Regeringens proposition 1988/89:150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition)

Prop. 1988/89:150

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 april 1989 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträflfade förändringar rörande såväl inkomst som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningen visar att budgetöverskottet för budgetåret 1988/89 blir ca 11,0 miljarder kr., vilket är ett lika stort överskott som beräknades i årets budgetproposition.

För budgetåret 1989/90 beräknades i budgetpropositionen ett överskott om ca 0,4 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett överskott på 10,7 miljarder kr.

1 propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. 1 särskilda bilagor till denna redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget förår 1989 med kalkyler för den svenska ekonomin 1990- 1993 samt en långtidsbudget för budgetåren 1989/90- 1993/94. Vidare föreslås en omläggning av den ekonomiska politiken inriktad på att dämpa efterfrågeexpansionen. Bland annat föreslås en tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten och den allmänna löneavgiften. 1 propositionen redovisas också vissa åtgärder för att öka tillväxten. Vidare preciseras utgångspunkter för förnyelsen av den oflfentliga sektorn och anges riktlinjer för en sådan förnyelse på tre områden, nämligen skolan, äldreomsorgen och arbetsmarknadspolitiken i vid bemärkelse. Förslag lämnas också om användningen av de medel som avsattes i budgetpropositionen för Sveriges deltagande i de Europeiska Gemenskapernas olika forsknings- och utbildningsprogram.

1    Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 150.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Thalén, Lönnqvist, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Persson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. 1 samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. 1 kompletteringspropositionen bör också tas med vissa andra frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m. m. och som bör behandlas av riksdagen under detta riksmöte.

Statsrådet Feldt föredrar den reviderade finansplanen samt redogör för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår, m.m. Statsråden Freivalds, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Feldt, Engström, Göransson, Persson, Hellström, Thalén, Lönnqvist, Nordberg, Johansson och Dahl föredrar de ifrågavarande förslagen inom statsrådsberedningens, justitie, social-, kommunikations-, finans-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads-, industri-, civil- samt miljö- och energidepartementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i underprotokollen för statsrådsberedningen och resp. departement.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Förslagen bör behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad finansplan m.m. Bilagal

Statsrådsberedningen Bilaga 2

Justitiedepartementet Bilaga 3

Socialdepartementet Bilaga 4

Kommunikationsdepartementet Bilaga 5

Finansdepartementet Bilaga 6

Utbildningsdepartementet Bilaga 7

Jordbruksdepartementet Bilaga 8

Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga 9

Bostadsdepartementet Bilaga 10

Industridepartementet Bilaga 11

Civildepartementet Bilaga 12   .

Miljö-och energidepartementet Bilaga 13

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga 1

_{Reviderad finansplan}

Bilaga 1

Reviderad finansplan

m

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition) såvitt avser reviderad finansplan, m.m.

1 Den ekonomiska politikens inriktning

Bakgrund

Den svenska ekonomin har efter omläggningen av den ekonomiska politiken hösten 1982 utvecklats mycket gynnsamt. Krisen i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet har ersatts av en period med ökad tillväxt och förnyad framtidstro. Den svenska industrins konkurrenskraft har förbättrats och exportutvecklingen har varit god. Investeringsnivån har höjts väsentligt. Obalanserna har minskat.

Särskilt markerad har förstärkningen av den offentliga sektoms finanser varit. Statens budgetsaido har förbättrats från ett underskott pä 86,6 miljarder kr. budgetåret 1982/83 till ett beräknat överskott på 11,0 miljarder kr. innevarande budgetär. Det är en betydande framgång för den ekonomiska politiken att statsfinanserna har sanerats pä detta sätt.

Även hushällens ekonomi har förbättrats påtagligt. Sjunkande reallöner, stagnerande sysselsättning och stigande arbetslöshet i början av 1980-talet har förbytts i växande reallöner och god tillgång på arbetstillfällen. Antalet sysselsatta har ökat med över 200 000 personer sedan 1982 och den öppna arbetslösheten har reducerats till 1,6% 1988. Den ekonomiska politikens viktigaste mål, den fulla sysselsättningen, har därmed i det närmaste uppnåtts.

Krisåren i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet hotade det välfärdssamhälle som byggts upp under efterkrigstiden. Den ökade tillväxten och de förbättrade offentliga finanserna har dock gjort det möjligt inte bara

1   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

att bevara utan även att bygga ut välfärden. Pensioner, sjukpenning, föräldra-      Prop. 1988/89:150 penning, arbetslöshetsersättning, barnbidrag och andra transfereringar till      Bil. I hushållen har höjts markant. Samtidigt har insatsema i sjukvården, bamomsorgen, äldreomsorgen och andra delar av den offentliga sektom ökat påtagligt.

Det finns emellertid ocksä betydande problem i den svenska ekonomin. En del av dessa är långsiktiga till sin natur. Produktionstillväxten är visserligen starkare än tidigare, men svagare än i de flesta andra länder. Detta sammanhänger främst med att produktiviteten ökar långsammare i Sverige än i omvärlden. Vidare är det totala sparandet i den svenska ekonomin inte tillräckligt för att uppnå balans i utrikesbetalningama trots att den offentliga sektoms finanser har stärkts väsentligt.

Andra och för dagen mycket påträngande problem är att bristen pä arbetskraft är påtaglig och pris-och löneökningarna högre i Sverige än i våra konkurrentl änder.

Den ekonomiska politiken har under senare år utformats för att möta båda dessa typer av problem. Genom att kombinera ulbudsstimulerande åtgärder med en stram utgiftspolitik har den inriktats pä att samtidigt stärka tillväxten och dämpa pris- och kostnadsökningarna. Uppgiften har varit att underlätta för svenska folket att bäde arbeta och spara sig ur krisen.

Den statsbudget för budgetåret 1989/90, som regeringen föreslog i budgetpropositionen ijanuari, gav uttryck för en fortsatt stram eflerfrågepolitik. Statsutgifterna beräknades öka med mindre än 1%. För första gången sedan början av 1960-talet föreslogs en balanserad statsbudget. Vidare föreslogs en indragning av vinstmedel frän företagen genom en särskild skatt pä företagsvinsterna under är 1989. Under hösten 1988 hade åtgärder vidtagits för att ytterligare dämpa överhettningen på byggmarknaden.

Stabiliseringspolitlken

Den ekonomiska aktiviteten och kostnadsutvecklingen har emellertid inte dämpats i den utsträckning som eftersträvats. Detta sammanhänger delvis med den internationella konjunkturen, som har varit stark det senaste året. BNP-tillväxten i OECD-området översteg 4% 1988 och de svenska företagens exportmarknader väx te mer än tidi gare beräknat. Inflationen i vär omvärld ökade något och penningpolitiken stramades ät med kraftigt stigande räntor som följd. Även dollarkursen och oljepriserna har stigit. För närvarande bedöms en gradvis dämpning av produktionstillväxten under de närmaste tvä åren vara mest sannolik, men risken finns att inflationstryck och obalanser i handeln mellan de stora ländema utlöser en mer markerad internationell konjunkturavmattning.

1 den svenska ekonomin har tendenserna till överhettning förstärkts de
senaste månaderna. Företagens prishöjningar har varit mer omfattande och
bytesbalansens underskott harblivit större än vad som tidigare förutsetts.
Industrin har pä hemmamarknaden höjt sina priser på bearbetade varor med
ca 10% det senaste året. Bytesbalansens underskott blev hela 15 miljarder kr.
1988. Bristen pä arbetskraft är påtaglig i stora delar av landet. Överhettnings
tendensema är särskilt uttalade i Stockholmsområdet. Överhettningen har nu -,

nätt en nivå där inte bara industrins fortsatta utbyggnad hämmas utan även      Prop. 1988/89:150

centrala välfärdsfunktioner inom värd och omsorg hotas. De löneavtal som      Bil. 1

nu har slutits för stora delar av arbetsmarknaden innebär att någon markerad

dämpning av löneökningarna inte sker i är. I budgetpropositionen framhöll

regeringen att löneökningar i år av samma storlek som under senare är inte är

förenliga med den ekonomiska politikens långsiktiga mäl och att politiken

såväl under 1989 som därefter kommer att utformas så att inflationstendenser

hälls tillbaka.

Hög inflation utgör ett allvarligt hinder för strävandena att nä en rättvis, väl fungerande och balanserad ekonomi. Det har i olika sammanhang visats att höga pris- och löneökningar är ett hot mot den fulla sysselsättningen. Konkurrenskraften försvagas öch bytesbalansen försämras. Inflationen vidgar ocksä de ekohomiska klyftorna.

Mot bakgmnd av att överhettningen i den svenska ekonomin har stärkts de senaste månadema bör en omläggning nu genomföras av den ekonomiska politiken, inriktad pä att dämpa efterfrågeexpansionen. Det är väsentligt att en åtstramning sker innan problemen hinner utveckla sig till en ny kris. Det gäller att vidta ätgärder pä bred front för att undvika en utveckling som kan leda till stagnation, ökad arbetslöshet och försämrad levnadsstandard.

Den omläggning som nu föreslås utgör inte nägot avsteg från den tredje vägens ekonomiska politik. Liksom tidigare kommer regeringen inte att acceptera att använda arbetslösheten som ett medel för att fä ned inflationen. Full sysselsättning fortsätter att vara det övergripande målet. De ätgärder som nu bör vidtas syftar till att eliminera överefterfrägan på varor, tjänster och arbetskraft.

Det är ocksä viktigt att understryka åtgärdemas tidsbegränsade karaktär. En allmän och kännbar åtstramning skall under en begränsad tid sänka den höga temperaturen utan att långsiktigt minska tillväxten av produktion och sysselsättning.

Åtstramningen bör inriktas på att dämpa säväl den privata konsumtionen som löneglidningen. Åtgärdema bör ges en sådan inriktning att de bidrar till en balanserad regional utveckling. Följande ätgärder föresläs:

- Mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden 1 juli 1989--31 december 1990.

- Skatter pä alkoholhaltiga drycker och tobak höjs den 9 juni 1989.

- Den allmänna löneavgiften höjs med 2 procentenheter under perioden 1 september 1989-31 december 1990.

- IStockholmsomrädet höjs den allmänna löneavgiften med ytterligare 3 procentenheter, dvs. med totalt 5 procentenheter under samma period. Kommuner och landsting undantas frän den extra höjningen i Stockholmsområdet.

De föreslagna åtgärderna gör det än viktigare art statens insatser för atl stödja ekonomiskt svaga grupper utformas pä ett ändamålsenligt sätt. Genomförda studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt atl stödja bamfamiljer än livsmedelssubventioner. Därför bör livsmcdelssubvenlioner-

na avskaffas och barnbidragen höjas. Pensionärer och studerande kommer all      Prop. 1988/89:150 kompenseras automatiskt för de prisökningar som uppstår genom all pen-      Bil. 1 sioner och smdiemedel är knutna till basbeloppet.

Som ett led i den fortgående reformeringen av skattesystemet bör den statliga inkomstskatten sänkas 1990. Förändringama av skatteskalan bör ha ungefär samma iruiktning och utformning som den skattesänkning, som har genomförts i är. Därigenom kan de löneavtal som har slutils pä delar av arbetsmarknaden realiseras. Dessa avtal innebär en påtaglig dämpning av de avtalade löneökningama 1990, men för att de totala limlöneökningama skall kunna nä ned till omvärldens och försvagningen av vär konkurrenskraft upphöra mäste även löneglidningen reduceras kraftigt. Del är inte sannolikt att en sådan dämpning realiseras om ekonomin fortsätter all vara överhettad.

De åtgärder som föresläs leder visserligen till att den uppmätta inflationen tillfälligt stiger under 1989. Samtidigt dämpas överhettningen och en god gmnd läggs för en lägre inflation under kommande är. En höjning av mervärdeskatten har i detta sammanhang den fördelen all den har en bred verkan och inte enbart belastar vissa gmpper. Den medför ocksä all en del köp av kapitalvaror senareläggs till efter 1990. Sammantaget bör den åtstramning som nu föresläs leda till en utveckling där bäde löneglidningen och de sammantagna pris- och löneökningama blir betydligt lägre 1990 än tidigare år.

Åtgärder för tillväxt

Åtstramningen av inhemsk efterfrägan bör kombineras med åtgärder inriktade mot ekonomins utbudssida, vilka kan bidra till en fortsatt tillväxt. Därigenom bör fömtsättningama vara goda för en fortsall gynnsam utveckling i den svenska ekonomin under 1990-talet.

Av särskild betydelse i della sammanhang är hur arbetskraftsutbud och produktivitet utvecklas. Bristen pä arbetskraft utgör i dag ell hinder säväl för industrin atl utvidga sin kapacitet och produktion som för kommunema att klara vikliga samhällsfunktioner som värd och omsorg. Även i ett längre tidsperspektiv finns det anledning att räkna med all bristande tillgäng pä arbetskraft kan komma all utgöra en väsentlig restriktion för tillväxten. Mot denna bakgmnd är det väsentligt all stimulera till ett ökat arbetskrafisuibud.

Den politik som regeringen har fört i detta syfte under senare är måste fullföljas. Mest betydelsefull i della sammanhang är den skallereform som förbereds inför 1991. Den sänkning av skatten på arbetsinkomster som planeras torde fä betydande positiva effekter pä arbetskraflsutbudet. Den arbetsmiljökommission, somnu inlett sin verksamhet, bör kunna initiera insatser för att minska ulslagningen frän arbetslivet och nedbringa omfattningen av arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar. Härigenom kan arbetslinjen hävdas pä fier omräden. Ytterligare ätgärder bör vidtas för all öka arbetskraflsutbudet och underlätta rörligheten på arbetsmarknaden.

Den svaga produktivitetsutvecklingen är elt annal problem som mäste
lösas. Under senare år har produktivitetstillväxten i näringslivet varit väsent
ligt lägre än i vär omvärld. En snabbare produktivitetstillväxt skulle förbättra
löntagarnas köpkraft och dämpa inflationen. Den skulle ocksä göra del lättare a

att tillfredsställa angelägna behov inom den offentliga sektom. Prop. 1988/89:150

Politiken för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka produktivitets- Bil. 1 tillväxten bör därför drivas vidare. Även pä detta område är den planerade skallereformen av största betydelse. Åtgärder utreds och förbereds pä elt flertal andra omräden, bl.a. jordbmks- och iransporlomrädena, miljö- och energiomrädet, bostads- och byggnadssektorn samt de finansiella marknaderna.

En väsentlig uppgift för politiken de närmaste åren är att göra Sverige delaktigt i de integrationssträvanden som nu pågår i Europa. Särskilda resurser bör avsättas för att underlätta denna process. Senare denna dag lämnas förslag om användningen av de medel som avsatts i budgetpropositionen för Sveriges deltagande i EG olika forsknings- och utbildningsprogram.

Den ofTentliga sektorn

Det svenska välfärdssamhället är väl utvecklat. Sverige satsar mer av sina resurser än något aimat land på utbildning, vård, omsorg och annan offentlig service. Den ekonomiska tryggheten vid sjukdom, arbetslöshet och älderdom är god. Välfärden är jämnare fördelad än i de flesta andra länder.

Det finns flera omständigheter som begränsar möjligheterna lill fortsatt utbyggnad av den offentliga verksamheten. Skaiieiryckei är högre i Sverige än i något annat land och bör hällas nere. Brislen på arbetskraft gör att del inte är möjligt alt öka sysselsätmingen i den offentliga sektorn som tidigare.

Vidare är sparandet i den svenska ekonomin för litet. Bytesbalansen uppvisar betydande underskott, vilket leder till stigande utlandsskuld och räntebetalningar. Trots att den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats mycket starkt sedan början av 1980-lalel har det inte nått upp till nivåerna i början av 1970-talet. 1 synnerhet är sparandel inom AP-fonden nu mindre. Det privata sparandet är för närvarande negativt och det är inte troligt att del kommer all öka så mycket att det fyller ekonomins samlade behov. Därför mäste det offentliga sparandet öka.

Mot denna bakgrund bör den ekonomiska politiken de närmaste åren inriktas pä att öka det offentliga sparandel samtidigt som .skattetrycket hälls nere. Utrymmet för de offentliga utgiftemas expansion blir därmed starkt begränsat.

Inom den offentliga sektorn finns goda möjligheter att öka uibylel av insatta resurser. Det är en huvuduppgift de kommande åren att fortsätta arbetet med att förnya den offentliga sektorn. Organisatoriska och andra förändringar bör genomföras som gör det möjligt att utveckla och förbättra den offentliga verksamheten. Genom en effektivare användning av de resurser som avsatts för den offentliga sektorn kan välfärden i det svenska samhället öka. Vissa utgångspunkter för della arbete bör nu preciseras främst pä tre omräden. Det gäller skolan, äldreoinsorgen och arbetsmarknadspolitiken i vid bemärkelse.

Den ekonomiska situationen i kommunema väntas bli god 1990. Del beror
pä att kommunernas inkomster ökar relativ t snabbt till följd av de senaste
årens kraftiga löneökningar i ekonomin som helhet. Skatteutjämningsavgif-

ten bör höjas så att den finansierar den automatiska ökningen av skatteutjäm- ftop. 1988/89:150 ningsbidraget. Vidare bör skalleuljämningssyslemet förändras sä alt de Bil. 1 ekonomiska fömtsättningama mellan kommunema utjämnas ytterligare och en minskning av skillnadema i kommunal utdebitering mellan kommunema underlättas. Bidragen till bamomsorgen bör vidare öka för all underlätta för kommunerna alt i enlighet med regeringens och riksdagens beslut nä full behovstäckning under 1991. Ökningen av bidragen bör delvis finansieras med skatteuljämningsavgifier.

2 Den intemationella ekonomin

Utvecklingen i världsekonomin var övervägande positiv 1988. Produktionstillväxten i industriländerna var stark. Sysselsättningen ökade kraftigt. Arbetslösheten minskade i flertalet länder, men den är fortfarande mycket hög, särskilt i Västeuropa. Världshandeln växte snabbare än pä flera är och obalanserna i handeln mellan de största industriländerna reducerades ytterligare. Tendenser till ökad inflation i en del av induslriländema ledde lill en penningpolitisk åtstramning med åtföljande högre räntor. För mänga av utvecklingsländema förvärrades skuldsituationen samtidigt som tillväxten i dessa länder sjönk och inflationen ökade.

BNP-tillväxten i OECD-länderna sammantagna uppgick lill drygt 4% 1988. För Västeuropa blev den 3,5%, den högsta tillväxten ell enskilt är sedan mitten av 1970-talet. Särskilt positivt är att näringslivets investeringar ökade mycket kraftigt i flertalet länder. Bakom denna utveckling låg en allmänt stark efterfrägan och förbättrad lönsamhet.

Det amerikanska bytesbalansunderskotlet minskade 1988 som andel av landets BNP med närmare 1 procentenhet lill 2,5%. Det japanska överskottet minskade i ungefär samma omfattning, medan det västtyska överskottet i stort sett förblev oförändrat. Samtidigt halverades Förbundsrepublikens bilaterala överskott gentemot Förenta statema. Däremot ökade obalanserna i handeln inom Västeuropa.

En gradvis dämpning av produktionstillväxten förutses under återstoden av 1989 och under 1990. BNP-tillväxten för OECD-länderna sammantagna väntas uppgå till 3% i är och 2,5% nästa är. Inflationen i OECD-området de närmaste två aren bedöms uppgå lill 4,5% per är.

Som ett resultat av att produktionstillväxten mattas av kan sysselsätlningstillväxten väntas bli lägre. Därmed bryts sannolikt de senaste två årens nedgång i arbetslösheten. För närvarande uppgår arbetslösheten till inemot 11 % i Västeuropa och till över 7% i hela OECD-området.

Det finns emellertid en stor risk för att den internationella utvecklingen blir betydligt sämre än vad som nyss angetts. Inflationstakten steg under 1988 och penningpolitiken skärptes. I Storbritannien, Förenta statema och Canada saml i en del mindre industriländer fiims - trots kvardröjande arbetslöshet -klara tecken pä överhettning. Den ekonomiska politiken kan komma att stramas ät ytterligare om det visar sig att inflationen fortsätter all öka. Della kan medföra en markerad konjunkturavmatming.

Ett annat osäkerhetsmoment är de kvarvarande externa obalanserna

mellan de stora industriländerna. Effekterna av tidigare växelkursföränd-     Prop. 1988/89:150 ringar torde nu i stort sett vara uttömda. Utjämningen av obalanserna kom-      Bil. 1 mer med nuvarande ekonomisk-politiska inriktning i berörda länder sannolikt inte att föras mycket längre. Därmed ökar risken för kraftiga förändringar i valutakurser, aktiekurser och räntenivåer och för att tillväxten avtar.

Det är en utbredd uppfattning att ytterligare åtgärder bör vidtas i de stora ländema för alt minska kvarvarande obalanser. Det är därvid väsentligt all politiken bedrivs i nära samarbete mellan ländema. Åtgärder för att förbättra sparandet i den amerikanska ekonomin anses nödvändiga för att skapa det resursutrymme som krävs fören sanering av bytesbalansen. En fortsatt minskning av det federala budgetunderskottet bedöms vara elt viktigt led i en sådan politik. Även överskottsländerna bör genom struklurpolitiska och andra ätgärder bidra till en utjämning av de kvarstående obalanserna i världsekonomin. Fortsatta strukturpolitiska ätgärder i flertalet industriländer för att få ned arbetslösheten är väsentliga.

1 utvecklingsländema som grupp uppgick BNP-lillväxlen till drygt 4% 1988. Detta relativt gynnsamma utfall förklaras främst av en snabb expansion i en rad asiatiska länder. 1 länder i Afrika och Latinamerika med allvarliga skuldproblem var tillväxten svag och svårigheterna all tillförsäkra sig extem finansiering växande. Nyutlåningen frän bankema har helt avstannat. Den otillräckliga finansieringen medverkade till att nödvändiga anpassningsätgärder i skuldländema fördröjdes.

Mot denna bakgrund finns det anledning att välkomna de initiativ som nyligen tagits dels för att öka stödet lill de fattigaste länderna, dels för att minska medelinkomstländemas skulder. Pä sistnämnda område har den nya amerikanska administrationen framlagt förslag om all skuldländer och banker i större utsträckning skall ingå avtal om frivillig skuldminskning. Intemationella valutafonden och Världsbanken förutsätts underlätta sådana avtal genom att delta i finansieringen. Denna medverkan kan emellertid innebära risker för institutionemas finansiella integritet. Dessutom uppkommer en rad svårlösta tekniska problem. Det är därför inte möjligt att nu bedöma i vilken utsträckning det amerikanska initiativet kan komma att lindra de berörda utvecklingsl ändemas problem.

3 Den svenska ekonomin

3.1 Prognos för 1989 och utblick mot 1990

Den svenska ekonomin kännetecknades under 1988 av en stark konjunktur och tendenser till överhettning. BNP-tillväxten\ar drygt 2% 1988, enligt preliminära nationalräkenskaper. Tillväxten hämmades pä flera omräden av-ett högt kapacitetsutnyttjande och brist pä arbetskraft.

De åtgärder, som nu föresläs, väntas fä en återhållande effekt pä efterfrå
gan under 1989 och 1990. Konsumentprisema beräknas till följd av åtgärder
na öka med drygt 2 procentenheter mer under loppet av 1989. Samtidigt
minskar innationstrycket i ekonomin och säväl den underliggande infla
tionen, dvs. inflationen rensad för indirekta skaller och subventioner, som
löneglidningen torde bli lägre. Den privata konsumtionen beräknas öka ca 1 y

procentenhet långsammare bäde 1989 och 1990. Hänsyn har dä tagils till Prop. 1988/89:150 både att realinkomsterna blir lägre och alt sparandet kan förväntas öka. BNP- Bil. 1 tillväxten fömtses bli ca 1/2 procentenhet lägre bäde 1989 och 1990. Bytesbalansen väntas förbättras med ca 2 miljarder kr. 1989 och 8 ä 9 miljarder kr. 1990 jämfört med vad som skulle ha blivit fallet ulan ätgärder. Därigenom kan den tidigare trenden mot ökande underskott i bytesbalansen brytas. 1 den beskrivning av den svenska ekonomins utveckling, somredovisas i del följande, har hänsyn tagits till konsekvensema av de föreslagna åtgärderna.

Den privata konsumtionen steg förra aret med drygt 2%. Efter avregleringen av krediimarknaden i slutet av 1985 har hushällen anpassat sig till de bättre länemöjlighetema och ökat inköpen av varaktiga varor mycket starkt. Utvecklingen 1988 tyder pä en viss dämpning av expansionen. Den tidigare kraftiga nedgången i hushällens sparkvot upphörde 1988. Detaljhandelns försäljning under senare delen av 1988 och de första månadema 1989 tyder på en fortsatt ökning av den privata konsumtionen i ungefär samma takt som under 1988. Hushällens realinkomster beräknas emellertid som en följd av de nu föreslagna åtgärderna öka nägot långsammare än i fjol. Den privata konsumtionen beräknas därigenom öka med knappt 1% 1989.

Tabell 1 Försörjningsbalans

	Miljarder kr. löpande priser 1988	Procentuell volymförändring
		1987                       1988	1989
BNP Import Tillgång Privat konsumtion Offentlig konsumtior Brulloinvesteringar Lagerinvesteringar' Export Användning Inhemsk efterfrägan Nettoexport'	1093,8 335,6 1429,4 569.7 1  294.0 214.4 -2,6 353.9 1429,4 1075.5 18.3	2,4                        2,1 6.3                    5,5 3.4                    2,9 3.8                         2,2 1.3                         1,4 6.2                         5,3 0,1                         0,3 2.5                    3,0 3.4                    2,9 3.7                        2,9 -1.2                       -0.8	1.6 5,2 2,6 0,8 1,6 4,0 0,4 3,8 2,6 2,1 -0.5

' Föländring i procent av föregående års BNP

Den offentliga konsumtionen har under 1980-talet ökat långsammare än under 1970-talet. Det gäller både den statliga och den kommunala konsumtionen. I år beräknas dock den statliga konsumtionen öka något mer än under de senaste åren, trots en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Detberorpå att försvarsinköpen beräknas öka förhållandevis starkt. Den kommunala konsumtionen ökade något mindre 1988 än året innan. Det sammanhänger sannolikt med att verksamhetens utbyggnad hölls tillbaka av brist pä arbetskraft. Den kommunala konsumtionen bedöms öka med 1 1/2% 1989.

Bruttoinvesteringarna har, med undantag för 1986, de senaste fem åren

ökat med 5-6% per är. Det höga kapacitetsutnyttjandel och den goda lönsam- Prop. 1988/89:150 heten ligger bakom den kraftiga investeringsuppgängen. Den starka in- Bil. 1 vesleringskonjunkturen har medfört att byggmarknaden har blivit överhettad trots de ätgärder, som har vidtagits under senare år för att dämpa efterfrägan inom byggsektorn och bereda plats för mer bostadsbyggande. Även i är fömtses investeringama öka relativt kraftigt. Främst gäller det näringslivets och i synnerhet industrins investeringar. Bosiadsinvesteringama blev 1988 nägot högre än väntat, vilket främst sammanhänger méd att ombyggnadsinvesleringarna inte minskade så mycket som fömlsells. Under 1989 kommer den beslutade begränsningen av omby ggnadsverkamheten atl resultera i minskade ombyggnadsinvesteringar. Byggandet av nya bostäder väntas ligga kvar pä en hög nivå.

By/ejfca/artJCrt uppvisade ett underskott pä ca 15 miljarder kr. 1988, se tabell 2. Handelsbalansen förbättrades nägot medan tjänste- och iransfere-ringsbalansen försämrades med hela 10 miljarder kr.

Tabell 2 Bytesbalans Miljarder kr., löpande prisei
	1987	1988	1989
Export av varor Import av varor Korrigeringspost Handelsbalans Tjänslebalans Transfereringsnetlo Bytesbalans	281,4 257,4 -1,5 22,5 -3,8 -25,4 -6,7	304.8 279,7 -1,0 24,1 -10,3 -29,1 -15,3	338,3 307,4 -1,0 29,9 -11,3 -35,6 -17,0

Exporten av bearbetade varor beräknas öka med drygt 4% i är. Marknadstillväxten för den svenska exportindustrin beräknas lill drygt 6%, men kapaciielsbegränsningarmedför att denna tillväxtpotential inte till fullo kommer all kunna utnyttjas. I den senaste konjunklurbarometcm rapporterade drygt hälften av företagen brist pä produktionsresurser som det främsta hindret för Ökad produktion. Importen beräknas forlsälla att öka snabbare än exporten. Bytesförhållandet väntas förbättras även i är. Sammantaget beräknas handelsbalansen ge ett överskott pä ca 30 miljarder kr. 1989.

Underskottet i tjänste- och transfereringsbalansen väntas fortsätta att öka i är lill följd av ökade turistutgifler och ökade räntebetalningar på en växande utlandsskuld, vilken sammanhänger med bl.a. en stark ökning av de svenska företagens utlandsinvesteringar. De svenska direktinvesteringama i utlandet finansieras till stor del med lån i utlandet, vilka ger upphov lill ränteutgifter, som registreras i bytesbalansen. En stor del.av avkastningen frän direktinvesteringama, bl.a. återinvesterade vinstmedel, faller emellertid utanför, bytesbalansstatistiken. Sammantaget beräknas underskottet i bytesbalansen öka lill ca 17 miljarder kr. i är.

Del iola]ifinansiella sparandet i ekonomin försämrades dramatiskt under andra hälften av 1970-talet och de första åren pä 1980-lalel. Det finansiella sparandeunderskollet, mätt som underskottet i bytesbalansen, motsvarade

1982 ca 4% av BNP. Därefter har en förbättring skett. En väsentlig orsak är      Prop. 1988/89:150
att den offentliga sektoms, särskilt slalens, sparande har ökat. Bil. 1

Det förbättrade finansiella sparandet i den offentliga sektorn har emellertid motverkats av en försämring i den privata sektom. Företagens sparande minskade relativt kraftigt förra året, främst pä gmnd av ökade investeringar. En fortsatt försämring väntas i är som en följd av den fortsatt starka investeringsulvecklingen. Hushällssparandet har utvecklats negativt efter avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985. Sparkvoten minskade bäde 1986 och 1987, men blev i stort sett oförändrad 1988 och väntas bl.a. som en följd av de nu föreslagna åtgärderna öka nägot i är.

Timlönekostnaderna ökade med i genomsnitt 7,2% 1988. Detta är ungefär 3 procentenheter mer än genomsnittet för våra viktigaste konkurrentländer. Även inflationen var högre än i omvärlden. Förra året steg konsumentpriserna med ca 6%, vilket är ungefär 2 procentenheter mer än i våra viktigaste konkurrentländer.

Pä vissa delar av arbetsmarknaden finns löneavtal för 1989. Med hänsyn lill alt avtalsförhandlingar för övriga delar av arbetsmarknaden fortfarande pägår baseras beräkningarna för den svenska ekonomin pä en schablonmässig framskrivning av löneökningarna med 7% 1989. Del är samma beräkningsförfarande som användes i finansplanen ijanuari i är.

KonsumentprisernahcTa.kna.soka.Tnsd drygt 8% under loppet av 1989. Höjningen av mervärdeskatten, den allmänna löneavgiften och skatlema på drycker och tobak samt avskaffandet av livsmedelssubvenlionema beräknas bidra till prisökningen under året med drygt 2 procentenheter. Därvid har förutsatts att de föreslagna åtgärderna delvis övervältras bakåt, dvs. dämpar den underliggande inflationen. Mellan årsgenomsnitten 1988 och 1989 beräknas konsumentprisema öka med drygt 7%.

Sysselsättningen ökade myckel starkt 1988. Antalet sysselsatta ökade med över 60 000 personer, vilket är den största ökningen sedan 1979. Den stigande efterfrägan pä arbetskraft har även haft en god regional spridning. Arbetslösheten har minskat i samtliga län och i flera regioner som under lång lid upplevt en kärv arbetsmarknad rapporteras i dag brist pä arbetskraft. Betydande skillnader i arbetslöshetsnivå kvarstår dock mellan olika delar av landet. Även skogslänens tidigare ulflyttningsöverskoii vändes 1988 lill ell litet men positivt inflyttningsnetto.

Efterfrågan på arbetskraft väntas förbli hög under resten av året, trots den föreslagna åtstramningen. För innevarande är görs nu bedömningen att sysselsätmingen ökar med ca 40 000 personer. Arbetslösheten förutses förbli låg.

N'iT d&t gåUcT utvecklingen 1990 finns ännu mänga oklarheter. Nägon egentlig prognos kan därför ännu inte redovisas. Däremot görs vissa beräkningar i den reviderade nationalbudgeien av utvecklingen 1990 givet vissa antaganden om den intemationella utvecklingen, de svenska timlönerna m.m.

I dessa beräkningar har antagits att tillväxten i vär omvärld fortsätter, men i nägot lägre takt än i är. Vidare har antagits att den genomsnittliga limlönen för svenska löntagare ökar med 4% 1990 och alt den statliga inkomstskatten sänks i ungefär samma utsträckning som i år. Konsumentprisema beräknas

10

dä öka med ca 4% under loppet av 1990 och hushällens realinkomster stiga      Prop. 1988/89:150 med 1-1 1/2%. Sparkvoten väntas fortsätta att öka 1990 och den privata      Bil. 1 konsumtionens tillväxt begränsas därigenom till ca 1/2%. Även BNP-tillväxten fömtses dämpas till ca 1%. Bytesbalansens underskott väntas ligga kvar pä nivån 17 miljarder kr.

Dessa beräkningar tyder pä en markerad avmattning i konjunkturen nästa år. Försämringen av konkurrenskraften och försvagningen av den externa balansen skulle upphöra, överhettningstendensema torde minska och utrymme pä arbetsmarknaden skapas för en fortsatt utbyggnad av industrin och särskilt viktiga omräden som värd och omsorg.

3.2 De närmaste åren

Pris- och löneökningstaklen i Sverige har under en följd av år varit högre än i våra konkurrentländer. Det försämrade relativa pris- och kostnadslägel har än sä länge fält endast ett begränsat genomslag på bytesbalansen, främst lill följd av att konkurrenskraften var god efter devalveringen 1982 och all världsmarknaden sedan dess har vuxit snabbt. Den svenska utrikeshandeln har ocksä gynnats av prisfall pä olja och en prisuppgäng för skogsindustrins produkter. Vidare har de senaste årens nedgång i dollarkursen förstärkt konkurrenskraften bl.a. i förhållande till den tyska industrin. Till detta kommer att det svenska näringslivet har genomgått en strukturomvandling, som har förbättrat konkurrensförmägan.

Alt situationen snabbt kan förändras framgår av de beräkningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeien. Om världsmarknadstillväxlen blir något lägre än under de senaste åren och den svenska inflationen inte kommer ned i nivå med omvärldens, kommer den svenska ekonomin att stagnera inom nägra är. Dä ökar arbetslösheten snabbi samtidigt som sparandet försämras i den offentliga sektorn och i ekonomin som helhet.

Betydligt bättre blir utvecklingen om den svenska ekonomin anpassas lill den pris- och löneökningstakt som råder i våra konkurrentländer. Då finns fömtsättningar för en fortsall god ekonomisk utveckling under de närmaste åren med en genomsnittlig ärlig tillväxt pä ca 2% och en forisatt läg arbetslöshet. Härigenom kan sparandet förbättras och en god grund läggas för en framlida välståndsökning.,

Den ekonomiska tillväxten har under de senaste åren begränsats av brist på arbetskraft trots att arbetskraflsutbudet ökat myckel snabbare än tidigare. Motsatsen gäller emellertid för arbetskraftens produktivitet. Den har vuxit med i genomsnitt endast ca 1% per år under de senaste fem åren. Särskilt bekymmersam förefaller situationen vara i tjänstesektorn. Underlaget för att bedöma produktiviteten i denna sektor är emellertid osäkert.

Av de kalkyler för den ekonomiska utvecklingen som redovisas i den reviderade nationalbudgeien framgår också att tillväxten i de offentliga utgifterna utgör ett problem under de närmaste åren. De offentliga utgiflema beräknas enligt dessa framskrivningar stiga som andel av BNP under den närmaste femårsperioden även vid det mer gynnsamma förlopp där våra priser och löner inte ökar mer än i omvärlden. Skulle ekonomin stagnera på

11

det vis som blir fallet vid en fortsatt hög inflation blir utgiftsutvecklingen än      Prop. 1988/89:150 mer problematisk. Det bör understrykas att dessa beräkningar inte är pro-      Bil. 1 gnoser av vad som kommer att ske utan visar vad som händer om nuvarande tendenser skrivs fram.

3.3 Långtidsbudgeten

Långtidsbudgetens beräkningar åskådliggör konsekvenser av redan fattade beslut. Beräkningarna visar att statsbudgetens inkomster under perioden t.o.m. 1993/94 i ett altemativ med lägre inflation ökar med ca 3% per år i löpande priser. Utgifterna beräknas stiga med knapp 14% årligen. I ett altemativ med högre inflation kalkyleras inkomsterna öka med drygt 4% per är, medan utgiftemas ökningstakt beräknas uppgå till ca 7% ärligen.

De utgifter som realt skulle öka mest under perioden är främst bidragen till hushall och kommuner. Den största utgiftsökningen svarar räntebidragen till bostäder för. Andra stora utgiftsökningar beräknas för bidragen lill barnomsorgen och skatteutjämningsbidragen. De statliga utgifterna för konsumtion, dvs, främst utgifter för försvar, utbildning, rättsväsende och allmän förvaltning, beräknas däremot minska nägot i reala termer.

Pä statsbudgetens inkomstsida redovisas vissa sociala avgifter netto mot de utgifter de är avsedda att finansiera. Dessa utgifler - främst sjukförsäkringen och arbetskadeförsäkringen - fömtses öka kraftigt under kommande femårsperiod. Detta medför att avgifterna för dessa syslem enligt långtidsbudgeten inte beräknas täcka utgifterna under perioden. De underskott som därmed uppstår påverkar statsbudgetens saldo.

Budgetöverskottet beräknas enligt långtidsbudgeten förbättras i alternativet med läg inflation frän 10,7 miljarder kr. budgetåret 1989/90 lill 11,5 miljarder kr. 1993/94.1 altemativet med hög inflation försämras saldot till ell underskott pä 29,4 miljarder kr. slulåret i perioden. Skillnaden pä närmare 41 miljarder kr. mellan alternativen beror i första hand pä att utgifterna för statsskuldräntor och räntesubventioner lill bostäder blir högre i altemativet med hög inflation. En utveckling i enlighet med della alternativ medför också högre arbetslöshet, vilket i sin tur ökar statsbudgetens utgifter.

Socialförsäkringssystemet visar ett försämrat sparande under den kommande femärsperioden. Ett växande antal pensionärer, en ökad andel pensionärer med ATP och allt fler med hög eller full ATP-poäng medför att AP-fondens utgifter växer snabbare än dess inkomster. Utgiflema för ATP väntas under längtidsbudgetperioden växa realt med 4,8% per är. Sparandet I AP-fonden fömtses i altemativet med läg Inflation dock inte försämras eftersom inkomsterna har förstärkts med höjd ATP-avgift. I altemativet med hög inflation förbättras sparandet pä gnmd av högre avgifts- och ränteinkomster. Om perspektivet förlängs försämras dock sparandet i båda altemativen. Även kommunsektorns sparande beräknas minska.

12

Tabell 3 Budgetsaido budgetåren 1982/83-1993/94					Prop. 1988/89:150
Miljarder kr.. löpande priser					Bil. 1
Budgetär   Inkomster	Utgifter	Stats-	Budget-	Budgetsaido
	exkl. stats-	skuld-	saido	som ajidel
	skuldräntor	räntor		av BNP
Utfall
1982/83     191,3	229.7	48,2	-86,6	-13,1%
1983/84    221.1	237,9	60.4	-77.1	-10,3%
1984/85    260,6	253,9	75,2	-68,5	-8,3%
1985/86    275,1	255,4	66,5	-46,8	-5,2%
1986/87    320.1	271,5	63,8	-15,2	-1,6%
1987/88    332,6	283.3	53,4	-4,1	-0,4%
Nuvarande beräkning
1988/89    364,9	' 300.3	53.6	11,0	1,0%
1989/90    385,8	318,1	57.0	10,7	0,9%
Lägalternativ
1990/91    394.1	332,5	58.0	3,6	0,3%
1991/92    390,5	345,1	56.0	-10,6	-0,8%
1992/93    409,6	357,7	53.0	-1,1	-0,1%
1993/94    431.7	371,2	49.0	11,5	0,7%
Högalternativ
1990/91    409.6	343.0	58,0	8,6	0,6%
1991/92    412,0	366,9	58.0	-12,9	-0,9%
1992/93    430,5	393,8	60.0	-23.3	-1,5%
1993/94    455.3	422,7	62,0	-29,4	-1,8%

4 Ekonomisk-politiska åtgärder 4.1 Stabiliseringspolitiken

Den svenska ekonomin är för närvarande inne i en högkonjunktur. Kapacitetsutnyttjandel är högt I stora delar av ekonomin och brislen pä arbetskraft utbredd. Pris- och löneökningarna är snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer. Därtill kommer att bytesbalansen uppvisar stigande underskott.

1 flera avseenden har tendensema till överhettning förstärkts de senaste månadema. Den intemationella konjunkturen har varit starkare än vad som tidigare fömtsetts. De svenska företagen har dock Inte kunnat öka exporten I takt med marknadens tillväxt eftersom expansionen hållits tillbaka av brist på produktionsresurser. I stället har företagen höjt prisema relativt kraftigt och förlorat marknadsandelar I större omfattning än vad som tidigare fömlsells.

Oljepriserna och dollarkursen har stigit, vilket försvagar den svenska bytesbalansen. Även de internationella räntenlväema har sligit, vilket medför ökade räntebetalningar för våra utlandslän. Bytesbalansens underskott har blivit större än vad som tidigare beräknats.

Även pä hemmamarknaden har industriföretagens prishöjningar varit omfattande. Producentpriserna pä bearbetade varor levererade lill hemmamarknaden har det senaste året stigit med ca 10%, medan importprisema pä bearbetade varor bara har stigit med drygt 4%. Särskilt kraftiga har prisstegringarna varit inom de delar av industrin som levererar varor till

13

byggsektom. Prop. 1988/89:150

Sysselsättningen har de senaste månaderna fortsatt all öka snabbt och      Bil. 1 bristen pä arbetskraft har accentuerats. Två tredjedelar av industriföretagen uppgav I den senaste konjunkmrbarometem att de hade brist pä yrkesutbildad arbetskraft. Man får gä tillbaka till mitten av 1970-talet för att finna lika höga bristtal.

överhettningstendensema pä arbetsmarknaden är särskilt uttalade i Stockholmsområdet. Andelen industriföretag med fullt kapacitetsutnyltjande och med brist på yrkesarbetare är där högre än i resten av landet. Efterfrågan på arbetskraft har fortsatt att växa under första kvartalet 1989 och länsarbetsnämnden I Stockholm har bedömt att den starka arbelskraftsefterfrågan kommer att bestä under återstoden av året.

Timlönerna har under de senaste åren ökat snabbare I Sverige än i våra konkurrentländer. Till följd av den starka Intemationella konjunkturen och andra gynnsamma omständigheter har det kunnat ske ulan att sysselsättningen minskat och arbetslösheten stigit. 1 längden är emellertid en sådan utveckling inte förenlig med samhällsekonomisk balans. Det är därför av avgörande vikt att kostnadsökningen anpassas till den utveckling som råder i vår omvärld.

Centrala avtal om lönerna för 1989 finns nu pä stora delar av arbetsmarknaden. Även om det ännu mte är möjligt alt göra mer preciserade beräkningar av hur mycket timlönerna ökar 1989 står det klart att någon markerad dämpning av löneökningama Inte sker I är.

I fmansplanen Ijanuari I år underströks all löneökningar av samma storlek som tidigare är inte är förenliga med den ekonomiska politikens långsiktiga mäl. Vidare fömtskickades att politiken, såväl under 1989 som under följande är, skulle utformas sä att inflationstendenser hölls tillbaka.

Den ekonomiska politiken mäste nu stramas ät för alt dämpa tendensema lill överhettning och hälla nere pris- och koslnadsstegringama. Åtgärdema bör härvid inriktas pä att dämpa säväl den privata konsumtionen som löneglidningen. Syftet är att mildra trycket på produktionsresurser och frigöra utrymme för ökad export och ökade investeringar. Följande ätgärder bör vidtas.

Mervärdeskatten bör höjas med 2 procentenheter under perloden fr,o.m, den 1 juli 19891,o.m. den 31 december 1990. Höjningen bör således vara tidsbegränsad och syftar till att minska överefterfrägan på varor och tjänster.

Skatten pä sprit, vin, starköl och tobak bör höjas. Försäljningen av dessa varor har stigit det senaste aret. Tobaksskatten bör höjas med 5 öre per cigarett. En motsvarande höjning bör ocksä ske för snus och andra tobaksvaror. Skatten på sprit, vin och starköl bör höjas sä all priserna stiger med I genomsnitt ca 5%. Höjningama bör ske den 9 juni 1989,

vidare bör den allmänna löneavgiften höjas tillfälligt med 2 procentenheter, överhettningen och brislen på arbetskraft är särskilt påtaglig och allvarlig i Stockholmsområdet, Mot den bakgmnden bör löneavgiften temporärt höjas med 5 procentenheter I Stockholms län. Förhållandena I Norrtälje kommum avviker dock frän vad som är fallet i länet i övrigt varför Norrtälje bör undantas frän det förhöjda avglfisuttagel. Med hänsyn till bl.a.

14

de åtgärder rörande kommunernas ekonomi som redovisas senare bör den      Prop, 1988/89:150

extra höjningen I Stockhohnsomrädet inte omfatta kommun eller landstings-      Bil, 1

kommun. De förhöjda avgiftsuttagen föresläs gälla löneutbetalningar - och

för egenförelagare inkomster - under perioden fr,o,m. den 1 september 1989

t,o,m, den 31 december 1990. Ett förslag till lag omen tillfällig höjning av

löneavgiften bör granskas av lagrådet. En proposition med förslaget kan

därefter överlämnas till riksdagen i början av maj.

Avsikten med dessa ätgärder är att dämpa överhettningen I ekonomin för att därigenom fä ned pris- och löneökningama. särskilt under 1990.

De föreslagna åtgärdema gör del än viktigare all statens insatser för all stödja ekonomiskt svaga grupper utformas pä ell ändamålsenligt sätt. Genomförda studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt all stödja barnfamiljer än livsmedelssubventioner. Därför bör llvsmedelssubventloner-na avskaffas och barnbidragen höjas,

Livsmedelssubvenlionema bör avskaffas den 1 juli 1989, Resterande delar av dessa avser endast s,k, konsumtionsmjölk, S talens utgifter för livsmedelssubventioner beräknades I budgetproposilionen till 1475 milj, kr, budgetåret 1989/90, vilket innebär en subvention med 1,15 kr, per liter i partiledet, I konsumentledet motsvarar det 1,73 kr, per liter.

Efter de överenskommelser som har träffats vid GATT-förhandlingama blir prishöjningarna pä livsmedel små under del närmaste aret enligt regeringens förslag. Den kompensation till lantbmket som normalt tas ul I form av höjda priser kommer Istället att betalas ut direkt till de enskilda lantbrukama. Även när livsmedelssubvenlionema avskaffas kommer därför prishöjningarna pä livsmedel att bli måttliga under det närmaste året.

Barnbidragen bör höjas den 1 juli 1989 med 780 kr, per barn och är. Dessutom bör studiebidrag till gymnasiestuderande höjas I motsvarande utsträckning. Statens utgifter ökar därmed med 1580 milj, kr, per är. Genom denna omfördelning mellan llvsmedelssubventloner och bambldrag kommer barnfamiljerna att gynnas. Pensionärer och studerande kommer den 1 januari 1990 all kompenseras automatiskt för de prisökningar som uppstår genom att pensioner och smdiemedel är knutna till basbeloppet.

Den statliga Inkomstskatten bör sänkas 1990 genom förändringar av skatteskalan med ungefär samma inriktning och utformning som för innevarande är. Värdet av underskottsavdragen bör minskas i samma omfattning. Detta leder till ökade boendekostnader för egnahem, Boendekosmadema i andra hus än egnahem bör öka I samma omfattning genom minskning av räntesubventionerna. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag om den närmare utformningen av 1990 års skatteskalor när avtalsförhandlingar har slutförts på en större del av arbetsmarknaden.

Penningpolitiken har under det senaste året stramats ät I flertalet större Industriländer. Detta har skett mot bakgmnd av ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande och tendenser till ökad Inflation. De Internationella räntorna har därvid stigit. Den svenska penningpolitiken har följ t det internationella mönstret med en relativt hög inhemsk räntenivå. Motivet har varit en önskan att begränsa den starka inhemska efterfrågetillväxlen och försvagningen av bytesbalansen. Trots detta har kreditexpansionen varit kraftig.

15

Det höga kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin och den i förhål-      Prop. 1988/89:150 lande till omvärlden snabba Inflationen motiverar en stram inriktning av      Bil, 1 penningpolitiken,

I årets finansplan förordades att de kvarvarande delarna av valutaregleringen i allt väsentligt borde avvecklas och att valutalagsliftningen endast skulle behällas i beredskapssyfte. Riksdagen har sedermera ställt sig bakom della synsätt. De minskade hindren för kapitalrörelser innebär att penningpolitiken I ökad grad mäste Inriktas pä att upprätthälla en fast växelkurs,

Efterfrägan på arbetskraft väntas vara hög och arbetslösheten fortsatt låg under 1989 och 1990, Sysselsättningen väntas fortsätta au öka men I en lägre takt. En beredskap kommer emellertid att upprätthållas Inom arbetsmarknadspolitiken för att om läget så skulle påkalla med utnyttjande av finansfullmakten vidtaga erforderliga åtgärder för att hålla arbetslösheten på en fortsatt låg nivä.

De ätgärder som nu föresläs är utformade bl, a, med hänsyn lill den regionala balansen. Dessa bör inte i sig medföra förändrade behov vad gäller regionalpoiitiska Insatser, Dock bör, mot bakgrund av besvärliga omställningsproblem I näringslivet, särskilda Insatser nu göras för Västemorrlands län, bl,a, genom att medel tillskjuts för bildande av ett regionalt riskkapital-bolag och för insatser pä bl,a, utbildningsområdet,

4,2 Åtgärder för tillväxt

I början av 1980-talet var kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin lågt. När kostnadsläget förbättrades genom devalveringen hösten 1982 och den inlernationellakonjunkturen stärktes var del därför möjligt all öka produktionen relativt kraftigt, BNP-lillväxlen har under perioden 1982 -1988 varit i genomsnitt ca 2 1/2% per år. Investeringarna har hällils på en hög nivä i del svenska näringslivet och sysselsättningen har ökat kraftigt.

Trots den snabba uppgången i kapacitetsutnytljandet och de omfattande investeringarna har emellertid den ekonomiska tillväxten de senaste åren varit förhållandevis svag. Produktiviteten, dvs, produktionen per arbetad timme, har ökat betydligt långsammare under 1980-ialci än under 1970-talet, Detta har bidragit till att tillväxten nu på flera områden hämmas av brist pä produktionskapacitet.

Den ekonomiska politiken bör därför även inriktas mot all stärka tillväxten och förbättra ekonomins funktionssätt. Det handlar i vissa fall om att undanröja hinder för arbetskraflsutbudets och produktivitetens tillväxt. I andra fall är uppgiften att stimulera lill ett ökat arbetskraftsdeltagande eller höjd produktivitet.

Det bör understrykas att tillväxt i dessa sammanhang Inte får tolkas snävt. En ansvarsfull hushållning med naturresurser och en god miljö är aspekter som självfallet mäste vägas in vid bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas. Ytterst syftar den ekonomiska politiken lill att åstadkomma en hög välfärd för medborgama, och därvid mäste hänsyn las även lill de aspekter av välfärden som inte är direkt mätbara I BNP eller andra ekonomiska mått.

16

ökat arbetskraftsutbud Prop. 1988/89:150

Ril    1 Arbetslösheten I Sverige är mycket låg sedd I ett internationellt perspektiv.

Samtidigt ingär en mycket stor del av befolkningen i arbetskraften. Vid en

intemationell jämförelse präglas ocksä den svenska arbetsmarknaden av en

relativt hög grad av flexibilitet och anpassningsförmåga. Det är tydliga

tecken pä att arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken har varit

framgängsrika,

I dag råder det brist pä arbetskraft i stora delar av ekonomin. Delvis är det en följd av den rådande högkonjunkturen. Det finns emellertid mycket som talar för att en sådan brist kan komma att utgöra ett problem även i ett längre tidsperspektiv.

Politiken har under senare är varit inriktad pä att öka utbudet av arbetskraft. Marginalskatterna har sänkts och marginaleffektema för pensionärer reducerats. Åtgärder har vidtagits för att ge flyktingar och andra invandrare möjligheter att snabbare än tidigare komma ut pä arbetsmarknaden. Andra exempel är förmedlingsinsatser, utbildning och rörlighetsfrämjande åtgärder. Denna politik bör nu fullföljas.

Den vägledande principen för den svenska arbetsmarknadspolitiken är den s,k, arbetslinjen, dvs, att arbete på den öppna arbetsmarknaden alltid skall ha företräde framför andra ätgärder. Mot bakgmnd av det läge som idag råder pä arbetsmarknaden bör arbetslinjen hävdas med särskild styrka och det förbättrade arbetsmarknadsläget utnyttjas så att möjlighetema ökar även för svaga gmpper att, efter förmåga, stanna kvar i eller äterkomma lill arbetslivet.

Det är anmärkningsvärt att trots ettmyckel gotl arbetsmarknadsläge uppskattningsvis 58 000 personer förtidspensionerades under 1988. Sammantaget ärca350 OOOpersonerförtidspensionerade. Samlidigiökade antalet arbetsskador och den länga sjukfrånvaron. Antalet personer i åtgärder för arbetshandikappade steg också och omfattade 80 000 personer. Arbets-miljökommissionen har fått regeringens uppdrag att utreda och föreslä ätgärder mot dåliga arbetsmiljöer. Rehabiliteringsutredningen har nyligen överlämnat ell belänkande med förslag till ätgärder som skall öka möjlighetema alt komma tillbaka lill arbetslivet efler arbetsskada eller sjukdom. Det pågår även ett utredningsarbete om alt underlätta för förtidspensionärer all återgå till arbete.

Med hänsyn till de åtgärder som nu föreslås kommer arbetskraft all frigöras inom vissa arbetsmarknadssektorer. Delta innebär att andra sektorer som I dag har svårt att rekrytera arbetskraft som t.ex. industrin och värden kan fä sin rekrytering bättre tillgodosedd. För att ylleriigare tillgodose den stora efterfrågan pä arbetskraft inom framför allt nämnda omräden gäller det också att ta till vara pä det utbud av arbetskraft som finns i dag och som bl.a. utgörs av arbetslösa flyktingar och andra Invandrare samt längtidsarbetslösa och arbetshandikappade. Dessutom finns fortfarande betydande skillnader I arbetslöshetsnivån mellan olika regioner och härigenom en outnyttjad arbetskraft som ocksåvbör tas till vara.

För att klara denna omställning kommer det arbetsmarknadspolitiska älgärdssystemet tillsammans med ett offensivt utnyttjande av de regional-

17

Riksdagen 1988/89. 1 sami Nr 150. Bilaga 1

politiska medlen att spela en viktig roll. De resurser som avsatts härför under     Prop. 1988/89:150 nästa budgetär kommer att behöva utnyttjas pä ett effektivt och ändamälsen-     Bil. 1 ligt sätt.

Dämtöver bör nu ett antal ätgärder vidtas för att öka arbetskraftsutbudet och underlätta rörligheten pä arbetsmarknaden. Ytterligare Insatser bör göras för att underlätta inträdet pä arbetsmarknaden för flyktingar och andra Invandrare. Rörligheten på den nordiska arbetsmarknaden bör stimuleras genom att bidrag till sökanderesor även kan ges lill arbetssökande från Norge pä samma villkor som gäller för sökande frän Finland och Danmark, Arbetsförmedlingarna bör lägga ökad vikt vid att underlätta för förtidspensionerade, som så önskar, att ätergå till arbete, Rehabilileringslnsalsema för byggnadsarbetare bör ökas. Inom kommuner och landsting bör åtgärder vidtas för att deltidsarbetande som sä önskar skall kunna öka sin arbetstid. Arbetsmarknadsutbildningen bör i ökad omfatming inriktas mot brisiyrken.

Ökad produktivitet och konkurrens

1 syfte att förbättra produktivitetstillväxten har statsmakterna under senare är. vidtagit ett antal åtgärder. På flera områden har avregleringar genomförts i syfte att öka konkurrensen och därigenom stärka produktiviteten och dämpa prisnivån. Delar av transport- och telekommunikationsområdena har avreglerats. Beslut har fattats om att ta bort handelshinder på TEKO-området liksom att reformerajordbrukspolltlken, En utredning om konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin har tillsatts. Industripolitiken har lagts om i en mer offensiv riktning och de statliga företagen har omslmklurerats. Arbetsmarknadspolitiken har förskjutits mot Insatser för all öka arbelskrafls-ulbudet och förbättra arbetsmarknadens anpassningsförmåga. Krediimarknaden har avreglerats. Valutaregleringen har liberaliserats och beslut har fallats om att avveckla kvarvarande delar av regleringen samtidigt som skattekontrollen skall förstärkas. Denna politik med syfte atl öka produktiviteten och förbättra anpassningsförmågan i ekonomin bör nu drivas vidare.

För närvarande ses livsmedelspolitikens mäl och medel över av en parlamentarisk arbetsgmpp. Avsikten är all förslag om en ny livsmedelspolitik skall lämnas till riksdagen våren 1990. En utgångspunkt för en ny livsmedelspolitik är att minska regleringarna. Ett första steg föresläs nu när avregleringen för ägg inleds. Även prisregleringen pä fisk ses för närvarande över av en särskild utredare, som skall redovisa sill arbete inom kort.

En viktig uppgift för näringspolitiken är att förbättra fömtsättningaraa för en god produktivitetstillväxt. Mot denna bakgrund kommer en särskild delegatlon att tillkallas med uppgift alt analysera produktivitetsutvecklingen i såväl Industrin som tjänstenäringama.

Bristen på yrkesutbildad arbetskraft inom industrin är nu stor. Regeringen
har nyligen föreslagit att en ny tvåårig ingenjörsutbildning inom högskolan
skall ersätta det sista året på gymnasieskolans nuvarande 4-åriga tekniska
linje. Den nya utbildningen skall omfatta närmare 6 500 nybörjarplatser.
Härigenom sker en omfattande förstärkning av landels ingenjörsutbildning
pä mellannlvä, samtidigt som en utbyggnad av bl.a. de mindre och meddel-
stora högskolomas resurser för teknisk utbildning kommer lill stånd. , o

För att Sverige skall kunna behälla sin ställning som en första rangens      Prop. 1988/89:150 industrination krävs en forskning av hög klass. Regeringen har mot denna      Bil. 1 bakgrund under de senaste åren kraftigt prioriterat forskningen. Regeringen avser att under 1990 lägga fram en särskild forsknlngspolilisk proposition.

Genom 1988 ärs trafikpolitiska beslut kommer transportsektorn att till största delen bli avreglerad. Det gäller bäde persontrafiken och godstrafiken. Ett undantag är flygtrafiken där dock som en följd av den internationella utvecklingen en successiv uppluckring har skett av regleringen. Den utredning om konkurrensforhållandena I den svenska ekonomin, som regeringen har tillsatt, behandlar även regleringen av flygtrafiken.

En väl fungerande regionalpolitik bidrar lill ett effektivt utnyttjande av landets produktionsresurser. En parlamentarisk kommitté ser för närvarande över regionalpolitikens mäl och medel. Regeringen avser att i början av 1990 lägga fram cn särskild regionalpolitisk proposition.

En stark ekonomi gör det möjligt att väma miljön. Samtidigt krävs miljöpolitiska ätgärder för att långsiktigt trygga den ekonomiska utvecklingen. Frisläppen för utnyttjande av investeringsfonder för miljöinvesteringar bör därför fortsätta.

Under 1990-talet koinmer stora omställningar att ske av det svenska energisystemet, Kämkraftsavvecklingen har en central betydelse i denna omställningsprocess. Det är väsentligt att den omställning som föreslär sker pä samhällsekonomiskt rationella gmnder vilket bl,a, innebär alt ökade kostnader slår igenom pä prisnivån. Den elintensiva industrins konkurrensfömtsättningar behandlas för närvarande av en särskild utdredning. Energipriserna bör äterspegla mte bara energislagens produktions- och distributionskostnader utan även de olika energlslagens effekter pä miljön.

En parlamentarisk kommitté arbetar för närvarande med alt analysera fömtsätmingama för att I ökad omfattning använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och lämna förslag till hur sädana styrmedel kan utformas. Inom miljö- och energidepartementet behandlas frågan om miljöavgifter på bl.a, svavel i eldningsolja. Miljöavgifter på andra ämnen, bl.a. koldioxid, utreds. Förslag till riksdagen om införande av miljöavgifter avses bli lämnade dels i höst i fräga om avgifter pä svavel i olja och organiska klorföre-ningar från massaindustrin, dels nästa vår när del gäller skaller och miljöavgifter inom hela energiomrädet.

Inom bostads- och byggnadssektom pägår ell brett upplagt arbete för att förbättra resursutnyttjandet. Regeringen har nyligen lämnat en proposition till riksdagen, vilken Innebär att Importen av byggnadsmaterial frän övriga nordiska länder underlättas. Bostadskostnadsutredningen studerar bl, a, konkurrensförhällanden inom byggsektorn och byggkostnadernas utveckling. Utredningen har därutöver till uppgift att analysera och föreslä de förändringar som kan erfordras i reglema för bostadsfinansiering och bidrag. Plan- och bostadsverket utreder behovet av förändringar i ombyggnadsbe-1 aningen. Vidare genomförs en utvärdering av plan- och bygglagen saml namrresurslagen.

De finansiella marknaderna I Sverige har under 1980-lalel genomgått en mycket omfattande förändring. För närvarande pågår en översyn av regel-

19

verket för de finansiella marknaderna. Lagstiftningen mäste i olika avseen- Prop, 1988/89:150 den anpassas till nya fömtsättningar. Till grund för översynen ligger bl,a. Bil, 1 kreditmarknadskommitténs och försäkrlngsverksamhelskommltténs betänkanden, Värdepappersmarknadskommittén och hypoteksutredningen väntas senare i är lämna sina betänkanden. Avsikten är atl med underlag frän bl,a, dessa utredningar utforma regler som skapar goda fömtsättningar för all svenska finansiella företag skall kunna fungera effektivt i en alltmer inlernationaliserad ekonomi, Reglema bör bidra till att skärpa konkurrensen och därmed pressa prisema på de tjänster som förmedlas.

Reformerat skattesystem

Det svenska skattesystemet har förändrats I väsentliga avseenden sedan regeringsskiftet 1982, Under denna perlod har påtagliga sänkningar av marginalskatterna genomförts. Samtidigt har värdet av underskoltsavdrag minskats väsentligt, Självdeklaratlonsförfarandel har förenklats. Ett flertal åtgärder har därutöver vidtagits för att begränsa möjligheterna till skatteplanering.

Ändå kvarstår mänga grundläggande brister i värt skattessyslem. Den progresslvitel som finns i skatteskalorna motverkas av avdragsmöjligheter och luckor I kapltalbeskatmlngen. Även företagsbeskattningen kännetecknas av förhållandevis höga skattesatser och omfattande avdragsmöjligheler. Skattesystemet motverkar ökat arbetskraftsutbud och sparande samt försämrar resursallokeringen I den svenska ekonomin.

Mot denna bakgrund pågår ett omfattande arbete med alt reformera värt skattesystem. Flera parlamentariska utredningar ser för närvarande över skattesystemet. Avsikten är att utredningsförslagen skall vara klara till juni 1989. Genomgripande reformer skall dä kunna genomföras frän och med 1991.

Reformarbetet är inriktat på att ästadkomma lägre skattesatser och bredare skattebaser. Samtidigt skall beskattningen bli mer neutral och likformig. Skattessystemet skall ocksä bli enklare. Förändringar av skattesystemet i denna rikming bör kunna leda till ett mer rättvist skattesystem. De bör ocksä kunna ge ett verksamt bidrag till den ekonomiska tillväxten både genom att ökat arbetskraftsutbud och sparande stimuleras och att en effektivare resursanvändning kommer till stånd.

Forskningssamarbete med EG

Forskning kan liksom utbildning spela en viktig roll för den ekonomiska utvecklingen. Forskningens betydelse för den tekniska utvecklingen har ocksä kommit att främsta allt tydligare under 1980-talet samtidigt som forskningen mtemationallserats allt mer.

Vårt deltagande I FoU-samarbetet med EG ökar den svenska Industrins möjligheter att hävda sina intressen på den europeiska marknaden. Det ger också Sverige möjligheter att påverka de för livskvaliteten viktiga europeiska forskningsprogrammen om t.ex. miljö och hälsa. Frän EG:s sida är Intresset stort för att fä tillgäng till svenskt kunnande inom olika forsknings- och

teknikområden. Prop. 1988/89:150

1 Sveriges samverkan med EG är FoU-samarbelet av strategisk betydelse. Bil. 1 Det är ocksä pä detta område våra kontakter med EG har utvecklats längst. Redan nu utgår över statsbudgeten ca 100 milj. kr, för forskningssamverkan med EG I olika former, 1 årets budgetproposition reserverades ytterligare medel för att förstärka forsknings- och ulvecklingssamarbelet med EG. Berörda statsråd kommer senare I dag atl föreslå hur dessa medel skall användas,

4.3 Fördelningspolitiken

Ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken är att skapa förutsättningar för en jämn och rättvis fördelning av välfärden. Fördelningspolitiken har ett brett innehåll. Den innefattar säväl fördelningen av Inkomster och förmögenheter som tillgången till utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård och social omsorg av god kvalitet. En rättvis fördelning av välfärden är ocksä ett medel för att stödja den ekonomiska utvecklingen. Välfärdspolitiken skapar trygghet, I ett intemationellt perspektiv Intar Sverige idag en unik ställning när det gäller att åstadkomma en jämn fördelning av välfärden.

Full sysselsättning är avgörande för en jämn fördelning av levnadsvillkoren, Sverige har haft en gynnsam utveckling av sysselsättningen sedan regeringsskiftet 1982. När allt fler har arbetsinkomster utjämnas Inkomstfördelningen, Beroendet av Inkomststöd, t,ex, socialbidrag, minskar. Även jämställdheten mellan kvinnor och män förbättras. Full sysselsättning medför ocksä en större produktlon och därmed ett högre välstånd att fördela.

Den ekonomiska utvecklingen har stor betydelse för fördelningen av väl färden. Den ekonomiska krisen I början av 1980-talet tvingade fram omläggningar av den ekonomiska politiken. Det var nödvändigt att låta företagens vmster stiga för att stimulera till expansion, nya investeringar och nya arbetstillfällen. Samtidigt skapade detta fördelningspolitiska spänningar och krav pä höga nominella löneökningar. För alt motverka dessa effekter har bl,a, löntagarfonder och fömyelsefonder Införts, som givit de anställda del i kapitalbildningen. En särskild omsättningsskatt har Införts pä handeln med aktier och andra värdepapper. Realisationsvinstbeskattningen för aktier har skärpts. En engångsskatt pä försäkringsbolagens förmögenheler har tagits ul och en rad llkviditetsindragnlngar har genomförts. Förslag har lagts om en särskild skatt på företagens vinster 1989,

Låg Inflation är ocksä avgörande för en rättvis fördelningspolitik. En hög Inflation omfördelar välfärden I stor skala och på elt sväröverskädligt sätt. Ofta är det smäsparare och låginkomsttagare som drabbas hårdast. En framgängsrik antiinflationspolitik är därför väsentlig även när det gäller att utjämna de ekonomiska villkoren.

Inflationen har stor betydelse ocksä för reallöneutveckllngen. Reallönen för en genomsnittlig löntagare sjönk kraftigt mellan 1976 och 1983, Under senare är har reallönerna emellertid ökat och en stor del av standardförsämringen har kunnat alertas. Sedan 1983 beräknas reallönen i genomsnitt ha ökat med närmare 10%,

21

Skatter och avgifter skall fylla en viktig fördelningspolitisk uppgift, dels      Irop, 1988/89:150 genom att omfördela Inkomster, dels genom all finansiera offentliga tjänster.      Bil, 1 Höga marginalskatter påverkar emellertid arbetskraflsutbudet negativt, leder till samhällsekonomiskt olämplig resursanvändning och ökar inflationstrycket. Bristerna i skallesystemel lämnar även utrymme för skatteplanering och skatteundandraganden.

