertalet av de frågor den särskilde utredaren behandlat kommer att beredas vidare i andra sammanhang. Den fråga som här är av intresse är hur området social omvårdnad behandlas inom den nya länsstyrelsen.

Utredarens förslag all den sociala funktionen skall bilda en egen enhet har mist en del av sin aktualitet genom del förslag jag senare återkommer lill. Däremot anser jag all del är viktigt att den sociala sektom behandlas likvärdigt med övriga seklorintressen. Formerna för delta återkommer jag lill i avsnitt 14. Som framgår av avsnitt 13 ärjag inte beredd att föreslå en särskild socialljänstnämnd.

13 Förtroendemannamedverkan

Mitt förslag: Det är viktigt all den nya länsstyrelsen får ett starkt förtroendemannainflylande. Delta säkras genom alt del vid sidan av länsstyrelsens styrelse finns obligatoriska nämnder. Dessa är: utbildningsnämnd, nämnd för fysisk planering, lantbmksnämnd, kommunikalionsnämnd och miljönämnd.

Nämnderna skall ha elva ledamöter. Landshövdingen är i normalfallet ordförande. Av övriga ledamöter utses fem av landstinget och fem av regeringen.

13.1 FÖrtroendemannaorganisationens struktur Prop. 1988/89:154

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med mitt. Utredningen föreslår all förtroendemannaorganisalionen kompletteras med både beslutande och rådgivande nämnder.

Remissinstanserna: Länsstyrelserna betonar i flertalet fall styrelsens roll och vill i övrigt ha möjlighet att anpassa nämndorganisalionen till de regionala fömtsättningarna. De centrala verk som uttalat sig i frågan förordar att även den verksamhet som de själva representerar skall behandlas i en nämnd.

Skälen för mitt förslag: Den regionala förvaltningen utmärks av ell starkt förtroendemannainflylande. Länsnämndema har sedan starten letts av förtroendemän och vid länsstyrelserna inrättades styrelser år 1971. Förtroendemännens medverkan i de regionala myndigheterna har varit av stort värde. De har tillfört dem sakkunskap och medborgerligt omdöme och medverkat vid utvecklingen och inriktningen av myndigheternas verksamhet. Genom förtroendemännens medverkan har också besluten kunnat förankras hos skilda intressenter.

Jag anser all del är av stor betydelse för den nya länsstyrelsen all få en stark förtroendemannamedverkan. Delta har varit en av utgångspunkterna för reformarbetet och utredningens förslag utgår från delta synsätt. Utredningens förslag är enligt min mening väl avvägda när del gäller strukturen för förtroendemännens medverkan.

13.1.1 Styrelsen

I framliden kommer, som utredningen föreslår, den nya länsstyrelsens styrelse atl vara del viktigaste forat för förtroendemannainflylande i länsstyrelsen. Styrelsens kanske viktigaste uppgift är enligt min mening att vara ett strategiskt organ med ansvar för planering och inriktning av länsstyrelsens verksamhet. Den bör bl.a. fastställa myndighetens grundläggande syn på utvecklingen i länet, följa verksamheten inom länsstyrelsen och ta ställning lill planer eller program för arbetet. Den bör också med hänsyn lill den nya länsstyrelsens uppgifter, som i slor utsträckning går ut på all väga samman olika allmänintressen, ha en mer framträdande roll än andra verksslyrelser och fatta beslut i fler frågor som rör myndighetens verksamhet.

De beslul som bör fattas av styrelsen är i huvudsak de som i dag åvilar styrelsen inom den nuvarande länsstyrelsen. Dämtöver bör den avgöra frågor av större vikt inom de verksamheter som nu finns inom länsnämndernas område. Styrelsen bör även avgöra de för länets utveckling särskilt vikliga frågorna inom skogsvårdens och arbetsmarknadspolitikens område. Beslutsbefogenheterna bör anges mer i detalj i instruktionen.

Del faktum all remisser inte längre skall beslutas av styrelsen har kom
menterats av vissa remissinstanser. Jag finner inget skäl för atl på denna
punkl avvika från de ställningstaganden som gjorts med anledning av
verksledningsbeslulet. 30

13.1.2 Nämnderna Prop. 1988/89:154

För all behålla en stark medverkan av förtroendemän har utredningen föreslagit alt det utöver en styrelsen också bör inrättas ylleriigare förtroen-demannaorgan, kallade nämnder. Förslaget gmndas på försöksverksamheten i Norrbottens län där den breddade förtroendemannamedverkan utfallit väl, men kan utvecklas genom att fler nämnder inrättas och all dessa väljs på annat sätt än under försöket. Vid sidan av de beslut av översiktlig och inriktande karaktär, som styrelsen bör falla, kommer del i den nya länsstyrelsen att finnas andra ärenden och frågor i vilka medverkan av förtroendemän är lämplig. Därför behövs i den nya länsstyrelsen andra förtroendemannaorgan än länsstyrelsens styrelse.

Mol denna bakgmnd anser jag, liksom utredningen, att det vid sidan av styrelsen normah bör finnas fem nämnder, nämligen utbildningsnämnd, nämnd för fysisk planering, lantbmksnämnd, kommunikationsnämnd och miljönämnd. Tifl della kommer i vart och ett av de tre nordligaste länen en rennäringsnämnd.

Jag har, liksom utredningen, betecknat förtroendemannaorganen utöver styrelsen som nämnder. Med delta vill jag markera att nämndema inte skall verka på delegation av styrelsen och all de vid sidan av alt vara rådgivande organ även har beslutsbefogenheter. 1 enlighet med verkled-ningsbeslutel bör nämndemas beslutskompelens anges i instmktionen. Jag vill ändå i korthet redogöra för de uppgifter jag anser all de skilda nämndema bör få.

I utbildningsnämnden bör — fömtom de ärendegmpper som behandlas i den nuvarande länskolnämnden — även frågor som rör högskolan och arbetsmarknadsutbildningen behandlas liksom andra utbildningsfrågor av större vikt.

I nämnden för fysisk planering bör behandlas viktigare ärenden som rör samhällsbyggande och hushållning med naturresurser. Det gäller bl.a. de frågor om kommunala bostadsförsörjningsprogram och annan samhällsplanering som för närvarande handläggs av länsbostadsnämnderna. I nämnden bör särskilt behandlas frågor som avser avvägningar mellan olika intressen. Detta sker bl. a. i samband med behandlingen av kommunala översiktsplaner och av planer och program för olika verksamheter som har betydelse för hushållningen med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.

Inom ramen för försöksverksamheten i Norrbottens län inrättades ett särskilt råd för kommunikationsfrågor. Dess verksamhet har visat sig vara av stort värde. I och med att länsstyrelserna sedan beslutet om försöksverksamhet fattades fått i uppgift atl fördela länstrafikanslaget har länstyrelsens roll inom kommunikationsområdet markerats ytterligare. Del är därför motiverat att i den nya länsstyrelsen inrätta en kommunikalionsnämnd. Beslul om fördelning av länstrafikanslaget bör enligt min mening fattas av styrelsen. Beredningen av fördelningsbeslutet bör däremot ske i kommunikationsnämnden. Dessutom bör nämnden behandla och avgöra vissa vägfrågor. I trafiksäkerhetsarbelel bör nämnden särskilt ägna sig ål

frågor som rör samverkan mellan regionala intressenter.

Under senare år har länsstyrelsens roll inom miljöområdet markerats. Prop. 1988/89:154 Denna utveckling motiverar att en särskild miljönämnd inrättas. Ärenden, som bör behandlas i nämnden kan avse program för både miljöskydd och hälsoskydd samt anmälningar och ansökningar enligt miljöskyddslagen.

För de areella näringarna bör finnas en nämnd, lantbmksnämnden, som behandlar ärenden som rör lantbmk och skogsbmk. Inom lantbrukets område bör exempelvis faslighelsförvärven behandlas. De viktigare skogsvårdsfrågoma bör beredas i lantbmksnämnden innan de avgörs i styrelsen. Som jag tidigare nämnt är frågan om fiskeriadministrationens länsvisa anknytning ännu inte avgjord. I den mån en sådan länsanknylning blir aktuell bör dessa frågor handläggas i lantbmksnämnden.

1 Norrbollens län finns en särskild rennäringsdelegalion, i vilken de samiska intressena har ell garanterat inflytande. Denna medverkan från samernas sida måste beslå framgent. Även i Västerbottens och Jämtlands län bör därför inrättas särskilda rennäringsnämnder med samisk representation.

De särskilda förhållandena i Gotlands län — länet saknar exempelvis i dag en länsbostadsnämnd — motiverar enligt min mening all den nya länsstyrelsens styrelse fattar de beslut som i andra län skall ankomma på en nämnd för fysisk planering. Det kan finnas skäl alt även i andra avseenden tillåta en annan nämndorganisation för länsstyrelsen i Gollands län. Även för andra län kan del i några fall vara länkbart all tillåta annan nämndorganisation. Dessa frågor bör belysas under arbetet inför genomförandel av reformen och i lämplig form redovisas för riksdagen. . Jag vill i delta sammanhang påpeka alt länsstyrelsen redan idag har rätt all inrätta beredningsgmpper och rådgivande organ. Sådana förekommer också på flera håll. Dessa gmpper och organ utgör ell viktigt komplement lill länsstyrelsens styrelse och inget lyder på annat än alt detta behov kommer att finnas även i den nya länsstyrelsen. Någon förfaltningsmässig reglering av den här typen av verksamhet erfordras dock inte. Jag vill endast erinra om all en länsstyrelse inte skall kunna delegera ell beslulsan-svar till en sådan gmpp.

13.1.3 Relationen styrelse — nämnd

Del är enligt min mening viktigt alt slå fast alt förslaget om särskilda
nämnder inom den nya länsstyrelsen inte innebär att två beslutsnivåer
införs eller att styrelsen skall ha rätt alt överpröva ett beslul som fattats av
en nämnd. Nämndernas beslut blir slutliga myndighelsbeslut. Om ell
ärende inom en nämnds verksamhetsområde har en för länels utveckling
myckel slor eller principiell betydelse bör dock beslutet hänskjutas till
länsstyrelsens styrelse. I sådana ärenden kan nämnden sägas fungera som
beredande utskott. Styrelsen bör också, på det sätt som gällt under försöket
i Norrbottens län, avgöra ärenden då olika nämnder eller sakområden har
skilda meningar. Jag vill också understryka atl det är styrelsen som bör få
ta över beslutanderätten i denna typ av ärenden. All hänskjuta sådana
ärenden lill någon tjänsteman är enligt min mening inte lämpligt. 32

13.2 Val av ledamöter Prop. 1988/89:154

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med mitt. Del är enligt utredningen lämpligt all landstinget utser samtliga förtroendemän i länsstyrelsens nämnder i likhet med vad som gäller vid val av länsstyrelsens styrelse. Nämnderna bör bestå av nio ledamöter inklusive ordföranden. Landshövdingen eller dennes ställföreträdare bör enligt utredningen vara ordförande.

Remissinstanserna: I frågan om valsätt är remissopinionen splittrad. Några länsstyrelser liksom statskontoret menar atl nämnderna bör utses av länsstyrelsens styrelse. TCO menar atl förtroendemännen bör utses av regeringen. LO pekar på vikten av all arbelmarknadens parter finns representerade.

Landstingsförbundet instämmer i utredningens förslag i fråga om utseendet av ledamöter men anser att landstinget även bör välja ordförande i nämnderna. Kommunförbundet vill stärka styrelsens roll för all minska sektoriseringen i den nya myndigheten. Som ell alternativ till all landstinget utser de förtroendevalda vill kommunförbundet peka på alt förbundels länsavdelningar kan utgöra valkorporation.

Skälen för mitt förslag: Sättet att utse eller välja förtroendemän varierar i de olika länsmyndigheterna. Länsstyrelsens styrelse väljs, utöver ordföranden, av landstinget, som även väljer länsvägnämnden. Länsskolnämnden utses av regeringen, landstinget och länsstyrelsen medan lantbmksnämnden utses av regeringen och landstinget. Rennäringsdelegationen utses av regeringen, landstinget och länsstyrelsen. Tre av ledamöterna skall utses efter samråd med samernas riksförbund. Fiskenämnden utses i sin helhet av länsstyrelsen. Också sättet alt utse ordförande varierar. I flertalet nämnder är landshövdingen utsedd av regeringen all vara ordförande.

Under försöket i Norrbottens län har länsstyrelsens styrelse utsett ledamöterna i delegationerna. Länsstyrelsen har vall att utse samtliga ledamöter efter kontakt med de regionala partiorganisationerna. Landshövdingen har vall all inte vara ordförande i delegationerna.

Utredningen anser all det är politiskt konsekvent och ett praktiskt enkelt förfarande all nämnderna utses på samma sätt som styrelsen. Som tidigare nämnts anser inte utredningen att speciefla krav på representation — fömtom för rennäringsnämnden — bör föreskrivas. De flesta remissinstanserna kommenterar inte valsättet. Några anser dock, som tidigare nämnts, all det föreslagna valsättet bör ändras. För egen del villjag anföra följande.

Sättet all välja länsstyrelsens styrelse är en praktisk fråga. Landstinget
fungerar som en valkorporation och kan inte ålägga de valda ledamöterna
atl agera på något visst sätt. Oavsett hur ledamöterna utses skall de fungera
som ledamöter i en statlig myndighels styrelse och vara underkastade de
regler som gäller för statlig verksamhet. I praktiken har också systemet
fungerat tillfredsställande. Trots della har under årens lopp kritik riktals
mol valsättet, främst från principiella utgångspunkter. Jag finner dock inte
skäl all i detta sammanhang föreslå någon ändring av sättet att välja
ledamöter i länsstyrelsens styrelse. 33

3 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 154

Jag anser emellertid inte att motsvarande system bör införas för nämn- Prop. 1988/89:154 derna. Deras verksamhet blir inte av samma övergripande art som styrelsens. Nämnderna skall i slor utsträckning tillämpa generell lagstiftning, tillse all nationellt fastställda mål följs samt följa upp och utvärdera verksamheter. Motsvarande inriktning gäller för flertalet av nuvarande länsnämnder. Delta återspeglas i sättet atl välja länsnämnderna. Både den centrala och den regionala nivån medverkar i de flesta fall.

Jag anser således atl nämndernas karaktär motiverar ett annal valsätt än del som utredningen föreslagit. Reglerna för hur nämnderna skall utses bör allmänt grundas på det vikliga samspelet mellan politisk förankring och sakkunskap inom seklorområdena. För atl markera den nya länsstyrelsens roll i förvaltningen bör regeringen medverka vid valet av ledamöter. Även landstinget bör som valkorporation och representant för länsintressel utse ledamöter. För all få en lämplig avvägning bör nämndema bestå av tio valda ledamöter. Hälften av dessa bör utses av regeringen och hälften av landstinget — och i förekommande fall de kommuner som fullgör lands-lingsuppgifter. Genom ell sådant valsätt uppnås enligt min mening en lämplig och praktisk avvägning mellan nationella mål och regionala intressen.

När del gäller nämndernas sammansättning och ledamöternas bakgrund vill jag här endast erinra om att regeringens uttalade målsättning är att få en så jämn könsfördelning som möjligt. Detta bör beaktas när regeringen och landslingen utser ledamöter.

Några remissinstanser anser alt landshövdingen inte bör vara självskriven ordförande i nämndema. Enligt min mening talar emellertid flertalet omständigheter för att landshövdingen normalt skall fungera som ordförande. Verkschefens funktion i styrelsen behandlades i verksledningsbeslulet. Då klargjordes atl verkschefen ansvarar för myndighetens verksamhet inför regeringen. Eftersom ansvar och befogenheter bör vara nära kopplade till varandra ärdet rimligt alt en verkschef barett betydande inflytande även i sådana ärenden där han eller hon inte beslutar självständigt. Delta motiverar enligt min mening atl landshövdingen, inte bara ingår i styrelsen och nämnderna, utan också är deras ordförande. Motsvarande syslem gäller för berörda centrala myndigheter. Någon permanent delegering tifl ställföreträdaren all vara ordförande i en nämnd bör enligt min mening inte förekomma.

I något fall kan del emellertid vara lämpligt att annan än landshövdingen är ordförande i en nämnd. Jag föreslår därför all regeringen - om en länsstyrelse så begär ~ kan förordna annan än landshövdingen atl vara ordförande. Jag har erfarit att detta kan bli aktuellt för länsstyrelsen i Norrbottens län.

Mitt förslag: Särskilda tjänster som länsexperter skall finnas vid den nya länsstyrelsen. Berörda centrala myndigheter skall medverka vid tillsättningen av dessa Ijänsler.

De nya länsstyrelserna skall ges frihet att organisera sig efter länels behov, bl.a. genom att la lill vara möjligheterna att bilda lokalkontor.

Del är viktigt atl de nya länsstyrelserna utvecklar samarbete över länsgränserna.

Reformen skall genomföras den 1 juli 1991.

För genomförandearbetet bildas en central organisationskommitté saml en organisationskommitté i varje län.

Lagen om försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning i Norrbottens län ges förlängd giltighetstid.

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt. Utredningen föreslår dock all reformen bör genomföras den 1 juli 1990.

Remissinstanserna instämmer i stort i utredningens förslag. Dock har tidpunkten för genomförandet av en reform ifrågasatts.

Skälen för mitt förslag: Vid genomförandet av reformen aktualiseras en rad frågor. Jag skall här behandla några sådana.

14.1 Inre organisation

Förhållandet mellan statsmakterna och myndigheterna diskuterades ingående i samband med verksledningsbeslulet. Då fastslogs bl. a. atl myndigheterna skall ha en relativt stor frihet atl själva organisera sin verksamhet och all regeringens styrning av organisationen skall begränsas till myndighetens grundstruktur.

Samma förhållande bör gälla för den nya länsstyrelsen. Regeringens inflytande över den nya länsstyrelsens inre organisation bör enligt min mening begränsas lill att avse länsstyrelsens expertfunklioner. Del är genom dessa som länsstyrelsen skall fullgöra sina uppgifter atl se till atl nationellt fastställda mål genomförs och atl — då utrymme och behov finns — göra regionalt betingade avvägningar. För att länsstyrelsen skall kunna fullgöra dessa uppgifter och samtidigt vara ett effektivt organ för uppföljning, utvärdering och tillsyn krävs en god och allsidig kompelens. Denna kompetens kan säkras på olika sätt. En lämplig form är enligt min mening att regeringen i instruktionen fastställer all vissa expertfunklioner skall finnas företrädda vid länsstyrelsen inom följande områden

—regionalpolitiskt utvecklingsarbete,

—utbildning,

—planväsende och bostadsförsörjning,

—naturvård och miljöskydd.

—lantmäteri, Prop. 1988/89:154

—livsmedelskontroll och djurskydd,

—lantbruk,

—fiske,

—kulturmiljövård,

—social omvårdnad,

—kommunikationer,

—civil försvarsberedskap och räddningstjänst,

—rennäring i förekommande fall.

Som ansvarig för dessa områden bör särskilt utsedda tjänstemän finnas. En lämplig samlingsbeteckning på dessa ledande tjänstemän är länsexper-ler. Jag vill dock erinra om vad jaig i avsnitt 11 uttalat om lanlmäterifunk-lionen i den nya länsstyrelsen.

Genom att föreskriva all vissa länsexperter skall finnas garanteras att varje viktigt expertområde finns företrätt i den nya länsstyrelsen. Del är också viktigt att dessa länsexperter besitter erforderiig sakkunskap för alt på ett bra sätt kunna företräda området inom länsstyrelsen och i länet. Med tanke på expertområdenas omfattning kan det emellertid vara svårt för en enskild länsstyrelse att vid en rekrytering ha fullgod överblick över lämpliga kandidater. Jag anser därför att tillsättningen av en länsexpert bör ske i samverkan mellan länsstyrelsen och berört cenlrah verk. 1 något fall kan det vara aktuellt att samverka med flera centrala verk, exempelvis såsom i dag är fallet vid tillsättning av länsveterinär.

Enligt 63 och 64 §§ förordningen (1988:971) med länsstyrelseinstmktion (ändrad senast 1988:1411) beslutar länsstyrelsen om tillsättning av motsvarande Ijänsler i de fall man är överens med berört centralt verk. I annat fall hänskjuts frågan lill regeringen. Denna ordning har hittills fungerat väl och bör gälla även för den nya länsstyrelsen.

Länsstyrelsen ansvarar även för den regionala polisverksamheten. För detta ändamål finns en länspolischef eller en länspolismästare. Jag vill i detta sammanhang inte föreslå nägon ändring på della område.

En utgångspunkt för 1971 års omorganisation var atl inget sektorinlres-se skulle överordnas något annal. Detta fick till praktisk konsekvens all länsexpertema i flertalet fall tillika blev enhetschefer. Jag anser all principen har lika stor giltighet i dag som den hade år 1971. Den nya länsstyrelsens vidgade ansvar gör det emellertid nödvändigt att få till stånd enkla och rationella mtiner för administrationen inom länsstyrelsen. Redan inom ramen för dagens länsstyrelse har dessa frågor diskuterats, bl.a. i avsikt att komplettera enhetsindelningen med olika typer av organisa-lionsblock, som rymmer flera expertfunklioner.

Som jag redan berört har emellertid länsexperternas ställning som enhetschefer fyllt en viktig funktion i länsstyrelsens uppgift all samordna och sammanväga olika sektorsynpunkler. En organisation där en länsexpert ges ell chefsansvar för en annan länsexpert är därför inte lämpligt.