Den omfattande skattereform som pl aneras kunna genomföras 1991 har viktiga fördelningspoliliska syften. Skatter skall omfördelas från arbete till kapital, marglnalskattema skall sänkas, skattebaserna breddas och en neutral och likformig beskattning genomföras. Sammantaget är avsikten att reformen skall leda till en mer rättvis fördelning genom all inflationen dämpas, beskattningen blir mer effektiv, skatteplanering förebyggs och skatlema i högre grad fördelas efler bärkraft.

Transfereringarna spelar en viktig roll när del gäller all jämna ut inkomster mellan olika inkomstgmpper, äldersgmpper och hushållslyper. Nära 40% av hushållens disponibla Inkomster utgörs av transfereringar.

Den ekonomiska återhämtningen har skapat utrymme för reformer inom iransfereringssystemet med fördelningspolitiskt syfte. Karensdagarna har tagits bort ur sjukförsäkringen och delpensionen har höjts. Omfattande förbättringar har genomförts i arbetslöshetsförsäkringen.

Som ett led i politiken att kompensera pensionärerna för köpkraflsför-svagnlngen efter devalveringen 1982 höjdes basbeloppet i januari 1989 till 27 900 kr., dvs, med 600 kr, mer än vad som motiverades av prisökningama under 1988, Pensionerna höjdes därigenom med totalt 8,1%, Reglerna för kommunala bostadstillägg (KBT) har dessutom ändrats så att ålderspensionärers arbelsmkomster inte påverkar storleken av bidraget.

Situationen för de studerande förbättras betydligt under 1989 bäde p.g.a. ett reformerat studiemedelssystem och den extra höjningen av basbeloppet. De maximala studiemedlen har höjts frän 145 till 170 proceni av basbeloppet per är.

Föräldraförsäkringen byggs nu ut med målet all läcka en erättningsperiod pä ett och ett halvt är. Utbyggnaden sker i etapper och skall vara helt genomförd den 1 juli 1991, Den första etappen, som genomförs den Ijuli 1989, omfattar en utbyggnad med tre månaders ersättning på sjukpenningnivä.

För att motverka effekiema på levnadsstandarden för barnfamiljerna av skattehöjningar, avskaffade llvsmedelssubventloner m,m, bör bambidraget höjas med 780 kr, per bam och är den 1 juli 1989, Pensionärer och studerande kompenseras genom att pensioner och studiemedel är knuma tillbasbeloppet.

Även den verksamhet som bedrivs inom den of fentl iga sektorn är ett viktigt medel i fördelningspolitiken. Om utbildning, social omsorg och värd av god kvalitet bara kan erbjudas vissa medborgare skapas stora orättvisor. En förnyelse av den offentliga sektorn är därför av största betydelse inte minst för fördelningspolitiken.

Barnomsorgen skall byggas utför all 1991 nä målet att alla bam skall ha rätt till kommunal bamomsorg frän ell och ell halvt är till dess de börjar i

22

skolan. För att understödja utbyggnaden bör bidragen till bamomsorgen nu      Fop, 1988/89:150
höjas. Bil. 1

5 Budgetpolitiken

5.1 Den offentliga utgiftsutvecklingen och samhällsekonomin

Under efterkrigstiden har en snabb utbyggnad skett av den offentliga sektom. Samtidigt har det sociala trygghetssystemet blivit allt mer heltäckande. Della har pä ett genomgripande sätt påverkat människors levnadsvillkor. Trygghet och jämlikhet har främjats.

Med de många reformerna har följt ett ökande behov av offentliga intäkler. Skattetrycket har stigit. Detta utgjorde inte något större problem i en lid när den totala produktionen I ekonomin växte snabbi. Del var dä möjligt att bygga ut välfärdsstaten parallellt med att hushällens realinkomster steg.

Sedan mitten av 1970-talel har situationen emellertid förändrats. Den ekonomiska tillväxten har blivit lägre. Därmed har det blivit nödvändigt att med allt större noggrannhet pröva alla offentliga åtag anden. Samtidigt underlättas en mer restriktiv utgiftspolitik av att den offentliga sektom i dag är väl utbyggd.

Även utan ytterligare offentliga åtaganden finns faktorer som kan medföra alt de offentliga utgifterna stiger under de närmaste decennierna. Befolkningsutvecklingen, främst den omständigheten att en allt större andel av befolkningen blir pensionärer, medför att utgifterna för pensioner och äldreomsorg ökar. Till delta kommer all produkt i vi leisii 11 väx ten i den offentliga verksamheten normalt är mindre än i ekonomin I stort, Della tenderar att leda till alt en allt större andel av befolkningen sysselsätts inom den offentliga sektom.

Av de beräkningar som redovisas I den reviderade nationalbudgeien och i långtidsbudgeten framgår att den offentliga sektorns finansiella sparande riskerar att bli otillräckligt under den närmaste femårsperioden om de offentliga utgiflema fortsätter att öka.

Det privata sparandet är för närvarande negativt. Till detta finns det flera förklaringar. Del nuvarande skattesystemet rymmer inslag som motverkar en uppgång i hushällens sparande. Särskilt torde della gälla sparande i finansiella tillgångar. Med den kommande skattereformen borde denna orsak lill ett lågt privat sparande komma att bli mindre betydelsefull. Särskilt kan skaltereformen medföra att hushällen lånefinanslerar konsumtion i mindre omfattning än som nu är fallet. Del kan dock förväntas la lid innan de genomförda förändringarna får fullt genomslag. Ytterligare en förklaring lill del förhållandevis låga hushållssparandel är all en slor del av befolkningen inte förutsätts spara för att klara sin ålderdom, eftersom de klarar sin ekonomi med lagstadgade och avtalsreglerade pensioner. Mot denna bakgrund ärdet inte troligt att hushällssparandet kommer all öka så myckel atl det fyller ekonomins samlade behov.

Om det totala sparandet i ekonomin skall bli tillräckligt krävs all del
offentliga sparandet förstärks. Det är bara om sparandet i ekonomin som
helhet ökar som det är möjligt att fä lill stånd den investeringsutveckling som 23

är nödvändig för att trygga det framtida välständet ulan all skuldsättningen i      Prop, 1988/89:150 utlandet mäste öka. Även mot bakgmnd av alt en slor del av de utgifter som      Bil, 1 följer med en åldrande befolkning faller på den offentliga sektom i form av pensioner, äldreservice och sjukvård bör en betydande del av det nödvändiga sparandet ske inom den offentliga sektom,

Sverige har vid en internationell jämförelse elt mycket högt skattetryck. Det skapar problem när det gäller ekonomins funktionssätt och bidrar till orättvisor till följd av skatteplanering och skatteundandraganden. Även om dessa problem kan och bör mildras med den skattereform som planeras till 1991 bör skattetrycket hällas nere. Kraven på ökat sparande i den offentliga sektom och pä att hålla nere skattetrycket medför att de offentliga utgiftemas ökning mäste begränsas de närmaste åren.

Det finns således starka skäl att begränsa den offentliga utgiftsiillväxien. Detta gäller säväl I ett långsiktigt perspektiv för att undvika en uppgång i skattetrycket och ästadkomma en ökning av det offentliga sparandet, som i ett medellångt perspektiv för att länma utrymme för en ökad kapitalbildning och begränsa försämringen av bytesbalansen.

Ett effektivare resursutnyttjande i den offentliga sektorn förutsätter i många fall ätgärder vilkas effekter är synliga försl pä nägra ärs sikt. Det kan Lex, röra sig om ändrat huvudmannaskap, nya bidragssystem, en mer effektiv delegering av arbetsuppgifter etc. Del krävs sålunda ett relativt långt tidsperspektiv när den offentliga utgiftsutvecklingen analyseras och läggs fast.

En långsiktig strategi för de offentliga utgiflema bör därför la sin utgångspunkt I att det offentliga sparandet bör öka. En annan utgångspunkt bör vara all skattetrycket skall hällas nere. Den totala offentliga utgiftsökningen bör begränsas och det bör anges hur olika utgiftsområden skall prioriteras, Elt arbete pägär inom regeringskansliet för att utforma en sådan utgifisstrategi,

5,2 Det reviderade budgetförslaget

Sedan budgetåret 1982/83 har budgetsaldot förbättrats frän ett underskoll på 86,6 miljarder kr, lill ett beräknat överskott på 11,0 miljarder kr, innevarande budgetär. Det beräknade budgetsaldot 1988/89 är därmed oförändrat jämfört med del som redovisades i budgetpropositionen i januari i är. Uttryckt som andel av BNP motsvarar detta en förändring frän-13,1% 1982/83 lill -i-l,0% 1988/89, Även det s,k, underliggande saldots utveckling har varit mycket positiv.

En orsak till att budgetsaldot förbättras innevarande budgetär är att lönerna ökat förhållandevis snabbt. Höga nominella löneökningar fär på kort sikt en positiv effekt pä budgetsaldot, eftersom skatlcintäkterna ökar. På längre sikt riskerar emellertid effekten pä budgetsaldot all bil negaliv till följd av försämrad konkurrenskraft och långsammare tillväxt. Della framgår ocksä av långtidsbudgeten som visar atl hög pris- och löneökningstakl ger kraftigt försämrade budgetsaldon efter nägra år.

En annan orsak till att det redovisade budgetsaldot Innevarande budgetår förstärks jämfört med förra budgetåret är att ränleutgifiema för statsskulden under budgetaret 1988/89 beräknas bli förhållandevis låga, Della beror på all

24

bokförmgsprinclpema för statsskuldväxlar har förändrats, vilket innevarande      Prop, 1988/89:150 budgetär tillfälligt minskar ränteutgifterna med 7,0 miljarder kr. Nästa      Bil, 1 budgetär stiger ränteutgifterna igen.

Tabell 4 Budgetsaldot 1988/89

Miljarder kr.

	Statsbudget juni 1988	Budgetpropositionen jan. 1989	Nuvarande beräkning
Inkomster	347,1	364.2	364,9
Utgifter exkl. statsskuldränlor	299,6	300,4	300,3
Statsskuldränlor	54.0	52,8	53,6
Redovisat budgetsaido	-6.5	11,0	11,0

I budgetproposilionen beräknades ett mindre budgetöverskott för nästkommande budgetär pä 0.4 miljarder kr. Budgeten beräknas nu komma all uppvisa ett överskott pä 10.7 miljarder kr, 1989/90, Förändringen har framför allt sin grund i de åtstramningsätgärder som nu föresläs. Den föreslagna ökningen av mervärdeskatten beräknas öka statsintäkterna med drygt 9 miljarder kr. Skatteinkomsterna ökar ocksä till följd av förslagen om höjd tobaks- och dryckesskatt,

ATP-avgiftema täcker idag inte pensionsutbetalningama medan folkpensionernas belastning pä statsbudgeten successivt avtar. För atl stärka AP-fondens sparande bör ATP-avgiften höj as med 2 procentenheter 1990 samtidigt som folkpensionsavgiften sänks lika myckel. Hänsyn har vid budgelberäkningama även tagits till denna avgiftsväxling och till den föreslagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Tabell 5 Budgetsaldot 1989/90

Miljarder kr.

	Budgetpro-	Nuvarande
	posiuonen	beräkning
	jan. 1989
Inkomster	374,9	385,8
Utgifter exkl.
statsskuldräntor	316,5	318,1
Statsskuldränlor	58,0	57,0
Redovisat budgetsaido	0,4	10,7

Av tabell 6 framgär att det beräknade budgetsaldot för 1989/90 är i stort sett oförändrat jämfört med innevarande budgetär. Statsutgifterna exklusive statsskuldräntor beräknas bli realt oförändrade jämfört med innevarande budgetär. Samtidigt ökar dock utgifterna för statsskuldräntor, bl.a. till följd av all redovisningen av statsskuldväxlar lagts om. Även inklusive statsskuldräntoma hålls statsutgiftema på i stort sett realt oförändrad nivä.

25

Tabell 6 Budgetsaido fdr budgetåren 1982/83 och 1987/88-1989/90 Miljarder kr. och andel av BNP

Prop. 1988/89:150 Bil. 1

	1982/83	1987/88	1988/89	1989/90
Inkomster Andel av BNP (%)	191,2 28,6	332.6 33,1	364,9 31,8	385.8 31.0
Utgifter exkl. statsskuldränlor Andel av BNP (%)	229,6 34.4	283,3 28.2	300,3 26,2	318.1 25,6
Statsskuldiäntor	48,2	53,4	53,6	57,0
Redovisat budgetsaido Andel av BNP (%)	-86,6 -13,1	-4.1 -0,4	11,0 1,0	10,7 0.9
Underliggande budgetsaido Andel av BNP (%)		-10,0 -0.7	0,7 0,1	4,6 0.4

AU budgetsaldot inte försämras mer jämfört med budgetåret 1988/89 beror pä statsinkomstemas utveckling. Inkomstema ökar som näinnts genom de åtstramningsätgärder som nu föresläs. Att ökningen inte blir större än ca 6 % beror bl, a, på sänkningar av den statliga inkomstskatten och den föreslagna sänkningen av folkpensionsavgiften 1990,

Att budgetpropositionen - för första gången på över ett kvartssekel - kimde redovisa en balanserad budget beror pä att utgifisprövningen hade varit mycket stram, 1 budgeten prioriterades en utbyggnad av föräldraförsäkringen, vissa Insatser för kulturen samt inkomstskaliesänkningen 1989, Dämtöver gjordes vissa Insatser Inom miljöpolitiken, EG-arbetet och för alt förbättra de handikappades situation, I det reviderade budgetförslaget föresläs ocksä en höjning av barnbidragen, ökade bidrag lill bamomsorgen saml avveckling av livsmedelssubvenlionema.

Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande bestar av summan av det fmanslella sparandet I staien, kommunema och socialförsäkringen. För att fä fram statens finansiella sparande måste statsbudgetens saldo justeras för bl.a, vissa finansiella transaktioner såsom återbetalning av lån, affärsverkens avskrivningar och valutavinster eller valutaförluster. 1 tabell 7 sammanfattas utvecklingen i den samlade offentliga sektom.

Tabell 7 Finansiellt sparande i stat, kommuner och socialförsäkring 1982/83 och 1987/88-1988/90

Milj årder kr.

1982/83       1987/88       1988/89      1989/90

Staten Kommunema Socialförsäkring	-57.1 0.8 18,3	7.3 -6,7 27.1	14.5 T 10.9 28.5	11.0 -8,8 34,6
Summa Andel av BNP (%)	-38,0 -5.7	27.7 2.8	32,1 2.8	36,8 3.0

26

Statens sparande har förbättrats kraftigt de senaste åren och är inte längre      Prop, 1988/89:150 negativt, Ikommunemahar verksamheten drivits med ell finansiellt sparan-      Bil, 1 deunderskolt och sä beräknas bli fallet även under budgetåret 1989/90, Socialförsäkringen har länge visat ett positivt finansiellt sparande. Det härrör nästan uteslutande från uppbyggnaden av AP-fonden,

Långtidsbudgeten visar att det Inom den offentliga sektorn endast är socialförsäkringen som uppvisar ett positivt finansiellt sparande över hela den kommande längtidsbudgetperioden. Det riiinskar dock under de därpå följande åren, framför allt till följd av att pensionsutbetalningama ökar,

5,3 Kommunemas ekonomi

Bakgrund

Kommunema fullgör en väsentlig del av den offentliga sektorns uppgifter. De har fält en allt större betydelse i samhällsekonomin. En viktig utgångspunkt för regeringens ekonomiska politik är att skapa förutsättningar för kommunema att klara sina ätaganden ulan all kommunalskaitema behöver höjas.

Samspelet mellan staten och kommunerna sker i allt större utsträckning genom atl staten formulerar övergripande mäl för kommunernas agerande. Detta synsätt bör prägla även framlida förändringar i transfereringarna mellan stat och kommuner. Den kommunala sjävstyrelsen är av tradition stark i Sverige, När statens delaljstymlng minskar ökar rörelsefriheten för kommunema. Detta ökar ansvaret för de enskilda kommunerna all bedriva sin verksamhet i överensstämmelse med statsmaktemas mäl saml pä elt, ur samhällsekonomisk synpunkt, ansvarsfullt sätt.

Den kommtmala verksamheten stär inför stora förändringar de närmaste åren. För äldreomsorgen övervägs en stmkturell förändring där en huvudman blir ansvarig för all omsorg om och långvarig värd av äldre. Barnomsorgen skall enligt riksdagens beslut vara fullt utbyggd under 1991, Inom skolans område bör kommunerna fä ett ökat drif isansvar. Vidare bör ansvar och befogenheter decentraliseras. En ny modell för lönebildningen har börjat tillämpas, som medför att de lokala löneavtalen spelar en större roll för den totala löneutvecklingen och lönestrukturen. Allt della ställer stora krav pä kommunema att inom tillgängliga ekonomiska ramar effektivisera verksamhetema,

Kommunemas ekonomiska situation bedöms vara god under 1990, Della beror pä att inkomsterna ökar snabbt, till följd av de stora löneökningama i slutet av 1980-taIet, Kalkyler som tagits fram I samarbete med kommunförbunden visar att om volymexpansionen och löneökningama kan hållas pä en rimlig nivä förbättras kommunsektorns finansiella sparande påtagligt under 1990,

Den kommunala konsumtionen har tmder 1980-talet vuxit med i genomsnitt ca 2% per är. En sä hög volymtillväxt inom den kommunala sektom är Inte pä längre sikt förenlig med en balanserad utveckling av samhällsekonomin. Den tilltagande bristen pä arbetskraft begränsar även kommunernas möjligheter att expandera. Detta gör det särskilt viktigt all kommunema

27

pä ett bra sätt tar till vara de befintliga personalresursema. Utbyggnaden på      Prop, 1988/89:150 prioriterade omräden mäste framför allt ske genom omprövningar och      Bil, 1 omfördelningar av befmtiiga ramar.

Under senare är har kommunalskatten varit i stort sett oförändrad. År 1989 höjdes dock utdebiteringen med i genomsnitt 0:24 kr, per skattekrona. Det är synnerligen angeläget att undvika ytterligare skattehöjningar.

Stora utdebiteringsskillnader kvarstår mellan kommunerna, trots flera ätgärder för att minska spridningen. Skillnaden mellan de kommuner som har högst respektive lägst sammanlagd utdebitering är 1989 6:55 kr, per skattekrona. Det är angeläget att ytterligare minska spridningen.

Åtgärder inför 1990

Utgångspunkten vid avvägningen av möjliga åtgärder är att de skall kunna genomföras med oförändrat skattetryck, att de skall underlätta för kommunema att klara utbyggnaden av frainför allt bamomsorgen och atl de skall bidra till att ytterligare utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan kommunema.

Inom skalleuljämningssyslemet bör skatteutjämningsavgifien anpassas sä all den fmansierar den automatiska ökningen av skalteuljämningsbidragel.

De åtgärder som vidtogs 19891 syfte att utjämna de ekonomiska fömtsättningama I skatteutjämningssystemet fär full effekt 1990, För att ylleriigare utjämna skattesatserna bör skatteutjämningsavgifien tas ut endast pä det egna skatteunderlaget. Detta gyimar kommuner med svag skattekraft.

Vidare bör alla primärkommuner med en egen skattekraft som överstiger 100% av medelskattekraften erlägga den särskilda skatieuljämningsavgiften. Avgift bör dock inte tas ut för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunema garanterade skatteunderlaget i skatteutjämningssystemet. Förändringen innebär att de flesta kommuner, som har en sä hög egen skattekraft att de inte erhåller skatteutjämningsbidrag, fär erlägga avgift. Dessutom skärps progressivilelen för de rikaste kommunema. Den särskilda skatteutjämningsavgiften bör inte beröra landstingskommunerna och inte heller de kommuner som ocksä fullgör landstingsfunklioner.

Statsrådet Lindqvist kommer senare denna dag att föreslå en kraftig uppräkning av bidragen till baraomsorgen för att skapa förutsättningar för all infria riksdagens beslut att alla förskolebam över 1 1/2 års ålder skall ha räll till bamomsorg senast under 1991, För att delvis finansiera denna uppräkning bör de primärkommunala skatteutjämningsavgif tema höjas,

6 Den offentliga sektoms förnyelse 6.1 Bakgrund

Grunden för den generella välfärdspolitiken utgörs av en stark och väl
fungerande offentlig sektor. Det är en medborgerlig rättighet att ha tillgäng
till utbildning, att fä en god vård och omsorg under olika skeden av livet och
att fä en ekonomisk grandtrygghet vid sjukdom, arbetslöshet och älderdom.
Genom att gemensamt organisera och finansiera välfärdsstaten markerar vi »q

dess vikt och alla medborgares lika rättigheter. Rättssäkerhet och allas lika      Prop, 1988/89:150 behandling är principer som skall vara vägledande för den offentliga sektorn.      Bil, 1 Genom att upprätthålla en hög och jämn kvalitet pä de offentliga tjänsterna kan vi ocksä motverka tendenser till segregering.

Stora gemensamma satsningar görs ocksä på forskning och för att bygga ul kommunikationerna. Det är nödvändigt för all Sverige skall kunna behålla sin ställning som en ledande industrination. Över de offentliga budgetarna finansleras härutöver bl,a, rättsväsende och försvar liksom åtgärder för att åstadkomma en bättre miljö.

Under efterkrigstiden har den offentliga sektorn byggts ut i snabb takt. Vård, omsorg och utbildning av hög kvalitet har kunnat erbjudas på ett sätt som kommit alla till del. Att I offentlig regi bygga ut och finansiera välfärden har blivit ett viktigt inslag I fördelningspolitiken. Levnadsvillkoren har kunnat utjämnas. Denna strävan motiverade även de omfattande soclal-försäkringsreformema. Levnadsstandarden har kunnat bibehållas även under perioder av arbetslöshet eller sjukdom saml under ålderdomen,

Reformema har samtidigt varit en del av en ekonomisk politik som syftat till en god ekononusk utveckling. Med krispolitiken under 1930-talel ställdes för första gängen sysselsättningens betydelse i förgrunden. Arbetslösheten bekämpades och de totala resurserna i ekonomin växte. Efterkrigstidens arbetsmarknadspolitik har givit utsatta gmpper pä arbetsmarknaden elt starkt stöd samtidigt som den skapat goda fömtsättningar för en smidig stmkturomvandling till gagn för resurstillväxten.

Utbildningspolitiken har haft liknande syften. Uppgiften har varit att erbjuda ungdomen, men också vuxna, bättre fömtsättningar i arbetslivet och möjligheter till ett rikare Hv, Genom välfärdsstatens framväxt har ocksä en gmnd lagts för en bättre ekonomisk utveckling i samhället som helhet. Även familjepolltlken är viktig i detta sammanhang. Utbyggnaden av bamomsorgen har syftat till att ge en stimulerande och utvecklande miljö för förskolebarnen samtidigt som föräldrarna fått möjlighet att förvärvsarbeta eller studera, Della har ocksä bidragit lill den ekonomiska utvecklingen i samhället.

Exemplen åskådliggör ett synsätt som varit vägledande för politiken; del gär all förena ätgärder för att stimulera resurstillväxten med åtgärder för att utjämna levnadsförhållandena och skapa förutsättningar för ett bättre liv för alla. Med den generella välfärdspolitiken skapar vi en grund för god ekonomisk utveckling I värt land.

Delta synsätt bör genomsyra politiken även i skeden när stora utbyggnadsprogram inom värd, utbildning och omsorg inte förutses eller planeras. Genom en effektivare användning av de resurser som avsatts för den offentliga sektorn kan positiva effekter näs Inte bara för individens välfärd utan också för samhällsekonomin.

Den ekonomiska tillväxten har under de senaste 10-15 åren varit väsentligt lägre än tidigare under efterkrigstiden. Till skillnad från många andra länder har vi I Sverige Inte låtit den svagare ekonomiska utvecklingen gä ut över välfärdspolitiken. Tvärtom har vi fortsatt att utveckla den offentliga servicen och socialförsäkringssystemen. Det goda utgångsläget till trots

29

kommer det även fortsättningsvis atl finnas behov av nya insatser inom den Prop. 1988/89:150 offentliga sektom. Tidigare har redogjorts för de ökande behov en allt äldre Bil. 1 befolkning kommer att medföra. Även inom andra områden kommer del säkert att formuleras krav och önskemål om fortsatta reformer och anpassningar lill förändrade behov. En fortsatt snabb utbyggnad av den offentliga sektorn är emellertid inte förenlig med en samhällsekonomisk balans. Tillgänghga resurser måste därför användas så effektivi som möjligt. Utrymme för angelägna reformer måste i ökad utsträckning skapas genom omprioriteringar Inom och mellan befintliga omräden.

Behovet av omprövningar gmndas emellertid inte enbart pä atl resurser måste frigöras för nya angelägna ändamål. Även om sådana behov inte skulle föreligga är det väsentligt att Inom den offentliga sektorn främja bästa möjliga resursanvändning. Ett dåligt resursutnyttjande riskerar atl medföra ell minskat förtroende hos medborgama för den offentliga sektom. Produktivitets- och effektiviietshöjande ätgärder bör därför eftersträvas. Med effektivitet avses dä graden av måluppfyllelse, eller annorlunda uttryckt de välfärdseffekter som verksamheten åstadkommer. Dessa beror i sin lur delvis av produktivitetens - produktionen per satsad arbetstimme och investerad krona-utveckling. Ju mer produktiviteten kan förbättras i den offentliga sektorn utan att kraven pä en god kvalitet åsidosälls, desto mer kan produktionen ökas och desto större blir möjligheterna atl nå de mål vi satt upp för den offentliga verksamheten.

Ett utvecklingsarbete med denna Inriktning pägär. Utgångspunkten för delta arbete är att ökad uppmärksamhet skall riktas mol vad som produceras, mot mäl och resultat, och atl större frihet skall lämnas när det gäller Au/-resultaten uppnås. Således minskar nu detaljregleringen frän siaismakiemas sida samtidigt som kraven pä uppföljning och utvärdering skärps.

Trots all den offentliga sektom har byggts ut för att tillgodose vikliga krav och önskemål frän medborgamaräder inom många omräden stora skillnader mellan medborgamas krav pä den offentliga sektorns tjänster och de ijänsler som tillhandahålls. Kraven är också av en delvis ny natur. De handlar inte bara om kvantitet utan i ökad utsträckning också om kvalitet. Medborgama efterfrägaTbätlTeservicemedökadtlllgänglighetoch valfrihet. All ha möjlighet alt påverka de offentliga verksamhetema har blivit en allt viktigare dimension. En fortsatt utbyggnad av den offentliga sektom pä samma sätt och i samma takt som tidigare framstår mol denna bakgrund inte som ändamålsenlig alldeles oavsett de finansiella restriktioner som den samhällsekonomiska utvecklingen Innebär,

Förändrade behov, en höjd utbildningsnivå och ändrade livsmönster leder till nya krav pä den offentliga verksamheten. De problem den offentliga sektorn stär inför idag handlar med andra ord inte alls bara om en brist pä resurser. De är i själva verket mer komplexa. Inom alli fler områden kan man konstatera alt de brister som finns snarare hänger samman med föråldrade syslem och rutiner för all styra verksamheten. Oklar ansvarsfördelning mellan huvudmän eller inom en verksamhet kan medföra dubbelarbete eller onödig byråkrati och därmed bristande effektivitet. I arbetet med att utveckla den offentliga sektom kommer därför frägor om effektiv och ändamålsenlig

30

styming, att ges stort utrymme, Prop, 1988/89:150

Genom att utföra olika verksamheter i offentlig regi eller under offentlig Bil, 1 kontroll har garantier skapats för allas lika behandling, för rättssäkerhet och trygghet. Detta är väsentliga utgångspunkter som självklart alltjämt skall prägla myndighetsutövning och offentlig service. Ulan att äsidosäiia kravet på allas rätt till likvärdig behandling bör dock berättigade krav frän medborgarna på större variationsrikedom och valfrihet kunna tillgodoses i ökad utsträckning,

6.2 Den offentliga förvaltningen

En viktig förutsättning för en verksamhet är atl ansvar och befogenheter klargörs pä ett tydligt sätt. Därför mäste även i den offentliga sektom ansvaret för ekonomi och utförande följ as ät. Del at ans v ar tenderar all medföra samordningsproblem och att den egna verksamheten tillgodoses pä bekostnad av helheten. Inom den offentliga sektom bör därför ansvarsförhållandena mellan stat, landsting och primärkommun liksom mellan olika myndigheter vara klara och entydiga. Härigenom kan effektiviteten i verksamheten främjas och medborgama fär också en bätu-e överblick och bättre möjligheter att tillgodogöra sig de tjänster den offentliga sektom erbjuder.

Inom omräden där det ändå kan vara ändamålsenligt med flera huvudmän mäste särskild uppmärksamhet riktas mot behovet av samordning och samverkan. Det bör även understrykas .att befintliga organisations- och ansvarigheisförhällanden Inte får leda till all angelägna omstruktureringar av verksamheten försväras,

Ell av de främsta medlen för att utveckla den offentliga förvaltningen är att klarare definiera vilka resultat som bör uppnås. Målstyrningen måste ocksä följas upp med en resultatrapportering, Metodema för uppföljning och utvärdering bör så långt möjligt vara anpassade till de skilda verksamhels-områdena. En mäl- och resultatorienterad styrning bör uttryckas i konkreta termer,

Elt arbete med denna inriktning pågår. På det statliga området har detaljregleringen gentemot myndigheterna minskals. Successivt införs en ny budgetprocess med fördjupad verksamhetsprövning vart tredje är. En övergång till en mer långsiktig och flexibel resursslyrning sker genom de s.k. treåriga budgetramarna och den nya anslagsformen ramanslag. Kraven pä uppföljning och utvärdering skärps.

Även I kommuner och landsting har utvecklingen mot mål- och resultali-orienlerad styming och decentralisering pägätt under flera år. Bäde inom stal, kommuner och landsting återstår dock en hel del arbete innan de nya slyr-formema mer allmänt funnit sina former.

Decentralisering och delegering behövs därför all de direkt verksamma på ett område vanligen är bäst skickade att avgöra hur uppgi fierna skall lösas. De anställda bör få ökat utrymme och stimulans att förbättra verksamhetens resultat. I stora organisationer är det svårt atl få lill stånd flexibilitet och anpassning till de enskilda medborgamas behov. Samma problem följer med en längtgående centralisering och detaljreglering. Det är den personal som

31

direkt möter medborgama som ser möjlighetema all förbättra den löpande      FYop. 1988/89:150 verksamheten. Genom delegering av ansvar och befogenheter bör persona-      Bil, 1 lens kompetens och initiativförmåga bättre tas till vara.

De enskilda medborgamas önskemål och behov innebär ofta krav på ett mer varierat utbud och valfrihet. Om den offentliga sektom skall kunna möta dessa krav är det nödvändigt med en större flexibllitel i fräga om val av verksamhetsform och arbetssätt. En sådan flexibilitet är nödvändig för att ge de anställda utrymme att själva påverka verksamhetemas utformning,

Förutsättningama varierar mellan olika slag av verksamhet. Inom vissa omräden är det ett starkt och berättigat önskemål atl tjänstema skall erbjudas på ett likvärdigt sätt för alla medborgare. Det gäller inte minst bamomsorg och utbildning. Det är en central politisk uppgift att verka för alt alla bam och ungdomar får en god och likvärdig uppväxt. Men det gäl ler också bl, a, sjukvård, omsorg och arbetsförmedling, liksom självfallet för sådana offentliga verksamheter som Innefattar myndlghetsuiövning. Det bör dock vara möjligt att i betydande grad öka den lokala friheten att utforma verksamheten och bibehålla de grundläggande mälsätmingama.

Utvecklingen stimuleras om olika tlllvägagängssäti kan prövas och användas. Anbudsförfaranden bör prövas i större utsträckning. Det bör således vara möjligt att låta offentliga producenter konkurrera sinsemellan om alt bedriva viss verksamhet. På vissa omräden, t,ex, av teknisk natur, kan det vara lämpligt att engagera privata entreprenörer. De kan ocksä utgöra ett värdefullt komplement vid bl,a tillfällig arbetsanhopning.

Det är i sammanhanget viktigt att skilja pä vem som utför, finansierar resp, kontrollerar en verksamhet, 1 vissa fall är det tillräckligt all offentliga myndigheter kontrollerar en privat verksamhet, 1 andra fall kan kravet på likformighet och likabehandling vara så framträdande all verksamheten bäde bör produceras och finansleras inom den offentliga sektorn. Valet av verksamhets- och finansieringsform bör bestämmas sä alt de grundläggande målsättnlngama bäst uppnås.

Personalpolitiken är av stor betydelse I arbetet med att förnya den offentliga sektorn. Utveckling och goda arbetsresultat måste uppmuntras. Personalpolitiken är också viktig för möjlighetema all rekrytera och behälla personal. Arbetsuppgifterna inom offentlig sektor är i slor utsträckning kvalificerade. Under 1990-talei kommer konkurrensen om välutbildad personal att öka. Behovet kommer all vara stort inom alla sektorer i ekonomin. Samtidigt minskar de årskullar som kommer ut på arbetsmarknaden under de närmaste åren. Offentlig verksainhet måste kunna erbjuda attraktiva anställningsvillkor, stimulerande arbetsuppgifter och utvecklande arbetsformer, både för att kunna behålla redan anställd personal och för att kunna rekrytera ny.

En väsentlig del av kommunemas och landslingens verksamheter finansieras med i/a/5b«

32

längtgäende regleringar, 1 Sverige utgör de specialdestinerade bidragen ca     Prop, 1988/89:150
80%, Bil, 1

Syftet med de specialdestinerade statsbidragen kan vara att fä till stånd en viss verksamhet. Men ambitionen sträcker sig ibland längre och omfattar bäde innehåll, produktionssätt och omfattning, Specialdestinerade statsbidrag kan pä så sätt utgöra ett medel för att söka tillgodose I vissa fall mycket detaljerade ambitioner for utvecklingen i hela landet. Frän kommunemas och landstingens och därmed ocksä verksamhetens utgångspunkter kan en alltför stor omfattning av specialdestinerade statsbidrag med omfattande regleringar och bestämmelser begränsa möjligheterna att välja de lämpligaste sätten för att uppnå önskade resultat. Mot denna bakgmnd bör inriktningen vara att för kommuner och landsting reducera Inslaget av specialdestinerade statsbidrag med omfattande regleringar och bestämmelser.

Detta är några av de utgängspunkter som bör vara vägledande för arbetet med att förnya den offentliga sektorn, I det följande redovisas sammanfattningsvis de förändringar som nu övervägs inom skolan, äldreomsorgen samt beträffande arbetslinjen och socialförsäkringssystemet,

6.3 Tre aktuella områden

Skolan

Utbyggnaden av ungdomsskolan är idag genomförd. Under uppbyggnadsskedet har det varit nödvändigt med en stark styming och reglering av skolan för att garantera alla elever i hela landet en likvärdig utbildning, I länga stycken har denna styming varit framgängsrik, VI har Idag en organisatoriskt och geografiskt väl utbyggd skolverksamhet, med en jämn och hög kvalitet.

För att ästadkomma en ytterligare utveckling av ungdomsskolan är den hittillsvarande styrmetoden nu tömd pä sin kraft. Medan den centrala regleringen var nödvändig och pådrivande i uppbyggnadsskedet, tenderar den när skolan nu är fullt utbyggd att verka hämmande. Lokala initiativ, entusiasm och uppfinningsrikedom kan inte tillvaratas fullt ut. För att skolan skall komma längre när det gäller att nä målet en skola för alla, är del nödvändigt med en ytterligare decentralisering av ansvar och och beslutanderätt frän central till lokal nivä. Det är ocksä nödvändigt för atl skapa fömtsättningar för ett effektivare utnyttjande av de samlade statliga och kommunala resursema för skolan.

En gnmdläggande fräga är därvid att åstadkomma en klarare fördelning av ansvaret för skolan. Det är viktigt att det arbete som nu i olika avseenden skall bedrivas bidrar till en sådan ökad klarhet i ansvarsfördelningen mellan stat och kommun.

En viktig del i det fortsatta arbetet, bl.a, när det gäller att öka kommunernas frihet att utforma skolans organisation, liksom för att ge förutsättningar för att ästadkomma ett effektivare umyttjande av skolans resurser, är förändringar i statsbidragssystemet för grundskolan,

I sammanhanget är ocksä frågan om arbetsgivaransvaret för skolledar-och lärartjänster av betydelse, I regeringens proposition om skolans utveckling och styming förra sommaren anfördes, utifrån ett konstaterande att det

33

3   Riksdagen 1988/89. I samt Nr 150. Bilaga 1

finns skäl som talar säväl för som mot en kommunalisering av tjänstema, all      Prop. 1988/89:150 regeringen vid den tidpunkten inte var beredd att föreslä nägon förändring      Bil, 1 när del gäller statlig eller kommunal reglering av tjänstema.

Frågan om kommunalt huvudmannaskap har diskuterats under mänga år utan att den har kunnat föras fram till något slutgiltigt ställningstagande, Ell kommimalt huvudmannaskap innebär att kommunema får ansvaret ocksä för frågor om löne- och anställningsvillkor för lärare och skolledare. Det finns skäl för en sådan förändring som en del I decentraliseringen inom skolområdet och utvecklingen mot ett ökat kommunalt driftsansvar. Inom den offentliga sektom i stort hårde senaste åren ett ökat lokall ansvar utvecklats också när det gäller personalpolitiken. De flesta bedömare är ense om alt denna utveckling varit till gagn för verksamheten och medfört positiva effekter ur säväl ett arbetsgivar- som arbetstagarperspektiv. Del finns skäl atl anta att så skulle bli fallet också pä skolområdet. Personalpolitiken är ctt av de viktigast instrumenten för utvecklingen av verksamheten I skolan.

Viktigt att beakta när man tar ställning till hur arbetsgivaransvaret för lärare och skolledare skall utformas, är naturllgvis inställningen hos kommuner och fackliga organisationer pä skolområdet. Sedan propositionen för snart ett år sedan lades fram, har frågan om kommunalisering aktualiserats pä nytt genom att svenska kommunförbundet och Sveriges skolledarförbund har uttalat alt tiden nu kan anses mogen för alt kommunalisera skolledartjänster-na.

En mer grundlig analys av Innebörden och konsekvenserna av en kommunalisering har inte gjorts på länge. Mot bakgrund av vad som nu har anförts är det viktigt att en sådan analys genomförs för att t,ex, fä klarhet i hur de nationella målen om kvalitet och likvärdighet skall kunna garanteras också vid ett eventuellt kommunalt huvudmannaskap. En viktig del I ett sådant analysarbete blir att klarlägga hur övriga, för staien vikliga slyrinstmment kan utvecklas, preciseras och göras mer aktiva för att garantera de nationella målen. Det gäller framförallt läroplanen, men ocksä betydelsen av bl.a. lärarutbildningen, behörigheten för yrket, fortbildningen, utvärderingen och ett specialdestlnerat statsbidrag.

Viktigt 1 det sammanhanget blir frågan om hur läroplanema skall utformas för att bli tydliga som styrlnstmment, och hur utvärdering och uppföljning skall användas i samma syfte.

En naturlig konsekvens av decentraliseringen och det ökade lokala ansvarstagandet för skolan blir förändringar när det gäller skolöverstyrelsens och länsskolnämndemas arbetsuppgifter. Insatser för stöd, utvärdering och tillsyn behöver betonas medan andra arbetsuppgifter helt eller delvis kan avvecklas.

Ett fortsatt förenklings- och avregleringsarbete koinmer också att bedrivas inom skolområdet. Detta är av stor betydelse för all öka kommuners och enskilda skolors möjligheter att finna egna lösningar.

Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgmpp med uppgift att finna nya former för skolbarnomsorgen. Alt ge skolan elt huvudansvar ocksä för omsorgen om skolbamen kan leda till eri totalt sett pedagogiskt bättre verk-

34

samhet, samtidigt som kosmadema kan hällas nere genom t.ex, gemensamt     Prop. 1988/89:150
utnyttjande av lokaleroch andra resurser. Bil. 1

Äldreomsorg

Äldreomsorgen är en viktig samhällsangelägenhet. Den skall erbjuda äldre medborgare en värd och omsorg av hög kvalitet. De äldre skall kunna känna trygghet och kunna välja boende- och vårdform. Ett av de viktigaste målen är att de äldre skall kunna välja att bo kvar hemma även om de har omfattande värdbehov. För äldre som sä önskar skall det finnas alternativ, som kan erbjuda boende I kombination med nödvändiga värd- och serviceinsatser,

Sverige har en förhållandevis hög andel äldre. De allra äldsta, över 80 är, beräknas öka med 20% under den närmaste tioårsperioden s amtldlgl som antalet personer över 65 är totalt inte kommer att öka nämnvärt. Behovet av service och värd väntas öka. För att klara detta mäste äldreomsorgen prioriteras och de resurser som stär till buds mäste utoyttjas så effektivt som möjligt.

Under de senaste åren har äldreomsorgen utvecklats snabbt. Hemtjänsten och hemsjukvården har byggts ut. Antalet platser i särskilda boende- och vårdformer har ökat. Utvecklingen är emellertid Inte problemfri.

En viktig fräga är den oklara ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting framför allt vad avser äldre som har behov både av viss sjukvård och av socialtjänstens service och omvärdnad. Oklarheten leder till problem för de äldre och deras anhöriga. Det är svårt att veta vilka krav som kan ställas pä kommun respektive landsting. Oklarheten leder ocksä till att ansvariga politiker och tjänstemän försöker påvisa den andre huvudmannens ansvar I stället för att möta kraven Inom ramen för de egna resurserna. Den nuvarande ordningen framstår inte som rationell.

Av tradition tas äldre med ett visst behov av sjukvård om hand Inom sjukvärden. Vården blir i många fall långvarig bl,a, för alt altemativa värdformer saknas. En alltför slor del av den somatiska kortlidssjukvärdens resurser ägnas därför ät äldre mäimiskor som snarare har behov av omvärdnad än kvalificerad sjukvård. Kommunemas brist på altemativa boende-och vårdformer bidrar således till att landstingens resurser i alltför hög grad måste användas tlll långvarig värd av äldre.

Trots dessa stmkturella problem har ambitioner och ell väl utvecklat
samarbete mellan landsting och kommuner pä mänga håll Inneburit att
arbetsfördelningen utvecklats I önskvärd riktning. Behovet av utbyggnad och
förändring gör det emellertid nödvändigt att underlätta och påskynda den
påbörjade utvecklingen genom att klargöra ansvarsfördelningen mellan de ,

olika huvudmäimen. Ett system som uppmuntrar en ef fektlv resursanvänd-, ning bör därför Införas, Systemet bör vara tydligt och lättfattligt bäde för den som behöver hjälp och for de ansvariga befattningshavarna.

De ekonomiska resurser inom landstingen, som idag används for långva-   , riga insatser för äldre, bör flyttas över till primärkommunema, Kommunema blir ocksä ansvariga för att resurser finns tillgängliga och för att nödvändiga prioriteringar kommer till stånd.

Som anförts i propositionen om äldreomsorgen inför 90-talet bör lagstift
ning och organisation ändras i syfte att ge primärkommunerna ett samlat s

ansvar for insatser som är likartade eller kompletterar varandra. Äldredelega- Prop. 1988/89:150 tionen har av regeringen fält i uppdrag att analysera och beskriva de or- Bil. 1 ganisatoriska, juridiska och ekonomiska konsekvensema av en sådan förändring. Delegationen kommer att lägga fram sin rapport i maj i år, Äldredelega-tlonens rapport koinmer atl remissbehandlas och regeringen kommer därefter i början av år 1990 att lägga fram en proposition tlll riksdagen för behandling senare under våren.

Förändringen bör medföra att kommunerna kommer att svara för de insatser, som behövs för att de äldre skall kunna bo kvar hemma samt för de särskilda boende- och värdformer, som behövs Inom den framlida äldreomsorgen, Kommunema bör samtidigt fä det praktiska ansvaret som krävs för att insatsema skall få en god kvalitet. Del innebär att kommunema måste ges bäde befogenhet och skyldighet att svara också för vissa sjukvärdande Insatser och att kvalificerad sjukvårdspersonal måste finnas i kommunema för att trygga den medicinska säkerheten i vård och omsorg. Till kommunerna bör de ekonomiska resurser överföras, som idag finns inom den långvariga vården av äldre. Detta mäste ske med hänsyn tagen lill ålderssimktur m,m, i kommunen.

Kommunerna bör uppmuntras till att ta sitt ansvar också för dem som, ulan att det är värdmässlgt motiverat, blir kvar inom sjukhusens koriiidsvärd på gmnd av brist pä altemativa värdresurser. En sådan stimulans kan åstadkommas genom att kommunema blir skyldiga att betala landslingen för den vård som lämnas I avvaktan pä att bättre altemativ kan ordnas. Den kommande förändringen bör också stimulera kommunema alt bygga upp alternativa vårdformer för äldre som vårdas Inom psykiatrisk och viss annan långtidssjukvård utan att det är medicinskt motiverat. Även i detta fall kan det ske genom att kommunerna blir betalningsansvariga gentemot landstingen.

En lämplig tidpunkt för genomförandet bör vara den 1 januari 1992,

Arbetslinjen och socialförsäkringssystemet

Socialförsäkringssystemet är uppbyggt för att ge en trygg och säker Inkomst vid sjukdom och när människor av olika skäl tvingas lämna arbetslivet. Den främsta funktionen är att ersätta inkomstbortfall, Kostnadema för de delar inom socialförsäkringen som avser sjukförsäkring, förtidspension och arbetsskadeförsäkring har under senare är ökat snabbt och del finns tecken som tyder på att denna utveckling koinmer att fortsätta.

Del ersättningssystem som expanderat kraftigast under senare år är arbelsskadeförsäkringen. Kostnaderna har stigit från 1,8 miljarder kr, 1985 till 7 miljarder kr, 1988. Den snabba ökningen beror dels på all antalet anmälda arbetsskador har ökat kraftigt, dels pä att praxis har ändrats sä att en större andel arbetsskador nu godkänns, Kosmadema för arbetsskador väntas enligt riksförsäkringsverket öka starkt även under de kommande åren.

Denna utveckling sker trots att vi i vårt land har en lång tradition inom
arbetsmiljöomrädet för att förbättra arbetsmiljöerna. Inte minst som en följd
av aktiva insatser av arbetsmarknadens parter med slöd i en ambitiös lagstift
ning har arbetsmiljön fortlöpande kunnat göras bättre. Vi kan avläsa detta i og

bl,a. i del minskade antalet svära olyckor och dödsfall. Samtidigt innebär den      Prop, 1988/89:150 snabba utvecklingen i arbetslivet atl det ständigt uppstår ny a risker för      Bil, 1 arbetslagamas fysiska och psykiska hälsa och välbefinnande.

Antalet förtidspensionärer har ökat kraftigt. Bara under den senaste tioårsperioden har de ökat frän 273 000 personer till 346 000, Kostnaderna har under motsvarande period ökat frän 7 till 23 miljarder kr. 1988 eller med 60% I fasta priser. Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar kommer antalet förtidspensionärer alt öka successivt och kostnadema riskerar således all fortsätta alt öka.

Inom sjukförsäkringssystemet är utvecklingen likartad. Antalet ersatta dagar har ökat med 24 miljoner mellan 1983 och 1988. Del är framför allt de långa sjukskrivningarna som svarar för ökningen. Statens kostnader för sjukpenning uppgick år 1988 till 31 miljarder kr. Av dessa svarade de länga sjukskrivningarna för ca 14 miljarder kr.

De totala statliga kostnaderna för långvarig sjukskrivning, förtidspension och arbetsskadeförsäkring uppgick således till nästan 45 miljarder kr. år 1988, vilket motsvarar ca 4% av BNP.

Bakom dessa kostnader döljer sig individer som fäll lämna arbetslivet i förlid p.g.a, sjukdomar, riskfyllda arbetsmiljöer m,m. Att bryta de nuvarande trendema om 50 000 nybevlljade förtidspensioner per år, 100 000 nyinkomna arbelsskadeärenden per år och allt längre sjukskrivningstider för dem som drabbas av skador eller sjukdomar i arbetslivet är därför väsentligt utifrån såväl humanitära som samhällsekonomiska utgångspunkter.

Detta kräver ökade insatser för att förebygga och förbättra dåliga arbetsmiljöer, eftersom en sä stor andel av ulslagningen har sin bakgrund i arbetsskador, Satsningama pä en fullt utbyggd och kvalitativt högtstående förelagshälsovård mäste fortsätta och arbetsmlljöfrägoraa mäste lyftas fram i företagens planering. Att regeringens nyligen tillsatt en arbeismiljökommission understryker vikten av sädana Insatser, Rehabilileringsberedningens förslag utgör en utgångspunkt för reformer som kan förhindra ylleriigare utslagning. Men för dem som redan är drabbade eller blir det, trots de åtgärder som vidtas, mäste möjligheterna öppnas alt via rehabilitering återvända till arbetsmarknaden.

Inom arbetsmarknadspolitiken har under många är arbetslinjen varit gnmdläggande. Innebörden är att aktiva ätgärder för all ge arbetslösa arbete, utbildning eller andra arbetsförberedande åtgärder skall prioriteras framför passiva utbetalningar av konlantstöd. Härigenom har bäde arbetslösheten och de därmed förenade kostnadema kunnat hällas nere.

Totalt är det I dagsläget över en halv miljon människor som pä grund av arbetsskador, förtidspension och långvarig sjukskrivning slår utanför arbetsmarknaden, Ulslagningen frän arbetslivet är förenad med betydande kosmader för den enskilde, för staten och för samhällsekonomin.

Arbetslinjen bör nu I ökad utsträckning tillämpas inom socialförsäkringssektorn, Utslagning från arbetslivet bör motverkas genom förebyggande insatser och genom mer aktiva åtgärder för alt göra det möjligt för redan drabbade alt återgå till arbetslivet, Målsätmlngen bör vara att genom anpassningsåtgärder och undanröjande av förvärvshinder göra del möjligt för allt

37

4    Riksdd.iicii 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga I

fler medborgare att delta i arbetslivet och pä sä sätt svara för sin egen försörj-      FYop, 1988/89:150
ning. Bil, 1

Insatsema bör i ökad utsträckning samordnas i syfte alt göra det möjligt för alla arbetstagare att kunna arbeta fram till ålderspensionen. Med denna ambition är det nödvändigt att skapa ett arbetsliv som bygger pä de enskilda individernas fömtsättningar och behov. Rätten till ett arbete skall gälla för alla.

Ett arbete har därför Initierats som syftar till atl förändra passiva åtgärder tlll aktiva rehabiliteringsinsatser, Åtgärdema skall göra det mer allraktlvi för den enskilde att återvända tlll arbetslivet. Detta kommer att kräva omfattande förändringar i arbetssätt och regler Inom olika berörda myndigheter. Mycket kan uppnäs genom ett aktivare resursutnyttjande i linje med den pågående utvecklingen mot mål- och resultalstymlng. Arbetet Inriktas mol en närmare översyn av behovet av mer genomgripande förändringar i olika regelsystem för att underlätta den önskade utvecklingen.

38

^{Statsbudgeten och särskilda mT'''''''"}

^frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1988/89 och 1989/90

1,1 Beräkningsförutsättningar

Vid beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En sammanfattning av beräkningen bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. De antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell 1. Under slutskedet i arbetet med den reviderade nationalbudgeien har en delvis ny bedömning av den ekonomiska utvecklingen gjorts. Med anledning härav räknar jag nu med andra antaganden, vilka också framgår av tabell 1.

1 övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkn i ngsfomt-sättningar.

Tabell 1 Antaganden

Procentuell förändring

	1988		1989		1990
	RRV	Föredraganden	RRV	Föredraganden	RRV	Föredraganden
Lönesumma	9,0	9,0	8,6	8,6	4,9	4,6
Konsumentpriser,
genomsnut	5,8	5,8	6,0	7,2	4,5	6,0
Privat konsumtion,
löpande priser	8,3	8,3	8,0	8,1	6,2	6,6

1 RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1988/89 (statsbudgetens inkomster och utgifter) och 1989/90 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 20 mars 1989. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har for egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall harjag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat beaktas.

1,2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1988/89

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1988/89 utgörs av verkets budgetprognos nr 5 från den 18 april 1989, Beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 1988/89 redovisas också i verkets inkomstberäkning.

39

Inkomster

I sin inkomstberäkning har RRV for budgetåret 1988/89 beräknat inkomsterna till 363 179 milj.kr.

I enlighet med vad jag har anfört om den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsterna med sammanlagt 1 677 milj.kr. Fördelningen över inkomsttitlar framgår av tabell 2.

Tabell 2 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1988/89

Tusental kr.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1

Inkomsttitel	RRV:s be-	Förändring
	räkning	enligt föredraganden
1411    Mervärdeskatt	85 300000	+   200000
4138   Återbelalning av tidigare infriade, garantier	52080	+ 1477000
Summa inkomster	363179489
Summa förändringar enligt föredraganden		-1-1677000

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Justeringen medför attjag beräknar inkomsterna för budgetåret 1988/89 till 364 856489 milj.kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 353 567 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 354 786 milj. kr. Verket har beaktat beslut om och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 1095 milj. kr. Merbelastningen på utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor beräknas utöver tilläggsbudget till 5465 milj. kr. Tillsammans gör detta att utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor prognosticeras till 298 829milj. kr. för 1988/89.

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till 53,6 miljarder kronor för budgetåret 1988/89. De valutavinster som gjorts tas här i det närmaste ut av valutaförluster. Jag delar RRV:s bedömning.

Tabell 3 Räntor på statsskulden budgetåret 1988/89

Miljarder kronor

Budgetår

Statsbudget

Nuvarande beräkning

Ränior på inhemska län m. m. Räntor på utländska lån Valutaförluster, netto

Summa

44,5 9.5 0,0

54,0

45,4

8,4

-0,2

53,6

När det gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag upp Räntebidrag m. m. med 120 milj.kr. jämfört med RRV:s beräkning.

40

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetår att minska med 357 milj. kr. för att uppgå till 24993 milj. kr. Jag delar RRV:s bedömning, som bl.a. baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1987/88 och 1988/89.

Tabell 4 Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1987/88 och 1988/89

Miljarder kronor

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1

Huvudtitel	1987/88	1988/89
Utrikesdepartementet	7,6	7,6
Kommunikationsdepartementet	5,2	5,6
Arbetsmarknadsdepartementet	2,6	2,9
Industridepartementet	4,6	3,9
Miljö- och energidepartementet	2.7	2,2
Övriga huvudtitlar	2,7	2,8
Summa	25,4	25,0

Enligt RRV och min egen bedömning kommer utnyttjandet av rörliga krediter att netto vara oförändrat under budgetåret 1988/89.

Jag vill också nämna att RRV för tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 2 miljarder kronor. Jag beräknar tillkommande utgiftsbehov, netto till 1 miljard kronor.

Sammantaget räknar jag därmed med att utgiflema under budgetåret 1988/89 kommer att uppgå till 353 906 milj. kr. Beräkningama sammanfattas i tabell 5.

Tabell S Statsutgifterna	budgetåret 1988/89
Milj. kr.
			Före-
	Statsbudget	RRV	draganden
Ulgiflsanslag exkl.
statsskuldränlor	292 567	298 829	298 949
Statsskuldränlor	54000	53600	53 600
Förändring i anslags-
behållningar	1500	357	357
Andrad disposition av
rörliga krediter	500	0	0
Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto	5000	2000	1000
Summa statsutgifter	353567	354786	353906
Finansfullmakls-
utnytljande	-	-	-

41

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret    Prop, 1988/89:150
1989/90 Bilagal

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 379868 milj.kr. för budgetåret 1989/90. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag funnit nödvändiga.

Med anledning av det jag tidigare har anfört om konsumentprisernas och den privata konsumtionens utveckling 1989 och 1990 räknar jag upp RRV:s beräkning av inkomsttiteln Mervärdeskatt med 1000 milj. kr. I enlighet med vad jag tidigare anfört om lönesummans utveckling 1990 beräknas inkomsttitlarna Folkpensionsavgift, Sjukförsäkringsavgift, netto och Barnomsorgsavgift minska med 59 milj. kr., 63 milj. kr. respektive 13 milj. kr. Inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ökar jag med 524 milj. kr. Därutöver räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 293 milj. kr.

I enlighet med de förslag som jag senare denna dag kommer att framföra om mervärdeskatten beräknas inkomsttiteln Mervärdeskatt öka med ytterligare 9200 milj. kr. i förhållande till RRV:s beräkning. Inkomsttiteln Skatt på spritdrycker beräknas öka med 100 milj. kr., inkomsttiteln Skatt på vin med 60 milj. kr. och inkomsttiteln Skatt på malt- och läskedrycker med 40 milj. kr. i enlighet med de förslag jag senare idag kommer att framföra beträffande dessa skatter. Med anledning av de förslag jag senare i dag kommer att lämna beträffande tobaksskatten räknar jag upp inkomsttiteln Tobaksskatt med 500 milj. kr.

Jag kommer också senare i dag att framföra förslag beträffande folkpensionsavgiften. I enlighet med dessa förslag beräknas inkomsttiteln Folkpensionsavgift minska med ytterligare 3 591 milj. kr. Vidare avser jag att senare i dag framföra förslag beträffande en höjning av skatteutjämningsavgifterna. Med anledning därav beräknas inkomsttiteln Skatteutjämningsavgift öka med 1061 milj. kr. Jag justerar även ner inkomsttiteln Återbetalning av tidigare infriade garantier med 1477 milj. kr. Med anledning av ny information justerar jag ned inkomsttiteln Riksbankens inlevererade överskott med 1 600 milj. kr. Dessa justeringar medför att jag beräknar de sammanlagda inkomstema för budgetåret 1989/90 till 385 843 milj. kr. 1 tabell 6 redovisas en sammanställning av de justeringar jag gjort av RRV:s inkomstberäkning.

42

Tabell 6 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1989/90

1 OOO-tal kr.

Prop, 1988/89:150 Bilaga 1

Inkomsttitel

RRV:s beräkningar

Förändringar enl. föredragande

1111 Fysiska personers inkomstskatt

1121 J urid iska personers inkomstskatt

1211 Folkpensionsavgift

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

1231 Barnomsorgsavgifl

1411 Mervärdeskatt

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2543 Skatteutjämningsavgift

4138 Återbetalning av tidigare infriade
garantier

Summa inkomster Summa förändringar

74004000	+	524000
25 257000	+	293000
50565000	_	3 650000
5 781000	_	63000
11779000	_	13000
92 500000	+ 10200000
4900000	-1-	500000
5 950000	+	100000
2460000	+	60000
2 125000	-\-	40000
7 900000	—	1 600000
4604500	+	1060500
1478 743	—	1477000
79868235
	-f-	5974500

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomstsida i förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 (tabell 7).

Tabell 7 Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster 1989/90

Inkomsttitel Förslag

1271    Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbelarskyddsverkel och arbelsmiljöinstitulels verksamhet

2124    Inlevererade överskott av riksgäldskontorels garantiverksamhet

2517    Trafiksäkerhetsavgift

2547    Avgifter för statens telenämnds verksamhet

Namnändring

Ny inkomsttitel Upphör

Ny inkomsttitel

Utgifter

I det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 uppgår utgifterna till 375099 milj,kr.

I årets budgetproposition upptogs utgifterna för budgetåret 1989/90 till 374 524 milj, kr. Av deUa belopp svarade minskade anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för 7000 milj. kr. Utgiftsanslagen uppgick sålunda till 367 524 milj. kr.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har dels ett antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksdagen beslutat om ett antal anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar de samlade utgiftsan-

43

slagen med ca 5 376 milj. kr. 1 samband med min beräkning av anslagskon-   Prop. 1988/89: 150 sekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i    Bilaga 1 förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen. Denna specifikation (bil. 1.5) täcker i princip perioden t.o.m. mars 1989 samt vad som föreslås i kompletteringspropositionen.

Anslaget Räntor på statsskulden m. m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1989/90 med eU till 58000 milj. kr. beräknat belopp. Belastningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samt av bokföringsmässiga valutadifferenser på grund av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En beräkning av riksgäldskontoret ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden torde bli ca 1 miljard kronor lägre än vad som beräknades i budgetproposilionen. Provisionskostnader, kreditavgifter och vissa andra kostnader som tidigare redovisades under detta anslag redovisas nu under anslaget Kostnader för upplåning och låneförvaltning. Den inhemska räntekostnaden beräknas nu bli ca I 000 milj. kr. lägre främst till följd av ett minskat upplåningsbehov. Förslag till inkomst- och utgiftsstat för anslaget Räntor på statsskulden m. m. framgår av bilaga 1.4. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1989/90 med 00 miljarder kronor.

Tabell 8 Räntor på statsskulden budgetåret 1989/90

Miljarder kronor

Budgetår Nuvarande

beräkning

Räntor på inhemska

lån m.m. 48,4

Räntor på utländska

lån 8,0

Valutaförluster, netto 0,6

Summa 57,0

Sammantaget innebär detta attjag beräknar statsbudgetens utgiftsanslag för budgetåret 1989/90 till sammanlagt 372 899 milj. kr.

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av röriiga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetproposilionen hcräknades förbrukningen av anslagsbehållningar komma att uppgå till 1 500 milj. kr. netto, budgetåret 1989/90. De propositioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Anslagsbehållningarna beräknas minska med 1 500 milj. kr under budgetåret 1989/90.

Budgetutfallet, och därmed statens upplåningsbehov, påverkas även av
förändringar i utttyttjattdet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Såda- 44

na krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa    Prop. 1988/89:150 affärsverk, myndigheter och bolag. Dessutom vill jag erinra om att vissa    Bilaga 1 myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet disponerar en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Utnyttjandet av rörliga krediter beräknas öka med 500 milj. kr. under budgetåret 1989/90.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat ställe i budgeten. Tillkommande utgiftsbehov uppskattas uppgå till 200 milj. kr., netto.

I budgetpropositionen ingick i denna post bl.a. budgeteffekterna till följd av särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma att föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel istället beräknats under berörda anslag och inkomsttitlar.

Tabell 9 Statsutgifterna för budgetåret 1989/90

Miljarder kronor

1989/90

Budget- Ny beräk-

proposilionen      ning

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

Statsskuldränlor

Förändring av anslagsbehållningar

Ändrad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, nello

Summa statsutgifter

309 524 58000	315899 57000
1500	1500
500	500
5000	200
374524	375099

1,4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1988/89 och 1989/90

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 enligt vad som framgår av tabell 10,

Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen att budgetöverskottet för budgetåret 1988/89 blir 11,0 miljarder kronor, vilket är oförändrat, jämfört med beräkningen i budgetpropositionen.

Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 385,8 miljarder kronor. Som framgår av tabellerna 10 och 11 är det främst inkomsterna som beräknas öka jämfört med budgetpropositionen. Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 316,5 miljarder kronor. Nu beräknas utgifterna till 318,1 miljarder kronor.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget
för budgetåret 1989/90 sedan budgetpropositionen harjag även låtit sam- 45

5    Riksdagen 1988/89. I .saittl. Nr 150. Bilaga I

manställa i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i detta    Prop, 1988/89:150

Bilaga I

ärende. (Bil 1.5).

Tabell 10 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1987/88-1988/89

Miljarder kronor

	1987/88	1988/89
	Utfall	Budgetpropositionen	RRV	Ny beräkning
Inkomster	332,6	364,2	363,2	364,9
Utgifter exkl.
statsskuld-
ränlor	283,3	300,4	301,2	300,3
Statsskuld-
ränlor	■53,4	52,8	53,6	53,6
Saldo	-4,1	11,0	8,4	11,0

Tabell 11 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1987/88-1989/90

Miljarder kronor

	1989/90		Procentuell föränd	ring
	Budget-	Ny be-	Från utfall	Från ny be-
	propo-	räkning	1987/88 till	räkning 1988/89
	sitionen		ny beräkning 1988/89	lill ny beräkning 1989/90
Inkomster	374,9	385,8	+ 9,7	+ 5,7
Utgifter exi.
statsskuld-
ränlor	316,5	318,1	+ 6,0	+ 5,9
Statsskuld-
räntor	58,0	57,0	+ 0,4	+ 6,3
Saldo	0,4	10,7	-	-

2 Underliggande budgetutveckling

Den underiiggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas ätt det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningarna i de enskida fallen inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekiema exklu-derats så att statsbudgetens underiiggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

—vissa engångsvisa skattehöjningar/sänkningar på t.ex. vinster, förmögenhet och löner

—tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

—utförsäljning av beredskapslager av olja.

46

På utgiftssidan har följande effekter beaktats vid framräkning av det    Prop, 1988/89: 150
underliggande budgetsaldot: Bilaga 1

—valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån

—rena budgetavlastningar, som t, ex, att kostnaderna för studielånen inte belastar statsbudgeten från och med år 1989.

—vidare atl vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare över anslag på statsbudgeten.

Som exempel på effekter som inte beaktas vid framräkning av den underliggande budgetutvecklingen kan nämnas dels att ränteutgifter för statsskulden periodiseras på olika sätt för olika låneinstmment, dels de särskilda insatser inom arbetsmarknads- och industripolitik som gjorts med hänsyn till sysselsättningsläget.

Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1987/88-1989/90.

Tabell 12 Underliggande budgetsaido för budgetåren 1987/88-1989/90

Miljarder kronor, löpande priser

_______________________ 1987/88 1988/89 1989/90

Underliggande

budgetsaido -10,0 0,7 4,6

Andel av BNP (%) -1,0% 0,1% 0,4%

3 Statens lånebehov och statsskulden

3,1 Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar av detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör.

Med det av RRV redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en del justeringar för att erhålla statens lånebehov och statsskuldens förändring. 1 det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relaterade till varandra.

Statens lånebehov

1.   Det av RRV redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalky
len.

2.   Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transak
tioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på

statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att in- 47

komster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betal- Prop. 1988/89: 150 ningar, dels genom alt vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten. Ett Bilaga 1 exempel på de sistnämnda är regeländringen den 1 juli 1987 beträffande statens förskottering av kommunernas kostnader för kommunalt bostadstillägg (KBT). Ändringen innebär bl.a. en engångseffeki i form av ett minskat lånebehov för staten i storleksordningen 3,6 miljarder kronor budgetåret 1987/88. Denna engångseffeki kommer dock inte till uttryck i ett minskat redovisat budgetunderskott.

3. Den tillfälliga engångsskatten på försäkringsbolag överfördes 1987 omedelbart till riksgäldskontoret för avskrivning mot statsskulden. Detta innebär att skatten inte påverkade budgetutfallet 1987 men däremot medförde den en minskning av statens lånebehov.

4. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig upplåning.

5. Genom en summering av posterna 1 — 4 erhålls statens lånebehov.

Statsskuldens förändring

Statsskuldens förändring påverkas dämtöver av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör.

6.  Skulddispositioner utgörs t. ex. av uppköp av statsobligationer, utbe
talningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobliga
tionsvinster samt tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar stats
skuldens storlek.

7.   Genom att skulddispositioner läggs till statens lånebehov erhålls
statsskuldens förändring.

Tabell   13  Statens  länebehov  (netto)  och  statsskuldens  förändring  budgetåren 1987/88-1989/90,

Miljarder kronor, löpande priser

		1987/88	1988/89	1989/90
1.	Budgetsaido	- 4,1	11,0	10,7
2.	Kassamässiga korrigeringar	4,5
3.	Tillfällig förmögenhetsskatt för försäkringsbolag m. fl.	8,4
4.	Riksgäldskontorets kreditgivning till
	vissa affärsverk m. m.	-   1,7	-2,3	-9,0
5.	Statens lånebehov	-  7,1	-8,7	-1,7
6.	Skulddispositioner	- 4,4	1,1
	— uppköp obligationer	(- 2,6)	(1,0)
	- övrigt	(-   1,8)	(0,1)
7.	Statsskuldens förändring	-11,5	-7,6	-1,7

3.2 Statsskuldpolitiken

Fömtsättningama för statsskuldpolitiken har under senare år förändrats.
Den huvudsakliga orsaken är att statens nettoupplåningsbehov i stort sett
upphört i samband med att statsbudgeten numera är i god balans. Denna 48

situation väntas med nuvarande bedömningar av utgifts- och inkomst-    Prop. 1988/89: 150 utvecklingen inte förändras på något avgörande sätt under de närmaste    Bilaga 1 åren. Även om statens nettoupplåningsbehov kommer att vara marginellt är bruttoupplåningsbehovel alltjämt stort och tidvis växande bl. a. beroende på att statsskuldens löptid förkortats under 1980-talet.

Under dessa förhållanden bör det ställas höga krav på att statsskulden förvaltas så kostnadseffektivt som möjligt inom ramen för den stramhet som erfordras av stabiliseringspolitiska skäl. Samtidigt innebär avsaknaden av ett större nettoupplåningsbehov att tillskottet av statspapper på penningmarknaden blir begränsat. Marknadens funktion som smidigt redskap för penning- och statsskuldpolitiken innebär dock att en viss marknadsvolym måste upprätthållas.

Ett viktigt inslag i statsskuldpolitiken har varit att stimulera hushållens sparande, både på kort och lång sikt, genom att erbjuda hushållen attraktiva sparinstmment. Mot bakgrund av dels den lånesituation som nu föreligger, dels vunna erfarenheter av instmmentens begränsade effekter på hushållens finansiella sparande måste ökad vikt läggas vid att statsupplåningen totalt sett sker i kostnadseffektiva former. Det förslag som nu läggs om att regeringen skall bestämma räntan på allemanssparandet och att räntesättningen görs mer flexibel än tidigare skall ses mot denna bakgrund.

I sin upplåningsverksamhet har riksgäldskontoret att tillgodose riksbankens behov av valutareserv och av statspapper för marknadsoperationer. Det kan innebära en upplåning utöver vad som krävs för att täcka statens betalningar varvid kassaöverskott uppkommer. Staten skall emellertid inte överupplåna på lång sikt. Detta får dock inte hindra att offentliggjorda upplåningsprogram fullföljs. Vid utarbetande av ny upplåningsplan skall hänsyn tas till uppkomna kassaöverskott.

Sammanfattningsvis är arbetet med att förvalta statsskulden inne i en konsolideringsfas med ökad prioritet för en låg total upplåningskostnad. För 1989 fömtses inga stora förändringar av upplåningens fördelning mellan olika upplåningsformer och marknader. 1 överensstämmelse med vad som anförts i prop. 1986/87:143, 1988/89:FiU4, rskr.30 bör riksdagen ta ställning till de anförda riktlinjema för statsskuldpolitiken och utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

4 Statliga garantier

4.1 Redovisning av statens garantiåtaganden

1 1989 års budgetproposition redovisades att statens garantiåtaganden per den 1 juli 1988 uppgick till ca 155,2 miljarder kr.

Regeringen har därefter lagt fram förslag till riksdagen som berör om
fattningen av statliga garantiåtaganden. Förslagen redovisas i tabell 14.
Statens samlade garantiåtagande kommer därmed att uppgå till ca 156,2
miljarderkr. den Ijuli 1989. 49

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1

Tabell 14 Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande som redovisades i prop, 1988/89:100 Bil, 1

Milj. kr.
Proposition	Garantins ändamål	Nuvarande garantiram	Föreslagen garantiram	Förändring	Tidpunkt för förändring
1988/89:89 1988/89:104 1988/89:100	SBAB Stadshypotek Varvsindustri	1000 17 500 18000	1500 21000 15000	+   500 + 3 500 -3000	1989-07-01 1989-06-01 1989-07-01

5 Årsbokslut för Staten budgetåret 1987/88

Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat en förkortad version av den kommande rapporten Årsbokslut för staten budgetåret 1987/88. Detta årsbokslut omfattar de statliga myndigheterna inkl. affärsverken samt riksgäldskontoret och övriga myndigheter under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senare kategorin, ingår dock endast med grundfonden på 1 miljard kronor. I övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid sidan av den statliga redovisningen. Riksbankens eget kapital uppgick vid utgången av år 1987 till 26 miljarder kronor (inkl. gmndfonden).

5,1 Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i nämnda myndigheters bokslut, 1 dessa bokslut tas anläggningstillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Kravet på myndigheterna att redovisa materiella tillgångar är emellertid begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till övervägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och uppdragsmyndigheter) är skyldiga alt i sina balansräkningar ta upp sådana tillgångar. Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde som inte finns med i tillgångsredovisningen.

1 årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nu-kostnader. Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta värde. I beloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnad som värdet av vissa icke bokförda tillgångar.

För att få uppgift om värdet av oredovisade tillgångar och nukostnad för bokförda tillgångar har RRV sänt ut förfrågningar till ett stort antal myndigheter. Det därefter inkomna materialet har bearbetats och sammanställts i kolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl. a. har underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som används inom försvaret - flygplan, fordon och annan krigsmateriel — inte kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar, bibliotek m. m. ligger också utanför redovisningen. Den största tillkommande posten bland nukostnadema är värdet av det statliga vägnätet, som har beräknats och tagits in i balansräkningen.

50

Per den 30 juni 1988 var den bokförda nettoförmögenheten drygt - 382    Prop. 1988/89:150 miljarder kronor. Beräknad till nukostnad var statens nettoförmögenhet    Bilaga 1 — 231 miljarder kronor. Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 15.

Tabell 15 Balansräkning för staten, miljarder kronor.

Bokförda värden Beräknad nukostnad'

1988-06-30     1987-06-30     1988-06-30     1987-06-30

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar

O   Lager och förråd 13,0 13,2 16,1 17,0

O   Skepp, maskiner och

30,2 84,0	28,5 73,7	57,9 198,5 58,0 330,5	55,6 196,2 58,7
127,2	115,4		327,5
39,4 10,7 150,8 24,6	27,5 10,6 161,1 28,5	39,4 6,9 150,8 24,6	27,5 7,1 161,1 28,5
225,5	227,7	221,7	224,2
352,7	343,1	552,2	■    551,7
481,2 110,1	473,9 128,2	481,2 110,2	473,9 123,9
591,3	602,1	591,4	597,8
65,2 11,7	65,0 10,8	65,2 11,7	65,0 10,8
76,9	75,8	76,9	75,8
2,8	2,5	2,8	2,5
45,7 18,1	45,3 15,5	94,0 18,1	100,0 15,5
63,8	60,8	112,1	115,5
-398,1	-389,8	-239,9	-239,7
+ 9,0	-	0,2
+ 7,9	-9,5
+ 8,1	+ 1,2
-382,1	-398,1	-230,9	-239,9
352,7	343,1	552,2	551,7

inventarier O   Byggnader och mark O   Statliga vägar'

Fiitaitsiella tillgångar O   Aktier m.m."* O   Skattefordringar O   Övriga fordringar' O   Likvida tillgångar

Summa tillgångar

SKULDER OCH KAPITAL

Stalssktdden O   Lån i Sverige O   Lån utomlands

Övriga skulder

O   Kortfristiga skulder O   Långfristiga skulder

Donation.skapital

Verk.skapital

O   Konsoliderande avsättningar i affärsverken m. m.

O   Fonder m.m.

Statens nettoförmögenhet O   Vid budgetårets börian O   Förändringar under budgetåret:

— Verksamhetens netto-
förändring'

-   Övriga kapital
förändringar

Vid budgetårets slut

Summa skulder och kapital

Ansvarsjörbittdelser

O   Gjorda garantiut-

fastelser 124,9 134,7

O   Övriga statliga skuld
förbindelser redovi
sade inom linjen hos
riksgäldskontoret 3,7 3,5

' Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskriv-    Prop. 1988/89: 150
ningar grundade pä detta värde. Bilaea 1

" Värderingen av tillgångarna har gjorts enligt samma metoder som tidigare år. Revideringar av beloppen kan bli aktuella efter hand som nya principer kommer att tillämpas.

' Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna.i vägnätet under den senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats utfallet på anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts 10% av anslagen lill drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De på detta sätt beräknade investeringsbeloppen har omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkost-nadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar (avskrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna minskal med avskrivningar uppgår till 27,7 miljarder kronor. ■* Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden.

' Därav lånefordringar 118,7 miljarder kronor. Lånefordringarna har tagits upp lill sina nominella belopp. Fr. o. m. budgetåret 1985/86 finansieras och redovisas nya bostadslån av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB). Utestående bostadslån hos SBAB uppgår till drygt 24 miljarder kronor.

' 1 de bokförda värdena' enligt riksgäldskontorets redovisning, har skulder inom staien räknats bort. 1 nukostnadskolumnen har utlandslånen omvärderats enligt balansdagens valutakurser.

' Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle åleranskaffningen av anläggningstillgångar finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna var så utformade att avskrivningsmedlen skulle täcka även det ökande behov av kapital för återanskaffning som uppstod vid inflation. Om inga expansionsinvesteringar gjordes innebar detta i princip att det av staien tillskjutna kapitalets nominella värde förblev oförändrat, medan det successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna finansierades med driftmedel. De avsättningar som tidigare gjorts vid affärsverken kvarstår dock i redovisningen. Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det kapital som tillskjutits från staten förts till den i balansräkningen redovisade nettoförmögenheten under det atl kapilal som tillförts från verkens driftintäkter redovisats som en särskild post i balansräkningen. Uppskrivningar av statskapitalets värde har hänförts till nettoförmögenheten.

När tillgångarna och skulderna omvärderas lill nukostnad (av skulderna har enbart statsskulden omvärderats till balansdagens valutakurser) måste även kapitalposterna omvärderas. * Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande.

Milj. kr.
Statsbudgetens underskott —4117

Finansiella transaktioner avseende utlåning m. m. +   613

Investeringstransaktioner +3009

Statsbudgetens nettounderskott —   495

Inkomst från tillfällig förmögenhetsskatt för

livförsäkringsbolag m.n. +8434

Verksamhetens nettoiörändring +7939

5,2 Kommentarer till balansräkningen

5.2.1 Statens nettoförmögenhet

Enligt balansräkningen ökade statens bokförda nettoförmögenhet under budgetåret 1987/88 med drygt 16 miljarder kronor och uppgick vid budgetårets slut till drygt -382 miljarder kronor.

52

Diagram 1, Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet sedan 1972, miljarder     Prop, 1988/89: 150
kronor. Bilaga 1

Miljarder kr + 50

Är 1972   73   74   75   76   77   78   79    80    81    82    83    84   85   86   87    88 Källa: Riksrevisionsverket

Den negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. En betydande del av statsbudgetmedlen har dock använts till investeringar som ej tillgångsredovisas. Så har t. ex. under den senaste 8-årsperioden 55 miljarder kronor gått till investeringar i försvarets kapitalobjekt och drygt 17 miljarder kronor investerats i vägar. Medel som anslagits till högre utbildning och forskning kan ses som en investering i immateriella tillgångar. Under tiden 1980/81-1987/88 har drygt 59 miljarder kronor gått till detta ändamål.

Det bokförda värdet av statens nettoförmögenhet kan följas bakåt i tiden eftersom det nuvarande redovisningssättet i detta avseende i stor utsträckning överensstämmer med det tidigare. Se diagram I. Av diagrammet framgår att nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970-talet för att därefter bli negativ och snabbt fallande fram till år 1986. Den fallande tendensen började då avta beroende på främst minskande budgetr underskott. Fr.o.m. år 1987 ökar nettoförmögenheten.

5.2.2 Utvecklingen av grupper av balansposter under åtta år

1 diagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i gmpper. Diagrammet visar hur dessa gmpper av balansposter har förändrats under de senaste åtta åren.

53

Diagram 2. Schematisk översikt över grupper av balansposter i balansräkningar för    Prop. 1988/89: 150
budgetåren 1980/81 -1987/88, Bokförda värden, miljarder kronor. Bilaga 1

Indahing n ttaplarrt

■FUraliahipliar	AvlltlnlngM
Anlflgan, t>Rg	övr  langtr Un
AfilJMO. tiBg. ■Iinansislia	SiainkuUan
Achumulatat undvtiholl

19eifl2                198383               1?B3&1               1WI05                  inor.Oe              108CB7              1»7«e

Källa: Riksrevisionsverkel

5.2.3 Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och ackumulerade underskott

I statlig verksamhet finns det i en helt annan utsträckning än i privat verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa gmpper av balansposter. I tabell 16 visas en ungefarlig bedömning av hur statsskulden fördelar sig på rörelsekapital', anläggningstillgångar och ackumulerat underskott.

Beräkningen är baserad på antagandet att i myndighetemas balansräkningar postema Skulder för speciella ändamål och Övrigt under Verkskapital främst finansierar rörelsekapital samt att långfristiga skulder i övrigt, donationskapital och affärsverkens konsoliderande avsättningar främst finansierar anläggningstillgångar. Sjukförsäkringsfonden slutligen har bidragit till att täcka de ackumulerade underskotten.

Tabell 16 Andel av statsskulden	procent
	1980/81	81/82	82/83	83/84	84/85	85/86	86/87	87/88
Rörelsekapital Anläggningstillgångar Ackumulerat underskott	5 55 40	4 48 48	3 42 55	3 38 59	4 35 61	2 33 65	2 33 65	1 36 63

De finansiella och materiella anläggningstillgångar som bokförs av myndigheterna utnyttjas till övervägande del i verksamheter som ger en finan-

' Med "rörelsekapital" avses varulager och kortfristiga finansiella tillgångar minskat med kortfristiga skulder.

54

siell avkastning. Statsskulden motsvarades budgetåret 1980/81 till 55% av    Prop, 1988/89: 150 sådana bokförda anläggningstillgångar. Över åren har statsskulden i alh    Bilaga 1 större utsträckning tagits i anspråk för att täcka de ackumulerade underskotten och 1985/86 hade andelen anläggningstillgångar sjunkit till 33%. För 1987/88 ökade åter andelen anläggningstillgångar med 3 procentenheter rill 36%.

5,3 Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sektorn

Vid bedömningen av statens förmögenhet finns skäl att beakta att staten utgör endast en del av den offentliga sektom, till vilken bmkar räknas även kommunema och socialförsäkringssektorn.

Årsredovisningarna från kommunema och socialförsäkringssektorns olika områden avser kalenderår och är därför inte helt jämförbara med årsbokslutet för staten vilket avser det statliga budgetåret. De ger dock en viss uppfattning om utvecklingen.

Inom socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1987 AP-fondens egna kapital med drygt 16 miljarder kronor (därav löntagarfondema 2,9 miljarder kronor) till i det närmaste 309 miljarder kronor. Ca 27% av fondens tillgångar utgörs av lån till staten och ca 4% av lån till kommunerna. De erkända arbetslöshetskassomas egna kapital ökade med 0,2 miljarder kronor under 1987 och uppgick vid slutet av året till 2,3 miljarder kronor.

Under samma period ökade den kommunala sektoms egna kapital med 7,2 miljarder kronor till nära 185 miljarder kronor samtidigt som de långfristiga skulderna endast ökade med 0,6 miljarder kronor. Investeringar, verksamhetskostnader och transfereringar inom denna sektor har alltså — med bevarad hög likviditet — till övervägande del kunnat finansieras genom skatter, avgifter och statliga bidrag.

En väsentlig kapitaluppbyggnad sker således i andra delar av den offentliga sektorn genom skatte- och avgiftsuttag, medan staten till betydande del finansierar verksamheten genom upplåning. Detta återspeglas i den negativa statliga nettoförmögenheten.

Tabell 17 ger en översikt över statens, kommunemas, AP-fondens och de erkända arbetslöshetskassomas ställning vid utgången av resp. räkenskapsår.

Tabell 17 Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av år 1987

Miljarder kronor.

	Tillgångar	Skulder	Eget kapital
Staten	352,7	734,8	-382.1
Kommunerna	273,5	88,5	185,0
AP-fonden	310,5	1,5	309,0
De erkända arbets-
löshetskassorna	2,6	0,4	2,2

Källa: Allmänna pensionsfonden, arbetsmarknadsstyrelsen, riksrevisionsverket och

statistiska centralbyrån. 55

6 Finansfullmakten Prop. 1988/89:150

Bilaga 1 Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat regeringen att, om

arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt

beloppom2 500milj. kr. (prop. 1987/88:100 bil. 1, FiU 20, rskr. 122).

Finansfullmakten får användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 %. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektom. 1 dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 %. Regeringen har vidare bemyndigats att utnyttja fullmakten för ytterligare två ändamål, nämligen arbetsmarknadsutbildning och för arbetsmarknadspolitiska insatser med anledning av handelsblockaden mot Sydafrika och Namibia.

Regeringen har hittills inte utnyttjat fullmakten under budgetåret 1988/89. För budgetåret 1989/90 förordar jag att en fullmakt begärs intill ett sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr.

7 Försäkringar i statlig verksamhet

För närvarande råder — med vissa undantag — ett generellt förbud för statliga myndigheter att teckna försäkring för staten tillhörig egendom eller för att skydda staten eller i dess tjänst anställd personal mot ansvarighet. Dessa förhållanden regleras i Cirkuläret (1954:325) med föreskrifter rörande försäkring av staten tillhörig egendom, m. m. Det bakomliggande motivet till denna reglering är atl man ansett att staten kan stå risken för sin egendom genom s. k. självförsäkring.

Ett antal myndigheter — främst affärsverk och myndigheter med affärsmässiga inslag i sin verksamhet — har gjort framställan till regeringen om dispens från denna reglering. Det huvudsakliga skäl som affärsverken och myndighetema framför är att en förändrad konkurrenssituation och ändrade marknadsfömtsättriirigar här lett till aft nuvarande riskfinansierings-teknik inte upplevs som helt tillfredsställande.

Man kan också konstatera att utvecklingen på försäkringsområdet i
övrigt har varit genomgripande. Det förebyggande skyddet har satts i
förgmnden, komplexiteten i vållandebedömningar, skadevärdering och
skadereglering har ökat. Det finns här anledning att överväga hur de
erfarenheter som vunnits skall kunna överföras till affärsverken och myn
dighetema. Det finns vidare skäl ätt ifrågasätta om de bedömningar som
kom till uttryck i 1954 års cirkulär fortfarande är giltiga. Enligt min
bedömning finns det därför ett behov av att genomföra en översyn av
frågan om försäkring i statlig verksamhet. Jag avser att återkomma till
regeringen med ett förslag till uppdrag inom detta område. 56

Hemställan Prop. 1988/89: 150

Jag hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, atl regeringen °

dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgelregleringen som förordats i det föregående,

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1989/90,

4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret 1989/90,

5. godkänna beräkningen av förändringen i dispositioner av rörliga krediter för budgetåret 1989/90,

6. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, /jf/to för budgetåret 1989/90,

7. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1989/90,

8. till Räntor på statsskulden, m. m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 57000000000 kr.,

9. godkänna de allmänna riktlinjerna för statsskuldpolitiken som förordats i det föregående,

10. bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,

11. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1989/90, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500000000 kr.,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragandena har anfört om

12. statliga garantier,

13. årsbokslut för staien 1987/88,

14. utnyttjandet av finansfullmakten,

15. försäkringar i statlig verksamhet.

57

Innehåll: Prop, 1988/89:150

Reviderad finansplan ''a 1

1 Den ekonomiska politikens inriktning   ................... .... I

2 Den internationella ekonomin   ............................ 6

3 Den svenska ekonomin   .................................... ... 7

3.1 Prognos för 1989 och utblick mot 1990   .......... ... 7

3.2 De närmaste åren   ...................................... 11

3.3 Långtidsbudgeten   ...................................... .. 12

4 Ekonomisk-politiska åtgärder................................ 13

4.1 Stabiliseringspolitiken  ................................... 13

4.2 Åtgärder för tillväxt....................................... 16

4.3 Fördelningspolitiken   .................................... 21

5 Budgetpolitiken................................................. 23

5.1 Den offentliga utgiftsutvecklingen och samhällsekonomin ,, , 23

5.2 Det reviderade budgetförslaget................... , , , 24

5.3 Kommunernas ekonomi    ............................... 27

6 Den offentliga sektorns förnyelse   ...................... .. 28

6.1 Bakgrund   .................................................. 28

6.2 Den offentliga förvaltningen    ........................ 31

6.3 Tre aktuella områden..................................... 33

Statsbudgeten och Särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1988/89 och 1989/90   . 39

1.1 Beräkningsförutsättningar   ............................ 39

1.2 Statsbudgetens inkomsler och utgifter under budgetåret 1988/89       39

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1989/90      42

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåret 1988/89 och 1989/90 ... 45

2 Underiiggande budgetutveckling........................... 46

3 Statens lånebehov och statsskulden..................... 47

3.1 Statens lånebehov och statsskuldens förändring        47

3.2 Statsskuldpolitiken   ..................................... 48

4 Statliga garantier   ........................................... 49

4.1  Redovisning av statens garantiåtaganden   ..... 49

5 Årsbokslut för staten budgetåret 1987/88   ........... .. 50

5.1 Balansräkning med noter................................. 50

5.2 Kommentarer till balansräkningen..................... .. 52

5.3 Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sektorn        55

6 Finansfullmakten............................................... .. 56

7 Försäkringar i statlig verksamhet   ....................... .. 56

Hemställan   ..................................................... .. 57

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

58

Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget 1989

^{Reviderad nationalbudget}

Förord

Den reviderade nationalbudget, som härmed läggs fram, beskriver och analyserar den internationella och den svenska ekonomins utveckling t. o. m. 1993. Den reviderade nationalbudgeien innehåller i år dels en mer traditionell prognos för innevarande år och vissa beräkningar för nästa år, dels en medelfristig analys av den ekonomiska utvecklingen. Detta innebär att de bilagor som i fjol innehöll en reviderad nationalbudget och s.k. treårskalkyler nu har förts samman till en gemensam bilaga.

Nationalbudgeien bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. Underlag för bedömningen av den internationella utvecklingen har erhållits från bl. a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin t.o.m. 1988 baseras främst på material från statistiska centralbyrån och för 1989 på den prognos som konjunkturinstitutet publicerade den 29 mars 1989. Institutet presenterade även översiktliga modellkalkyler avseende utvecklingen under 1990. Bedömningen av utvecklingen under 1990 har dock i huvudsak gjorts inom finansdepartementet.

Utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv analyseras med hjälp av konjunkturinstitutets konjunkturmodell, KOSMOS. Med utgångspunkt från modellkalkyler för den svenska ekonomin under perioden 1990 — 1993, vilka gjorts inom finansdepartementet, diskuteras olika ekonomiskpolitiska problem: löneutvecklingen, den ekonomiska tillväxtens bestämningsfaktorer samt den offentliga sektorns utgiftsutveckling.

Det ekonomiska rådet och en grupp konjunkturexperter har hörts, men berörda personer bär inte något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgeien.

Ansvarig för den reviderade nationalbudgeien är statssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet har letts av finansrådet Svante Oberg, departementsrådet Karin Slåhlberg och departementsrådet Lars Heikensten. Kalkylerna avslutades den 19 april 1989.

Prop. 1988/89:150 Bil, 1,1

1    Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

1 Sammanfattning Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 1.1 Utvecklingen 1989 och 1990

Den svenska ekonomin kännetecknades i fjol av en stark konjunktur och tendenser lill överhettning. På flera områden hämmades tillväxten av ett högt kapacitetsutnytljande och brist på arbetskraft. Tendenserna till överhettning har fortsatt de senaste månaderna — fortsatta ökningar kan konstateras för priser, sysselsättning och bytesbalansunderskott. I de föreliggande prognoserna har beaktats de åtgärder som nu föreslås för att dämpa överhettningen i ekonomin. Mot denna bakgrund bedöms BNP-tillväxten i år uppgå till drygt 1 1/2% och nästa år till 1 %.

Internationella förutsättningar

Världsekonomins utveckling 1988 var övervägande positiv. BNP-tillväxten i OECD-länderna uppgick till drygt 4% och i Västeuropa till 3,5%, vilket för Västeuropas del var den högsta tillväxten ett enskilt år sedan mitten av 1970-talet. Bedömningen av utvecklingen i år och nästa år ligger i linje med de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeien i januari. En gradvis dämpning av produktionstillväxten förutses under återstoden av 1989 och under 1990.

Inflationen i OECD-området bedöms öka till ca 4,5% per år de närmaste två åren, vilket är en högre ökningstakt än under 1988 och mer än vad som förutsågs i januari. Som en följd av att produktionsutvecklingen förväntas komma in i ett lugnare tempo, väntas arbetslösheten inte fortsätta atl sjunka. Till grund för beräkningarna ligger vidare antaganden om oförändrade valutakurser från mitten av april och ett råoljepris på 17 dollar per fat under prognosperioden, se tabell 1:1.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

	1987	1988	1989	1990
BNP i OECD, %	3,2	4,0	3,0	2,5
Konsumentpriser i OECD
(KPI årsgenomsnitt), %	3,3	3,8	4,5	4,5
Arbetslöshet i OECD, %	8,0	7,3	—	—
Råoljepris, dollar per fat	18,40	14,80	17,00	17,00
Dollarkurs i kr.	6,35	6,15	6,38	6,40

Källor: OECD och finansdepartementet.

Bedömningen av den internationella utvecklingen är behäftad med osäkerheter av främst två slag. Den ena osäkerheten sammanhänger med pris-och kostnadsutvecklingen. Tendenser till ett ökat inflationstryck har gjort sig gällande sedan början av 1988. Om dessa tendenser håller i sig kan det leda till ytterligare en ekonomisk-politisk åtstramning, med risk för en konjunkturnedgång i världsekonomin. Ett annat osäkerhetsmoment är de kvarstående externa obalanserna mellan de tre stora länderna Förenta staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Svårigheter i anslutning lill finansiering av dessa obalanser kan medföra störningar på de

finansiella marknaderna, vilket kan leda till en konjunkturavmattning i    Prop, 1988/89: 150
världsekonomin. Bil, 1,1

Löner och priser

Timlönerna ökade med 7,2% i fjol, vilket innebär att ökningstakten var ca 3 procentenheter över den i våra viktigaste konkurrentländer. Medan ökningstakten i konkurrentländema under 1980-talet har gått ner från ca 10% till ca 4%, har den i Sverige minskat med endast ca 2 procentenheter. Även konsumentprisökningama ligger på en högre nivå än i omvärlden. Förra året ökade konsumentpriserna med ca 6%, vilket är ungefär 2 procentenheter mer än i våra viktigaste konkurrentländer. Det kan noteras att företagen under 1988 har höjt prisema mer på hemmamarknaden än på exportmarknaden.

Delar av arbetsmarknaden saknar ännu avtal för 1989 och 1990. Prog-nosema för den svenska ekonomins utveckling baseras därför, liksom i den preliminära nationalbudgeien i januari, på en beräkningsteknisk framskrivning av löneökningarna med 7% i år. Konsumentprisema beräknas öka med ca 7%, varvid hänsyn tagits till de åtgärder som nu föreslås. För 1990 baseras prognoserna på ett antagande att timlönerna stiger med 4%, vilket motsvarar löneutvecklingen i omvärlden de senaste åren. Konsumentpriserna beräknas öka med 4% under loppet av nästa år och med 6 % mellan årsgenomsnitten 1989 och 1990.

Försörjningsbalans

BNP-tillväxten uppgick i fjol till drygt 2%, enligt de första beräkningarna från nationalräkenskaperna, se tabell 1:2. Därmed blev 1988 det sjätte året i följd med en relativt god ekonomisk utveckling, se diagram 1:1. Mot bakgmnd av bl. a. de åtgärder som nu föreslås beräknas tillväxten dämpas i år och nästa år till drygt 1 1/2% resp. 1 %.

Tabell 1:2 Försörjningsbalans

	Miljarder kr.,	Procentuell vo		lymförändring
	löpande priser
	1988	1987	1988	1989	1990
BNP	1093,8	2,4	2,1	1,6	1,0
Import	335,6	6,3	5,5	5,2	3,1
Tillgång	1429,4	3,4	2,9	2,5	1,6
Privat konsumtion	569,7	3,8	2,2	0,8	0,5
Otfentlig konsumtion	294,0	1,3	1,4	1,6	1,5
Stat	78,6	-0,6	0,5	1,7	1,5
Kommuner	215,4	2,1	1,8	1,5	1,5
Bruttoinvesteringar Lagerinvesleringar	214,4	6,2	5,3	4,0	0,0
	-2,6	0,1	0,3	0,4	0,2
Export	353,9	2,5	2,9	3,8	3,5
Användning	1429,4	3,4	2,9	2,5	1,6
Inhemsk efterfrågan	1075,5	3,7	2,9	2,1	0,8

' Förändring anges i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Diagram 1:1    BNP-tillväxt

Procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1980    1982    1984    1986    1988    1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Den privata konsumtionen har under 1980-talet ökat mer än den disponibla inkomsten. Sedan 1986 är hushållens sparkvot negativ. 1 Qol skedde emellertid en viss uppbromsning i den privata konsumtionens ökningstakt och sparkvoten slutade all sjunka. Den privata konsumtionen ökade förra året med drygt 2%. Efter avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985 har hushållen anpassat sig till de ökade lånemöjligheterna och kraftigt ökat inköpen av varaktiga varor. Under 1988 skedde dock en viss dämpning av expansionen, framför allt avseende inköpen av nya bilar.

De åtgärder som nu föreslås kan förutsättas leda till en fortsatt dämpning av den privata konsumtionens ökning och en uppgång i hushållssparandet. Även hushållens ökande skuldbörda bör bidra lill en lägre ökning av den privata konsumtionen. Den bedömning som nu görs innebär att den privata konsumtionen beräknas öka med knappt 1 % i år och med 1/2% nästa år.

Den offentUga konsumtionen har under 1980-talet haft en markant lägre ökningstakt än under 1970-talet. Den statliga konsumtionen ligger nu på ungefär samma nivå som 1982.1 år och nästa år beräknas dock den statliga konsumtionen öka något mer än under de senaste åren, trots en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Detta beror på att försvarets inköp fömtses öka relativt starkt. Den kommunala konsumtionen ökade något mindre 1988 än året dessförinnan. Detta sammanhängde sannolikt med att sysselsättningen hölls tillbaka på gmnd av brist på arbetskraft. I år och nästa år väntas den kommunala konsumtionen fortsätta att öka med 1,5% per år.

Bruttoinvesteringarna fortsatte i fjol att öka kraftigt. Sedan 1983 har bruttoinvesteringarna ökat med 5-6% per år med undantag för 1986.

Den goda lönsamheten och det höga kapacitetsutnyttjandet ligger bakom den relativt starka investeringsökningen. Även i år väntas dessa faktorer medföra att investeringarna fortsätter att öka relativt kraftigt. De åtgärder som nu föreslås beräknas dock få en viss dämpande effekt. Detta gäller särskilt byggnadsinvesteringarna. Nästa år beräknas de totala investeringarna ligga kvar på samma nivå som i år.

Industriinvesteringama ökade mindre i fjol än vad investeringsenkäten i oktober tydde på. Enligt investeringsenkäten i febmari har i stället de investeringsprojekt inom främst transportmedels- och jäm- och stålvam-industrin som inte kunde genomföras i fjol flyttats fram till i år. Bostads-investeringarnas ökningstakt dämpades inte så mycket i Qol som fömtsågs i den preliminära nationalbudgeien. Detta sammanhängde med att om-byggnadsinvesteringama inte sjönk så mycket som väntat, trots de ramar som införts för ombyggnadslån. De kommunala myndighetemas investeringar ökade relativt kraftigt i fjol, vilket till stor del sammanhänger med behovet av följdinvesleringar till de ökade bosiadsinvesteringama.

Den privata konsumtionen gav 1986 och 1987 stora bidrag till efterfråge-tillväxten, se tabell 1:3.1 fjol avtog dock bidraget från den privata konsumtionen, en utveckling som förväntas fortsätta i år och nästa år. Bruttoinvesteringarna har de senaste åren, med undantag för 1986, gett ett bidrag till efterfrågetillväxlen med ca 1 procentenhet. Även i år väntas investeringarna ge ett ungefar lika stort bidrag. Nettoexporten däremot har de senaste åren gett ett negativt bidrag till efterfrågetillväxlen. Som en följd av de åtgärder som nu föreslås väntas nettoexportens bidrag bli positivt nästa år.

Prop. 1988/89: Bil. 1.1

150

Tabell 1:3 Bidrag till BNP-tillväxten

Proceni av föregående års BNP

1985    1986    1987    1988    1989    1990

Konsumtion

Privat Statlig Kommunal

Kapitalbildning

Brulloinvesteringar

Lagerinvesleringar

Netloexport

Summa BNP

2,0	2,7	2,3	1,5	0,9	0.7
1,4	2,3	1,9	1,1	0,4	0,3
0,0	0,2	-0,1	0,0	0,1	0,1
0,6	0,2	0,4	0,4	0,3	0,3
0,1	-1,6	0,1	0,6	0,7	0,3
1,1	-0,1	1,2	1,0	0,8	0,0
0,6	-0,9	0,1	0,3	0,4	0,2
1,7	-0,6	-1,2	-0,8	-0,5	0,1

1,6       1,0

2,1       1,1       2,4      2,1

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Bytesbalans

Bytesbalansen uppvisade ett underskott på ca 15 miljarder kr. i Qol, enligt preliminära beräkningar, se tabeU 1:4. Detta är ca 5 miljarderkr. sämre än vad som förutsågs ijanuari, vilket beror på att tjänste- och transfereringsbalansen blev sämre än tidigare beräknat. Mellan 1987 och 1988 förbättrades handelsbalansen med drygt 1,5 miljarder kr., vilket sammanhänger med en fortsatt förbättring av det svenska bytesförhållandet. Tjänste- och transfereringsbalansen försämrades kraftigt i Qol, med ca 10 miljarder kr.

Tabell 1:4 Bytesbalans Prop. 1988/89: 150

Miljarder kr., löpande priser Bil, 1,1

	1986	1987	1988	1989	1990
Export av varor Import av varor Korrigeringspost Handelsbalans Tjänstebalans Transfereringsbalans Bytesbalans	265,1 232,6 -1,7 30,8 -4,4 -25,9 0,6	281,4 257,4 -1,5 22,5 -3,8 -25,4 -6,7	304,8 279,7 -1,0 24,1 -10,3 -29,1 -15,3	338,3 307,4 -1,0 29,9 -11,3 -35,6 -17,0	363,3 326,1 -1,0 36,2 -12,3 -40,9 -17,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Försämringen av tjänste- och transfereringsbalansen beror i huvudsak på en försämring av ijänslebalansen, men även på en ökning av företagens ränteutgifter i samband med finansiering av direktinvesteringar utomlands.

Marknadstillväxten för den svenska exportindustrin var mycket kraftig i fjol, över 8%. Även i år väntas marknadstillväxten vara fortsatt stark, till följd av den kraftiga investeringskonjunkturen utomlands. Kapacitetsrestriktioner medförde dock att de svenska exportföretagen i fjol inte kunde utnyttja hela marknadstillväxten. Även i år väntas kapacitetsbrist medföra andelsföriuster för exportindustrin. I den senaste konjunkturbarometern rapporterade knappt hälften av företagen bristande efterfrågan som det främsta hindret för ökad produktion, vilket är den lägsta siffran på 14 år. Exporten ökade trots kapacitetsbristen volymmässigt med 3% i fjol och väntas i år öka med närmare 4%. Samtidigt har relativpriset för svensk export stigit kraftigt under de senaste åren och beräknas fortsätta alt stiga även i år. Sammantaget uppgick den svenska exportindustrins förluster av marknadsandelar till 4% i fjol och beräknas i år bli 2%. Även nästa år beräknas svensk exportindustri få vidkännas andelsförluster.

Importen bedöms fortsätta att öka snabbare än exporten i år. Nästa år beräknas de efterfrågedämpande åtgärder som nu föreslås leda till en dämpning av ökningstakten. Importen skulle därmed för första gången sedan 1984 volymmässigt öka mindre än exporten. Till följd av de åtgärder som nu föreslås och att bytesförhållandet förbättras beräknas handelsbalansens överskott öka kraftigt i år, med ca 6 miljarder kr. Nästa år väntas handelsbalansen fortsätta att förbättras med ytteriigare ca 6 miljarder kr. Tjänste- och transfereringsbalansen väntas fortsätta att försämras i år och nästa år, till följd av ökade turistutgifter och ökade räntebetalningar på utlandsskulden.

Sammantaget beräknas underskottet i bytesbalansen öka med knappt 2 miljarder kr. i år och nästa år ligga kvar på ungefär samma nivå som i år. Som andel av BNP ligger underskottet i bytesbalansen därmed klart under de nivåer som gällde i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, se diagram 1:2.

Diagram 1:2   Bytesbalans

Procentandel av BNP

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1970     1974     1978     1982     1986     1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Finansiellt sparande

Det totala finansiella sparandet i ekonomin, som definitionsmässigt är lika med bytesbalansen, försämrades dramatiskt under andra hälften av 1970-talei och de första åren på 1980-lalet, Detta sammanhängde främst med de försämrade statsfinanserna. Sedan 1982 har en förbättring skett, i huvudsak till följd av att statens budgetunderskott har förbytts i ett visst överskott.

Den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick till 33 miljarder kr. i fjol, se tabell 1:5. Del är en förbättring med ca 40 miljarder kr. sedan 1985. Som en följd av de nu föreslagna åtgärderna väntas del offentliga sparandet förbättras med nästan 5 miljarder kr. i år för all nästa år återgå till fjolårets nivå.

Tabell 1:5 Finansiellt sparande

Miljarder kr., löpande priser

1986  1987

1988  1989  1990

Offentlig sektor

Hushåll

Företag

Bytesbalans

-6,0 24,2 32,6 37,3 32,1

0,2 -14,3 -18,3 -14,4 -11,7

6,4 -16,6 -29,6 -39,9 -37,4

0,6 -6,7 -15,3 -17,0 -17,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Anin.: Exklusive engångsskatten på försäkringsbolagen 1987.

Hushållens sparande har de senaste åren försämrats. I år beräknas denna försämring upphöra, men sparandet är fortfarande negativt. Nästa år väntas hushållen öka sitt sparande ytterligare.

Företagens finansiella sparande försämrades relativt kraftigt  i fjol,    Prop, 1988/89:150 främst på grund av ökade investeringar. Också i år väntas förelagens   Bil. 1.1 sparande försämras, lill följd av de relativt kraftiga invesleringsökningar som förutses.

Sammantaget har försämringen av den privata sektorns finansiella sparande under senare år varit större än förbättringen av den offentliga sektorns, vilket kommer till uttryck i ett ökat bytesbalansunderskott. De nu föreslagna åtgärderna beräknas dock medföra ett oförändrat bytesbalansunderskott nästa år.

Sysselsättning

Sysselsättningen ökade mycket starkt i fjol. Antalet sysselsatta ökade med 62000, vilket är den största uppgången sedan 1979. Det finns för närvarande få tecken på att efterfrågan på arbetskraft skulle mattas av. Inflödet av lediga platser har visserligen minskat något de allra senaste månaderna, men det ligger fortfarande på en mycket hög nivå. Länsarbetsnämndernas bedömningar i februari av utvecklingen under 1989 var också över lag positiva. I konjunkturinstitutets konjunkturbarometer i mars uppgav ca 60% av industriföretagen brist på yrkesarbetare och över 30% av företagen angav brist även på icke yrkesutbildad arbetskraft.

De åtgärder som nu föreslås väntas leda till en viss dämpning av överhettningen på arbetsmarknaden. Sysselsättningen väntas trots detta fortsätta att öka med ca 45000 personer. Arbetslösheten skulle därmed sjunka något från den låga nivå som gällde i fjol. Merparten av sysselsättningsökningen bedöms ske inom den privata tjänstesektorn. Nästa år väntas sysselsätlningstillväxten dämpas ytterligare.

1.2 Utvecklingen de första åren på 1990-talet

1 den reviderade nationalbudgeien görs, förutom en mer traditionell prognos för den ekonomiska utvecklingen innevarande år och vissa beräkningar för nästa år, också analyser av den ekonomiska utvecklingen i början av 1990-talet. En utgångspunkt för de senare är en modellkalkyl för den svenska ekonomin 1990— 1993. Modellkalkylen skall ses som en av flera tänkbara utvecklingsvägar för svensk ekonomi. Den baseras på ett antal samband skattade på historiska data och analysen sker inom en konsistent ram. Därefter diskuteras några olika ekonomisk-politiska problem bl.a. utifrån känslighetsanalyser avseende löneutvecklingstakt. Särskilda avsnitt ägnas åt arbetskraftsutbud och produktivitet samt åt den offentliga sektorns utgifter. Avsikten med de medelfristiga bedömningarna och analyserna är att ge ett fördjupat underlag för stabiliseringspolitiken, inte att ta upp frågor rörande l.ex. resursanvändningen i olika sektorer. Sådana frågor behandlas i stället i långtidsutredningarna, som publiceras vart tredje år.

Modellkalkyl för 1990-1993 Prop. 1988/89:150

Beräkningarna av den ekonomiska utvecklingen för 1990-1993 har gjorts       ' '   ' inom ramen för en konjunkturmodell,  KOSMOS, som utvecklats av konjunkturinstitutel. Modellen innehåller ekonometriskt skattade samband för privat konsumtion, export och import, arbetskraftsefterfrågan och lönebildning. Dessutom görs exogena bedömningar.

Till grund för bedömningarna ligger en BNP-tillväxt i OECD-området på omkring 2,5% per år 1990-1993. Derta antagande bygger på en förväntad försiktig finanspolitik i kombination med en viss dämpning av den privata efterfrågetillväxlen. Det är inte meningsfullt atl utarbeta konjunkturprognoser i traditionell mening för den internationella utvecklingen för en så lång tidsperiod som 5 år. Modellkalkylen baseras därför på ett mer schablonmässigt förlopp med en begränsad försvagning 1990 och 1991 följt av en viss uppgång lill 1993.

Pris- och lönebildningen följer historiska beteendesamband. Bakom de lönefunktioner som använts ligger antaganden om den konkurrensutsatta sektorn som löneledande för övriga sektorer och att lönernas andel av förädlingsvärdet inom denna sektor är en funktion av arbetslösheten. Det finns dock indikationer på att förhållandet mellan löneökningstakt och arbetslöshet ändrats under 1980-talets senare år. Timlönen har de senaste åren ökat med omkring 7%, trots relativt god BNP-tillväxt och en arbetslöshetsnivå under 2%. Vid beräkningen av timlönerna i modellkalkylen har hänsyn tagits till denna utveckling med lägre timlöneökningar vid en given arbetslöshetsnivå. På kort sikt påverkar även inflationen och inkomstskatteförändringar löneökningstakten. Det höga kapacitetsutnyttjandet och den låga arbetslösheten i ekonomin leder till att löneökningarna beräknas bli 7% 1990. Därefter sker en dämpning av löneökningstakten till omkring 5% 1992 och 1993, som en följd av den inhemska konjunktur-avmattningen och en successivt stigande arbetslöshet. De avtagande löneökningarna beräknas medföra all även prisökningarna avtar.

BNP-tillväxten beräknas i modellkalkylen bli 1,3% per år i genomsnitt 1990-1993, se tabell 1:6. En avmartning fömtses 1990-1991, främst till följd av en försvagning av den inhemska efterfrågan. Därefter förväntas en uppgång 1992 och 1993. Den måttliga internationella konjunklumppgång som förutses mot slutet av perioden väntas tillsammans med lägre inhemsk inflation och förbättrad konkurrenskraft leda till en ökad export. Arbetslösheten är ändå vid slutet av perioden väsentligt högre än idag.

Investeringarna beräknas öka relativt svagt under perioden 1990—1993,
framför allt lill följd av den, särskilt under de närmaste åren, försämrade
lönsamheten. Den privata konsumtionen beräknas även den öka relativt
måttligt, med i genomsnitt 1,6% per år under perioden, till följd av en viss
ökning av hushållssparandet. Under hela perioden beräknas Sverige förlo
ra marknadsandelar på såväl hemma- som exportmarknaden. Beträffande
exporten av bearbetade varor beräknas andelsförlusterna uppgå till 1,4%
1990 och 1% per år 1991-1993. Handelsbalansen beräknas trots detta
förbättras under perioden, främst till följd av det förbättrade bytesförhål
landet. Underskottet i bytesbalansen väntas dock fortsätta att öka under „
perioden.

Tabell 1:6 Försörjningsbalans och vissa	nyckeltal			Prop. 1988/89:150
Procentuell förändring i genomsnitt per år 1989— 1993				Bil. 1.1
	Endogena	4%	7%
	löner	timlön	timlön
BNP	1,3	1,8	1,0
Import	4,0	4,4	3,9
Tillgång	2,1	2,5	1,8
Privat konsumtion	1,6	1,6	1,5
Otfentlig konsumtion	1,1	1,1	1,1
Bruttoinvesteringar	1,3	2,5	0,8
Lagerinvesteringar'	0,0	0,0	0,1
Export	3,8	4,6	3,2
Användning	2,1	2,5	1,8
Inhemsk efterfrågan	1,4	1,7	1,3
KPI, årsgenomsnitt	4,5	3,5	5,4
Arbetslöshet, nivå %	2,0	1,7	2,2
Handelsbalans, miljarder kr. 1993	38,5	44,0	33,0
Bytesbalans, miljarder kr. 1993	-26,1	-17,8	-31,7
Brutlosparande, %-andel av BNP 1993	18,7	19,9	18,3

' Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartementet

Trots den relativt måttliga konsumtionsökningen fortsätter BNP-tillväxten att vara konsumtionsledd. En förändring sker dock över tiden så att efterfrågetillväxlen i ökad utsträckning härrör från kapitalbildning.

Modellkalkylen visar således bl. a. på negativa effekter för den ekonomiska utvecklingen av fortsatt höga löneökningar. Först efler några år — när den förhållandevis snabba inflationsutvecklingen har medfört ett efter-frågeboilfall och en högre arbetslöshet — anpassar sig löner och priser till omvärlden. Ell betydande produktionsbortfall har då redan skett samtidigt som en högre arbetslöshetsnivå har etablerats.

Liknande slutsats har dragits på basis av bedömningar och konsekvensberäkningar i tidigare långtidsutredningar och s.k. treårskalkyler. Mot denna bakgmnd analyseras två frågor; dels varför den ekonomiska utvecklingen hittills varit så gynnsam trots höga pris- och kostnadsökningar, dels om svensk ekonomi även framöver kan klara höga pris- och kostnadsökningar och ändå upprätthålla tillväxten och sysselsättningen.

Löne- och prisutvecklingen

Del finns flera orsaker till att den svenska ekonomin, trots höga pris- och kostnadsökningar, har utvecklats relativt gynnsamt de senaste åren. En av de viktigare är all Seriges bytesförhållande mot omvärlden förbättrats kraftigt sedan 1984. Detta sammanhänger med att oljepriserna har fallit, samtidigt som prisema för den svenska skogsindustrins produkter stigit. Av avgörande betydelse har också varit atl världskonjunkturen de senaste åren varit starkare och mer uthållig än vad tidigare bedömningar har pekat

10

på. Detta har gynnat svensk export. Sammantaget har dessa faktorer verkat för en bättre bytesbalansutveckling. Denna har emellertid inte inträffat eftersom den inhemska efterfrågan, och då framför allt den privata konsumtionen, ökat mycket kraftigt sedan 1984. DeUa har å andra sidan medfört att tillväxten och sysselsättningen blivit väsentligt högre än i tidigare gjorda bedömningar baserade på höga pris- och löneökningar.

Den internationella utvecklingen torde inte komma att gynna Sverige på samma sätt som under senare år. Till detta kommer att en betydande del av det kostnadsförsprång svenskt näringsliv fick i början av 1980-talel nu har förlorats.

Enligt ett scenario för den svenska ekonomins utveckling, där lönerna fortsätter att öka snabbare än i omväriden (med 7% per år jämfört med 4% i omväriden) kommer den svenska ekonomin alt stagnera inom några år. Samtidigt ökar arbetslösheten till 2,6 % 1993. Denna utveckling orsakas främst av ett fall i marknadsandelar för svenskt näringsliv, men också av att en fallande lönsamhet medför att investeringsverksamheten avtar. Bytesbalansen försämras till följd av marknadsandelsföriuster på hemma-och exportmarknaderna. Försämringen i bytesbalansen begränsas emellertid av att investeringarna stagnerar.

Om löneökningstakten i Sverige i stället kommer ned i nivå med omväridens visar modellkalkylen på en fortsatt relativt god ekonomisk utveckling, med en genomsnittlig BNP-tillväxt på knappt 2% per år och en fortsatt låg arbetslöshet. Även i detta alternativ är bytesbalansens saldo negativt, men det sker en förbättring av bmttosparandet i ekonomin. Kapitalbildningen beräknas öka, vilket lägger en grund för en fortsatt välståndsutveckling, se diagram 1:3.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 1:3   Bidrag till BNP-tillväxten 1990-1993

Procent av föregående års BNP 4% årlig löneökning

4% årlig löneökning

7% årlig löneökning

1.5

 BNP

□ Konsumtion '•     g  Kapitalbildning

I

1

0.5

0.5

+—ca+

Källa: Finansdepartementet.

Källa: Finansdepartementet.

11

Produktivitet och arbetskraftsutbud

Efter de stora devalveringarna i början av 1980-talet har den ekonomiska tillväxten varit högre än under andra hälften av 1970-talet. Den högre tillväxten har kunnat realiseras genom att del totala antalet arbetade timmar har ökat snabbt. Däremot har produktiviteten fortsatt att öka långsamt.

Den långsamma produktivitetsökningen i näringslivet sedan mitten av 1970-talet är ett problem som Sverige delar med flertalet länder i den industrialiserade världen. Olika förklaringar till denna utveckling har förts fram. Några går ut på att fömtsättningarna för en snabb produktivitetsutveckling var särskilt gynnsamma under 1950- och 1960-talen och att senare års ökningslakter därmed är att betrakta som mer normala.

Enligt andra förklaringar har industriländemas ekonomier fungerat sämre under senare år. Effekterna av detta blev enligt ytterligare en förklaring märkbara först i samband med de kraftiga prisökningama på olja och råvaror vid mitten av 1970-talet. Då föll också kapacitetsutnyttjandet i industriländerna, vilket i sig tenderar alt medföra en långsammare produktivitetstillväxt.

Produktivitetstillväxten varierar mellan de två alternativen med olika löneökningar. När priser och löner ökar långsammare finns det fömtsättningar för en snabbare investeringsökningstakt, som i sin tur kan förväntas bidra till en högre produktivitetstillväxt. Även i detta mer gynnsamma alternativ bedöms dock produktivitetsökningstakten inte bli högre än under de senaste 10—15 åren.

Antalet arbetade timmar beräknas i modellkalkylen öka med ca 0,6% per år under perioden 1990—1993. Detta sammanhänger främst med befolkningsförändringar; den del av befolkningen som är i arbetsför ålder ökar. Även antalet arbetade timmar per sysselsatt kan förväntas öka till följd av den planerade skattereformen, men i motsatt riktning verkar den förlängda föräldraförsäkringen och ett införande av en sjätte semestervecka.

Också antalet arbetade timmar skiljeir sig åt mellan de olika altemativen. Med lägre pris- och löneökningar följer en högre sysselsättning. En högre sysselsättning beräknas även medföra ett ökat arbetskraftsutbud. Detta innebär att skillnaden i arbetslöshet mellan alternativen inte är så stor som skillnaden i sysselsättning.

Under senare år har den genomsnittliga arbetslösheten varit låg. Det är inte troligt att arbetslösheten ens vid en fortsatt god ekonomisk utveckling kan minska i någon större utsträckning. För att åstadkomma en snabbare ekonomisk tillväxt än beräknat i alternativet med fyra procents löneökningar krävs därför antingen en högre produktivitetstillväxt eller ett ökat arbetskraftsutbud.

Samtidigt kan en snabb produktivitetstillväxt och ett ökat arbetskrafts-utbud vara en fömtsättning för att alternativet med 4% löneökningar skall kunna realiseras. Endast om produkt viteten och arbetskraften växer är det möjligt att undvika kapacitetsbrisit och flaskhalsar, som annars kan medföra en högre pris- och löneökningstakt.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

12

Offentliga utgifter

Också de offentliga utgiftemas tillväxt utgör ett problem i elt medelfristigt perspektiv. De ökade kraftigt under hela 1970-talet och de första åren på 1980-talet. Ökningen av de offentliga utgifterna under 1970-talet bestod till stor del av transfereringar till hushållen och då framför allt pensionsutbetalningar. De offentliga utgifterna har som andel av BNP sjunkit från 67,4% 1982 rill 61,5% 1988.

Under perioden 1990-1993 beräknas de offentliga utgifterna som andel av BNP stiga, även om utgifternas ökning begränsas till vad som följer av redan gjorda åtaganden och en antagen uppräkning av sådana bidrag som normall brukar bli föremål för uppräkning, se diagram 1:4. Detta är delvis en följd av förändringar i eller tillämpning av existerande regelsystem för t. ex. föräldra- och arbetsskadeförsäkringarna. Till derta kommer att den offentliga konsumtionen ökar som andel av BNP.

De offentliga utgifterna ökar som andel av BNP även om löneökningstakten antages komma ner i nivå med omväridens. Skulle löneökningarna fortsätta på dagens höga nivå ökar de offentliga utgifternas BNP-andel ytteriigare, som en följd av den sämre tillväxt och ökande arbetslöshet som då kan förväntas.

Sträcks perspektivet ut ytterligare till i början av 2000-talet kan utgiftsutvecklingen bli dramatisk. Detta sammanhänger i viss utsträckning med befolkningsutvecklingen, exempelvis kommer antalet pensionärer i förhållande till de yrkesverksamma att vara högre efter år 2010. Viktigare är emellertid i detta långa tidsperspektiv den offentliga konsumtionen. Till

Prop. 1988/89: Bil. 1.1

50

Diagram 1:4   Offentliga utgifter exkl. ränteutgifter

Procentuell andel av BNP

61

61

60 -

60

7% löneökningar

59 -

59

58 -

58

57-

57

56

56

55 1988     1989     1990     1991     1992

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

55

1993

13

följd av att produktiviteten i den offentliga sektorn ökar långsammare än i    Prop. 1988/89:150 ekonomin som helhet tenderar de offentliganställda atl öka som andel av    Bil, 1,1 del totala antalet sysselsatta. Detta medför i sin tur att utgifterna för offentlig konsumtion ökar som andel av BNP. Ökad produktivitet i den offentliga sektorns verksamhet kan dock bidra till atl hålla tillbaka uppgången i de offentliga utgifterna som andel av BNP.

Om inte produktivitetstillväxten i näringslivet blir högre än den varit under senare år kan utbetalningarna av ATP och folkpensioner komma att uppgå till en väsentligt större andel av BNP. Detta understryker betydelsen av en god tillväxt i ekonomin.

14

2 Den internationella utvecklingen

2.1 Allmän översikt

Den ekonomiska aktiviteten i världsekonomin expanderade kraftigt under 1988. BNP-lillväxlen i industriländerna uppgick till 4%, vilket är den högsta nivån sedan 1984. Efter sex år av expansion är nu kapacitetsutnyttjandet högre i de flesta industriländer än det var vid konjunkturtoppar under 1970-talet. Världshandelsvolymen ökade med omkring 9% 1988.

Den höga efterfrågan i kombination med bättre lönsamhet har bidragit till kraftigt ökade investeringar i flertalet länder. Den kraftiga produklivitetstillväxlen mellan 1987 och 1988 medförde att inflationen, trots del höga efterfrågeläget och kapacitelsulnyltjandet, ökade endast måttligt. Inflationstakten tenderade dock atl öka mot slutet av 1988 och denna trend har bestått under inledningen av 1989.

Vad gäller de externa obalanserna för de största industriländerna har Förenta staternas underskott minskal från motsvarande 3,4% av BNP 1987 till 2,5% 1988. Det japanska överskottet har också minskat, från motsvarande 3,6% av BNP till 2,8%, medan Förbundsrepubliken Tysklands överskott legat oförändrat kvar på motsvarande 4,0% av BNP. Dock har Förbundsrepublikens överskoll gentemot Förenta staterna minskat med ca 40%. Storbritannien har nu det största bytesbalansunderskottet bland de större industriländerna, motsvarande 3% av BNP.

Finanspolitiken, som i flertalet industriländer under flera år varit inriktad på budgetkonsolidering, hade en i stort neutral effekt på efterfrågan i

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

	Andel av	1988	1989	1990
	OECD-
	områdets
	totala
	BNP i %'
Förenta staterna	45,5	3,9	2 3/4	2 1/4
Japan	15,3	5,7	4 1/2	4
Förbundsrepubliken Tyskland	7,2	3,4	2 1/2	2 1/2
Frankrike	5,9	3,2	2 3/4	2 1/2
Storbritannien	5,2	3,7	2 3/4	2
Italien	4,1	3,7	3 1/2	3
Canada	4,0	4,5	3 1/2	3
Danmark	0,7	-0,3	3/4	1 1/2
Finland	0,6	4,6	3	2 1/2
Norge	0,7	1,5	3	2 1/2
Sverige	1,2	2,1	1,6	1,0
Belgien	0,9	4,1	3	2 3/4
Nederländerna	1,4	2,7	3	3
Schweiz	1,1	3,0	2 1/2	2
Österrike	0,8	4,2	2 3/4	2 1/4
OECD-Europa	33,1	3,5	2 3/4	2 1/2
OECD-totalt	100,0	4,0	3	2 1/2

' 1985 års BNP, löpande priser och växelkurser Källor: OECD och finansdepartementet

15

Tabell 2:2 Konsumentprisernas	1 utveckling i vissa OECD-länder			Prop, 1988/89:150
Årlig procentuell förändring i 1	konsumentprisindex			_   Bil, 1,1
	1988	1989	1990
Förenta staterna	4,1	4 1/2	4 1/2	1
Japan	0,5	2	2
Förbundsrepubliken Tyskland	1,2	2 1/4	2 1/4
Frankrike	2,7	3	3
Storbritannien	4,9	6 1/2	5 1/2
Italien	5,0	5 1/2	4 1/2
Canada	4,0	4 1/4	4 1/4
Danmark	4,6	4	3 1/2
Finland	5,1	5	4 1/2
Norge	6,7	4 1/2	4
Sverige	5,8	7,2	6.0
Belgien	1,1	2	2
Nederländerna	0,7	2	2
Schweiz	1,8	2 3/4	3
Österrike	2,0	2 1/2	2 1/2
OECD-Europa	4,9	5	4 1/2
OECD-totalt	3,8	4 1/2	4 1/2

Källor: OECD och finansdepartementet

de större industriländerna under 1988, Efter börsfallet i oktober 1987 fördes en likviditelsstödjande penningpolitik, som resulterade i en markant ökning av penningmängden och låga räntor. Penningpolitiken började dock stramas ål under våren 1988 och p,g. a. rädslan för högre inflation ägde en ganska påtaglig åtstramning rum under andra halvåret. I början av 1989 har räntorna stigit ytterligare och ligger nu över den nivå de låg på innan börsfallet.

Hållbarheten i den nuvarande fasen av ekonomisk expansion beror i stor utsträckning på om och hur tendenserna till högre inflation kan stävjas. Tidigare konjunkturnedgångar har i allmänhet orsakats av kraftiga penningpolitiska åtstramningar i syfte att få ned inflationen. Atl åtstramningarna blivit så kraftiga hänger främst samman med att myndigheterna dröjt alltför länge med åtgärder då inflationen krupit uppåt.

Hög produktivitetstillväxt främst orsakad av ett högre kapacitetsutnyttjande bidrog till att inflationen förblev relativt måttlig under 1988. Prisutvecklingen för råvaror totalt sett hade också en modererande effekt på inflationen liksom måttliga löneökningar. Löneökningar släpar dock normalt efter vid en expansionsfas och vid höjd inflationstakt. Det är därför rimligt att anta att löneökningarna framöver kommer att bli högre. Samtidigt är utrymmet för produktivitetsökningar genom ytteriigare ökning av kapacitetsutnyttjandet mycket begränsat. Kostnads- och inflationstrycket kan därför väntas öka.

Del är svårt att avgöra om den penningpolitiska åtstramning som har ägt rum under det senaste året räcker för att dämpa inflationen och inflationsförväntningarna eller om kraftigare åtgärder kommer att krävas.

Den penningpolitiska åtstramning som ägt mm under det senaste året bedöms leda till en dämpning av efterfrågetillväxlen 1989 och 1990. Den kraftiga ökningen av den privata konsumtionen som ägt mm bl.a. som

16

Tabell 2;3 Arbetslöshet i några OECD-länder

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner

	1986	1987	1988
Förenta staterna	7,0	6,2	5,5
Japan	2,8	2,8	2,5
Förbundsrepubliken Tyskland	8,0	7,9	7,9
Frankrike	10,4	10,5	10,2
Storbritannien	11,7	10,3	8,4
Danmark	7,8	7,8	8,6
Finland	5,2	5,1	4,5
Norge	2,0	2,0	3,2
Sverige	2,2	1,9	1,6
OECD-Europa	10,9	11,0	10,8
OECD-totalt	8,2	8,0	7,3

Prop. 1988/89:150 Bil. 1,1

Källor: OECD och finansdepartementet

följd av avregleringen av kreditmarknaderna väntas mattas av då hushållen anpassat sig till avregleringama och ökat sina skulder. Finanspolitiken bedöms också under 1989 och 1990 få en i stort sett neutral effekt på den ekonomiska aktiviteten i OECD-länderna.

Samtidigt finns flera faktorer som talar för en fortsatt god tillväxt. Inkomst- och förelagsbeskattning har sänkts i flera OECD-länder, lönsamheten i industrin är hög, restriktionerna på kapitalrörelser mellan länder har avskaffats eller reducerats och i flera länder har regeringarna på olika sätt försökt öka marknadernas flexibilitet. Under dessa förhållanden bör investeringarna fortsätta att utvecklas relativt starkt.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten i OECD-länderna uppgå till 3% 1989 och till 2 1/2% 1990. Inflationen väntas som konsekvens av ett fortsatt förhållandevis högt efterfrågetryck och något högre löneökningar öka lill omkring 4 1/2% 1989 och ligga kvar på den nivån 1990. Sysselsättningen förutses fortsätta att öka, men trots detta kan arbetslösheten väntas förbli ungefär oförändrad. Minskningen av de tre största industriländernas externa obalanser tycks ha stannat av under de senaste månaderna. Mycket talar för att effekten av de växelkursförändringar som ägde rum mellan 1985 och 1987, då dollarn deprecrierades kraftigt mol yenen och D-marken, i stor utsträckning ebbat ut. Det mesta pekar därför mot att obalanserna kommer att förbli i nuvarande storleksordning under de närmaste två åren.

Tabell 2:4 Bytesbalanssaldo i några OECD-länder

Miljarder dollar

	1988	1989	1990
Förenta staterna	-130	-125	-125
Japan	79	80	80
Förbundsrepubliken Tyskland	49	50	50
Frankrike	-6	-5	-5
Storbritannien	-25	-30	-30
OECD-Europa	10	0	-5
OECD-totalt	-60	-50	-50

Källor: OECD och finansdepartementet

17

2   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Det finns främst två osäkra element vid bedömningen av utvecklingen Prop. 1988/89: 150 under de närmaste två åren. Det första gäller risken för högre inflation. Bil. 1.1 Det finns tendenser lill överhettning i flera länder bl. a. i Förenta staterna, Storbritannien och Canada, men inflationen har också ökat i "låginflationsländer" som Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Den likvidi-tetspåspädning som ägde rum mellan 1985 och början av 1988 kan, med viss eftersläpning, få en starkare inflationseffekt än vad man i allmänhet räknar med. Om en markant ökning av inflationen skulle äga rum skulle med stor sannolikhet en ytterligare kraftig penningpolitisk åtstramning ske i flertalet industriländer. Detta skulle kunna resultera i en markant nedgång i världskonjunkturen och en betydligt långsammare ekonomisk tillväxt. Dessutom riskerar räntehöjningar att bli "konkurrerande" och generera oro på valuta- och finansmarknader.

Det andra osäkerhetsmomentet utgörs av de kvarstående externa obalanserna för de stora länderna. Anpassningen går för närvarande mycket långsamt, och obalanserna förväntas förbli stora vid gällande växelkurser och givet den ekonomisk-politiska inriktningen. Riskerna rör främst den fortsatta finansieringen av det stora underskottet i Förenta staternas bytesbalans. Minskat förtroende för den amerikanska administrationens förmåga atl reducera underskottet genom en stramare finanspolitik skulle kunna medföra en förtroendekris för dollarn. Detta skulle i sin tur kunna tvinga fram en kraftig penningpolitisk åtstramning, vilket kunde medföra såväl en kraftig efterfrågeminskning i världsekonomin som kraftiga fluktuationer på valutamarknader och finansiella marknader med negativa konsekvenser för investeringar och ekonomisk tillväxt.

2.2 Länderöversikter Förenta staterna

Den amerikanska ekonomin är inne i sin längsta expansionsfas under efterkrigstiden. BNP-tillväxten beräknas ha uppgått till nära 4% 1988. Exporten ökade med närmare 20%, och nettoexportens bidrag lill BNP-tillväxten var 3/4%. Bytesbalansen, som tidigare försämrats kraftigt under en följd av år, förbättrades under 1988 med omkring 25 miljarder dollar. Underskottet uppgick till ca 130 miljarder 1988.

Arbetslösheten sjönk och sysselsättningen fortsatte att öka under 1988. Arbetslösheten, som var nästan 10% för fem år sedan, har sjunkit till strax över 5%. Trots den höga sysselsättningen och det höga kapacitetsutnyttjandel i industrin (omkring 84 %) ökade konsumentpriserna 19881 ungefär samma takl som året innan, eller med ca 4%.

Efter en mycket expansiv finanspolitik under första hälften av 1980-talet
har nu det federala budgetunderskottet reducerats under de senaste åren,
från drygt 200 miljarder 1986 till omkring 140 miljarder 1988. Underskot
tet i den konsoliderade offentliga sektorn minskade under samma period
från motsvarande 3 1 /2 % av BNP till under 2 %. Penningpolitiken strama
des åt under loppet av 1988, då de korta räntorna steg med ungefär 2 1/2
procentenheter från mars till december. 18

Den amerikanska centralbanken, Federal Reserve Board, har stramat åt Prop. 1988/89:150 penningpolitiken ytterligare under de första månaderna 1989 i avsikt att Bil. 1.1 minska inflationsriskerna. Investeringama som ökade kraftigt under föregående år förväntas öka i betydligt måttligare takl till följd av det höjda ränteläget. De höga räntorna och en långsammare ökning av den disponibla inkomsten bidrar till dämpning av den privata konsumtionen. Exporten bedöms fortsätta att öka under 1989 men i en betydligt långsammare takl än under 1988. Eftersom ökningstakten för importen väntas dämpas endast marginellt bedöms nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten reduceras till omkring 1/4%. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till knappt 3% 1989. Det höga kapacitetsutnyttjandet och den höga sysselsättningen bedöms bidra till en viss ökning av inflationen, till ca 4 1/2% 1989.

Tillväxten väntas sakta av ytterligare något under 1990. Den strama penningpolitiken bedöms leda till en dämpning av den inhemska efterfrågetillväxlen, samtidigt som nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten minskar ytterligare då effekten av dollardeprecieringen ebbat ul. BNP-tillväxten bedöms uppgå till 2 1/4% 1990, och inflationen väntas ligga kvar på ca 4 1/2%.

Japan

I Japan fortsatte expansionen 1988 med en BNP-tillväxt på närmare 6%. Det var framförallt privat konsumtion, men också industriinvesteringarna, som ökade starkt. Detta ledde till ökad import, och bytesbalansöverskottet minskade från 87 miljarder dollar 1987 till 79 miljarder dollar 1988. Trots den höga aktivitetsnivån förblev priserna i stort sett oförändrade. Detta kan förklaras av sjunkande oljepriser, den starka yenen samt billiga insatsvaror från andra sydostasiatiska länder. Arbetslösheten sjönk något under året till en genomsnittlig nivå på 2,5%. Under 1988 fördes en mycket expansiv penningpolitik, medan inriktningen på finanspolitiken i stort sett var neutral.

En stark inhemsk efterfrågan väntas bära upp den ekonomiska tillväxten också under 1989. Den inhemska efterfrågan bedöms dock avta något i styrka, bl. a. mot bakgrund av den nya omsättningsskatten som införts i april i år, samtidigt som effekiema av det tidigare stimulanspaktetet väntas klinga av. Tidigare har dock de direkta skatlema sänkts, och skattereformens effekt på den totala efterfrågan 1989 väntas bli begränsad. Den nuvarande höga nivån på industriinvesteringarna fömtses kvarstå åtminstone under första halvåret 1989, men kan komma att dämpas om den intemationella konjunkturen mattas av. Den inhemska efterfrågan bedöms öka med knappt 5 %, samtidigt som nettoexporten även fortsättningsvis verkar återhållande på tillväxten. Den ekonomiska tillväxten under 1989 väntas därmed uppgå till drygt 4%.

Den expansiva penningpolitiken och stigande råvampriser har ökat
oron föratt inflationen skall ta fart. Dessutom beräknas skattereformen ha
en samlad priseffekt på drygt 1 %. Det är därför möjligt att den mycket
lätta penningpolitiken som den japanska centralbanken fört de senaste
åren kommer att stramas åt framgent. Prisuppgången 1989 beräknas bli ca 19

2%.

Den höga tillväxten väntas bestå 1990. Inflationen förblir sannolikt    Prop. 1988/89:150 fortsalt låg. De stora överskotten i bytes- och handelsbalansen förutses    Bil. 1.1 kvarstå i sin nuvarande omfattning de närmaste åren.