En länsexpert bör därför även i den nya länsstyrelsen ha ett odelat
ansvar för sill verksamhetsområde. Della bör gälla både i ärendehandlägg
ning, verksamhetsplanering och informationssammanhang. Detta bör
dock inte hindra all den nya länsstyrelsen skall kunna anpassa sina admi- 36

nistrativa mtiner efler de krav som den nya organisationen ställer. Del är Prop. 1988/89:154 således enligt min mening inte nödvändigt atl samma ansvar för viss löpande administration åvilar alla enhetschefer. Inte heller behöver personalansvaret för exempelvis kanslipersonal vara uppdelat på sådant sätt. Del bör tvärtom vara en fördel all kunna utnyttja särskilda kompetenser och intressen hos chefsljänslemännen för samordning av sådana administrativa uppgifter som inte har någon självklar koppling lill länsexperternas ansvarsområden.

Jag anser del dock vara självklart all den nya länsstyrelsen t. ex. budgeterar sina resurser på de olika verksamhetsområdena både i vad avser personella och andra resurser såsom rese- och utvecklingsmedel.

Landshövdingen är i dag myndighetens chef och ordförande i styrelsen. Inom länsstyrelsen finns i dag ytterligare en chefstjänsteman, länsrådel, som är landshövdingens ställföreträdare. 1 Norrbottens län har under försöksperioden funnits två länsråd. Vid länsstyrelsen i Stockholms län finns en länsöverdirektör och tre länsråd, tillika avdelningschefer. Övriga länsstyrelser saknar avdelningsindelning.

Någon formell ändring av landshövdingetjänslen är enligt min mening inte aktuefl. Den nya länsstyrelsens roll kommer dock att ställa delvis nya krav på landshövdingen. Jag avser all senare återkomma till regeringen i denna fråga. Beträffande den andra chefstjänstemannen, länsrådel, anser jag all det även vid den nya länsstyrelsen bör finnas en sådan tjänst. Länsrådel bör även i framliden vara landshövdingens ställföreträdare, vilket bör regleras i instmktionen. Arbetsfördelningen meflan landshövdingen och länsrådel bör få avgöras vid varje länsstyrelse. Jag vill dock erinra om vad jag tidigare sagt om ordförandeskapet i nämndema.

14.2 Lokalkontor

De av förslaget berörda länsorganen är oftast placerade i residensstaden. Från genomförandesynpunkt erfordras därför normalt inte några större lokalmässiga omflyttningar. De olika delarna av den nya länsstyrelsen kommer i flertalet fall att disponera de lokaler som berörda myndigheter nu disponerar. Eventuella förändringar vad gäller lokaler bör ske i enlighet med byggnadsstyrelsens prioriteringsordning. De lokalmässiga omflyttningar som blir aktuella bör planeras av den nya länsstyrelsen i samråd med byggnadsstyrelsen.

I några län råder särskilda förhållanden. I Göteborgs och Bohus län.
Älvsborgs län och Skaraborgs län är några av de berörda länsnämnderna
placerade på annan ort än residensstaden. Jaganser i likhet med utredning
en att den nya länsstyrelsen bör behålla dessa slationeringar. De berörda
länsstyrelserna bör även utveckla och bredda sin verksamhet på dessa
orter. Jag anser också alt den nya länsstyrelsen, där så är lämpligt, söker
utveckla sin verksamhet utanför residensstaden. Della gäller särskilt i län
där länsmyndigheter som länsarbetsnämnd och skogsvårdsslyrelse kom
mer att finnas på andra orter, men del kan även i andra län vara aktuellt
all etablera lokalkontor utanför residensstaden. Härvid bör man kunna ta
del av erfarenheterna från bl. a. Uppsala län och Gävleborgs län. 37

Fömtsättningama för en i länet spridd verksamhet torde enligt min Prop. 1988/89:154 mening vara goda för den nya länsstyrelsen, bl. a. då den genom lanlbmks-organisalionens slationeringar får en i länet spridd verksamhet.

14.3 Samarbete över länsgränsema

Inom flera av de sektorer som föreslås ingå i den nya länsstyrelsen finns ett väl utvecklat samarbete över länsgränserna. I vissa fall är en specialist-funktion verksam över flera län. Inom skolans och lantbmkets område har denna verksamhet så stor omfattning all den bör regleras i instmktion eller på annal lämpligt sätt. Även inom andra områden skulle länsförvaltningen kunna tjäna på ell större samarbete över länsgränsema, främst i syfte all utnyttja och upprätthålla specialistkompetens. Dessa frågor bör studeras närmare i genomförandearbetet.

14.4 Stockholms län

Regeringen gav i febmari 1989 stalskontorel i uppdrag all utarbeta ett organisationsförslag för en ny länsstyrelse i Stockholms län i de delar som regeringen behövde ta ställning till. Statskontoret har redovisat sitt uppdrag i rapport (1989:31) Samordnad länsförvaltning i Stockholms län. Som jag tidigare nämnt fogas en del av utredningens sammanfattning till della protokoll.

Jag delar i stort del synsätt som statskontoret redovisar, nämligen all avvikelsema från normalorganisationen bör för Stockholms läns del vara tämligen små, att storstadsutredningens arbete bör beaktas samt att de flesta frågorna bör kunna beredas och i vissa fafl avgöras av den regionala organisationskommittén alternalivl länsstyrelsens styrelse.

14.5 Ikraftträdande

Starka skäl talar enligt min mening för att reformen bör genomföras först efler den I juli 1990. Inom några områden pågår ell reformarbete som har betydelse för den nya länsstyrelsens verksamhet. Det gäller bl.a. inom lanlbmkssektorn, där en ny livsmedelspolitik avses bli beslutad våren

1990. Även förhållandena inom skol- och bostadssektorerna talar för atl reformen skjuls upp något. Jag anser också att en reform av denna storleksordning bör förberedas väl och all förberedelsetiden bör vara minst ell år. Med ell ställningslagande lill reformen först under hösten 1989 blir därför förberedelsetiden alltför kort för atl reformen skall kunna genomföras den 1 juli 1990. Jag föreslår därför all reformen genomförs den 1 juli

1991. Milt förslag innebär också att lagen om försöksverksamhet med samordnad länsförvahning i Norrbottens län måste förlängas till utgången av juni månad 1991.

För all förbereda genomförandet bör enligt min mening en central
organisationskommitté inrättas. [)en bör biträdas av bl. a. länsstyrelsemas
organisationsnämnd, stalskontorel och berörda centrala verk. Inom varje
län bör en regional organisationskommitté bildas. Del är även viktigt atl 38

den berörda personalen får den utbildning m. m. som erfordras för atl den Prop. 1988/89:154 nya länsstyrelsen skall fungera väl. För detta ändamål kan särskilda utbildningsinsatser krävas.

Jag avser senare föreslå regeringen att återkomma lill riksdagen med förslag till ändringar i berörda lagar samt i fråga om medelstilldelning m. m. Enligt min mening bör icke oväsentliga besparingar kunna göras på såväl regional som central nivå. Jag avser atl återkomma i denna fråga liksom lill behovet av medel för genomförandel.

15 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom civildepartementet upprättats ett förslag lill lag om fortsall gihighet av lagen (1985:1073) om försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning.

16 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl

1. anta förslaget lill lag om fortsall giltighet av lagen (1985:1073) om försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning,

2. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för en reform av den statliga regionala förvaltningen.

17 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Kommitténs sammanfattning Prop-1988/89:154

Bilaga 1 Vårt uppdrag

Den 1 juli 1986 inleddes en försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning i Norrbollens län. Försöket är ell led i regeringens arbete med all förnya den ofTentliga sektorn.

Vårt uppdrag har varit att utvärdera den pågående försöksverksamheten och all lägga fram förslag lill en reformerad statlig länsförvaltning. I våra överväganden skulle vi särskilt pröva

—omfattningen av en reform,

—former som garanterar all nationella politiska mål och prioriteringar slår igenom i länen samtidigt som förutsättningar ges all ta hänsyn lill skilda regionala förhållanden,

—de förtroendevaldas inflytande,

—rationaliserings- och besparingseffekter.

Till gmnd för vårt arbete har bl. a. legal statskontorets olika rapporter om Norrbollenprojektet och rappiorten från civildepartementels arbetsgrupp (C 1986:C) för frågor rörande samordnad länsförvaltning (Ds C 1987:10). Vi har också studerat de remissyttranden och synpunkter i övrigt som kommit in med anledning av nämnda rapporter. Vidare har vi tagit i anspråk kunskaper som finns hos statskontoret, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) och berörda centrala verk.

Därtill kommer annat utredningsmaterial som bygger på erfarenheter från andra län där nya samverkar sformer provas. Vi har också tillställts åtskilliga skrivelser från skilda håll. Utöver att följa försöket i Norrbottens län har vi koncentrerat oss på atl analysera och bedöma tillgängligt maleri-al. Vi har strävat efter att med principiellt inriktade överväganden belysa de frågor vi bedömt vara vikliga.

Våra förslag

Vi ser del som angeläget all samordnad länsförvaltning fullföljs så snart som möjligt i hela landet. De förslag vi lägger fram lar sikte på en reform den 1 juli 1990. Förslagen innebär i korthet:

Som ett led i förnyelsen av den offentliga sektorn går flera statliga länsmyndigheter samman och bildar nya länsstyrelser i alla län. Staien samlar sina krafter på regional nivå för all kunna uppträda mer samordnat och för att kunna ge bättre service lill allmänhet, kommuner, näringsliv, organisationer osv.. Ökad efTeklivitet och styrka nås på områden som har väsentlig betydelse för länens utveckling och framlid. Genom ett förstärkt förtroendemannainflylande förbättras förutsättningarna all ta hänsyn lill skilda regionala förhållanden. En förstärkt förvaltning främjar dessutom decentralisering av fler myndighetsfunktioner från central lill regional nivå och och bör få önskvärda effekter även på den kommunala nivån.

Den nya länsstyrelsen byggs upp av de verksamhetsområden och resur
ser som i dag finns inom landets länsstyrelser, länsskolnämnder, länsbo
stadsnämnder, länsvägnämnder, lantbruksnämnder och fiskenämnder. Vi 40

konstaterar därmed att de områdesavgränsningar som gjorts för för- Prop. 1988/89:154 söksverksamhelen i Norrbollens län, är i stort lämpliga och i huvudsak bör Bilaga 1 gälla även vid en reform i nationell skala.

Vi föreslår därutöver

att länsstyrelsens ansvar och beslutsfunktioner angående trafikplanering markeras i organisationen bl. a. genom att vissa kanslifunktioner tas över från vägförvaltningen,

att länsstyrelsens uppgifter i trafiksäkerhetsarbelel i länet preciseras med avseende på samordningsansvaret,

att länsstyrelsens uppgifter i planeringen av beredskapsarbeten saml arbetsmarknadsutbildning tydliggörs och utvidgas,

att länsstyrelsens styrelse fattar beslut i vikliga övergripande skogliga frågor med länsjägmäslaren som föredragande.

Vi anser att den i Norrbottens län prövade modellen för förtroendemannamedverkan är en framkomlig väg att behålla och förslärka förtroendemannainflytandet på verksamheten. Länsstyrelsens förtroendemannasly-relse skall liksom nu ha det övergripande ansvaret på förtroendemanna-nivå för samtliga verksamhetsområden. Förtroendemannainflytandet kompletteras genom beslutande och rådgivande nämnder inom olika verksamhetsområden, där det finns motiv för del.

Vi föreslår följande obligatoriska nämnder som beslutar i vikliga ärenden inom de olika sektorerna i den mån det inte gäller övergripande frågor:

—utbildningsnämnd

—plan- och bostadsnämnd

—lantbruksnämnd (där även frågor på fiskets område behandlas)

—kommunikalionsnämnd

—miljövårdsnämnd

—rennäringsnämnd (i de tre nordligaste länen)

Dämlöver skall varje länsstyrelse ha rätt att inrätta de ytterligare nämnder som behövs med hänsyn lill länets behov.

Varje nämnd bör bestå av nio ledamöter. Landstinget, som i dag väljer samtliga förtroendemän i länsstyrelsens styrelse, bör även välja förtroendemännen i nämnderna. Ordförandeskapet bör utformas på samma sätt som i länsstyrelsens styrelse, dvs. med landshövdingen som ordförande, för att garantera sektorssamordningen. Enligt landshövdingens bestämmande bör dennes ställföreträdare kunna vara ordförande i nämnd.

Reformen innebär bl. a. att fler centrala verk än för närvarande skall utnyttja länsstyrelsen som sitt regionala organ. Det förhållandet atl vissa länsnämnder försvinner får inte innebära all de centrala organen bygger upp nya styrsystem mot regional och lokal nivå. I stället bör möjligheterna ulnylljas all från central nivå decentralisera ytterligare uppgifter samt att ge länsstyrelserna bättre möjligheter atl bedriva sin verksamhet inom givna ramar.

Vi anser all de förbättrade fömtsättningarna atl ta tillvara regionala intressen går att förena med bevarade fömtsättningar att säkra de nationella målens genomslag. Relationen centrala verk — en samordnad länsförvaltning behöver dock klargöras, bl. a. genom inslmklionsbeslämmel-

ser, som tydliggör ansvarsförhållandet mellan regeringens myndigheter på Prop. 1988/89:154
central och regional nivå. Bilaga 1

En ny samordnad länsförvaltning med de strukturförändringar som presenterats bör på ell ändamålsenligt sätt kunna utnyttja sin kompelens för atl inom länet fördela de olika sektorernas resurser meningsfullt. Detta bör vara lill fördel när del gäller alt hushålla med statens medel.

Vi räknar med all reformen på sikt även skall ge mer direkta rationaliserings- och besparingseflekter, men våra förslag bygger i huvudsak på andra argument. Viktigt är atl den stärker möjligheten till balanserad regional utveckling utifrån regionernas egna förutsättningar, under lokall politiskt inflytande. För ett fullgott resuhat är del angeläget alt inga besparingskrav ställs under genomförandeskedet.

Vi ser de försök som pågår i vissa län med lokalkontor och tankarna bakom dem som synnerligen betydelsefulla och helt i linje med de regionalpolitiska strävandena. En viktig uppgift är all söka samordnade insatser för bevarad ofTenllig service. Del är därvid angelägel att ta tillvara möjligheterna lill "glesbygdsanpassade" lösningar i en länsförvahningsre-form. I vissa län, där länsorgan redan är lokaliserade lill orter utanför residensorten, bör del vara möjligt atl arbeta vidare efter en sådan lokalkontorsmodell. Att utveckla kontoren utanför residensstaden lill "filialkontor" för hela den nya organisationen bör vara möjliga inslag i en reformerad länsförvaltning.

För atl förbereda förändringen bör under våren 1989 bildas en central organisationskommitté och länsvisa organisationskommittéer. En långtgående organisatorisk frihet för länen eftersträvas sedan statsmaktema lagt gmnden.

Våra motiv

Förslagen kan motiveras av förhållanden inom respektive samhällssektor men har sin huvudsakliga grund i mer generella överväganden. Hur den statliga länsförvaltningen i framtiden skall se ut bör bedömas med hänsyn till samhällsutvecklingen i stort. Mycket har hänt sedan staten byggde upp sina starka sektorsorganisationer för att genomföra stora samhäflsreformer (en skola för alla, en kraftfull rationalisering åv jordbruket, god tillgång på bostäder med hög standard). Dessutom är flera viktiga samhällsuppgifter anförtrodda kommuner och landstingskommuner. Del ler sig i dag i många fall viktigt att över traditionella områdesgränser finna praktiska lösningar på mångdimensionella problem. En sektorsuppdelad statlig representation i länen gagnar inte dessa nutida syften, särskilt inte om den förenas med stark och detaljerad styrning från centrala myndigheter som svårligen kan ha den nödvändiga överblicken.

Länsstyrelserna skiljer sig från andra myndigheter under regeringen
genom att i sin beslutsorganisation garantera en lokal demokratisk förank
ring. De har därigenom goda möjligheter att vara en effektiv brygga mellan
den nationella och den lokala politikens krav och förutsättningar. I sin
myndighetsroll företräder de nationellt bestämda mål. Genom sin lokala
förankring kan de finna tillämpningar som stämmer väl överens med 42

skiftande förhållanden. I jämförelse med försöket i Norrbottens län bör Prop. 1988/89:154 det vara möjligt att ytterligare utveckla förtroendemannainflytandet på det Bilaga 1 sätt vi föreslår.

Våra motiv i övrigt överensstämmer i aflt väsentligt med de syften som låg bakom regeringens uppdrag till statskontoret i december 1983 och statsmakternas beslul 1985 om försöksverksamhet i Norrbollens län. Effektivt utvecklingsarbete på regionala gmnder, tvärsektoriell problemlösning och administrativ smidighet tillhörde de krav man då ställde.

Det innebär att tidigare redovisade bevekelsegmnder för en reform av länsförvaltningen kvarstår. En reform kan även bidra till att uppfylla vissa särskilda syften på olika samhällsområden som tonat fram i de senaste årens rikspoliliska beslul (bättre utnyttjande av de samlade ulbildningsresursema, förstärkt och förbättrad bostadsplanering, samordnad trafikplanering, landsbygdsutveckling snarare än jordbmksrationalisering, miljöhänsyn i alla samhälleliga verksamheter). Vår genomgång av de beslul som statsmakterna fallat inom olika politikomräden sedan försöket i Norrbollen började pekar i samma riktning.

Regionalpolitikens mål är att skapa fömtsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i landets olika delar samt, liksom målen för välfärdspolitiken, att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var i landet de bor. De regionalpoiitiska medlen har efler hand utvecklats så att del inte längre bara är en fråga om atl fördela, utan jämväl en fråga om all mobilisera resurser utifrån de särskilda fömtsätlningar som gäller i landsdelen. Båda strategierna, men kanske främst den senare, fömtsätter en stark och kompetent sammanhållande part i regionerna. Del finns goda fömtsättningar all ytterligare utveckla länsstyrelsema i den önskade riktningen.

En förstärkt länsstyrelse bör inte ses som konkurrent lill de självständiga och numera resursstarka kommunema till vilka en fortsatt decentralisering bör ske. De utvecklingsuppgifter som bör tillkomma länsstyrelserna bör handla om kommunövergripande frågor och/eller ha inslag av statlig myndighetsutövning, bl. a. i form av tillsyn över hur kommunerna bedriver sin verksamhet.

Den ahemaliva organisationsform som på senare år har aktualiserats från olika håll, nämligen atl sektorsmyndighetema skapar sina egna regionindelningar, ser vi inte som acceptabel. Den splittrar länsförvaltningen, försvagar förtroendemannainflytandet, leder lill ökad sektorisering av den statliga verksamheten och strider i övrigt mot statsmakternas intentioner bakom reformarbetet med samordnad länsförvaltning. Däremot kan det för vissa specialuppgifler krävas länsövergripande samarbete och specialister med ansvar för flera län, men sådana sektorsspecifika särlösningar bör vara så få som möjligt.

De olika samverkansformer som växt fram i andra län under senare år ser vi inte som altemativ ulan som komplement till en länsförvaltningsreform. Även de nya länsstyrelsema kommer alt ha behov av nära samverkan med andra regionala organ.

Värdet av Norrbotlenförsöket begränsas av all del just rör sig om elt
försök, med inbyggd fömtsättning alt man lätt skall kunna återgå till del 43

gamla. Detta har fått till följd atl efTekterna varit begränsade. Vid en Prop. 1988/89:154 landsomfattande reform bör bättre fömtsättningar skapas för verkligt Bilaga 1 genomslag av de idéer som ligger bakom samordningen. En viktig beståndsdel är att skapa ett system för budgetstyrning och resultatåterföring som å ena sidan ger länsstyrelserna ett reellt beslutsulrymme, å andra sidan garanterar att riksdagen och regeringen kan styra och följa upp hur nationellt bestämda mål inom olika områden uppfylls.

Över huvud taget torde fömtsättningarna för en förändring nu vara bättre än när försöksverksamheten inleddes i Norrbottens län. En permanent och landsomfattande reform blir inte låst av de begränsningar som hör till en försöksverksamhet. I alla län har samarbetet mellan länsorganen förbättrats, bl. a. som förberedelse för en organisatorisk reform i linje med Norrbottenmodellen.

Efler remiss har yttranden över betänkandet avgelts av

Överstyrelsen för civil beredskap

Statens räddningsverk

Socialstyrelsen

Banverket

Vägverket

Trafiksäkerhetsverkel

Transportrådet

Byggnadsstyrelsen

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer

Skolöverstyrelsen

Universitets- och högskoleämbetet

Lantbmksstyrelsen

Skogsstyrelsen

Fiskeristyrelsen

Statens jordbmksnämnd

Arbetsmarknadsstyrelsen

AMU-styrelsen

Plan- och bostadsverket, boverket

Statens lantmäteriverk

Statens industriverk

Domänverket

Statskontoret

Riksrevisionsverkel

Statistiska centralbyrån

Statens arbetsmarknadsnämnd

Länsstyrelsemas organisationsnämnd

Statens naturvårdsverk

Länsstyrelsema i

Stockholms län

Uppsala län

Södermanlands län

Östergötlands län

Jönköpings län

Kalmar län

Gollands län

Blekinge län

Kristianstads län

Malmöhus län

Hallands län

Göteborgs och Bohus län

Älvsborgs län

Skaraborgs län

Värmlands län

Örebro län

Västmanlands län

Kopparbergs län

Gävleborgs län

Västernorrlands län

Jämtlands län

Västerbottens län

Norrbottens län

Svenska kommunförbundet

Landstingsförbundet Prop. 1988/89:154

Svenska Samernas Riksförbund

Småförelagens Riksorganisation

Lantbrukarnas Riksförbund

Tjänstemännens Centralorganisation

Centralorganisationen SACO/SR

Landsorganisationen i Sverige

Svenska arbetsgivareföreningen

Statsanställdas Förbund

Statens bostadsfinansieringsaktiebolag

Härutöver har yttrande avgetls av Folkbildningsförbundel Hyresgästemas Riksförbund Poslen

Riksförbundet Hem och Skola Statensjärnvägar Statens pris- och konkurrensverk Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen Svenska Handelskammarförbundel Svenska Lokallrafikföreningen Svenska Skogsarbetarförbundet Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag Sveriges Fastighetsägareförbund Sveriges Fiskares Riksförbund Sveriges Fiskevallenägareförbund Sveriges lanlbmksuniversilel Sveriges geologiska undersökning Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund Trädgårdsnäringarnas Riksförbund

Dessutom har yttranden kommit in från Länsskolnämnden i Jämtlands län

SACO/SR-föreningen vid länsskolnämnden i Kronobergs län Malmöhus Läns Havsfiskeförening Sportfiskarnas Skånedistrikt

2 Sammanställning av remissinstansernas Prop. 1988/89:154

inställning till reformen 1 Den nya länsstyrelsen

De flesta remissinstanser är positiva till all den nya länsstyrelsen byggs upp av de verksamhetsområden och resurser som idag finns inom landets länsstyrelser, länsskolnämnder, länsbostadsnämnder, länsvägnämnder, lantbruksnämnder och fiskenämnder.