Västeuropa

Också i Västeuropa var den ekonomiska aktiviteten hög 1988 med en BNP-tillväxt på 3 1/2%. Detta reflekterar bl.a. en markant ökning av investeringsaktiviteten i flertalet västeuropeiska länder. Tillväxten i Västeuropa har varit ganska jämnt fördelad över olika länder. Tillväxten i Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien låg omkring 3 1/2%. Bland de mindre ländema hade Spanien en tillväxt på 5 1/2% och också länder som Österrike och Finland kunde tillgodogöra sig den höga efterfrågan på exportprodukter. Däremot hade Danmark och Norge, som brottats med hög inflation och problem med externbalansen, låg tillväxt till följd av en restriktiv ekonomisk politik.

I Förbundsrepubliken Tyskland uppgick BNP-tillväxten till nästan 3 1/2% 1988. Den starka inlernationella investeringskonjunkturen har varit mycket gynnsam för den västtyska exporten. Ökad export och förbättrad lönsamhet i industrin har bidragit till markant ökade investeringar. Den inhemska efterfrågetillväxlen överskred BNP-ökningen, men till följd av ett förbättrat bytesförhållande ökade såväl handels- som bytesbalans i löpande priser. Överskottet i bytesbalansen uppgick till motsvarande nära 50 miljarder dollar 1988.

Penningpolitiken har stramals åt också i Förbundsrepubliken, vilket väntas bidra till en viss dämpning av efterfrågetillväxlen. Finanspolitiken kan förutses få en kontraktiv effekt 1989 då man bl.a. höjt ett antal punktskatter. Den förhållandevis gynnsamma inlernationella utvecklingen talar för en fortsatt god efterfrågan på investeringsvaror, där västtysk industri har en stark konkurrenskraft. Detta väntas medföra fortsatt gynnsam exportutveckling och hög investeringsaktivitet. Sammantaget bedöms detta leda rill en BNP-tillväxt på 2 1/2% 1989. Inflationen har ökat i den västtyska ekonomin jämfört med den myckel låga nivån 1986 och 1987, och bedöms bli drygt 2% 1989.

Finanspolitiken väntas få en expansiv effekt 1990, då andra steget i den sedan tidigare beslutade skattereformen genomförs. Bl.a. kommer inkomstskatterna att sänkas. Samtidigt kan exportefterfrågan fömtses mattas något i takt med att en något lägre tillväxt i den intemationella ekonomin väntas. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten 1990 ligga kvar på samma nivå som innevarande år, dvs. omkring 2 1/2%. Också inflationen bedöms ligga kvar på något över 2%.

BNP-tillväxten i Storbritannien uppgick till 3,7% 1988. De främsta
drivkrafterna bakom den fortsatt höga tillväxten var en stark ökning av
den privata konsumtionen med drygt 6% och en uppgång på drygt 10% i
de fasta investeringarna. Det höga efterfrågetrycket bidrog till stigande
inflation och ett ökat bylesbalansunderskotl. Inflationen uppgick till om
kring 5 % 1988. Bytesbalansunderskottet ökade från 0,6 % av BNP 1987 till
ca 3% av BNP 1988. Arbetslösheten fortsatte att minska 1988 och uppgick 20

i slutet av året lill 7,5%.

Såväl finans- som penningpolitiken kan betecknas som restriktiv. Rege-    Prop. 1988/89: 150 ringen prioriterar inflationsbekämpningen och använder i första hand    Bil. 1.1 penningpolitiken som instrument för alt dämpa efterfrågan och därmed få ner prisökningstakten. De korta räntorna har sedan i maj 1988 stigit med 5,5 procentenheter till dagens 13% och väntas leda lill en sänkning av den inhemska efterfrågetillväxlen under återstoden av 1989.

Den i mars presenterade statsbudgeten innebär en fortsatt stram finanspolitik med ett beräknat budgetöverskotl för 1989 på 17 miljarder pund.

Utrikeshandeln förväntas även under 1989 verka neddragande på BNP-tillväxten. Importeflerfrågan förutses dämpas som en följd av svagare inhemsk efterfrågetillväxt. Del höga ränteläget leder lill en fortsatt stark kurs för pundet, vilket i kombination med stigande arbetskraftskostnader väntas resultera i en långsam exportlillväxl. Sammanlagt väntas detta leda till att bytesbalansunderskottet blir oförändrat stort 1989. Mot denna bakgrund och en förväntad stram finans- och penningpolitik beräknas tillväxten dämpas lill knappt 3% 1989 och till 2% 1990.

Inflationen väntas under 1989 i genomsnitt uppgå till 6 1/2 %. För 1990 väntas en dämpning av inflationen till 5 1/2%.

BNP-tillväxten i Frankrike beräknas ha uppgått lill drygt 3% 1988. De faktorer som drog upp tillväxttakten var främst investeringarna, stimulerade av högt kapacitetsulnyttjande och goda vinstmarginaler. Exporten gynnades av god internationell efterfrågan och av deprecieringen av francen relativt pundet och dollarn. Måttliga realinkomstökningar och stigande sparkvot har medfört en långsam ökning av den privata konsumtionen. Trots den höga ekonomiska aktiviteten har arbetslösheten minskat endast marginellt till drygt 10%. Löneökningarna, liksom inflationen, begränsades under 1988 till ca 3%.

Tendenser till överhettning och ökat inflationstryck har lett lill att räntorna har höjts i Frankrike och dess viktigaste konkurrentländer. Räntehöjningarna leder till atl den ekonomiska tillväxten bromsas upp under 1989. Den inhemska efterfrågan hålls även i fortsättningen uppe av investeringarna, stimulerade av ett högt kapacitetsutnyttjande och goda vinster inom näringslivet. Den privata konsumtionen beräknas öka med drygt 2% mot bakgrund av en ökad disponibel inkomst till följd av ökad sysselsättning och högre löner.

Någon påtaglig förbättring av bytesbalansunderskotlet, som 1988 uppgick till 0,6% av BNP, väntas inte på kort sikt. Sammantaget förutses en dämpning av den ekonomiska tillväxten lill knappt 3% för 1989 och lill 2 1/2% 1990. Mot denna bakgrund finns en risk att arbetslösheten börjar stiga igen. Inflationstrycket är f n. märkbart genom importen och genom höjda råvaru- och energipriser. En fortsatt framgångsrik antiinflationspolitik väntas dock leda lill atl inflationen stannar kvar vid ca 3% under 1989 och 1990.

21

Norden Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Den ekonomiska utvecklingen i Norden de två senaste åren har varit klart svagare än i övriga OECD-området. Bakgrunden är en kraftigt minskad inhemsk efterfrågan i Danmark och Norge, lill följd av den åtstramande ekonomiska politik som förts i syfte all rätta till de omfattande interna och externa obalanserna i ekonomierna. 1 Danmark fortsatte stagnationen 1988, medan tillväxten i Norge blev något högre än väntat. I Finland ledde den fortsatta expansionen och höga efterfrågan lill klara överhettningstendenser.

År 1988 blev ännu elt år av stagnation för Danmark, och totalproduktionen föll t.o.m. något. Den inhemska efterfrågan sjönk för andra året i följd, bl.a. som en följd av den fortsatt strama finanspolitiken, och kunde inte uppvägas av den starka exportutvecklingen. Della gynnade emellertid bytesbalansen, vars underskott sjönk från 17 lill 12 miljarder danska kronor. Arbetslösheten steg under året till 8,6 %. Prisökningarna begränsades lill 4,6% i genomsnitt för 1988.

Som ell ullryck för en fortsatt stram ekonomisk politik kommer de offentliga utgifterna att minska med ca 1% 1989. Under våren ska en flerårig plan läggas fram med en omfattande omläggning av det danska skatte- och avgiftssystemet. Lägre marginalskatter samt lättnader i företagsbeskattningen planeras samtidigt med en ökad avgiftsbeläggning av offentliga tjänster. Vidare ska antalet statligt anställda minskas kraftigt. Penningpolitiken kommer även i fortsättningen primärt att vara inriktad på alt behålla den danska kronans paritet i förhållande till andra valutor i EMS.

Trots den strama politiken väntas en viss återhämtning i den danska ekonomin 1989, med en förväntad BNP-ökning på ca 3/4%. Nedgången i den inhemska efterfrågan bromsas upp, då en viss ökning i den privata konsumtionen är atl vänta. Investeringsefterfrågan väntas dock förbli svag. Exporten fortsätter att expandera med omkring 4%, givet en fortsatt hög internationell aktivitet saml den något stärkta konkurrenskraften. Trots della är ingen markant förbättring i bytesbalansen att vänta, bl.a. mot bakgrund av att räntebetalningarna stiger på den nästan 300 miljarder danska kronor stora utlandsskulden.

Krismedvelande har präglat årets avtalsförhandlingar, där historiskt låga avtal för 1989 och 1990 förutses. Mot bakgrund av detta väntas inflationslakten komma ned lill 4% 1989 och 3 1/2% 1990. Detta skulle ytterligare förbättra exportindustrins konkurrenskraft och bidra till att stärka den danska ekonomin.

Under 1990 väntas en ytteriigare återhämtning i den inhemska efterfrågan, då investeringarna väntas sluta falla och då den privata konsumtionen stimuleras av högre realinkomster. BNP-tillväxten bedöms sammanlaget öka till 1 1/2%. Arbetslösheten väntas ligga kvar på en hög nivå.

1 Finland foTtsattc expansionen 1988, med en BNP-tillväxt på nära 5%.
Den s. k. konsumlionsfeslen fortsatte med snabba ökningar av den privata
konsumtionen, och investeringarna ökade med nära 10%. Detta i kombi
nation med de ökande kostnaderna för utlandsturism och utlandsskuld 22

ledde till en fortsatt försämring av bytesbalansen, lill ett underskott på   Prop. 1988/89:150 nära 3% av BNP. Konsumentpriserna steg med 5,1%. Arbetslösheten    Bil. 1.1 minskade till i genomsnitt 4,5%, det lägsta talet sedan 1976.

Risken för ett bylesbalansunderskotl på nära 4% av BNP och en fortsall hög inflation kommer troligen atl föranleda en stram ekonomisk politik framöver. Utrymmet för finanspolitiken har dock begränsats av den in-komsipolitiska uppgörelsen från hösten 1988. Denna innebär att de nominella löneökningarna under 1989 begränsas lill I %, samtidigt som marginalskatterna sänkts som ett första led i skattereformen. I detta läge har regeringen under våren lagt fram ett "sparpaket" som ändå möjliggör vissa ulgiflsnedskärningar.

Vidare har penningpolitikens möjligheter begränsats av de senaste årens avregleringar på kredilmarknaderna. Upprepade höjningar av bankernas kassareservskyldighet under 1988 förmådde inte hejda den kredilexpan-sion som enligt många var orsaken till överhettningen i ekonomin. Till detta kommer alt en sänkning av grundräntan med en halv procentenhet från den 1 januari 1989 ingick i den inkomstpolitiska uppgörelsen. Mot bakgrund av det fortsall överhettade läget höjdes i februari kassareserv-skyldigheten för bankerna till 12%. Några veckor senare revalverades marken med 4%. Åtgärden kompletterades med en tillfällig höjning av omsättningsskatten och arbetsgivaravgiften.

Investeringsenkäter har hittills under året pekat på fortsatt optimism inom centrala sektorer som skogs- och verkstadsindustrin. För exporten som 1988 ökade med hela 4% bedöms utsikterna som goda även detta år. Mot bakgrund av den stramare penningpolitiken väntas dock tillväxten dämpas lill ca 3% 1989. Arbetslösheten bedöms fortsätta sjunka. Den inkomstpolitiska uppgörelsen bidrar till all bromsa inflationen.

För 1990förutsesendämpningav tillväxten till ca 2 1/2% lill följdaven svagare inhemsk efterfrågan. Trots en dämpning av importen och en viss återhämtning i exporten torde ingen påtaglig förbättring i bytesbalansunderskotlet ske de närmaste åren.

Tillväxten i Norge uppgick till 1,5% 1988, tack vare en klar uppgång i exporten inom såväl oljesektorn som sjöfarten. I den traditionella ekonomin, eller Fastlands-Norge, ökade BNP med endast 0,4%. Den inhemska efterfrågan var fortsatt svag; den privata konsumtionen fortsatte att sjunka och uppgången i investeringarna härrörde endast från skeppsfarten. Pris-och löneökningarna dämpades under året. Konsumentprisindex steg med 6,7%, och lönerna steg med i genomsnitt 6%.

Den fortsall strama ekonomiska politiken har gett resultat i form av en minskning av det tidigare mycket stora bytesbalansunderskotlet, men samtidigt har arbetslösheten ökat till i genomsnitt 3,2 %. Med anledning av det försvagade arbetsmarknadsläget presenterade regeringen i mars ett åtgärdspaket med bl. a. en ökning av antalet sysselsatta i arbetsmarknads-program och en tidigareläggning av planerade statliga väg- och byggprojekt.

För penningpolitiken har huvudmålet sedan flera år varit atl hålla en
stabil valutakurs, vilket krävt ett väsentligt högre ränteläge i Norge än i
omvärlden. Under 1988 har dock centralbanken successivt kunnat sänka 23

räntan, p.g.a. den förbättrade utrikeshandeln och den lägre inflationen.    Prop. 1988/89:150 En fortsatt gynnsam prisutveckling kan leda till ytterligare sänkningar    Bil. 1.1 under 1989.

Inkomstpolitiken har spelat en stor roll i inflationsbekämpningen och minskningen av bytesbalansunderskottet. Under våren 1989 träffades ännu en överenskommelse, som innebär en begränsning av lönepåslagen till 4% under året, jämte vissa låglönetillägg. Samtidigt sänktes arbetsgivaravgiften och investeringsavgiften med 0,5 respektive 1 procentenhet.

Under 1989 bedöms utvecklingen mot en förbättrad balans i ekonomin fortsätta. Underskottet i bytesbalansen väntas minska till 7 miljarder norska kronor, eller 1,1% av BNP, och exkl. fartyg endast 2 miljarder. Med en fortsall god internationell konjunktur väntas exportmarknaden fortsätta att utvecklas positivt, framför allt för olja och gas, samtidigt som en fortsatt dämpad inhemsk efterfrågan håller importen nere.

Arbetsmarknadsåtgärderna leder till en något högre offentlig konsumtion under 1989, medan den privata konsumtionen blir fortsatt låg. Utsikterna för Fastlands-Norges investeringar är fortsatt dystra. Den starka investeringsuppgången under åren 1984 — 86 samt fallande inhemsk efterfrågan har lett till en överkapacitet i många näringar. En fortsatt nedgång i investeringarna är därför att vänta 1989. Oljesektorn utgör dock ett undantag då investeringarna där planeras alt öka under året.

BNP-ökningen 1989 bedöms uppgå till ca 3 %, och väntas i slor utsträckning härröra från olje- och gasproduktionen. Tillväxten 1990 beräknas dämpas mol bakgmnd av utvecklingen i energisektorn. Mot bakgmnd av inkomstuppgörelsen torde pris- och löneökningama fortsätta att sjunka under de kommande åren.

2.3 Utvecklingen 1991-1993

Världsekonomin är inne i en ovanligt lång expansionsfas och som tidigare redovisats är det mycket som talar för att den nu går in i ett långsammare skede. Samtidigt bör det understrykas alt många faktorer talar för att den underliggande tillväxtpotentialen är hög. Förbättrade förhållanden på utbudssidan har ökat fömtsättningama för en god tillväxt på medellång sikt.

Under 1980-lalel har sålunda regeringama i flertalet industriländer tagit sig an vissa strukturella problem i ekonomierna. Genom en försiktig finanspolitik har man kunnat sänkta skatterna och såväl genomsnittliga skallesatser som marginalskatter har sänkts i flera länder. I flera fall har också företagsbeskattningen sänkts. Ett annat viktigt inslag i regeringarnas politik har varit minskade subventioner till industrin. För Västeuropas del kan den förstärkta integrationen och därmed sammanhängande avregleringar bidra till bättre fungerande ekonomier.

Allt detta talar för högre flexibilitet i industriländemas ekonomier, vilket i sin tur bör bidra till en gynnsammare produktivitetstillväxt jämfört med utvecklingen under de senaste tio till femton åren. De senaste årens kraftiga ökning av investeringarna bör också kunna bidra till en bättre produktivitetstillväxt och en högre produktionspotential.

Vad gäller ekonomins efterfrågesida bedöms den privata konsumtionen 24

öka i en långsammare takl än under de senaste fyra till fem åren. Den    Prop. 1988/89:150 exceptionella minskningen av sparkvoten som ägt mm i flertalet industri-    Bil, 1,1 länder väntas stanna upp och i en del fall kan en viss uppgång bedömas vara trolig, när hushållen nu kan förväntas ha anpassat sig till avregleringen på kreditmarknaderna.

Den finanspolitiska strategi som flertalet industriländer föjt under 1980-talet — konsolidering av budgeten i syfte att hålla nere eller reducera statsskulden i förhållande till BNP — bedöms fortsätta under 1990-talel. Speciellt i Förenta staterna väntas en fortsatt budgetkonsolidering på federal nivå. Sammantaget bedöms därför finanspolitiken få en i stort sett neutral effekt i industriländerna under perioden 1991—93.

Penningpolitiken har varit lillväxtslödjande från mitten av 1980-talet då inflationen lill följd av bl.a. lägre oljepriser sjönk. Den åtstramning av penningpolitiken som ägt mm sedan våren 1988 visar på en vaksamhet gentemot tecken på ökad inflation. Det är rimligt att utgå ifrån att man i de flesta länder också framledes kommer att inta en mycket försiktig attityd och stävja impulser till tilltagande inflation. Penningpolitiken kan därför väntas stödja tillväxten endast i de fall då inflationen anses vara under kontroll.

En väntat försiktig finanspolitik i kombination med en viss dämpning av den privata efterfrågetillväxlen jämfört med föregående år talar för en BNP-lillväxl på omkring 2 1/2% per år. Statsmakternas beredskap att stävja inflationsimpulser bedöms medföra en fortsatt — jämfört med 1970-lalet — måttlig inflationen om ca 3% per år under perioden 1991 — 93.

De fortsatt stora externa obalansema mellan de tre största industriländerna utgör ett potentiellt hot mot den utveckling som skisserats ovan. Ell flertal olika prognoser bl. a. från Inlernationella valutafonden visar att vid oförändrad ekonomisk politik och vid rådande växelkurser förblir obalanserna stora också i ett medelfristigt perspektiv. Det är högst ovisst om ett amerikanskt bytesbalansunderskott på kanske drygt 100 miljarder dollar kommer att kunna finanseras år efter år vid gällande räntor och valutakurser.

Den ekonomiska utvecklingen i Danmark och Norge har under senare år varit svagare än i andra OECD-länder, p.g.a. de efterfrågedämpande åtgärder som under 1986 — 87 sattes in för att komma till rätta med de externa obalanserna. Den dämpade tillväxten och det lägre kapacitetsul-nytijandet har gjort att Danmark och Norge idag inte har samma brist på kapacitet som många andra OECD-länder. M.a.o. finns här en potential för tillväxt de kommande åren. Detta gäller dock inte för Finland, där tillväxten varit mycket hög de senaste åren.

Även i de nordiska länderna har ansträngningar gjorts under 1980-talet för att förbättra förhållandena på utbudssidan. Omläggningar av skattesystemet planeras i Danmark, och i Finland ska första fasen av en skattereform, med bl.a. en marginalskallesänkning, genomföras under 1989. Vidare har omfattningen av snedvridande industristöd minskal betydligt. Ett fortsatt arbete på detta område är att vänta de kommande åren.

På efterfrågesidan är en återhämtning av den privata konsumtionen i 25

Danmark och Norge trolig framöver. Bakgmnden är att de minskande    Prop. 1988/89:150 bytesbalansunderskotten inte längre gör det nödvändigt att hålla nere    Bil. 1.1 efterfrågan på det sätt som varit fallet under tidigare år. 1 Finland väntas den pågående åtstramningen så småningom ge effekt i form av en avmattning i konsumtionstillväxten. För länderna sammantaget är en måttlig ökning av den privata konsumtionen att vänta de närmaste åren.

Finanspolitiken i de nordiska länderna bedöms få en förhållandevis stram inriktning även framöver, i syfte att uppnå balanserad tillväxt och låg inflation. Liksom i övriga OECD-länder är budgetkonsolidering högt prioriterad hos de nordiska regeringarna. Möjligen kan de särskilda åtgärderna mot arbetslösheten i Norge leda lill att finanspolitiken där blir något mindre stram än tidigare planerat.

Under loppet av 1988 har räntenivån successivt sänkts i Danmark och Norge. Bakgmnden är den förbättrade utrikesbalansen och lägre inflationen, och under fömtsättning att denna trend kvarstår kan ytterligare fall vara att vänta, inte minst föratt stimulera ökade investeringar och tillväxt. Penningpolitiken i Finland kommer den närmaste tiden att vara inriktad på att minska överhettningen och stoppa kreditexpansionen.

Således bedöms en något högre tillväxt vara sannolik i Norge och Danmark jämfört med de senaste åren, medan det i Finland, efter de två senaste årens högt uppdrivna aktivietsnivå, fömtses en viss avmattning mot slutet av innevarande år följd av en något lägre tillväxt de kommande åren. BNP-ökningen i de tre nordiska ländema sammantaget beräknas uppgå till i genomsnitt 2 1/2% per år under perioden 1991 —93. Inflationen bedöms komma ned till 31/2-4% under perioden.

Av stor vikt för en något bättre tillväxt framgent i de nordiska ländema är dock att pris- och löneökningstakten bringas i nivå med omvärldens. Skulle så inte ske, kommer konkurrenskraften och tillväxten åter att äventyras.

26

_{Utvecklingen 1989 och 1990}

3 Utrikeshandeln Prop, 1988/89:150

Bil. 1.1 3.1 Exporten

Importen av bearbetade varor ökade med ca 10,5% i OECD-länderna 1988. Ökningen blev därmed dubbelt så hög än vad som förväntades efter börsraset hösten 1987. Importökningarna var speciellt stora i länder som Japan och Canada som är tämligen små avsättningsmarknader för svensk exportindustri. I vikliga avsättningsländer som Danmark och Förenta staterna steg importen endast med ett par procent samtidigt som importen minskade i Norge. Eftersom drygt en tredjedel av den svenska exporten av bearbetade varor går lill dessa tre länder medförde del all marknadstillväxten för svensk exportindustri även 1988 blev 2,5 procentenheter lägre än importökningen i OECD-länderna. Utanför OECD-området ökade importen i ungefär samma omfattning som i OECD-länderna. Marknaden för svensk exportindustri växte med drygt 8% 1988.

Under 1989 och 1990 förväntas handeln mellan OECD-länderna öka i något långsammare takt än 1988. Importen av bearbetade varor i OECD-länderna bedöms öka med ca 8 % 1989 och med 7 % 1988. Utanför OECD-länderna förväntas handeln öka i ungefär samma takt. Det är främst den höga aktiviteten i de asiatiska Stillahavsländerna som medför att handeln ökar tämligen kraftigt även de närmaste åren. En fortsatt låg importökning i Norge och Danmark medför att den svenska industrins marknadstillväxt blir betydligt lägre än tillväxten i väridshandeln även under 1989 och 1990. Marknaden för svensk exportindustri beräknas öka med 5,5-6% per år under de närmaste två åren.

Mellan 1987 och 1988 ökade timlönerna inom svensk exportindustri med ca 8%. Bland våra viktigaste konkurrentländer inom OECD-området

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor

Procentuell förändring

	1986	1987	1988	1989	1990
Exportmarknadstillväxt OECD-länder Totalt	8,7 5,8	5,1 4,8	8,2 8,2	6,0 6,0	5,5 5,5
Priser 14 OECD-länders import-priser, SEK Svenska exportpriser, SEK Relativpris	-0,3 2,6 2,8	1,3 2,9 1,5	1,3 5,0 3,7	3,3 6,5 3,1	3,0 3,8 0,8
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder Totalt	-2,4 -2,6	-0,7 -0,6	-4,7 -3,8	-1,8 -1,7	-1,4 -1,4
Exportvolym 14 OECD-länder Totalt	6,1 3,2	4.4 4,2	3,1 4,2	4,0 4,2	4,0 4,0

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bear
betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare
av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman
på motsvarande sätt.
Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 29

ökade timlönerna med i genomsnitt 4 — 4,5%, dvs drygt 3 procentenheter Prop. 1988/89: 150 lägre ökningstakt än i Sverige. Bland våra 14 viktigaste konkurrentländer Bil. 1.1 var det endast i Storbrittanien och Finland som timlönerna ökade mer än i Sverige under 1988. Samtidigt var produktivitetsökningarna inom svensk industri lägre än bland konkurrentländerna inom OECD-området, vilket medförde atl skillnaden i arbetskraftskostnad per producerad enhet mellan Sverige och OECD-länderna ökade mer än skillnaden i timlöneökning.

De höga kostnadsökningarna i kombination med ett högt kapacitetsutnyttjande och god efterfrågan på svenska produkter har medfört att de svenska exportpriserna på bearbetade varor ökat betydligt mer än i omvärlden. Mellan 1987 och 1988 steg de svenska exportpriserna på bearbetade varor med 5%, vilket kan jämföras med en genomsnittlig ökning på drygt 1 % i OECD-länderna, dvs en relativ prisökning på 4% för svenska produkter. Bland våra viktigaste konkurrentländer var det endast i Finland och Norge som exportpriserna steg i samma takt som i Sverige under 1988. I vårt viktigaste konkurrentland, Västtyskland, fortsatte exportpriserna att sjunka för tredje året i rad. Samtidigt apprecierades den svenska kronan gentemot den tyska marken med drygt 1 %. 1 gemensam valuta steg del västtyska exportpriset på bearbetade varor med nästan 8% gentemot det väsUyska 1988.

Trots att priser och löner stiger mer i Sverige än i omväriden är det en mindre andel av exportföretagen som uppger att det är efterfrågeläget som begränsar produktions- och leveransmöjligheterna. Under de sista tre kvartalen 1988 var det, enligt konjunkturbarometern, endast ca 30% av exportföretagen som uppgav efterfrågeläget som den faktor som i första hand begränsade produktionen. Det var under 1988 främst bristen på arbetskraft samt en för liten maskin- och anläggningskapacitel som begränsade exportleveranserna.

Det är troligt atl de svenska exportföretagen gynnats gentemot omvärlden av den goda invesleringskonjunkluren i OECD-länderna under 1988, vilket medfört alt del högre svenska pris- och kostnadsläget inte haft några mer märkbart negativa effekter på konkurrenskraften ännu.

För 1989 förväntas limlönerna i svensk industri öka med 7 % medan den genomsnittliga ökningen i OECD-länderna förväntas uppgå till 4,5 — 5%. De kraftiga ökningarna av de svenska exportpriserna i början av 1989 i samband med ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande medför att prisökningarna mellan helårsgenomsnitten 1988 och 1989 troligen uppgår till ca 6,5%. Bland konkurrentländerna förväntas inflationstakten tillta något under 1989, eller från drygt 1 % 1988 till ca 3% 1989, mätt som ökningstakt av exportpriserna på bearbetade varor. Det svenska relativpriset kan således väntas komma atl öka med drygt 3% 1989.

För 1990 utgår kalkylerna från ell antagande om att lönerna ökar med 4%, vilket är något lägre ökningstakt än hos våra konkurrentländer. Det är dock sannolikt att de svenska exportpriserna kommer att öka något mer än i omvärlden även under 1990, eftersom det erfarenhetsmässigt finns en viss tröghet när det gäller att dämpa prisökningslakten.

Den svenska exporten av bearbetade varor ökade med drygt 4% 1988,
vilket innebar andelsförluster på ca 4%. Det är 2 procentenheter större 30

andelsföriusl än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeien. Den större andelsförluslen beror i huvudsak på atl marknadstillväxten blev betydligt större än vad som antogs. Det bör dock påpekas att det fortfarande finns en betydande osäkerhet beträffande marknadstillväxten 1988 p.g.a de förändrade tullhanteringsrutiner som infördes i början av 1988.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 3:2 Export av varor

Miljarder    Volymutveckling,
kr. procent per år

Prisutveckling, procent per år

	1988	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Bearbetade varor Fartyg Petroleumprodukter Övriga råvaror Summa varor	255,7 3,2 6,0 39,9 304,8	4,2 -21,0 -  6,3 1,2 2,9	4,2 3,0 8,0 0,0 3,7	4,0 7,0 0 1,0 3,4	5,0 5,9 -16,2 8,5 5,2	6,5 5,0 6,0 11,0 7,0	3,8 5,0 2,0 3,0 3,8

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Gentemot OECD-länderna blev andelsförlusterna hela 5% medan exportindustrin tycks hållit andelarna utanför OECD-området på 1987 års nivå. Mätt i löpande priser inskränkte sig dock den svenska andelsförlusten till I %.

Stora andelsföriuster har uppkommit på samtliga stora avsättningsmarknader för svensk export utom Storbritannien. 1 Förenta staterna uppgick andelsföriusten lill hela 8%. Den tre veckor långa arbetsmarknadskonflikten i verkstadsindutrin under januari-februari 1988 medförde elt exportbortfall på uppskattningsvis ca 4,5 miljarder kr. under de två första månaderna 1988. Mellan en tredjedel och hälften av bortfallet togs igen genom ökad produktion under resten av året. Totalt sett bidrog således konflikten till att andelsförlusterna blev ca 1 procentenhet större än eljest.

Personbilsexporten minskade med ca 15% 1988. Bland råvarorna har exporten av ickejärnmetaller ökat kraftigt samtidigt som stora prisökningar genomförts. Trävaruexporten minskade dock med 10%, trots en hög efterfrågan från utlandet. En hög efterfrågan från hemmamarknaden i kombination med en högre prisnivå på hemmamarknaden har medfört att trävaruindustrin favoriserat leveranserna till hemmamarknaden. Exporten av pappersmassa ökade endast med knappt 2 % trots en hög efterfrågan. Massaindustrin råkade ut för ett flertal driftsstörningar under året vilket bidrog tiil den låga ökningstakten. Totalt sett låg råvamexporten kvar på föregående års nivå. Den svaga utvecklingen av råvamexporten saml elt kraftigt fall i fartygsexporten medförde att den totala vamexpor-ten endast ökade med knappt 3%.

Under 1989 beräknas den svenska industrins marknadsandelar minska med ca 2 %, vilket medför alt exporten av bearbetade varor ökar med drygt 4%. Andelsförlusten är delvis hänförbar till att stora delar av exportindustrin nått kapacitetstaket. Men även det faktum att relativpriset för svensk export av bearbetade varor stigit kraftigt under de senaste åren och förvän-

31

Diagram 3:1    Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder

Index 1980=100

110 T------------------------------------------------------- , 110

Prop. 1988/89:150 BiL 1.1

Marknadsandel

105

105

100

100

95

95

\ /   Relativpris

90

90

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Källor: Konjunkturinstitutel och finansdepartementet

tas fortsätta stiga under 1989 kommer alt bidra till andelsföriuslerna. Atl andelsförluslerna inte blir större beror på atl den svenska exportindustrin även under 1989 kommer att gynnas av en fortsatt stark investeringskonjunktur utomlands.

Råvamexporten beräknas även under 1989 utvecklas svagt trots att efterfrågan fortsätter att vara hög för såväl skogsprodukter som malm. Exporten av pappersmassa beräknas kunna öka med 3,5%. En mindre överhettad hemmamarknad bör leda till en minskad efterfrågan från hemmamarknaden på trävaror vilket troligen medför att Irävamexporten inte fortsätter minska. Totalt sett beräknas råvamexporten ligga kvar på föregående års nivå. Den totala vamexporten beräknas öka med 3,7% 1989.

För 1990 beräknas andelsförlusterna uppgå till 1 1/2%. Industrins ökade investeringar under de senaste åren samt en betydande avmattning av efterfrågan från hemmamarknaden bör medföra att produktionskapaciteten inte kommer att bidra till marknadsandelsförluster 1990. Andelsförlusten är helt hänförbar till att relativpriset för svensk export steg så mycket under 1988 och 1989. Den svenska exportindustrin skulle således delvis ha prissatt sig ur marknaden när konjunkturen och efterfrågan mattas. Råva-ruexporten förväntas endast öka med knappt 1 %. Sammantaget beräknas varuexporten öka med 3,4% 1990.

3.2 Importen

Den svenska importen av bearbetade varor ökade i betydligt långsammare takt 1988 än 1987. Ökningen uppgick lill 6,4%, vilket kan jämföras med en ökning på nästan 12% 1987. Den inhemska efterfrågan på bearbetade

32

varor ökade med 5,4%, vilket betyder att den svenska hemmamarknadsindustrins marknadsföriuster inskränkte sig till I %. Andelsföriusten framstår som liten om man beaktar den kraftiga ökningen av relativpriset för svenska hemmaproducerade varor jämfört med importvaror. Mellan helåren 1987 och 1988 steg de svenska hemmamarknadspriserna på bearbetade varor med 7,5%, medan importpriserna ökade med 5%, dvs. en ökning av relativpriset på bearbetade varor med 2,5%. En orsak till den låga andelsförlusten är troligen att delar av industrin som levererar varor lill såväl hemma- som exportmarknaden prioriterat leveranserna till hemmamarknaden eftersom den inhemska prisnivån år högre än utomlands. Detta har i sin tur dragit ned exportvolymen i motsvarande grad, dvs. effekten på netloexporten har varit försumbar. Bland varugrupperna var det främst importen av konsumtionsvaror och personbilar som ökade i betydligt lägre takl 1988 an de närmast föregående åren. Importen av konsumtionsvaror låg i det närmaste kvar på föregående års nivå. Personbilsimporten fortsatte öka relativt kraftigt, men i betydligt långsammare takt än under 1987, då ökningen uppgick till drygt 40%. För såväl byggvaror som insatsvaror till industrin har däremot importen ökat mer än under 1987. Råvaruimporten ökade med endast 1/2% 1988. Fortsatta neddragningar av oljelagren samt den milda vintern medförde all importen av råolja minskade. Importen av övriga råvaror ökade dock med drygt 3%. Den totala varuimporten ökade med 4,7% 1988.

Prop. 1988/89:150 Bil, 1,1

Tabell 3:3 Import av varor

	Miljarder	Volymutveckling,			Prisutveckling,
	kr.	proceni per år			procent per år
	1988	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Bearbetade varor	223,4	6,4	5,1	3,7	4,3	4,2	3,2
Fartyg	2,4	-  4,5	3,0	0,0	3,1	5,0	5,0
Råolja	9,5	-  7,1	6,0	0,0	-20,8	18,0	0,0
Petroleumprodukter	8,4	5,6	13,0	4,0	-10,8	7,0	3,0
Övriga råvaror	35,9	3,3	1,0	0,0	9,5	5,0	2,0
Summa varor	279,7	4,7	5,1	2,9	3,8	4,6	3,1

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

För 1989 beräknas den importvägda efterfrågan på bearbetade varoröka med 3 1/2%, dvs. en betydligt lägre ökningstakt än under 1988. Den lägre ökningstakten förklaras främst av atl den privata konsumtionen förväntas öka i avsevärt lägre takt än under 1988. De svenska hemmamarknadspriserna beräknas även under 1989 stiga betydligt mer än importpriserna. 1 februari 1989 var skillnaden i ökningstakt drygt 5% räknat på 12 månaders basis. Detta talar för atl andelsförlusterna för hemmamarknadsindustrin blir något större än under 1988. Vad som talar mot ökade andelsföriuster är den relativt kraftiga orderökningen till den svenska hemmamarknadsindustrin under loppet av 1988. Hemmamarknadsinduslrin var dessutom tämligen optimistiska beträffande den framtida orderingången i konjunk-turbaromelern från mars 1989. Andelsförlusterna antas därför uppgå lill

33

3   Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 150. Bilaga 1.1

1,5%, vilket är något mindre än vad enbart relativpriser och en skattad    Prop. 1988/89:150

inkomstelasticitet tyder på. Importen av bearbetade varor beräknas öka    Bil. 1.1

med 5% 1989. Importen av råvaror förväntas öka relativt kraftigt, p.g.a.

att en normalisering av oljelagren medför ökad import av oljor. Övriga

råvaror beräknas endast öka obetydligt 1989. Den totala varuimporten

förväntas öka med drygt 5% 1989.

För 1990 förväntas säväl den inhemska efterfrågan som den utländska efterfrågan öka i långsammare takt än 1989. Den importvägda efterfrågan på bearbetade varor beräknas endast öka med knappt 2 1/2%, vilket beräknas leda till en importökning på drygt 3 1/2%. Den lägre efterfrågeökningen förväntas även medföra att importen av råvaror fortsätter utvecklas svagt även 1990. Totalt sett beräknas vamimporten öka med ca 3% 1990.

3.3 Bytesbalansen

Enligt preliminära uppskattningar gav bytesbalansen ett underskott på 15,3 miljarder kr. 1988. Utfallet blev således ca 5 miljarder kr. sämre än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeien. Mellan 1987 och 1988 ökade underskottet med nästan 9 miljarder kr. trots en viss förbättring av handelsbalansen.

Överskottet i handelsbalansen ökade från 22,5 miljarder kr. 1987 till 24 miljarder kr. 1988. Förbättringen kan främst hänföras till att bytesförhållandet fortsatte att förbättras under året (se diagram 3:3). Det är i huvudsak fallande oljepriser saml kraftigt stigande exportpriser på skogsprodukter samtjärn och stål som bidragit till det förbättrade bytesförhållandet.

Försämringen i bytesbalansen beror på att underskottet i tjänstebalansen ökade med 7 miljarder kr. samt ökade räntebetalningar på utlandsskulden. Utlandsresandet fortsatte öka i betydande omfattning vilket medförde att underskottet i resevalutanettot ökade med nästan 3 miljarder kr. Underskottet i denna post har stigit med nästan 10 miljarder kr. under de senaste 5 åren. Posterna övriga tjänster och övriga transporter utvecklades mycket svagt mellan 1987 och 1988. Från att sammanlaget givit ett överskoll på 1 miljard kr. 1987 redovisades underskoll på 3,5 miljarder kr. 1988. Sammantaget har nettot av dessa poster försämrats under flera år men del är svårt att urskilja någon klar trend i utvecklingen. Avkastning på kapilal försämrades med 2,5 miljarderkr. Försämringen kan dels hänföras till stigande internationell räntenivå, men även lill att den privata sektorns ökade utlandsupplåning utomlands för direktinvesleringar medfört ökade räntebetalningar.

För 1989 beräknas överskottet i handelsbalansen stiga med 6 miljarder
kr., trots all importvolymen förväntas öka mer än exportvolymen. För
bättringen beror främst på att bytesförhållandet fortsätter atl förbättras.
Under 1989 beräknas exportpriserna öka med nästan 7% och importpri
serna med 4,5%, dvs. en förbättring av bytesförhållandet med drygt 2%.
Bland vamgrupperna ökar överskottet för bearbetade varor och råvaror
exkl. bränslen. Det stigande överskottet är hänförbart till förväntade kraf
tiga prisökningar på massa, jämmalm och trävaror. Oljenotan ökar dock 34

Diagram 3:2    Handels- och bytesbalans

Procentandel av BNP

4 3

4

3

2

1

O

-1

-2

-3

-4

-4

1985

1970

Handelsbalans
/"i				A / \   ./' ........ / \ /..... '—-'....
j    \		A		/    v t 1 i
				I 1 f t 1
	4   ,	/    •	\ <..... ,	m/\7\__.
	\J	/\	\\/
				/   Bytesbalans
			V

1980

1975

1990

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

med drygt 3 miljarder kr. eftersom såväl priser som importvolymen beräknas öka. Resevalulaneltot fortsätter att försämras, dock i något långsammare takt än under de närmast föregående åren. Underskottet i posten avkastning på kapilal beräknas öka med ca 6 miljarder kr. 1989. Merparten av det ökade underskottet i denna post beror på ökat utflöde via direktinvesteringar och köp av aktier utomlands samt all dessa poster ger mycket liten avkastning, om man utgår från vad som registreras i bytesbalansstatistiken. Enkätundersökningar utförda av riksbanken visar emeller-

Tabell 3:4 Bytesbalans

Miljarder kr.

	1986	1987	1988	1989	1990
Bearbetade varor Råolja 0 petroprod. Övriga råvaror Fartyg Korrigeringspost	42,3 -16,5 3,7 3,1 -   1,7	32,4 -14,3 4,6 1,3 -   1,5	32,3 -12,0 4,0 0,7 -   1,0	39,2 -15,3 6,3 0,7 -   1,0	44,7 -15,8 7,3 1,0 -   1,0
Handelsbalans	30,8	22,5	24,1	29,9	36,2
Sjöfartsnetto Övriga transporter Resevaluta Övriga tjänster	6,2 6,6 -    9,0 -    8,2	6,3 5,4 -11,1 -  4,4	6,8 3,0 -13,9 -  6,2	7,2 3,2 -15,5 -  6,2	7,5 3,2 -17,0 -  6,0
Tjänstebalans	- 4,4	- 3,8	-10,3	-11,3	-12,3
Avkastning på kapital Transfereringar	-16,4 -  9,5	-16,6 -  8,8 .	-18,8 -10,3	-24,6 -11,0	-29,3 -11,6
Bytesbalans	0,6	- 6,7	-15,3	-17,0	-17,0

Källa: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

35

Diagram 3:3    Sveriges bytesförhållande

Exportpris/importpris Index 1980= 100

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

115

115

110

110

105

105

100

100

—I--------------- 1--------------- 1-------------- 1-------------- 1—

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartemnetet.

Diagram 3:4    Handelsbalans 1980 -1990

Miljarder kr.

1980

1982

1984

1986

1988

1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemnetet.

36

tid atl vinstema på direktinvesteringar är betydligt större än vad som Prop. 1988/89: 150 registreras i bytesbalansen. Dessa vinster återinvesteras dock utomlands Bil. 1.1 och redovisas således inte i bytesbalansen. Om dessa återinvesterade medel skulle redovisas som inkomst i bytesbalansen skulle underskottet i bytesbalansen vara 7 miljarder kr. lägre 1988 än vad som redovisats. Det bör observeras att Internationella valutafonden (IMF) rekommenderar att återinvesterade vinstmedel skall bokföras i bytesbalansstatistiken. Underskottet i bytesbalansen beräknas 1989 uppgå till 17 miljarder kr. Om de återinvesterade vinstema skulle medräknas skulle underskottet endast uppgå till 6 miljarder kr.

För 1990 beräknas överskottet i handelsbalansen öka med ca 6 miljarder kr. lill 36 miljarder kr. För första gången sedan 1984 beräknas exportvolymen öka mer än importvolymen, vilket i kombination med det fortsatta förbättrade bytesförhållandet, bidrar till det ökade överskottet, se diagram 3:4. Avkastningsnettot fortsätter dock att försämras kraftigt p.g.a. att skuldstocken ökar. Ökat underskott i resevalutaposten samt ökat u-landsbistånd ökar underskottet ytterligare. Underskottet i bytesbalansen beräknas 1990 uppgå till 17 miljarder kr.

37

4 Konsumtion

4.1 Hushållens disponibla inkomster

Under de första åren på 1980-talet minskade hushållens realt disponibla inkomsler lill följd av den svaga ekonomiska utvecklingen. Sedan 1983 har emellertid hushållens realt disponibla inkomsler ökat varje år. Bakom förbättringen av hushållen ekonomi ligger dels stigande reallöner och sysselsättning, dels en stark ökning av inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn. År 1988 steg hushållens reah disponibla inkomster med 2,3% enligt de preliminära nationalräkenskaperna. För de närmaste två åren väntas en fortsalt ökning av de realt disponibla inkomsterna; 1989 med 1,8% och 1990 med 1,2%, se tabell 4:1.

Tabell 4:1    Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

	Miljarder	kr.		Procentuell forändring
	1988	1989	1990	1988	1989          1990
Löpande priser
Löner Företagsinkomsler Räntor och utdelningar, netto Inkomstöverföringar från offentlig sektor Övriga inkomster Direkta skatter, avgifter m. m.	473,7 61,5 -15,2 225,8 62,3 257,4	514,4 66,7 -17,8 251,4 68,6 282,2	538,6 70,8 -21,6 279,5 74,1 296,8	9,0 9,5 12,9 6,3 11,2	8,6            4,7 8,6            6,2 11,3             11,2 10,0            8,0 9,6            5,2
Disponibel inkomst	550,7	601,1	644,8	8,4	9,2             7,3
Privat konsumtion	569,7	616,1	656,5	8,3	8,1             6,6
1980 års priser
Disponibel inkomst	299,3	304,5	308,1	2,3	1,8             1,2
Privat konsumtion	309,6	312,1	313,7	2,2	0,8            0,5
Sparkvot, nivå i %				-3,5	-2,5         -1,8

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster ökade med 9% 1988. För 1989 beräknas lönesumman öka med ca 8 1/2% och 1990 med drygt 4 1/2%. Bakom dessa ökningar ligger de förutsättningar som gjorts angående timlön och sysselsättning.

Inkomstöverföringarna från den oflTentliga sektorn ökade med ca 13% 1988 eller med drygt 6 1/2% i fasta priser. För 1989 och 1990 väntas en nominell ökning med drygt 11 % per år. I reala termer beräknas ökningen till nästan 4% 1989 och knappt 5% 1990, se tabell 4:2. En rad förbärtring-ar av de sociala förmånerna bidrar till den fortsatt relativt kraftiga ökningen, liksom de ökande utbetalningarna från arbetsskadeförsäkringen. Pensionsinkomsterna beräknas öka med ca 11% per år 1989 och 1990. Basbeloppet höjdes med 2 100 kr. till 27 900 kr. den 1 januari 1989. Därvid utgör 600 kr. en extra höjning för atl kompensera pensionärerna för den återstående delen av del devalveringsavdrag som gjordes 1984. Reglerna för det kommunala bostadstillägget (KBT) ändrades vid årsskiftet 1988/89

38

Tabell 4:2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll							Prop. 1988/89:150
	Miljarder kr..			Procentuell förändring,			Bil. 1.1
	löpande	priser		1980 års	priser
	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Från staten	96,3	106,8	117,3	3,1	3,4	3,6
Barnbidrag	10,3	11,1	11,9	-4,0	0,5	0,7
Folkpension och delpension
inkl. KBT	59,5	64,6	69,9	2,2	1,3	2,1
Pensioner till f. d. anställda	2,7	2,8	3,1	1,6	-2,1	3,0
Arbetsskadeförsäkring	6,9	9,9	12,9'	46,9	33,5	23,0
Övrigt	16,9	18,4	19,5	-1,0	1,5	0,0
Från kommunerna	20,6	22,1	24,0	4,8	0,5	2,2
Bostadsbidrag	2,9	3,2	3,5	9,1	1,7	2,6
Pensioner till f.d. anställda	3,8	4,3	5,0	5,3	6,5	8,3
Socialbidrag	4,4	4,6	5,0	-1,0	-2,5	3,5
Övrigt	9,5	10,1	10,6	6,2	-0,9	-1,1
Från sociairörsäkringssektprn	108,9	122,4	138,3	10,6	4,8	6,5
Allmän tilläggspension	60,6	69,3	79,2	6,4	6,8	7,8
Sjukförsäkring m. m.	41,7	46,3	51,0	23,7	3,6	3,9
Arbetslöshetsförsäkring	6,7	6,9	8,1	-15,0	-4,5	11,2
Summa inkomstöverföringar	225,8	251,4	279,5	6,7	3,8	4,9

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

så all KBT inte minkar för pensionärer som har arbetsinkomst vid sidan av sin pension. Basbeloppet för 1990 beräknas till 30200 kr.

Utbetalningarna från sjuk- och föräldraförsäkringen ökade med ca 31 % 1988. Bakom den kraftiga ökningen ligger dels effekterna av sjukvårdsreformen den 1 december 1987, dels ökad sjukfrånvaro — främst av lång-tidssjukskrivna.

Föräldraförsäkringen byggs ut i flera steg. En första utbyggnad sker den 1 juli 1989 genom att tiden för ersättning på sjukpenningsnivå förlängs med 3 månader. Den I juli 1990 sker det andra etappen i utbyggnaden, varvid ersättning på sjukpenningsnivå erhålls i ytterligare 3 månader i stället för ersättning enligt s. k. garantinivå. Barnbidraget föreslås nu höjas med 780 kr. per barn och årfr. o.m. den Ijuli 1989.

Ett nytt studiemedelssystem infördes den I januari 1989. Maximala studiemedel höjdes från 145% lill 170% av basbeloppet. Bidragsdelen ändrades så att 50% av basbeloppet utgörs av bidrag. Bidraget höjs därmed från ca 2 200 kr. till 13950 kr. per läsår för en heltidsstuderande (vid 1989 års basbelopp).

Vid årsskiftet 1988/89 genomfördes flera förändringar i arbetslöshels-försäkringen m. m.. Högsta dagpenningen höjdes från 425 kr. till 450 kr. och lägsta dagpenningen (KAS-beloppet)från 149 kr. lill 158 kr. Samtidigt sänktes ersättningsnivån från 91,7% till 90% av den försäkrades dagsför-tjänsl inom ramen för högsta och lägsta dagpenning. Samma högsta och lägsta dagpennig skall gälla i alla arbetslöshetskassor. De tre nivåerna på utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning höjdes lill 450, 270 och 191 kr. De fem karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen och del kontanta arbelsmaknadsslödel (KAS) slopades. Avstängningstiden för den som frivilligt lämnar sill arbete eller liknande förlängdes med fem dagar.

39

Fr.o.m. 1990 skall den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen    Prop. 1988/89: 150
höjas åriigen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare. Bil. 1.1

Utbetalningarna från arbetskadeförsäkringen har ökat kraftigt under senare år. Ersättningen från arbetsskadeförsäkringen omfattar dels arbetsskadesjukpenning, dels arbetsskadelivränla. Sjukpenningen i arbetsskadeförsäkringen ger full ersättning för inkomstbortfall lill den som skadas i sitt arbete. En samordning med den allmänna sjukförsäkringen sker under de första 90 dagarna efter en skada. Livräntan ersätter inkomstbortfall vid bestående nedsättning av arbetsförmågan och kompletterar förtidspensionen. Kostnaderna för den senare redovisas som folkpension och ATP. Endast den kompletterade arbetsskadelivräntan ingår i arbetsskadeförsäkringen. Antalet arbelsskadeärenden har stigit snabbt. Mellan 1984 och

1988   ökade antalet ärenden som prövades hos försäkringskassorna från
drygt 54000 till drygt det dubbla. Samtidigt har frekvensen godkända
arbetsskador ökat succesivt, så alt dessa numera utgör ca 90% av antalet
avgjorda ärenden. Orsakerna till denna utveckling är inte klarlagda. Den
nyligen tillsatta arbelsmiljökommisionen har som en viktig uppgift att
komplettera kunskaperna om arbetsförhållanden som ger upphov till ska
dor och sjukdomar.

Hushållens räntenetto försämrades kraftigt 1987 och 1988 lill följd av atl skulderna ökade mer än de finansiella tillgångarna. För 1989 och 1990 väntas ett fortsatt underskott i det finansiella sparandet, vilket medför en ytterligare försämring av räntenettot.

Hushållens inbetalningar av direkta skaller, avgifter m. m. uppgick 1988 till ca 32% av inkomsterna före skall. År 1989 och 1990 beräknas denna andel vara i stort sett oförändrad. Den statliga inkomstskatten sänks 1989 med 3 procentenheter för beskattningsbara inkomster över 75000 kr. (och med 15 procentenheter mellan 70000 kr. och 75000 kr.). Marginalskatten för en genomsnittlig heltidsarbetande löntagare sänks därmed från 50% till 47% och den högsta marginalskaltesatsen sänks från 75% lill 72%, vid en kommunal utdebitering av 30 kr. Samtidigt reduceras underskottsavdragens maximala värde från 50% till 47%. Förändringarna innebär alt den statliga inkomstskatten minskarmed ca 10 miljarder kr. 1989 jämfört med om 1988 skattesystem hade tillämpats även i år. Den kommunala utdebiteringen höjdes i år med 24 öre per skattekrona motsvarande drygt 1 1/2 miljard kr. För 1990 antas den statliga inkomstskatten sänkas med ytterligare 3 procentenheter. Den statliga inkomstskatten beräknas därigenom minska med ca 10 miljarder kr. 1990 jämfört med en tillämpning av

1989   års skattesystem. Den kommunala utdebiteringen antas vara oför
ändrad.

Det avgiftsfria året vid sjukhusvård för ålderspensionärer avskaffades den I januari 1989. Avgiften per vårddag skall vara högst 55 kr.. Samtidigt infördes ett nytt avgiftssystem, som innebär att vårdavgiflerna las ul genom avdrag vid utbetalning av pensionerna. 1 tabellerna sker emellertid en bruttoförning av pensionerna och vårdavgiflerna betraktas som en nominell avgift lill kommunerna.

Reallönen per timme efter skatt minskade med ca 10% mellan 1979 och
1983, se diagram 4:1. Sedan 1983 har reallönen stigit oavbrutet och 1988 40

Diagram 4:1    Reallön per timme före och efter skatt

1980 års priser, index 1974= 100

115

115

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

110

110

105

105

100

100

1974  1976  1978  1980  1982  1984  1986  1988  1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

var reallönen efter skatt ca 5 1/2% högre än 1983, År 1989 beräknas reallönen vara i stort sett oförändrad både före och efter skatt. Nästa år beräknas reallönen minska med ca 2% före skatt och med ca 1/2% efter skatt.

Löner och pensioner svarar för ca 75 % av hushållens disponibla inkomster. Den ökade sysselsättningen under perioden 1987— 1990 gör att lönesumman stiger mer än timlönen, se tabell 4:3. År 1988 var hushållens löneinkomster i fasta priser efter skatt ca 5 1/2% högre än 1979 trots att den reala timlönen efter skatt låg ca 5 % lägre än 1979. Pensionsinkomsterna beräknas öka realt med 3 1/2% 1989 före skatt. Därvid beräknas den extra höjningen av basbeloppet bidra till ökningen med drygt 2 procenten-

Tabell 4:3   Realinkomsternas förändring

	Miljarder kr., löpande priser			Procentuell förändring, 1980 års priser
	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Lönesumma före skatt Lönesumma efter skatt	473,7 302,7	514,4 330,0	538,6 350,8	3,0 2,3	1,3 1,7	-1,2 0,3
Pensioner före skatt Pensioner efter skatt	139,3 105,3	154.5 115,6	172,0 127,5	4,1 3,2	3,5 2,3	5,0 4,1
Disponibel inkomst	550,7	600,4	644,8	2,3	1,8	1,2

Anm.: Lönesummans förändring innefattar förändringar i både timlön och antal arbetade timmar. 1 pensioner ingår i denna tabell även privata tjänstepensioner. I beräkningarna av lönesumma och pensioner efter skatt har hänsyn endast tagits till preliminär A-skatl. Deflatering av lönesumma och pensioner är gjord med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

41

heter. År 1990 väntas pensionsinkomsterna öka realt med 5 % före skatt. Att ökningen blir kraftigare 1990 än i år beror huvudsakligen på att inflationstakten väntas gå ned nästa år.

Pensionerna ökar regelmässigt i väsentligt lägre takt efter skatt än före skatt. Del beror huvudsakligen på att det genomsnittliga ATP-beloppet per pensionär ökar och att skatteandelen av pensionema därmed stiger. År 1990 blir det första år då en pensionär kan tillgodogöra sig fullt intjänande av ATP (30 år).

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

4.2 Privat konsumtion och sparande

Den privata konsumtionen har under 1980-talet ökat mer än den disponibla inkomsten. Under 1980-talets första år försämrades hushållens reala disponibla inkomster utan en motsvarande försvagning av den privata konsumtionen, se diagram 4:2. Sparkvoten sjönk med närmare 4 procentenheter mellan 1980 och 1983, vilket har tolkats som att hushållen försökte upprätthålla sin levnadsstandard genom att minska på sparandet. Efter det att hushållens reala inkomster 1984 åter började öka steg den privata konsumtionen i allt snabbare takt. År 1986 översteg konsumtionen de disponibla inkomstema och sparkvoten sjönk till — 1 %. Under åren 1986 till 1988 var konsumtionslillväxlen 10,8% och sparkvoten försämrades ytteriigare till -3,5%.

Internationellt sett är den svenska sparkvoten låg. Detta sammanhänger delvis med att Sverige har ett väl utbyggt socialförsäkringssystem, vilket medför atl hushållens motiv till buffertsparande blir mindre. Socialförsäk-

Diagram 4:2    Disponibel inkomst och privat konsumtion

Miljarder kr., 1980 års priser

320

320

300 -

300

280

280

260 -

260

240

240

220

220

T—~n-------- T------- 1------ 1—[—r------- 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ T

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

42

ringssektoms, försäkringsbolagens och företagens pensionssparande ingår   Prop. 1988/89:150 inte i den sparkvot för hushållen som redovisas i nationalräkenskapsberäk-    Bil. 1.1. ningarna. Därför bör man vid en internationell jämförelse av sparkvoter även beakta detta sparande. Om pensionssparandel inkluderas ökar sparkvoten år 1988 med ca 9 1/2 procentenheter lill ca + 6%.

Del är inte enbart i Sverige som hushållens sparkvot har försämrats de senaste åren. De nordiska ländema, Norge, Danmark och Finland, har genomgått en liknande utveckling som Sverige med en kraftig expansion av den lånefinansierade konsumtionen i samband med avregleringen av kreditmarknaden, vilket har resulterat i sjunkande sparkvoter. Inom OECD har flertalet länder haft en försämring av hushållens sparkvot. Undantag är bl. a. Japan och Västtyskland som har haft en stabil sparkvot under hela 1980-talet. Bidragande orsaker härtill torde vara att båda länderna har en snabb ekonomisk lilllväxt och ett mindre heltäckande socialförsäkringssystem.

Flera faktorer har sannolikt medverkat till den under senare år kraftigt försämrade svenska sparkvoten men huvudorsaken torde ändå vara att hushållen fick större möjligheter att lånefinansiera sin konsumtion när kreditmarknaden avreglerades i november 1985. Dessutom torde hushållssektorns starka förmögenhetstillväxt till följd av värdestegringen på fastigheter och aktier samt hushållens positiva förväntningar om den egna ekonomin också ha bidragit till att hushållen ökat sin upplåning.

Året efter avregleringen av kreditmarknaden ökade hushållens nettoupplåning kraftigt, se tabell 4:4. Även de finansiella placeringama ökade starkt och var något högre än upplåningen. Därmed var del finansiella sparandet positivt 1986. Den nedgång av de reala investeringarna som pågått sedan 1979 fortsatte även 1986. År 1987 var nettoupplåningen och de finansiella placeringarna lägre än 1986. Det finansiella sparandet försämrades från omkring noll 1986 till drygt minus 14 miljarder kr. 1987. Upplåningen användes således i större utsträckning än under 1986 till konsumtion och reala investeringar. Sparkvoten sjönk med ca 2 1/2 pro-

Tabell 4:4 Finansieringsanalys for hushållssektorn

Miljarder kr., löpande priser

	1983	1984	1985	1986	1987	1988
Disponibel inkomst brutto Nettoupplåning	398,3 37,0	424,4 41,2	467,0 36,1	500,7 ' 89,7	533;8 74,3	579,0 109,0
Tillförda medel	424,3	465,6	503,1	590,4	608,1	688,0
Konsumtion Reala investeringar Finansiella placeringar	362,7 21,5 40,1	398,4 22,6 44,6	438,7 20,8 43,6	480,5 19,9 90,0	526,3 21,9 60,0	569,7 27,5 90,7
Använda medel	424,3	465,6	503,1	590,4	608,1	688,0

Antn: Disponibel inkomst brutto inkluderar den i nationalräkenskaperna kalkylera
de kapitalförslitningen på hushållens kapitalstock. Hushållens andel (6,3 miljarder
kr.) av den tillfälliga förmögenhetsskatten på försäkringsbolag 1987 har i tabellen lill
skillnad från i nationalräkenskaperna inte dragits bon vid beräkningen av disponibel
inkomst brutto och finansiella placeringar.
Källor: Konjukturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 43

centenheter. Förra året ökade nettoupplåningen till ca 109 miljarder kr. Ökingen motsvarades av en lika stor uppgång i finansiella placeringar och reala investeringar. Det innebär atl sparkvoten var i stort sett oförändrad. Del finansiella sparandet försämrades emellertid med ca 4 miljarder kr. jämfört med 1987.

De vamgmpper som har haft den kraftigaste försäljningstillväxten är bilar och andra sällanköpsvaror. Under 1986 till 1988 bidrog hushållens inköp av bilar med 2,4 procentenheter och inköp av andra sällanköpsvaror med 3,8 procentenheter lill den privata konsumtionens ökningstakt på 10,8%, se diagram 4:3. Sannolikt är det hushållens ökade möjligheter att få krediter som är den främsta orsaken till denna kraftiga uppgång.

År 1988 skedde emellertid en viss uppbromsning i den privata konsumtionens ökningstakt och sparkvotsförsämringen upphörde. Konsumtions-tillväxten under 1988 blev 2,2%.

Hushållens förmögenheter har fortsalt att öka under 1988, se diagram 4:4. I april 1989 översteg de genomsnittliga aktiekurserna den nivå som rådde strax innan börsraset i oktober 1987 med ca 13%. Detta betyder att aktiekurserna sedan slutet av 1987 stigit med ca 65%. De reala priserna på småhus sjönk under första hälften av 1980-talel. Mellan 1986, då prisökningarna för första gången sedan 1979 översteg inflationstakten, och juni 1988 steg småhuspriserna i stället kraftigt med ca 35%.

I år fömtses en fortsatt dämpning av den privata konsumtionens tillväxllakl och en ökning av hushållssparandet. Flera faktorer talar för att hushållens villighet att ta nya lån avtar. Den anpassning av hushållens tillgångar och skulder som avregleringen resulterade i bör nu vara i stort sett genomförd. Dessutom är det idag mindre fördelaktigt att låna till följd av all realräntan efler skall har stigit, marginalskatten sänkts och avdragsmöjligheterna begränsats. Den aviserade skattereformen kommer att för-

Diagram 4:3   Privat konsumtion

Bidrag i procent till den årliga utvecklingen

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 Övrigt

m Uppehållskostnader i  utlandet

§ Sällanköpsvaror 0   Bilar

1984     1985     1086     1987     1988

Anm: I sällanköpsvaror ingår varaktiga och delvis varaktiga varor. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

44

Diagram 4:4   Hushållens tillgångar och skulder

Miljarderkr.. 1980 års priser

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

600

500

400

300

200

100

O

500 -		Finansiella tillgångar  .,../
	Småhus y/	"\
400 -		\<''------- ''                   .-\
	,*'"                                   .p,—-           ''''»*-"''	""-- '
300		Skulder
200 100 -
0 -

1970   1973   1976   1979   1982   1985   1988

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Stärka denna effekt och påverkar troligen dessutom hushållens lånebeteende redan i förtid. Vidare har hushållens höga netloupplåning under senare år resulterat i en skuldbörda med alltmer betungande ränior och amorteringar, vilket bör verka återhållande på hushållens villighet all öka sin skuldslock ytterligare. Slutligen torde de åtgärder som nu föreslås dämpa hushållens konsumtionsbenägenhet.

Försäljningsökningen av bilar under de senaste åren bedöms vändas lill en försäljningsnedgång under 1989. En orsak lill nedgången antas vara atl många hushåll lidigarelagl sina bilinköp lill 1988 för alt kunna utnyttja den katalysatorrabatt, som utgick under 1987 och 1988. Fr.o.m. 1989 års modeller skall alla bilar vara utrustade med katalytisk avgasrening. Dessutom torde bilförsäljningen minska, då hushållens ersätlningsbehov efter de senaste årens bilinköp nu i stort sett borde vara täckt. Eftersom bilinköpens andel av den privata konsumtionen är ca 5% betyder ett omslag i bilinköpen från en ökning på knappt 10% 1988 till en förväntad minskning med 10% 1989 att den privata konsumtionstillväxten reduceras med 1 procentenhet.

Omsättningen av detaljhandelsvaror väntas få en fortsatt lägre tillväxt 1989. Det är främst sällanköpsvarorna som förväntas dra ned tillväxttakten. Under de senaste åren har hushållen byggt upp en kapitalvamstock, vilket betyder att en viss mättnad nu torde ha uppstått.

Sammantaget görs bedömningen att den privata konsumtionen ökar i volym med 0,8% 1989. Sparkvoten beräknas stiga med ca 1 procentenhet. År 1990 förväntas konsumtionslillväxlen sjunka ytteriigare lill 0,5%, vilket medför en fortsatt förbättring av sparkvoten.

45

4.3 OflFentlig konsumtion

Den offentliga konsumtionen består av tjänster inom en rad olika områden som försvar, rättsskipning, utbildning, sjukvård, socialvård, kultur, kommunikationer m.m. De offentliga tjänsterna karakteriseras av alt de produceras inom den offentliga sektorn och att de huvudsakligen finansieras genom skatter. En mindre del av kostnadema för de offentliga tjänsterna täcks av avgifter från de som utnyttjar tjänsterna. Offentlig konsumtion avser den del av kostnaderna som finansieras via skatter. Den offentliga konsumtionen kan indelas i statlig (inkl. socialförsäkring) och kommunal konsumtion. Den kommunala konsumtionen svarade för ca 73% av den offentliga konsumtionen 1988. Kommunerna är av statsmakterna ålagda att svara för vissa uppgifter. Mol denna bakgrund erhåller kommunerna bidrag från staten och socialförsäkringssektorn. Dessa bidrag motsvarade sammanlagt 32% av den kommunala konsumtionen 1988.

Den offentliga konsumtionen ökade i genomsnitt med drygt 3% per år under 1970-talet och dess andel av BNP steg från 21,6% 1970 lill 29,2% 1980. Bakom ökningen låg främst en kraftig utbyggnad av den sociala omsorgen och sjukvården, se tabell 4:5. Då huvuddelen av dessa tjänster tillhandahålles av kommuner och landsting var det inom den kommunala sektorn som den offentliga konsumtionen expanderade. Under första hälften av 1980-talet skedde en markant dämpning av ökningstakten och den gällde alla områden av offentlig konsumtion. Den statliga konsumtionen minskade mellan 1980 och 1985, medan den kommunala konsumtionen

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 4:5   Offentlig konsumtion fördelad på ändamål

Andel %

1985, löpande priser

Miljarder kr.

Genomsnittlig årlig procentuell förändring, 1980 års priser

1970-75      1975-80     1980-85      1985-i

Kollektiva tjänster 54,0 22,5 2,2

Allmän förvahning 20,9 8,7 5,8

Rättsväsende 10,6 4,4 1,9

Försvar 22,5 9,4 0,4

Sociala tjänster 155,3 64,8 3,4

Utbildning inkl. forskning 46,5 19,4, 1,9

Hälso-och sjukvård 62,0 25,9 2,8

Socialvård 46,8 19,5 6,9

Övrigt 30,4 12,7 3,2

Kultur, rekreation 13,0 5,4 7,0

Samhällsplanering m.m.' 17,4 7,3 1,1

Totalt 239,7 100,0 3,1

därav  statlig konsumtion 64,9 27,0 2,0

kommunal konsumtion    174,8 73,0 3,7

1,3

3,2

1,7

-0,2

4,2

2,5 4,3 6,4

3,2 3,5

2,8

3,3

1,6

4,2

0,5

2,6

0,7

-1,3

2,4

0,8

2,7 3,6

0,5

1,6 -0,3

1,7 -0,8

2,7

0,9

1,3

1,2

1,3

0,6 1,5

' Inkluderar bostadspolitik, näringslivets främjande och ofördelade utgifter.

.Anm.: Förändringen mellan 1985 och 1988 är beräknad med ledning av statens resp. kommunernas andel av

ändamålen 1985.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

46

ökade i betydligt lägre takt än tidigare. De senaste åren har ökningen av    Prop. 1988/89: 150 den offentliga konsumtionen avtagit ylleriigare och  1988 uppgick den    Bil. 1.1 offentliga konsumtionen rill 26,9% som andel av BNP.

Den statliga konsumtionen har i volym legat på ungefär samma nivå sedan 1982. Antalet anställda har minskat genom de rationaliserings- och besparingskrav som ställts på de statliga myndigheterna. För 1989 och 1990 väntas en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Genom att andra delar av konsumtionen, framför allt försvarels inköp, förutses öka relativt starkt i volym, beräknas den totala statliga konsumtionen öka med ca 1 1/2% per år 1989 och 1990.

Primärkommuner och landsting har planerat för en sysselsättnings- och konsumtionsökning med ca 2% i år. Svårigheter att rekrytera arbetskraft väntas medföra atl ökningen blir svagare än planerat eller 1 1/2%. Den underliggande ökningslakten är dock högre, eftersom omfattningen av beredskapsarbeten och ungdomslag väntas fortsätta minska till följd av det förbättrade arbetsmarknadslägel. Även nästa år beräknas den kommunala konsumtionen stiga med 1 1/2%.

Hushållens totala konsumtion kan mätas genom att lill den privata konsumtionen lägga de delar av den offentliga konsumtionen, som direkt kan hänföras till den enskilde eller hushållet. Därvid klassificeras huvuddelen av de sociala tjänsterna samt tjänster inom kultur och rekreation som individuella tjänster. Subventioner avseende bostad och sjukvård påverkar också direkt konsumenternas standard och klassificeras också av statistiska centralbyrån som direkt hänförbara till den enskilde eller hushållet. Jämförelser mellan länder med olika institutionella förhållanden underlättas genom att dessa subventioner inkluderas i tolalkonsumlionen.

De individuella tjänsterna inom offentlig konsumtion ökade sin andel av totalkonsumtionen kraftigt mellan 1970 och 1980, se tabell 4:6. Den privata konsumtionens andel av tolalkonsumlionen var i stort sett oförändrad mellan 1980 och 1985. Den starka uppgången av den privata konsumtionen tillsammans med den svaga ökningen av den offentliga konsumtionen sedan 1985 avspeglas i en stigande andel för den privata konsumtionen.

Tabell 4:6   Befolkningens totalkonsumtion Löpande priser
Miljarder kr.	Procentuell andel
1985-	1970          1975	1980	1985	1988

Privatkonsumtion 438.7                      80,1           76,7           71,4          71,0          72,2

Privata tjänster

19,3 0,6	21.8 1,5	26,4 2,2	26,0 3,0	25,0 2,8
00	100	100	100	100

inom offentlig konsumtion 160,2

Vissa subventioner' 18,7

Befolkningens totalkonsumtion 617,6

' I tabellen ingår subventioner till apoteken avseende läkemedel och till privatpraktiserande läkare och

tandläkare samt räntebidrag till bostäder och subeventioner för täckande av hyresförluster.

.4nm.: Privata tjänster inom offentlig konsumtion 1988 är beräknade med ledning av de privata tjänstemas

andel av statens resp. kommunernas konsumtion 1985.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 47

5 Investeringarna Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Bmttoinvesteringama har sedan 1983, med undanlag för 1986 ökat med ca 5 — 6% per år. Totalt steg investeringama med 5,3% i volym under 1988. Tillväxttaklen för maskininvesteringarna är högre och dessa har under de två senaste åren ökat med mellan 7 och 8% årligen. Byggnadsinvesteringarna utvecklades svagare under förra året än under 1987, då byggnadsinvesteringarna ökade med drygt 5%. Näringslivets investeringar ökade något mindre än väntat. Den väntade kraftiga ökningstakten för industrins investeringar halverades, samtidigt som investeringsaktiviteten inom övriga delar av näringslivet steg något mer än väntat. Både bostadsinvesteringarna och myndigheternas investeringar utvecklades starkare än enligt prognoserna i den preliminära nationalbudgeien.

I år väntas en fortsatt god investeringskonjunktur men något långsammare tillväxttakt för de totala investeringama. Maskininvesteringarna väntas även i år öka avsevärt mer än byggnadsinvesleringama. Den största expansionen väntas inom näringslivet och då främst inom industrin. Bostadsinvesteringarna antas falla något till följd av de åtgärder som vidtagits för alt begränsa ombyggnadsverksamheten. De offentliga myndigheternas investeringsplaner lyder på en fortsall ökning i ungefär samma takl som i år. Totalt beräknas bruttoinvesteringarna öka med 4% i år.

De åtgärder som nu föreslås beräknas dock få en viss dämpande effekt på investeringarna nästa år. Detta gäller särskilt byggnadsinvesteringarna. Nästa år beräknas de totala investeringarna ligga kvar på samma nivå som i år.

Tabell 5:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig procentuell förändring,

kr. 1988, 1980 års priser

	priser	1987	1988	1989	1990
Näringsliv Offentliga myndigheter Bostäder	138,5 26,1 49,8	5,4 -0,6 12,9	4,7 5,4 6,7	5,8 5,3 -1,7	-0,4 3,8 -1,0
Totalt	214,4	6,2	5,3	4,0	0,0
därav maskiner	89,4	7,4	7,5	7,0	1,6

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet

De senaste sju åren har de totala bruttoinvesteringarna ökat med drygt
en Ijärdedel i volym. Näringslivet och då främst industrin har bidragit
mest lill ökningen sedan devalveringen 1982. Industrins investeringar
varierar betydligt mer mellan åren än andra sektorers. Industrins investe
ringar har sedan 1982 ökat med 7,3% i genomsnitt per år, medan motsva
rande siffra för de totala bruttoinvesteringarna är 3,3%. Delta betyder att
industrins andel av de totala investeringarna har ökat med drygt fyra
procentenheter sedan 1982 och är nu knappt 20%. Att investeringstillväx
ten varit något högre för näringslivet återspeglas också i att näringslivets
investeringar som andel av BNP har ökat betydligt mer procentuellt sätt
under de senaste sju åren än motsvarande andel för de totala brultoinves- 48

teringarna, se diagram 5: 1.

Diagram 5:1

Totala bruttoinvesteringar

Procent av BNP, 1980 års priser

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Näringslivets investeringar

Procent av BNP, 1980 års priser

15 T-------------------------------- r 15

1970  1975  1980  1985  1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet Anm: Skalan är olika i diagrammen

1970  1975  1980  1985  1990

5:1 Näringslivets och myndigheternas investeringar

Efter en tillfällig försvagning 1986 har näringslivets investeringar utvecklats relativt starkt de senaste två åren. Investeringsvolymen i Ijol beräknas ha ökat med 4,7%, trots att industrins investeringar inte ökade i den omfattning som angavs i statistiska centralbyråns investeringsenkät i oktober förra året. Enligt investeringsenkäten i febmari har en stor del av investeringama i främst transportmedels- samtjärn- och stålvaruindustrin flyttats fram ett år. Del rör sig om stora projekt som är svåra att periodice-ra och där förseningar lätt kan uppstå. De statliga affärsverkens investeringar sjönk något i fjol. Inom övrigt näringsliv var utvecklingen expansiv under 1988. De största ökningarna återfinnes inom energi och samfärdsel samt uppdragsverksamheten.

Kraftiga andelsförändringar har ägt mm mellan industrins delbranscher under 1980-lalet. Verkstadsindustrin har ökat sin andel kraftigt och svarar nu för 40% av industriinvesteringarna. Investeringarna inom verkstadsindustrin har ökat varje år sedan 1983 med undantag av förra året, då transportmedelsinduslrins investeringar inte ökade så mycket som planerat. De senaste åren har de svenska företagens direktinvesteringar utomlands ökat kraftigt. Förra året ökade investeringama i den Europeiska Gemenskapen särskilt kraftigt.

Bmttoränlabilitelen inom industrin, mätt som bmttoöverskott i förhållande till kapitalstocken, sjönk kraftigt under den senare delen av 70-talet.

49

4   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Under högkonjunkturen kring 1980 skedde en viss återhämtning. Efter devalveringarna i böijan av 80-talet steg räntabiliteten kraftigt och har sedan legat på en förhållandevis stabil nivå. Som en följd av den förbättrade räntabiliteten har investeringama ökat, vilket gör att kapitalstocken nu är större än vad den var innan investeringarna började att falla i mitten av 70-talet. Den kapacitetsutbyggnad som ägt mm avspeglas också i att produktionstillväxten i förhållande till stocken av fast realkapital har ökat sedan början av 80-talet, se diagram 5:2.

Den totala leasingen ökade dramatiskt under det gångna året. Detta kan tänkas ha inneburit att även industrins leasing och därmed dess totala kapitalanskaffning har ökat mer än vad som framgår av utvecklingen för industriinvesteringama. Industrins leasing har ökat mer än industriinvesteringarna under nästan hela 80-talet. Ungefär hälften av industrins leasing beslår av datamaskiner. Leasing redovisas i nationalräkenskaperna inom branschen uppdragsverksamhet. Det är dock den leasing som ligger utanför industrin som ökat kraftigast de senaste åren. Enligt preliminära beräkningar har leasing stor omfattning inom tjänstesektorerna, lex vam-handel, hotell och restauranger, konsultverksamhet och maskinuthyming.

1 år väntas industriinvesteringama öka med 10%. Till en del förklaras detta av att projekt har flyttals över från förra året, men planema enligt investeringsenkäten i febmari är dessutom uppjusterade jämfört med förra enkättillfället. Mest expansiv är transportmedelsindustrin där planer med invesleringsökningar på 40% redovisas. Även inom de flesta övriga delbranscher redovisas relativt kraftiga ökningar.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 5:2   Bruttoräntabilitet, investeringar och produktion relaterade till kapitalstocken

Index 1970=100

120

120

100

100

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Anm.: Investeringar och produktion relaterade till kapitalstocken är uttryckta i 1980 års priser

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

50

Tabell 5:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

	Miljarder	Årlig procentuell förändring,
	kr. 1988,	1980 års	priser
	löpande
	priser	1987	1988	1989	1990
Industri	38,8	12,6	5,0	10,0	1,9
Basindustri	10,1	21,5	11,6	6,2	3,7
Verkstadsindustri	14,8	11,1	-2,9	14,0	-1,0
Övrig industri	13,9	8,5	9,8	8,5	3,8
Övrigt näringsliv	99,6	2,9	4,6	4,1	-1,4
Totalt	138,5	5,4	4,7	5,8	-0,4
därav maskiner	81,7	6.6	7,3	7.3	1,3
byggnader	45,2	3.1	0,4	3,6	-3,3

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Inom det övriga näringslivet väntas en fortsatt ökning av investeringarna i år. Expansionen är koncentrerad till de statliga affärsverken inom samfärdseln. De statliga affärsverkens investeringsplaner tyder på att deras anläggningsinvesteringar ökar. Byggnadsinvesleringama inom övriga delar av näringslivet tycks dock stagnera. De totala investeringarna inom övrigt näringsliv exklusive de statliga affärsverken beräknas öka mindre i år än i fjol.

Utvecklingen för näringslivets investeringar under 1990 är svårbedömd. Faktorer som talar för en fortsatt tillväxt är den förhållandevis stabila lönsamhetsutvecklingen under de senare åren samt det höga kapacitetsutnyttjandet. En svagare tillväxt i ekonomin och minskad utlandsefterfrågan på industrins produktion kan antas ha en negativ inverkan. Företagens förväntningar om den framtida kostnadsutvecklingen är en annan faktor som kan påverka investeringsaktiviteten under nästkommande år. Antas den svenska löneutvecklingen komma ned på en markant lägre nivå än för närvarande och därmed mer i paritet med omvärldens så kan det i viss mån förmodas påverka företagens investeringsbenägenhet i positiv riktning under 1990. Tillväxten i näringslivsinvesteringarna beräknas avta något nästa år.

Tabell 5:3 Offentliga investeringar

	.  Miljarder kr. 1988,	Årlig procentuell 1980 ärs priser		förändr	ing,
	löpande priser
		1987	1988	1989	1990
Statliga myndigheter Statliga affärsverk	7,1 15,8	11,3 6,7	5,8 -4,1	5,3 13,9	7,0 -2,2
Staten totalt	23,0	8,1	-1,0	11,0	0,7
Kommunala myndigheter Kommunala affärsverk	19,0 4,7	-4,8 -17,3	5,3 ■ 9,1	5,3 -2,9	2.5 -1,8
Kommunerna totalt	23,6	-7,5	6,0	3,7	1,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

51

De offentliga myndigheternas investeringar har trendmässigt fallit under det senaste decenniet. Denna utveckling bröts förra året då investeringsvolymen för både de kommunala och statliga myndigheterna steg. Kommunernas svarar för drygt två tredjedelar av de totala myndighetsinvesteringarna. En förklaring till trendbrottet i Ijol kan vara behov av följdinvesleringar till det ökade bostadsbyggandet. Della behov väntas kvarstå i år och även 1990 men då i minskad omfattning. En anledning till att de statliga myndigheternas investeringar ökar är de stora väginvesteringar som genomförts under förra året. Upprustningen av vägnätet väntas fortsätta men i långsammare takt nästa år. Sammantaget innebär detta alt de offentliga myndigheternas investeringar bedöms öka i samma storleksordning i år som under förra året. Nästa år väntas ökningstakten avta.

Prop:1988/89:150 Bil. 1.1

5:2' Bostadsinvesteringar

Efterfrågan på bostäder har under de senare åren ökat kraftigt. Ett mått på delta är alt andelen oulhyrda lägenheter har sjunkit markant sedan 1984. Antalet outhyrda lägenheter var som störst för 5-6 år sedan och i Ijol registrerades den lägsta siffran under det senast decenniet, se diagram 5:3. Efterfrågeökningen avser inte enbart storstadsområdena utan är spridd över hela landet. Förändringar i befolkningssammansättningen, ökad regional rörlighet saml en hög nelloinvandring är några faktorer som ligger bakom den ökade bosladseflerfrågan. Den relativt goda utvecklingen av hushållens reala inkomster har också haft betydelse.

Diagram 5:3   Antal outhyrda hyreslägenheter respektive totalt antal påbörjade lägenheter

60000 -1-------------- ........... - -...... -     -------------------- .. ---- r 60000

50000

40000

Påbörjade lägenheter

,.- 50000

40000

30000

30000

20000 -

20000

10000 -

- 10000

1976

1978

1980

1982

Antn.: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

52

Tabell 5:4 Bostadsinvesteringar						Prop. 1988/89:150
	Miljarder	Årlig procentue!		11 förändr	ing.	"   Bil. 1.1
	kr. 1988,	1980 års	; priser
	löpande
	priser	1987	1988	1989	1990
Nybyggnad	29,1	28,3	30,8	14,1	0,6
Flerbostadshus	14,6	30,9	33,9	19,7	2,9
Småhus	14,4	25,9	27,7	8,4	-2,0
Ombyggnad	20,7	2,5	-13,7	-22,1	-4,0
Flerbostadshus	17,4	9,1	-16,2	-23,1	-4,0
Småhus	3,3	-26,1	1,7	-17,0	-4,0
Totalt	49,8	12,9	6,7	-1,7	-1,0

Anm: Förändringen i investeringsvolymen skiljer sig från förändringen av antalet påbörjade lägenheter eftersom investeringsvolymen påverkas av bl.a. bostadsbyggandets förläggning i tiden och den genomsnittliga investeringskostnaden per lägenhet. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Mot bakgrund av den ökade efterfrågan har bostadsbyggandet ökat kraftigt. Under 1987 påbörjades nästan 40000 nya lägenheter, jämfört med ca 30000 lägenheter de två närmast föregående åren. Förra året steg antalet påbörjade lägenheter till drygt 50000. I slutet av 1987 vidtogs en rad åtgärder med syfte att dämpa överhettningen på byggmarknaden och bereda plats åt ökad nyproduktion av bostäder. Under slutet av förra året skärptes åtgärderna speciellt med avseende på ombyggnadsverksamheten. De senaste två årens nyproduktion av bostäder har varit lägre i Storstockholm än i övriga delar av landet. Produktionskostnaderna för flerbostadshus har stigit mer i Stockholmsområdet än i övriga delar av landet. Förra året steg faktorprisindex för flerfamiljshus kraftigt även vad gäller andra kostnader än löner.

Nyproduktionen av bostäder i år bedöms öka något jämfört med i fjol. En förutsättning är att kostnadsutvecklingen inte blir så kraftig att den dämpar bostadsbyggandet. Under nästa år bedöms igångsättningarna minska något.

Ombyggnadsinvesleringarna sjönk relativt kraftigt i fjol, efter alt ha ökat varje år sedan 1981, se diagram 5:4. Nedgången i ombyggnadsinvesteringarna är en följd av de åtgärder som har vidtagits i syfte all bereda plats för en ökad nyproduktion. De flesta ombyggnader sker med statliga ombyggnadslån. Under 1987 och 1988 sattes ramar för omfattningen av ombyggnadslånen i storstadsområdena. Detta resulterade i att antalet lägenheter som beviljades ombyggnadslån i dessa regioner sjönk. 1 slutet av förra året skärptes reglerna i syfte att ytterligare begränsa ombyggnadsverksamheten. Ramarna för ombyggnadslån i storstäderna skulle fortsätta alt gälla även 1990, samtidigt som ramar infördes i övriga delar av landet. Subventionsgraden minskades också i och med att den statligt garanterade räntan för ombyggnadslånen höjdes. Riksdagsbeslutet innebar en utökning av de föreslagna övergångsreglerna. Mot bakgrund av detta beräknas ombyggnadsinvesteringarna minska något mindre i år, än enligt den bedömning som gjordes i den preliminära nationalbudgeien.

53

Diagram 5:4    Bostadsinvesteringar

Miljarderkr., 1980 års priser

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

5:3 Lagerinvesteringar

Under 1988 minskade lagren med totalt 2,5 miljarder kronor. Merparten av lagerminskningen berodde på en fortsatt neddragning av oljelagren, vilket i tabell 5:5 främst hänförts lill partihandeln. Totalt sett har lagren minskal med 50 miljarder kronor sedan 1980. Industrin svarar för två tredjedelar av neddragningen under denna period. Det är främst industrins lager av varor i arbete som minskat, men även färdigvamlagren har reducerats i betydande omfattning. Lagren av insatsvaror har dock inte minskat i samma utsträckning som de två övriga lagertyperna. Det är i huvudsak industrins ökade krav på rationella placeringar som lett till en minskad lagerhållning, vilket även medfört längre kontrakt med underleverantörerna.

Industrins minskade lagerhållning har samtidigt ökat sårbarheten vid konflikter. Det märktes vid tjänstemannakonflikten inom verkstadsindustrin under vintern 1988. Många av de ca 3000 underleverantörerna till de stora konfliktdrabbade exportföretagen blev då tvungna alt dra ned eller upphöra med produktionen redan efter ett par dagar, trots att de inte själva var direkt drabbade av konflikten. Även om produktionen i sig hade kunnat fortsätta fanns det inga lagerutrymmen eftersom de flesta underleverantörer idag levererar sina varor flera gånger i veckan, s. k. just-in-time-produclion, vilket medfört att lagemtrymmena minskal avsevärt under senare år. 1 början av 1980-talet var det vanligt med leveranser endast 1 — 2 gånger per månad, vilket medförde att behovet av lageriokaler var betydligt större.

54

Diagram 5:5    Lagervolymändringar

Miljarder kr.. 1980 års priser

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

20

20

15

15

10

10

_I

-5-

_il

I

_I"

-10

-10

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Under 1988 var lagerrörelserna tämligen små om oljelagren exkluderas. Industrins färdigvarulager fortsatte dock att minska. Neddragningarna var mest påtagliga inom gmvinduslrin,massaindustrin saml järn —och stålverken. Lagren är för närvarande mycket små i dessa branscher, vilket medför att vid en fortsatt hög efterfrågan kommer leveranskapaciteten att begränsas även framöver. Även bilhandeln drog ned sina lager under slutet av 1988 efter en kraftig ökning under 1987.

För 1989 och 1990 torde det finnas ett visst behov inom delar av industrin att dra upp lagren något. Emellertid förväntas efterfrågan vara fortsall hög i förhållande lill produktionskapaciteten 1989, vilket medför art hela produktionen förväntas bh leveranser även 1989. Under 1990 förväntas den inhemska efterfrågan öka i betydligt lägre takt, vilket bör medföra en viss lageruppbyggnad inom industrin. Övriga sektorer förväntas hålla lagerstockarna på ungefär samma nivå som under 1988 under prognosperioden.

Tabell 5:5 Lagervolymförändringar Miljarderkr., 1980 års priser

1986    1987    1988    1989    1990

Jord-och skogsbruk

Industri exkl. varv

Varv

El- och vattenverk

Partihandel

Detaljhandel

Totalt

därav råolja och bränsle

0,1	-0,1	0,1
3,5	-1,5	-0,4
0,6	-1.5	0,2
0,6	-0,3	0
1,2	-1,1	-2,1
0,2	0,3	-0,2

1,0

-5,1    -4,2   -2,4

1,

-0,2

-1,7

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

55

6 Produktion

6.1 Industrins produktion och lönsamhet

Industrins produktionsutveckling präglades av stor ryckighel under 1988. Under första kvartalet sänktes produktionen med 2%, vilket i huvudsak var en följd av den tre veckor långa konflikten inom verkstadsindustrin i början av året. Därefter följde en uppgång med nästan 4% under andra kvartalet. Under tredje kvartalet minskade produktionen för att åter följas av en uppgång under ijärde kvartalet. Under Qärde kvartalet 1988 var dock industriproduktionen endast drygt 1 % högre än under motsvarande period 1987. Mellan helåren steg produktionen med 3,8%, varav drygt 1 % förklaras av att 1988 innehöll 3 arbetsdagar mer än 1987.

Den arbetsmarknadskonflikt inom verkstadsindustrin som påbörjades i mitten av januari 1988 med atl drygt 40000 tjänstemän gick ut i strejk medförde kraftiga neddragningar av produktionen inom verkstadsindustrin under första kvartalet. Konflikten trappades succesivt upp med lockout och permitteringar och omfattade som mest nästan 200000 personer under den tredje och sista konfliklveckan. Inom verkstadsindustrin sjönk produktionen med 7 % under första kvartalet 1988. Inom transportmedelsindustrin, som var den delbransch som drabbades hårdast av konflikten minskade produktionen med nästan 20%. Mellan helåren 1987 och 1988 påverkade konflikten den totala industriproduktionen med ca 1 % i neddragande riktning.

Bland branscherna ökade produktionen mest i den kemiska industrin samt järn —och stålverken. Den kemiska industrin drog kraftigt upp produktionen för andra året i rad. Kapacitetsutnytljandet är dock fortfarande

Prop. 1988/89:150 Bil. 1,1

Diagram 6:1    Orderingången till industrin

1980 års priser

160

150

Från  exportmarknaden

140

130

120

Från hemmamarknaden

110

100

90

ÖU  "f—I—I—I—1—I—I—I—T—I—I—T—I—1—I—I—I—I—I—I—p—I—I—I—I—t—i—t—i—I—I—I—I—I—r

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Källa: Statistiska centralbvrån

160

150

140

130

120

110

100

90

80

56

relativt lågt i branschen, vilket gör del möjligt att fortsätta öka produktionen i hög takl om efterfrågan inte viker. Produktionen inom järn- och stålverken ökade oväntat myckel efter flera års svag utveckling. Del var den starka investeringskonjunkturen utomlands som medförde att efterfrågan på stål ökade under hela 1988. I Sverige var det maskin- och anläggningstillgångarna som begränsande stålproduktionen efter 1980-ta-lets neddragningar. Inom EG finns dock fortfarande en betydande överkapacitet bland järn- och stålverken. Här hölls produktionen tillbaka under första halvåret 1988 genom att delar av det syslem med produktionskvoter som infördes under krisåreii var i kraft fram till halvårsskiftet. När kvoterna avskaffades uppstod inte, som många befarat, övemtbud på marknaden och press nedåt på priserna. Under loppet av 1988 steg exportpriserna på järn- och stål med nästan 25%. Även verkstadsindustrin har gynnats av den starka investeringskonjunkturen. Samtliga delbranscher utom elektroindustrin har dragit upp produktionsnivån kraftigt.

Industriproduktionen utvecklades betydligt sämre i Sverige än bland övriga OECD-länder från mitten av 1970-talet till början till början av 1980-talet. Mellan 1975 och 1980 sjönk den svenska produktionen relativt OECD-ländemas med 21 % och jämfört med de europeiska OECD-länderna med 17%, se diagram 6:2. Under perioden 1982 till 1987 ökade industriproduktionen i Sverige i samma takt som genomsnittet för OECD, men i betydligt högre takt än bland de europeiska OECD-ländema. Under 1988 var ökningen dock lägre i Sverige. Den lägre produktionsökningen i Sverige under 1988 beror dels på arbetsmarknadskonflikten men även på att kapacitetsutnytljandet och därmed produktiviteten inte ökade lika mycket i den svenska industrin. Kapacitetsutnytljandet i den svenska

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 6:2    Industriproduktion

Relativ utveckling

i Sverige, OECD och OECD-Europa

100

100

Sverige/OECD-Europa

90

- 80

Sverige/OECD

70

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

70

Källor: OECD (Main Economic Indicators), statistiska centralbyrån och finansdepartementet

57

industrin var under det Ijärde kvartalet 1988 nästan 90%, vilket är den    Prop. 1988/89: 150 högsta siffra som någonsin noterats. 1 genomsnitt var kapacitetsulnyttjan-    Bil. 1.1 det i den svenska industrin 3 — 4 procentenheter högre än bland OECD-länderna.

Under 1989 och 1990 förväntas efterfrågan på svenska industriprodukter inte öka i samma takt som 1988. Någon mer påtaglig effekt torde det inte få på produktionen under 1989 eftersom efterfrågan ändå beräknas överstiga produktionskapaciteten. Orderingången lill industrin ökade med 5% från hemmamarknaden och med 10% från exportmarknaden under 1988, vilket talar för ett fortsatt gott efterfrågeläge. Enligt konjunklurbarometcm från mars 1989 tyder företagens produktionsplaner på alt produktionen kommer atl fortsätta alt öka under 1989. Enligt konjunklurbarometcm har andelen företag som arbetar med full kapacitet sjunkit något samtidigt som omdömena om orderslocken förskjutils i negativ riktning under första kvartalet. Brislen på arbetskraft är dock fortfarande mycket slor och tycks för närvarande vara den faktor som i första hand begränsar produktionen. Sammantaget beräknas industriproduktionen öka med 2,5 % 1989 och med knappt 2 % 1990.

Industrins lönsamhet fortsatte atl förbättras något 1988. Enligt de lön-samhetsmålt som här används blev dock förbättringen obetydlig. Marginalen, d.v.s. skillnaden mellan produktpriset och de rörliga kostnaderna, förbättrades endast med 0,1 procentenhet. Bmttoöverskottets andel av förädlingsvärdet steg från 31,0% till 31,2%. Bmttoöverskotlel är dock historiskt sett fortfarande mycket högt. Under 1970-talet var det endast under 1974 som andelen översteg 30%.

Inom verkstadsindustrin försämrades dock lönsamheten 1988. Marginalen drogs ned med 1 procentenhet samtidigt som bruttoöverskottsandelen sjönk från 23,3 % till 21,6 %, vilket är betydligt lägre än för genomsnittet av industrin. Nedgången kan delvis förklaras av att arbetsmarknadskonflikten medförde att produktion och försäljning drogs ned kraftigt under denna period. Marginalförsämringen inom verkstadsindustrin är hänföriig lill exportmarknaden, där de två främsta konkurrentländerna Västtyskland och Japan sänkt priserna under flera år. Della har medfört alt den svenska verkstadsindustrin inte kunnat höja exportpriserna i samma takl som löner och övriga kostnader ökat. Delta har man dock delvis kompenserat genom att dra upp marginaler och priser på hemmamarknaden. Inom basindustrin har såväl marginalema som bmttoöverskotlsandelen stigit kraftigt under 1988. Marginalen ökade med 2%, samtidigt som bmtlo-

Tabell6:l Industriproduktion

Procentuell volymändring

	1986	1987	1988	1989	1990
Basindustri Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri Industri, totalt	-1,0 -0,2 -0,8 -0,5	1,6 3,9 4,9 3,9	1,0 4,2 4,4 3,8	2,0 4,0 0,9 2,5	1,8

Antn: Basindustri omfattar gruvor, sågerk, massainduslri, pappersindustri samt

järn-, stål- och metallverk. 58

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tabell 6:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel

Procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1986

1987

1988

1989

Insatskostnad Lönekostnad' Summa rörlig kostnad Produktpris

Marginal

Bruttoöverskottsandel-

3,6 6,2 4,3

3,7

0,6

30,1

1,7 3.0 2,1 2,7

0,6

31,0

6,6 6,0 6,5 6,6

0,1

31,2

7,5 5,3 7,0 7,4

0,4

32,0

Lönekostnad per producerad enhet. - Som andel av förädlingsvärdet.

Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Överskottet steg med 4 procentenheter till drygt 37 %. Den kraftiga lönsam-hetsförbätlringen inom basindustrin är hänföriig till massaindustrin, gruvor samt järn-stål och metallverken, vilka dragit fördel av den starka investeringskonjunkturen och därmed höjt priserna kraftigt. Inom massaindustrin steg bruttoöverskottsandelen med över 10 procentenheter till knappt 60%.

För 1989 beräknas marginalen stiga med 0,4%, vilket bidrar till alt bruttoöverskottsandelen stiger med knappt 1 procentenhet till 32%. Verkstadsindustrins andel fömtses ligga kvar på föregående års nivå. Den förbättrade lönsamheten är liksom under 1988 helt hänföriig till basindustrin som genom stora prisökningar beräknas dra upp marginalen med 4%. Bruttoöverskottsandelen inom basindustrin beräknas därmed stiga med 8 procentenheter lill 45%.

Diagram 6:3    industrins bruttoöverskottsandelar

Procent

-20

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Anm.: Bruttoöverskottsandelen är driftsöverskott brutto som andel av förädlingsvärdet. Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraflfinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

59

6.2 Byggnadsverksamhet Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Läget på byggmarknaden har under det senaste året karaktäriserats av

en starkt efterfrågan och avsevärd brist på produktionsresurser. Enligt konjunkturinstitutets byggbarometer i mars var andelen företag som uppgav ett högt utnyttjande av produktionsresurserna nästan 70%. Denna andel har varit osedvanligt hög sedan 1987. De genomgående höga bristla-len på arbetskraft under förra året tycks ha reducerats något, men arbetskraftstillgången är fortfarande det främsta hindret för ökad produktion. Byggbarometern tyder på att företagen förväntar sig en fortsatt ökning av byggandet men i reducerad takt.

Uppgången i byggeflerfrågan började under 1986, då byggnadsinvesteringarna inom näringslivet steg kraftigt. Under det följande året fortsatte tillväxten i näringslivets bygginvesteringar samtidigt som bosladsinvesteringarna ökade starkt. Sysselsättningen inom byggsektorn har ökat kraftigt under de senaste två åren. Nästan två tredjedelar av den sysselsättnings-minskning som ägde mm från 1981 till slutet av 1985 har nu återhämtats.

Sedan 1987 har byggverksamheten, speciellt i storstäderna varit föremål för särskilda regleringar. Syftet med dessa har varit att dämpa överhettningen på byggmarknaden samt atl bereda ökat utrymme för bostadsbyggande. Regleringarna innebär bl a att ramar har satts för omfattningen av ombyggnadslån till bostäder. Vidare skall länsarbetsnämndema i storstäderna utnyttja byggnadstillstånden för att reducera den totala byggvolymen. I slutet av förra året skärptes dessa regler,då överheltningstendenser-na hade spridit sig lill övriga delar av landet. De skärpta reglerna innebar att ramarna för ombyggnadsverksamhelen ska omfatta hela landet samt att subventionsgraden sänktes för de statliga ombyggnadslånen genom att den garanterade räntan höjdes. 1 övriga delar av landet avses begränsningar ske av det opriorilerade byggandet.

Regleringen på byggmarknaden har medfört en reducering av ombyggnadsverksamhelen samt att byggprojekt inom storstadsområdena har skjutits på framliden. Byggandet inom de oprioriterade områdena sjönk något förra året. De totala byggnadsinvesteringarna ökade något mindre i fjol än under 1987, trots den kraftiga ökningen i nybyggnadsinvesteringarna. Detta berodde på att ombyggnadsinvesteringarna minskade.Bland del öv-

Tabell 6:3 Byggnadsverksamhet

	Miljarder kr. 1988, löpande priser	Årlig procentuell förändring, 1980 års priser
		1987	1988	1989	1990
Byggnadsinvesteringar därav näringsliv offentliga myndigheter bostäder	113.4 45,2 18,4 49,8	5,2 3,1 -  6,3 12,9	3,5 0,4 3,3 6,7	1.7 3,6 5,8 -1,7	-1,1 -3.3 3,5 -1,0
Reparation och underhåll	44,3	0,9	2,0	2,0	2,0
Summa	157,6	3,9	3.1	1,8	-0,2

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 60

riga byggandet var det anläggningsbyggandet, och då i första hand vägin-    Prop. 1988/89:150 vesteringar och de kommunala affärsverkens investeringar, som ökade i    Bil. 1.1 fjol. Det är naturligt att de kommunala affärsverkens investeringar ökar i samband med ett ökat bostadsbyggande.

I år väntas volymen för den totala byggverksamheten exklusive bostäder öka något. Industrins bygginvesteringar, vilka inte är föremål för åtgärder väntas expandera i år. Byggeflerfrågan väntas också öka inom anläggningsbyggandet, framförallt avseende samfärdsel och vägar. Detta innebär att det oprioriterade byggandet bedöms sjunka något i år. Det ökade bostadsbyggandet väntas medföra följdinvesleringar under både innevarande och nästkommande år. Sammantaget väntas den totala byggverksamheten växa långsammare 1989, jämfört med de två tidigare åren, och vara oförändrad under 1990.

6.3 Övrigt näringsliv och offentlig verksamhet

Tjänsteproduktionens andel av BNP steg mellan 1970 och 1982 från ca 56 1/2% till ca 62%. Bakom denna utveckling låg huvudsakligen en kraftig expantion av de offentliga myndigheternas produktion, men även den privata tjänstesektorns andel av BNP ökade under perioden. Sedan 1982 har den offentliga tjänsteproduktionens andel av BNP minskat medan tjänsteproduktionen inom näringslivet har fortsatt att öka sin andel av BNP. Den privata tjänstesektorns produktion består av tjänster inom en rad olika områden som t.ex. handel, samfärdsel, fastighetsförvaltning, bank— och försäkringsverksamhet, uppdragsverksamhet m.m. År 1988 uppgick den privata tjänstesektorn till 36,7% som andel av BNP. I år beräknas produktionen inom sektorn öka med ca 1 1/2 % och nästa år med knappt 1 %.

Den offentliga tjänstesektorns andel av BNP uppgick till 24% av BNP 1988. De offentliga myndigheternas produktion beräknas öka med ca I % per år 1989 och 1990. Del är en svagare utveckling än vad som beräknas för den offentliga konsumtionen, se avsnitt 4.2. I produktionen ingår inte, som i konsumtionen, den offentliga sektorns förbmkning av varor och tjänster utan endast förädlingsvärdet, som beslår av löner, arbetsgivaravgifter och kapitalförslitning.

De statliga myndigheternas produktion väntas minska med ca 1/2% per år medan produktionen inom de kommunala myndigheterna beräknas öka med 1 1/2% per år.

6.4 Bruttonationalprodukten

BNP-tillväxten blev betydligt svagare 1988 än vad som angavs i den
preliminära nationalbudgeien. Ökningen uppgick lill 2,1 %, vilket var 0,7
procentenheter lägre än prognosen. Eftersom sysselsättningen, räknad i
arbetade limmar, ökade med 2,7% sjönk produktiviteten i den totala
ekonomin med 0,6%. Under efterkrigstiden har det endast hänt ert gång
tidigare att produktiviteten minskat mellan två år. Mellan 1976 och 1977 61

Tabell 6:4 Produktion och produktivitet

Årlig procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

	1986	1987	1988	1989	1990
Näringslivet Produktion Produktivitet	0,8 0,4	2.7 0,6	2,3 -0,8	1,8 0,4	1,0 0,5
- Industri Produktion Produktivitet	-0,5 0,2	3,9 4,3	3,8 2,3	2,5 2,2	1,8 1,8
— Privata ijänsler Produktion Produktivitet	2,3 0,8	4,2 2,2	3,0 -1,5	1,5 -0,1	0,8 -0,4
Oflfentliga tjänster Produktion	1,2	0,5	1,2	1,1	1,2
Totalt Produktion (BNP) Produktivitet	1,1 0,6	2,4 0,9	2,1 -0,6	1,6 0,3	1,0 0,3

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

sjönk produktiviteten med 0,1%, vilket berodde på en kraftigt minskad efterfrågan.

Inom den privata tjänstesektorn sjönk produktiviteten med 1,5%, trots att produktionen ökade med 3%. Det är svårt alt finna någon direkt förklaring till den fallande produktiviteten, vilket gör att den redovisade BNP-tillväxten kan visa sig för lågt beräknad.

För 1989 beräknas BNP öka med 1,6%. Produktionen inom näringslivet beräknas öka med knappt 2% medan den offentliga tjänsteproduktionen förväntas öka med drygt 1 %. Under de senaste åren har produktionstillväxten inom näringslivet i huvudsak kunnat hänföras till industrin och privata tjänstesektorn. Under 1989 beräknas produktionen öka mest inom industrin medan den privata tjänstesektorns produktion inte förväntas öka i samma takt som de närmast föregående åren. Eftersom sysselsättningen förväntas öka med drygt 1 % 1989 kommer produktiviteten fortsätta atl utvecklas svagt. Under 1990 beräknas BNP öka med 1,0%. Det är främst produktionen i näringslivet som förväntas öka i långsammare takt. Den lägre tillväxten medför en lägre sysselsättningsökning och en fortsalt svag ökning av produktiviteten.

I tabell 6:3 redovisas sektorernas andel av produktionen ( uttryckt i producentpriser) 1970, 1976, 1982och 1988. Mellan 1970och 1982ökade tjänstesektorns andel av BNP med drygt 5 procentenheter. Uppgången var i huvudsak hänföriig till den offentliga tjänsteproduktionen, även om en mindre uppgång kunde registreras för den privata tjänsteproduktionen. De varuproducerande sektorerna minskade sin andel i motsvarande grad under denna period, därav sjönk industrins andel av BNP med 4 procentenheter. Sedan 1982 har dock de varuproducerande sektorerna ökat sin andel av produktionen. Industrins andel av BNP ökade med 1,5 procentenheter, medan den offentliga tjänsteproduktionens andel minskade i motsvarande grad.

Under 1970-och 1980-talet har BNP-tillväxten varit betydligt lägre i

62

Diagram 6:4   Relativ BNP-utveckling

Index 1980=100

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

105

105

100

100

-T--------- i-------- r-------- 1------- r

1970 1973 1976

—1---- 1---- 1---- 1---- r~

1979 1982 1985

Källor: Riksbanken, .statistiska centralbyrån och fitiansdepartementet

Sverige än bland genomsnittet av övriga OECD-länder. Under perioden 1982-1988 ökade BNP i Sverige med 15%, medan den genomsnittliga ökningen bland OECD-länderna uppgick till 23%, dvs. drygt 1 % per år mer än i Sverige. Även jämfört med OECD-Europa var den svenska tillväxten något lägre under denna period. Industriproduktionen har som tidigare nämnts utvecklats i ungefär samma takt som OECD-genomsnittel och betydligt bättre än i OECD-Europa. Den lägre tillväxten i Sverige beror således på atl övrig varuproduktion saml tjänsteproduktionen inte ökat lika mycket i Sverige som i omvärlden. Sett från användningssidan kan man konstatera att netloexporten utvecklats betydligt bättre i Sverige än OECD— genomsnittet under de senaste sex åren. Däremot har den inhemska efterfrågan inte ökat i samma takt i Sverige. Såväl privat konsumtion, offentlig konsumtion som investeringar har ökat mer i OECD-länderna än i Sverige under perioden 1982—1988.

Tabell 6:5 Andel av BNP per produktionssektor 1970-1988

(Mätt i 1980 års producentpriser)

	1970	1976	1982	1988
Jord- och skogsbruk	4,7	3,9	3,9	3.3
Industri	27.2	26,1	23.2	24,6
El-gas och vattenverk	1,9	2.4	2.9	3,5
Byggnadsverksamhet	9.5	8,5	8,2	7,9
Privata tjänster	35,3	.36,1	36,4	36.7
Oifentliga tjänster	21,3	23,1	25.5	24,0
Totalt	100	100	100	100

Källa: Statistiska centralbyrån

63

7 Arbetsmarknaden

7.1 Sysselsättning

Arbetsmarknaden har under de två senaste åren karaktäriserats av en hög och växande efterfrågan på arbetskraft. Detta har resulterat i en snabbt stigande sysselsättning och en påtaglig reduktion av arbetslösheten, men även i ett kraftigt ökat utbud av arbetskraft.

Under 1988 nyanmäldes vid arbetsförmedlingarna i genomsnitt drygt 60000 lediga platser varje månad, vilket innebar en uppgång med 18% från 1987. Efterfrågan på arbetskraft steg successivt under året och i slutet av 1988 låg nivån på nyanmälda lediga platser säsongrensat på nära 70000 platser per månad. Under åren 1982 — 83, då efterfrågan på arbetskraft var som lägst, nyanmäldes drygt 30000 nya platser per månad. Elt mått på balansen mellan utbudet av och efterfrågan på arbetskraft utgörs av relationen mellan antalet arbetssökande, såväl arbetslösa som ombylessökan-de, och antalet lediga platser. Under 1988 var antalet arbetssökande per ledigt jobb 2 1/2, vilket kan jämföras med 1983 då det fanns i genomsnitt 5 1/2 arbetssökande per ledigt jobb.

Bristen på arbetskraft är idag ett allvarligt problem. Del fanns drygt 50000 obesatta vakanser i början av 1989, vilket var 10% fler än i början av 1988 och nära en fördubbling jämfört med 1983. Ett annat mått på arbetskraftsbristen ger konjunkturinstitutets konjunklurbarometer där ca 60% av industriföretagen i mars 1989 uppgav brist på yrkesutbildad arbetskraft och över 30% av företagen angav brist även på icke yrkesutbildad arbetskraft. Vakanstiderna för lediga platser inom industrin har också

Prop.1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 7:1    Lediga platser

Säsongrensat, glidande medelvärden

80000

80000

60000

60000

40000

40000

Kvarstående

20000

20000

O

TriTmnmrTii

iirrnTtmtTHiii

TTiTtTrriinriTrmimnnirnrinrrmnrriTT

1979 1980 1981 1982 1983 1984 1905 1986 1987 1988

Källa: AMS

ni- O

64

stigit under de senaste åren, men är väsentligt kortare än vid tidigare högkonjunkturer, vilket lyder på en relativt hög grad av flexibilitet på arbetsmarknaden.

Tendenserna till brist på arbetskraft på olika delar av arbetmarknaden skall inte enbart ses som en konsekvens av låg arbetslöshet, utan även som ullryck för strukturella obalanser och all kraven på utbildning och erfarenhet har ökat. Bristen på arbetskraft har ökat trots en snabb tillväxt av arbetskraft och sysselsättning. Under 1988 var 62000 fler sysselsatta än under 1987, vilket innebar en tillväxt på nära 1 1/2%. Hela denna sysselsättningsuppgång avsåg heltidssysselsatta, medan antalet deltidssysselsatta istället minskade. Nedgången av antalet deltidsarbetande var särskilt markant för gruppen med kort deltid. Den genomsnittliga medelarbetsliden räknat per sysselsatt steg med en halv procent.

Sammantaget har sysselsättningen de senaste sex åren vuxit med 225 000 personer eller 5 %. Under sexårsperioden 1976-82 steg sysselsättningen med 145000 personer. Mätt i limmar har de senaste sex åren sysselsättningsmässigt varit än mer expansiva eftersom medelarbetsliden, till skillnad från under 1970-talet, stigit sedan 1981. Den totala volymen arbetade limmar är nu tillbaka på samma nivå som i millen på 1960-lalet. Den stigaride medelarbetstiden under 1980-talet har emellertid inte gett upphov lill en motsvarande produktionstillväxt. BNP per sysselsatt har istället vuxit i samma takl som under 1970-talet. Den stigande medelarbetstiden avspeglas istället i en långsammare produktivitetsutveckling. Della var särskilt markant 1988 då volymen av arbetade timmar steg mer än BNP.

Jord- och skogsbrukssektorn svarade 1988 för 3,8% av den totala sysselsättningen, varav tre fjärdedelar inom jordbruket. Sektorns sysselsättning har trendmässigl minskat med 3 — 4 000 personer per år och i mitten av 1970-talel var motsvarande andel 5 112 %. Nedgången har tenderat att vara särskilt snabb under perioder då efterfrågan på arbetskraft varit stark på andra delar av arbetsmarknaden. Även under 1989 och 1990 väntas syssel-

Prop, 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 7:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16 — 64 år)

	Nivå 1988	Föränd	ring frän	föregående år
		1985	1986	1987	1988	1989	1990
Sy.s.selsältnittg:
Jord- och skogsbruk	168	-  6	-  9	-   1	-  3	- 4	- 2
Industri	1018	18	11	5	4	3	0
Byggnadsverksamhet	279	-   1	0	15	1	3	0
Privata tjänster	1562	14	30	6	44	32	15
Kommunal verksam-
het	1 174	23	-   1	8	20	13	13
Statlig verksamhet	194	0	- 4	4	-  7	-  2	-  1
Totalt	4399	47	29	36	62	45	25
Arbetskraften	4471	38	23	22	50	40	35
Arbetslöshet	72	-12	-  8	-14	-12	-  5	-hlO
% av arbetskraften	1,6	2,4	2,2	1,9	1,6	1,5	1,7

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartmentet.

65

5   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

sättningen i sektorn fortsätta minska. Det kan noteras alt av del totala    Prop. 1988/89: 150 antalet sysselsatta i åldrarna över 64 år återfinns en förhållandevis stor    Bil. 1.1 andel, ca 30%, i jord- och skogsbrukssektorn, vilket 1988 motsvarade 20000 personer.

Enligt arbelskraftsundersökningarna har antalet sysselsatta inom industrin, efter en snabb ökning åren 1984 — 86, de senaste två åren vuxit något långsammare. Jämfört med högkonjunkluråren 1979 — 80 var 1988 ca 20000 färre personer sysselsatta inom industrin. De senaste två årens sysselsättningsökning faller helt på verkstadsindustrin, medan andra delar av industrin minskat sin sysselsättning.

Såväl sysselsättning som produktion inom industrin hämmas av brist på arbetskraft. Inom delar av industrin rapporteras mycket höga bristtal, i mars 1989 rapporterade t.ex. nära 90% av företagen i transportmedelsindustrin brist på arbetskraft. Med hänsyn lill att industriproduktionen väntas växa långsammare i år och nästa år än vad den gjort under de senaste åren beräknas antalet sysselsatta inom industrin inte fortsätta växa under 1989 och 1990. Tillväxten under loppet av 1988 medför dock en uppgång mellan årsgenomsnitten 1988 och 1989.

De senaste åren har verksamheten inom byggsektorn expanderat kraftigt, vilket resulterat i en mycket påtaglig sysselsättningsuppgång och reduktion av byggarbetslöshelen. I februari 1989 var arbetslösheten bland byggnadsarbetare 3,3%, vilket torde vara bland de lägsta arbetslöshetstal som uppmätts för denna yrkeskategori i februari månad. Sysselsättnings-statistiken för byggsektorn är förenad med stor osäkerhet, men tillgänglig statistik pekar på en uppgång av antalet sysselsatta på ca 5 — 6 % under åren 1987 och 1988. Del är sannolikt alt denna uppgång möjliggjorts genom att grupper som under de svaga åren i början på 1980-talet lämnade byggsektorn, nu har återvänt. Trots den utomordentligt starka sysselsättningsuppgången har bristen på arbetskraft i byggsektorn vuxit till en mycket hög nivå. 1 konjunkturinstitutets byggbarometer i mars 1989 uppgav 80% av byggföretagen bristen på byggnadsarbetare som det främsta hindret för en fortsatt expansion. Under 1989 och 1990 beräknas byggverksamheten växa betydligt långsammare än i fjol. Med hänsyn lill brislen på arbetskraft torde ändå sysselsättningen komma att öka i år. Under 1990 beräknas dock byggsysselsätlningen vara oförändrad.

Efter en relativt svag utveckling under 1987 expanderade sysselsättning
en i den privata tjänsteseklorn myckel kraftigt i fjol och stod för två
tredjedelar av den totala sysselsättningsuppgången. Särskilt kraftig var
uppgången i storstadslänen. Den mest expansiva delbranschen var upp
dragsverksamhet m.m., som innefattar konsultföretag, reklambyråer etc.
Den privata tjänstesektorns sysselsättningsutveckling har de senaste åren
visat sig svår alt förutsäga. Såväl den svaga utvecklingen 1987 som den
kraftiga ökningen 1988 var överraskande mot bakgrund av tjänstesektorns
produktionsutveckling med en tillväxt på 4% 1987 och 3% 1988. 1 år och
nästa år väntas den privata tjänstesektorns sysselsättning växa betydligt
långsammare, bl, a. med hänsyn till all en uppbromsning av den privata
konsumtionens tillväxt medför en svagare utveckling inom handeln och
alt den privata tjänsteseklorn i högre grad än andra delar av näringslivet

påverkas av den föreslagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Efler en relativt svag utveckling under 1987 expanderade sysselsättning- Prop. 1988/89: 150 en i den privata tjänstesektorn mycket kraftigt i fjol och stod för två Bil. 1.1 tredjedelar av den totala sysselsättningsuppgången. Särskilt kraftig var uppgången i storstadslänen. Den mest expansiva delbranschen var uppdragsverksamhet m.m., som innefattar konsultföretag, reklambyråer etc. Den privata tjänstesektorns sysselsättningsutveckling har de senaste åren visat sig svår att förutsäga. Såväl den svaga utvecklingen 1987 som den kraftiga ökningen 1988 var överraskande mol bakgrund av tjänstesektorns produktionsutveckling med en tillväxt på 4% 1987 och 3% 1988. I år och nästa år väntas den privata tjänstesektorns sysselsättning växa betydligt långsammare, bl.a. med hänsyn till att en uppbromsning av den privata konsumtionens tillväxt medför en svagare utveckling inom handeln och att den privata tjänstesektorn i högre grad än andra delar av näringslivet påverkas av cfen föreslagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Efter stagnationen under åren 1985 och 1986 ökade den kommunala sysselsättningen återigen under 1987 och 1988. Den totala offentliga sysselsättningen omfattade 1988 31% av alla sysselsatta. Detta är ungefär samma andel som 1982, men 5 procentenheter mer än 1976. Den kommunala sysselsättningen har under de senaste månaderna utvecklats svagare än under förra året, vilket tyder på att den allmänt höga efterfrågan på arbetskraft begränsar kommunernas möjligheter atl expandera sysselsättningen. Både under 1989 och 1990 beräknas den kommunala sysselsättningen fortsätta växa, men i en långsammare takt än 1988.

Del finns idag få tecken på all efterfrågan på arbetskraft skulle mattas av. Även om inflödet av lediga platser har minskal något de allra senaste månaderna, ligger det fortfarande på en myckel hög nivå. Länsarbetsnämndernas bedömningar i februari av utvecklingen under 1989 innebar i de flesta fall en fortsatt stark arbelskraftsefterfrågan och brist på arbetskraft. Mol bakgrund av atl produktionstillväxten nu förutses bli lägre, bl. a. som en följd av de åtgärder som nu föreslås, beräknas sysselsättningen växa i en successivt allt långsammare takt. Förändringen mellan årsgenomsnitten 1988 och 1989 dras dock upp av den snabba sysselsättningsexpansionen i slutet av 1988 och antalet sysselsatta väntas öka med 45000 personer. År 1990 begränsas sysselsättningsökningen lill 25000 personer.

7.2 Utbudet av arbetskraft

Den starka efterfrågan på arbetskraft under 1988 återspeglades även i en påtaglig uppgång av arbetskraftsdeltagandet och en snabb tillväxt av arbetskraftsutbudet. Andelen av befolkningen i yrkesaktiva åldrar (16 — 64 år) som dellog i arbetskraften steg med 0,6 procentenheter lill 84% och antalet personer i arbetskraften ökade med 50000.

Även befolkningsutvecklingen gav under 1988 ett betydande bidrag lill
arbetskraften. Befolkningen i de yrkesaktiva åldrarna ökade med 23000
personer, vilket kan jämföras med 14000 1987 och en i stort sett oföränd
rad befolkning under åren 1985 — 86. Merparten av befolkningsökningen
1988, uppskattningsvis 17000, kan tillskrivas en hög nelloinvandring.
Under loppet av året invandrade 50000 personer, vilket var den högsta

Tabell 7:2 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

Ärsmedeltal 1987 och förändring i procentenheter

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

	Nivå 1988	Föränd	ring frän	föregående år
		1985	1986	1987	1988	1989	1990
16-19 år, män kvinnor	45,3 49,5	0,9 1,5	-0,2 -2,2	-2,6 -1,1	0,7 1,1	0,3 0,3	0,2 0,2
20-24 år, män kvinnor	84,2 80,9	0,1 0,6	-1,3 -0,1	-1,1 -1,8	2,3 0,9	1,0 1,0	0,4 0,4
25-54 år, män kvinnor	94,7 90,8	0,3 0,8	0,1 0,9	-0,1 0,1	0,0 0,4	0,0 0,4	0,0 0,2
55-64 år, män kvinnor	74,9 64,1	-0,2 0,3	-0,5 1,5	1,0 2,7	0,0 0,6	0,1 0,6	0,0 0,4
Totalt	84,0	0,8	0,3	0,1	0,6	0,4	0,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet och finansdepartmentet.

invandringen sedan åren 1969-70. Utvandringen uppgick rill drygt 20000 personer, varför neltotillskottet till befolkningen blev 30000 personer. Uppskattningsvis tre fjärdedelar av denna nettoinvandring är personer i yrkesaktiva åldrar.

Även förskjutningar i befolkningens åldersmässiga sammansättning bidrog positivt till arbetskraftens tillväxt genom att befolkningen ökade i åldergrupper med högt arbetskraftsdeltagande, medan den minskade i åldersgmpper med lågt arbetskraftsdeltagande. Sammantaget motsvarade förändringar i befolkningens storiek och ålderssammansättning cirka hälften av arbetskraftens tillväxt. Det bör dock noteras att det bidrag till arbetskraftens tillväxt som härör från befolkningsutvecklingen sprids ul över flera år. En slor del av nettoinvandringen består nämligen av flyktingar som kommer in på arbetsmarknaden först efter en längre tidsperiod.

Befolkningsfaktorns bidrag till arbetskraftens tillväxt var större under 1988 än vad den varit tidigare år. Förändringar i befolkningen har under 1970- och 1980-talen bidragit till arbetskraften med i genomsnirt ca 12000 personer per år. Under 1970-talet svarade förändringar i befolkningen endast för en fjärdedel av arbelskraftstillväxten, medan bidraget från befolkningsförändringar under 1980-talet svarat för ungefär halva arbelskraftstillväxten.

För innevarande år och nästa år har nettoinvandringen antagits uppgå till 20000 personer vardera året. Den lägre neltoinvandringen kompenseras av en något högre inhemsk befolkningsökning. Förskjutningar i ålderssammansättningen beräknas ge ett något större bidrag lill arbetskraften än under 1988. Sammantaget innebär detta att befolkningsutvecklingens bidrag till arbetskraften väntas bli av samma storleksordning som under 1988.

Under 1988 ökade arbetskraftsdeltagandet särskilt markant i ungdomsgrupperna. För den yngsta åldersgmppen, ungdomar i åldern 16-19 år, steg arbetskraftstalet med nära en procentenhet 1988. För denna gmpp har arbetskraftsdehagandet under det senaste decenniet reducerats med mer än 10 procentenheter, till följd av art fler går i gymnasieskolan. Det

68

förbättrade arbetsmarknadsläget kan ha inneburit att fler väljer all förvärvsarbeta och att arbeta vid sidan av studiema. För de äldre ungdomarna i åldern 20-24 år utvecklades arbetskraftsdeltagandet mycket svagt under första hälften av 1980-talet, främst lill följd av en kärv arbetsmarknad. Den kraftiga uppgången av AK-talen 1988 skall ses mot bakgmnd av att ungdomsarbetslösheten reducerats påtagligt. I prognosen för 1989 och 1990 har antagits att ungdomarnas arbetskraftsdeltagande fortsätter öka, men i en något mindre omfattning än 1988.

Arbetskraftsdeltagandet bland de vuxna kvinnoma växer nu i en betydligt långsammare takt än under 1970-talet och början på 1980-talet. Undantaget är kvinnor över 55 år, där arbetskraftsdeltagandet fortsätter att växa i relativt snabb takt. Denna utveckling avspeglar att potentialen för ett ökat kvinnligt arbetskraftsdeltagande successivt minskar i takt med att äldre generationer av kvinnor med lågt arbetskraftsdeltagande lämnar den yrkesaktiva befolkningen samtidigt som yngre generationer med högt arbetskraftsdeltagande når upp i högre åldrar. I prognosen för 1989 antas kvinnomas AK-tal förändras på samma sätt som under 1988, men något långsammare 1990. För de vuxna männen har arbetskraftsdeltagandet ökat marginellt 1988 och beräknas bli oförändrat 1989 och 1990.

Sammantaget beräknas befolkningstillväxt och ökat arbetskraftsdeka-gande ge en tillväxt av arbetskraften på 40000 personer 1989 och 350001990.

Sedan 1986 omfattar de månatliga arbetskraftsundersökningaraa inte personer som är 65 år eller äldre. För gmppen mellan 65 och 74 år görs emellertid en specialundersökning under fjärde kvartalet varje år. Enligt denna undersökning deltog fjärde kvartalet 1988 74000 personer i åldrar-

Prop, 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 7:2   Arbetslöshet

Procent. 3-månaders glidande medelvärde på säsongrensade värden

3.5

2.5

0.5

U   TnntiiiiiuniiiiriiiiiiiinnririTiiiinniiiiriiiiiiiiTiMHnuiiiiiiTTiiiiiiiiiinTiiiiiiiiiTtiiiiiiiiiiTTiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiriiiiTMiiTiiriiiintir' O

1976   1978   1980   1982   1984   1986   1988

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

69

Tabell 7:3 Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988
16-I9år	9,3	9,2	4,3	4,1	3,6	3,5	3,0
20-24 är	5,1	5,7	5,5	5,3	5,1	4,4	3,5
25-54 är	2,0	2,2	2.0	1,8	1,7	1,4	1,2
55-64 är	1,9	2,4	2,8	2,5	2,1	2,0	1,6
Totalt	2,6	2,9	2,6	2,4	2,2	1,9	1,6

.4nm: Siffrorna för åren 1982— 1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet och finansdepartementet

na 65-74 år i arbetskraften, vilket motsvarade 8,8% av befolkningen i dessa åldrar. Detta innebar en markant uppgång av arbetskraftsdeltagandet, med drygt en procentenhet, och en tillväxt av arbetskraften med nära 10000 personer i dessa åldersgmpper, jämfört med motsvarande undersökning 1987..Uppgången i arbetskraftsdeltagandet var särskilt påtaglig bland de äldre kvinnorna. Merparten av de sysselsatta i dessa åldersgmpper är egna företagare, men den kraftiga uppgången 1988 gällde i första hand anställda, vilket kan tolkas som att allt fler behåller sin anställning efter pensionsåldern.

7.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Den genomsnittliga arbetslösheten under 1988 uppgick lill 1,6 % av arbetskraften, vilket motsvarar 72000 personer. Jämfört med 1987 innebar det en nedgång med 0,3 procentenheter och jämfört med 1983, då arbetslösheten var som högst, en halvering. De senaste månadema har arbetslösheten fortsatt att sjunka och var i febmari 1989 knappt 1,5% i säsongrensade tal. Förbättringen av arbetsmarknadsläget 1988 var speciellt påtaglig för ung-domsgmpperna. Arbetslösheten i åldersgmppen 20 — 24 år reducerades med en hel procentenhet lill 3,5%.

Det förbättrade arbetsmarknadsläget har gällt hela landet. Mellan 1987 och 1988 reducerades arbetslösheten i samtliga län. Skogslänens arbetslöshet minskade t. o. m. något mer än storstadslänens. Den förbättrade arbetsmarknaden i skogslänen visade sig också i att arbetskraftsdeltagandet i dessa län steg mer än i storstadslänen och att det utflyttningsöverskott som regionen haft tidigare under 1980-talet, vändes till ett litet inflyttningsöverskott. Fortfarande var dock arbetslösheten 1988 en procentenhet högre i skogslänen än i storstadslänen, 2,4% mot 1,3%. Arbetskraftsdeltagandet skiljde 3,5 procentenheter, vilket motsvarar ett potentiellt arbetskrafts-tillskott i skogslänen på över 35000 personer. I åldersgmppema över 55 år var skillnaden i arbetskraftsdeltagande hela 9 procentenheter men även för ungdomarna kunde noteras en skillnad på 4 procentenheter.

Den väntade försvagningen av sysselsättningstillväxten mot slutet av året och under nästa år beräknas medföra en viss ökning av arbetslösheten

70

Tabell 7:4 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska				1 åtgärder				Prop. 1988/89:150
Tusental, genomsnitt per år								Bil. 1.1
	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988
Sysselsättnings-
skapande åtgärder	44	59	93	67	53	40	29
-    beredskapsar-
bete	44	59	41	24	19	17	14
— ungdomslag	-	-	31	31	24	18	10
-      rekryterings-
stöd	-	-	21	12	10	6	5
Arbetsmarknads-
utbildning (AMU)	35	38	37	33	34	36	40
Företagsutbild-
ning'	4	5	2	3	4	3	4
Åtgärder  för  ar-
bets-
handikappade	62	66	68	73	79	82	84
Totalt	145	168	200	176	170	161	159

' Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsulbildning m. m.

 Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitut (AMI) och offentligt skyddat arbete.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

nästa år. Räknat som årsgenomsnitt blir dock arbetslösheten 1989 något lägre än förra året, 1,5 %, medan den nästa år blir 1,7 %.

Trots den starka efterfrågan finns fortfarande gmpper som kvarstår i arbetslöshet under längre perioder. Under 1988 hade i genomsnitt 21 % av de arbetslösa, eller 15000 personer, varit utan arbete längre tid än sex månader. Långtidsarbetslösheten har dock reducerats kraftigt de senaste åren och har minskat även som andel av den totala arbetslösheten. Jämfört med tidigare år då arbetslösheten har varit lika låg som under 1988, var dock andelen långtidsarbetslösa högre. Detta gäller speciellt för de äldre arbetslösa.

Under de senaste åren har det skett en förskjutning av tyngdpunkten i arbetsmarknadspolitiken mot mer utbudsinriktade åtgärder. Della innefattar bl. a. en ökad omfattning på utbildnings- och rehabiliteringsinsatser och en förstärkning av platsförmedlingen, medan omfattningen på de sysselsättningsskapande åtgärdema har reducerats kraftigt. Antalet personer sysselsatta I beredskapsarbeten var ca 14000 personer 1988, vilket var den lägsta nivån sedan 1970. Antalet ungdomar i ungdomslag, som 1984 — 85 uppgick lill drygt 30000 eller nära 20% av arbetskraften i åldrarna 18-19 år, var under 1988 ca 10000. Regeringen har nyligen föreslagit att ungdomslagen ersätts med s. k. inskolningsplatser för de ungdomar i åldrarna 18-19 år som inte får arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Eftersom inskolningsplatsema avser heltidsarbeten och gäller hela arbetsmarknaden innebär förslaget en förskjutning av åtgärderna för ungdomar närmare den reguljära arbetsmarknaden, vilket underlättar en övergång till ordinarie arbeten vid det arbetsmarknadsläge som nu råder.

Arbetsmarknadsutbildningen har byggts ul under de senaste två åren och omfattade i genomsnitt drygt 40000 elever 1988 mot 34000 elever 1986. Denna uppgång skall ses mot bakgmnd av den växande bristen på

71

arbetskraft och höjda krav på utbildning och erfarenhet vid rekrytering av    Prop. 1988/89:150
arbetskraft. Bil. 1.1

Trots en stigande efterfrågan på arbetskraft har antalet personer som är sysselsatta i speciella program för arbetshandikappade fortsatt atl växa, om än i en långsammare takt än tidigare. Totalt omfattade denna typ av åtgärder 83000 personer 1988, vilket var 15000 fler än 1984. Antalet sysselsatta i Samhall, i offentligt skyddat arbete eller med lönebidrag har därmed blivit större än antalet personer som omfattas av sysselsättningsskapande åtgärder och arbetsmarknadsutbildning tillsammans.

72

8 Löner och priser

8.1 Löner

Lönesummestatistiken i nationalräkenskaperna tyder på att timlönerna för samtliga löntagare ökat med 7,2% mellan helåren 1987 och 1988, se tabell 8.1. Den avtalsmässiga kostnadsökningen beräknas till 4,3% och löneglidningen till 2,9% för hela ekonomin. Statistiska centralbyråns för-Ijänststatistik för industriarbetare tyder på en genomsnittlig limförtjänst-ökning för denna kategori på 8,4% mellan helåren 1987 och 1988.

Avtalsrörelsen 1988 i den privata sektorn kännetecknades av förbundsvisa förhandlingar. De flesta avtal inom den privata sektorn var ettåriga. Den totala timlöneökningen inom LO-SAF-områdel resp. PTK-SAF-området uppskattas till ca 7 1/2-8% mellan helåren 1987 och 1988. Inom de båda avtalsområdena förekommer s.k. överhäng lill 1989, dvs. kostnadseffekter 1989 som uppkommit till följd av atl löneökningar enligt 1988 års avtal lades ul sent under året. Inom vissa branscher, främst i den privata tjänstesektorn, gav de förbundsvisa överenskommelserna en avtalsmässig löneökning 1988 som avsevärt översteg den genomsnittliga. Enligt den s.k. andrakvartalsslatistiken, som produceras av LO och SAF gemensamt samt parternas avlalsberäkningar gällande avtalade löneökningar som lagts ut efter andra kvartalet 1988, har lönekostnadsökningarna under 1988 för företag inom hemmamarknadssektorn betydligt överstigit lönekostnadsökningarna inom exportindustrin.

Löneavtalet 1988 för den statliga sektorn var ettårigt och innebar en nivålöneökning om 6,6%. Eftersom en del av de avtalade löneökningarna för 1988 lades ut under senare delen av året blev den avtalsmässiga kostnadsökningen för 1988 lägre, ca 4 1/2%. Detta ger i sin tur en kostnadseffekt, ell s.k. överhäng, tiH 1989. Om den s.k. struktureffekten, en effekt som främst beror på all lönesystemet innehåller automatiska påslag efter en viss tids tjänstgöring, inkluderas stiger den totala kostnadsökning-

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 8:1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Årlig procentuell förändring

	Samtliga	löntagare		Industriarbetare
	Avtal	Löne-	Tim för-	Avtal	Löne-	Timför-	Sociala	Arbets-
		glidning	tjänst		glidning	tjänst	kostnader	kraftskostnader
1980	7,4	1,9	9,3	6,1	3,2	9,3	0,8	10,2
1981	6,2	2,5	8,7	5,9	4,2	10,1	0,5	10,7
1982	4,6	1,5	6,1	4,1	3,5	7,6	0,2	7,8
1983	4,7	1,4	6,1	3,8	2,9	6,7	2,4	9,3
1984	5,7	2,4	8,1	6,2	4,1	10,3	-0,1	10,2
1985	4,2	3,2	7,4	3,8	3,7	7.5	0,2	7,7
1986	6,1	2,1	8,2	3,9	3,5	7,4	0,0	7,4
1987	3,6	2,8	6,4			6,4	0,6	7,0
1988	4,3	2,9	7,2			8,4	0,0	8,4

Antn.: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatstik. Uppgifterna för industriarbetare
grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbe
lopp, som ej ingår i SCB:s statistik.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 73

en för den statliga sektorn lill ca 5% 1988. Det s.k. överhängd till 1989 beräknas till drygt 2%.

1 den kommunala sektorn träffades elt tvåårsavtal 1988. Den avtalsmässiga nivålöneökningen 1988 resp. 1989 uppgick till ca 8 1/2% resp. drygt 3%. Även på den kommunala sektorn lades en del av de avtalade löneökningarna för 1988 ut under senare delen av året. Den avtalsmässiga kostnadsökningen för 1988 blev därför lägre, ca 5 1/2% vilket således ger ell s.k. överhäng till 1989. Om den s.k. struktureffekten inkluderas, stiger löneökningen med ylleriigare ca 1/2% 1988. Den avtalsmässiga kostnadsökningen 1989 beräknas uppgå till ca 41/2%. På motsvarande sätt skapas ett visst överhäng lill 1990. Avtalet på den kommunala sektorn innebär vidare atl förutsättningarna för en mer decentraliserad lönesättning inom kommuner och landsting ökar. Huruvida delta kommer att leda till ytterligare löneökningar på det kommunala området kan bedömas först när resultatet av de lokala förhandlingarna sammanställts.

Enligt konjunkturinstitutets avlalsberäkningar ger överhängd från de avtalsområden som har ettårsavlal, ett bidrag till den totala kostnadsökningen om drygt 1 % 1989. Inkluderas även de tvåårsavtal som har slutits för 1988 och 1989 uppgår bidraget till den totala kostnadsökningen till drygt 2 1/2% 1989. Tvåårsavialen för 1988 och 1989 beräknas därutöver ge upphov till ett begränsat överhäng lill 1990. Bidraget från dessa till den totala kostnadsökningen uppskattas till ca 1/2% 1990.