Tillstyrker

Följande har sålunda tillstyrkt men en del framför synpunkter på enskilda detaljer i förslaget eller tar upp frågeställningar som bör beaktas inför genomförandet av reformen:

Överstyrelsen för civil beredskap, statens räddningsverk, socialstyrelsen, banverket, trafiksäkerhetsverket, transportrådel, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, lantmäteriverket, statens industriverk, statskontoret, riksrevisionsverkel, statistiska centralbyrån, slalens arbetsmarknadsnämnd, länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens naturvårdsverk, länsstyrelsema i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Golland, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen. Statsanställdas Förbund, Poslen, Statens järnvägar. Svenska Handelskammarförbundet, Svenska Lokahrafikföreningen och Sveriges geologiska undersökning.

ViU skjuta på reformen

Skolöverstyrelsen vill inte motsätta sig atl länsskolnämnderna inordnas i en samordnad länsförvaltning men anser att det bör ske först den 1 juli 1991.

Boverket, Sveriges Allmännyttiga Bostadsförelag och Sveriges Fastighetsägareförbund anser med hänsyn lill andra pågående förändringar inom bostadssektorn att inordnandet av länsbostadsnämnderna i en samordnad länsförvaltning kan aktualiseras tidigast i millen av 1990-talet.

Statens jordbruksnämnd anser alt man bör avvakta med förslaget att inordna lantbruksnämnderna i länsstyrelserna.

Tar formellt inte ställning för eller emot reformen

Följande remissinstanser har ulan all direkt tillstyrka eller avstyrka reformen fört fram synpunkter på olika förslag i utredningen:

Vägverket, universitets- och högskoleämbetet, länsstyrelsen i Kalmar län. Svenska Samernas Riksförbund, Småföretagens Riksorganisation och slalens pris- och konkurrensverk.

A vstår

Fullmäktige i riksbanken och Svenska Bankföreningen. 49

4 Riksdagen 1988/89. 1 samt Nr 154

Avstyrker Prop. 1988/89:154

Följande remissinstanser avstyrker men flera av dem för fram synpunkter som bör beaktas för den händelse all reformen ändå genomförs:

Riksförbundet Hem och Skola, Statens bostadsfinansieringsaktiebolag. Hyresgästernas Riksförbund, fiskeristyrelsen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Fiskevallenägareförbund, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, lantbruksstyreisén. Lantbrukarnas Riksförbund, Trädgårdsnäringarnas Riksförbund, TCO och SACO/SR.

2 Ökad samverkan med länsstyrelsen

Vad gäller utredningens förslag om ett bättre informationsutbyte mellan skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen så tillstyrker skogsstyrelsen förslaget om samordnad länsförvaUning i övrigt genomförs. Även domänverket. Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen och Svenska Skogsarbe-larförbundel tillstyrker förslaget.

Lantbrukarnas Riksförbund avstyrker däremot utredningens förslag i denna del och anser att skogsvärdsstyrelsen bör ingå i den nya länsstyrelsen.

I fråga om förslagen rörande länsstyrelsens roll i förhållandet till länsarbetsnämnden gör arbetsmarknadsstyrelsen vissa påpekanden men har i sak intet all invända mol förslagen. Riksrevisionsverket anser däremot att det råder oklarhet i fråga om beredskapsarbetena och är tveksam lill om de framlagda förslagen är tillräckliga beträffande samordningen av arbetsmarknadsutbildning och övrig utbildning. Även länsstyrelsen i Hallands län anser all förslagen rörande arbetsmarknadsutbildningen är otillräckliga. AMU-styrelsen är av andra skäl kritisk mol förslaget och landstingsförbundet anser atl länsarbetsnämnden skall ingå i den nya organisationen.

3 Övrigt

Följande remissinstanser har i sina yttranden framfört synpunkter som inte direkt berör utredningens förslag:

Byggnadsstyrelsen, Folkbildningsförbundel och Sveriges lantbruksuniversitet.

UTREDNINGEN

• Den regionala utvecklingen skall främjas genom alt man stödjer den naturliga utvecklingskraft som finns i regionema. Det fömtsätter breda ansatser och utvecklat samarbete över sektor- och huvudmannaskapsgränser

• En samordnad länsförvaltning stärker länen som förvaltningsregioner

• Lokaliseringspolitiken har vidgats till att bli en politik för regional utjämning och utveckling. Regionalpolitiken måste då med nödvändighet vara tvärsektoriell

• En länsförvaltningsreform bör underlätta kontakterna för förvaltningens avnämare

• Genom att utveckla lokalkontor utanför residensstaden kan den nya länsstyrelsens tillgänglighet och service till medborgarna öka

• Genom sin demokratiska förankring har länsstyrelserna goda förulsällningar alt vara en elTektiv brygga meflan den nationella och den lokala politikens krav och fömtsättningar

• De olika samverkansformer som vuxit fram i länen är inte ett alternativ utan ett komplement lill en organisatorisk samordning av några statliga länsorgan

• En samordnad länsförvaltning kan bidra till den decentralisering och den uppbrytning av sektortänkandel som riksdagen och regeringen vid upprepade tillfallen bedömt vara angelägen

• Vissa särlösningar när det gäller mellanregional samverkan och specialister med ansvar för flera län kan behöva tillgripas men bör bli så få som möjligt

Remissinstanserna

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB)

finner förslaget lill samordnad länsförvaltning gynnsamt för de intressen ÖCB har att företräda. Förslaget tillstyrks. I sammanhanget kan noteras atl de principer för övergång till krigsorganisation för länsstyrelserna som redovisats i betänkandet Ds C 1987:8 om samordnad länsförvaltning väl kan tillämpas på den nu föreslagna organisationen för samordnad länsförvaltning.

Socialstyrelsen Prop. 1988/89:154

ser positivt på förslaget alt föra samman flera statliga länsmyndigheter lill

en mer samlad länsförvahning. Därmed sker en organisatorisk anpassning

till den förnyelseprocess som idag präglar stora delar av den statliga

förvaltningen.

Vägverket

Den ofTentliga sektorns produktion måste utformas med hänsyn lill både politiska målformuleringar och riktlinjer och lill konsumenternas uttryckta behov och önskemål. Utredningen lar sin utgångspunkt endast i de förstnämnda.

Utredningen har inte tillräckligt tydligt klargjort fömtsättningama för de roller och del ansvar som politiska organ resp seklormyndigheler skall ha.

Skolöverstyrelsen (SÖ)

Då nu utredningen om samordnad länsförvaltning trots vad SÖ tidigare anfört vall atl föreslå all länsskolnämndema skall ingå i en ny länsstyrelse och då della förslag synes ha en bired parlamentarisk förankring, utgår SÖ från utredningens förslag som en premiss för de slutliga ställningstagandena.

SÖ vill inte motsätta sig ett inordnande av länsskolnämnderna under en bestämd fömtsättning. Den är all garantier tillskapas för atl del nationella ansvaret och de nationella uppgiftema inom SÖs område ges ett konkret genomslag i den nya länsstyrelseorganisationen och för alt sambandet mellan central och regional nivå inom vad som i dag är den statliga skoladminislralionen bevaras. Del är alltså fråga om all tillförsäkra länsnivån de resurser som erfordras för tillsyns-, uppföljnings- och utvärde-ringsuppgiflerna uttryckta i såväl kvantitativa som, inte minst, kvalitativa termer.

Lantbruksstyrelsen

avstyrker kommitténs förslag, därlr att

—en självständig organisation på lantbmkets område är nödvändig för alt genomföra 1990-lalels jordbrukspolitik

—en självständig organisation behövs för all garantera atl de nationella målen inom jordbmket får genomslag

—de statliga insatserna inom jordbruk, trädgårdsnäring och rennäring måste i flera sammanhang bedrivas över större regioner än länen; detta sker effektivast inom nuvarande organisation

—en samordnad länsförvaltning ,ger inte större besparingar än vad som kan åstadkommas inom nuvarande organisation

Utredningens beskrivning av lantbruket, som en del av utvecklingsfrågorna inom länet, är ensidig. Betänkandet redovisar i stort enbart landsbygdsutvecklingen, dvs. möjligheterna lill dellidsjordbmk och kompletterande sysselsättning. Dessa frågor har ell nära samband med länsstyrelsens regionalpoiitiska verksamhet men omfattar bara en mindre del av lantbruksnämndernas arbetsfält.

En ytterligare förbättrad samverkan med länsstyrelserna är positiv men
en sammanslagning ger i sig inga extra fördelar. 52

Utredningen har en negativ syn på verksamhet som griper över flera län. Prop. 1988/89:154 Visserligen accepterar utredningen all det finns vissa specialister, placerade inom ell län som arbetar även inom andra län. I övrigt kritiseras denna typ av länsövergripande verksamhet.

Skogsstyrelsen

kan tillstyrka utredningens förslag lill regional samordning av de skogliga frågorna för del fall förslaget om samordnad länsförvaltning i övrigt genomförs.

Fiskeristyrelsen

Utvecklingsarbetet på länsnivå sker idag i en fungerande växelverkan med verkels olika enheter. Från de synpunkter fiskeristyrelsen har alt beakta är styrelsen inte beredd atl tillstyrka alt fiskenämnden och länsstyrelsen organisatoriskt går samman.

Om det likväl av andra mer övergripande skäl anses vara en angelägen reform bör dock även fisket hellre ingå än stå utanför övrig sektorsamordning på länsnivå.

Fiskeristyrelsen har då vissa krav och särskilda synpunkter på den nya länsstyrelsen.

För att fiskefrågoma ska komma in i samhällsplaneringen måste organisationen naturligtvis utformas så att den passar ihop med övrig samhällsplanering. Fiskeristyrelsen måste ha kanaler via länsnivån ul till kommunerna där allt större del av samhällets planering sker. Styrelsen ser dock helsl att dessa kanaler även i fortsättningen går via fiskenämnder som ingår i fiskeriverket.

I instmktionen för fiskeristyrelsen och fiskenämndema anges att det är fiskenämnden i Jönköpings län som svarar för fisket i hela Vättern, fiskenämnden i Värmlands län som svarar för fisket i hela Vänern och fiskenämnden i Västmanlands län som svarar för fisket i hela Mälaren och hela Hjälmaren.

De länsövergripande, men ej rikstäckande uppgifter som det här rör sig om, bör skötas av personal som nu är stationerad vid de tre berörda fiskenämnderna. De bör alltså fortsatt vara anställda i del centrala verket, men med oförändrad placeringsort.

Statens jordbruksnämnd (JN)

Förslag till genomgripande förändringar av det statliga engagemanget i fråga om jordbmket, bl. a. betingade av den inlernationella utvecklingen, diskuteras. Enligt JNs uppfattning talar della för all man bör avvakta med att göra genomgripande förändringar av myndighetsstrukturen tills den nya livsmedelspolitiken beslutats.

Boverket

Syftet med den föreslagna reformen är angelägel. Boverket vill särskilt
betona behovet av effektiva former för samverkan mellan länsorganen och
kommunema i frågor om naturresurshållning, fysisk planering och plane
ringen av bostadsförsörjningen. Det finns goda skäl för en närmare sam
ordning av länsbostadsnämndemas och planenhetemas arbete. 53

Valet av organisation för den framlida länsförvahningen bör emellertid Prop. 1988/89:154 bestämmas av vad som är praktiskt och ändamålsenligt. Enligt boverket ger utredningen inte någon fullständig bild av de brister i efTeklivitet och måluppfyllelse som kan utmärka den samordnade länsförvaltningen, om den utvecklas till en slor, ledningskrävande administrativ apparat.

Boverket avstyrker ett genomförande av utredningens förslag den 1 juli 1990 vad gäller länsbostadsnämnderna.

Lantmäteriverket

vill understryka all del i vissa avseenden blir lättare att fullgöra de uppgifter inom plangenomförande och landskapsinformation, som statsmakterna ålagt lantmäteriet, om förslaget till ändrad länsförvaltning genomförs enligt de huvudlinjer som utredningen angivit.

Statens industriverk (SIND)

Ansatsen i betänkandet stämmer väl överens med de senaste årens strävanden inom regionalpolitiken alt åstadkomma en ökad samordning mellan regionala seklororgan. SIND delar utredningens uppfattning all della kan underlätta ett bättre utnyttjande av den samlade kompetensen och de samlade resurserna på regional nivå.

Som anges i utredningen återstår myckel all konkretisera. Brislen på analys i della stadium gör del svårt alt se att just den organisationsform som utredningen valt är just den mest ändamålsenliga. Till della kommer att endast en mindre del av de regionala samhällssektorerna föreslås inordnas i den samordnade länsförvaltningen. Flera lunga samhällssektorer kommer fortfarande atl stå utanför. I ell kommande steg bör man överväga alt föra in även dessa i den samordnade länsförvaltningen.

Enligt SINDs uppfattning, som också påpekas i utredningen, är samspelet mellan central och regional nivå oklart och behöver konkretiseras. Det är utifrån regionernas egna förutsättningar, uttryckt i gemensam gmndsyn för varje län, som arbetet med regional utveckling bör bedrivas. För alt gmndsynen skall få genomslag även centralt är det av strategisk betydelse all den görs tydlig i sina ställningstaganden och prioriteringar. SIND ställer sig bakom huvudinriktningen all minska detaljregleringen från central till regional nivå och i stället övergå lill målstyrning. Detta kommer att ställa stora krav på den centrala nivån när det gäller att tydliggöra de nationella målen så all de blir vägledande i det regionala operativa arbetet.

Statskontoret

Reformen ger en ny stmktur på del statliga regionala planet som är bättre ägnad all hantera morgondagens centrala frågeställningar än den nuvarande länsförvaltningsorganisalionen.

Riksrevisionsverket (RR V)

har inget att invända mol huvuddragen i den reform som skisseras i
betänkandet. RRV anser atl förslagen i sina konkreta delar, tillsammans
med vissa kompletteringar och klargöranden, kan utgöra en grund för att
uppnå de syften som anges i utredningens direktiv.
Enligt RRVs mening bör en organisatorisk förändring ses som ell av 54

flera medel att undanröja hinder för att underiätta samordningen i verk- Prop. 1988/89:154 samhelen. RRV vill därför understryka vad utredningen anför om att en organisatorisk samordning kompletteras av andra former för samverkan inom länen.

Statistiska centralbyrån (SCB)

menar atl en mer sammanhållen länsförvaltning, med ell utökat samordningsansvar inom vissa sakområden, bör ge bättre förutsättningar för verkets kontakter med och service till den regionala nivån.

SCB ställer sig således positiv till utredningens förslag om en ny länssly-relseorganisation.

Statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN)

uttalar sill fulla slöd för den föreslagna reformen och för de principiella värderingar och övriga utgångspunkter som den utgår från. Decentraliseringen av ansvar och befogenheter till nivåer som ligger närmare dem som berörs av olika åtgärder har i sig ett egenvärde som medel både för en ökad demokratisering och för förbättrad effektivitet. Erfarenheterna frän försöksverksamheten i Norrbottens län bekräftar också att en väl genomförd reform, som leder till att förstärkta länsstyrelser i ökad omfattning kan styra och samordna regional verksamhet, ger förbättrade möjligheter för den nationellt beslutade politiken all bli förverkligad och få fullt genomslag. SAMN har inte heller några invändningar mol alt föreslagna verksamhetsområden och myndigheter ingår i reformen.

Statens naturvårdsverk (SNV)

ställer sig positivt lill tanken på att införa en samordnad länsförvaltning. Givet att en samordnad länsförvaltning skall införas anser SNV dock att i princip samtliga de olika intressen som är av mer väsentlig betydelse för myndighetsverksamheten på länsplanel skall samordnas i den nya länsstyrelsen. Della synes också vara den principiella ståndpunkt som intas av utredningen. Enligt SNVs uppfattning har dock utredningen i sina konkreta överväganden och förslag inte tillräckligt konsekvent tagit fasta på denna principiella grundsyn.

Enligt SNVs uppfattning bör vidare en gmndläggande utgångspunkt för avgränsningen av den nya länsstyrelsens arbetsuppgifter — givet de syften m.m. som angetts av statsmakterna för reformeringen av den statliga länsförvaltningen — vara all samtliga direkta myndighetsuppgifter av samhällsstyrande/-planerande karaktär på länsplanet skall inordnas i den nya länsstyrelsen. Övrig produktion av uppdrags- eller allmän servicekaraktär som inte har en sådan direkt myndighetsanknytning och som idag bedrivs vid olika statliga myndigheter bör även fortsättningsvis ligga utanför länsstyrelsen och där organiseras på lämpligt sätt.

Länsstyrelserna

anser i huvudsak att förslaget skapar goda möjligheter atl med ökad
efTeklivitet och styrka arbeta på områden som har väsentlig betydelse för
länens utveckling och framlid.
Flera länsstyrelser pekar på all de seklorområden som nu föreslås bli 55

integrerade i en ny länsstyrelse är av sådan betydelse för den regionala Prop. 1988/89:154 utvecklingen att de självklart bör ingå i en samordnad länsförvaltning.

Länsstyrelsen i Kalmar län

anser dock all en samordning av den statliga länsförvaltningen inte huvudsakligen kan ses utifrån organisatoriska utgångspunkter på länsplanet. Om man inte samtidigt ser över centrala sektormyndigheters uppgifter och befogenheter torde ändrade organisationsformer på länsplanel i ganska ringa grad kunna påverka länsstyrelsens möjligheter atl förbättra samordningen på ett kraftfuflt sätt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län

En särskild utmaning blir det att med de befintliga statliga regionala resursema som gmnd tillskapa ell lokalkontor i Borås för den nya länsstyrelsen.

Svenska kommunförbundet

anser all det är angeläget med en reformering av den statliga länsförvaltningen. En samordning av länsförvaltningen bör leda till en minskad sektorisering och möjliggöra för staten all uppträda mer samlat i kontakterna med kommunerna och därmed kunna lämna en bättre service. Kommunförbundet fömtsätter också att en reformering kommer att leda lill påtagliga rationaliseringsefTekter och besparingar.

Förbundet har i tidigare sammanhang framfört den uppfattningen atl en decentralisering från staten lill kommunerna av ansvaret för olika frågor samtidigt leder till att behovet av självständiga statliga regionala myndigheter (t ex länsskolnämnd och länsbostadsnämnd) måste ifrågasättas. En reform som den nu föreslagna får därför inte innebära atl de regionala myndigheterna så atl säga flyttar in i länsstyrelsen med bibehållande i stort sett av sina uppgifter. Del är viktigt alt i anslutning lill en fortsalt diskussion om decentralisering och avreglering renodla vad som är statliga uppgifter och vilka uppgifter som med fördel kan skötas av kommunerna. Den organisation som skapas inom de nya länsstyrelserna måste på ell tydligt sätt anpassas till behovet av en minskad detaljstyrning och sektorisering och inriktas mot länsövergripande frågor och frågor av riksintresse.

Landstingsförbundet

Den fråga som utredningen, utifrån sin begränsade diskussion om en samordnad statlig länsförvaltning, nu aktualiserar, är på intet sätt ny. Den handlar ytterst om samhällsförvallningens efTeklivitet och demokratiska förankring. Den rör uppgiftsfördelningen mellan statlig och kommunal sektor och ell urval mellan cenlralistiska och decentraliserade lösningar.

Förbundet anser all en långsiktig strävan måste vara atl renodla den
statliga förvaltningens uppgifter till i första hand uppföljning och utvärde
ring av statsmakternas beslul, bevakning av rättstillämpning och till all
riksintressen tillgodoses i olika avseenden. Det är i den rollen som statsför
valtningen skall engagera sig i kommunala frågeställningar. Då det där
emot gäller uppgifter där lokala och regionala politiska avvägningar är
vikliga bör ansvaret ligga på kommuner och landsting. 56

En ny organisation på länsnivå bör kunna bidra lill att skapa bättre Prop. 1988/89:154 förutsättning för samverkan och kontakter mellan staien å ena sidan och kommuner och landsting å den andra. I ett längre perspektiv bör utvecklingen karakteriseras av en decentralisering av politiska beslul från statlig till kommunal sektor i de fall besluten är av sådan karaktär all de kräver lokalt och regionalt politiskt ansvarslagande och engagemang. Del innebär atl det bl. a. är nödvändigt all regeringen ser över den centrala statsförvaltningen också i det perspektivet.

Landstingsförbundet anser sammanfattningsvis att den föreslagna reformen inte utgör något led i en länsdemokralisk utveckling. En bättre samordning av den statliga länsförvahningen är emellertid angelägen och styrelsen tillstyrker därför med ovanslående förändringar del framlagda förslaget som ett led i den regionala statsförvaltningens förnyelse.

Svenska Samernas Riksförbund

Riksförbundet finner det rent allmänt tveksamt om det är en riklig ordning all börja med en reformering av länsförvaltningen i en tidpunkt då stalsförvahningen i stort står inför förändringar. Sålunda måste del enligt riksförbundels mening bättre klargöras vilken funktion de centrala ämbetsverken ska ha i förhållande lill den regionala förvaltningen.

Småföretagens Riksorganisation

Organisationen har svårt alt utifrån del material som redovisas i betänkandet bedöma efTekterna av förslaget. I avsaknad av en djupare analys i vilken konkreta för- och nackdelar för olika verksamhetsområden som berör organisationens medlemmar presenteras, anser vi oss inte kunna la ställning till förslaget.

Småförelagens Riksorganisation anser generellt all del är en fördel alt politiska beslul, som rör näringslivels utveckling, fattas nära företagen och de i företagen verksamma människorna. I en snabb föränderlig omvärld måste möjlighet lill en snabb regional anpassning finnas.

Någon närmare analys av de utvecklingsarbeten som bedrivits i Södermanlands län och Kronobergs län för all förbättra samverkan mellan de statliga länsorganen och kommunerna återfinns inte i förslaget. De erfarenheter som vunnits i dessa län skulle kunna återspeglas i ett förslag lill ny organisation av länsförvaltning som inte nödvändigtvis behöver följa samma modell som Norrbotlenförsöket.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

anser all decentralisering och sektorsamordning leder till en förbättrad organisation av den statliga verksamheten. En decentralisering har otvivelaktigt stor betydelse för den regionala utvecklingen genom alt centrala myndigheters uppgifter kan anpassas lill lokala förhållanden. De som berörs av ell statligt beslul bör på ett tidigt stadium få möjlighet atl redovisa sin uppfattning. Dessa möjligheter blir större om den statliga förvaltningen decentraliseras.

LRF avvisar förslaget om atl inordna lantbmksnämnden i den nya länsorganisationen mot bakgrund av del utomordentligt stora värde som ett frislående organ har för lantbruket och landsbygden.

Betydelsen av att decentralisera verksamhet i den nya länsslyrelseorga- 57

nisalionen bl.a. tifl s.k. lokalkontor framhålls av utredningen vilket LRF Prop. 1988/89:154 principiellt instämmer i.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Försöksverksamheten i Norrbottens län ger enligt TCOs mening elt alltför torftigt underiag för en organisatorisk reform av länsförvahningen. Därtill kommer alt förslaget lill samordnad länsförvaltning, med sin mycket begränsade omfattning, knappast löser de regionala samordningsbehoven. En reell samordning av den statliga verksamheten på regional nivå bör ha en annorlunda och bredare ansats. TCO avstyrker därför förslaget om samordnad länsförvaltning.

Det finns goda skäl att öka samordningen av den statliga verksamheten på regional nivå. När del gäller samordning av arbetsmarknads- och näringspolitik har TCO i detta syfte föreslagit inrättande av samrådsgmpper mellan länsstyrelse, länsarbetsnämnd och utvecklingsfond, i vilka det också finns facklig representation. Samordning av länsvisa resurser är viktigt och nödvändigt. Samverkansprojeklen i Södermanlands och Kronobergs län är enligt utredningen mycket positiva. Dessa bör i så fall utvidgas för att skapa en solidare gmnd för eventuell framlida organisatorisk reform.

Statstjänstemannaförbundet (ST) framför i sill yttrande till TCO alt försök med utlokaliserade länskontor ser ST som en möjlighet att skapa en mer heltäckande statlig förvaltning även utanför residensstäderna och samtliga län bör pröva möjligheterna till detta.

Centralorganisationen SACO/SR

SACO/SR ser positivt på förnyelsearbetet inom den offentliga sektom och därmed inom den regionala statsförvaltningen. SACO/SR och dess medlemsförbund har aktivi arbetat för och bidragit lill det utvecklingsarbete som nu pågår.

I sitt yttrande 19870515 framhöll SACO/SR all förslaget "Samordnad länsförvaltning" endast bör genomföras om det klart överväger framför de seklorspecifika och nationella mål som kan få svårare att göra sig gällande i den nya organisationen. Fördelama måste vara så tunga all de uppväger de omställningskostnader som är en del av tolalkalkylen.

Mot den bakgmnden avstyrker SACO/SR förslaget till "Samordnad länsförvaltning" enligt Norrbotten smodellen.

Enligt SACO/SRs mening har utredningen inte på ett övertygande sätt lyckats lösa de spänningar och målkonflikter som finns mellan en önskad samordnad regional utveckling och seklorspecifika och nationella mål. Del är ytterst angeläget all relationer och förhållanden mellan centrala verk och den regionala nivån klargörs och all ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter och regionala intressen tydliggörs.

Landsorganisationen i Sverige (LO)

En så effektiv samordning som möjligt av de statliga myndigheternas verksamhet på regional nivå måste vara ett mål i varje region, liksom alt, när man planerar verksamheter och service till medborgarna, utgå från de fömtsättningar och de regionala utvecklingsbehov som råder.

Gmndtanken i belänkandet, att på länsplanel uppnå en samordning
över sektorgränserna är helt riktig. Inte minst gäller della alla de beslut och 58

åtgärder inom olika sektorer som har vikliga regionalpoiitiska återverk- Prop. 1988/89:154 ningar.

En samordning löper dock alltid risken atl skapa oklara beslutsansvar och dubbelkommandon. Utredningen verkar inte ha analyserat dessa problem tillräckligt. Därför anser vi att det vore riskfyflt att genomföra utredningens förslag utan vidare övervägande.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)

tillstyrker att de av utredningen framlagda förslagen genomförs. Den förstärkta lokala förankringen bör leda till en ökad anpassning lill skiftande förhållanden i olika delar av riket. Möjligheterna till tvärsektoriella lösningar liksom de rationaliserings- och besparingseffekter som förslaget medför är andra positiva inslag som förtjänar alt nämnas.

Statsanställdas Förbund

delar utredningens uppfattning att det är angeläget med en reform om samordnad länsförvaltning. Förbundet har inget att erinra mol att elt sådant förslag genomförs den 1 juli 1990 efler de principer utredningen angett.

Posten

anser atl de förslag som utredningen framför är bra och all de bör leda till en samordning och kraftsamling som ökar efFeklivilelen.

Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen

Del är nödvändigt med en kraftfull, kompetent och koncentrerad statlig representation som tillsammans med självständiga och resursslarka kommuner kan della i utvecklingen, speciellt inom de regioner och landsdelar där skogsbruk och skogsindustri har avgörande betydelse för välfärden. Vi noterar med tillfredsställelse att den nya inriktningen skall ha sin tyngdpunkt mera i regional mobilisering och utveckling och mindre i lokaliseringspolitik och omfördelning av resurser.

Svenska Handelskammarförbundet

anser del värdefullt all den statliga länsförvahningens organisation omprövas på del sätt som gjorts av utredningen om samordnad länsförvaltning.

Handelskamrarna anser inte att länsförvaltningen av sysselsältningsskäl bör spridas ut på fler orter genom etablerandet av filialkontor. En sådan ordning skulle inte förbättra länsorganisationens eflTektivitet. Däremot ska naturligtvis sådan verksamhet av servicekaraklär som vänder sig tifl enskilda personer och förelag i länet, kunna lokaliseras lill platser utanför residensorten.

UTREDNINGEN

• Den avgränsning som gjorts för länsstyrelsens verksamhet under försöksperioden har i stort visat sig lämplig och väl motiverad

• Länsstyrelsens samarbete med de centrala verken tycks inte ha förändrats

• Modellen för förtroendemannamedverkan fungerar i stort sett bra

• Vissa rationaliseringsvinster har uppnåtts

Remissinstanserna

Boverket

Sedan beslul fattades om Norrbotlenförsöket har vissa väsentliga förändringar beslutats vad gäller bostadslåneadminislrationen, både centralt och regionalt. Dessa förändringar har avgörande betydelse för möjligheterna all den 1 juli 1990 genomföra en samordnad länsförvahning innefattande länsbostadsnämndema.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

delar i allt väsentligt de bedömningar som utredningen gjort. Motiven för en reform av den svenska länsförvaltningen är starka.

Inom kommunikationsområdet innebar försöksverksamheten i Norrbottens län atl ett nytänkande prövades. All bygga upp ett samlat ansvar på länsnivån för de olika kommunikationsslagen är nödvändigt. Kraven på bättre samordning är väl motiverade.

Under försöksverksamheten har den uppfattningen ibland uttryckts att nationella mål endast kan garanteras genom att en central myndighet har möjlighet all ha tillsyn över enskilda befattningshavares arbetsuppgifter. Vår erfarenhet är atl ell effektivt genomförande av nationefll fastställda mål bäst garanteras om den centrala nivån utvecklar sin skicklighet i att arbeta med målstyming.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) Prop. 1988/89:154

anser all den nya länsorganisationen inte bör genomföras utan ytterligare försöksverksamhet. Norrbollenmodellen ligger till gmnd för utredningens förslag. Utredningen har konstaterat en del brister i denna försöksverksamhet. Ylleriigare några län i södra och mellersta Sverige bör pröva en länssamordning innan reformen genomförs i sin helhet. Med hänsyn lill alt de besparingar som beräknas inte är allför omfattande och alt utredningen påtalat behov av utredningar inom flera områden, borde en förlängd och utvidgad försöksverksamhet även vara ett samhällsintresse.

Tjänstemännens Centralorganisation

anför att enligt Statstjänstemannaförbundets (STs) uppfattning har försöksverksamheten inte varit framgångsrik. En genomgående uppfattning bland förbundets medlemmar vid de länsnämnder som ingår i försöket är atl verksamheten inneburit längre beslutsvägar, mer byråkrati och en tungrodd administration. ST framhåfler också i sin utvärdering av försöksverksamheten, att om den nya länsförvaltningen skall kunna utvecklas lill den framlida drivkraften för länels utveckling krävs del mer långtgående förändringar än vad en sammanslagning av den nuvarande länsstyrelsen med ett antal nämnder innebär.

Centralorganisationen SACO/SR

Försöksverksamheten i Norrbollen har under utredningens gång utvärderats. Kommittén har mot den bakgmnden allt för ensidigt tagit ställning för Norrbollenmodellen. Den utvärdering som Svensk Löntagarkonsult AB på bl.a. SACO/SRs uppdrag ulfört och presenterat i november 1988, visar all andra former för samordning, där målen kan nås på en enklare och naturligare väg är att föredra. Rapporten visar också atl de mål som sattes upp för försöksverksamheten inte har uppnåtts. Del nu föreliggande förslaget kan i vissa avseenden riskera leda till en överorganisation som kan bli lill hinder för en sund utveckling.

5.1 Utbildningsområdet

UTREDNINGEN

• Det är ur regional synvinkel betydelsefullt all kunna påverka vilken typ av utbildning som skall finnas och hur insatser från olika ulbildningssamordnare kan komplettera varandra

• Det finns kurser med ungelar samma innehåll inom högskolan, gymnasieskolan, komvux och AMU. Del understryker behovet av en sammanhållande instans

• Samordningen av utbildningen i länet kopplad till den sektorsövergripande regionalpolitiken kan förverkligas genom all samordningsansvaret läggs på en ny länsstyrelse med förstärkt kompelens

Remissinstanserna

Skolöverstyrelsen (SÖ)

Utredningens beskrivningar av utbildningsområdet och de förändrade förulsällningar för skola och vuxenutbildning liksom för den statliga skol-adrninistrationen, som blir en föjd av riksdagens beslut i februari 1989 med anledning av prop 1988/89:4, har SÖ inget all invända emot. SÖ vill bara understryka att betoningen i riksdagens beslut av utvärdering, uppföljning och utveckling av skola och vuxenutbildning i ell av målstyrning präglat system ytterligare skärper kraven på all de nationella målen och uppgifterna får genomslag på den regionala nivån liksom på samband och samspel mellan länsskolnämndema och SÖ.

Det finns idag också andra uppgifter som SÖ samordnar och som fullgörs inom regioner som omfattar flera län och där länsskolnämnderna medverkar på olika sätt. Del gäller fortbildning av skolans personal, skolledarutbildning och vissa utvärderingsuppgifler, f n. främst de ovan berörda som sammanhänger med försöks- och utvecklingsarbetet i gymnasieskolan. Dessa uppgifter måste också uppmärksammas i det fortsatta förberedelsearbetet inför en länsförvalt ningsreform.

SÖ instämmer i stort i utredningen bedömningar och slutsatser beträffande de nationella målens genomslag i en samordnad länsförvaltning.

flexibla former, som kan gestaltas olika från fafl till fall med hänsyn lill de Prop. 1988/89:154 krav som den aktuella situationen ställer.

Riksrevisionsverket (RR V)

granskar f n. i sin förvaltningsrevision den statliga skoladminislralionen. Därvid studeras bl.a. länsskolnämndernas relationer till andra regionala organ och lill skolöverstyrelsen. Ulan att föregripa revisionens resultat kan sägas alt del hittills inte framkommit några avgörande skäl mol integrering av länsskolnämnderna i länsstyrelserna. Endast en begränsad del av länsskolnämndernas arbete är dock av sådan natur all regional samordning är väsentlig. En slor del av arbetsuppgifterna är av nationell karaktär och kräver viss samordning mellan länsskolnämnderna och skolöverstyrelsen. RRV vill därför framhålla betydelsen av atl den nationella samordningen i fråga om utvärdering och tillsyn inte äventyras i en ny länsstyrelse.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Utbildningsområdet har slor strategisk betydelse för länens fortsatta utveckling. Länsnivåns arbete med utbildningsfrågorna — såväl inom gmnd-skola, gymnasieskola som högskola — måste enligt vår erfarenhet utvecklas både beträfTande mål och arbetsformer. Reformen som nu föreslås ger en grund för sådana förändringar.

Tjänstemännens Centralorganisation

Starka skäl talar för ett bibehållande av länsskolnämnderna i nuvarande form. En inordning av dessas verksamhet under länsstyrelserna innebär en påtaglig risk för en försvagning av statens och därmed också det nationella politiska inflytandet på skolans område. Skolan är inte bara en angelägenhet för kommunen eller länet. Länens behov av utbildning bör kunna tillgodoses bättre än idag. Men utbildningen bör ytterst styras utifrån nationella mål. Skolan är en central del av landets infrastruktur och därmed i högsta grad av nationellt intresse. Därför bör del statliga inflytandet snarast stärkas, inte tvärtom.

Centralorganisationen SACO/SR

kan inte finna alt de motiv för all länsskolnämnderna skall föras in i en gemensam länsförvaltning är tillräckligt starka. Länsskolnämnderna är en professionell myndighet som bör ytterligare professionaliseras under en klok statlig utbildningspolilisk ledning.

Riksförbundet Hem och Skola (RHS)

Det finns allt fort skäl för all bevara länsskolnämnden som en självständig
regional del av den statliga skoladminislralionen. Vårt motiv är främst att
slå vakt om gmndskolan och dess utveckling och utvärdering. De förslag
som återfinns i betänkandet skapar enligt vår uppfattning inte tillräckliga
garantier på sikt. RHS anser all del finns möjligheter lill och erfarenheter
av atl i annan ordning utveckla eflektiva samverkansformer mellan läns
skolnämnd och länsstyrelse, och andra länsorgan. 63

Remissinstanserna

Boverket

Del är inte möjligt atl genomföra utredningens förslag tifl samordnad länsförvaltning den 1 juli 1990 vad gäller länsbostadsnämnderna. Det beror främst på de nya förutsättningar för bostadslåneadminislalionen både centralt och regionalt som beslutals av riksdagen. Förändringar avseende länsbostadsnämnderna kan aktualiseras tidigast i mitten av 1990-talel under förutsättning av atl länsbostadsnämndernas arbetsläge då är lillfredsställande.

Riksdagen har beslutat om uppdelning av administrationen av bidrag och lån mellan boverket och SBAB. Utredningens förslag medger inte en motsvarande uppdelning på länsplanet. Del innebär betydande kostnader i systemutveckling och investeringar i nödvändig dalautmstning för länsstyrelserna. Det innebär administrativa komplikationer i avtals- och ansvarsfördelningsfrågor mellan boverket, SBAB och länsstyrelserna saml ökad byråkrati för enskilda låntagare.

Riksdagen har beslutat om en genomgripande datorisering av låne- och bidragsadminislrationen. SBAB har nyligen slutit avtal om datorutrustning för länsbostadsnämnderna lill ca 40 milj kr. Systemet skall kunna las i bruk den 1 juli 1990. Del tar ell eller flera år all få ett system i denna storleksordning stabilt. Först därefter kan del syslem utvecklingsarbete påbörjas som krävs för en uppdelning på länsplanet, vilket lar ett par år i anspråk. Den kan därför ske försl i millen av 1990-talet.

Riksdagens beslut om lokalisering av boverket till Karlskrona har medfört extrema övergångssvårigheler. Ca 95 av verkets avsedda personalresurser i Karlskrona måste nyrekryleras. Verksamheten är f n. i hög grad beroende av all det finns kompetent och erfaren personal på länsbostadsnämnderna. Vid ett beslut om samordnad länsförvaltning som innefattar länsbostadsnämnderna finns risk fiir störningar i verksamheten.

Sambanden på regional nivå mellan frågor om bostadsförsörjning och fysisk planering behöver stärkas. Det motiverar ett närmare samarbete mellan länsbostadsnämnderna och länsstyrelserna. Boverket vill medverka till atl detta samarbete får ell allsidigt innehåll och alt erfarenhetsutbytet mellan länsbostadsnämnder och planenheter stimuleras.

Del krävs emellertid förändringar av de bostadspolitiska regelsystemen för atl samordningen skall kunna ske genom inordning av länsbostadsnämnderna i länsstyrelserna. Låneförvaltningen som är artfrämmande för länsstyrelserna utgör idag en integrerad del av länsbostadsnämndernas

verksamhet. En uppdelning av bankverksamheten och den bosladspolilis- Prop. 1988/89:154 ka bidragsverksamhelen är tänkbar även på länsplanel, men fömtsätter då ändringar av reglerna för bostadsstödet.

Boverket avstyrker ett genomförande av utredningens förslag lill samordnad länsförvaltning den 1 juli 1990 vad gäller länsbostadsnämnderna.

Länsstyrelsen i Kalmar län

Den del av länsbostadsnämnden som avser låne- och bidragsverksamhelen bör enligt länsstyrelsen inte ingå i en samordnad länsförvaltning. Länsstyrelsen anser i likhet med utredningen att organisationsförändringen fömtsätter all den genomförs på ett sådant sätt att del inte hindrar en annan lösning för låneförvaltningen. Problemen är så komplexa all en fördjupad analys torde vara nödvändig. Övergångsvis kan länsbostadsnämnden formellt ingå i en samlad länsstyrelse med bibehållen organisation.

Landsorganisationen i Sverige (LO)

För länsbostadsnämndernas del saknas tyvärr i utredningen en diskussion och analys av konsekvenserna för bostadspolitiken av ett avskaffande av länsbostadsnämnderna. En sådan analys bör göras innan ställning tas vad gäller länsbostadsnämnderna, inte minst med tanke på de ännu oklara konsekvensema av genomförandel av det nya Bo-verket. Elt omfattande och sannolikt ganska besvärligt omorganisalionsarbete får inte fördröja eller försvaga behövliga bostadspolitiska insatser! vilka länsbostadsnämnderna är en viktig del.

Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB)

instämmer i utredningens uppfattning all låneförvaltningen är en artfrämmande verksamhet i en ny länsstyrelse och alt del inte är självklart att inrymma denna verksamhet i en ny länsstyrelse. Del finns emellertid enligt SBABs mening skäl all gå ett steg längre, nämligen all ifrågasätta om det över huvud tagel är möjligt och lämpligt att föra in länsbostadsnämnderna i länsstyrelsema.

Den största svårigheten, som SBAB ser del, gäller emellertid de avtalsförhållanden som måste finnas mellan SBAB och boverket och som reglerar även länsbostadsnämndernas verksamhet. Sedan mer än tre år tillbaka har bostadsslyrelsen/boverket och SBAB träffat avtal öm låneförvaltningen. Dessa avtal, som är omfattande redan idag, gäller i stor utsträckning länsbostadsnämndernas verksamhet. Det är närmast självklart att sådana avtalsförhållanden skulle bli myckel komplicerade och svåra att träffa om boverket inte skulle ha myndighetsansvar för länsbostadsnämndernas förvaltningsanslag.

SBAB avstyrker mot denna bakgmnd förslaget atl länsbostadsnämnderna skall föras in i länsstyrelserna.

Hyresgästernas Riksförbund

Länsbostadsnämnderna bör även i fortsättningen tillhöra boverket och
inie integreras i länsstyrelserna. Länsbostadsnämndernas bostadspolitiska
uppgift är inte begränsad till frågor som rör nyproduktionen av bostäder
utan handlar också om förnyelse av bostadsområden och slöd lill bostads
anpassning m.m. Del finns således elt behov för länsbostadsnämnderna 65

5 Riksdagen 1988/89. 1 sami Nr 154

att samarbeta med många olika piarter både på kommunal nivå och läns- Prop. 1988/89:154 nivå. Behovet av samarbete med de delar av länsstyrelsen som arbetar med frågor kring fysisk planering kan tillgodoses ulan någon integrering av länsbostadsnämndema.

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO)

För SABÖ-företagen är det angeläget att de berörda statliga myndigheterna ger klara, entydiga och samstämmiga besked i frågor som berör bostadspolitiken och dess tillämpning. SABO hälsar därför med tillfredsställelse sådana organisatoriska lösningar som förenklar den bostadspolitiska administrationen. Med hänsyn lill den sammanläggning på central nivå av bostadsslyrclsen och planverket som statsmaktema nyligen beslutat om anser SABO det rimligt all överväga motsvarande samordning även på den regionala nivån.