Timlöneökningen i svensk industri ligger på en hög nivå jämfört med OECD-området, se diagram 8:1 (Med OECD-området avses här de länder,

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 8:1    Nominell timlön inom industrin

Årlig procentuell förändring, nationell valuta

12

12

10 -

10

13  OECD-länder

2-

0

o

1980  1981  1982  1983  1984  1985  1986  1987  1988

Anm.: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt vae lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet

74

exkl. Spanien och Schweiz, som ingår i den svenska valutakorgen. De s.k. Prop. 1988/89: 150 korgländerna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkur- Bil. 1.1 rent till Sverige på världsmarknaden). Löneökningstakten i den svenska industrin har under 1980-talet legal kvar i intervallet 6 1/2%- 10% per år, medan den i OECD-området har sjunkit till drygt 4% 1988: 1 Sverige har limförtjänsten för industriarbetare sligit med 8,4%, medan den i Förbundsrepubliken Tyskland och i Japan, vilka är den svenska industrins två viktigaste konkurrentländer på världsmarknaden, bedöms ha ökat med drygt 4% 1988.1 Förenta staterna har timlöneökningen för industriarbetare uppgått lill drygt 2% 1988. För 1989 och 1990 uppskattas timlönen inom industrin i OECD-området stiga med ca 5% per år.

I slutet av mars 1989 slöts eU löneavtal för 1989 och 1990 mellan LO och SAF. (Metallindustriarbetareförbundet och Verkstadsföreningen omfattas ej av överenskommelsen). Avtalet ger, enligt parterna, en genomsnittlig avtalsmässig nivåhöjning om ca 5 1/2% 1989 resp. ca 3 1/2% 1990. Lönekostnadsökningen för 1989 blir dock högre då det s. k. överhängd på LO-SAF-området uppgår till ca 1 1/2% 1989. Det finns inga större överhäng till 1990 på LO-SAF-området såsom avtalet är utformat.

På några avtalsområden har löneavtal ännu inte slutils för 1989. För 1990 finns för närvarande enbart överenskommelsen mellan LO och SAF. De löneavtal som hittills slutits för 1989 innebär att någon markerad dämpning inte sker i år. Beräkningar för den svenska eknomins utveckling i år baseras därför på en beräkningsteknisk framskrivning av löneökningarna med ca 7 %. En redan beslutad höjning av ATP-avgiften drar upp arbetskraftskostnaden med ytterligare 0,3 procentenheter. Vidare har hänsyn tagils till den nu föreslagna tillfälliga höjningen på 2% av den allmänna löneavgiften fr.o.m. I september i år och 16 månader framåt. (I Stockholmsregionen föreslås en ytterligare höjning om 3%. Den kommunala sektorn föreslås undantagen från den extra höjningen).

Bedömningen avseende den svenska ekonomin 1990 är baserad på ett anlagande all timlönerna ökar med 4%, dvs. ungefär samma ökningstakt som i våra konkurrentländer på världsmarknaden.

8.2 Priser

Prisökningstaklen i Sverige har under större delen av 1980-talet överstigit
omvärldens, se diagram 8:2. 1 diagrammet jämförs prisutvecklingen i
Sverige med prisutvecklingen i hela OECD-området och med 14 s.k.
korgländer, de länder exkl. Spanien som ingår i den svenska valutakorgen.
Ländema är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till
Sverige på världsmarknaden, vilket innebär att låginflationsländer som
Förbundsrepubliken Tyskland och Japan har stor vikt. För hela OECD har
den privata konsumtionen i resp. land använts som vikt. OECD-området
inkluderar några länder med myckel höga inflationslal vilket drar upp
områdets medelvärde. Konsumentpriserna i hela OECD resp. i de 14
korgländema steg med 3,8% resp. 2,5% 1988. Konsumentpriserna i hela
OECD beräknas öka med 4 1/2% per år 1989 och 1990. 1 viktiga konkur
rentländer som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan förväntas konsu-

Diagram 8:2    Konsumentprisindex

12-månaders förändringstal, utfall t.o.m. mars 1989 för Sverige och februari 1989 för OECD.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1986

TTmmlTTTTl  O

1988

Anm.: De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt vae lands betydelse som konkurrent lill Sverige på världsmarknaden.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinslilutet samt finansdeparte-■ mentet.

mentprisema öka med ca 2% 1989 och 1990 och i Förenta Staterna med 4 1/2% per år.

Under loppet av 1988 steg konsumentprisindex (KPI) i Sverige med 6,1 %, se tabell 8:2. Mellan årsgenomsnitten 1987 och 1988 uppgick KPI-ökningen till 5,8%. Ijanuari 1987 trädde ett allmänt prisstopp i kraft, som i december 1987 ersattes av en skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar till statens pris- och konkurrensverk (SPK). Denna förhandsanmälningsskyldighet upphörde successivt under första halvåret av 1988 och avsåg under andra halvåret endast byggnadsmaterial där anmälningsskyldigheten kvarstod t.o. m. december 1988.

Tabell 8:2 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring och bidrag därtill

	1985	1986	1987	1988	1989	1990
KPI dec.-dec.	5,8	3,2	4,9	6,1	8,3	4,0
Därav hänförs till:
Importpriser	0,0	-1,3	0,7	0,6	1,0	0,6
Jordbrukspriser	0,5	0,3	0,5	0,5	0,9	0,0
Bostäder	1,5	0,7	1,2	1,7	1,3	1,3
Indirekta skatter	0,2	0,2	0,6	1,0	1,9	0,0
Diverse taxor	0,3	0,5	0,4	0,4	0,6	0,3
Övriga inhemska
kostnader	3,3	2,8	1,5	1,9	2,6	1,8
KPI årsgenomsnitt	7,4	4,2	4,2	5,8	7,2	6,0
Implicitprisindex	6,9	4,6	5,5	6,0	7,3	6,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

76

Det kan noterats att företagen under 1988 höjt priserna mer på hemma- Prop. 1988/89:150 marknaden än på exportmarknaden, se tablå. Detta är ett prissättnings- Bil. 1.1 mönster som förekommit under de senaste åren. Sänkningen 1987 torde lill stor del bero på att prisstoppet hållit nere hemmamarknadspriserna. Det är sannolikt att den högre inhemska kostnadsutvecklingen och den starka efterfrågeutvecklingen på hemmamarknaden ligger bakom företagens prissättningsbeteende.

Hemmamarknadspris/exportpris för bearbetade varor

Procentuell förändring mellan årsgenomsnitten

1984 1985 1986 1987 1988

Relativpris 2,0 0,8 1,8 -0,2 2,3

Anm.: Relativpris enligt producentprissystemet. Dessa priser avviker något från priserna enligt utrikeshandelsstatisliken.

Hittills under 1989 (mellan december 1988 och mars 1989) har KPI stigit med 2,3%. Inflationstakten räknad som 12-månaders förändringstal, (dvs. från mitten av mars 1988 till mitten av mars 1989), uppgår till 6,5%.

Bedömningen av prisutvecklingen 1989 och 1990 utgår ifrån prognoser och antaganden om arbetskraftskostnader, produktivitetsutveckling, importpriser m. m. och innefattar kalkyler av hur dessa faktorer kan tänkas påverka prisutvecklingen. Timlöneökningen antas, som tidigare nämnts, vara 7% 1989 resp. 4% 1990. Effekten av den tidigare beslutade höjningen av ATP-avgiften har beaktats. Vidare har hänsyn tagils till den nu föreslagna tillfälliga höjningen av den allmänna löneavgiften. Produktivitetsutvecklingen antas stiga tämligen svagt båda åren. Utvecklingen av importpriserna, fömtom priserna på olja och petroleumprodukter, förväntas vara måttlig, drygt 4% 1989 resp. knappt 3% 1990. Priset på råolja förväntas ligga på 17 dollar per fat som årsgenomsnitt båda åren, vilket är en ökning med ca 15% jämfört med 1988. Hänsyn har tagits till den nu föreslagna tillfälliga höjningen av mervärdesskatten från 19% till 21% under perioden 1 juli 1989 — 31 december 1990. Vidare har hänsyn tagits till de nu föreslagna skattehöjningama på tobak och alkohol vilka föreslås träda i kraft I juli 1989.

Jordbruksavtalet för regleiingsård 1988/89 innehåller en prisklausul, den s.k. "\entilen", som drog upp KPI i början av 1989. GATT-överenskommelsen som träffades i början av april i år innebär, vad avser jordbmket, all stöd lill lantbmkarna, t.o.m. 1990 inte kan finansieras via höjda konsumentpriser. Efter 1990 är intentionema i GATT-överenskommelsen att det totala stödet till jordbmket skall minska. Mjölksubventionerna dras, enligt tidigare riksdagsbeslut, ned med 250 mkr. 1 juli 1989. Detta har beaktats i prognosen. Hänsyn har vidare tagits till det nu föreslagna totala slopandet av mjölksubventlonerna 1 juli 1989.

Med detta som bakgmnd beräknas prisema stiga med 8,3% under loppet av 1989. Mellan helåren 1988 och 1989 bedöms prisökningama uppgå till 7,2 %. Inflationen beräknas uppgå till 4,0% under loppet av 1990 vilket ger en höjning mellan årsgenomsnitten 1989 och 1990 med 6,0%.

9 Den offentliga sektorn

9.1  Den offentliga sektorn och samhällsekonomin

Under första delen av 1970-talet hade den offentliga sektorn ett finansiellt sparandeöverskott, motsvarande i genomsnitt ca 4 % av BNP. Utgifterna utvecklades parallellt med inkomsterna, se diagram 9:1. Från 1977 steg utgifterna snabbt medan inkomsterna som andel av BNP var i stort sett oförändrade, vilket medförde alt den offentliga sektorns finansiella sparande blev negativt 1978 och därefter försämrades varje år tom 1982. Då uppgick det finansiella sparandeunderskottet till ca 40 miljarder kr., motsvarande 6,3% av BNP. År 1983 bröts trenden med snabbt växande utgifter och det finansiella sparandel började förbättras. Därefter steg inkomsterna relativt snabbt medan utgifterna sjönk som andel av BNP och 1987 fick den offentliga sektorn ett finansiellt sparandeöverskott på drygt 40 miljarder kr., vilket motsvarar ca 4 % av BNP. År 1988 minskade det finansiella sparandet med ca 8 miljarder kr. — exklusive engångsskatten på livsförsäkringsbolagens förmögenheter 1987 förbättades dock det finansiella sparandet med drygt 8 miljarder kr.

Den kraftiga förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan 1982 beror dels på en kraftig ökning av inkomstema, dels på en återhållen utgiftsutveckling, se tabell 9:1. Den starka inkomstökningen har också medfört att skattenas andel av BNP (skattekvoten) har stigit från 50,1 % 1982111155,4% 1988.

Bakom den återhållna utgiftsutvecklingen ligger minskade transfereringar lill förelag (bl.a. har särskilda industristöd reducerats från ca 10 miljarder kr 1982 till ca 1 miljard kr 1988), minskade ränteutgifter sedan 1985,

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 9:1    Den offentliga sektorns andel av BNP

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källa: Finansdepartementet

78

Tabell 9:1 Reala iorändringar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Årlig procentuell volymförändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990
Inkomster	4,9	3,1	3,5	5,1	7,8	-0,1	2,7	1,0
E.\kl. engångsskatt					5,2	2,4
Utgifter	2,7	0,4	3,8	1,4	0,0	1,7	2,1	2,3
Transfereringar till hushåll	3,1	-1,2	4,7	5,9	5,3	6,7	3,8	4,9
Övriga transfereringar	6,0	-10,4	3,6	2,7	-10,0	-2,8	1,3	1,0
Räntor	7,8	9,6	12,0	-7,4	-8,9	-10,6	-4,4	-2,4
Konsumtion	0,8	2,4	2,1	1,2	1,3	1,4	1,6	1,5
Investeringar	-0,3	-2,2	-3,7	-2,6	-3,5	5,9	10,1	2,8

Anm.: Förändringslalen för den totala oflfentliga sektorns inkomster och utgifter redovisas med statsbidrag och andra interna betalningsströmmar eliminerade (liksom i tabell 9:3). Inkomsler och transfereringar har deflaterats med KPI. Offentlig konsumtion och investeringar har deflaterats med respektive implicitdeflator. Källa: Finansdepartementet.

minskade investeringar saml en måttlig konsumtionslillväxl. Transfereringarna lill hushåll har dock ökat i ungefär samma takt som inkomsterna.

I år och nästa är beräknas utgifterna öka realt med drygt 2 % på år. Den extra höjningen av basbeloppet i år saml förbättringen av stödet till barnfamiljerna bidrar till en fortsatt snabb ökning av transfereringarna till hushållen. Investeringarna inom den offentliga sektorn, som i fjol ökade för första gången under 1980-talet, väntas fortsätta stiga 1989 och 1990.

För all belysa hur de reala förändringarna i den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts under en följd av år. Med antaganden om marginella import- och konsumtionsbenägenheter kan multiplikatorer beräknas. De anger hur förändringar av inkomsler och utgifter i den offentliga sektorn bidrar till förändringar av BNP. Modellen inkluderar inte de effekter finanspolitiken ger via pris- och lönebildning och kreditmarknad.

Beräkningarna visar alt den statliga finanspolitiken har haft kontraktiv inriktning 1983-1988, se tabell 9:2. Kommunernas inverkan på ekonomin har varit svagt expansiv under perioden. De finanspolitiska åtgärder som nu föreslås beräknas ha en åtstramande effekt motsvarande ca 1/2 % av BNP i år och nästa år. Efter åtgärderna kvarstår dock en stimulerande inverkan på samhällsekonomin 1990. Den expansiva effekten nästa år beror delvis på atl den offentliga sektorns inkomster ökar relativt måttligt trots höjningar av mervärdeskatt, allmän löneavgift m. m. Den måttliga inkomstökningen beror bl.a. på att limlöneökningarna i beräkningarna antas gå ned till 4 %, vilket medför atl även inkomstskatt och arbelsgivar-

Tabell 9:2 Finanspolitiska effekter

Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

1983

1984       1985

1986

1987       1988       1989       1990

-0,5

Staten inkl. socialförsäkring Kommunerna

Totala offentliga sektorn

1,1	-2,9	-0,6	-1,2	-2,5	-0,8	0,1	0,9
0,6	0,5	0,8	0,2	-0,2	0,9	0,3	0,0

0,1 0,4

0,9

-2,4

0,2      -1,0      -2,7

Källa: Finansdepartementet.

79

avgifter ökar långsamt. Vidare har antagits att den statliga inkomstskatten sänks med ca 10 miljarderkr. 1990. Den expansiva effekten beror också på all transfereringarna lill hushållen ökar kraftigt - bl. a. stiger pensionerna starkt till följd av prisökningarna i år.

Del bör påpekas att de senaste åren har denna typ av beräkningar över-skallat finanspolitikens expansiva effekter för prognosåren, främst beroende på alt inkomsterna underskattats.

Prognoserna över inkomster och utgifter medför att den offentliga sektorns finansiella sparande kan beräknas till ca 37 miljarder kr. 1989 och 32 miljarder kr. 1990, se tabell 9:3.

Prop.1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Löpande priser

	Miljarder	kr.			Förändr	ing, %
	1987	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Inkomster Skatter Socialförsäkringsavgifter Övriga inkomster	666,5 418,5 137,3 110,7	704,8 452,0 153,8 99,0	775,7 497,2 172,2 106,4	831,0 540,4 179,8 110,8	5,7 8,0 12,0 -10,6	10,1 10,0 11,9 7,5	7,1 8,7 4,4 4,1
Utgifter Transfereringar till hushåll Ränteutgifter Övriga transfereringar Konsumtion Investeringar'	626,0 199,9 66,6 58,8 273,2 27,4	672,2 225,8 63,0 60,5 294,0 28,9	738,4 251,4 64,6 65,7 321,1 35,8	798,9 279,5 66,9 70,3 343,0 39,2	7,4 12,9 -  5,4 2,9 7,6 5,3	9,8 11,2 2,5 8,6 9,2 23,8	8,2 11,3 3,5 7,1 6,8 9,6
Finansiellt sparande Exkl. engångsskatt	40,5 24,2	32,6	37,3	32,1
Procent av BNP
Skatter och avgifter Utgifter Finansiellt sparande	55,3, 62,3 4.0	55,4 61,5 3,0	55,7 61,5 3,1	56,1 62,2 2,5

' 1 investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning

av fastigheter och mark.

Källor: Konjukturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

9.2 Statskulden och den offentliga sektorns finansiella förmögenhet

Statsskulden saml den offentliga sektorns finansiella tillgångar och förmögenhet i fast penningvärde från 1970 lill 1988 framgår av diagram 9:2. De finansiella tillgångarna har nästan fördubblats under perioden främst genom uppbyggnaden av AP-fonden. Mellan 1970 och 1976 steg även den finansiella förmögenheten. Därefter minskade förmögenheten snabbt till följd av de stigande statliga budgetunderskotten och 1983 uppstod en nettoskuld, som ökade de två följande åren. År 1986 ökade den finansiella, förmögenheten och var åter positiv 1987. Bakom de senaste årens förbättring av den offentliga sektorns finansiella ställning ligger huvudsakligen en kraftig förbättring av statens finanser. Sedan 1986 har statsskulden minskat och uppgick i slutet av 1988 till 610 miljarder kr. till bokförda värden. Med utlandsskulden räknad till aktuella valutakurser och med de smärre

80

Diagram 9:2   Statsskuldens och den offentliga sektorns finansiella förmögenhet Prop. 1988/89:150

700 600 500 400 300 200 100 O

700 600 500 400 300 200 100 O -100

31 december 1970-1988, miljarderkr., 1988 års priser Bil. 1.1

Den  offentliga  sektorns firiähsiéllå tillgähgäi'

Den .offentliga sektorns':. finansiella förmögenhet     ■. netto

-I-- i-- 1- 1- 1- 1- i-- 1- 1- i-- 1- MtI—I—I—1-+-

 -100

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källa: Konjunkturinstitutet

justeringar finansräkenskaperna gör uppgick slalskulden till 607 miljarder kr., se diagram 9:2.

Staten har också omfattande finansiella tillgångar. Dessa uppgick vid slutet av 1988 till 276 miljarder kr. Statens finansiella tillgångar består huvudsakligen av utlåning till företag och hushåll, insatskapital i statliga affärsverk och aktier i statliga bolag samt skattefordringar. Bostadslånen har minskat sedan 1986, då den statliga nyutlåningen till bostäder överfördes till statens bostadsfinansieringsaktiebolag. Socialförsäkringens finansiella tillgångar uppgick till 356 miljarder kr. i slutet av 1988. Huvudelen av denna förmögenhet utgjordes av obligationer och utlåning. AP-fondens och löntagarfondernas akieinnehav uppgick sammantagna till 32 miljarder kr. AP-fonden får, sedan placeringsreglerna ändrats i februari 1988, placera upp till 5 % av fondmedlen i fasligheter. Riksbankens förmögenhet, som i detta sammanhang räknas till den offentliga sekloms förmögenhet, motsvaras huvudsakligen av valutareserven och uppgick lill 57 miljarder kr. Kommunerna hade en nettoskuld på 32 miljarder kr., se tabell 9:4.

Skillnaden mellan den offentliga sektorns finansiella tillgångar och skulder utvisar den offentliga sektorns finansiella förmögenhet. Den uppgick till 50 miljarder kr. vid slutet av 1988. Det bör noteras att i den finansiella förmögenheten ingår inte reala tillgångar i form av t. ex. mark, fastigheter och maskiner. Värdet av statens och kommunernas reala tillgångar torde röra sig om mycket stora belopp.

6   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

81

Tabell 9:4 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet

Miljarder kr. löpande priser

	Belopp 31 dec.
	1986	1987	1988
Statsskuld	628	613	607
Statens tillgångar Kommunernas tillgångar, netto Socialförsäkringens tillgångar, netto Riksbankens tillgångar, netto	245 -21 304 51 ■	265 -23 327 56	276 -32 356 57
Summa	579	625	657
Offentliga sektorns finansiella förmögenhet	-49	12	50

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källa: Konjunkturinstitutet

9.3 Statens finanser

Sedan 1982 har del skett en kraftig förbättring av statens finanser. Budgetsaldot har vänts från ert underskoU 1982 på 83 miljarderkr. (13% av BNP) till ett överskott 1988 på 7,3 miljarder kr. (0,7% av BNP). De förbättrade statsfinanserna kommer också till uttryck i atl statens finansiella sparande förbättrades med 74 miljarder kr. mellan 1982 och 1988. Budgetsaldot påverkas i större utsträckning än det finansiella sparandet av förändringar i redovisningsprinciper och innehåll, t.ex. lyftes de statliga bostadslånen ur statsbudgeten 1986.

Bakom förbättringen av statens finanser ligger en kraftig ökning av inkomsterna samtidigt som utgiftsökningen har hållits nere genom en stram budgetpolitik. Det förbättrade ekonomiska läget har i hög grad bidragit lill den snabba inkomstökningen och till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken har kunnat minskas. Sedan 1985 har ränteutgifterna minskat till följd av sänkt räntenivå och under 1987 även genom atl slalskulden minskade. År 1988 gjordes en omläggning av principerna för redovisning av räntor på statskuldsväxlar, vilket medförde att ränteutgifterna drogs ned med 5 miljarder. Budgetsaldot förbättrades med drygt 17 miljarder kr., medan det finansiella sparandet försämrades med ca 3 miljarder kr. mellan 1987 och 1988. Skillnaden beror till största delen på att inkomsterna av engångsskatten 1987 på livförsäkringsbolagens förmögenhet påverkar del finansiella sparandet men inte budgetsaldot. I år väntas en ökning både av statens budgetsaido och finansiella sparande till följd av de finanspolitiska åtgärder som nu föreslås. För 1990 beräknas det finansiella sparandet till knappt 5 miljarder kr., se tabell 9:5.

Slalens inkomster beräknas öka med drygt 10% 1989. Den statliga inkomstskatten sänks 1989 genom att skattesatserna sänks med 3 procentenheter för inkomster över 75000 kr. och med 15 procentenheter för inkomster mellan 70000 kr. och 75000 kr. Underskottsavdragens maximala värde reduceras samtidigt från 50 % till 47 %. Skattesänkningen beräknas medföra ett skattebortfall på ca 10 miljarder kr. jämfört med en

82

tillämpning av 1988 års skatteregler. Nästa år antas skattesatserna sänkas med ylleriigare 3 procentenheter, vilket beräknas medföra ett skattebortfall på ca 10 miljarder kr. Statens skatteinkomster 1990 reduceras dessutom genom en kraftig ökning av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Den särskilda vinstskallen på 1989 års vinster väntas ge skatteintäkter på ca 3,5 miljarder kr. som inbetalas 1990.

Tabell 9:5 Statens inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Prop. 1988/89: Bil. 1.1

50

Miljarder kr.

Förändring,'

	1987	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Inkomster Skatter Socialförsäkringsavgifter Övriga inkomster	364,0 260,8 51,5 51,6	373,1 281,8 56,9 34,5	411,5 310,2 62,8 38,5	427,5 332,7 54,7 40,1	2,5 8,1 10,3 -33,3	10,3 10,1 10,5 11,6	3,9 7,3 -12,9 4,2
Utgifter Transfereringar till hushåll Ränteutgifter Övriga transfereringar Konsumtion  Investeringar	346,3 88,3 58,9 120,5 70,6 7,9	358,4 96,3 56,4 124,3 74,6 6,9	391,7 106,8 56,9 136,1 81,4 10,5	422,8 117,3 59,1 147,7 87,1 11,6	3,5 9,1 - 4,4 3,1 5,6 -13,6	9,3 10,9 1,0 9,5 9,1 52,8	7,9 9,8 3,8 8,6 7,0 10,4
Finansiellt sparande	17,6	14,7	19,8	4,8
Utlåning m.m. Korrigeringspost	19,8 7,8	0,9 6,5	0,3 9,7
Budgetsaido Budgetsaido i % av BNP	-10,0 -   1,0	7,3 0,7	9,8 0,8

I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Inkomsterna från de indirekta skatterna, som svarar för ungefär hälften av statens inkomster, beräknas öka med ca 11 1/2 % per år 1989 och 1990. Omsättningsskatten på värdepapper utvidgas i år. Mervärdeskatten föreslås tillfälligt höjas från 19% lill 21 % fr. o.m. den 1 juli i år t.o. m. den 31 december 1990. Skatterna på tobak och alkohol föreslås också höjas den I juli i år. Den allmänna löneavgiften föreslås höjas tillfälligt för en period av 16 månader fr. o. m. den I september i år. Avgiften höjs från 0,34 % till 2,34 % i hela landet. Dessutom höjs avgiften med ytterligare 3 procentenheter lill 5,34 % i Stockholmsregionen. Den kommunala sektorn undantages från den extra höjningen i Stockholmsregionen.

Statens inkomster av socialförsäkringsavgifter beräknas minska med 13% nästa år. Minskningen är en följd av alt folkpensionsavgiflen nu föreslås sänkas med 2 procentenheter den 1 januari 1990. Genom denna sänkning neutraliseras den samtidigt föreslagna höjningen av ATP-avgiften.

Statens övriga inkomster minskade myckel kraftigt förra året lill följd av att engångsskatten på försäkringsbolagen endast avsåg 1987. Vidare återgår återbetalningarna för det kommunala bostadstillägget till normal nivå efter en ändring av betalningsrutinerna. Ändringen innebar alt 1987 och 1988 omfattades av vardera ett och ett halvt års återbetalningar från kommunerna.

83

Transfereringarna till hushållen beräknas öka med ca 10 % per år 1989 Prop. 1988/89: 150 och 1990. Utbetalningarna från arbetsskadeförsäkringen väntas fortsätta Bil, 1.1 alt öka kraftigt. Den extra höjningen av basbeloppet den 1 januari 1989 ökar statens pensionsutbetalningar. Barnbidraget föreslås nu höjas med 780 kr per barn och år fr.o.m. 1 juli 1989. Därigenom ökar statens utbetalningar av barnbidrag med 790 milj. kr. i år och med drygt 1 1/2 miljarderkr. 1990.

Statens ränteutgifter beräknas öka något 1989 trots att statsskulden minskat. Det beror på att den positiva engångseffeki, som omläggningen av redovisningen av räntor på statsskuld växlar innebar 1988, avtar. Nästa år ökar ränteutgifterna genom att reduceringen lill följd av omläggningen av redovisningen av räntor på stalsskuldsväxlar bortfaller helt.

Statens övriga transfereringar beslår till drygt 60 % av transfereringar till socialförsäkringssektorn och kommuner. 1 övrigt ingår i denna utgiftspost bl.a. räntebidrag, livsmedelssubventioner och gåvodelen av u-lands-bislåndet. Räntebidragen väntas stiga relativt kraftigt 1989 till följd av ett ökat bostadsbyggande och ökade byggnadskostnader. Räntebidragen till bostadsrätts- och hyreshus begränsas genom en extra upptrappning av de garanterade räntor med 0,1 procentenhet från den 1 juli i år. Mjölksubventionerna föreslås nu slopas den 1 juli i år.

Den statliga konsumtionen behandlas i avsnitt 4.3 och statliga investeringar i avsnitt 5.

9.4 Socialförsäkringssektorns finanser

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän tilläggspensionering (inkl. löntagarfonder), allmän sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring) saml arbetslöshetsförsäkring. Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter och avkastning på AP-fondernas tillgångar, som huvdsak-ligen utgörs av räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetalningama varit större än avgiftsinkomsterna och 1988 uppgick underskottet till ca 10 miljarder kr. AP-fondernas ränteinkomster ökade med ca 15 miljarder kr. och skatteintäkterna med ca 5 miljarder kr. mellan 1982 och 1988, vilket medförde att AP-fondernas sparande ökade med ca 10 miljarder kr. mellan 1982 och 1988.

Reglerna för finansiering av arbetslöshetsersättningen ändrades den 1 juli 1988. A-kassorna får i fortsättningen statsbidrag för hela ersättningen. Fr.o.m 1989 skall de medlemsavgifter som tas ut täcka dels förvaltningskostnadema, dels två nya avgifter, finansierings- och utjämningsavgifter. Finansieringsavgiften är avsedd att kompensera staten för ökade kostnader när statsbidrag betalas ut för hela ersättningen. Utjämningsavgiften har införts för att minska skillnaden i medlemsavgifter mellan olika kassor. A-kassornas fonder upplöstes vid årsskiftet 1988/89.

Socialförsäkringssektorns finansiella sparande består i huvudsak av
uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden. Det finansiella sparandet
uppgick lill ca 28 miljarder kr. 1988 och väntas öka till ca 29 miljarder kr.
1989 och 34 1/2 miljarder kr. 1990, se tabell 9:6. 84

Socialförskringssektorns inkomster av arbetsgivaravgifter beräknas öka

						Prop. 1988/89:150
Tabell 9:6 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgift			er			Bil. 1.1
Löpande priser
	Miljarder 1987	kr. 1988	1989	1990	Förändring, %
					1988	1989	1990
Inkomster Avgifter Bidrag från staten Ränteinkomster m. m. Skatter	143,8 85,8 21,2 32,4 4,4	161,9 97,0 24,9 34,8 5,3	180,1 109,4 29,2 36,2 5,4	202,7 125,1 34,4 37,8 5,4	12,7 13,1 17,2 7,3 22,6	11,2 12,8 17,4 4,2 0,2	12,5 14,4 18,0 4,3 0,5
Utgifter Transfereringar lill hushåll Övriga transfereringar Konsumtion m.m.	117,5 93,1 20,6 3,8	134,0 108,9 21,0 4,1	151,0 122,4 24,0 4,5	168,2 138,3 25,2 4,8	14,1 17,0 2,1 8,2	12,6 12,4 14,5 10,3	11,4 12,9 4,6 6,2
Finansiellt sparande	26,3	27,9	29,1	34,5

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån.

med ca 13% 1989 och ca 14 1/2% 1990. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1989 med 0,4 procentenheter och föreslås nu höjas med 2 procentenheter den 1 januari 1990. Samtidigt sänks folkpensionsavgiflen så att det samlade avgiftsuttaget av socialförsäkringsavgifter blir oförändrat.

Statsbidragen väntas öka med ca 17-18% per år 1989 och 1990. Till viss del beror den kraftiga ökningen 1989 på en bokföringsomläggning av egenavgiftema till ATP. Omläggningen innebär att AP-fonden erhåller två års egenavgifter både 1989 och 1990.

AP-fondens ränteinkomster uppgick till ca 34 miljarder kr. öch aktieut-delningama till ca 1/2 miljard kr. 1988. AP-fonden har fr.o.m. i år gjort aklieplaceringar i fastighetsbolag. AP-fondens inkomster av vinstdelningsskatten steg mycket kraftigt 1987 och 1988. Orsaken till dessa kraftiga ökningar torde vara att företagens möjligheter alt genom bokslutsdisposi-toner reducera skatten avtog. För 1989 och 1990 väntas inkomstema av vinstdelningsskatten bli i stort sett oförändrade.

Socialförsäkringssektorns utgifter består i huvudsak av transfereringar lill hushåll. Dessa ökade kraftigt 1988 och en fortsatt stark ökning väntas i år och nästa år. Den extra höjningen av basbeloppet med 600 kr. den 1 januari 1989 medför ökade ATP-utbetalningar på ca 1,5 miljarder kr. 1989. Det första steget av förbättringen av föräldraförsäkringen genomförs den 1 juli 1989 och beräknas kosta 1,2 miljarder kr. för helåret 1989 och 2 1/2 miljarder kr. 1990. Det andra steget genomförs den 1 juli 1990 och beräknas kosta 1/2 miljard kr. för helåret 1990. Den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen höjdes den 1 januari 1989 från 425 kr. lill 450 kr. Fr.o.m. 1990 skall högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen höjas årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare.

9.5 Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av primär- och landstingskorrimuner samt församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 har sektorn haft ett

85

negativt finansiellt sparande. De ackumulerade underskotten i del finansiella sparandet medförde att likviditeten inom den kommunala sektorn gick ned mellan 1984 och 1988. Rörelsekapitalets andel av de externa utgifterna minskade från 16 1/2 % i slutet av 1984 till ca 5 % i slutet av 1988. Variationerna mellan kommunerna är dock stora.

Enligt nationalräkenskaperna var kommunernas finansiella sparandeunderskottet 10 miljarder kr. 1988. I år beräknas det finansiella sparandet minska något. För 1990 väntas en förbättring av den kommunala ekonomin främst lill föjd av en relativt kraftig ökning av inkomsterna. Det finansiella sparandet förbättras med ca 4 1/2 miljarder kr. 1990, se tabell 9:7. Beräkningarna för 1989 och 1990 har gjorts med utgångspunkt från de beräkningar som den kommunalekonomiska arbetgmppen (KEA) utfört under mars och april månad i år.

Skalleinkomsterna beräknas öka med ca 10 % 1989 och med 111/2 % 1990. Den kommunala utdebiteringen ökade 1989 med i genomsnitt 24 öre till 30,80 kr., vilket är den största höjningen sedan 1983. Den fortsatt kraftiga ökningen av skatteinkomsterna 1990 beror på eftersläpningen av utbetalningarna av kommunalskatlemedel.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 9:7 Kommunernas inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarderkr.

Förändring,

Inkomster

Skatter

Bidrag från staten och socialförsäkringssektorn Övriga inkomster

Utgifter

Transfereringar till hushåll Övriga transfereringar Konsumtion , Investeringar

Finansiellt sparande

1987	1988	1989	1990	1988	1989	1990
259,8 153,3	274,6 164,9	298,4 181,6	324,2 202,3	5,7 7,5	8,7 • 10,1	8,7 11,4
69,3 37,2 •	68,5 41,2	74,1 42,7	77,4 44,5	-1,1 10,9	8,2 3,6	4,5 4,2
263,2 18,5 26,4 198,9 19,4	284,6 20,6 26,8 215,3 22,0	310,0 22,1 27.5 235,2 25,2	331,4 24,0 28,6 251,2 27,5	8,2 10,9 1,7 8,3 13,0	8,9 7,7 2,6 9,2 14,8	6,9 8,4 4,1 6,8 9,2

-3,4

-7,1

-10,0       -11,7

I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbosläder samt nettot av köp och försäljning av fasligheter och mark. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverkel och statistiska centralbyrån.

Statsbidragen består av allmänna bidrag och specialdestinerade bidrag. De allmänna bidragen utgår dels som skatteutjämningsbidrag, dels som kompensation för slopandet av beskattningsrätten av juridiska personer. Fr. o. m. 1989 får kommunerna även kompensation för inkomstbortfall till följd av den slopade garantibeskattningen av fastigheter. Skatteutjämningsbidragen finansieras delvis genom en avgift, som i tabellen frånräk-nas statsbidragen. Skatteutjämningsavgiften för 1989 utgår med 47 öre för primärkommunema och 34 öre för landstingen. Den föreslås nu höjas till 69 öre för primärkommunema och 46 öre för landstingen för 1990. De specialdestinerade statsbidragen är kopplade till vissa verksamheter inom kommunema. Av bidragen till primärkommunema går hälften till skolut-

86

bildningen, ca 20 % till barnomsorgen och ca 10 % till äldreomsorgen och   Prop. 1988/89: 150 övrig social omsorg. De speciella statbidragen utvecklas i stort sett i takt   Bil. 1.1 med verksamheten i fråga. En kraftig höjning av statsbidragen till barnomsorgen föreslås nu. Bidragen från socialförsäkringssektorn utgår till sjukvården, som huvudsakligen bedrivs i landstingens regi.

Övriga inkomsler beslår till stor del av kapitalförslitning och lillräknade pensionsavgifter. Dessa poster ingår i nationalräkenskaperna i den kommunala konsumtionen men medför inte någon utgift för kommunema. Därför läggs de till på inkomstsidan vid beräkningen av det finansiella sparandet. Ökningen av vårdavgifter lill följd av avskaffandet av det avgiftsfria året för ålderspensionärer förs här som en nominell avgift från hushåll. Dessa avgifter beräknas uppgå till ca 1/2 miljard kr. per år. Ränteinkomsterna förväntas minska i år till följd av en fortsatt minskning av rörelsekapitalet i kommunerna.

De kommunala utgifterna väntas i år öka i något högre takl än förra året och mer än inkomsterna. Återbetalningarna av det kommunala bostadstillägget till staten återgår till normal nivå efter den ändring av betalningsm-tinerna, som tillfälligt höjde nivån 1987 och 1988 med ca 2 miljarder kr. per år. För 1990 väntas en relativt långsam ökning av utgiflema till följd av de förutsedda låga löne- och prisökningarna. Den kommunala konsumtionen behandlas i avsnitt 4.3 och de kommunala investeringarna i avsnitt 5.

87

10 Sparande

10.1 Brutto- och nettosparande

Bruttosparandel i den svenska ekonomin var tämligen stabilt under 1970-lalets första hälft, som andel av bruttonationalinkomsten (BNI) varierade det mellan 23% och 25%, se diagram 10:1. Bytesbalansen, som definitionsmässigt är lika med ett lands totala finansiella sparande, eller skillnaden mellan brutlosparande och totala investeringar, varierade dock mer under denna period. Detta kan huvudsakligen förklaras med omslag i lagerinvesteringarna.

Under andra hälften av 1970-talet och de första åren på 1980-talel skedde en dramatisk nedgång i sparandet. Sparkvoten sjönk från närmare 24% 1975 till drygt 14% 1982. Samtidigt sjönk'investeringskvoten (uttryckt som summan av bruttoinvesteringar och lagerinvesleringar i procent av BNI) med ca 6% varför bytesbalansen försvagades med ca 3,5% räknat som andel av BNI.

Det försämrade sparandet sammanhängde främst med de försvagade statsfinanserna under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet. Det höga kostnadsläget som rådde i Sverige vid 1970-talets mitt medförde att den konkurrensutsatta sektorn krympte. För atl stimulera efterfrågan

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 10:1    Sparkvoter och investeringskvot 1970-

Procent av BNI

1990

30

30

25

25

Investeringskvot

20

20

15

Bruttosparkvot

15

10

10

Nettosparkvot

~I--- 1--- 1--- 1--- 1---- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1---- 1--- 1--- 1---- 1--- 1--- 1--- T"

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Anm.: Bruttosparkvot = bruttosparande som procentandel av bruttonationalinkomst (BNI). Investeringskvot = bruttoinvesteringar och lagerinvesteringar som procent andel av BNI. Skillnaden mellan brutlosparkvoten och invesleringskvoten är lika med bytesbalansen som andel av BNI. Nettosparkvot = skillnaden mellan bruttosparande och kapitalförslitning som procentandel av BNI. Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet

88

fördes en expansiv finanspolitik, vilket tillsammans med den låga tillväx- Prop. 1988/89:150 ten medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns finansiella Bil. 1.1 sparande. Denna försämring kompenserades inte av en ökning i den privata sektorns finansiella sparande. Den försämrade lönsamhetan bidrog lill att invesleringskvoten föll. Sverige hade således under denna tidsperiod ett underskott i del finansiella sparandet, samtidigt som invesleringskvoten minskade. Detta innebar att Sverige lånade utomlands för att finansiera en ökad konsumtion. Konsumtionskvoten, dvs. privat och offentlig konsumtion i procent av BNI, ökade med ca 10% 1975 — 1982.

Sparandet har sedan 1982 delvis återhämtat sig, men har inte nått upp till de nivåer som rådde i början av 1970-talet. Sedan 1984 har brutlosparkvoten varierat på en nivå kring 18—19% och beräknas ligga kvar på den nivån även under 1989—1990. Investeringskvoten har däremot ökat de senaste åren och förutses öka även under 1989. Eftersom brultosparandet inte beräknas räcka till för att finansiera investeringarna kommer bytesbalansen alt uppvisa underskott även 1989— 1990. De stigande underskotlen i bytesbalansen 1986—1990 sammanhänger således med att investerings-kvoten stiger och inte med att sparkvoten faller. I detta sammanhang bör noteras alt det får anses mer allvarligt om ett land har dl ökande bylesbalansunderskotl på gmnd av fallande sparkvot än till följd av stigande investeringar.

Det ekonomiska läget i Sverige idag skiljer sig avsevärt från situationen vid 1970-talets mitt. Efterfrågan på svensk export är god och industriproduktionen hålls tillbaka av kapacitetsbegränsningar. Det krävs således en fortsatt hög investeringsaktivitet. Samtidigt är det angeläget att bytesbalansen förbättras. För att detta ska kunna förverkligas krävs att bruttosparandet i ekonomin ökar, vilket kan ske genom alt konsumtionslillväxlen hålls tillbaka.

Sparandets utveckling i Sverige under de senaste 20 åren blir ännu mer dramatisk om man studerar neltosparandds utveckling. Neltosparkvoten (uttryckt som skillnaden mellan bruttosparande och kapilalförslilning i procent av BNI) anger ökningen i en ekonomis totala förmögenhetsbildning. Vid jämvikt i bytesbalansen visar nivån på neltosparkvoten hur stora nettoinvesteringar en ekonomi kan finansiera. Därmed kan den sägas vara ett mått på en ekonomis långsikliga lillväxttormåga.

Vid 1970-talets början låg neltosparkvoten på en nivå kring 14% och sjönk därefter till som lägst 2,4% under 1982. Vid en så låg nivå kan del knappt anses vara möjligt att ens bevara den existerande kapitalslocken via inhemsk finansiering. Därefter har dock en förbättring inträffat. Neltosparkvoten har legat på omkring 6 — 7% sedan 1984. Trots att en viss förbättring av netlosparandd har skett de senaste åren, ligger sparandet idag på en nivå som är betydligt lägre än vad söm var fallet i 1970-talets början.

89

10.2 Finansiellt sparande

Finansiellt sparande utgörs av skillnaden mellan brutlosparande och investeringar (inkl. lagerinvesteringar). Utvecklingen av del finansiella sparandet för olika sektorer i den svenska ekonomin framgår av tabell 10:1. Summan av de inhemska sektorernas finansiella sparande är lika med bytesbalansen.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 10:1 Finansiellt sparande. Miljarder kr., löpande priser
	1986	1987	1988	1989	1990
Offentlig sektor Hushåll Företag Bytesbalans	-6,0 0,2 6.4 0,6	24,2 -14,3 -16,6 -6,7	32,6 -18,3 -29,6 -15,3	38,0 -15,1 -39,9 -17,0	32,1 -11,7 -37,4 -17,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutel och finansdepartementet. Anm.: Exklusive engångsskatten på försäkringsbolagen 1987.

Den offentliga sektorn finansiella sparande har förbättrats kraftigt de två senaste åren och uppgick lill 32,6 miljarder 1988. Förbättringen förklaras i huvudsak av en förbättring av det statliga finansiella sparandet. Sparandet i den offentliga sektorn beräknas förbättras med knappt 5 miljarder kr. i år för att 1990 återgå till fjolårets nivå. Minskningen nästa år förklaras huvudsakligen av att skattebaserna ökar tämligen långsamt samtidigt som transfereringarna till hushållen fortsätter att öka i snabb takt.

Husshållssektorns sparande har försämrats de senaste åren bl. a. som en följd av kreditmarknadens avreglering i slutet av 1985. Flera faktorer pekar dock på att denna utveckling kommer att vända och atl hushållssparandet ökar igen 1989- 1990. Hushållen bör nu i huvudsak ha tillgodosett sina, från tidigare år, eftersatta behov av varaktiga varor och krediter. Hushållens ökade skuldbörda har också sannolikt medfört en minskad benägenhet hos hushållen att ta nya lån. Vidare är det troligt alt hushållen börjar anpassa sitt sparande inför den aviserade skattereformen. Förelagens finansiella sparande har försämrats kraftigt de senaste åren till följd av den starka invesleringsuppgången. För år 1989 förväntas en fortsatt försvagning av företagens sparande till följd av den beräknade fortsatta starka investeringsulvecklingen, medan en viss förbättring av företagens sparande förväntas ske under 1990.

Sammantaget beräknas det totala finansiella sparandet i den svenska ekonomin försämras i år med påföljd att bytesbalansunderskotlet ökar något. Nästa år beräknas del totala sparandet ligga kvar på innevarande års nivå. Det kommer även framöver att krävas ett fortsatt starkt offentligt sparande och ett förbättrat hushållssparande om utrymme för ökade investeringar skall kunna skapas utan en ytteriigare försämring av bytesbalans-

90

11 Kapitalmarknaden

11.1 Utvecklingen under första kvartalet 1989

Den internationella ränteutvecklingen har under 1988 och 1989 präglats av å ena sidan den stigande inflationen och å andra sidan av förväntningar om en kommande konjunkturavmattning. Detta har gjort marknaderna känsliga för information om konjunkturiäget. I synnerhet har publiceringen av amerikansk statistik haft slor genomslagskraft. I de fall då en konjunkiurindikalors verkliga ulfall avvikit markant från det förväntade utfallet har marknaderna ofta reagerat kraftigt.

Under de senaste tolv månaderna har de långa amerikanska räntorna legal på en stabil nivå, exempelvis har räntan för 30-åriga statsobligationer fluktuerat mellan 8,8 % och 9,4 %. Efter en topp i slutet av sommaren sjönk de långa räntorna under hösten för att sedan åter stiga under vintem. De korta amerikanska räntorna har däremot följt en klart stigande trend och ligger efter första kvartalet 1989 ca tre procentenheter högre än för ett år sedan. Från nyår fram till febmari var den amerikanska räntenivån i stort sett fallande. Därefter har den höjts stegvis. Nivåhöjningarna har framkallats av indikatorer som visat på en fortsatt tilltagande inflation.

En underliggande orsak till den högre räntenivån har varit den strama penningpolitik som den amerikanska centralbanken bedrivit för alt dämpa den ekonomiska aktiviteten och därmed inflationen. Från februari till slutet av mars steg de långa amerikanska räntorna med ca 0,4 procentenheter och de korta med ca 0,6 procentenheter. Detta har inneburit att avkastningskurvan fått en negativ lutning, dvs den långa räntan är lägre än den korta. Detta bmkar tolkas som att det finns förväntningar om en

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 11:1    Ränteutvecklingen i olika länder

6-månadersräntor, procent

1984     1985     1986     1987     1988

Källa: Riksbanken

91

Diagram 11:2    Ränteutvecklingen samt total dagsomsättning av statspapper

Månadsgenomsnitt

Procent

15

Mdr kr

100

Prop. 1988/89:150 Bil. 1,1

Statsobligationer,5-år

80

10 -

Statsskuldväxlar,6-mån

60

_i

SS§

$§

S

\ IM

S

_II

Dagsomsättning,Mdr kr

o

_ts

1989

1988

1987

Källa: Riksbanken

- 40

20

fallande räntenivå, vilket överstämmer med de aktuella konjunkturbedömningarna. En effekt av de högre dollarräntorna och förväntningarna om en fortsatt stram penningpolitik har varit en stigande dollarkurs. Från nyår lill slutet av mars har den amerikanska dollarn stärkts från ca 1,77 lill över 1,88 mot D-marken och från ca 124 lill närmare 133 mot den japanska yenen. Under det första kvartalet 1989 har ett flertal centralbanker upprepade gånger genomfört samordnade operationer på valutamarknaden för att dämpa dollaruppgången.

De svenska räntorna har i stort sett följt den amerikanska utvecklingen. Under oktober och december föll dock de långa svenska räntorna kraftigare och totalt sjönk de med ca en procentenhet under hösten och vintern. De korta svenska räntorna har inte stigit lika kraftigt som de amerikanska. Nivån har emmellertid etappvis stigit med ca en procentenhet under de senaste tolv månadema. I början av januari sjönk den svenska räntenivån, varefter den stabiliserades. Från mitten av febmari till slutet av mars följde en markerad uppgång. De långa räntorna steg med drygt 0,6 procentenheter och de korta med över en procentenhet. Därmed fick även den svenska avkastningskurvan en tydligt negativ lutning. En inhemsk faktor som direkt påverkat räntoma har varit förväntningarna om valutaregleringens avskaffande. Dessa förväntningar har vid flera tillfällen drivit ned de svenska räntoma, då det antagits atl den svenska räntenivån sänks när valutaregleringen avskaffas.

Den svenska räntenivån steg inte lika mycket som den internationella under början av första kvartalet 1989, vilket medfört att räntedifferensen minskade till en jämförelsevis låg nivå. Under febmari var räntan för en

92

Diagram 11:3   Valutaflöde och kursindex

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1984 1985

Källa: Riksbanken

1986

1987

1988

1989

134

svensk 6-månaders statsskuldväxel mindre än en procentenhet högre än motsvarande euro-dollarränla. Våren 1988 var differensen mellan två och tre procentenheter. Under mars ökade dock ränledifferensen något. Trots den lägre ränledifferensen har den svenska kronan varit fortsalt stark och valutaflödena har totalt sett varit i balans hittills i år.

Aktiekurserna på väridens börser har i stort haft en gynnsam utveckling under första kvartalet 1989. Sedan årsskiftet har kursindex stigit med 6% i New York, drygt 8% i Tokyo och 18% i London. Den starka konjunkturen torde vara en gmndorsak till delta, medan oron för inflation och periodvisa räntehöjningar bidragit lill en tidvis ryckig kursutveckling.

Stockholmsbörsen, som var en av de allra starkaste aktiemarknaderna under 1988, har även 1989 utvecklats positivt. De goda företagsvinsterna och de höjda aktieutdelningarna har bidragit lill atl höja aktiekurserna. Under de tre första månaderna 1989 steg kursindex med drygt 11 % medan börsvärdet ökade från 615 miljarder kr. lill 670 miljarder kr. .

Den 19 januari avskaffades begränsningarna av svenska valutainlänningars handel med utländska aktier. Resultatet blev att både export och import av utländska aktier ökade kraftigt under januari t.o.m. mars. Under dessa månader nettoimporterades utländska aktier för omkring 4,4 miljarder kr. Samma period 1988 uppgick nettoimporten till drygt 600 miljoner kr.

11.2 Kapitalmarknaden under 1980-talet

Under 1980-talel har kapitalmarknaderna vuxit kraftigt i omfattning både i Sverige och internationellt. 1970-talets stora oljeprisökningar var en starkt bidragande orsak till att behovet av internationell kapitalförmedling

93

Diagram  11:4   Totalindex (VA) och totala omsättningen Stockholms Fondbörs    Prop. 1988/89:150
1987-1989 Bjl   11

500 Mi

1987

1988

1989

* Ultimo resp. månad. 1972-12-29=100 ** Endast börsnoterade aktier

växte. Del var nödvändigt att slussa oljeländernas stora överskott tillbaka lill de länder som hade underskott i bytesbalansen. Bretton Woods-syste-mets sammanbrott i början av 1970-talet och den övergång till mer rörliga växelkurser som därmed skedde medförde vidare att riskerna ökade vid internationellt ekonomiskt utbyte.

Lågkonjunkturen under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet innebar bl. a. kraftigt ökade statliga budgetunderskott. Många länders statsskuld växte snabbt, kraven på finansiering blev betydande och som en följd av denna utveckling förändrades kraven på kapitalmarknaderna. Volymerna som marknadema måste hanlera ökade betydligt när stora underskoll respektive överskott uppstod i de olika samhällssektorernas finansiella sparande. Sammantaget bidrog denna utveckling till att de risker som är förknippade med kreditgivning och upplåning ökade. För att anpassa marknadernas funktionssätt till de nya kraven avreglerades kapitalmarknaderna i många länder.

På senare år har de finansiella obalanserna inte ökat i samma omfattning som tidigare. Kapitalmarknadernas tillväxt har därmed avtagit. Utvecklingen för ränior och valutor torde också ha upplevts som stabilare och gjort behovet av omplaceringar mindre. Vidare kan aktiekursernas kraftiga fall i oktober 1987 ha dämpat aktörernas riskbenägenhét och därmed volymtillväxten.

En central fråga för marknademas funktion är aktörernas förtroende för systemet. I takt med den fortsatta avregleringen och internationaliseringen har också kraven på gemensamma spelregler, internationell övervakning

94

och kontroll ökat. Även utvecklingen av Förenta Staternas underskott i    Prop. 1988/89: 150 den federala budgeten och i utrikeshandeln liksom Japans och Förbunds-    Bil. 1.1 republiken Tysklands överskoll i utrikeshandeln har haft betydelse för den aktörernas riksbenägenhet.

I Sverige skedde en kraftig förskjutning av det finansiella sparandet från den offentliga lill den privata sektorn under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Detta ställde självfallet stora anspråk på kreditsystemets förmåga att hantera större volymer och risker. Finansieringen av statens lånebehov skedde tidigare delvis via s. k. prioriterade obligationer som de stora kreditinslitulionerna var ålagda atl hålla. Därmed kom kredilinstitu-tionerna all få myckel stora portföljer av prioriterade obligationer som låste deras handlingsfrihet och ökade deras riskexponering. Även andra regleringar befanns vara oförenliga med den nya situationen. Mol denna bakgrund inleddes en avreglering av kreditmarknaderna. Det blev då också möjligt för riksbanken att ändra sitt sätt att bedriva penningpolitik från administrativa regleringar lill att påverka tillgången och priset på krediter genom att agera direkt på marknaden.

1 mars 1980 utgavs de första svenska bankcertifikaten. Dessa instrument var avsedda för marknadshandel och dt sätt för bankerna att låna upp kortfristigt. Bankcertifikaten kan anses utgöra startpunkten för den svenska penningmarknaden. Ijuli 1982 emitterades de första statsskuldväxlarna och i november 1983 de första riksobligationerna. Gradvis ökade omsättningen och antalet aktörer. Del medförde atl likviditeten, dvs hur lätt och billigt del är atl köpa och sälja på marknaden, förbättrades successivt. Effektiviteten ökade, bl. a. genom ny teknik och genom atl nya instrument infördes och kunskaper om dessa spreds. Metod- och produktutvecklingen hade i sig en expansiv effekt på omsättningen. Marknaderna växte snabbi och i början av 1987 var omsättningen av statspapper närmare 40 miljarder kr. i genomsnitt per dag.

Även den svenska aktiemarknaden har haft en kraftig tillväxt under 1980-talel. Nya marknadsinslrument har introducerats också på aktiemarknaden, vilket bl.a. har givit aktörerna möjlighet att försäkra sig mot eller spekulera i kursrörelser och därmed disponera sina innehav på dl mer flexibelt sätt.

Liksom på många internationella marknader har tillväxttakten för den svenska kapitalmarknaden avtagit under senare år. Under 1987 och 1988 minskade omsättningen på såväl aktiemarknaden som på penning- och obligationsmarknaden. Den viktigaste enskilda förklaringen till detta torde vara att statens budgetunderskott eliminerats. Även i Sverige torde börsraset i oktober 1987 ha bidragit till att dämpa marknadernas tillväxttakt. Kreditinstitutens kreditgivning till allmänheten har däremot utvecklats i motsatt riktning och ökat starkt under de senaste åren.

11.3 De kommande åren

De finansiella marknaderna är i hög grad s. k. förvänlningsmarknader, dvs
förväntningar om framtiden styr den prisbildning som sker idag. På en
effektiv marknad är dagens priser salta på gmndval av all tillgänglig °

information och det är endast ny information som kan påverka priset.    Prop. 1988/89:150 Vidare saknar finansmarknaderna i stort de trögheter som är förknippade    Bil. 1.1 med exempelvis industriproduktion. Detta innebär att det är mycket svårt, om alls möjligt, att göra en prognos för t ex ränteutvecklingen, eftersom det uppenbart inte går alt förutsäga nya och okända händelser.

De finansiella flödena beror i slor utsträckning på den reala ekonomins utveckling. Den reala ekonomin ställer krav på att del finansiella systemet omfördelar kapital och risker. Ett stöd fören bedömning av belastningarna på det finansiella systemet och dess utveckling kan därför hämtas från de reala prognosemas resultat vad gäller finansiellt sparande för olika samhällssektorer. En sektors finansiella sparande är dess WÉ-Houpplåningsbe-hov. Men hänsyn måste också tas till flöden inom sektorerna och lill upplåning som görs för all kunna göra motsvarande utlåning. De sistnämnda transaktionerna utgör ingen netloefterfrågan på kapital, men gör att det finansiella systemet måste omfördela en större volym än annars.

Den offentliga sektorn har ställt stora anspråk på det finansiella systemet under 1980-lalet. Under senare år har dessa anspråk minskat. Av de reala, prognoserna framgår all den trenden kommer att bestå under de närmaste åren. Fram till 1990 beräknas statens positiva finansiella sparande sjunka något, socialförsäkringssektorn bedöms få ett i stort sett oförändrat sparande och kommunerna beräknas uppvisa ett mindre negativt finansiellt sparande. Detta innebär att den offentliga sektorns behov av att utnyttja kreditmarknaden inte ökar. Det ska emellertid understrykas att även om nettoupplåningsbehovet sjunker finns betydande stockar av finansiella skulder och tillgångar som måste hanteras. År 1988 hade staten ett positivt finansiellt sparande på närmare 15 miljarder kr. medan bruttoupplåningsbehovel var ca 130 miljarder kr. Stockarnas storlek förklarar del stora brulloupplåningsbehovet. Den sista december 1988 uppgick statsskulden till 607 miljarder kr. medan statens finansiella tillgångar var 276 miljarder kr.

Hushållens upplåning har ökat kraftigt sedan millen av 1980-lalel. En förutsättning har varit att krediimarknaden blivit mer lättillgänglig. En stor del av upplåningen har använts lill all öka de finansiella tillgångarna, men då en del har gått till konsumtion har det finansiella sparandel försämrats. Under 1989 och 1990 torde dock hushållens anspråk på kreditsystemet komma att minska. Dels kan det antas atl effekterna av det ökade kredilulbudd kommer att avklinga, dels pekar de reala prognoserna på en ökning av den reala disponibla inkomsten kombinerad med en dämpning av konsumtionen. Dessutom torde den kommande skattereformen fördyra hushållens upplåning.

Näringslivet har under de senaste åren haft en god lönsamhet, vilket tillsammans med det gynnsamma efterfrågeläget gjort att investeringarna ökat. I prognoserna förutses en viss dämpning både av vinster och investeringar fram lill 1990. Då utvecklingen av investeringarna, främst de direkta investeringarna utomlands, väntas bli förhållandevis starkare blir den sammantagna bedömningen att näringslivets finansiella sparande försämras.

Totalt kan det realt genererade behovet av kapilalförmedling mellan 96

samhällets sektorer förväntas minska under de närmaste åren. Bytesba-   Prop. 1988/89: 150 lansen, som definitionsmässigt är lika med nationens samlade finansiella   Bil. 1.1 sparande, väntas försämras något i år, men ligger nästa år kvar på ungefär samma nivå. Eftersom staten har som uttalad norm att inte öka sin nettoskuld mot utlandet kommer finansieringen av bytesbalansunderskotlet även i fortsättningen att ske genom den privata sektoms upplåning.

En lugnare internationell utveckling är viktig för stabiliteten på de svenska marknaderna. Finansieringen av bytesbalansunderskottet och den utestående utlandsskulden underlättas om de intemationella obalanserna minskar, vilket också kan förväntas leda till lägre valutarisker och ränterisker. Valutaregleringens omfattning har successivt minskats och därmed har de svenska marknadema öppnas ytterligare för konkurrens utifrån. I samma riktning verkar en eventuell anpassning till EG-områdels lagstiftning. Liksom på vammarknaderna kan det förväntas att en avreglering leder till ökad konkurrens och effektivitet, därmed ökar möjligheterna att låna och placera kapital samtidigt som kostnaderna sjunker. Della ställer ökade krav på de svenska finansiella företagen. Det har också skett förändringar i finansföretagens ägarstmktur och verksamhetsområden under senare år.

En tendens som kan komma att förstärkas under de kommande åren är att även andra låntagare än staten i ökad utsträckning går över till upplåning genom värdepapper som handlas på en marknad. Handeln med obligationer utgivna av bostadsfinansieringsinstitut är redan idag omfattande och det förekommer också viss handel med instmment utgivna av bl. a. kommuner och större företag. Potentialen för att ersätta traditionella lån med t.ex. obligationer torde vara betydande. För en låntagare har upplåning genom marknadspapper den fördelen att det direkta beroendet av en långivare försvinner och alt det blir lättare att ta upp elt lån då det placeras hos flera långivare. Detta är också fördelaktigt för en långivare. Dennes kreditrisk minskar genom att lånet sprids på flera långivare och genom att den enskilde långivaren enkelt kan lämna sitt åtagande genom att sälja sin fordran på marknaden. Därigenom kommer långivaren att kräva lägre ränta än eljest.

Tillkomsten av derivatmarknader (optioner, terminer etc.) har också gjort det möjligt att frikoppla innehavet från risken i en placering. Härigenom kan en placerare skydda sig t ex mot ett tillfälligt prisfall utan atl sälja tillgången ifråga. Tekniska och organisatoriska innovationer kommer sannolikt även framgent att göra marknadema effektivare. Exempelvis kommer elektroniska handelssystem att göra handeln säkrare och billigare, då hanteringen av fysiska värdepapper ersätts av noteringar på köparens och säljarens konton i systemet.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att efterfrågan på finansiella
tjänster främst bestäms av behovet av kapitalförmedling. Det rör sig här
både om nyupplåning och nyutlåning och om omplacering av stockar av
skulder och tillgångar. Om en ökad balans i sparandet kan uppnås minskar
belastningen på det finansiella systemet och dess stmktur torde förändras.
Stabiliteten i förväntningarna om den framtida utvecklingen spelar också
en central roll för volymutvecklingen. 97

7   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

En ökad intemationalisering kommer också att bidra till att förändra    Prop. 1988/89:150 den svenska kapitalmarknaden. Del gör även förändringar i lagstiftning    Bil. 1.1 och regelverk. Sannolikt kommer dessa faktorer atl innebära en ökad konkurrens och därmed en fortsatt stmkturomvandling.

Även om det behov av kapitalförmedling som kommer från den reala ekonomins utveckling minskar är det inte givet atl finansiellt motiverad upplåning och utlåning också sjunker. Skillnader i förväntad avkastning gör det förmånligt att låna upp medel som sedan placeras i en annan finansiell tillgång. Detta har en prisutjämnande effekt. Vidareutveckling av marknadsinstmment samt en ökad internationalisering främjar denna verksamhet. Också en ökad övergång till upplåning genom marknadspapper innebär att kapitalmarknaderna ökar i omfattning. Skulle exempelvis företag och kommuner i stor skala börja ersätta traditionella lån med marknadsupplåning kan stora volymer tillföras marknadema. Trots att de reala prognoserna implicerar krympande kapitalmarknader är utvecklingen ändå inte given. Andra faktorer kan bidra till marknademas tillväxt och därigenom ge stmkturomvandlingen ett annat förlopp.

98

Utvecklingen de första åren på 1990-talet

Bil. 1.1

12 Modellkalkyl för 1990- 1993 J; l''' '

Ett scenario för den ekonomiska utvecklingen i Sverige under perioden 1990- 1993 redovisas i detta kapitel. Det tillgängliga informationsunderlaget är emellertid inte tillräckligt för att utarbeta konjunkturprognoser i vanlig mening för en så här lång period, bl.a. är osäkerheten om den internationella utvecklingen för slor. Modellkalkylen skall ses som en av flera tänkbara utvecklingsvägar för svensk ekonomi. Den har sill värde främst genom att den genomförs inom en konsistent ram, där historiska erfarenheter tas tillvara. I de följande kapitlen redovisas känslighetsanalyser avseende pris- och löneökningstakten. Därutöver analyseras arbetskrafisuibud, produktivitetsutveckling och den offentliga sektorns utgiftsutveckling.

Beräkningarna av den ekonomiska utvecklingen för 1990—1993 har gjorts inom ramen för en konjunkturmodell, KOSMOS, som utvecklats av konjunkturinstitutet. Modellen innehåller ekonometriskt skattade samband för privat konsumtion, export av bearbetade varor lill OECD, import fördelad på varugrupper, efterfrågan på arbetskraft i industrin samt lönebildningen i olika sektorer. Kalkylerna har skett i flera beräkningsomgångar och kompletterats med exogena bedömningar.

Den inlernationella utvecklingen under de första åren på 1990-lalet behandlades i grova drag i kapitel 2. Den internationella konjunkturen förväntas försvagas något 1990 och 1991 för atl därefter vända, se tabell 12:1. Importprisökningen i 14 OECD-länder antages vara konstant under hela perioden. Råoljepriset antas vara oförändrat, 17 dollar per fat, under kalkylperioden. Inkomstskatteskalorna har förutsatts bli justerade så att den statliga inkomstskattens andel av hushållens nettoinkomster ligger kvar vid 1989 års nivå vid inkomstökningar på upp till 4% per år. Vid högre inkomstökning leder progressivilelen i skattesystemet till att inkomstskatten som andel av hushållens nettoinkomster ökar. I skatteberäkningarna har ej tagits hänsyn till den aviserade skattereformen. Viss hänsyn har dock tagits till de förändringar i ekonomiskt beleende som den aviserade skattereformen kan tänkas leda till. I modellkalkylen har också beaktats de nu föreslagna åtgärderna för att dämpa överhettningen i ekonomin.

I modellkalkylen analyseras den ekonomiska utvecklingen under förutsättning att löne- och prisbildningen sker enligt mönster som ges av hislo-

Tabell 12:1 Utvecklingen i 14 OECD-länder 1989-1993

Procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992	1993
BNP-tillväxt Sammanvägd import av bearbetade varor' Importpris för bearbetade varor'	3,0 6,0 . 3,3	2,5 5,5 3,0	2,25 5,0 3,0	2,5 5,5 3,0	3,0 7,0 ,   3,0

' Sammanvägda efter ländernas betydelse för svensk export.

Källa: Finansdepartementet. 101

Tabell 12:2 Löne-och prisutveckling 1989-1993

Procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992	1993
Timlön	7,0	7,0	6,0	5,0	5,0
KPI årsgenomsnitt	7,2	5,7	4,4	3,7	3,7
Exportpris	7,0	4,6	3,9	3,3	3,3
Relativpris för export av
bearbetade varor till
14 OECD-länder	3,1	1,4	1,0	0,3	0,0

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källa: Finansdepartementet.

riska beteendesamband. De viktigaste antagandena bakom de lönefunktioner som använts är att den konkurrensutsatta sektorn är löneledande saml alt löneandelen av förädlingsvärdet i denna sektor på lång sikt är en funktion av arbetslösheten. Det finns dock indikationer på att förhållandet mellan löneökningstakl och arbetslöshet ändrats under 1980-talets senare år. Timlönen har de senare åren ökat med omkring 7% trots relativt god BNP-tillväxt och en arbetslöshetsnivå under 2%. Vid beräkningen av limlönerna i modellkalkylen har hänsyn tagits till denna utveckling med lägre limlöneökningar vid en given arbetslöshetsnivå. På kort sikt påverkar även inflationstakten och förändringar av inkomstskatten löneökningstakten. Det höga kapacitelsutnytljandet och den låga arbetslösheten i ekonomin leder till att löneökningarna beräknas bli 7% 1990, se tabell 12:2. Den inhemska konjunkturavmaltningen i kombination med successivt stigande arbetslöshet under hela perioden leder dock lill en relativt snabb anpassning nedåt av löneökningstakten tifl omkring 5% 1992-1993.

Den avlagande löneökningslakten i kombination med all arbetskraftsbristen i ekonomin beräknas minska medför att även prisökningstakten avlar. Dessutom medför de nu föreslagna tillfälliga höjningarna av mervärdeskatten och arbetsgivaravgifterna under del av 1989 och 1990 en tillfällig uppgång i konsumentpriserna. Skälen lill att konsumentpriserna ökar mer än exportpriserna är att de svenska producenterna förväntas sänka sina vinstmarginaler på exportmarknaden relativt hemmamarknaden för att kompensera sig för sin försämrade konkurrenskraft saml all de utländska exportörerna väntas ta ut ett högre pris på den svenska marknaden.

Den försämrade konkurrenskraften kommer till uttryck i utvecklingen av relativpriset för export av bearbetade varor. År 1990 beräknas de svenska exportpriserna stiga en procentenhet mer än det genomsnittliga importpriset i OECD-länderna. Först i slutet av perioden beräknas de svenska exportprisernas ökningslakt ha kommit ned i nivå med våra viktigaste konkurrentländer.