Länsbostadsnämnderna är för närvarande utsatta för myckel stark påfrestning, bl.a. genom statsmakternas beslul all minska ombyggandet och övrigt byggande och öka nyproduktionen av bostäder. Vidare pågår en genomgripande datorisering av låne- och bidragsadminislrationen. Därtill sker inom kort en uppdelning av administrationen av bidrag och lån mellan boverket och SBAB, som utgör en ytterligare påfrestning på nämnderna. Slutligen bör nämnas, att del nybildade plan- och bostadsverket väsentligt tillfälligt försvagas genom omlokaliseringen lill Kariskrona, då personalen lill slor del måste nyrekryleras på kort tid. En omorganisation av länsbostadsnämnderna kan i della läge få oacceptabla effekter på l.ex. handläggningstider för låneärenden.

Mot denna bakgmnd anser SABO all tidpunkten för all besluta om att sammanlägga länsbostadsnämnderna med länsstyrelserna är illa vald. Enligt SABO bör en sådan sammanläggning övervägas försl när de nu fattade besluten genomförts och visar sig fungera tillfredsställande. En sådan sammanläggning bör därför komma ifråga först i mitten av 1990-talel.

Sveriges FaslighetsägareJÖrbund

tror att statens möjligheter att uppilräda samordnat och entydigt gentemot förelag och enskilda borde kunna förbättras genom en samordnad länsförvaltning. Del gäller även inom området bostadsförsörjning och fysisk planering.

Idag är länsbostadsnämndema ovanligt hårt belastade. Del saknas personal och ärendemängden är myckel slor. Stödet från boverket är samtidigt nästan obefintligt eftersom tillräckligt med kompetent personal fortfarande saknas på verket. Boverket kommer troligen inte i godtagbar funktion förrän om några år. Det finns därför skäl att avvakta en i och för sig vällovlig samordning av länsbostadsnämnderna åtminstone ell par år.

Sveriges geologiska undersökning (SGU)

biträder huvudförslaget all en samordnad länsförvaltning införs i hela

landet.

Del är viktigt all relationerna inellan centrala verk och en samordnad
länsförvaltning klargörs tydligt genom all ansvarsområden blir inskrivna i
instruktioner m m. SGUs eget arbete är av specialislkaraklär och måste ses
länsövergripande. SGUs ansvarsområden erfordrar ell samlat kunnande
inom en myndighet. 66

5.3 Kommunikationer

UTREDNINGEN

• Riksdagens trafikpolitiska beslut, som ger länsstyrelserna en sammanhållande beslutsfunktion för investeringar i regionala trafikanläggningar, bör få en motsvarighet i kansliorganisationen så all länsstyrelsen lar över visst beredningsarbete från vägförvaltningen

• Länsvägnämnderna bör avvecklas och nya former för förtroendemannainflytandet utvecklas

• Länsstyrelserna bör även få ett sammanhållande ansvar för trafiksäkerhelsfrågor i länet

• Ett ändrat huvudmannaskap för bil- och körkortsregistren förutsätter ytteriigare utredning

Remissinstanserna

Banverket

delar kommitténs förslag om hur beredning av och beslut i kommunikationsfrågor bör ske på länsplanet.

Vi ifrågasätter utredningens förslag om atl ge vägförvaltningarna en fortsatt särställning genom krav på samråd innan man lägger fast besluts-och handläggningsordningen för kommunikationsfrågorna.

Behovet av ett samlat regionalt perspektiv gäller inte bara väg och järnväg. Vi anser därför all del är angelägel atl sjöfarts-, luftfarts- och andra kommunikationsfrågor kan behandlas på ett likvärdigt sätt av länsstyrelsema och de föreslagna nämnderna för kommunikationsfrågor. Det bör skyndsamt utredas hur della kan ske.

Länsstyrelserna bör också få ett stort inflytande över anslagen lill riksvägar och slomjärnvägar i syfte all uppnå goda fömtsättningar för kollektivtrafiken.

Trafiksäkerhetsverket (TSV) Prop. 1988/89: 154

tillstyrker utredningens förslag och anser all ansvaret för regional samordning av trafiksäkerhetsarbelel saml för handläggningen av vissa regionala trafiksäkerhelsfrågor skall överföras lill länsstyrelsen. Verket förutsätter härvid all den kanslifunktion som är nödvändig för samordningen också skall överföras, att en klar gränsdragning mellan myndigheternas verksamhetsområden skall åstadkommas och formaliseras på lämpligt sätt saml all resursfrågan skall utredas vidare.

Verket föreslår all den regionala hanteringen av bil- och körkortsregislre-ringen saml de körkortsfrågor som i övrigt handläggs inom länsstyrelsen, överflyttas från länsstyrelsen lill TSV.

Transportrådel (TPR)

är positiv till förslagen om hur kommunikationsfrågorna skall behandlas i den framtida länsförvaltningen. TPR anser all det finns starka skäl för atl utveckla kommunikalionsplaneringen vid länsstyrelsema, eftersom kommunikationerna i framliden kommer att få ökad betydelse för samhällsutvecklingen.

Riksrevisionsverket (RR V)

biträder utredningens förslag om all en särskild funktion för beredning av kommunikationsfrågor inrättas vid länsstyrelserna. Förslaget ligger väl i linje med riksdagens beslul om samordnad trafikplanering på regional nivå och markerar kommunikationernas strategiska betydelse för samhällsutvecklingen i länen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Under hänvisning till all länsstyrelsen inte anser att del skall ske någon organisatorisk förändring av förhållandel länsstyrelse/vägförvaltning avvisas tanken på en kommunikationsenhet. Samordningen av investeringarna för de olika länslrafikanläggningarna kan som nu med fördel författningsregleras lill all vara ell av den nya länsförvahningens ansvarsområden. Della innebär all den samordnade trafikplaneringen bör knytas till regionalekonomiska enheten.

Länsstyrelsen anser all den myndighetsutövning som är kopplad till bil-, körkorts- och yrkeslrafikregislren bör ligga nära själva registren. Skälen för della är inte minst förbättrade möjligheter till personalutveckling.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör samtliga verksamheter som bygger på de nämnda registren samordnas. Detta berör TSVs regionala organisation som med fördel kan knytas lill länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

finner del angeläget att också sakområdet data- och telekommunikationer

innefattas i verksamhetsfältet kommunikationer.

Statensjärnvägar

tillstyrker utredningens förslag om en ny länsorganisation för beslut i
regionala trafikpolitiska frågor.
Den nya trafikpolitiken, som vidgar länsorganens inflytanden och beslul 68

Svenska HandelskammarJÖrbundet

Etablerade kontakter med handelskamrar och l.ex. länsvägnämnder kan komma att försvåras om kommunikationsfrågorna nu helt förs in i länsstyrelserna under den politiskt lillsalta styrelsen resp den föreslagna, likaså politiskt tillsatta kommunikationsnämnden.

Svenska Lokaltrafikföreningen

konstaterar att utredningens förslag inom kommunikationsområdet bör bli föremål för ytterligare överväganden varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas ål vägverkets och övriga kommunikalionsverks olika roller och uppgifter på riksnivå, länsstyrelsens, vägförvallningens, banverkels, Ira-fikhuvudmännens och kommunemas olika uppgifter och roller på länsnivå och lokal nivå.

5.4 Areella näringar och landsbygdsutveckling 5.4.1 Lantbruk

UTREDNINGEN

• Del är viktigt all planering för landsbygden sker samlat. Del är därför naturligt att lantbruksnämnden ingår i den nya länsstyrelsen

• Framtida alternativa lösningar av den produktionsmässiga rådgivningen är möjlig

• Länsstyrelsen skall i förekommande fall även fullgöra de uppgifter som inom lantbruksnämnden ankommer på rennäringsenheten i de nordliga länen

Remissinstanserna

Lantbruksstyrelsen

Betänkandet innehåller inte några överväganden om del vikliga arbetet all åstadkomma en balans mellan jordbmkets produktion och efterfrågan på produkterna. Del är synnerligen viktigt atl produklionsanpassningen kan drivas vidare på ett effektivt och rationefll sätt.

Omslällningsarbetet förutsätter centrala avtal mellan staien och näringen samt en flexibel och praktiskt inriktad organisation ute på fältet, öm lantbmksslyrelsen inte kan förfoga över resurserna i länen finns en risk all arbetet i länen inte skulle fungera.

Utredningen har över huvud taget inte berört denna för den framlida jordbrukspolitiken ytterst vikliga fråga. Lantbruksstyrelsen anser för sin del alt arbetet med produklionsanpassning starkt talar mol en samordnad länsförvaltning.

Utredningen har missförslåu eller underskattat rådgivningens rofl i Prop. 1988/89:154 lantbmksnämndemas arbete. Del finns inte, som utredningen tycks tro, en skiljelinje mellan nämndernas myndighetsarbele och dess rådgivning. I allmänhet är båda funktionerna kopplade lill varandra. Rådgivningen som medel all öka produktionen, som tidigare var en viktig uppgift för lantbruksnämnderna, har nu en mera undanskymd plats i verksamheten. Däremot har rådgivningen stor betydelse i samband med t.ex. nämndernas arbete med miljöfrågor, produklionsomställning och landsbygd i utveckling. Myndighetsfunktionen förutsätter i allmänhet informationsinsatser och rådgivning. Det gäller inte bara inom jordbmket utan även för trädgårdsnäringen och rennäringen. Både för att få trovärdighet i myndig-hetsarbelel och för att bibehållai kompetensen i organisationen är det viktigt all rådgivningen finns kvar.

Utredningen har inte närmare tagit upp den viktiga frågan om de centrala verkens ansvar för genomförandet av olika nationella mål och program. Den nuvarande ordningen — med ell uttalat sådant ansvar — har varit mycket effektivt när det gällt atl genomföra politiska beslut. Styrelsen anser all denna fråga är av sådan vikt att utredningens förslag inte ulan komplettering kan ligga lill gmnd för ell beslul av statsmaklema.

Statens jordbruksnämnd (JN)

Enligt de riktlinjer som beslutades av riksdagen 1985 omfattar livsmedelspoliliken produktionsmål, inkomstmål för lantbmkarna, konsumenimål saml miljö- och resursmål. Ett av de viktigaste medlen för att uppnå dessa mål är de rationaliseringsålgärder som handhas av lantbruksnämnderna. Della medel är särskilt viktigt för alt tillgodose atl konsumentprisema på livsmedel kan hållas på en rimlig nivå. Atl som utredningen föreslår reducera rationaliseringsåtgärdema till att främst utgöra ett led i den regionala utvecklingen är enligt JNs uppfattning inte rimligt. Det finns en uppenbar risk att en överbetoning av de regionalpolitiska aspektema enligt utredningens förslag leder lill högre konsumentpriser på livsmedel.

Sammantaget talar en rad skäl för all avvakta med förslaget att inordna lantbruksnämnderna i länsstyrelserna.

Riksrevisionsverket (RR V)

Den aviserade avregleringen av jordbruket och fisket innebär att de areella näringarna allt mer kommer alt betraktas på samma sätt som andra näringar. Därför är del enligt RRVs mening naturiigt att de statliga insatserna för dessa näringar omfattas 2iv länsstyrelsens generefla ansvar för den regionala landsbygdsutvecklingen och för en ändamålsenlig markanvändning i länen, RRV tillstyrker därf()r förslaget all lantbruksnämnderna och fiskenämnderna ingår i den nya länsstyrelsen.

Vad gäller lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet anser RRV det
inte självklart att en ändrad jordbrukspolitik automatiskt leder lill ökat
behov av statlig rådgivning. De motiv som tidigare anförts för en statlig
rådgivning på detta område är atl den dels varit gratis, dels varit "objek
tiv", dvs. ulan bindning lill några kommersiella inlresssen. Dessa motiv
anser RRV inte längre relevanta. Lantbruksnämndernas rådgivning är
numera till väsentlig del avgiftsbelagd och bedrivs i konkurrens med andra
rådgivare. Framför allt har hushållningssällskapens rådgivningsverksam
het expanderat kraftigt under senare år. RRV ifrågasätter därför om den
statliga rådgivningen lill lantbrukare behövs i nuvarande form. RRV anser 70

all frågan bör prövas i samband med alt lanlbmksnämnderna infogas i den Prop. 1988/89:154 nya länsstyrelsen.

Svenska Samernas Riksförbund

finner alt del saknas nödvändigt underlagsmaterial för all nu kunna la ställning till på vilket sätt rennäringsfrågorna innefattande förvaltningen av mark anvisad till samernas uteslutande begagnande skall behandlas inom ramen fören förändrad länsförvaltning. Riksförbundet hemställerdärföratt del i den vidare beredningen av frågan inom regeringskansliet tas kontakt med riksförbundet fören närmare belysningav föreliggande frågeställningar innefattande de rättsliga fömtsättningarna.

Lantbrukarnas Riksförbund

LRF avvisar förslaget om att inordna lantbmksnämnden i den nya länsorganisationen mol bakgrund av del utomordentligt stora värde som elt fristående organ har för lantbruket och landsbygden. I framställning tifl civildepartementet har LRF hemstäflt om att regeringen prövar möjligheten att sammanslå lantbruksnämnd och skogsvårdstyrelse till ett separat länsorgan. Till delta organ, som förslagsvis benämns landsbygdsnämnd, kan med fördel även andra länsorgan, exempelvis fiskenämnd, hänföras.

LRF finner del tillfredsställande alt utredningen föreslår att alla delar av lantbruksnämndens verksamhet skall finnas kvar i ett samlat organ.

Trädgårdsnäringens Riksförbund (TRF)

Det framlagda betänkandet diskuterar och värderar endast med mycket få ord den nuvarande statliga och regionala jordbrukspolitiken, såsom den idag bedrivs genom lantbruksstyrelsen och genom lantbruksnämnderna som frislående regional myndighet. I betänkandet redovisas inte på vilket sätt en i länsstyrelserna integrerad lantbruksnämnd på ett bättre eller sämre sätt kan uppfylla eller genomföra samhällets målsättningar inom ramen för denna politik. Trädgårdspoliliken specifikt berörs inte alls. Utredningen har inte heller i sitt arbete efterhört erfarenheter och synpunkter från den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Förbundet ser detta som en underlåtenhet vilken förstärker intrycket av belänkandet som ell beställningsverk utifrån ell enbart administrativt/ekonomiskt betraktelsesätt på de regionala myndigheternas verksamheter. Förbundet menar alt utredningen på della sätt utelämnar ell väsentligt sakunderlag för de ställningstaganden som utredningen gör och för remissinstansernas prövning av förslagen i utredningen.

Förbundet anser all utredningen underlåter att föra på tal det ansvar för hela landels försörjning som kan åvila särskilda län. Förbundet kan därför inte se atl utredningen ens i denna fråga ger underlag för att föreslå en integrering av nuvarande lantbruksnämnder i de nya länsstyrelserna. Förbundet motsätter sig därmed utredningens förslag i detta avseende.

Till skillnad från förhållanden inom jordbmket samordnas i stor ut
sträckning Irädgårdsrådgivningen över hela landet genom lantbruksstyrel
sens försorg. Della har visat sig vara en myckel värdefull och i vissa
avseenden en helt nödvändig uppläggning. Förbundet kan inte för närva
rande länka sig all bryta den uppläggning som härvid utformats och som
idag fungerar till stor belåtenhet för trädgårdsodlingen över hela landet. 71

5.4.2 Skogsbruk

UTREDNINGEN

• Då en stor del av skogsvårdsorganisationens verksamhet är ren produktion finns det inte skäl att föreslå att skogsvårdsstyrelsen eller del av verksamheten skall föras in i länsstyrelsen

• Länsstyrelsen får besluta då det gäller övergripande skogliga frågor

• Länsjägmäslaren skall föredra ärendena i länsstyrelsens styrelse

Remissinstanserna

Skogsstyrelsen

Att länsstyrelsen fattar beslut i de regionah sett viktigaste skogliga frågorna rörande främst markanvändning och naturvård är logiskt och rikligt och i linje med pågående utveckling i samarbetsformerna mellan myndigheterna.

Domänverket

tillstyrker i allt väsentligt de framlagda förslagen. Verket vifl särskih understryka kommitténs motiv för atl inte föreslå atl skogsvårdsstyrelserna inordnas under länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Jönköpings län

En närmare samordning på sikt bör komma lill stånd även med skogsvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Hallands län

Vissa skogliga frågor har ell klart samband med den regionala planeringen och med miljövårdsarbetet. Del vore därför värdefullt om den föreslagna lantbmksnämnden kunde vidgas lill en nämnd för samtliga areefla näringar dvs. jord, skog, trädgård och fiske. Därigenom skulle fömtsättningar skapas för en bättre samordning av olika intressen på delta område som på lång sikt skulle bli till nytta för samtliga areella näringar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

håller fast vid uppfattningen all skogsvårdsstyrelsen bör inlemmas i den

nya länsstyrelsen.

het. Enligt LRF är uppdragsverksamheten inget hinder för alt samordna de berörda myndigheternas verksamhet.

En samordning med skogsvärdsstyrelsen, som begränsas lill att länsstyrelsens styrelse fattar beslut i viktiga skogliga frågor med länsjägmäslaren som föredragande, är otillräcklig. Betydelsen av samordnade myndighetsfunktioner och därmed sammanhängande rådgivningsutbud har överhuvud taget inte kommenterats av utredningen. Behovet av en samordning mellan de areella näringamas sektorsorganisationer är betydligt vidare och mer påtagligt än behov av enbart del informationsutbyte mellan länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen som utredningen framhåller. LRF finner det svårförståeligt all utredningen utelämnar skogsvårdsstyrelsen i den nya organisationen, då del även i betänkandet konstateras nödvändigheten av all samordna all verksamhet som berör landsbygdens utveckling.

Prop. 1988/89:154

Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen

Del är vår bestämda uppfattning att genomförandel av skogspolitiken nu

bäst gagnas av all nuvarande organisatoriska ramar inte förändras.

Utredningen föreslår all skogsvärdsstyrelsen hålls utanför den nya samordnade länsförvaltningen. Vi biträder således med tillfredsställelse della förslag.

Svenska Skogsarbelarförbundet

Vi finner att utredningen stannat för ett förslag som innebär att skogsvårdsstyrelsema läggs utanför en samordnad länsförvahning och vi uttrycker vår tillfredsställelse över detta.

Beträffande samrådet mellan länsstyrelse och skogsvårdsslyrelse så finner vi del naturiigt att della utvecklas i de övergripande markanvändningsfrågor som tillkommer länsstyrelsen att besluta i.

5.4.3 Fiske

UTREDNINGEN

• Fiskeribiologiskt kunnande är viktigt hos den regelutfardande myndigheten

• Om fiskenämnden ingår i en samordnad länsförvaltning tillförs den sådant kunnande

• Fisket har en rad kopplingar till verksamheter som länsstyrelsen har ansvar för; markanvändning, naturvård, sysselsättning i glesbygd, turism m.m.

andra län eller t. o. m. i andra stater. Prop. 1988/89:154

Det nu sagda gör all behovet av iiverblick i förhållande till de nationella målen också blir speciellt inom fisket. Detta särdrag för verksamheten leder i sin lur lill speciella krav på hur man organiserar den statliga administrationen för fisket.

Stora delar av fiskels regelsystem är gmndat på intemationella avtal. Fiskenämndernas kompelens på området måste kompletteras med den sakkunskap som finns vid fiskeristyrelsens laboratorier, försöksstationer och utredningskontor. Del kunnande som skulle tillföras länsstyrelsema vid elt samgående mellan fiskenämnderna och länsstyrelsema är alltså inte tillräckligt för att återföra verksamheten med fiskeförfatiningarna lill länsstyrelserna.

Fiskeristyrelsen anser det inte lämpligt att låta elt sektorintresse få överhanden över ett annat. Styrelsen avstyrker en eventuell lösning där inte fisket och lantbmket ses som jämbördiga.

Utvecklingsarbetet på länsnivå sker idag i en fungerande växelverkan med verkets olika enheter. Från de synpunkter fiskeristyrelsen har att beakta är styrelsen inte beredd atl tillstyrka att fiskenämnden och länsstyrelsen organisatoriskt går samman.

Om det likväl av andra mer övergripande skäl anses vara en angelägen reform bör dock även fisket hellre ingå än stå utanför övrig sektorsamordning på länsnivå. Fiskeristyrelsen har då vissa krav och särskilda synpunkter på den nya länsstyrelsen.

Sveriges Fiskares Riksförbund

anser all den nuvarande ordningen med fiskenämnderna underordnade fiskeristyrelsen bör bibehållas. Det försök som genomförts i Norrbottens län med fiskenämnden underställd länsstyrelsen anser vi ej ha inneburit några förbättringar för yrkesfisket.

Om ändå en omorganisation skulle genomföras, får denna inte medföra en försämring av fiskeseklorn i något avseende. En fömtsättning för detta måste vara all fisket behandlas i en särskild enhet på varje länsstyrelse.

Sveriges Fiskevallenägareförbund

Fiskeriverket och dess regionala organ fiskenämnderna har för närvarande en ny och väl fungerande organisation med god förankring hos avnämar-grupperna. Förbundet är av den uppfattningen all den bör bibehållas. Vi menar att det från fiskets synpunkter, är viktigt att ha en sammanhållen organisation, där en myndighet med erforderiiga kunskaper och kompetens svarar för fiskeriadministrationen.

Om trots aflt en samordnad länsförvaltning enligt utredningsförslaget genomförs får denna inte medföra en försämring för fiskeseklorn i något avseende.

För all fiskefrågoma skall bli väl belysta och beaktade i planeringen krävs all fiskeenheten får ell reellt inflytande i behandlingen av alla planärenden av övergripande natur inom andra enheter.

Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund

Utredningen föreslår all den regionala fiskeriorganisationen överförs till
länsstyrelserna och anser att detta medför en besparings- och rationalise
ringseffekt. Förbundet är tveksamt lill att man når en sådan effekt. För- 74

5.5 Arbetsmarknad

UTREDNINGEN

• Umgänget mellan länsarbetsnämnd och övrig statlig länsförvaltning underlättas av att antalet kontaktpunkter minskas om utbildningsfrågorna handläggs av en ny länsstyrelse

• Länsstyrelsens roll när del gäller beredskapsarbeten tydliggörs och utvidgas lill atl gälla alla beredskapsarbeten som har regionalpolitiskt intresse

• Arbetsmarknadsutbildningen bör kunna påverkas av länsstyrelsen särskilt när del gäller långsiktig dimensionering och lokalisering .

Remissinstanserna

Skolöverstyrelsen (SÖ)

konstaterar i vad avser arbetsmarknadsutbildningen en svaghet eller i vart fall oklarhet i utredningens förslag. Enligt SÖs mening måste, om en samlad regional utbildningsplanering skall bli en realitet, den nya länsstyrelsens beslutsbefogenheter härvidlag bli betydligt konkretare än vad som föreslås i betänkandet. Skall man åstadkomma en effektivisering av utbildningsutbudet i länet som utredningen förespråkar bör den nya länsstyrelsen ges ansvar för alla sådana beställningar av utbildning för vilka länsarbetsnämndema i dag svarar, på såväl lång som kort sikt.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

Även om andelen investeringsobjekt under de senaste åren minskal i betydelse kommer det även framdeles alt bli aktuellt med beredskapsarbeten som har ell regionalpolitiskt intresse. Samverkan med länsstyrelsen i sådana ärenden fungerar enligt AMS uppfattning på ell tillfredsställande sätt genom att länsstyrelsen regelmässigt alltid yttrar sig över dé invesle-ringsarbelen som kan bli aktuella för utförande. Den nuvarande förordningen som stadgar att "ett större byggnads- eller anläggningsarbete får anordnas som beredskapsarbete endast om länsstyrelsen har godkänt arbetet från regionalpolitiska eller andra samhälleliga synpunkter " har således redan kommit att gälla alla beredskapsarbeten av regionalpolitiskt intresse. Denna utveckling visar att det finns goda möjligheter till en rationell samverkan på länsnivå utan att en lagstiftning om samarbete måste tillgripas. Utredningen föreslår dock all länsstyrelsens funktion bör tydliggöras och utvidgas att gälla alla som har regionalpolitiskt intresse. Della syfte kan enligt AMS mening enklast uppnås genom att de två första orden i den ovan citerade förordningslexten stryks.

När det gäller arbetsmarknadsutbildningen är del inte länsarbetsnämnden som har utbildningsresurserna. Det är i stället de utbildningsanordnare som länsarbetsnämnden köper utbildningen av. Samordning och strategisk planering av resursutnyttjandet för utbildning inom länen bör således

i första hand ske mellan utbildningsanördnarna och länsstyrelsen. Prop. 1988/89:154

Genom sill omfattande kontaktnät med arbetsmarknadens parter och med enskilda informations- och arbetssökande saml arbetsgivare besitter länsarbetsnämnderna unika och värdefulla kunskaper på dessa för utvecklingen så avgörande områden. Dessa kunskaper bör därför på ett mer systematiskt sätt kunna las tillvara av länsstyrelsen i utvecklat samrådsförfarande.

AMU-Styrelsen

Det är riktigt att arbetsmarknadsutbildningen har effekter på olika områden. Men avgörande för LANs köp av arbetsmarknadsutbildning måste alllid vara dess arbelsmarknadspolitiska effekter.

Krav på formellt samrådsförfarande liksom uppdrag till länsstyrelserna att styra arbetsmarknadsutbildningen skulle skapa elt dubbelkommando och en ökad byråkrati som endast kan leda tifl minskad efTeklivitet i arbetsmarknadspolitiken.

Riksrevisionsverket (RR V)

anser det angeläget med en samordning mellan arbetsmarknadsutbildning och Övrig utbildning i länet. RRV anser det tveksamt om de förslag som läggs fram är tillräckliga för all åstadkomma en sådan samordning.

Utredningen föreslår vidare atl anordnande av beredskapsarbeten med regionalpolitiskt intresse skall föregås av elt godkännande av länsstyrelsen. Dessa villkor gäller redan för vissa typer av beredskapsarbeten. RRV anser att oklarhet gäller dels om vad som kan betecknas som regionalpolitiskt intresse härvidlag, dels om vem som regionall skall avgöra om regionalpolitiskt intresse föreligger eller ej.

Länsstyrelsen i Hallands län

öm det skall bli möjligt att tillskapa en övergripande funktion inom den nya länsstyrelsen med uppgift att samordna alla statliga utbildningsinsatser på länsnivå på elt helt annal sätt än vad de nuvarande länsskolnämnderna gör, bör samtliga ärenden om arbetsmarknadsutbildning hänföras till den nya länsstyrelsen. Det är alltså inte tillräckligt som utredningen föreslår att komplettera förordningen om arbetsmarknadsutbildningen med en föreskrift om samråd med länsstyrelsen.

Landstingsförbundet

öm en minskad sektorisering och ekad samordning skall komma till stånd
inom den statliga länsförvaltningen bör del övervägas om också de statliga
länsarbetsnämnderna kan ingå i den nya organisationen. 76

UTREDNINGEN

• Lantmäterienheten bör tills vidare finnas kvar inom länsstyrelsen

• Utgångspunkten för kommande beslut om lantmäteriets organisation bör vara all lantmäteriet har en länsvis representation.

Remissinstanserna

Lantmäteriverket

anser sig ha visat atl den föreslagna styrningen och organisationsstrukturen inom lantmäteriet, förutom atl ge administrativa fördelar och produk-lionsfördelar, medför en förbättrad service lill myndigheterna. Delta gäller myndigheter både på del regionala och lokala planet. Vidare strider en regionvis styrning av lantmäteriets regionala och lokala resurser inte mol principerna om förtroendemannainflylande och länsvis samordning av olika samhällssektorer. Lantmäteriet har nämligen inte ålagts något självständigt sektoransvar.

Lantmäteriets verksamhet har karaktären av verkställighets- och serviceuppgifter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

är enig med kommittén när det gäller ställningstagandet lill lantmäteriverkets organisationsutredning och de skäl som åberopas för att lantmäterienheten tills vidare bör finnas kvar inom länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

delar utredningens uppfattning att det inte är bra atl olika sektormyndigheter gör egna regionindelningar.

Länsstyrelsen är oroad över all den omorganisation som pågår inom lantmäteriet under beteckningen försök, föregriper reformen med samordnad länsförvaltning.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

anser att lantmäterienheten skall ligga kvar i länsstyrelsen. Däremot kan frågan om faslighetsregislrel skall föras av länsstyrelsen eller lantmäteriet behöva övervägas i del fortsatta organisationsarbetet med hänsyn lill dels behovet av en ökad integrering av fastighetsbildning och fastighetsregislrering, dels de administrativa bekymmer som bl.a. medelstilldelningen via skilda huvudmän ger.

5.7 Statistikfunktionen

UTREDNINGEN

• SCBs tjänster bör rent allmänt komma så nära de regionala användarna som möjligt

• Det är viktigt att slalistikfunktionen i länen förstärks om del framgent kommer all bedömas som viktigt all göra geografiska analyser

• Möjligheterna lill samutnylljande av länsstyrelsens och SCBs personalresurser, på sätt som prövats inom ramen för Norrbotlenförsöket, bör beaktas i fortsalla överväganden om landels statistikförsörjning

Remissinstanserna

Riksrevisionsverket (RR V)

ser positivt på all SCB rent allmänt kommer användarna så nära som möjligt. På så sätt kan SCB lättare anpassa statistikproduktionen till användarnas anspråk samtidigt som förulsällningarna för samordning förbättras. Enligt RRVs mening bör dock förslaget om samutnylljande av SCBs och länsstyrelsernas personalresurser ylleriigare utredas. Risken finns för sammanblandning av beställarrollen och producenlrollen, vilket skulle kunna hämma möjligheterna all få en mer behovsanpassad statistik.

Slatistiska centralbyrån (SCB)

ställer sig positiv lill förslaget om en ny länsslyrelseorganisalion. En mer sammanhållen länsförvaltning, med ett utökat ansvar inom vissa sakområden, bör ge förulsällningar för en vidgad och fördjupad slalistikanvänd-ning och bättre möjligheter för SCBs service lill den regionala nivån.

SCB framhåller betydelsen av att det i den nya organisationen ges förutsättningar för fortsatt produklionssamarbete med verket, sektors-myndigheter och länsslyrelseenheter på utbildnings- och lantbruksområdet. Samarbetet bör regleras i länsstyrelseinstruktionen. Lantbruksnämndernas resurser för medverkan i lantbruksstalisliken bör överföras till länsstyrelsen. Dessa resurser bör inte kunna disponeras för andra ändamål ulan samråd med SCB eller regerings-/riksdagsbeslul.

I pågående treårsplanering avser SCB all besluta om att bibehålla kansliet i Norrbollen saml föreslå etablering av ylleriigare några regionala kanslier, under förulsällning av oförändrad anslagsnivå.

5.8Övrig verksamhet som har tagits upp av Prop. 1988/89:154

remissinstanserna

5.8.1 Räddningstjänst, civilt totalförsvar m. m.

Överstyrelsen Jör civil beredskap (ÖCB)

vill utveckla sina synpunkter på den framlida inriktningen av försvarsen-helernas verksamhet. Den bör vara integrerad med del regionala utvecklingsarbetet i övrigt. Sammanhang måste finnas mellan det samhälle som växer fram och möjligheterna för della samhälle att fungera även i onormala situationer av vilka krig är deri mest extrema. Beredskapshänsyn i samhällsplaneringen är av stor vikt för den civila beredskapen.

Del existerande systemet med av ÖCB samordnat centralt underlag för verksamhetsplaneringen på regional nivå bör utvecklas och byggas ut med ännu mer distinkta priorileringsråd och även kompletteras med uppgifter om revideringsfrisler för olika planer och skäliga frekvenser för övningar som länsstyrelsen har all ansvara för.

Räddningsverket

Del är ell nationellt intresse att beredskapen mol allvarliga olyckor och mol kris- och krigssituationer är på en acceptabel nivå och rimligt balanserad i olika delar av landet. Dock får inte seklorsintressel bli så starkt all verksamheten isoleras från övriga samhällsverksamheter. Styrsystemet måste utformas så att målen klart framgår men samtidigt frihet lämnas för regionala anpassningar och val av medel. Uppföljningen av verksamheten är betydelsefull. Del är angelägel all nuvarande system ytterligare utvecklas i dessa avseenden.

Räddningsverket har kommit lill den slutsatsen all vi nu står inför ell avgörande vägval när del gäller försvarsenhelernas framtid. Antingen bibehålls nuvarande ansvarsfördelning, men då krävs ell påtagligt resurstillskott för all balansera uppgifterna. Eller görs en strukturförändring med en annan uppgiftsfördelning och andra arbetsformer. Enligt räddningsverkels mening bör denna fråga avgöras i anslutning lill länsstyrelsernas övergång till samordnad länsförvaltning.

Räddningsverket vill därför föreslå en samlad och noggrann översyn av försvarsenhelernas verksamhet inom den samordnade länsförvaltningens ram. Därvid bör noga prövas möjlighetema alt överföra produklionsupp-giflerna lill andra instanser.

Transportrådet (TPR)

är ansvarig myndighet för funktionen transporter inom den civila delen av totalförsvaret. Mol bakgmnd av detta ansvar anser TPR att en samordnad länsförvaltning bör kunna ge positiva effekter för den civila beredskapen och därmed även för totalförsvaret. Särskilt genom ökad direktsamverkan med företrädare för transportsektorn, bör möjligheterna öka att väga in beredskapshänsyn på ett tidigt stadium i samhällsplaneringen.

5.8.2 Kulturmiljövård

Riksantikvarieämbetet

Inom kullurmiljövården finns sedan gammalt ell relativt väl utbyggt infor
mations- och samrådssystem. Med en starkare betoning av uppföljnings- 79

och utvecklingsarbetet inom statsförvaltningen släfls större krav på ett Prop. 1988/89:154 sådant syslem och på länens medverkan i det sektoriella fömyelsearbetet. Della är även ett skäl att betona behovet av en utbyggd kullurmiljöenhel. Del är samtidigt uppenbart alt samrådet mellan del centrala verket och länsstyrelsen inte får begränsas lill sektorföreträdarna inom länsstyrelsen. För att de nationella målen skall kunna uppnås behövs en löpande diskussion inom sektorn och med länsledning och förtroendevalda om sektorns värderingar, om arbetets inriktning och om resultaten.

5.8.3 Sociala frågor

Socialstyrelsen

Det tillkommer åtminstone två större uppgifter inom de närmaste åren för de sociala funktionerna. Den ena gäller tillsynen enligt lagen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m fl. Den andra gäller ändrat huvudmannaskap för sjukhem och hemsjukvård inom äldreomsorgen som förväntas gå över från landstingskommunal lill primärkommunal verksamhet.

Enligt socialstyrelsens uppfattning bör en ny länsstyrelse med förstärkt kompelens ha ansvar för uppföljning och utvärdering på regional nivå av ovanstående uppgifter. I annal fall kommer såväl länsstyrelsens som socialstyrelsens möjligheter alt bidra till atl förverkliga statsmakternas intentioner genom dialog med berörda inom sektorn att försvåras.

5.8.4 Pris- och konkurrensverksamhet

Statens pris- och konkurrensverk (SPK)

Priskonloren arbetar på uppdrag av SPK inom den nationella pris- och konkurrensbevakningen. I dessa frågor har länsstyrelsen inte beslutanderätt. Länsstyrelsernas skyldighet är att ställa resurser till förfogande för pris- och konkurrensverksamheten så att statsmakternas intentioner inom della område kan utföras. Från SPKs synpunkt är det inte avgörande hur länsstyrelsen är organiserad. SPKs regionala pris- och konkurrensbevakning torde emellertid i hög grad underlättas om priskonloren har en så självständig ställning som möjligt med särskilt funktionsansvar inom sitt verksamhetsområde.

UTREDNINGEN

• Varje länsstyrelse bör ges stor frihet all delaljulforma sin inre organisation

• För all säkra sektorintressena bör man författningsmässigt reglera de sakområden den nya länsstyrelsen skall hanlera liksom bestämmelser om kompetens och funklionsansvariga inom respektive sakområden

• De ökade möjligheterna all ta tillvara regionala intressen går väl all förena med bibehållet ansvar för de nationella målen

• Samtliga förvaltningsanslag samlas i den nya länsstyrelsen

• Den speciella situationen inom skolans område motiverar dock atl en miniminivå av förvaltningsanslaget för tillsyn, uppföljning och utvärdering särskilt anges i regleringsbrevet

Remissinstanserna

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB)

Genom slalsmaklernas beslut finns uppställda nationella mål för den styrka och den beredskap som den civila delen av vårt totalförsvar skall ha. Länsstyrelsen är väsentligen ansvarig för all dessa mål uppnås regionall. Del finns samtidigt ell krav på all beredskapen i rikets olika delar skall ligga på en likvärdig nivå. Della är ett viktigt ingångsvärde för regeringens ställningslagande i skilda akuta hotsituationer.

Enligt ÖCBs mening medför dessa förhållanden en skyldighet för ÖCB som samordningsmyndighet för den civila delen av totalförsvaret alt genom vissa styråtgärder ange hur den beslutade styrkan och beredskapen skall uppnås och en jämn nationell beredskapsnivå skapas.

ÖCB vill dock framhålla atl del är länsstyrelsens ansvar att fördela resurserna så all en god måluppfyllnad uppnås.

ÖCB vill la upp frågan om benämningen på den enhet som inom den nya länsstyrelsen skall handha beredskapsfrågorna. Den nuvarande benämningen, försvarsenhel, för onekligen tankarna tifl det militära försvaret och del är faktiskt så idag att de flesta medborgare som inte har närmare kontakt med verksamheten ifråga, lever i den föreställningen atl det rör sig om militär verksamhet.

ÖCB föreslår atl benämningen beredskapsenhel införs. I konsekvens härmed bör enhetens chef benämnas beredskapsdirektör.

Statens räddningsverk

anser all de nuvarande benämningarna försvarsenhel och försvarsdirektör-är olyckliga. De ger intryck av verksamhet inom del militära försvaret.

Benämningarna bör ändras. Möjliga och i vart fall bättre begrepp är beredskapsenhel och beredskapsdirektör där uttrycket beredskap kan omfatta såväl fredslida som kris- och krigsrisker. Begreppen bör ändras i samband med övergången lill samordnad länsförvaltning.

6 Riksdagen 1988/89. 1 sami Nr 154

Banverket Prop. 1988/89:154

För atl åstadkomma så goda förulsällningar som möjligt för allsidighet och neutralitet i planerings- och budgeldialogen bör vägverkets stabsroll ses över. Banverket anser det därvid naturligt att transportrådet som centralt stabsorgan i kommunikationsfrågor utvecklas så all rådet kan överta för-delningsbeslulen och det centrala ansvaret (dispositionsrätten) för länsanslagel. Anslagskonslmklionen bör också ses över i syfte alt ytterligare understryka länsslyrelsemas roll.

Vägverket

ser positivt på all länsstyrelsens resurser avseende övergripande kommunikationsfrågor förstärks. För väg- och trafikfrågor har länsstyrelsen redan tillgång lill kompetens genom vägdirektören. Del finns emellertid behov av all länstyrelsen utvecklar sin kompelens då del gäller bedömningar av hur insatser inom hela kommunikationssektorn påverkar länets utveckling. Sådan kompelens finns i viss mån redan på de regionalekonomiska enheterna, men den bör med hänsyn lill länsstyrelsernas utvidgade planeringsansvar utvecklas. Hur länsstyrelserna ska tillföras kompetenser inom järnvägs-, övriga kollektivtrafik-, flyg-, sjöfarts- och teleområdena bör grundligt utredas.

Vägverket ser inte några motiv till all försvaga vägdirektörens knylning lill länsstyrelsen. Vägdirektören bidrar som föredragande i länsstyrelsens styrelse lill länsstyrelsens arbete med den sakkunskap och de resurser han förfogar över. Denna samverkan bör bibehållas och vidareutvecklas. Del måste också vara rationellt all utnyttja den kompetens som finns.

Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer (RAÄ) Kommitténs överväganden i fråga om organisationen kan öppna möjligheter för en sammanslagning av enheter med risk för att funktionsansvarig tjänsteman får minskat utrymme all hävda sektorintressel. RAÄ anser all enhelsindelningen skall vara inskriven i länsstyrelsens instruktion. RAÄ finner det vidare myckel viktigt all seklorinlressena blir väl balanserade och får en jämbördig ställning i en ny organisation.

Skolöverstyrelsen (SÖ)

För all de nationella målen och uppgifterna skall få ett genomslag på den regionala nivån bedömer SÖ del vara nödvändigt att SÖ, efler erforderligt samråd med länsskolinspektörerna, även i fortsättningen får åriigen eller för ett antal år, fastställa en för SÖ och länsmyndigheterna gemensam verksamhetsinriktning i fråga orn tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling. I denna kan preciseras behov av insatser centralt och regionalt liksom uppgiftsfördelning mellan länen i dessa avseenden. En överprövning från respektive länsstyrelses sida av SÖs beslut i dessa avseenden får inte komma ifråga. Detta måste, vilket utredningen också synes avse, regleras i instruktion eller genom elt särskilt bemyndigande av regeringen.

Fiskeristyrelsen

instämmer helt i utredningens uppfattning all del i en kommande ny
länsstyrelseinstruktion måste anges vilka sakområden den nya länsstyrel- 82

sen ska hanlera, all del skall finnas kompetens inom dessa sakområden Prop. 1988/89:154 samt att länsstyrelsen skall ha funklionsansvariga tjänstemän som håller kontakt med den centrala nivån. Styrelsen finner det ställt utom diskussion, all fisket skall vara ett sådant sakområde.

Inslansordningen vid överklagande av beslut som nu meddelas av fiskenämnden bör vara länsslyrelse-fiskerislyrelsen-regeringen, om inte regeringen för vissa ärendetyper begränsar rätten att överklaga så att fiskeristyrelsen blir slutinstans.

Alternativt bör fiskeristyrelsen generellt ges möjlighet atl hos regeringen klaga över sådana fiskebeslul som styrelsen finner stå i strid mol de nationella målen för fiskepoliliken.

Statens industriverk (SIND)

De centrala myndigheternas kompetensulvecklingsansvar ter sig naturligt för SIND och ligger väl i linje med del arbetssätt som SIND tillämpar redan idag. En viktig förutsättning för en utvecklad dialog och samarbete mellan regional och central nivå är all de centrala organen liksom länsstyrelserna har tillgång till fria utvecklingspengar med regional inriktning i syfte att befordra elt regionah agerande. Avsaknaden av sådana resurser medför annars svårigheter att få med centrala seklororgan i del konkreta utvecklingsarbetet med länen.

Förulsällningarna för den samordnade länsförvahningen alt få genomslagskraft är dock också lill viss del beroende av de centrala myndigheternas förmåga alt samordna verksamheterna sinsemellan. Enligt SIND är det angelägel all man även centralt mellan myndigheterna utvecklar arbetsformer för ökad samverkan i det löpande arbetet lill gagn för samverkanssträvandena i länen.

Statens naturvårdsverk (SNV)

Den organisation som tillskapas bör utformas så alt den i sitt arbete på ell systematiskt sätt kan beakta de miljövårdsintressen som aktualiseras i olika beslutssituationer. Detta blir särskilt viktigt mol bakgrund av bl.a. senare års stalsmaklsutlalanden om ökad miljöhänsyn inom olika samhällssektorer.

Verket anser att regeln i länsstyrelseinstmktionen om obligatoriskt samråd mellan länsstyrelserna och berörda centrala myndigheter vid lillsättan-del av vissa chefstjänster bör tas bort. SNV avser all i särskild skrivelse lill regeringen göra en framställan om delta.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

vill framhålla nödvändigheten av all ell beslul om en ny länsstyrelse enligt
utredningens förslag följs av beslut om all de sekloranslag som finns inom
de sektorer som länsstyrelsen skall få ansvaret för i högre grad decentralise
ras från de centrala verken och ställs till länens förfogande. Elt utökat
ansvar för länets egen utveckling måste följas av elt beslul om medel som
motsvarar del givna ansvaret. 83

Länsstyrelsen i Västmanlands län Prop. 1988/89:154

Del kan övervägas om inte den nya organisationen borde kunna utformas med ännu större frihet än vad som föreslagits. På detta sätt skulle man än mera verkningsfullt kunna la lill vara de fördelar som slår att vinna i en anpassning till de speciella förutsättningar som finns i de enskilda länen.

Landsorganisationen i Sverige (LO)

Målstyrning blir allt vanligare inom olika sektorområden. De centrala inslansema måste tydligt precisera nationella mål, inom t. ex. utbildningsområdet, men sedan ge utrymme för den lokala nivån all utforma medlen all nå målen. Denna utveckling är positiv, men den innebär all statsmakterna måste ha både styr- och utvärderingsinstmmenl som är väl avpassade för verksamheten.

Statsanställdas Förbund

När del gäller utformandet av den nya länsstyrelsens organisation är det viktigt all slor frihet råder. Här finns nu möjlighet att bl.a. bryta det sektortänkande som så starkt präglat både länsmyndigheternas organisation som dess handlande. Det fortsalla arbetet med atl skapa denna nya länsstyrelse blir en test på om staten som arbetsgivare kan leva upp lill målsättningen att personalen är verksamhetens viktigaste resurs.

UTREDNINGEN

• Länsstyrelsens styrelse skall liksom nu ha det övergripande verksamhets- och samordningsansvaret

• De för länet vikliga utvecklingsfrågorna kanaliseras tifl styrelsen

• Förtroendemannainflytandet kompletteras genom beslutande och rådgivande organ för vissa verksamhetsområden, där del finns motiv för det

• Utbildningsnämnd, plan- och bostadsnämnd, lantbmksnämnd (där även frågor på fiskels område behandlas), kommunikalionsnämnd, miljövårdsnämnd, och rennäringsnämnd i de nordligaste länen bör vara obligatoriska nämnder

• Dämlöver bör varje länsstyrelse kunna inrätta de ytterligare förtroendemannaorgan som behövs med hänsyn til! länets behov

• Antalet ledamöter i nämndema bör vara nio som en allmän norm

• Landstinget, och i förekommande fall kommun som inte ingår i landstingskommun, utser samtliga förtroendemän i länsstyrelsens nämnder

• Landshövdingen — dennes stäflföreträdare om landshövdingen så bestämmer — är ordförande i samtliga nämnder

• Sekretarialsfunktionema bör i normalfaflet skötas centralt under länsledningen

• Regeringen avgör genom länsstyrelseinstmktionens bestämmelser i vilka ärendegmpper styrelsen respektive nämnder beslutar

Remissinstanserna

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB)

vill väcka tanken att en beredskapsnämnd skulle kunna vara ett instmment för alt effektivare än nu la itu med den ökande sårbarheten i samhället, inte bara genom att själv delta i beslutsprocessen utan också genom att inom länsstyrelsens ram föra ul insikten om sårbarhelsproblemen till andra samhällssektorer och till allmänheten.

Räddningsverket

ser fördelar i en politiskt tillsatt nämnd för beredskapsfrågor. Del skulle främja medvetenheten om risk- och beredskapsfrågorna i samhället och stärka möjligheten till samordnade åtgärder för atl minska samhällets sårbarhet. Möjligheterna lili sådana nämnder bör prövas.

Vägverket Prop. 1988/89:154

fömtsätter att länsstyrelsens styrelse även i framliden kommer att fastställa länstrafikanläggningsplanen. Det hade varit önskvärt om utredningen kunnat exemplifiera i vilka frågor en kommunikalionsnämnd kan ges beslutsrätt. Vi har svårt att se läm])liga sådana frågor.

Transportrådet (TPR)

Förslaget all vid länsstyrelsen inrätta en beslutande nämnd för kommunikationsfrågor, förstärker förtroendemannainflytandet och ökar möjligheterna till samordning. Del räcker emellertid inte enbart med organisatoriska förändringar för att skapa bättre fömtsättningar för att utveckla kom-munikationema i länen. Det krävs också alt länsstyrelserna ger den nya kommunikationsorganisationen tillräcklig politisk tyngd och nödvändiga resurser. En koppling mellan styrelse och kommunikalionsnämnd ser TPR som viktig för all politiskt förankra och samordna besluten.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ)

inser fördelarna med de föreslagna nämnderna men ser häri även en viss problemalik eftersom nämnderna från vill skilda utgångspunkter skall behandla och besluta i frågor rörande den fysiska miljön. RAÄ finner det därför viktigt all en samordning sker i de olika nämndernas beslul och instämmer i att gmndprincipen bör vara att ärenden alltid skall kunna föras till länsstyrelsens styrelse om de är av sådan vikt all styrelsen är lämpligt beslulsfomm.

RAÄ har ingen erinran mot förslaget all inrätta nämnder för plan- och bosladsärenden samt för miljö- och nalurvårdsfrågor. En gmnd måste emellertid skapas för kulturmiljöenhelens medverkan. Enheten bör vara representerad i dessa nämnder. Jär kulturmiljövårdens frågor berörs i nämnderna bör länsantikvarien vara föredragande.

Lantbruksstyrelsen

Utredningen föreslår all del fömtom de etablerade förtroendemannaorganen även skall finnas en nämnd för miljö- och nalurvårdsfrågor. Det är emellertid oklart i vilken mån jordbmkets och trädgårdsnäringens miljöfrågor skall behandlas där eller i lantbmksnämnden. Skäl kan anföras för båda lösningarna. Om man väljer atl lägga prövningen på en särskild miljövårdsnämnd, får detta dock inte gå ul över den helhetssyn på lantbmket som måste finnas i myndigheten.

Fiskeristyrelsen

Utredningen anser alt del kan vara motiverat med en särskild nämnd för fisket i de län där fiskerinäringen är slor och betydelsefull. I andra län menar man all del kan vara befogat att låta dessa frågor behandlas i en lantbruksnämnd eller en nämnd för areella näringar.

Styrelsen avstyrker bestämt förslaget att en nämnd i vissa fall ska kunna ta beslut som innebär avvägning mol andra sektorer än den egna, t. ex. lantbmksnämnden i fiskefrågor. Fiskeristyrelsen anser för sin del atl en fiskenämnd skall finnas i varje länsstyrelse, dvs. samma modell som prövats i försöksverksamheten i Norrbollen och visat sig fungera.

Om detta inte skulle anses generellt motiverat bör fiskefrågoma bli 86

behandlade i en gemensam fiske- och lantbmksnämnd. Ingen av de övriga Prop. 1988/89:154 föreslagna obligatoriska nämnderna kommer alt ha en sådan verksamhels-riktning att de passar för den areella produktion som fisket är.

Statskontoret

De nya länsförvaltningarna kommer liksom den nuvarande all vara myndigheter under regeringen. Utredningens förslag all i landstinget di-reklvälja nämnder inom länsstyrelsen ser vi som relativt komplikations-fritt under förutsättning atl nämnderna kommer all behandla ärenden av principiell natur som rör länels utveckling, dvs. i huvudsak avlasta styrelsen eller bereda frågor för senare avgörande i styrelsen. Ett förtydligande av en sådan princip kräver dock med hänsyn lill erfarenheterna från länsstyrelsernas styrelser en tydlig rollbeskrivning för de blivande nämnderna så atl del klart framgår skillnaden i förhållande till de kommunala nämnderna.

Om nämndernas verksamhet får myndighetsutövande inslag vill vi förorda Norrbottenmodellen med av länsstyrelsens styrelse utsedda delegationer såsom bättre markerande länsstyrelsens roll som statlig myndighet. Om styrelsen får tillsätta nämnderna öppnas enligt vår mening också en möjlighet till större variation när del gäller nämndernas verksamhetsområden och arbetsinriktning. Sådan variation kan motiveras av skilda förhållanden i olika delar av landet.

Riksrevisionsverket (RR V)

Del kan tyckas tveksamt att upprätthålla elt system där vissa seklorföre-trädare har en egen regional organisation, medan andra är inordnade i en gemensam regional organisation med beslutande nämnder. På kort sikt kan det vara befogal med ell system med obligatoriska seklorbundna förtroendemannanämnder enligt förslaget, men på lång sikt kan andra former för förtroendemannainflylande möjligen böra prövas. Bl.a. kan ifrågasättas, varför det främst är de områden som tidigare varit frislående som skall utgöra gmnd för nämnder.

Statens naturvårdsverk

Landshövdingen bör ansvara för ledningen av arbetet i såväl länsstyrelsens styrelse som i de olika nämnderna. För en sådan ordning talar också att vikliga uppgifter för landshövdingen i den nya länsstyrelsen blir att svara för all en samordning sker av behandlingen av olika sektorövergripande frågor saml för atl de övergripande riktlinjer som beslutas av länsstyrelsens styrelse följs inom den samlade länsorganisationens olika delar.

Oavsett om den nya länsstyrelsen kommer all innehålla en särskild miljövårdsnämnd eller inte bör vikliga sektorövergripande frågor med miljöanknytning alllid behandlas av länsstyrelsens styrelse och inte delege- ' ras ut lill miljövårdsnämnden eller någon av de övriga seklornämnderna.

Frågan om lämplig beslutsorganisation med hänsyn bl. a. till fömtsätt
ningarna atl i tillräcklig utsträckning få miljöaspekterna beaktade i den
nya länsstyrelsen bör övervägas närmare i samband med del fortsatta
reformeringsarbelel. Inte minst bör härvid integreringsmöjlighelerna vad
avser frågor om naturvård och miljöskydd i beslut avseende de areella
näringarna (jordbruk, skogsbruk etc) och den fysiska planeringen särskilt
uppmärksammas. 87

Länsstyrelsen i Uppsala län Prop. 1988/89:154

föreslår atl regeringen ser på förutsättningarna all minska antalet obligatoriska nämnder och antalet ledamöter i dem saml lämnar utrymme för anpassning till särskilda regionala förutsättningar och behov. Om länsstyrelsen får uppgiften atl utse nämndledamöter bör nomineringen kunna ske främst genom partiorganisationerna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län

Det måste myckel tydligt framgå av den nya myndighetens instruktion vilken beslutsfördelning som skall gälla mellan nämnderna och styrelsen saml mellan dessa och tjänstemännen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Namnet på den föreslagna nämnden för utbildningsfrågor — utbildningsnämnden — är inte väl vall eftersom det redan finns en nämnd med det namnet på landstinget. Della borde ersättas med ett annat namn för all undvika förväxlingar.

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Del är inte ulan vidare självklart alt seklorfunklioner som enligt förslaget skall ingå i länsstyrelsen bör ha egna förtroendemannanämnder. Risk finns för all härigenom i den nya organisationen byggs in ett sektortänkande som i viss mån motverkar reformens syfte.

Konstmktionen med två förtroendemannanivåer kan förefalla onödigt omständlig (och dyrbar). Det kan också ifrågasättas om inte 5 å 7 ledamöter borde räcka i varje nämnd.

Länsstyrelsen i Kalmar län

Vissa principer för fördelningen av beslul mellan styrelse, nämnder och länsledningen bör noga penetreras och avvägas innan ell förslag om samordnad länsförvaltning läggs. I ärenden där beslutande enhet ej är överens med annan enhet som deltar i beslutet är regeln idag att beslut fallas av nivån "ovanför". Samma regler bör gälla för de nämnder som skall ingå i den samordnade länsförvaltningen.

Länsstyrelsen anser all landshövdingen skall fungera som ordförande i de olika nämnderna.

Länsstyrelsen i Gotlands län

Länen är sinsemellan myckel olika bl.a. beträfTande antalet kommuner, avvägningen mellan tätorter och landsbygd, näringslivels struktur och antalet innevånare. Ärendebelaslningen är därför kraftigt varierande. Mol denna bakgrund är del mindre lämpligt med ell så stort antal obligatoriska nämnder som utredningen föreslår. Lantbruksnämnden och länsskol-nämndens starka sakinriktning motiverar obligatorium medan del i övrigt bör ankomma på respektive länsstyrelse all besluta om flera nämnder skall finnas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län Prop. 1988/89:154

Den förslagna kombinationen av författningsmässigt reglerade nämnder och särskilda nämnder är oklar. Regleringen av förtroendemannainflytandet måste därför preciseras i författning eller instruktion.

Länsstyrelsen i Hallands län

framhåller all del borde vara möjligt att i större utsträckning uppdra åt länstyrelsen själv, via styrelsen, alt bestämma vilka nämnder som skall förekomma och hur många ledamöter respektive nämnd skall ha. Det är enligt vår uppfattning i det här avseendet ingen nackdel med olika lösningar från län lill län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

pekar på ett särskih problem i länet när ledamöter skall utses lill nämnd/ nämnder för areella näringar. Eftersom dessa näringar inte har samma aktualitet för Göteborg som för landstingsområdet är det önskvärt med en särskild reglering av hur många ledamöter som Göteborgs kommun resp Bohuslandslinget skall utse.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Del finns en risk för att vissa av de föreslagna obligatoriska nämndema kommer all få svårt att finna sin roll med kompetenslvisler med kansliet som följd. Viktigare är dock att en för stark ställning för seklororganen innebär en risk för att styrelsens överordnade roll kan ifrågasättas med en ökad sektorisering som följd.

Länsstyrelsen anser emellertid all förtroendemannainflytandet är viktigt all få med i de olika sektorföreträdarnas arbete med de länsulvecklande frågorna. Länsstyrelsen förordar därför stående beredningsgmpper, valda av styrelsen. Ledamöterna bör kunna väljas dels bland den nya styrelsens ledamöter och suppleanter och dels bland övriga förtroendevalda från länet. Till beredningsgmpperna bör även knytas de tjänstemän som är funktionsanvariga inom berörda ämnesområden. Här bör särskilt noteras all lanlbmksdireklören och länsbostadsdirektören numera är ledamöter i respektive nämnd. Till ordförande i respektive beredningsgmpp bör styrelsen välja någon av ledamöterna.

Arbetsgmppens förslag om elt gemensamt kansli för sektornämnderna avvisas. Della kommer att leda lill onödigt dubbelarbete.

Länsstyrelsen i Örebro län

poängterar att del samlade ansvaret skall ligga hos styrelsen. Om styrelsen
vid sidan av sitt arbete vill inrätta särskilda råd, där viss sakkunskap kan
knytas lill verksamheten eller om styrelsen önskar delegera vissa frågor lill
utskott eller delegationer bör detta vara en sak som länsstyrelsens styrelse
själv har alt besluta om. Sådana råd, utskott och delegationer torde pga.
skilda regionala fömtsättningar och efter frågornas betydelse över liden
komma att variera. Den lösning som föreslås i betänkandet är ej tillräckligt
flexibel och därför mindre lämplig. 89

7 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 154

Länsstyrelsen i Gävleborgs län Prop. 1988/89:154

Frihet måste finnas all anpassa nämndernas storlek efter behov. En flexibilitet på 5 till 11 ledamöter kan utgöra elt rimligt handlingsutrymme.

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Antalet obligatoriska nämnder bör begränsas så långt som möjligt och länsstyrelsens styrelse ges en kraftfull roll som samordnande och övergripande organ. Om ytterligare nämnder behövs kan dessa utses av länsstyrelsen och erhålla beslutsdelegation.

Vidare skall ledamötema i nämnderna utses av länsstyrelsens styrelse i stället för av landstinget. Del skall även vara fritt för länsstyrelsens styrelse att utse vem som ska vara ordförande i respektive nämnd.

Svenska kommunförbundet

Del är förbundels uppfattning alt beslul som rör de tidigare seklormyndig-helernas områden med fördel bör kunna fattas av länsstyrelsens styrelse med bistånd av den nödvändiga expertis som enligt förslaget i framliden skall finnas inom länsstyrelserna. En sådan lösning borgar för den ökade samordning över seklorgränserna som är reformens gmndläggande syfte och därmed också en minskad riisk för revirbevakning. Den föreslagna reformen är enligt förbundets mening inte tillräckligt framåtsyftande, särskilt i betraktande av statsmakternas klart uttalade intentioner om en fortsatt decentralisering lill kommunerna och en minskad statlig detaljstyrning.

Som ell alternativ lill de föreslagna nämndema vill förbundet istället peka på möjligheten atl tillsätta tillfälliga beredningar beslående av förtroendevalda med uppgift atl bereda vissa ärenden till länsstyrelsens styrelse.

Beträffande de nämnder som föreslagils vill förbundet ifrågasätta behovet av plan- och bostadsnämnden och utbildningsnämnden. Skälen är dels atl planfrågorna är av utpräglad sektorövergripande karaktär, dels atl bostads- och skolfrågoma utgör de främsta exemplen på områden där nuvarande länsnämnder sedan länge ifrågasatts. Det är förbundels uppfattning att landshövdingen inte bör vara självskriven ordförande i nämnderna, därest de inrättas. Det kan tvärtom i vissa fall visa sig vara en fördel för den önskade seklorsamordningen om landshövdingen inte är involverad i de beslut som fallas i nämnderna. Ordföranden bör istället hämtas från de förtroendevaldas skara.

Utredningen föreslår all landstinget skall välja de förtroendevalda i nämnderna. Det finns praktiska skäl som talar för detta — fömtsätt atl landstinget då fungerar enbart som valkorporation. Ell annat alternativ är kommunförbundets länsavdelningar. Från och med 1990 kommer sannolikt dessa all utgöra självständiga juridiska personer med egen styrelse samt politiska beredningsorgan för områden som i flera avseenden motsvarar nämndernas.

Landstingsförbundet

Val av lokala politiker till statliga nämnder som en metod all stärka det
lokala och regionala inflytandet, eftersom del anses motverka en klarare
ansvarsfördelning mellan stal, landsting och kommun, motiveras enbart
som ett sätt att tillföra statsförvaltningen ökad fackkunskap och underlätta
samarbete och informationsutbyte mellan olika nivåer i samhällsförvall- 90

ningen. Prop. 1988/89:154

Förbundet är inte berett att tillstyrka all landshövdingen eller dennes ställföreträdare automatiskt ska vara ordförande i de föreslagna nämnderna. Landstinget bör därför även välja ordförande i respektive nämnd.

Förbundet anser alt benämningen "utbildningsnämnd" är olycklig eftersom det redan finns en sådan för landstingels utbildningar på gymnasie-och högskolenivå.

Småföretagarnas Riksorganisation

Den betoning på ökat förtroendemannainflylande som finns i förslaget anser organisationen är bra. Bättre förutsättningar måste dock skapas för att garantera mångfalden i sammansättningen av de förtroendevalda. Dessa måste ha ekonomiska möjligheter all kunna delta i del politiska arbetet. Betänkandet i dess helhet förmår dock inte övertyga organisationen om atl en samordnad länsförvaltning dvs. ökad centralisering i realiteten främjar decentralisering eller på annat sätt förbättrar verksamhetsbetingelserna för småföretag.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

understryker betydelsen av att alla frågor, bl. a. miljöfrågor rörande lantbruket, även i fortsättningen hanteras inom lantbruksnämnden för att uppnå en helhetssyn på lantbmket och landsbygden, som är en förulsällning för alt utveckla landsbygden. Utredningens organisationsförslag kan enligt LRF leda lill en utökad byråkrati.

Vissa ärenden hänskjuts f n. till eller blir föremål för omprövning av lantbruksstyreisén. Även om länsstyrelsen har elt övergripande ansvar bör vissa frågor, t ex jordförvärvsärenden, delegeras lill nämnderna ulan att ytterligare prövning av besluten måste ske i länsstyrelsens styrelse. Nämndernas kompetens måste vara sådan atl delegering är naluriig. Elfeklerna av den samordnade länsförvaltningen får inte bli längre ärendehanteringslider och omfattande byråkrati.

LRF delar reservanten Sverker Lindbergs uppfattning, atl landshövdingen eller dennes ställföreträdare inte bör inneha ordförandeposten i nämnderna. Risken är slor atl besluten eljest låses fast innan länsstyrelsens styrelse prövat frågan.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Utredningens tankar om elt förstärkt förtroendemannainflylande anser TCO vara positivt. Ledamöterna i de olika nämnderna bör dock utses av regeringen och inte av landstingen. TCO vill i detta sammanhang också aktualisera alt allmänintresset, däribland de fackliga organisationerna, bör ges representation i länsstyrelsens styrelse.

Centralorganisationen SACO/SR

Inom flera områden, t. ex. plan- och bostad, är inrättandet av en beslutande facknämnd tveksamt. Länsstyrelsens förskjutna roll mol översiktliga planeringsfrågor och samordning av statliga intressen talar emot förslaget.

Landsorganisationen i Sverige (LO) Prop. 1988/89:154

ser det som naturligt all staien, som ansvarig för nationella politiska mål och prioriteringar, också har verktyg all låta dessa slå igenom på länsnivå. Detta innebär att staten bör utse ledamöter i de organ som skall fatta beslul på regional nivå.