BNP-tillväxten beräknas bli ca 1,3% per år i genomsnirt, med en avmattning 1990 och 1991 som följs av en uppgång 1992 och 1993, se tabell 12:3. Nedgången 1990 och 1991 beror främst på au den inhemska efterfrågan försvagas. Sjunkande lönsamhet till följd av de höga löneökningarna 1989-1990 medför atl investeringstillväxlen avlar. Konjunkluruppgång-

102

Tabell 12:3 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1989 — 1993

1980 års priser, procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

	1989	1990	1991	1992	1993
BNP	1,6	0,9	1,2	1,5	1,7
Import	5,2	3,2	■   4,2	4,0	4,5
Tillgång	2,5	1,5	2,1	2,2	2,5
Privat konsumtion	0,8	0,5	1,7	2,0	2,0
Offentlig konsumtion	1,6	1,5	1,0	1,0	1,0
Bruttoinvesteringar	4,0	0,0	1,5	1,7	2,0
därav industrin	10,0	1,9	2,4	4,4	4,4
Lagerinvesteringar'	0,4	0,2	0,1	-0,1	0,0
Export	3,8	3,4	3,4	3,8	4,5
Användning	2,5	1,5	2,1	2,2	2,5
Inhemsk efterfrågan	2,1	0,9	1,6	1,6	1,7
Arbetslöshet, proceni	1,5	1,8	2,0	2,1	2,2
Real disponibel inkomst	1,6	1,1	3,1	2,0	1,8
Bytesbalans, miljarder kr,
löpande priser	-17,0	-15,5	-17,9	-23,4	-26,1
Finansiellt sparande i
offentlig sektor, miljarder
kr., löpande priser	38,0	28,5	11,6	8,7	9,2

' Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartementet.

en 1992- 1993 förklaras främst av att exporten beräknas öka starkt dessa år. Exportökningen beror dels på en starkare världsmarknadstillväxt, dels på en mer förmånlig utveckling av relativpriset; det senare en konsekvens av alt löneökningstakten i Sverige förväntas närma sig den i omvärlden.

Den beräknade utvecklingen för importen och exporten innebär alt Sverige förlorar marknadsandelar under hela perioden på såväl hemma-som exportmarknaden. Importen av bearbetade varor beräknas i genomsnitt stiga med drygt 2% mer än den importvägda efterfrågan av bearbetade varor. Beträffande exporten av bearbetade varor så beräknas andelsförluslerna uppgå lill 1,4% 1990 och i genomsnitt 1 % per år 1991-1993.

Överskottet i handelsbalansen beräknas öka under kalkylperioden, från 35,7 miljarder kr. 1990 rill 38,5 miljarder kr. 1993, se tabell 12:4. Denna förbättring av handelsbalansen sker trots att importen av varor i fasta priser ökar snabbare än exporten av varor. Förbättringen av handelsbalansen 1990— 1991 beror på ett förbättrat bytesförhållande gentemot omvärlden, eftersom de svenska exportpriserna antas öka mer än importprisema. Denna prisutveckling leder emellertid till förluster av marknadsandelar både på den inhemska och utländska marknaden för svenska företag.

Tabell 12:4 Bytesbalans 1989-

Miljarder kr., löpande priser

1993

	1989	1990	1991	1992	1993
Handelsbalans	29,9	35,7	38,5	37,0	38,5
Tjänstebalans ■ Transfereringsbalans därav räntenetto	-11,3 -35,6 -28,4	-12,3 -38,9 -31,1	-13,0 -43,4 -35,2	-13,5 -46,9 -38,1	-14,0 -50,6 -41,4
Bytesbalans	-17,0	-15,5	-17,9	-23,4	-26,1

103

Källa: Finansdepartementet.

Trots den relativt starka utvecklingen av handelsbalansen, beräknas Prop. 1988/89:150 bytesbalansen försvagas under kalkylperioden, i -ån ett beräknat under- Bil. 1.1 skott på 17 miljarder kr. 1990 förväntas underskottet öka till 26 miljarder 1993. Ökningen av bytesbalansens underskott kan till stor del förklaras av ett försämrat räntenetto mol utlandet. Räntenettot väntas sjunka med ca 13 miljarder kr. under perioden. Tjänstebalansen beräknas försvagas med ca 2,5 miljarder kr. även 1990—1993. Tjänsteimporten i fasla priser beräknas öka med i genomsnitt 3,5% per år, vilket är 0,5 procentenheter mer per år än vad tjänsteexporten ökar.

Efter en stark investeringsutveckling under perioden 1984—1989 förväntas investeringskonjunkturen mattas av 1990. Bmttoinvesteringama stagnerar under 1990 för att sedan gradvis komma upp i en ökningstakt på 2,0% 1993. Avmallningen i början av perioden förklaras huvudsakligen av att det höga inhemska kostnadslägel under slutet av 1980-talet kan förväntas börja reducera företagens vinstmarginaler, vilket beräknas minska deras investeringsvilja. Den höga löneökningstakten antas även påverka företagens förväntningar om den framtida kostnadsutvecklingen, vilket också kan antas verka dämpande på investeringsviljan. De relativt låga investeringarna 1992—1993 förklaras av de under 1990—1991 fortsatt relativt höga löneökningarna samt av att den avmattning som beräknas ske både på den inhemska och utländska marknaden försämrar näringslivets lönsamhet. Eftersom prisökningstakten beräknas avta under perioden, kommer realräntan successivt att stiga vilket också har en återhållande effekt på investeringsutvecklingen.

Industrins maskininvesteringar beräknas öka mer än byggnadsinvesteringarna eller med i genomsnitt 4% per år perioden 1990— 1993. Ökningen beräknas ske främst mot slutet av perioden, då industrins kostnadsläge väntas bli bättre och konjunkturen beräknas vända uppåt. Industrins byggnadsinvesleririgar beräknas stagnera de två första åren för att sedan öka med 2% per år. Efter en kraftig uppgång i bostadsinvesteringarna 1987—1989 förväntas dessa ligga kvar på i stort sett oförändrad nivå hela perioden. De offentliga investeringarna beräknas öka med i genomsnitt 1,4% per år 1990— 1993. Den lagerneddragning som pågått under i stort sett hela 1980-talet bedöms upphöra 1990. Avmallningen i efterfrågetillväxlen torde leda lill en viss ökning av lagren 1990—1991. Lagerökningen väntas avta i slutet av perioden, som en följd av den ökande efterfrågan och höga realräntan.

Löne- och prisutvecklingen i modellkalkylen innebär en oförändrad reallön 1990 och ökande reallöner under åren 1991 — 1993. Den reala timlönen beräknas därmed öka med i genomsnitt 1,2% per år under 1990—1993 och den reala disponibla inkomsten med i genomsnitt 2,0% per år.

De åtgärder som nu föreslås, antas medföra att den privata konsumtio
nen under 1989 bara ökar med 0,8% och under 1990 med 0,5%. Det finns
även andra faktorer som talar för ell ökat sparande i hushållssektorn de
kommande åren. Efler den starka konsumtionslillväxlen under 1980-talets
andra hälft, kan en viss mättnad tänkas ha uppstått särskilt när del gäller
konsumtionen av varaktiga varor. Den anpassning av hushållens tillgångar . '0

och skulder som skedde efter kreditmarknadens avreglering och som resul- Prop. 1988/89: 150 terade i ökad skuldsättning för hushållens del beräknas vara avslutad vid Bil. 1.1 1990-talets början. I ställd väntas den ökade skuldsättningen som tar sig uttryck i ökade utbetalningar för räntor och amorteringar leda till ett ökat hushållssparande. Även den kommande skattereformen bör öka hushållssparandet. Hushållens nettosparkvot beräknas förbättras med 2,0 procentenheter mellan åren 1989— 1991, för alt därefter ligga på en nivå av ca — 0,7% av hushållens disponibla inkomster fram till 1993. Den privata konsumtionen skulle därmed komma att stiga med i genomsnitt 1,6% under perioden.

Den offentliga konsumtionen bedöms öka med i genomsnitt 1,0% per år. Till grund för denna bedömning ligger ett antagande om atl den kommunala konsumtionen ökar med 1,5% per år 1990- 1993, medan den statliga konsumtionen väntas minska något.

Arbetskrajisutbudet i personer bedöms under perioden 1990—1993 kunna öka med ca 30 000 personer per år. Vid denna bedömning tas hänsyn till befolkningens storlek och ålderssammansättning, en förväntad ökning av arbetskraftsdeltagandet samt ett tillskott i form av nelloinvandring. Dock måste även hänsyn las till hur sysselsättningen påverkar arbetskraftsutbudet. När sysselsättningen ökar snabbt bmkar det normalt medföra också ett högre arbetskraftsdeltagande och vice verca. Här har antagits att den gradvis ökande arbetslösheten medför en något mindre ökning av arbels-kraftsutbudet mot slutet av perioden, se tabell 12:5.

Sysselsättningsökningen i antal personer beräknas bli 0,5% 1990 för att sedan avla och ligga på i genomsnitt 0,5% per år 1991 — 1993. Den i förhållande till den beräknade produktionsökningen, relativt svaga sysselsättningsökningen 1992-1993 beror på att produktiviteten inom främst industrin beräknas öka. Den beräknade utvecklingen av arbetskraftsutbud och sysselsättning ger en gradvis ökning av arbetslösheten under hela perioden, från 1,8% 1990 till 2,2% 1993.

Diagram 12:1 visar hur olika efterfrågekomponenler och BNP beräknas växa under de två perioderna 1986-1989 och 1990-1993. Där framgår att BNP-tillväxten under modellkalkylens år förväntas bli lägre än vad den har varit under de senaste åren och innevarande år. BNP-tillväxten kan delas upp i bidrag från konsumtionstillväxt och kapitalbildning. Kapitalbildning utgörs av summan av de inhemska totala investeringarna och netloexporten. Om BNP i stor utsträckning används lill kapitalbildning

Tabell 12:5 Arbetskraftsutbud, sysselsättning och arbetslöshet 1989-1993

Procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992	1993
Arbetskraftsutbud
i antal personer	0,9	0,7	0,7	0,6	0,5
Sysselsättning
i antal personer	1,0	0,5	0,5	0,6	0,4
Arbetslöshet, procent
av arbetskraften	1,5	1,8	2,0	2,1	2,2

Källa: Finansdepartementet. 105

innebär det att den möjliga framtida konsumtionen blir högre. Som framgår av diagram 12:1 beräknas en del av tillväxten användas till kapitalbildning under perioden 1990—1993, vilket är en skillnad jämfört med perioden 1986— 1989 när mer än hela tillväxten användes till konsumtion.

Prop. 1988/89:150 BiL 1.1

Diagram 12:1    Tillväxten och dess användning 1986 — 1993

Förändring i procent av BNP föregående år Årliga genomsnitt, 1980-års priser

1.5

Nettoexport

G Investeringar QD  Konsumtion

0.5

BNP

0.5

1986-1989

Källa: Finansdepartementet

1990-1993

Investeringskvoten (uttryckt som summan av bmttoinvesleringar och lagerinvesteringar i procent av BNI) beräknas vara i stort sett oförändrad under perioden 1989— 1993, se diagram 12:2. Bmttosparkvolen beräknas sjunka en halv procentenhet under perioden 1990-1993. Detta medför sammantaget att bytesbalansen, som definitionsmässigt är lika med ett lands totala finansiella sparande, försämras från ca —1,4% 1989 till ca -1,8% 1993, som andel av BNI. För att förhindra att produktionen vid mitten av 1990-talet åter hämmas av kapacitetsrestriktioner, krävs att invesleringskvoten ökar mer än i modellkalkylen. För att en sådan investeringsökning skall kunna genomföras utan ökad utlandsupplåning, krävs emellertid även ett högre bmttosparande än i modellkalkylen.

Den offentliga sektoms finansiella sparande beräknas minska under kalkylperioden, se tabell 12:6. Det försämrade sparandet beror främst på ökade utgifter. Under perioden byggs föräldraförsäkringen ut, pensionema beräknas öka till följd av ATP-systemets successiva genomförande och den ökande arbetslösheten i modellkalkylen beräknas leda till högre kostnader för arbetsmarknadspolitiken.

Företagens finansiella sparande beräknas förbättras under perioden. Det beror på den relativt svaga investeringsutvecklingen i kombination med

106

Diagram 12:2   Bruttosparande, investeringar och bytesbalans 1989 — 1993

Procent av BNI 21

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

20

Investeringar

19

Bruttosparande

18

- -1

Bytesbalans

17

1989

1990

1991

1992

-2

1993

Anm.: Vänsterskala: bruttosparande och investeringar. Högerskala: bytesbalans. Bytesbalansen definitionsmässigt är lika med skillnaden mellan bruttosparande och investeringar

Källa: Finansdepartementet

att företagens ränteinkomster beräknas öka. Förbättringen motverkas i viss mån av att vinstnivån väntas sjunka relativt det förväntat höga vinstläget 1989. En annan faktor som motverkar en ytterligare förbättring av det finansiella sparandet hos företagen är att företagens återinvesterade vinstmedel i utlandet ej bokförs som inkomst i bytesbalansen, vilket får ökad betydelse under perioder då företagens utlandsinvesteringar är stora. Hushållens finansiella sparande väntas fc'rbällras med ca 7 miljarder kr. under perioden. Det är ändå negati t sa ■     ra år.

Tabell 12:6 Finansiellt sparande 1989-

Miljarder kr., löpande priser

1993

1989

1990

1991

1992

1993

Offentlig sektor

Hushåll

Företag

Bytesbalans

38,0	28,5	11,6	8,7   .	9,2
-15,1	-13,0	-  4,5	-  4,6	-  6,1
-39,9	-31,0	-25,0	-27,5	-29,2

-17,9

-23,4       -26,1

-17,0       -15,5

Källa: Finansdepartementet

107

13  Lönebildning Prop. 1988/89:150

13.1 Höga löneökningar — varför har det inte gått sämre?

De svenska lönekostnaderna har stigit snabbt i förhållande till omvärlden. De senaste åren har de årliga löneökningarna i genomsnitt varit ca 3 procentenheter högre än i våra viktigaste konkurrentländer. Samtidigt har också de svenska konsument- och exportpriserna ökat snabbare än i övriga industriländer. Exportandelarna på de utländska marknaderna har stagnerat eller fallit. Trots detta har utvecklingen för den svenska ekonomin varit gynnsam. Arbetslösheten är rekordlåg och industrin producerar vid i det närmaste full kapacitet.

Det är väsentligt all klarlägga varför den ekonomiska utvecklingen varit så pass god trots den snabba försämringen av svenskt näringslivs relativa kostnadsläge. Inte minst framstår denna uppgift som central mot bakgrund av att det i senare års treårskalkyler och långtidsutredningar har varnats för att alltför snabba löneökningar hotar den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.

Inledningsvis bör del dock påpekas att den ekonomiska utvecklingen inte lill alla delar har varit så gynnsam. Tillväxten i ekonomin är, både jämfört med andra länder och i ett historiskt perspektiv, relativt låg. Även om investeringarna de senaste åren ökat snabbt finns det mycket som talar för atl den konkurrensutsatta sektorn fortfarande är för liten; exempelvis är bytesbalansens saldo negativt vid full sysselsättning. Tillväxten i kapitalanvändningen har också varit låg i förhållande till sysselsättningsökningen. Kapitalintensiteten, dvs kapitalanvändningen per arbetad timme, har med andra ord vuxit långsamt. Bland annat av della skäl ökar produktiviteten och därmed tillväxten också långsamt.

Bättre bytesförhållanden

Sveriges bytesförhållande i varuhandeln, dvs relationen mellan export-och importprisutvecklingen för varor, har förbättrats med 10,6% sedan 1984. Ett förbättrat bytesförhållande innebär att landets reala inkomsler stiger. En given exportvolym kan med andra ord finansiera en större importvolym än tidigare. Det bör emellertid observeras att snabbt stigande exportpriser (och därmed ett förbättrat bytesförhållande) kan bero på att de inhemska kostnaderna stigit snabbt. I så fall har konkurrenskraften försämrats, vilket på sikt minskar efterfrågan på svenska produkter och medför alt svenskt näringsliv förlorar marknadsandelar.

Mellan åren 1984 och 1988 var handelsbalansen i stort sett oförändrad i löpande priser, trots försämrad konkurrenskraft och tappade marknadsandelar, se tabell 13:1. Bakom detta ligger just ett förbättrat bytesförhållande, en uppgång av exportpriserna i förhållande till importpriserna. Netloexporten minskade nämligen kraftigt i volym. Trots att netloexporten krympt volymmässigt har alltså den s k terms-of-trade effekten medfört totalt sett oförändrade realinkomster från utrikeshandeln.'

' Terms-of-trade eifekten mäter bidraget till nationalinkomsten från förändringar i

bytesförhållandet. 108

Tabell 13:1 Handelsbalansen 1984 och 1988 uppdelad på sektorer.

Miljarder kronor.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1984

1988

Differens

Handelsbalans:

Löpande priser

1980 års priser

1980 års priser inkl. terms-of-trade elfekt därav: terms-of-trade elfekt

Bearbetade varor (saldo):

Löpande priser

1980 års priser

1980 års priser inkl. terms-of-trade effekt därav: terms-of-trade effekt

Råvaror (saldo):

Löpande priser 1980 års priser

Oljeprodukter (saldo):' Löpande priser 1980 års priser

Skogsindustri (.saldo):' Löpande priser 1980 års priser

24,2 18,6	25,1 0,3	0,9 18,3
16,4 2,2	17,0 17,3	0,6 19,5
39,2 26,0	32;3 12,5	-  6,9 -13,5
27,2 1,2	19,9 7,4	-  7,3 6,2
17,6 9,3	-  8,0 -13,3	9,6 -  4,0
27,3 16,1	-12,0 -17,5	15,3 -   1,4
38,4 25,3	49,2 26,2	10,8 0,9

' Råolja och petroleumprodukter.

 Trävaror, massa, samt papper, papp och träfiberplattor.

Källa: Statistiska centralbyrån.

De reala inkomsterna från handeln med bearbetade varor har dock inte ökat. Handelsbalansens saldo för bearbetade varor har minskat både i reala och nominella termer. Exportpriserna har emellertid stigit ca 4,8% snabbare än importpriserna, varför saldot i nominella termer inte minskat lika kraftigt som i reala termer. Terms-of-trade vinster på 6 miljarder kr. i 1980 års priser innebär emellertid i della fall — för de bearbetade varorna — troligen inte några bestående välfärdsvinster, eftersom de i slor utsträckning avspeglar högre kostnader med åtföljande marknadsandelsförluster.

Däremot har handelsbalansen för råvaror utvecklats mer entydigt positivt. Inte heller i detta fall är emellertid volymeffekten positiv. Även för råvaror är det prisutvecklingen som gynnat svensk handel. Priserna på produkter från svensk skogsindustri har stigit, samtidigt som oljepriserna gått ned kraftigt. Dessa förändringar i bytesförhållandena är emellertid gynnsamma eftersom de avser varor vars priser bestäms på den internationella marknaden. I allmänhet avspeglar därför inte stigande exportpriser på denna typ av varor en försämrad konkurrenskraft. Handelsbalansen för råolja och petroleumprodukter har förbättrats med 15 miljarder kr. mellan 1984 och 1988 samtidigt som den för skogsindustrin har ökat med 11 miljarder kr. Sammantaget innebär detta att prisutvecklingen medfört att handelsbalansen förbättrats med drygt 25 miljarderkr.

109

Trots de gynnsamma priseffeklerna har handelsbalansens utveckling    Prop. 1988/89: 150 givit dl negativt bidrag till den ekonomiska tillväxten. Det är nämligen    Bil. 1.1 volymutvecklingen som avgör storleken på detta bidrag. Däremot har effekterna på den inhemska realinkomstutveckllngen dolts av de förbättrade bytesförhållandena.

Hög tillväxt i omvärlden

Det är inte bara priserna i utrikeshandeln som utvecklats förmånligt. I förhållande till gjorda beräkningar har den faktiska exporttillväxten överträffat prognoserna med bred marginal. Delta har flera förklaringar.

Den viktigaste förklaringen är att den svenska exportmarknaden vuxit snabbt. Mellan 1986 och 1988 var tillväxten 4,5 procentenheter högre än vad som antogs i Långtidsutredningen 1987. Detta har bidragit till att exporten av bearbetade varor ökade med så mycket som 8,6% jämfört med beräknade 5,1 %. 4,6 procentenheter av prognosfelet kan hänföras lill underskattningen av världsmarknadstillväxlen. Å andra sidan har försämringen i konkurrenskraften blivit större än beräknat. Om löneökningarna hade begränsats till den antagna ökningstakten på 5,9% (i stället för 7,2% som blev del faktiska utfallet) skulle exporten ha ökat ca 3 procentenheter snabbare, enligt det samband som utnyttjades vid exportberäkningarna.

Statistiska studier av exportbeteendet har i allmänhet visat att svenskt näringsliv förlorar marknadsandelar även vid oförändrade relativpriser. Utvecklingen de senaste åren antyder emellertid att exporten utvecklas bättre än vad sådana exportsamband prognosticerar. Detta skulle möjligen kunna förklaras av att en del av de samband som utnyttjats har haft statistiska brister. Troligen har emellertid också stmkturomvandlingen i svenskt näringsliv medfört att svenska produkter blivit bättre anpassade till den internationella marknaden.

Även konstruktionen av den svenska valulakorgen kan ha gynnat svensk export. Detta beror på att när dollarn deprecieras gentemot de andra stora valutorna, t ex D-mark och yen, deprecieras även den svenska kronan mol dessa, eftersom dollarns vikt i valutakorgen är betydande.

Konsekvenserna av detta är atl de branscher som konkurrerar med länder vars valuta under senare år apprecierats i förhållande till dollam vunnit i konkurrenskraft. Samtidigt förlorar emellertid branscher som tecknar sina kontrakt i dollar, såsom skogs- och bilindustrin, på denna utveckling. Den samlade effekten på den totala svenska exporten och importen är därför egentligen försumbar om vikterna i riksbankens valutakorg korrekt återspeglar vårt konkurrensmönsler. Men om nu utvecklingen under senare år varit sådan att skogsindustrins priser ändå stigit och bilindustrin kunnat sälja allt man producerat med goda vinster kan förändringarna i valutakurserna under just dessa år ha varit gynnsamma för svensk ekonomi. På litet längre sikt är hållbarheten i en förklaring av denna typ däremot tveksam.

110

Tabell 13:2 Bidrag till efterfrågetillväxten. Prop. 1988/89: 150

Procent av föregående års BNP Bil. 1.1

	1980-1982	1982-1984	1984-1988
Konsumtion	0,6	0,4	2,1
Privat konsumtion	0,2	-0,1	1,7
Oifentlig konsumtion	0,5	0,5	0,4
Kapitalbildning	-0,4	2,8	0,2
Investeringar	-1,7	0,8	0,9
Nettoexport	1,3	2,1	-1,1
Summa BNP	0,3	3,2	1,9

Källa: Statistiska centralbyrån

Inhemsk efterfrågetillväxt

Som tidigare konstaterats har handels- och tjänstebalansens bidrag till efterfrågetillväxten varit negativt. Under perioden 1984— 1988 var bidraget -1,1%, se tabell 13:2. Endast tack vare investeringsuppgången blev bidraget från kapitalbildningen i sin helhet inte negativt. Det är i stället konsumtionen, huvudsakligen den privata konsumtionen, som har genererat efterfrågetillväxten. I genomsnitt växte den inhemska efterfrågan med 3,0% under denna period, jämfört med en BNP-tillväxt på 1,9%. Den inhemska efterfrågan steg exempelvis 1,4 procentenheter snabbare än vad som beräknades för perioden 1986-1988 i Långtidsutredningen 1987.

Även om det största bidraget till den inhemska efterfrågetillväxten kommer från den privata konsumtionen, underskattade beräkningama för 1986—1988 även den offentliga konsumtionstillväxten. Denna ökade med 2,7% mot beräknade 1,5%. Detta kan synas antyda en mer expansiv finanspolitik än vad som fömtsättes i kalkylema, men en bedömning av finanspolitikens effekter måste också ta hänsyn till transfereringarnas och skatteintäktemas utveckling samt kapacitetsutnyttjandet.

Den offentliga sektoms finansiella sparande beräknades bli — 11 miljarder kr. 1988 i Långtidsutredningen 1987. Utfallet för detta år blev i stället + 33 miljarder, dvs en skillnad på 44 miljarder kr. Denna förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande skulle kunna lyda på all finanspolitiken i själva verket fick en stramare inriktning än beräknat. Eftersom tillväxten och även kapacitetsutnyttjandel blev väsentligt högre, blev emellertid även skatteintäktema större, vilket till stor del förklarar det högre finansiella sparandet.

Kanske kan utvecklingen under senare år beskrivas som att förbättringen av bytesförhållandet och den snabba intemationella tillväxten — genom sitt bidrag till nationens realinkomster — gjort en förhållandevis snabb konsumtionsökning möjlig utan alltför stora underskott i bytesbalansen. Därmed har tillväxten i ekonomin och sysselsättningen tillåtits öka väsentligt snabbare än beräknat. Den höga inhemska efterfrågetillväxten har samtidigt medfört en snabb ökning av importen som, trots en snabb exporttillväxt, resulterat i ett totalt sett negativt bidrag till efterfrågeutvecklingen från utrikeshandeln.

Eftersom kapacitetsutnyttjandel varit högt har det höga inhemska efter
frågetrycket dessutom trängt undan en del av exporten. Näringslivet har 111

kunnat få en tillräcklig efterfrågan utan att tvingas söka sig ut på export-   Prop. 1988/89:150 marknaden. Della kan i kombination med den snabba kostnadsutveck-   Bil. 1.1 lingen ha bidragit till förluster av marknadsandelar.

13.2 Utvecklingen 1990-1993

Mot bakgmnd av utvecklingen de senaste åren är det relevant att ställa frågan om svensk ekonomi även framdeles kan klara en högre inflation än i omväriden med bibehållen tillväxt och hög sysselsättning eller om den gynnsamma utvecklingen kommer att brytas vid fortsatt hög pris- och löneökningslakt.

Enligt i stort sett alla internationella bedömningar är det inte rimligt att räkna med ytterligare oljeprisfall. Det mesta tyder i stället på att oljepriserna kommer att visa en stigande tendens. Den internationella tillväxten bedöms också dämpas något. En fortsatt draghjälp från omväriden kan därför inte förväntas motverka marknadsandelsförlusterna i den utsträckning som varit fallet under senare år. Tillsammans med det faktum att en betydande del av det kostnadsförsprång som följde med devalveringarna nu är försvunnet talar detta för att en fortsatt högre inflationstakt kan få ett förhållandevis snabbi genomslag på produktion och sysselsättning. Även om det naturligtvis inte är uteslutet att nya gynnsamma omständigheter kan inträffa under de kommande åren, är det inte lämpligt att basera viktiga ekonomiska beslut på sådana förhoppningar.

I dd följande presenteras två scenarier för den svenska ekonomiska utvecklingen. Det ena fömtsätter en löneökningstakl av samma storleksordning som i omvärlden, dvs ca 4 procent. Mot detta kontrasteras en utveckling där lönema antas öka med 7 procent och där någon anpassning nedåt under perioden — på dd vis som sker i modellkalkylen — inte kommer till stånd. Den valda ökningstakten i della senare altemativ överenstämmer i stort med den genomsnittliga ökningstakten de senaste åren.

4% löneökningar 1990- 1993

Den samlade produktionen beräknas i alternativet med 4% löneökning per år kunna växa med knappt 2% i genomsnitt per år under fyraårsperioden 1989-1993, se tabell 13:3. En viss avmattning bedöms, precis som i modellkalkylen, äga rum kring 1990.

1 modellkalkylen i föregående kapitel växer emellertid produktionen ännu långsammare eftersom en sämre lönsamhet, lill följd av en högre löneökningstakt, ger långsammare investeringstillväxt.

Investeringarna beräknas öka med knappt 3 % i genomsnitt per år under perioden. De ökar också snabbare mot slutet av perioden, eftersom behovet av kapacitetsutbyggnad då tilltar. Vinstutvecklingen blir med den antagna löneutvecklingen god och förenlig med den kalkylerade investeringstillväxten.

112

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1   .

Tabell 13:3 Försörjningsbalans 1990—1993 och vissa nyckeltal. Löneökningarna antas bli 4% årligen under perioden 1990-1993.

Procentuell förändring från föregående år. 1980 års priser.

1990

1991

1992

1993

Medelvärde

Försörjningsbalans:

BNP

Import

Tillgång

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar

därav: industri Lagerförändring.' Export Användniitg

Vissa nyckeltal:' Världsmarknadstill växt- Exportpriser, bearbetade varor Relativpris, bearbetade varor Konsumentpris Disponibel inkomst Bytesbalans, miljarder kr. Produktivitet, näringslivet Arbetslöshet, % av arbetskraften

1,0	1,6	2,0	2,5	1,8
3,1	4,2    ■	4,8	5,4	4,4
1.6	2.3	2.8	3.3	2.5
0,5	1,5	2,0	2,2	1,6
1,5	1,0	1,0	1,0	1,1
0,0	2,5	3,5	4,0	2,5
4.0	2,4	9,0	9,2	7,1
0,2	0,1	-0,1	0,0	0,1
3,5	4,0	4,9	6,0	4,6
1.6	2.3	2.8	3.3	2.5
5,1	5,0	5,5	7,0	5,7
4,2	2,5	2,5	2,4	2,9
1,2	-0,5	-0,5	-0,6	-0,1
6,0	2,0	3,0	3,0	3,5
1,8	2,3	2,2	2,1	2,1
14,9	-16,9	-18,9	-17,8	-17,1
0,6	1,3	1,4	1,8	1,3
1,7	1,7	1,7	1,7	1,7

' Procent av föregående års BNP.

 Sammanvägd import av bearbetade varor för 14 OECD länder.

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet.

Exporten beräknas öka med 4,6% i genomsnitt per år under perioden. Exportlillväxten blir emellertid snabbast mot slutet av perioden, till följd av en högre internationell efterfrågetillväxt och förbättrad konkurrenskraft, som får full effekt försl med en viss tidseftersläpning. Jämfört nied modellkalkylen beräknas exporten öka drygt 1 procentenhet snabbare 1992—1993, till följd av att den inhemska prisökningslakten snabbare anpassas lill den som råder i omvärlden.

Bytesbalansen blir fortsall negaliv, vilket förklaras av atl den höga investeringstillväxlen inte kompenseras av en motsvarande uppgång i det finansiella sparandet. Relativprisutvecklingen medför dock ökade marknadsandelar och en exportlillväxl på 6% mot slutet av perioden. Trots detta blir bytesbalansens saldo mot slutet av perioden lägre än i modellkalkylen. Del totala sparandet är emellertid högre i detta fall beroende på all investeringarna växer snabbare.

7% löneökningar 1990- 1993

1 det andra alternativet förutsätts löneökningarna bli 7% per år under 1990-1993. Snabbare löneökningar medför en högre inflationstakt och därmed försämrad konkurrenskraft, se tabell 13:4. Exportlillväxten blir till

113

8   Riksdagen 1988/89. I saittl. Nr 150. Bilaga 1.1

följd av delta långsammare. BNP-llllväxten beräknas bli 1,0% i genomsnitt för perioden, med en bottennotering på 0,9% 1993.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 13:4 Försörjningsbalans 1990 — 1993 och vissa nyckeltal. Löneökningarna antas bli 1", perioden 1990-1993.

Procentuell förändring från föregående år. 1980 års priser.

årligen under

1990

1991

1992

1993

Medelvärde

Försörjningsbalans:

BNP

Import

Tillgång

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar

därav: industri Lagerförändring' Export

Användnittg

Vissa nyckeltal: Världsmarknadstillväxt Exportpriser, bearbetade varor Relativpris, bearbetade varor Konsumentpris Disponibel inkomst Bytesbalans, miljarder kr. Produktivitet, näringslivet Arbetslöshet, % av arbetskraften

0,9	1,1	1,0	0,9	1,0
3,2	4,1	3,9	4,5	3,9
1,5	1.9	1,8	2,0	1,8
0,5	1,9	1,7	1,8	1,5
1,5	1,0	1,0	1,0	1,1
0,0	0,7	1,2	1,2	0,8
0,9	-0,2	2,0	2,0	3,1
0,2	0.1	0,0	0,0	0,1
3,4	3,1	2,8	3,4	3,2
1,5	1,9	1,8	2,0	1,8
5,1	5,0	5,5	7,0	5,7
4,3	4,1	4,3	4,2	4,2
1,3	1,0	1,3	1,2	1,2
7,0	4,0	5,2	5,2	5,4
2,2	2,4	1,9	1,9	2,1
15,5	-17,8	-24,1	-31,7	-22,3
0,6	1,3	0,9	0,9	0,9
1,8	2.0	2,3	2,6	2,2

' Procent av föregående års BNP.

 Sammanvägd import av bearbetade varor för 14 OECD länder.

Källa: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet.

Höga löneökningar medger i början av perioden en något snabbare reallöne- och konsumtionstillväxt än i alternativet med 4% löneökningar. Den långsamma produktionstillväxten medför emellertid att konsumtionens ökningslakt avlar för all mot slutet av perioden öka med 1,8 % per år.

Efter hand medför de i förhållande till konkurrentländerna snabba löneökningarna att vinstmarginalerna krymper. Detta medför att investeringsverksamheten avlar. Ökningstakten beräknas i genomsnitt bli så låg som knappt 1 % under perioden. Förlorade marknadsandelar och därmed långsam efterfrågetillväxt är också en viktig bidragande orsak till den långsammare investeringstillväxlen;

Till följd av sämre lönsamhet och långsammare tillväxt i ekonomin stiger arbetslösheten till 2,6% 1993.

Jämfördse mellan alternativen

Långsammare lönetillväxt förväntas inte medföra särskilt mycket högre vinstmarginaler. Företagen tar för närvarande ut relativt höga priser i förhållande till sina konkurrenter. Detta är sannolikt en lämplig prisstrategi för många svenska företag idag eftersom de ändå kan sälja allt de

114

producerar. Till följd av kapacitetsbrist kan de helt enkelt inte öka produktionen speciellt mycket mer.

En internationell konjunkturavmattning — med en lägre efterfrågetillväxt — kan komma alt tvinga de svenska förelagen atl i större utsträckning ta hänsyn lill sin konkurrenter när de sätter sina priser. Vid en långsammare inhemsk lönetillväxt förväntas inflationstakten därför gå ned till den internationella nivån. En långsammare löndillväxl, där det nuvarande lönebildningsmönstrd bryts, bör emellertid förbättra tillförsikten om den framtida löne- och vinstutvecklingen. Detta innebär atl investeringsaktiviteten bedöms bli relativt hög, även vid en svagare internationell konjunktumtveckling.

1 alternativet med en snabbare lönetillväxt tvingas de svenska förelagen så småningom att krympa sina vinstmarginaler. Fortsatta höjningar av exportpriserna utöver den inlernationella prisstegringstakten förväntas få allt mer kännbara effekter på marknadsandelarna, speciellt med en långsammare intemationell tillväxttakt. Resultatet blir både en långsam exportlillväxl och stagnerande investeringar.

Bytesbalansens saldo förväntas förbli negativt i båda alternativen. Underskotten beräknas dock bli högre i fallet med en högre löneökningstakt. Skillnaden blir emellertid inte så stor som man kanske skulle vänta sig. Det hänger primärt samman med att investeringarna ökar mycket snabbare i alternativet med långsamt ökande löner. Därmed förbättras i detta fall det totala sparandel.

Skillnaden mellan altemativen framträder också mycket klart om man studerar olika efterfrågekomponenters andelar av BNP-tillväxten, se diagram 13:1. Kapitalbildningens bidrag till BNP-tillväxten, dvs summan av investerings- och bytesbalansutvecklingen som andel av föregående års BNP, blir i fallet med höga löneökningar i stort sett noll. Därmed läggs i detta fall en mycket dålig gmnd för den framtida välståndsutvecklingen.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 13:1    Bidrag till efterfrågetillväxten 1990-1993

Procent av föregående ärs BNP

4% årlig löneökning 7% årlig löneökning

1.5

 BNP

□  Konsumtion

§  Kapitalbildning

O.S

0.5

Källa: Finansdepartementet

115

14 Arbetskraftsutbud och produktivitet ™P; ]-

Bil. 1.1 Den ekonomiska tillväxten i Sverige har varit högre under åren efler de stora devalveringarna i början på 1980-talet än under 1970-talels andra hälft och de första åren på 1980-talel. Bmttonationalproduklen ökade med 2,4 % per år under åren 1982 -1988 jämfört med 1,2 % per år under åren 1974-1982, se tabdl 14:1.

De viktigaste fömtsättningarna för denna förändring har varit den förbättrade internationella ekonomiska utvecklingen under 1980-lalel och de åtgärder som vidtagits för att stärka företagens konkurrenskraft, bl.a. devalveringarna. Den högre ekonomiska tillväxten hade emellertid inte varit möjlig om inte utbudet av arbetskraft åter ökat. Produktiviteten — beräknad som produktionen inom näringslivet per arbetad timme — har nämligen utvecklats mindre gynnsamt.

Hur produktiviteten och arbetskraftsutbudet utvecklas spelar i nuvarande efterfrågeläge en avgörande roll för den ekonomiska tillväxten. Under senare år har tillväxten i ekonomin begränsats av brist på kapacitet. Hur del blir under de närmaste åren beror bl.a. på hur den inlernationella konjunkturen utvecklas. Om de svenska lönekostnaderna inte anpassas till nivån i våra konkurrentländer kan efterfrågan också förväntas falla.

14.1 Långsam produktivitetsutveckling

Produktiviteten i näringslivet har sedan mitten av 1970-tald ökat betydligt långsammare än tidigare, se diagram 14:1. Samma utveckling har ägt rum i hela den industrialiserade världen.

Det finns olika förklaringar till den långsamma produktivitetsutvecklingen. En förklaring kan vara att förutsättningarna för en snabb produktivitetsökning var speciellt gynnsamma under decennierna närmast efler andra världskriget. Det fanns då ett s k teknologigap) mellan USA och Europa. Samtidigt reducerades internationella handelshinder genom olika avtal, t. ex. GATT, vilket medförde en snabb stmkturomvandling, som i sin lur ledde till produktiviletshöjningar. Den produktivitetstillväxt som skett under senare år skulle enligt della synsätt vara mer normal.

En annan förklaring utgår ifrån att industriländernas ekonomier gradvis har kommit att fungera allt sämre. Prismekanismerna har delvis satts ur spel av höga skattetryck, regleringar, starka intresseorganisationer och

Tabell 14:1 BNP, sysselsättning och produktion i Årlig procentuell förändring		i näringslivet 1963-	-1988
	1963-1974	1974-1982	1982-1988
Bruttonationalprodukt i fasta priser Antal arbetade timmar Näringslivets produktion per arbetad timme	3,8 -0,6 4,8	1,2 -0,1 1,8	2,4 1,3 1,3

Källa: Statistiska centralbyrån, finansdepartementet 116

Diagram 14:1    Produktiviteten i näringslivet 1964-1987

Ärlig procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1964  1967  1970  1973  1976  1979  1982  1985

.Anm.: Exklusive bostadsförvaltning och inklusive restposten mellan total och sektor-fördelad sysselsättning Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

statliga interventioner. Det har därmed blivit svårare för företag och hushåll all anpassa sig till olika förändringar, vilket medfört en långsammare produktivitetsutveckling.

Dessa båda förklaringar borde emellertid ha medfört en gradvis sänkning av produktivitetsutvecklingen. Istället försämrades produktivitetstillväxten ungefår samtidigt i de flesta industrialiserade länder i samband med de kraftiga olje— och råvamprishöjningama vid mitten av 1970-talet.

Därför har en tredje förklaring förts fram som komplement till de två första. De kraftiga prisökningama vid 1970-talets mitt antas — i kombination med den myckel strama politik som därefter bedrevs i de ekonomiskt dominerande västländerna — ha utlöst de tendenser till en långsammare produktivitetsutveckling som redan fanns. Lågkonjunkturen och den kon-trakliva politiken medförde atl efterfrågan på varor och tjänster utvecklades svagt och att produktionen stagnerade. Företagen fick kapacitetsöverskott och investeringama minskade.

Under 1980-talet har produktiviteten i Sverige ökat snabbt endast under åren närmast efler devalveringarna 1981 och 1982. Företagen hade då ledig produktionskapacitet som kunde utnyttjas när efterfrågan ökade. Efler 1984 har produktivitetsökningen i näringslivet inte under något år överstigit 1 %. (Under 1988 minskade till och med den uppmätta produktiviteten i näringslivet. Med tanke på att statistiken för 1988 ännu är preliminär bör dock denna siffra tolkas försiktigt.) Den långsamma produktivitetstillväxten under 1970-talet verkar därför vara bestående.

Åren 1982— 1988 ökade näringslivets bmttoinvesleringar med i genomsnitt 4,6% per år. Detta kan jämföras med åren 1974-1982 när bmtto-

117

Tabell 14:2 Produktivitetsutveckling i Årlig procentuell förändring	i modellkalkylen
1974-1987	1990          1991	1992	1993
Näringslivet                              1,8	0,7             1,0	1,2	1,5

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källa: Statistiska centralbyrån, finansdepartementet.

investeringarna minskade med 0,6% per år. Den kraftiga investeringsökningen efter 1982 sammanfaller med en snabb ökning av både produktion och sysselsättning. Kapitalintensiteten — mängden kapital per arbetad timme — har därför ökat långsamt trots den snabba investeringsökningen. Det förefaller alltså som om investeringarna har medfört en utbyggnad av industrin snarare än att de har ersatt arbetskraft med kapital.

1 modellkalkylen, som presenterats i kapitel 12, har produktiviteten för åren 1990—1993 beräknats med hjälp av historiskt skattade samband. Dessa innehåller en trendmässig ökning av produktiviteten inom tillverkningsindustrin med 2,8% per år. Till detta kommer variationer, som beror på produktionens och reallönernas ökning.

Enligt de skattade sambanden medför en långsam produktionstillväxt att produktiviteten tillfälligt kan öka långsammare än den trendmässiga tillväxten. Det är delta som förklarar den svaga produktivitetstillväxten i näringslivet i början av 1990-talet, se tabell 14:2.

De kraftiga olje— och råvamprisökningarna vid mitten av 1970-talet medförde stora relativprisförändringar, vilka troligen innebar att många av de investeringar som gjordes i böijan av 1970-talet snabbt blev obsole-ta. Den svenska induslristmkturen är idag troligen bättre anpassad efter inlernationella konkurrensförhållanden. Fömtsätt att investeringama under 1990-talet inriktas mot att ersätta arbetskraft med kapital är det därför möjligt att produktivitetstillväxten kan bli högre än den vi räknat med här även vid en oförändrad ökningstakt för bmttoinvesteringarna.

14.2 Läiigre arbetstider

Sysselsättningen, mätt i antal limmar, har minskal trendmässigl ända sedan 1930-lalel. Denna nedgång fortsatte under 1970-talet, trots att det främst var under detta decennium som kvinnorna ökade sitt dellagande på arbetsmarknaden. Antalet arbetade immar per sysselsatt m\nskadt nämligen snabbt, vilket främst berodde på att många kvinnor valde att arbeta dellid. Även olika reformer som längre semestrar, ökade möjligheter till tjänstledighet mm bidrog till utvecklingen.

Den reala nettolönen, dvs lönen efter skatt i fast penningvärde, började sjunka vid mitten av 1970-talet. Hushållens disponibla inkomsler fortsatte dock all öka fram lill 1980, vilket i huvudsak förklaras av kvinnornas ökade förvärvsdeltagande och ökade inkomsler från transfereringar. Efter 1980 minskade emellertid hushållens disponibla inkomster. Detta medför-

118

Diagram 14:2   Sysselsättning 1963 -1988

Miljoner arbetstimmar

6800

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

6800

6600

6600

6400 -

6400

6200

6200

6000

6000

5600

1--- 1—"T-- r--- 1--- 1--- i--- 1——1- 1--- 1--- 1-- r

1963 1966 1969 1972 1975 1978 1981  1984 1987

5800

Källa: Statistiska centralbyrån

de troligen att många hushåll redan då ville öka sina arbetstider för atl därigenom förbättra sin ekonomi.

Bakom de minskande arbetstiderna fanns därför antagligen ett element av ofrivillig arbetstidsförkortning. Den långsamma ekonomiska tillväxten medförde sannolikt atl många inte hade möjlighet att arbeta så mycket som de önskade. När den ekonomiska tillväxten efter devalveringarna tog fart, och efterfrågan på arbetskraft ökade, fick hushållen en sådan möjlighet. Arbetstiden per sysselsatt började åter öka från och med 1982.

Idag är det stor efterfrågan på arbetskraft i nästan hela Sverige. Förutsatt att näringslivets konkurrenskraft och konjunkturen inte försämras blir det därför inte längre efterfrågan på arbetskraft som kommer att avgöra hur sysselsättningen förändras under de närmaste åren. Det avgörande blir istället hur mycket hushållen väljer atl arbeta.

Inom inkomstskattekommitten har två undersökningar genomförts för att belysa inkomstskatternas effekter på arbetskraftsutbudet. Resultaten av dessa undersökningar är entydiga när det gäller riktningen. En lägre beskattning av arbetsinkomster ökar arbetskraftsutbudet. Undersökningarna ger däremot inte samma resultat när det gäller hur stora efTekterna på arbdskraftsutbudd blir. I den ena undersökningen (Aaberge m fl) erhålls endast marginella effekter på arbetskraftsutbudet, medan man i den andra undersökningen (Blomquist) drar slutsatsen atl arbetskraftsutbudet ökar markant vid en sänkning av inkomstskatterna'.

' Aaberge.R, S Ström och T Wennemo, 1988, Skatt, arbeidstilbud och inntektsför-delning i Sverige.

Blomqvist, S 1988, Beskattningens éifekt på arbetsutbudet.

119

Tabell 14:3 Arbetskraftsutbud i Årlig procentuell förändring	i modellkalkyien
	1990	1991	1992	1993
Antal personer Medelarbetstid	0,7 0,0	0,7 0,0	0,6 0,0	0,5 0,2

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källa: Finansdepartementet

1 modellkalkylen antas atl arbetskraflsutbudet ökar med ca 0,7% per år under åren 1990-1993, se tabell 14:3. Ökningen beror främst på atl antalet personer i arbetskraften beräknas öka med ca 30000 personer per år. Det ökade antalet personer i arbetskraften beror både på alt antalet personer i arbetsför ålder ökar (ca 25000 personer per år) och att arbetskraftsdeltagandet bland personer i arbetsför ålder ökar (ca 5 000 personer per år). Halva ökningen av antalet personer i arbetsför ålder förklaras av invandring.

Medelarbetstiden antas öka endast 1993, vilket klart avviker från den hittillsvarande utvecklingen med en trendmässigt ökande medelarbetstid efler 1981. Att medelarbetstiden antas stagnera beror på att föräldraledigheten förlängs, och på atl den ekonomiska utvecklingen under 1990-talels första år bedöms bli förhållandevis svag.

14.3 Utvecklingen vid olika löneökningstakter

1 kapitel 13 redovisades två känslighetskalkyler, där lönerna ökade med fyra respektive sju procent per år under åren 1990— 1993. 1 detta avsnitt diskuteras —utifrån samma känslighetskalkyler — samspelet mellan produktivitetens och arbetskraflsutbudets utveckling och den övriga makroekonomiska utvecklingen.

1 alternativet med fyra procents årliga löneökningar blir företagens vinster något större än i alternativet med sju procents löneökningar. Detta medför tillsammans med en snabbare efterfrågetillväxt, se tabell 14:4, alt investeringarna mol slutet av perioden blir avsevärt högre. Den snabbare investeringsulvecklingen, i kombination med en snabbare produktionsökning, medför i sin lur att även produktiviteten ökar snabbare i alternativet med lägre löneökningar.

Lägre löneökningar påverkar således företagens kostnader både direkt och indirekt. Direkt genom alt lönekostnaderna ökar långsammare och indirekt genom att de stimulerar förelagen till produktivitetshöjande investeringar som sänker kostnaden per producerad enhet. Jämför man två alternativ med olika löneökningstakter blir skillnaden i kostnad per producerad enhet större än skillnaden i löneökningstakt. Tar man inte hänsyn till produktivitetens förändring underskattar man således de negativa effekterna på företagens lönsamhet av högre löneökningar.

Del är möjligt att den långsamma produktivitetsökning som bedömts
ske vid högre löneökningar innebären underskattning. Höga löneökningar
gör det nämligen lönsammare för företagen all ersätta arbetskraft med . 120

Tabell 14:4 Produktivitetsutveckling och investeringar inom näringslivet

Årlig procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1990

1991

1992

1993

Investeringar Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar

Produktivitet Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar

-0,1 -0,1 -0,1

0,7 0,6 0,7

2,2 3,8 0,8

1,0 1,2 0,9

2,6 5,5 1,8

1,2 1,6 0,9

2,7 5,9 1,4

1,5 1,8 0,9

Källa: Finansdepartementet

kapital, vilket höjer kapitalintensiteten och därmed ökar produktiviteten.

En förutsättning för detta är dock atl företagens framtidsförväntningar och lönsamhet även vid högre löneökningstal är så positiva att de motiverar en fortsatt investeringsuppgång. Utvecklingen under andra hälften av 1970-talet — med snabba löneökningar och stagnerande produktion och investeringar — visar dock tydligt att höga löneökningar i sig inte räcker för atl motivera investeringar méd syftet atl ersätta arbetskraft med kapilal. Om kostnadsökningama är höga i förhållande till konkurrentländerna riskerar det istället atl medföra en krympande konkurrensulsalt sektor.

1 alternativet med fyra procents löneökningar växer sysselsättningen snabbare än i övriga alternativ, se tabell 14:5. Den genomsnittliga ökningen är 0,8 % per år, mot i genomsnitt 1 % per år för åren 1982-1987. Delta alternativ innebär alltså en fortsatt snabb expansion av sysselsättningen och en lägre arbetslöshet.

1 beräkningarna antas att en snabbare efterfrågetillväxt leder till en större ökning av arbetskraflsutbudet. Skulle arbetskraftsulbudel inte öka snabbare än i alternativet med sju procents löneökningar, blir arbetslösheten vid lägre löneökningar ännu mindre (1,0%). På motsvarande sätt förutses arbetskraftsutbudet växa långsammare när sysselsättningen växer långsammare. Om inte denna nedgång i arbetskraftsutbudet skulle inträffa skulle arbetslösheten i alternativet med sju procents löneökningar bli drygt tre proceni 1993, istället för som beräknats ca 2,5%.

Under 1988 var den genomsnittliga arbetslösheten 1,6%. Det är inte troligt att arbetslösheten ens vid en fortsatt god ekonomisk utveckling kan minska i någon större utsträckning. För alt åstadkomma en snabbare årlig tillväxt av bruttonationalprodukten än i alternativet med fyra procents löneökningar krävs därför antingen en högre produktivitetsökning än den här antagna eller att arbetskraflsutbudet under början av 1990-lalel kan öka snabbare än tidigare.

Samtidigt kan en snabb produktivitetstillväxt och ett ökat arbetskraftsutbud vara en förutsättning för att alternativet med fyra procents löneökningar skall kunna realiseras. Endast om produktiviteten och arbetskraften växer är del möjligt att undvika kapacitetsbrist och flaskhalsar som leder till högre priser och löner.

121

Tabell 14:5 Sysselsättning, arbetskraftsutbud och arbetslöshet Prop. 1988/89: 150

Årlig procentuell förändring Bil. 1.1

	1990	1991	1992	1993
Sysselsättning, antal timmar
Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar	0,4 0,6 0,7	0,5 0,7 0,5	0,6 0,7 0,3	0,6 1,0 0,3
Arbetskraflsutbud, antal timmar Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar	0,7 0,8 0,7	0,7 0,7 0,7	0,6 0,7 0,5	0,7 1,0 0,6
Arbetslöshet
Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar	1,8 1,7 1,8	2,0 1,7 2,0	2,1 1,7 2,3	2,2 1,7 2,6

Källa: Finansdepartementet

122

15 Offentliga utgifter Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 15.1 Den offentliga sektorns utgifter under 1970- och 1980-talen

Den offentliga sektorns utgifter, exklusive ränior, uppgick 1970 till knappt 42% av BNP, se tabell 15:1. Inklusiveränlor var andelen 43,9%. Utgifterna växte kraftigt under hela 1970-talet och in på början av 1980-talet. Från en topp på drygt 60% (67% inklusive räntor) av BNP 1982 har utgifterna därefter fallit och beräknas 1988 ha uppgått till drygt 55% (61,5% inklusive räntor) av BNP. De offentliga inkomsterna översteg utgifterna fram till 1977. Därefter följde en period fram t. o. m. 1986 då den offentliga sektorn uppvisade finansiella sparandeunderskott som tidvis var ganska stora. Underskotten uppkom inom den statliga sektorn och ledde bl.a. till en kraftig ökning av statsskulden under denna period. Efler 1987 har den offentliga sektorn åter redovisat finansiella sparandeöverskott. År 1988 uppgick överskottet till drygt 34 mdr. kr., motsvarande ca 3% av BNP.

Ökningen av de offentliga utgifterna under 1970-talet bestod lill stor del av växande transfereringar till den privata sektorn, framför allt till hushållen, se tabell 15:1. Under hela perioden har ATP-pensionerna ökat kraftigt. Men även utgifterna för folkpensioner ökade under 1970-tald, dock i en avlagande takt. Fr.o.m. 1982 har folkpensionsutgifterna minskal som andel av BNP. Andra transfereringar som ökade kraftigt under 1970-talet är utbetalningarna från sjuk- och föräldraförsäkringen samt olika typer av arbetsmarknadsbidrag.

Bostadssubventionerna och olika former av stöd lill förelagssektorn började från mitten av 1970-talet också kräva allt större resurser. Bostadssubventionerna har fortsatt att öka men transfereringarna till företagssektorn har trappats ned fr. o. m. 1982.

Tabell 15:1 Offentliga sektorns utgifter, inkomster och sparande 1970 — 1988, procentuell andel av BNP

	1970	1975	1978	1982	1985	1988
Transfereringar exkl.
räntor.	13,8	19,1	24,5	27,0	26,0	26,2
därav: folkpension och ATP	5,3	7,0	9,4	10,9	10,7	10,8
sjuk- och föräldraförsäkring	1,8	3,2	3,4	2,9	2,8	3,8
arbetslöshetsförsäkring
inkl. AMU och KAS	0,2	0,3	1,0	1,1	1,1	1,0
Räntebidrag till bosläder	0	0,3	0,7	1,3	1,4	1,3
subv. och bidrag till
företagssektorn	0,4	0,6	1,8	2,8	2,1	3,6
övriga transfereringar	6,1	7,7	8,1	8,1	7,9	5,6
Konsumtion	21,6	24,1	28,2	29,5	27,8	26,9
Brutloinv	6,5	4,3	4,5	3,9	3,1	2,6
Utgifter exkl. räntor	41,9	47,4	57,2	60,5	56,9	55,7
"Ränteutgifter netto"	-0,6	-1,1	-1,3	1,6	3,2	1,1
Skaller och avgifter	40,5	43,7	50,5	50,1	50,2	55,4
Övriga inkomsler exkl.
räntor	5,3	5,3	5,0	5,5	6,1	4,4
Finansiellt sparande	4,5	2,8	-0,5	-6,4	-3,8	3,0

Källa: Statistiska centralbyrån. 123

Den offentliga sektorn har stora ränteinkomster. Dessa utgörs framför   Prop. 1988/89:150 allt av AP-fondens avkastning. Även staten och kommunerna redovisar   Bil. 1.1 ränteinkomster. De statliga ränteinkomsterna utgörs i huvudsak av ränior på sådana lån till bostadssektorn, som gavs innan denna utlåning flyttades över till ell särskilt bolag Statens bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB).

Under 1970-talels första hälft var de offentliga ränteinkomsterna betydligt större än ränteutgifterna. Från slutet av 1970-talet blev dock räntebetalningarna på statsskulden en stor och accelererande utgiftspost. Fr. o. m. 1981 var sektoms räntenetto negativt och 1985 översteg ränteutgifterna inkomsterna med ca 3,2% av BNP. De växande ränteutgifterna berodde framför allt på att statsskulden växte kraftigt, till följd av de stora budgetunderskott som uppstod fr.o.m. 1970-talets andra hälft. Den kraftiga uppgången i marknadsräntorna 1979 och 1980 bidrog också till de ökade ränteutgifterna. Efter 1985 har det offentliga räntenettot förbättrats, räknat som andel av BNP. Detta beror dels på fallande marknadsräntor dels på de offentliga sparandeöverskotlen.

Den offentliga konsumtionen ökade under hela 1970-talel. Ökningen skedde framför allt inom barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården. Ökningen inom barnomsorg och äldreomsorg var lill stor del en följd av beslut av statsmakterna. De ökande sjukvårdskostnaderna är däremot i större utsträckning en följd av en högre andel äldre inom befolkningen. Det förefaller dock också som om det inom flertalet konsumtionsområden, under tidsperioden, skett en ökning av den genomsnittliga resursinsatsen, per individ i olika åldersgrupper, som går utöver vad som kan förklaras av antingen större reformbeslut eller befolkningsutvecklingen.

1 långtidsutredningarna har sedan mitten på 1970-talet presenterats s. k. baskalkyler över den offentliga konsumtionen. I dessa görs ett försök att beräkna hur mycket offentlig service individer i olika åldersgmpper i genomsnitt tar i anspråk ell visst år. Statistiken över offentlig konsumtion är dock inte särskilt väl anpassad till denna typ av beräkningar varför de;; blir fråga om mycket grova uppskattningar.

Med utgångspunkt från en befolkningsprognos och uppgifter om genomsnittliga krav på offentlig service kan en mycket överslagsmässig beräkning av det servicebehov som behövs i framtiden, till följd enbart av förändringar i befolkningen och vid en oförändrad servicenivå, göras. En baskalkyl för perioden 1970—1985, se tabell 15:2, visar att den demografiska utvecklingen under denna period, under fömtsättning av oförändrad servicenivå, skulle ha medfört alt den offentliga konsumtionen växt med 0,4% per år. Den faktiska konsumtionsökningen uppgick emellertid lill 2,7% per år under perioden. Ökningen var störst under 1970-lalet, då en omfattande utbyggnad av den offentliga servicen ägde mm. Men även under 1980-tald är ökningstakten hög i jämförelse med resultaten från baskalkylen.

De offentliga bmttoinvesteringama, mätta som andel av BNP, har stadigt minskal sedan 1970. Minskningen hänger delvis samman med att bostadsbyggandet fallit under perioden. En annan förklaring kan vara att en ökad andel av investeringarna sker inom offentligt ägda bolag, som enligt nationalräkenskapernas definitioner ingår i företagssektom.

124

Tabell 15:2 Offentlig konsumtion åren 1970-1985: faktisk utveckling och enligt s.k.    Prop. 1988/89: 150

Bil. 1.1

baskalkyl
Årlig procentuell volymförändring
	1970-	1975-	1980-	1970-
	1975	1980	1985	1985
Kotntnunal kon.sutntion
Baskalkyl	0,9	0,7	0,1	0,6
Faktisk utveckling	3,7	4,2	2,7	3,5
Statlig kon.suitttion
Baskalkyl	-0,1	0,1	0,1	0,1
Faktisk utveckling	2,0	1,6	-0,8	0,9
Offentlig konsumtion
Baskalkyl	0,6	0,5	0,1	0,4
Faktisk utveckling	3,1	3,4	1,7	2,7

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Satninanfatlningsvis kan utvecklingen under perioden delas in i tre faser. Den första sträcker sig fram till senare hälften av 1970-talet. Under denna period skedde en kraftig expansion av de offentliga utgifterna. Under 1970-lalets senare hälft minskade ökningstakten samtidigt som den ekonomiska tillväxten i hela ekonomin försvagades kraftigt. De offentliga utgifterna som andel av BNP fortsatte därför att öka. Under första delen av 1980-talel ökade åter den ekonomiska tillväxten samtidigt som tillväxten av de offentliga utgifterna fortsatte att avla. Därmed började också de offentliga utgifterna som andel av BNP all minska. '

15,2 Utvecklingen de närmaste åren.

Två beräkningar har gjorts av utvecklingen av de offentliga utgifterna som andel av BNP under perioden fram till 1993, se tabell 15: 3. De är baserade på de utvecklingsförlopp för ekonomin som helhet som följer med 4% respektive 7% löneökningar (se kapitel 13).

I båda alternativen beräknas de offentliga utgiflema exklusive ränior öka något, som andel av BNP. Ökningen beror framför allt på att utgifterna för pensioner, föräldraförsäkring (som i tabellen är en del av sjukförsäkringen), arbetsskadeförsäkring och bostadssubventioner förväntas växa snabbare än BNP.

En påtaglig skillnad mellan alternativen finns i utvecklingen av utgifterna för arbetsmarknad.såtgärder. Dessa ökar kraftigt i alternativet med en sämre ekonomisk utveckling. Mol slutet av perioden märks också effekterna av den svaga tillväxten, genom att den offentliga konsumtionen utgör en större andel av BNP än i alternativet med en gynnsam ekonomisk utveckling.

Det finns en rad förklaringar lill att transfereringarna ökar som andel av BNP. Inom pensionssystemet ökar ATP-systemet i omfattning på bekostnad av folkpensionerna allt eftersom andelen pensionärer med full intjä-nandetid i ATP-systemet ökar. Totalt förväntas pensionernas andel av

125

Tabell 15:3 Offentliga utgifter.							Prop. 1988/89:	150
Procentuell andel av BNP							Bil. 1.1
	1988	1989	1990	1991	1992	1993
Alternativet med 4%
löneökningar
ATP och folkpension	10,8	11,0	11,5	11,7	11,6	11,6
Sjukförsäkring	3,8	3,9	3,9	6,0	4,2	4,2
Arbetsskadeförsäkring	0,6	0,8	1,0	1,1	1,2	1,2
Räntebidrag till bostäder	1,3	1,4	1,5	1,6	1,6	1,6
Arbetsmarknadsstöd	1,0	1,0	1,1	1,1	1,0	1,0
Övriga transfereringar
exkl. ränteutgifter	8,4	8,4	8,3	8,3	8,3	8,2
Offentlig konsumtion
och investeringar	29,5	29,7	29,6	29,4	29,4	29,2
Utgifter exklusive räntor	55,7	56,1	56,9	57,2	57,4	57,1
Alternativet med 7%
löneökningar.
ATP och folkpension	10,8	11,0	11,5	11,7	11,7	11,8
Sjukförsäkring	3,8	3,9	4,0	4,2	4,4	4,5
Arbetsskadeförsäkring	0,6	0,8	1,0	1,1	1,2	1,3
Räntebidrag till bostäder	1,3	1,4	1,4	1,7	1,8	2,0
Arbetsmarknadsstöd	1,0	1,0	1,1	1,2	1,4	1,6
Övriga transfereringar
exkl. ränteutgifter	8,6	8,4	8,3	8,3	8,3	8,3
Offentlig konsumtion
och investeringar	29,5	29,7'	29,8	30,3	30,7	31,0
Utgifter exklusive räntor	55.7	56,1	57,1	58,4	59,5	60,4

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

BNP öka med 0,8 procentenheter under perioden. Minskningen av folkpensionerna beror dels på alt del ingår inkomstprövade delar i folkpensionssystemet som minskar till följd av ATP-systemets utbyggnad, dels på att grundpensionsdelen i systemet i princip är realt oförändrad över tiden.

Den nyligen beslutade utbyggnaden av jöräldraförsäkringen beräknas medföra att utgifterna för föräldraförsäkringen 1993, när reformen är fullt genomförd, blir drygt 60% högre än om ingen utbyggnad skett. Därmed kan utgifterna räknade som andel av BNP förväntas öka med knappt 1/2 procentenhet.

För arbetsskadeförsäkringen har utvecklingen under de senaste åren varit dramatisk. Del har skett en förskjutning i tillämpningen av gällande regler. Detta har givit upphov till en ökning av antalet ansökningar om ersättning. För närvarande är det lång väntetid innan en ansökan blir avgjord. De ansökningar som kommer in avser skador som uppstått under en relativt lång tidsperiod. Det är därför troligt att ökningen av utgifterna så småningom avlar, när alla ansökningar avseende dessa gamla arbetsskador blivit prövade. Enligt en försiktig prognos kan utgifterna för arbelsskadeförsäkringen förväntas öka med drygt 1/2 procentenhet, räknat som andel av BNP, fram rill 1993.

En annan utgiftspost som kan förväntas öka kraftigt under de närmaste åren är räntebidragen till nyproducerade och ombyggda bostadshus. Bidragens utveckling beror på ränteutvecklingen och bostadsproduktionens storlek. Vid en gynnsam ekonomiska utveckling kan de svenska marknads-

126

räntorna förväntas falla jämfört med dagens nivå. 1 kalkylen som är baserad på 4% timlöneökning per år har marknadsräntan antagits falla lill drygt 8 % 1993.1 derta fall ökar räntebidragen från 1,3% av BNP till 1,6%. I kalkylen med snabbare löneutveckling och lägre tillväxt har marknadsräntorna i stället antagits öka till 13 % 1993. I detta alternativ stiger därför räntebidragen till 2% av BNP år 1993.

Den statliga konsumtionen beräknas i genomsnitt minska i volym med knappt 1/2% per år under perioden fram till 1993. Den kommunala konsumtionen har antagits öka med 1,5% per år, vilket är betydligt lägre än den genomsnittliga tillväxten hittills under 1980-lalet. Sammantaget ger detta en genomsnittlig offentlig konsumtionsökning på 1,2% per år under perioden fram till 1993. Löneutvecklingen har antagits bli densamma i den offentliga sektorn som i näringslivet. Räknat som andel av BNP blir den offentliga konsumtionen något mindre 1993 än 1988 i alternativet med 4% löneökningar. 1 alternativet med 7% löneökningar ökar den i stället med 1,5 procentenheter. Skillnaden beror i huvudsak på den långsammare tillväxten i ekonomin i alternativet med 7% löneökningar.

1 dagslägel uppvisar den offentliga sektorn finansiella överskott. Detta medför att sektorns finansiella nettotillgångar kan öka dels genom en fortsatt utbyggnad av AP-fonden, men också genom amorteringar på statsskulden. I de beräkningar som redovisas i detta kapitel har skattetrycket förutsatts öka lill 56,1 % av BNP år 1990. Från 1991 då de nu föreslagna tillfälliga höjningarna av mervärdeskatten och arbetsgivaravgifterna upphör, beräknas skattetrycket uppgå lill 54,7%.

I beräkningen som grundas på 4% löneökningar bibehålls elt sparande-överskott i den offentliga sektorn under hela perioden. Därigenom förbättras successivt den offentliga sektorns räntenetto, se tabell 15:4.

1 alternativet med sämre tillväxt och ökad arbetslöshet minskar den offentliga sektorns finansiella sparande drastiskt under perioden. Minskningen sker främst till följd av ökade utgifter för arbetsmarknadsstöd och så småningom även minskade skatteinkomster till följd av den stagnerande tillväxten. Från 1991 är det finansiella sparandel negativt. Detta medför att den offentliga sektorns räntenetto åter börjar försämras i slutet av perioden.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 15:4 Offentliga utgifter, räntenetto och finansiellt sparande.

Procentuell andel av BNP

	1988	1989	1990	1991	1992	1993
Alternativet med 4% löneökningar
Utgifter exklusive räntor Ränteutgifter netto Finansiellt sparande	55,7 1,1 3,0	56,1 0,9 3,2	56,9 1,1 2,5	57.2 0,8 1,1	57,4 0.5 1,2	57,1 0,3 1,6
Alternativet med 7 % löneökningar
Utgifter exklusive räntor Ränteutgifter netto Finansiellt sparande	55,7 1,1 3,0	56,1 0,9 3,2	57,1 1,1 2,3	58,4 0.9 -0.1	59.5 0,9 -1,1	60,4 1,0 -2,1

127

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

15.3 Utblick mot 2000-talet. Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Enligt de redovisade kalkylema kommer de offentliga utgifterna, exklusive

det offentliga räntenettot, att öka under de närmaste åren som andel av BNP. Humvida detta avspeglar elt tillfälligt fenomen eller en utveckling som kan förväntas fortsätta, beror framför allt på hur den offentliga konsumtionen och pensionsutbetalningarna utvecklas. Konsumtionen svarar för knappt 50% av de sektoms utgifter exklusive räntor medan motsvarande andel för pensionsutgiftema är knappt 20%.

Kostnaderna för den offentliga konsumtionen består till drygt 2/3 av löner. Den resterande delen utgörs i huvudsak av utgifter för varor som köps från näringslivet. Eftersom den offentliga konsumtionen är så ar-bdskraftsinlensiv kan den bara öka obetydligt snabbare än arbetskraftsutbudet, om kostnaderna för offentlig konsumtion räknat som andel av BNP, skall ligga kvar på dagens nivå. Denna begränsning blir självfallet mindre bindande om produktiviteten i offentlig sektor ökar.