Utgångspunkten för nämndernas sammansättning måste vara att ledamöternas medverkan skall leda till all beslut som fallas är väl underbyggda och förankrade i verksamheten. LO kan konstatera atl utredningen inte tänkt sig representation från arbetsmarknadens parter i någon av nämnderna. Det innebär att man därmed avhänder sig de kunskaper och den information dessa besitter av betydelse för regionalpolitikens genomförande och för utbildningsplaneringen i regionen.

LO kan hysa viss förståelse för all utredningen ur samordningssynpunkt anser att landshövdingen bör vara ordförande i samtliga nämnder. Del finns dock skäl som talar emot detta, bl. a. all förtroendemannainflytandet bör förslärkas.

Svenska Cellulosa- och PappersbruksJÖreningen

Med hänsyn dels lill skogsnäringens myckel stora betydelse för den regionala utvecklingen och dels till all det inom skogsnäringen finns mycket slor kompetens och intresse för regional utveckling, anser vi att det i skogslänen är nödvändigt med skoglig kompelens såväl inom länsstyrelserna som inom miljövårds-, lantbruks- och rennäringsnämnderna och att regeringen bör föreskriva sådan representation i sin instmktion.

Svenska Handelskammarförbundet

Vad vi saknar är en beskrivning av hur näringslivet och andra vikliga intressegrupper utanför den politiska sfären ska kunna ges rimliga möjligheter att på ett organiserat sätt framföra sina synpunkter i för dem viktiga ärenden. Detta skulle enklast åstadkommas genom att näringslivet genom handelskamrarna bereddes möjlighet alt utse representanter i länsstyrelsernas styrelser och berörda nämnder, främst plan- och bostadsnämnden, kommunikalionsnämnden och miljövårdsnämnden. I utbildningsnämnden bör också näringslivet vara representerat.

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag

understryker vikten av atl den föreslagna plan- och bostadsnämnden inom länsstyrelsen får del direkta inflytande och den kompetens och sammansättning som bostadsfrågornas vikt motiverar.

Sveriges Fastighetsägareförbund

kan inte inse varför man i samband med en önskvärd förvallningsreform också utvidgar möjligheterna för elt ökat landslingskommunall inflytande i frågor där tidigare primärkommunerna varit suveräna. Förslaget all införa särskilda nämnder inom vissa verksamhetsområden är därför enligt förbundet helt oacceptabelt.

Del kan rimligen inte vara länsstyrelsens uppgift atl genom landstings-
valda nämnder mera allmänt "arbeta fram och stadfästa en gemensam
grundläggande syn för utvecklingen i länet samt atl la ställning till olika 92

planer och program samt riktlinjer för verksamheten". Kommunernas Prop. 1988/89:154 frihet att själva besluta om sin egen utveckling måste ligga fast. De principiella beslul som rör de tidigare seklormyndighelernas områden bör i stället med fördel som hittills kunna avgöras av länsstyrelsens styrelse med bistånd av de experter som finns inom länsstyrelsen.

Sveriges Fiskares Riksförbund

Enligt förslaget skulle fiskenämnderna sammanslås med lanlbmksnämnderna och ledamöterna utses av landslingen, förmodligen i relation till styrkeförhållandena mellan de politiska partierna. 1 ett sådant syslem finns en uppenbar risk all yrkesfisket kommer all förlora sin representation i många nämnder. Dessa går då miste om den sakkunskap som representationen från fisket utgör och yrkesfisket får också väsentligt minskade möjligheter atl framföra sina synpunkter vid behandlingen av frågor som rör näringen. Yrkesfisket måste tillförsäkras representation i de organ som kan komma att ersätta de nuvarande fiskenämnderna.

Sveriges Fiskevallenägareförbund

anser all de ärenden som faller inom nuvarande fiskenämnds kompelens-område bör inom länsstyrelsen handläggas av en egen nämnd. Till denna bör också kunna överföras andra fiskeärenden som idag avgörs hos andra enheter på länsstyrelsen, t.ex. fiskesladgor. Nämnden måste få sina resurser anpassade efter de uppgifter som tillförs nämnden så att handläggningstiden efler ell inordnande i länsstyrelsen inte förlängs. Det är enligt förbundels uppfattning synnerligen angeläget och viktigt atl fackmanna-inflytandel i beslutsfattandet bibehålls.

Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund

ställer sig helt avvisande till att fisket fortsättningsvis skall behandlas i en lantbruksnämnd som knappast kan inrymma erforderlig kompelens inom fiskefrågorna. I den föreslagna nämnden bör liksom i fiskeristyrelsen och de nuvarande nämnderna, ingå företrädare för avnämarna. Nämnden bör således inte ha en politisk sammansättning.

UTREDNINGEN

• Effektivitets- och rationaliseringseffekter kan nås på sikt både i administrativt hänseende och för ett bättre resursutnyttjande

• Ell nytt syslem för budgetstyrning och resultatuppföljning utvecklas

• Statsmakterna prioriterar bland länsförvaltningens uppgifter och tydliggör rationaliseringskraven

• Länsförvaltningen får ett flerårigt ramanslag med möjlighet all föra under- och överskott mellan budgetåren

• Särskilda medel utgår för genomförande och omslällningsarbele

Remissinstanserna

Skolöverstyrelsen (SÖ)

Enligt SÖs bedömningar skulle en samordnad länsförvaltning inte ge större besparingseffekter hos SÖ än att verket bör kunna tillgodogöra sig denna marginella besparing inom ramen för det huvudförslag som gäller för myndighetsanslaget.

Lantbruksstyreisén

Utredningen har gjort vissa beräkningar av de besparingar som på sikt kan följa av en samordnad länsförvaltning. Enligt lantbruksslyrelsens mening kan samma besparing för lanlbmksverkels del ske även ulan en samordnad länsförvaltning.

När det gäller de ekonomiska effekterna av en samordnad länsförvaltning måste också intäktssidan beaktas. Utredningen tycks betrakta kravet på intäkler närmast som en belastning för verksamheten. Enligt styrelsens uppfattning har kravet fömtom ekonomiska effekter haft en stimulerande inverkan på verksamheten. I sin uppdragsverksamhet har lantbruksnämnderna hittills alllid nått upp lill det inläktsmål som stalsmaklerna släflt upp för verksamheten (30,6 milj kr per år). Utan tvekan skulle en integrering i länsstyrelserna försämra inöjlighelen all klara inläklskravet. Del utvecklingsarbete som fordras för att ta fram rådgivningsprogram m. m. leds ofta, eller hålls i vart fall samman av lantbmksstyrelsen. Om styrelsen och nämnderna skiljs åt organisatoriskt, upphör styrelsens ansvar för nämndernas budget och ekonomiska resultat. Sannolikt minskar då också styrelsens engagemang i den affärsverksamhet som bedrivs ute i länen. Även detta kan leda till minskade intäkter och försämrade ekonomiska resultat.

Statens jordbruksnämnd (JN) Prop. 1988/89:154

Enligt JNs uppfattning borde klara effektiviserings- och besparingseffekter kunna påvisas jämfört med de efTektiviseringar som kan uppnås inom nuvarande organisation. Del bör i delta sammanhang erinras om all lanlbmksverket under senare år gjort besparingar inom sin verksamhet. Statsmakterna har också bedömt att fortsatta besparingar är möjliga inom den nuvarande organisationen under den närmaste treårsperioden. Det bör här också erinras om de försök som gjorts med samarbete mellan lantbmksnämnderaa och skogsvårdsstyrelserna för att minska administrationen.

Riksrevisionsverket (RR V)

konstaterar atl frågan om hur anslagssystemet skall utformas ej lösts i detalj. RRV har bl. a. genom redovisningsrevisionen erfarenheter av an-slagssyslemets effekter i Norrbottens län. Dessutom har RRV ulfört ell regeringsuppdrag avseende anslagssyslemet i Norrbotten.

Oavsett hur anslagssystemet kommer atl utformas är del viktigt att RRVs rapportering av de statliga myndigheternas ekonomiska utfall på verksamhetsgrenar och ändamål kan fortsätta. Av det skälet är det nödvändigt all ordna länsslyrelsemas redovisning så att utfallet på de olika verksamhetsområdena löpande går all särskilja. RRV är berett all medverka för all åstadkomma detta.

Länsstyrelserna

Sju länsstyrelser har särskilt pekat på lokalfrågan. Det är viktigt från effektivitets- och ralionaliseringssynpunkt att den nya myndigheten kan inrymmas "under elt tak". Besparingseffekterna blir delvis beroende av hur väl man integrerar verksamheten lokalmässigt.

Länsstyrelsen i Kalmar län

föreslår att förvaltningen och ansvar för lokaler överförs från byggnadsstyrelsen lill respektive länsstyrelse. Genom denna åtgärd kan länsstyrelsen teckna hyresavtal direkt med hyresvärden utan kringgående rörelser över byggnadsstyrelsen. Ell effektivare utnyttjande av befintliga lokaler kan uppnås genom all länsstyrelsen har det totala ekonomiska ansvaret för länsförvaltningens lokalförsörjning i länet. Mycket talar för all betydande ekonomiska vinster slår all vinna med en ändrad ansvarsfördelning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

anser inte att del nu är möjligt att överblicka de besparingar och rationali
seringsvinster som kan åstadkommas med den föreslagna organisations
förändringen på regional nivå. Det kommer sannolikt alt la tid innan
organisationsförändringen får fullt genomslag när det gäfler anpassning till
delvis nya förhållanden. Länsstyrelsen anser det därför rimligt atl den nya
länsstyrelsen under uppbyggnadsskedet avlastas de besparingskrav som
drabbat länsstyrelsen under 1980-talel. 95

UTREDNINGEN

• En särskild organisationslösning — med utgångspunkt från de allmänna förslagen i utredningen — är motiverad i Stockholms län

• En central organisationskommitté bildas för att samordna och förbereda de beslut som regeringen ska falla samt sköta kontakterna med byggnadsstyrelsen, SAV och andra berörda centrala verk. Kommittén bör även initiera utbildnings- och informationsinsatser saml i övrigt arbeta med frågor som är gemensamma för länen

• Förberedelsearbetet på regional nivå bör utföras av en regional organisationskommitté

• Reformen bör genomföras den I juli 1990.

Remissinstanserna

Byggnadsstyrelsen

har under budgetåret 1986/87 genomfört översiktliga förstudier vad gäller möjligheterna till lokalmässig samordning på de olika ortema med utgångspunkt i Norrbottensmodellen. En redovisning härav har senast gjorts i bilaga 6 till verkets AF för bå 1989/90, på sidorna 23-33. Denna redovisning gäller i sina huvuddrag fortfarande.

Samtidigt måste påpekas alt ett genomförande av omorganisationen med den tidplan som utredningen anger initiah innebär ell övertagande av befintliga splittrade lokaler, där den långsikliga målsättningen är en lokalmässig integration i den takt och med den ambitionsnivå som fömtsättningarna i respektive län och tillgången på invesleringsmedel medger.

Skolöverstyrelsen (SÖ)

bedömer att utredningen underskattat behovet av förberedelser i vad avser såväl omfattning som lid inför en så betydande reform som en samordnad länsförvaltning innebär. SÖ förordar att en ny länsförvaltning genomförs först 1991-07-01.

SÖ ser det med hänsyn tifl de särskilda förhållandena inom SÖs område som nödvändigt att verket bereds möjlighet att delta i förberedelsearbetet inom ramen för den centrala organisationskommittén, eventuellt också genom särskilda uppdrag tifl SÖ. På motsvarande sätt måste länsskolnämnderna bli representerade i de regionala organisationskommittéerna.

Fiskeristyrelsen Prop. 1988/89:154

räknar med all deha i arbetet i den centrala organisationskommittén. Styrelsen utgår vidare från att länsfiskekonsulenterna eller den de sätter i sill ställe skall medverka i de regionala organisationskommittéerna.

Riksrevisionsverket (RR V)

Förslagen är inriktade på en organisationsförändring. Erfarenheter från tidigare länsreformer (t ex den partiella länsreformen 1970) visar all sekloriseringsproblemen tenderar alt leva kvar trots organisationsförändringar. RRV anser därför atl en organisatorisk reform successivt bör följas upp.

Statistiska centralbyrån

utgår ifrån all del inför genomförandel av ny länsförvaltning ges tillfälle atl behandla berörda frågor i överiäggningar mellan verket, aktuella sektormyndigheter samt de centrala och regionala organisationskommittéer som utses all genomföra den nya organisationen.

Statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN)

Den föreslagna reformen avses bli genomförd i alla län, vilket innebär atl många chefer blir involverade. Länsstyrelsemas chefer har från bildandet av länsskattemyndighetema en ganska färsk erfarenhet av förändringsarbete, även om den förändringen från länsslyrelsemas synpunkt hade en helt annan inriktning än den nu aktuella. Andra berörda chefer har inte motsvarande erfarenhet.

Att genomföra en fullständig utbildning för alla i "förändringsarbele" är givetvis inte länkbart, om man beaktar reformens omfattning och den lid som står till förfogande. Man bör emellertid enligt SAMNs uppfattning så snart som möjligt under år 1989 ge ett mindre anlal särskilt utvalda nyckelpersoner (chefer) från berörda myndigheter en särskild central utbildning som är anpassad till den aktuella förändringen och som inriktas på att göra deltagarna särskilt komjjetenta all arbeta med den inom sina län eller centrala myndigheter. En sådan utbildning bör genomföras vid sidan av och utöver de konferenser för ömsesidig information om myndigheternas verksamhet, läget i genomförandeprocessen etc som givetvis också måste anordnas vid flera tillfällen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Modellen med en central organisationskommitté saml en regional motsva
righet i varje län är myckel tilltalande. Länsstyrelsen fömtsätter all de
regionala kommittéerna får största möjliga frihet och att dess ordförande,
dvs. landshövdingen, kan anses företräda den nya myndigheten innan
denna har bildals. Omfattningen av en eventuell riskförklaring bör t. ex.
kunna beslutas av den regionala kommittén alternativt landshövdingen.
Representanter för personalen böi' på lämpligt sätt knytas till kommittéer
na. 98

Länsstyrelsen i Norrbottens län Prop. 1988/89:154

hälsar med tillfredsställelse förslagen om alt särskilda organisationskommittéer skall ansvara för genomförandel. Det var en tidig iakttagelse i vår försöksverksamhet all denna lösning borde ha valls.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Om förslaget ändå genomförs måste de synpunkter som redovisas i ell bilagt yttrande från Statstjänstemannaförbundet beaktas. Statstjänstemannaförbundet (ST) instämmer i kommitténs uppfattning alt personalen måste vara delaktig i processen för att förnyelsen skall bli reell. ST vill särskilt understryka viklen av atl del avsätts resurser för att arbeta med gen om föra n d efrågorn a.

ST utgår från all fackliga företrädare för den berörda personalen bereds plats i såväl den centrala som de länsvisa kommittéerna liksom i de eventuella arbetsgrupper eller dylikt som bildas i länen.

Särskilda åtgärder för personalutveckling/utbildning behöver också vidtas i genomförandefasen för all skapa delaktighet och positiv inställning hos de berörda. Även framgent måste utvecklingsåtgärder planeras och genomföras. SAMPU-verksamhelen bör här utnyttjas ännu bättre än för närvarande.

Centralorganisationen SACO/SR

Del föreligger ell stort behov av utbildnings- och informationsinsatser direkt kopplade lill en ev reforms genomförande. Särskilda omorganisa-lionsmedel måste i så fall avsättas centralt för della ändamål. Det är myckel viktigt all de fackliga organisationerna motiveras all della och får representation i den centrala och de regionala organisationskommittéerna.

Statsanställdas Förbund

Utredningen föreslår all genomförandel av samordnad länsförvaltning läggs på en central och regionala organisationskommittéer. Förbundet har inget alt erinra mol detta. Vi fömtsätter dock att de fackliga organisationerna bereds plats i såväl den centrala som de regionala organisationskommittéerna.

Del av sammanfattningen i Statskontorets rapport Prop-1988/89:154

(1989:31) Samordnad länsförvaltning i Stockholms "

län

1.3 Överväganden och förslag

Vi bedömer all de avvikelser som fordras i Stockholms län från normalor-ganisalionen för länsstyrelserna iir tämligen små. Den anpassning som krävs med tanke på stmkturen i länet med många aktörer och en komplex planeringssituation kan väl klaras ut av en kommande regional organisationskommitté i samarbete med länsstyrelsens styrelse.

För närvarande arbetar även en utredning, den s. k. storstadsutredningen (Utredning om livsmiljön och det politiska deltagandet i storstädema. Dir 1988:64), med frågan om storstädernas politiska stmktur och den där rådande komplexiteten i offentliga sektorn. Vårt uppdrag har i flera fall tangerat den utredningens frågeställningar.

Vi har funnit det vara av stor vikt all de tillkommande förtroendemannaorganen inte bidrar lill atl öka komplexiteten i den ofTentliga sektorn i Stockholms län. Vi föreslår därför atl storstadsutredningens förslag avvaktas innan förtroendemannaorganisalionen i Stockholms läns länsstyrelse slutligt fastställs. Därefter bör länsstyrelsens styrelse, altemativt en regional organisationskommitté efter hörande av styrelsen, kunna lämna förslag om närmare utformning av fcirtroendevalda organ inom länsstyrelsen lill regeringen.

Vad del gäller länsstyrelsens inre organisation föreslår vi:

—atl regeringen avstår från att närmare reglera organisationen,

—atl en regional organisationskommitté får mandal att fastställa organisationen under ledningsnivån även i Stockholm,

—att ledningsorganisationen vid länsstyrelsen i Stockholms län bör vara större än vad utredningen föreslår som normalfall,

—att den regionala organisationskommittén får i uppdrag att föreslå antalet chefstjänster samt utformningen av ijänstemas arbetsinnehåll när huvuddragen i basorganisationen har fastställts,

—att ledningsfunktionens utformning vid länsstyrelsen i Stockholm prövas bland annat med avseende på behovet av en särskild länsöverdirek-lörstjänst.

100

Innehåll Prop. 1988/89:154

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Propositionens lagförslag....................................... ... 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 1989 .... 4

1 Inledning ..................................................... 4

2 Bakgrund ...................................................... 5

3 Försöksverksamheten i Norrbottens län ............... .. 10

4 Motiv för en reform ......................................... 12

5 Regionala och nationella mål ............................. .. 13

6 Ny regional förvaltning — allmänna principer.......... .. 15

7 Reformens omfattning....................................... 16

8 Utbildning ...................................................... 17

9 Kommunikationer ............................................ 20

10 De areella näringarna........................................ 21

10.1 Lantbruket ............................................... 21

10.2 Fisket...................................................... 23

10.3 Skogsbruket ............................................. 24

11 Fysisk planering och hushållning med naturresurser. .. 25

11.1 Fysisk planering och bostadsförsörjning ......... .. 25

11.2 Lantmäteriet .......................................... .. 26

12 Vissa övriga sektorer........................................ .. 27

12.1 Beredskapsarbeten m.m............................... .. 27

12.2 Statistik................................................... .. 28

12.3 Social omvårdnad ...................................... .. 29

13 Förtroendemannamedverkan .............................. .. 29

13.1.............................................................. FÖrtroendemannaorganisationens struktur 30

13.1.1 Styrelsen.......................................... .. 30

13.1.2 Nämnderna........................................ 31

13.1.3 Relationen styrelse-nämnd................... 32

13.2.............................................................. Val av ledamöter 33

14................................................................. Vissa organisationsfrågor och andra frågor inför ell genomföran
de ................................................................ 35

14.1 Inre organisation ....................................... 35

14.2 Lokalkontor .............................................. 37

14.3 Samarbete över länsgränserna...................... 38

14.4 Stockholms län.......................................... 38

14.5 Ikraftträdande ............................................ 38

15 Upprättat lagförslag ......................................... 39

16 Hemställan...................................................... 39

17 Beslut ......................................................... 39

101

Bilagal Sammanfattning av belänkandet SOU 1989:5-6 Sam- Prop. 1988/89:154

ordnad länsförvaltning............................... 40

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet

SOU 1989:5-6......................................... .. 45

1 Remissinstanserna ......................................... 47

2 Sammanställning av remissinstansernas inställning till reformen 49

3 Allmänna motiv för en reform av länsförvaltningen 51

(Kapitel 2, 4 och 5 i belänkandet)

4 Utvärdering av försöket i Norrbottens län ........... 60

(Kapitel 3 i belänkandet)

5 Omfattning och inriktning................................. 62

(Kapitel 6 och delar av kapitel 7 i betänkandet)

5.1 Utbildningsområdet......................................... 62

5.2 Bostadsförsörjning och fysisk planering ............. .. 64

5.3 Kommunikationer ........................................... 67

5.4 Areella näringar och landsbygdsutveckling........... 69

5.4.1 Lantbruk...................................................... .. 69

5.4.2 Skogsbruk.................................................... 72

5.4.3 Fiske........................................................... .. 73

5.5 Arbetsmarknad ............................................. 75

5.6 Lantmäteri.................................................... 77

5.7 Statistikfunklion............................................. .. 78

5.8 Övrig verksamhet som har lagils upp av remissinstanserna ... 79

5.8.1 Räddningstjänst, civilt totalförsvar mm.............. .. 79

5.8.2 Kuhurmiljövård ............................................. .. 79

5.8.3 Sociala frågor............................................... .. 80

5.8.4 Pris- och konkurrensverksamhel ....................... .. 80

6 Formerna för de nationella målens genomslag...... .. 81

(Kapitel 7 i betänkandet)

7 Former för förtroendemannainflytandet............... 85

(Kapitel 8 i betänkandet)

8 Rationaliserings- och besparingsefTekler............. 94

(Kapitel 9 i betänkandet)

9 Genomförandefrågor ...................................... 97

(Kapitel 10 i betänkandet)

Bilaga 3 Sammanfattning av statskontorets rapport 1989:31 Sam
ordnad länsförvaltning i Stockholms län ........ 100

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 102