Tillgången på arbetskraft beror lill stor del på befolkningsutvecklingen. Enligt huvudalternativet i statistiska centralbyråns senaste befolkningsprognos (bilaga 7 till Långtidsutredningen 1990), kommer Sveriges befolkning under perioden fram lill år 2025 att fortsätta växa i en successivt avtagande takt. Om de genomsnittliga medelarbetstiderna för män och kvinnor i olika åldersgmpper ökar något från 1988 års nivå och kvinnornas arbetskraftsdeltagande fortsätter all öka till strax under männens nivå år 2000, ger befolkningsprognosen ett arbetskraftsutbud i timmar som i genomsnitt ökar med knappt 0,65% per år fram till sekelskiftet. Ökningen kan dock bli lägre eftersom den nyligen beslutade utbyggnaden av föräldraförsäkringen förväntas dra ner arbetskraflsutbudet med ca 1 %. Om del dessutom införs en sjätte semestervecka under 1990-talel kan detta ytterligare reducera arbetskraflsutbudet med ca 1,75%. Tar man hänsyn till dessa två reformer skulle därför den förväntade ökningen av arbetskraflsutbudet att reduceras lill drygt 0,4% per år under perioden fram till år 2000. Från bötjan av 2000-talet och fram lill år 2025 kan arbetskraftsutbudet vid dl antagande om oförändrade medelarbdslider förväntas minska. Den beräknade minskningen uppgår i genomsnitt till 0,1 % per år under perioden.

Enligt den praxis som tillämpas i nationalräkenskaperna är produktiviteten i den offentliga sektorn konstant över tiden. Egentligen mäter man hur stora resurser som används för atl producera den offentliga konsumtionen — och kostnadema för dessa — i stället för själva konsumtionens omfattning.

I tabell 15:5 redovisas en kalkyl av hur "behovet" av resurser lill
offentlig konsumtion kan komma att utvecklas fram till år 2025. Kalkylen
för perioden fram till 1995 grundas på beräkningar som gjordes till LU-87.
1 dessa ryms en utbyggnad av barn- och äldreomsorg enligt de planer som
gäller också idag. För åren efter 1995 anger kalkylen hur stor ökning av den
offentliga konsumtionen som krävs för att bibehålla en från 1995 oföränd
rad resursinsats per individ i olika åldersgmpper (en s. k. baskalkyl). Som
synes är behoven av utbyggnad störst i början av perioden. Detta är delvis 128

Tabell 15:5 Baskalkyl lör offentlig konsumtion	1 åren 1989-	-2025,		Prop. 1988/89:150
Årlig procentuell 1988-1995	förändring 1996-2000		2001-2025	Bil. 1.1
Offentlig konsumtion enligt baskalkyl                  0,8	0,4		0,2

Källa: Finansdepartementet

en följd av den ovan nämnda utbyggnaden av barn-och äldreomsorgen, men också en effekt av att befolkningen förväntas växa snabbast då. Behovet av utbyggnad avtar mot slutet av perioden. Det är dock stort i förhållande till befolkningstillväxten, till följd av att andelen äldre i befolkningen ökar kraftigt efter år 2010.

Hittillsvarande erfarenheter visar dock att den offentliga konsumtionen växer betydligt snabbare än vad kalkyler av detta slag antyder. I tabell 15:6 redovisas därför några räkneexempel som visar hur den offentliga konsumtionens andel av BNP i löpande priser kan utvecklas fram till år 2025 om den växer enligt baskalkylen i tabell 15:5 samt om den växer med 1,2% per år. Den senare siffran är betydligt lägre än den genomsnittliga tillväxttakten under perioden 1980-1988.

De två tillväxttaktema för offentlig konsumtion har kombinerats med anlaganden om all produktiviteten i näringslivet växer med 1 % respektive 2% per år. 2% är en något högre produktivitetstillväxt än vi haft under perioden 1974— 1987, då produktiviteten bara växte med 1,8% per år. De senaste åren har produktivitetstillväxten i näringslivet varit lägre än 1 % per år. På lång sikt ger små skillnader i produklivitdutvecklingen stora effekter på BNP:s utveckling.

Av beräkningarna framgår atl den offentliga konsumtionen som andel av BNP förändras marginellt, om den utvecklas enligt baskalkylen. Om den offentliga konsumtionen i stället växer med 1,2% per år kommer den

Tabell 15:6 Offentlig konsumtion som procentuell andel av BNP i löpande priser åren 1988-2025.

År	1988	2000	2025
Näringslivets produktivitet växer med 2 %
per ar.
Tillväxt av konsumtion enligt baskalkyl Tillväxt av konsumtion med 1,2% per år.	26,9 26,9	26,0 28,0	26,1 37,4
Näringslivets produktivitet växer med 1 %
per ar.
Tillväxt av konsumtion enligt baskalkyl Tillväxt av konsumtion med 1,2 % per år.	26,9 26,9	26,6 28,8	27,7 39,8

Källa.- Finansdepartementet

129

9   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

däremot fram till år 2025 att ha ökat med mellan 40% och 50% räknat som andel av BNP.

Utvecklingen av pensionsutgifterna fram till år 2025 innebär atl ATP-utgifterna fortsätter att växa samtidigt som folkpensionerna kan förväntas minska, räknat som andel av BNP. Sammantaget kan pensionsutbetalningarnas andel av BNP förväntas växa under hela perioden. Omkring år 2010 är ATP-systemet fullt utbyggt. Fram till dess är utgiftsökningen i huvudsak en följd av utbyggnaden. Därefter förväntas pensionärernas andel av befolkningen öka, vilket medför en fortsatt expansion som dock så småningom avtar. På lång sikt kan pensionema t.o.m. komma atl minska räknat som andel av BNP. Det beror på taket som finns i ATP-systemet vilket innebär att den pensionsgmndande årsinkomsten är maximerad lill 7,5 basbelopp, dvs. drygt 209000 kr. räknat i dagens penningvärde. Med stigande reallöner kommer andelen pensionärer med maximal ATP atl öka, varvid pensionerna som andel av BNP så småningom kommer att minska.

1 tabell 15: 7 redovisas en kalkyl på pensionemas utveckling som andel av BNP när produktiviteten i näringslivet ökar med I % respektive 2 % per år. Av tabellen framgår att tillväxten är av avgörande betydelse för våra möjligheter att finansiera de framtida pensionerna. Vid en produktivitetsökning på 2 % per år är, med nu gällande regler, pensionemas ökning, som andel av BNP, förhållandevis blygsam. I dd fall alt taket i pensionssystemet höjs i takt med reallönema skulle dock utvecklingen bli mer problematisk. Om näringslivets produktivitet stannar på en nivå kring 1 % per år förefaller utvecklingen bli mycket problematisk oavsett om taket i systemet behålls eller tas bort.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 15:7 ATP och folkpension inkl. KBT, procentuell andel av BNP i löpande priser åren 1988-2025.

1988

2000

2025

Näringslivets produktivitet växer med 2 % per år.

Oförändrade ATP-regler Höjt tak i ATP-systemet

Näringslivets produktivitet växer med 1 % per år.

Oförändrade ATP-regler Höjt tak i ATP-systemet

10,8 10,8

10,8 10,8

10,9 11,0

12,1 12,1

11,7 13,3

15,8 16,6

Källa: Finansdepartementet

130

Appendix 1 Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1

Jämförelse mellan långtidsutredningarnas bedömningar och utfall

1 Inledning

1        Reviderad nationalbudget 1989 görs dels detaljerade prognoser för 1989
och 1990, dels mera summariska modellbaserade kalkyler för 1990—1993.
För båda kalkyllypema gäller att överensstämmelsen mellan prognos och
kommande ulfall kommer alt bero på dels hur väl man har lyckats fömtse
utvecklingen av vissa yttre fömtsättningar (såsom internationell ekono
misk utveckling), dels riktigheten på de antaganden man gjort om de
ekonomiska sambanden. Vidare kan avvikelser bero på atl den ekonomis
ka politiken har getts en annan inriktning än vad som fömtsätts i kalkyler
na.

Syftet med föreliggande appendix är att studera överensstämmelsen mellan de i de senaste långtidsutredningarna presenterade bedömningarna och den faktiskt inträffade utvecklingen. Dessutom görs elt försök alt belysa de faktorer som legat bakom diskrepansen bedömning - utfall.

2 BNP-utvecklingen enligt LU 84 och LU 87

Analysen i LU 84 utfördes i tre tidsperspektiv. Den stmkturella utvecklingen behandlades i lidsperspektivet 1980—1990 och konjunkturförloppet i perspektivet 1983-1987. Det tredje perspektivet avsåg 1990-2000. Genomgången nedan avser endast det konjunkturella förloppet 1983 — 1987. På samma särt behandlas endast förloppet 1986-1990 i LU 87. För den faktiska utvecklingen föreligger uppgifter t.o. m. 1988.

För perioden 1983—1987 presenterades i LU 84 två alternativa utvecklingsvägar. I referensallemativet beskrevs utvecklingen de närmaste åren under fömtsättning att pris- och lönebildningen följde tidigare mönster och att budgetpolitiken var passiv, i den meningen att hänsyn endast togs till redan fattade beslul och gjorda åtaganden. Kalkylema visade att under dessa betingelser kunde balans I ekonomin inte uppnås. Mol denna utveckling ställdes ett annat förlopp (balansaltemativet) som gradvis närmade sig ett balansläge. Genom att jämföra de båda förloppen framkom vissa krav på förändringar i ekonomins funktionssätt, som måste uppfyllas för att de ekonomisk-politiska målen skulle nås. I första hand avsåg dessa krav förändringar i pris- och lönebildningen.

Också i LU 87 utarbetades två altemativa förtopp för de närmaste åren. I balansaltemativet preciserades en löneökningstakt som beräknades leda till samhällsekonomisk balans. Altemativet med en snabbare pris- och löneökningstakt byggde på att pris- och lönebildningen följde mönstret från 1970-talet och början av 1980-tald. I övrigt byggde detta altemativ på samma antaganden som balansaltemativet.

BNP-utvecklingen under perioden 1983—1987 har anslutit sig förhållandevis väl till balansaltemativet i LU 84, vilket framgår av diagram A: I.

Delsamma kan sägas beträffande utvecklingen under de två första åren av kalkylperioden i LU 87.

Delta innebär emellertid inte att långtidsutredningarna kan sägas ha förutsett den kommande ekonomiska tillväxten på ett tillfredsställande sätt. Som tidigare nämnts skiljer sig alternativen främst genom olika anlaganden om pris- och lönebildningen. Av tabell A:l framgår att under perioden 1983- 1987 steg både löner och konsumentpriser i Sverige avsevärt snabbare än vad som enligt balansalternativet i LU 84 bedömdes vara förenligt med samhällsekonomisk balans. De genomsnittliga ökningstakterna låg t. o. m. något närmare utredningens referensalternativ än balansalternativ. Därmed borde också BNP ha ökat i en långsammare takt än vad som inträffat.

Ännu större blir skillnaden för de två första åren av kalkylperioden i LU 87. Från 1986 till 1988 steg nämligen både löner och konsumentpriser betydligt snabbare än enligt altemativet med högre löner och priser. Med de antaganden och samband som använts i LU 87 borde detta ha resulterat i en närmast stagnerande totalproduktion. I praktiken steg BNP under dessa år med i genomsnit 2,2% per år.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram A:l    Bruttonationalproduktens utveckling. Långtidsutredningarnas bedömningar — utfall

Index 1986=100 112

Index 1983=100 112

112

1983   1984   1985   1986

B-alt.: Balansalternativet

R-alt.: Referensallemativet

Källor: LU 84 och statistiska centralbyrån

1987

1986   1987   1988   1989

B-all.: Balansalternativet

H-alt.: Alternativet med högre priser och löner

Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån

1990

Bedömningarna i LU 87 samt utfallet för 1987 och 1988 -orsaker till avvikelser

De reala kalkylerna i LU 87 avseende åren 1987 och 1988 och utfallet dessa år redovisas i tabell A:2. Det bör noteras att för 1987 angavs i kalkylernas båda alternativ en identiskt lika utveckling. Effekterna av en

132

Tabell A:l Löner och priser Årlig procentuell förändring
1983-1987 enl. LU 84	1986-1988 enl. LU 87
B-all.                   R-alt.	B-alt.                   H-alt.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1-

Löner

Bedömning 6,3 9,4      '   4,5 5,9

Utfall 8,1 7,7

Konsumentpriser'

Bedömning 4,5 8,0 3,8 4,9

Utfall 6,3 5,7

' Lönekostnad för industriarbetare.

' Implicitpriser för privat konsumtion.

Anm. B-all.: Balansaltemativet.

R-all.: Referensalternalivet.

H-alt.: Alternativet med högre löner och priser.

Källoi: LU 84, LU 87 och statistiska centralbyrån.

från balansaltemativds krav avvikande löneutveckling fömtsågs uppträda först fr.o.m. 1988.

Som tidigare visats steg lönekostnadema 1986-1988 betydligt snabbare än enligt långtidsutredningens båda alternativ. Som framgår av tabell A:2 hade denna utveckling emellertid inte den kontraktiva effekt på Sveriges ekonomi som fömtsågs.

En viktig faktor bakom den gynnsamma utvecklingen i svensk ekonomi har varit den starka intemationella tillväxten. Bedömningama i LU 87 utgick från en BNP-tillväxt i OECD-området på ca 2,5% per år 1987-1990. Den faktiska tillväxten blev 3,4% 1987 och 4,0% 1988. Detta ledde till en snabbare ökning av världshandeln än beräknat. Sålunda bedömdes världsmarknaden för bearbetade varor (avseende 14 OECD-länder) öka med 4,3% i volym 1987 och med 3,8% 1988. Den faktiska ökningen blev i stället 4,8% respektive 8,2%. Den starka internationella efterfrågan medförde att den svenska exporten kunde utvecklas relativt gynnsamt, se tabell A:2, trots förluster i marknadsandelar till följd av Sveriges höga kostnadsr läge.

Till den starka exportefterfrågan kom en ofömtsedd stark ökning av den inhemska efterfrågan. Både den privata och den offentliga konsumtionsvolymen ökade 1986—1988 snabbare än vad som fömtsågs. Speciellt stark var den privata konsumtionens ökning 1987. Visserligen ökade hushållens reala disponibla inkomst både 1987 och 1988 något långsammare än beräknats, men samtidigt föll hushållens sparkvot. Det senare var troligen bl.a. en följd av avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985.

Vidare ökade bmttoinvesteringarna väsentligt snabbare än vad som
fömtsättes i LU 87. Detta gäller i särskilt hög grad industriinvesteringarna.
För dessa fömtsågs en ökning på 12,2% 1987, vilket väl motsvarar utfallet
som blev 12,6%. För 1988 blev skillnaden mellan bedömning och utfall
väsentligt större. Industriinvesteringama fömtsågs då minska med ca 1 %,
medan utfallet blev en ökning på 5 %. '33

10   Riksdagen 1988/89. 1 sami Nr 150. Bilaga 1.1

Tabell A:2 Försörjningsbalans						Prop. 1988/89:150
Procentuell volymförändring						Bil. 1.1
	Enligt LU 87			Utfall
	1987	1988		1987	1988
		B-alt.	H-alt.
BNP	2,2	1,8	0,9	2,4	2,1
Import	4,0	3,2	3,5	6,3	5,5
Tillgång	2,7	2,1	1,6	3,4	2,9
Privat konsumtion	3,0	2,2	2,2	3,8	2,2
Offentlig konsumtion	1,0	0,5	0,5	1,3	1,4
Stat	-0,3	-1,0	-1,0	-0,6	0,5
Kommuner	1,5	1,0	1,0	2,1	1,8
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar	2,5	2,2   .	1,8	6,2	5,3
	0,4	0,1	0,1	0,1	0,3
Export	2,5	3,0	1,2	2,5	3,0
Användning	2,7	2,1	1,6	3,4	2,9
Inhemsk efterfrågan	2,8	1,8	1,7	3,7	2,9

' Förändring i procent av föregående års BNP. Anm. B-alt.: Balansalternativet. H-alt.: Alternativet med högre löner och priser. Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån.

Till följd av den starka inhemska efterfrågan ökade sysselsättningen mer än beräknat. Den sammanlagda ökningen åren 1987 och 1988 blev närmare 100000 personer mot ca 60000 enligt balansalternativet och ca 50000 enligt alternativet med högre löner och priser, se tabell A:3. Trots att utbudet av arbetskraft ökade med ca 70 000 personer i stället för beräknade 54000 reducerades därför arbetslösheten kraftigt.

Sysselsättningen uttryckt i antal arbetade timmar bedömdes i LU 87 öka med 0,8% 1987 och med 0,5 ä 0,6% 1988. I tabell A:4 visas art den i förhållande till långtidsutredningen snabbare produktionsökning som har ägt mm, helt har möjliggjorts genom en starkare ökning av sysselsättningsvolymen, medan produktiviteten i hela samhällsekonomin utvecklats ogynnsammare än vad som antogs.

Tabell A:3 Arbetskraft, sysselsättning och arbetslöshet

Enligt LU 87

Utfall

1987

1988

1987

1988

B-alt.

H-alt.

Arbetskraft (förändring, 1 OOO-tal) Sysselsättning (förändring, 1 OOO-tal) Arbetslöshet (nivå, %)

+ 30	+ 24	+ 24	+ 22	+ 50
+ 31	+ 28	+ 20	+ 36	+ 62
2,1"	2,0"	2,2"	1,9	1,6

" Siffrorna har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. I LU87

angavs arbetslösheten för 1987 till 2,6 % och för 1988 till 2,5 % respektive 2,7 %.

Anm. B-alt.: Balansaltemativet.

H-alt.: Alternativet med högre löner och priser.

Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån.

134

Tabell A:4 Produktion, sysselsättning' och produktivitet

Procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Enligt LU 87

Utfall

1987

1988

1987

1988

B-alt.

H-alt.

Näringsliv Produktion Sysselsättning Produktivitet

OffenlHga tjänster

Produktion

Sysselsättning

Totah

Produktion (BNP) Sysselsättning Produktivitet

2,2 0,6 1,6	2,1 0,7 1,4	0,9 0,5 0,4	2,7 2,1 0,6	2,3 3,1 -0,8
1,3 1,2	0,6 0,5	0,6 0,5	0,5 -0,2	1,2 1,5
2,2 0,8 1,4	1,8 0,6 1,2	0,9 0,5 0,4	2,4 1,5 .    0,7	2,1 2,7 -0,6

' I timmar. Jämförelsen mellan LU och utfall är något missvisande för 1988. LU:s bedömning gjordes utan hänsyn till alt 1988 hade fler arbetsdagar än 1987. Denna

effekt har beräknats till 0,9 '

Anm. B-alt.: Balansaltemativet.

H-alt.: Alternativet med högre löner och priser.

Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån.

Den starka efterfrågan ledde också till en väsentligt snabbare importökning än vad som fömtsågs i LU 87:s balansalternativ. Sålunda steg vamimporten 1986-1988 med sammanlagt 12% i volym mot 7% enligt kalkylerna. För tjänsteimporten var motsvarande tal 15% respektive 11%. Den snabba importökningen ledde i sin tur till en försämring i handelsbalansen i fasta priser. I LU:s balansallernativ beräknades handelsbalansen försämras med 5,2 miljarder kr., räknat i 1980 års priser. Enligt altemativet med högre löner och priser skulle försämringen uppgå till 8,3 miljarder kr. Enligt nu föreliggande utfallssiffror blev försämringen ännu större, 8,6 miljarder kr.

Bytesbalansen för åren 1986-1988 anges i tabell A:5. Eftersom utfallet för 1986 skiljer sig från de preliminära siffror som låg lill gmnd för LU:s kalkyler är det förändringarna över tiden och inte de absoluta nivåema som är av intresse i detta sammanhang. Handelsbalansen försämrades 1986-1988 med 7 miljarder kr. i löpande priser, dvs. ungefär i samma omfattning som angavs i LU:s balansalternativ. Försämringen i fasta priser blev emellertid något större. Överensstämmelsen, räknat i löpande priser, beror på att en betydligt oförmånligare volymutveckling motverkats av en för Sveriges utrikeshandel betydligt gynnsammare prisutveckling. De svenska exportpriserna på vissa produkter, t.ex. jäm, stål och papper, steg relativt kraftigt som en följd av den höga efterfrågan på dessa varor. På importsidan har främst det låga oljepriset varit av betydelse. I LU 87 antogs oljepriset under de kommande åren ligga kvar på samma nivå som ijanuari 1987 (18 dollar per fat). 1 praktiken sjönk oljepriset till knappt 15 dollar per fat som genomsnitt för 1988.

135

Tabell A:5 Bytesbalans

Miljarder kr., löpande priser

	Enligt	LU87			Utfall
	1986	1987	1988		1986	1987	1988
			B-alt.	H-alt.
Handelsbalans Tjänstebalans Transfereringsbalans Bytesbalans	29 7 -28 8	27 6 -29 4	23 6 -28 1	24 5 -27 2	31 -  4 -26 1	22 -     3 -26 -     7	24 -10 -29 -15

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Antn. B-alt.: Balansalternativet.

H-alt.: Alternativet med högre löner och priser.

Källoi: LU 87, statistiska centralbyrån och riksbanken.

Totalt försämrades bytesbalansen från 1986 till 1988 med 16 miljarder kr. I LU 87 beräknades försämringen till 6 ä 7 miljarder kr. Samtidigt ägde mycket betydande förändringar i de olika sektorernas finansiella sparande rum. Den offentliga sektorns finansiella sparande förbättrades med 39 miljarder kr. 1986—1988 jämfört med en förutsedd förbättring på knappt 3 miljarder kr. enligt balansalternativel. Företagens finansiella sparande försämrades med 36 miljarder kr och hushållens med 19 miljarder kr. jämfört med beräknade försämringar på 3 respektive 7 miljarder kr.

136

Appendix 2 Ekonomiskt kalendarium

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1988 januari 1

januari 11

mars 15

mars 16

mars 22

Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft:

- kommunala bostadstillägg till pensionärer blir obligatoriska

- vinstandelar beläggs med sociala avgifter

- basbeloppet blir för 1988 25 800 kr.

- allemanssparare får sätta in 5000 kr. extra första kvartalet. Nya sparare får en särskild bonus fr. o. m. april till december

- börsaktier skall vid förmögenhetstaxeringen värderas till 75 % och OTC-aktier till 30% av det noterade värdet

- investeringsfonder måste till sin helhet sättas in på räntelöst konto i riksbanken för att bli avdragsgilla

- fastighetsskatten för hyreshus beräknas utifrån 55% av taxeringsvärdet.

Regeringen presenterar budgetpropositionen (prop. 1987/88: IOO). Budgetunderskottet beräknas för budgetåren 1987/88 och 1988/89 bli 14,7 mdr. kr. resp. 11,9 mdr. kr. Huvuddragen i den ekonomiska politiken enligt propositionen är kraven på en återhållsam pris- och kostnadsutveckling i kombination med att sparandet stimuleras.

Regeringen presenterar (prop. 1987/88:125) Tilläggsbudget II. För budgetåret 1987/88 föreslås utgifter motsvarande 376,5 mkr. i tilläggsanslag. Huvuddelen avser ökning av skördeskadefonden samt sysselsätl-ningsstimulerande åtgärder.

Riksdagen godkänner prop. 1987/88:50. Det innebär att bensinskatten höjs med 25 öre per liter fr.o.m. 1 april. För dieseldrivna bilar höjs kilomderskatten i motsvarande mån.

Dessutom höjs kilometerskatten för tyngre lastbilar, bussar och släpvagnar med i genomsnitt 60% 1 juli. Pengarna skall användas till upprustning av vägar och järnvägar.

Regeringen lägger fram prop. 1987/88:114.1 den föreslås en höjning av högsta dagpenningnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 425 kr. 1 juli 1988 och till 450 kr. 1 januari 1989. Vid samma tidpunkter skall stödbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) höjas till 149 kr. resp. 158 kr. Därutöver föreslås slopade karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen och KAS.

137

april 5 Regeringen presenterar ett förslag om auktorisering av    Prop. 1988/89: 150

kreditgivare (prop. 1987/88:149). Förslaget omfattar:      Bil. 1.1

-    alla företag som ägnar sig åt att ge krediter lill kon
sumenter

— finansföretag som ägs av bank

— företag som driver finansverksamhet, där verksamheten har en sådan omfattning att nettovärdet av tillgångarna är 50 mkr. eller mer. För auktorisation krävs dl aktiekapital på minst 5 mkr.

april 27 Regeringen  presenterar  kompletteringspropositionen

(prop. 1987/88:150) avseende budgetård 1988/89. En stram finanspolitik är enligt förslaget nödvändig för atl dämpa konsumtion och löneökningar i ekonomin. Vissa höjda punktskatter föreslås samt sparstimulerande åtgärder i form av ett särskilt ungdomsbosparande och en extra insättning på allemansspar i december 1988 -februari 1989 om 5000 kr.

april 28 Riksbanken beslutar att

- höja diskontot från 7,5 % till 8,5 % fr. o. m. 29 april

- regeringen begära ett förordnande angående kassakrav på finansbolag om 4 %

—  höja kassakraven för bankerna från 3% lill 4% med
verkan från Ijuli 1988:

april 28 Nya regler träder i kraft för betalningsvillkoren vid

kreditköp. Del gäller krediter som lämnas lill konsument vid köp av varor och tjänster för eget bruk, dock inte fasligheter och värdepapper. Vid kontoköp skall 40% betalas varje månad av utnyttjat kreditbelopp föregående månad och minst 10% av den övriga konto-skulden. Vid bilköp måste 50% av köpesumman eriäggas kontant vid köpetillfället och resten inom 12 månader. Vid andra kreditköp måste 40% av kon tantpriset betalas direkt och det resterande inom bestämd lid.

maj 31 Riksdagen antar regeringens förslag (prop.  1987/88:

156) om en utvidgad skatt på värdepapper. Beslutet innebär all handel med räntebärande löpande skuldebrev, räntebärande enkla skuldebrev och premieobligationer omfattas ay omsättningsskatt. De terminskontrakt, köp- och säljoptioner som gäller skattepliktiga värdepapper beskattas också.

juni 3 Riksdagen beslutar att ca  1  miljard kr. satsas i ett

Norrbollensprogram (prop. 1987/88:86). Programmet
avses främja sysselsättningsutvecklingen och på längre 138

sikt ge länet bättre utvecklingsmöjligheter.

juni 3

Riksdagen     bifaller     regeringens     förslag     (prop.    Prop. 1988/89: 150 1987/88:121) art basbeloppet för 1989 prisomräknas   Bil. 1.1 utifrån 1988 års basbelopp plus 600 kr.

juni 14

Riksdagen godkänner regeringens förslag (prop. 1986/87:150) om likviditetsindragning. Vissa större företag skall inbetala ett belopp motsvarande 15% av den del av förelagets likvida tillgångar som överstiger 50 mkr. vid utgången av det räkenskapsår som avslutas närmast före 1 januari 1988. Inbetalningen skall göras på ett räntebärande konto i riksbanken.

juli 1

julil

juh 7

Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft:

—Tillfällig föräldrapenning betalas ut i 90 dagar per barn och år, men beviljas normalt inte för bam yngre än 240 dagar

—Oljeskatten höjs från 660 kr. till 860 kr. per kubikmeter. Skatten på kol höjs från 305 lill 400 kr. per ton

—Valularegleringen föriängs till 30 juni 1989.

Nytt jordbmksavtal träder i kraft. Total kostnad för avtalet är ca 1,4 mdr. kr. varav ca 1 miljard tas ut i form av prishöjningar på jordbmksprisreglerade livsmedel. Mjölksubventionema reduceras med 250 mkr.

Riksdagen beslutar att skärpa vissa miljökrav. Åtgärderna inriktas bl. a. mol försök att minska utsläpp av svavel- och kväveoxider samt hårdare krav på att miljöreglerna verkligen följs. Dessutom avsätts 230 mkr. mer till miljöåtgärder budgetåret 1988/89 jämfört med tidigare år.

oktober 6 Regeringen presenterar i prop. 1988/89: 33 förslag om

att det avgiftsfria år som pensionärer med hel ålderspension har rätt till vid sjukhusvård avskaffas från och med år 1989. Pensionärer med hel förtidspension omfattas ej av förslaget.

oktober 13 Regeringen föreslår i prop. 1988/89:39 att en ny miljö-

skall på inrikes flygtrafik införs från den 1 mars 1989. Skatten beräknas ge 60 mkr. per år. Den beräknas på utsläppen av kolväte- och kväveföreningar och avses leda till minskade utsläpp.

oktober 20 Riksbanken hemställer till regeringen om ett förord-

nande att förlänga bestämmelserna om räntereglering för livförsäkringsbolagens utlåning.

139

oktober 26 Regeringen presenterar i prop. 1988/89:47 ert antal

åtgärder för att motverka de snabba pris- och kostnadsökningarna samt göra resursallokeringen i den svenska ekonomin mer effektiv. Förslaget omfattar bl.a.:

- elt flyttbldrag på 5000 kr. per familj i syfte att öka röriigheten på arbetsmarknaden. Danskar som söker arbete i Sverige skall kunna få flyttbldrag

- 9000 nya utbildningsplatser inrättas inom i första hand tillverkningsindustrin och vården

- ambulerande arbetsförmedlingar vid flyktingförläggningar ska hjälpa flyktingar att snabbare komma ut på arbetsmarknaden

- en reformering av jordbmkspolitiken samt slopande av importrestriktioner på tekoområdet aviseras

- allt byggande utom bostadsbyggande dras ner med 5 % nästa år. Byggstoppet i storstäderna föriängs till 1990

- begränsning av räntestöd till ombyggnad införs i syfte att styra resursema till nyproduktion av bostäder

- sänkning av den statliga inkomstskatten från inkomståret 1989 i syfte att öka arbetskraftsutbudet och sparandet. En skattesatssänkning med 15% för beskattningsbara inkomster mellan 70000 kr. och 75000 kr. samt 3% för inkomster över 75000 kr. föreslås. Det innebär att den högsta marginalskattesatsen sänks från 75% till 72% vid en kommunal utdebitering på 30 kr. Samtidigt reduceras underskottsavdragens värde från 50% till 47%

- det blir mer lönsamt för pensionärer att förvärvsarbeta. Marginaleffekterna på inkomster för extra arbete minskas på olika sätt.

Prop. Bil. 1

1988/89:150

oktober 27 Regeringen   lägger   fram   tilläggsbudget    I    (prop.

1988/89:25) och begär 118 mkr. i tilläggsanslag.

december 1 Riksbanken beslutaratt:

- kortast tillåtna löptid för mellanhandsinslitutens obligationslån sänks från 5 år till 1 år och för övriga emittenters obligationslån från 2 år till 1 år

- kravet att mellanhandsinslitutens obligationslån skall ha fast ränta upphävs och instituten medges emittera obligationslån med röriig ränta

- löptidsbegränsningen på högst 360 dagar för mellanhandsinstitutens certifikatsupplåning upphävs

- löpande emissioner ("on tap") medges alla emilten-ler på obligationsmarknaden och kravet att ell obligationslån skall uppgå tlll minst 100 mkr. avskaffas.

140

december 31

Regeringen föreslår i (prop. 1988/89:71) att avdragsrätten för reaförluster på aktier begränsas till 40% även vid korta innehav — dvs. innehav under kortare lid än 2 år. Reglerna föreslås bli tillämpliga på avyttringar som sker efter utgången av 1989.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1989 januari 1

januari 10

Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft:

—basbeloppd blir för 198927 900 kr.

—ATP-avgiften höjs med 0,4 procent

—kommanditbolag och andra handelsbolag får nya reavinslregler som stoppar så kallade dubbla avdrag

—skatten på värdepapper utvidgas. Omsättningsskatt införs på penning- och obligationsmarknaden. Handel med skuldbrev, premieobligationer, terminskontrakt och vissa köp- och säljobligationer beskattas

—huvudregeln att debitering av preliminär B-skatt skall ske med 120% av den slutliga skatt som påförs den skattskyldige året före inkomståret modifieras så atl B-skatt i vissa fall får tas ut med ett belopp som motsvarar 110% av den slutliga skatten

—en avgift på 2% tas ut på fyllnadsinbetalningar som görs den 19 januari —30 april taxeringsåret. Bestämmelsema gäller alla skattskyldiga utom fysiska personer och dödsbon. Dessutom höjs den kvarskatte-avgift som erläggs vid fyllnadsinbetalningar under perioden 1 maj —30 juni taxeringsåret till 4% på den del av underlag som överstiger 20000 kr.

—ändrade bestämmelser om extra avdrag för folkpensionärer och kommunalt bostadstillägg lill folkpensionärer. Ändringen avser minska de marginaleffekter som inkomst- och förmögenhetsprövningen ger

—studiemedelssystemet ändras. Studiemedlens totalbelopp höjs till 170% av basbeloppet och bidragsdelen blir 50% av basbeloppet. Lånedelen i det nya systemet redovisas inte i statsbudgeten.

Regeringen  presenterar  budgetpropositionen  (prop. 1988/89:100).

Budgetsaldot för budgetåret 1989/90 beräknas bli 0,4 mdr. kr. Tre områden prioriteras, föräldraförsäkringen, kulturen och en inkomstskattesänkning i en i övrigt stram budgel.

januari 19 Riksbanken beslutar om nya lättnader i valutaregle-

ringen. Begränsningar slopas för: — köp av utländska aktier från utlandet

141

—försäljning av svenska aktier till utlandet

—juridiska personers köp av fast egendom i utlandet

—direkta investeringar.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

mars 17

Regeringen lägger fram prop. 1988/89:132. I den ges förslag om en särskild skall på företagsvinster. Skatten beräknas i normalfallet på vinslen för del räkenskapsår som börjar den Ijanuari 1989. Den skall uppgå till 15% av beskattningsunderlaget. I propositionen föreslås också att vinstdelningsskattens fasta fribelopp höjs till 2mkr. fr.o.m. 1990 års taxering.

mars 20

Regeringen presenterar (prop. 1988/89:125) Tilläggsbudget II. I den begärs 632 mkr. i ökade anslag. De största anslagen går lill kostnader för bilstöd till handikappade och lokaliseringsbidrag.

mars 22

LO och SAF sluter tvåårigt avtal. Avtalet ger, enligt parterna, i genomsnitt ca 5 1/2% (inkl. förtjänstutvecklingsgaranti) i nivåhöjning 1989 samt i genomsnitt ca 3 1/2% (inkl. förtjänstutvecklingsgaranti) i nivåhöjning 1990. Avtalet innefattar vidare prisulvecklingsgaranti-erför 1989 och 1990.

142

Innehåll Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Förord

1 Sammanfattning............................................... ... 2

1.1 Utvecklingen 1989 och 1990   ..................... ... 2

1.2 Utvecklingen de första åren på 1990 —talet.... ... 8

2 Den internationella utvecklingen.......................... .. 15

2.1 Allmän översikt.......................................... .. 15

2.2 Länderöversikter  ...................................... .. 18

2.3 Utvecklingen 1991-1993.............................. .. 24

Utvecklingen 1989 och 1990

3 Utrikeshandeln................................................. .. 29

3.1 Exporten   ............................................... .. 29

3.2 Importen.................................................. .. 32

3.3 Bytesbalansen   ........................................ .. 34

4 Konsumtion..................................................... 38

4.1 Hushållens disponibla inkomsler   .................. 38

4.2 Privat konsumtion och sparande   ................. 42

4.3 Offentlig konsumtion  ................................. 46

5 Investeringarna............................................... 48

5.1 Näringslivels och myndigheternas investeringar       49

5.2 Bostadsinvesteringar................................... 52

5.3 Lagerinvesteringar...................................... 54

6 Produktion...................................................... 56

6.1 Industrins produktion Och lönsamhet ............ 56

6.2 Byggnadsverksamhet   ............................... 60

6.3 Övrigt näringsliv och offentlig verksamhet   .... 61

6.4 Bruttonationalprodukten   ........................... 61

7 Arbetsmarknaden  ........................................... 64

7.1 Sysselsättning   ....................................... 64

7:2 Utbudet av arbetskraft............................... 67

7.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder 70

8 Löner och priser  ............................................. 73

8.1 Löner   .................................................... 73

8.2 Priser   .................................................... 75

9 Den offentliga sektorn....................................... 78

9.1 Den offentliga sektorn och samhällsekonomin... 78

9.2 Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella förmögenhet      80

9.3 Statens finanser........................................ 82

9.4 Socialförsäkringssektorns finanser   .............. 84

9.5 Kommunernas finanser   .............................. 85

10 Sparande      ................................................ 88

10.1 Brutto- och nettosparande   ....................... 88                             ,,,

10.2 Finansiellt sparande.................................... 90

11 Kapitalmarknaden   .......................................... 91    Prop. 1988/89: 150

11.1 Utvecklingen under första kvartalet 1989  ...... 91    Bil. 1.1

11.2 Kapitalmarknaden under 1980-talel  .............. .. 93

11.3 De kommande åren   .................................. .. 95

Utvecklingen de första åren på 1990-talet

12 Modellkalkyl för 1990-1993   .............................. . 101

13 Lönebildning   ................................................. . 108

13.1 Höga löneökningar - varför har det inte gått sämre?   .... 108

13.2 Utvecklingen 1990-1993   ........................... . 112

14 Arbetskraftsutbud och produktivitet.................... . 116

14.1 Långsam produktivitetsutveckling   ............... . 116

14.2 Längre arbetstider   ................................... . 118

14.3 Utvecklingen vid olika löneökningstakter.......... 120

15 Offentliga utgifter............................................ . 123

15.1         Den offentliga sektorns utgifter under 1970- och

1980-talen  ............................................. . 123

15.2 Utvecklingen de närmaste åren   .................. . 125

15.3 Utblick mot 2000-talet................................ . 128

Appendix:

1 Jämförelse mellan långtidsutredningarnas bedömningar och utfall 131

2 Ekonomiskt kalendarium   ................................ 137

144

Tahpller Prop. 1988/89: 150

BiL 1.1

1:1   Internationella förutsättningar   .................. ..... 2

1:2   Försörjningsbalans  ................................... ..... 3

1:3   Bidrag till BNP-tillväxten  ............................ ..... 5

1:4 Bytesbalans   ............................................ ..... 6

1:5  Finansiellt sparande................................ . . . 7

1:6 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal   .......... .... 10

2:1   Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder   . 15

2:2  Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder   16

2:3  Arbetslöshet i några OECD-länder   ............... .... 17

2:4  Bytesbalanssaldo i några OECD-länder............ 17

3:1   Exportmarknadslillväxt, relativa priser, marknadsandelar och

export v bearbetade varor............................. 29

3:2  Export av varor   ....................................... 31

3:3  Import av varor   ....................................... 33

3:4  Bytesbalans   ........................................... 35

4:1   Hushållsssektorns disponibla inkomsler, konsumtion och spa
rande ....................................................... .... 38

4:2  Inkomstöverföringar från offentlig sektor lill hushåll    39

4:3  Realinkomsternas förändring   ...................... 41

4:4  Finansieringsanalys för hushållssektorn........... .... 43

4:5 Offentlig konsumtion fördelad på ändamål   ...... .... 46

4:6  Befolkningens totalkonsumtion...................... 47

5:1   Bruttoinvesteringar efter näringsgren   ......... 48

5:2  Bruttoinvesteringar i näringslivet   ................ .... 51

5:3  Offentliga investeringar............................... 51

5:4 Bosladsinvesleringar..................................... 53

5:5  Lagervolymförändringar................................ 55

6:1   Industriproduktion..................................... 58

6:2  Röriiga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad

enhet samt bruttoöverskottsandel  ................ 59

6:3  Byggnadsverksamhet   ............................... 60

6:4 Produktion och produktivitet  ........................ 62

6:5   Andd av BNP per produktionssektor 1970-1988 63

7:1   Arbetsmarknad......................................... .... 65

7:2  Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper  ....... 68

7:3   Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper   ..... 70

7:4  Anlal personer i arbelsmarknadspolitiska åtgärder       71

8:1   Timlöner och arbetskraftskostnader   ........... 73

8:2   Konsumentpriser   .................................... .... 76

9:1   Reala förändringar av den offentliga sektorns inkomsler och

utgifter...................................................... 79

9:2 Finanspolitiska effekter................................. 79

9:3  Den offentliga sektorns inkomster och utgifter. 80

9:4 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet. 82

9:5  Statens inkomster och utgifter...................... 83

9:6 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 85

9:7  Kommunernas inkomster och utgifter.............. 86

10:1   Finansiellt sparande .................................. 90

12:1   Utvecklingen i 14 OECD-länder 1989-1993..... 101

12:2 Löne- och prisutvecklingen 1989-1993   ......... 102

12:3  Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1989— 1993  103

12:4 Bytesbalans 1989-1993 ............................... ... 103

145

12:5 Arbetskraftsutbud,  sysselsättning och  arbetslöshet   1989- Prop. 1988/89:150

1993......................................................... 105    BiL 1.1

12:6  Finansidlt sparande 1989-1993..................... 107

13:1   Handelsbalansen 1984 och 1988 uppdelad på sektorer      109

13:2  Bidrag till efterfrågetillväxten  ...................... 111

13:3  Försörjningsbalansen 1990—1993 och vissa nyckeltal. Lönök
ningarna antas bli 4% åriigen under perioden 1990- 1993. ..113
13:4  Försörjningsbalansen 1990—1993 och vissa nyckeltal. Löne
ökningarna antas bli 7% årligen under perioden 1990—1993. 114
14:1   BNP, sysselsättning och produktion i näringslivet 1963—1988 116

14:2  Produktivitetsutveckling i modellkalkylen......... 118

14:3  Arbetsutbud i modellkalkylen ........................ 120

14:4  Produktivitetsutveckling och investeringar inom näringslivet 121

14:5  Sysselsättning, arbetsutbud och arbetslöshet      122

15:1   Offentliga sektorns utgifter, inkomster och sparande 1970 —

1988......................................................... 123

15:2  Offentlig konsumtion åren  1970—1985:  faktisk utveckling

och enligt s.k. baskalkyl   ............................. .. 125

15:3  Offentliga utgifter...................................... 126

15:4 Offentliga utgifter, räntenetto och finansiellt sparande       127

15:5  Baskalkyl för offentlig konsumtion åren 1989-2025            129

15:6  Offentlig konsumtion som procentuell andel av BNP i löpan
de priser åren 1988-2025    .......................... 129

15:7 ATP och folkpension inkl. KBT, procentuell andel av BNP i

löpande priseråren 1988-2025   ..................... 130

A:l    Löner och priser   ................................ .. 133

A:2    Försörjningsbalans............................... .. 134

A:3    Arbetskraft, sysselsättning och arbetslöshet 134

A:4   Produktion, sysselsättning och produktivitet     135

A:5    Bytesbalans  ..................................... .. 136

146

Diagram Prop. 1988/89:150

1:1   BNP-tillväxt.............................................. 4    ®'' '■*

1:2   Bytesbalans   .......................................... 7

1:3  Bidrag till BNP-tillväxten 1990-1993   ............ .... 11

1:4 Offentliga utgifter exkl. ränteutgifter............... .... 13

3:1   Marknadsandel och relativpris   ................... .... 32

3:2  Handels- och bytesbalans ■........................ .... 35

3:3  Sveriges bytesförhållande   ......................... .... 36

3:4  Handelsbalans   ......................................... .... 36

4:1   Reallön per timme för och efter skatt   .......... .... 41

4:2  Disponibel inkomst och privat konsumtion........ .... 42

4:3  Privat konsumtion  ..................................... .... 44

4:4  Hushållens tillgångar och skulder   ................. .... 45

5:1   Totala bruttoinvesteringar och näringslivets investeringar  .. 49
5:2  Bruttoräntabilitet, investeringar och produktion relaterade till

kapitalstocken   .......................................... .... 50

5:3 Antal outhyrda hyreslägenheter respektive totalt antal på
började lägenheter   .................................... .... 52

5:4  Bostadsinvesteringar................................... 54

5:5   Lagervolymändringar  ................................ .... 55

6:1   Orderingången till industrin......................... . 56

6:2  Industriproduktion i Sverige, OECD och OECD-Europa ... 57

6:3  Industrins bmttoöverskotlsandelar  ................ 59

6:4 Relativ BNP-utveckling   ............................... 63

7:1   Lediga platser........................................... 64

7:2  Arbetslöshet.............................................. 69

8:1   Nominell timlön inom industrin....................... .... 74

8:2  Konsumentprisindex   .................................. 76

9:1   Den offentliga sektorns andel av BNP............. 78

9:2  Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella förmögen-

hd ............................................................ 81

10:1   Sparkvoter och investeringskvot  ................ 88

11:1   Ränteutvecklingen i olika länder................... 91

11:2   Ränteutvecklingen samt total dagsomsällning av statspapper 92

11:3   Valutaflöde och kursindex   ........................ 93

11:4 Totalindex (VA) och totala omsättningen Stockholms Fond
börs  ........................................................ 94

12:1   Tillväxten och dess användning 1986-1993  .. 106

12:2  Bruttosparande, investeringar och bytesbalans 1989-1993  . 107

13:1   Bidrag till BNP-tillväxten 1990-1993    .......... 115

14:1   Produktiviteten i näringslivet 1964-1987........ 117

14:2  Sysselsättningen 1963-1988........................ .. 119

A:l   BruUonationalproduktens utveckling   ............. .. 132

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1989                              147

Bilaga 1.2

Långtidsbudget för perioden 1989/901993/94

Bilaga 1.2

^{Långtidsbudget för perioden nZ.f''''''}

1989/90-1993/94

Inledning — Sammanfattning

Beräkningarna i långtidsbudgeten visar den inkomst- och utgiftsutveckling för perioden 1989/90 -1993/94 som följer av statsmakternas fattade beslut och gjorda åtaganden. Långtidsbudgeten är således varken en plan eller en prognos för den framtida utvecklingen. I stället kan långtidsbudgeten betraktas som en konsekvensberäkning som bygger på beskriven beräkningsmetodik samt redovisade antaganden. Långtidsbudgeten kan också rubriceras som en kalkyl över vilka resurser som kommer att krävas under dén studerade perioden om inga ytterligare åtaganden görs och ingen omprövning sker av existerande åtaganden.

Utvecklingen av utgifter och inkomster har bedömts i fasta priser. Uppräkningen till löpande priser har skett med utgångspunkt från två antagandestrukturer: ett lågalternativ med låg löne- och prisstegringstakl samt hög tillväxt, och ett högalternativ med fortsatt höga löneökningar, hög inflation saml svag tillväxt. Beräkningsresultatet påverkas i hög grad av de antaganden som görs om den framlida allmänekonomiska utvecklingen. Inkomsternas utveckling är framför allt beroende av löneantaganden och antaganden om den privata konsumtionens utveckling. Utgifterna är främst känsliga för antaganden om pris-, löne- och ränteutveckling samt arbetslöshetsnivå.

Under perioden fram t.o.m. budgetåret 1993/94 beräknas statsbudgetens inkomster i lågalternalivd öka med i genomsnitt 2,9% per år, från 385,8 miljarder kronor till 431,7 miljarder kronor och i högalternativet med i genomsnitt 4,2% per år till 455,3 miljarder kronor.

I löpande priser ökar statsbudgetens utgifter enligt långtidsbudgetens lågalternativ med i genomsnitt 2,9% per år från 375,1 miljarder kronor till 420,2 miljarder kronor. I högalternativet ökar utgifterna med i genomsnitt 6,6% per år till 484,7 miljarder kronor budgetåret 1993/94.

I fasla priser beräknas utgifterna minska med i genomsnitt 0,4% per år. De utgifter som ökar mest under perioden är bidrag lill hushåll och kommuner. Den enskilt största utgiftsökningen är räntebidragen till bostäder, som under perioden beräknas öka med i genomsnitt 7,8% per år. De bidrag till kommuner som beräknas växa mest är bidragen till barnomsorg resp. social hemhjälp, vilka väntas öka med 6,8% resp. 8,4% per år. De statliga utgifterna för konsumtion, dvs. främst utgifter för försvar, utbildning, rättsväsende och allmän förvaltning, beräknas däremot minska realt med 0,3% per år under de kommande fem åren.

På statsbudgetens inkomstsida redovisas vissa sociala avgifter netto mot de utgifter de är avsedda att finansiera. Dessa utgifter — främst för sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring — förutses under kommande femårsperiod i fasta priser öka med 2,3% resp. 5,6% per år. Avgifterna till dessa system beräknas ej täcka utgifterna under perioden. Dessa underskott påverkar därför statsbudgetens saldo.

1   Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 150. Bilaga 1.2

Budgetsaldot förbättras i lågalternalivd från 10,7 miljarder kronor budgetåret 1989/90 till 11,5 miljarder kronor budgetåret 1993/94. I högalternativet försämras saldot lill elt underskott på 29,4 miljarder kronor slutåret i perioden. Skillnaden på 40,9 miljarder kronor mellan alternativen beror i första hand på att den höga pris- och löneutvecklingen i högalternativet medför större arbetslöshet vilket ökar statsbudgetens utgifter. Ett sämre budgetsaido betyder också dt ökat upplåningsbehov och växande statsskuldräntor.

Diagram I. Budgetsaldots utveckling 1988/89-1993/94

Miljarder kronor

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

20.,
10-				Lågalternativel    ,--
				\       ,.--"'
-10
-20-	■			Högallernalivel
-30 B8	/89	09/eo	90/91	91/02                      02/93	93/94

En fullständig bild av hela offentliga sektorns finansiella utveckling kräver förutom av statsbudgeten även särskilda beräkningar av socialförsäkringssystemets samt kommunsektorns utveckling. I socialförsäkringssystemet sker en ökad belastning på försäkringssystemet p.g.a. ett växande antal pensionärer, en ökad andel pensionärer med ATP och allt fler med hög eller full ATP-poäng. Utgifterna för ATP väntas under långtidsbudgetperioden växa realt med 4,8% per år. Sparandel i AP-fonden förstärks dock i och med höjningen av ATP-avgiften och förutses i lågalternalivd vara drygt 34 miljarder kronor i början och slutet av perioden. I högalternativet ökar sparandel lill följd av högre avgifts- och ränteinkomster. Kommunsektorns sparande beräknas utvecklas negativt. Som andel av BNP försämras sparandet i den offentliga sektorn under längtidsbudgetperioden. För art undvika en negativ utveckling i det samlade offentliga sparandet krävs antingen en förbättring av statsbudgetens saldo i form av ett ordentligt överskott eller motsvarande förbättring av sparandet i social-försäkri ngssystemel.

Det finns en rad omständigheter som talar för dl höjt offentligt sparande. Bland annat konstateras alt det privata sparandet är för lågt även vid full sysselsättning och fullt kapacitetsutnylljande, varför underskott i bytesbalansen uppstår. Även prognoser över offentliga utgifter, grundade på befolkningsutvecklingen, talar för elt ökat offentligt sparande.

Riksdagen har vidare uttalat atl det totala skattetrycket inte kan skärpas Prop. 1988/89:150 ytterligare. Inkomsterna kan alltså inte öka snabbare än BNP. Eftersom Bilaga 1.2 det offentliga sparandet inte bör försämras, utan snarast förbättras, följer att de offentliga utgifterna måste anpassas lill den inkomstutveckling som blir konsekvenserna av en oförändrad eller sänkt skattekvot. Redan i lågalternativel ökar utgifterna snabbare än vad delta utrymme medger, framför allt till följd av automatiken i de stora transfereringssystemen. I högalternativet är denna utveckling tydlig. 1 detta alternativ uppstår — med dessa förutsättningar — en sparandebrist i statsbudgeten om 56 miljarder kronor vid långtidsbudgetperiodens slut. Det är att märka att den statliga konsumtionen beräknas minska realt under de kommande fem åren. Slutsatsen är att det krävs god kontroll av utgiftsutvecklingen i den offentliga sektorn både på kort och lång sikt. Nya reformer kräver ytterligare besparingar och omfördelning av den offentliga sektorns utgifter.

1 Metod

1.1 Antaganden

Långtidsbudgetkalkylen bygger pä de antaganden om utvecklingen av BNP, priser, löner och räntenivå som redovisas i tabell 1. Beräkningama i löpande priser är gjorda utifrån två antagandestmkturer. Lågaltemativet baseras på låg pris- och löneökningstakt, vilket medför en högre tillväxt, jämfört med idag, fortsalt låg arbetslöshet och sjunkande räntor. Högalternativet utgår ifrån en hög pris- och löneökningstakt, varav följer sjunkande tillväxt, en allt högre arbetslöshet och stigande räntor.

Tabell 1. Antaganden

Lågalternativet

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

1989       1990

1991

1992

1993

1994

4,0 4,6 6,0

4,0 4,8 3,3

4,0 4,8 3,0

4,0 5,0 3,0

4,0 5,0 3,0

7,0 8,6

7,2

Timlön

Lönesunima

KPI (årsgenomsnitt)

Nyupplåningsränta,

inhemsk (lång) BNP, volym	11,0 1,6	11,0 LO	10,0 1,7	9,0 2,0	8,0 2,5	8,0 2,5
Högalternativet
	1989	1990	1991	1992	1993	1994

Timlön

Lönesumma

KPI (årsgenomsnitt)

Nyupplåningsränta,

irihemsk (lång) BNP, volym

7,0

7,2 5,5

13,0 1,0

7,0 7,0 5,6

13,5 0,8

7,0 7,0

5,7

14,0 0,8

7,0 7,0 5,8

14,0 0,8

1.2 Beräkningsmetodik Inkomsterna

Beräkningama av inkomsterna i långtidsbudgeten gmndar sig på antaganden om utvecklingen av bl. a. lönesumma, priser och privat konsumtion. Vid beräkningen av framförallt inkomstskatter, socialavgifter och mervärdeskatt är dessa antaganden av central betydelse för resultaten.

Vad beträffar fysiska personers inkomstskatt har, som en beräknings-mässig fömtsättning, skattens andel av beskattningsbar inkomst 1989 hållits konstant under långtidsbudgetperioden.

Schablonmässigt har antagils alt företagens taxerade inkomst ökar under perioden i lågaltemativet med 10% per år och i högallemativd i en sjunkande ökningstakt.

Skatterna på alkohol och tobak har räknats upp med den allmänna prisutvecklingen. För övriga punktskatter antas att skatlesatsema ligger kvar på oförändrad nominell nivå, dvs. någon justering av dessa skattesatser med hänsyn till prisutvecklingen har inte lagts in.

utgifterna Prop. 1988/89:150

Beräkningama av utgifterna utgår från anslagsbeloppen för budgetåret       '  1989/90 enligt 1989 års reviderade budgetförslag. Beräkningama i fasta priser utgår från oförändrad pris- och lönenivå jämfört med 1989 års budgetproposition.

Följande principer har i huvudsak tillämpats vid bedömningen av hur utgiflema i fasla priser utvecklas under perioden:

—Utvecklingen av s. k. transfereringsanslag beräknas utifrån antaganden om de utgiftsstyrande faktorema. Exempelvis styr antaganden om bl. a. volymutvecklingen utgifterna för folkpensionsanslaget och bidrag till drift av gmnd- och gymnasieskola. Utvecklingen av transfereringsanslagen styrs ofta av automatiskt verkande regelsystem.

—Anslag som fömtsätter särskilda beslut av statsmakterna för att utgiftsnivån för ändamålet skall förändras antas ha en oförändrad anslagsnivå under perioden.

—Vissa anslag styrs av att statsmaktema lagt fast långsiktiga ramar eller program för verksamheten. Som exempel kan nämnas utgiftsramen för det militära försvaret samt olika forsknings- och utvecklingsprogram. I de fall klara uttalanden om lidsbegränsningar av åtagandet föreligger, har i långlidsbudgetberakningarna anlagils att utgiflema bortfaller när programmet eller motsvarande upphör. I övriga fall har i regel schablonmässigt antagits att utgifter för de olika ändamålen kvarstår under hela långlidsbudgetperioden. Utgifter för investeringsändamål har behandlats på motsvarande sätt.

—Beräkningen av utgifterna för arbetsmarknads- och regionalpolitik har i lågalternativet gjorts med utgångspunkt från att inga nya utgiftsåtaganden görs under långtidsbudgetperioden. En merbelastning inom dessa områden har dock fömtsätts i högallemativd.

—I beräkningarna av anslagen till myndigheternas förvaltningskostnader har antagits att huvudförslaget, dvs. det produkliviletsavdrag som årligen görs, tillämpas under långtidsbudgetperioden. Uppräkningen av utgiftsutvecklingen från fasta till löpande priser har

gjorts med de antaganden om förändring av priser, löner, m. m. under perioden som redovisats i tabell 1. Utgifterna har beräknats med två alternativa antagandestmkturer baserade på två antaganden om löneökningstakten. Dock har vissa bidragsnivåer kalkylmässigt anpassats till pris-och löneutvecklingen trots att någon formell indexkoppling inte föreligger. I appendix I ges i den realekonomiska redovisningen även den historiska utgiftsutvecklingen budgetåren 1982/83-1987/88 i fasta priser. Omräkningen till fasta priser har skett med olika index för de skilda utgiftsslagen.

2 Statsbudgetens inkomster

2.1 Inledning

Inkomsternas utveckling är nära kopplad till den ekonomiska utvecklingen och därmed i hög grad beroende av de antaganden som presenterats i avsnitt 1.1. De beräkningar som har gjorts inom ramen för långtidsbudgeten bygger i huvudsak på att inga nya beslut tas som påverkar statsbudgetens inkomstsida. Dock har konsekvensema av samtliga förslag i kompletteringspropositionen beaktats. Som en beräkningsmässig fömtsättning har dock skattens andel av beskattningsbar inkomst för fysiska personer hållits konstant under beräkningsperioden. Vidare har skatterna på alkohol och tobak räknats upp med den allmänna prisutvecklingen och mervärdeskatten med konsumtionens utveckling. Övriga indirekta skatter har beräknats med utgångspunkt från idag gällande skattesatser.

Inkomsterna från fysiska personers skatt, juridiska personers skatt, lagstadgade socialavgifter samt skatt på varor och tjänster svarar för mer än 80% av de totala statslnkomstema. Framställningen i det följande koncentreras därför till dessa inkomstslag.

2.2 Resultatet av beräkningarna

Den beräknade utvecklingen av statsbudgetens inkomster i lågaltemativet framgår av nedanstående diagram och tabell.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Diagram 2. Statsbudgetens Inkomster 1989/90 fördelade på olika huvudgrupper.

övriga inko 18;

;a  pers. skatt

Övr.  indirekta skalterj 17%

Juridiska  pers.  skatt 7%

Mervärdeskall 27%

Socialavgifter 12%

Prop. 1988/89: Bilaga 1.2

150

c   öO-o C> Os

00 o  .S 5 f

"•r G .- -2 oo Os

J?   1)   c :0 ° '

####	#	##	#
so —' 1/ Os	-5I-	rsj *r	oo_
u-1 Csl r<-i —	o"	m m	csT
-H   1 -H -(-	-H	-h -H	-H

Os 00 oo —'

.-T —" VO —T

O I

O so

e	Os
T3	OS
E
C
<2 t	OS
i§
	Os
;2,o	OS
ODJ<
C   u.
'C i> ■2 "2	ÖJ
•TO .—)	O
b. •—'	Os
12 s	os

■ 0_ OS (N	—	o so	—
— O v-1 —	o'	O O	Os"
-	1		"—

< oo

■ -o rn m rn r--' in —h"

Os 00

oo 00 "
I      I   "*

—        r--

(N (N r 00	Os	r f	oo	o
r-l oo (N *o	s6	oo os	lO
O Tj- o	m	—H	oo	cn

rA KTi i/~> Os	r-	rN 00	oo	rsi
—' Tt uo (N		oCoo"	Tt"	o'
o W-» oo	r		VO	m

		C m OO	####	#
op	g o c	itthg ränd 82/8 87/8	.    — 0 0,so_ so" Os rl o"	os
•<	QO	c ;0 < " (rt C; — —	-1- + -I--I-	-1-

os r-

rso m

+ +

t	a
	ert
	k.
3 »Cd
L.	o
(U	Ov
tfl E	5; oo
o os
.:<:
c

ca

2   -a

<   .5

	C
>■■	CO
C3	a
DO	■Q
JB
	u,
4<	o
U	c
1	2
3
rJ	• T3
	bM
OJ	Cd

fSi

To u

cd  Cd

t; «3 « K >

   ni       —

s -s -5 a E

o .2 £;-c          o

.iä u «j >  .:«!

C  cd <« ,00

    cn >   tn

Cd :cd

"   c"-   u.

X! .5 >, u S2J2 E

u- .o J= J O   fc-   O   c

• <

o

:cd	E
	o
å	c
cd
E	—
E	rt
3	,o
C/3-	H

Inkomstskatt Prop. 1988/89:150

Inkomstskatterna utgörs av skatt på fysiska och juridiska personers in- ""S> - komster och uppgår lill en fjärdedel av statsbudgetens inkomster. Mer än två tredjedelar av inkomstskatterna på budgeten härrör från fysiska personer. Av fysiska personers beskattningsbara inkomster utgör den statliga skatten drygt 10% i genomsnitt. Utvecklingen av statens direkta skatteinkomster beror på faktorer som skattesatser och avdragsmöjligheter samt skattebasens, t.ex. lönesummans, utveckling.

Inkomstskatterna från fysiska personer beräknas öka-med i genomsnitt 4,9% per år i lågalternativet och 8,3% per år i högalternativet under långtidsbudgetperioden. Att ökningstakten blir högre:i:högalternativet beror på atl lönesumman där ökar snabbare, vilket ger'högre skatteintäkter. Under perioden 1982/83—1987/88 ökade dessa inkomster med i genomsnitt 16,1 % per år. Den kraftiga inkomstutvecklingen under den historiska peHoden förklaras i hög grad av den snabba pris- och löneutvecklingen under dessa år.

Juridiska personers inkomstskatt utgör ca 7% av statsbudgetens inkomster. Andelen har vuxit kraftigt under perioden 1982/83 -1987/88. Genomsnittligt ökade dessa inkomster då med 22,0% per år. Mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88 var de I stort sett oförändrade. Bedömningen av utvecklingen under denna inkomsttitel är förenad med stor osäkerhet.iDet beror på all grunden här utgörs av prognoser dels över företagens vinstutveckling, dels över inbetald skatt i förhållande till vinsten.

Lagstadgade socialavgifter

Vid givna avgiftssatser följer de lagstadgade socialavgifterna lönesummans utveckling. De svarar för ca en åttondel av de totala Inkomsterna, vilket innebären sedan budgetåret 1985/86 minskande andel. I tabell 3 redovisas de olika avgiftssatser som ligger till grund för beräkningarna.

Budgetåret 1989/90 beräknas inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna på statsbudgeten uppgå lill 48 miljarder kronor. Inkomsterna beräknas minska med i genomsnitt 2,1 % årligen i lågalternativel oéh öka med 0,5% årligen i högalternativet under långtidsbudgetperioden. Skillnaden mellan de båda alternativen beror på att lönesumman ökar snabbare i högallernalivel. Den långsamma, i lågalternativet negativa, ökningstakten förklaras lill slor del av sänkningen av folkpensionsavgiften.

Vissa socialavgifter förs lill fonder utanför statsbudgeten. Dessa avgifter nettoredovisas i budgeten. Nettoredovisningen innebär att avgiftsinkomsterna minus de utgifter som avgifterna är avsedda att finansiera tas upp som inkomst i budgeten. Om fondens utgifter överstiger dess inkomster belastas budgetens inkomstsida med detta underskott. Så är t. ex. fälld med avgifterna till sjukförsäkringen och arbetskadeförsäkringen sedan 1987/88. Totalt uppgår inkomsterna av socialavgifter lill 200 miljarder kronor, utgifterna till 152 miljarder kronor. Differensen, dvs. ovannämnda 48 miljarder kronor, avses täcka socialförsäkringens kostnader på statsbudgetens utgiftsida bl. a. för folkpensioner och barnomsorg.

Tabell 3. Lagstadgade socialavgifter				Prop. 1988/? Bilaga 1.2	19:150
	Procentuellt uttag för avgiftsåret
			Anlaget
	1988	1989	1990-1994
Avgifter vars inkomster.helt redovisas på statsbudgeten
Folkpensionsavgift Sjukförsäkringsavgifi Barnomsorgsavgift Vuxenutbildningsavgift Allmän löneavgift	9,45 ,io;io 2,20 0,27 0,34	9,45 ,10,10 2,20 0,27 0,34	7,45 10,10 2,20 0,27 0,34'
Avgift vars inkomster delvis redovisas på statsbudgeten
Arbetsmarknadsavgift	2,16	2,16	2,16
Avgifter vars inkomster inte redovisas på statsbudgeten
ATP-avgift Delpensionsaygift Arbetsskadeavgift Lönlagargaranliavgift Arbetarskyddsa vgi ft Avgift till sjöfolks pensionering	10,60 0,50 '0;90 0,20 0,35 1,20	11,00 0,50 0;90 0,20 0,35 1,20	13,00 0,50 0,90 0,20 0,35 1,20
Summa	37s07	37,47	37,47

' För 1990 antas den allmänna löneavgiften uppgå till 5,34 % i Stockholmsområdet

och till 2,34 % i landet i övrigt

' Betalas endast av arbetsgivare som sysselsätter sjömansskatlepliktig personal

När det gäller de socialutgifter som nettoredovisas, är utvecklingen inom arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen av särskilt intresse. Utgifterna inom dessa områden beräknas öka kraftigt under längtidsbudgetperioden. Budgetåret 1989/90 beräknas arbetsskadeförsäkringen belasta budgeten med 8,0 miljarder kronor och budgetåret 1993/94 med 12,2 miljarder-kronor i lågalternativet; i högalternativet ökar budgetbelastningen till 13,8 miljarder kronor slutåret. Motsvarande underskott för sjukförsäkringen är 5,8 miljarder kronor budgetåret 1989/90 och 9,8 miljarder kronor budgetåret 1993/94 lenligt lågalternativel. I högahemativet ökar iunderskottet ytterligare.något till 9,9 miljarder kronorbudgdård 1993/94. Den Ökade belastningen på sjukförsäkringssystemet beror framför allt på föräldraförsäkringensufbyggnad i tre steg. För långtidsbudgetperioden har 1 beräkningarna utgått från elt oförändrat sjuktal, jämfört med 1988.

Skatt på varor och.tjänster

De indirekta skatterna på varor och tjänster svarar för drygt 40% av statsbudgetens inkomster. 'Den största enskilda inkomsttiteln, mervärdeskatten, svarar för ca 25%. Vid en given skattesals bestäms inkomstutvecklingen under denna titel i huvudsak av antaganden om utveckling av privat och offentlig konsumtion, i löpande priser. Mervärdeskattens

genomsnittliga årliga ökningstakt under långtidsbudgetperioden beräknas   Prop. 1988/89:150
uppgå lill 3,5% i lågalternativel och 5,1 % i högalternativet. Bilaga 1.2

Inkomsterna av övriga indirekta skatter ökade under perioden 1982/83-1987/88 årligen med i genomsnitt 10,6%. Under långlidsbudgetperioden stannar ökningstakten för dessa inkomster på 1,9% per år i lågaltemativet. Beräkningen utgår huvudsakligen från idag fastställda skattesatser, i enlighet med traditionell leknik för långtidsbudgelberäk-ningar. Undantag är skatt på vin, sprit, öl och tobak, som räknats upp med den allmänna prisutvecklingen.

2.3 Statens totala inkomster

Som tidigare nämnts har statens inkomster en stark koppling till den realekonomiska utvecklingen. Under perioden 1982/83—1987/88 var den genomsnittliga årliga BNP-tillväxten 2,5%, samtidigt som den genomsnittliga årliga ökningen av statens inkomster var 5,1 % realt. Under långtidsbudgetperioden beräknas den genomsnittliga reala ökningstakten för BNP bli 2,1% i lågalternativet. Statsinkomsterna beräknas realt minska med 0,5% i genomsnitt per år. Statsinkomsterna beräknas således öka långsammare än BNP under långtidsbudgetperioden, i motsats lill utvecklingen under perioden 1982/83—1987/88, då inkomsterna ökade snabbare än BNP-tillväxten.

I huvudsak beror detta på att de förväntade utgiftsökningarna inom sjukförsäkringen och arbelsskadeförsäkringen samt sänkningen av folkpensionsavgiften innebär att nettoinkomsterna av socialavgifter realt antas minska under perioden. Slutligen innebär den traditionellt tillämpade metoden att utgå från antagandel om oförändrade indirekta skatter att de skatter som är uttryckta i kronor per liter/kilo minskar realt, givet oförändrad konsumtion.

10

3 Statsbudgetens utgifter Prop. 1988/89:150

- .   XT   .<- , .. Bilaga 1.2

3.1 Utgifternas utveckling

Statsbudgetens utgifler exkl. statsskuldräntor minskade under perioden 1982/83-1987/88 med i genomsnitt ca 1,6% per år i fasta priser. Orsakerna till den reala minskningen är bl.a. att vissa lån samt affärsverkens investeringsanslag inte längre belastar budgeten. Inklusive statsskuldräntor minskade statens utgifter under samma period med i genomsnitt ca 2,0% per år. Denna minskning förklaras främst — fömtom de ovan nämnda orsakerna — av ränte- och valutakursförändringar.

Under långtidsbudgetperioden beräknas statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor i oförändrad pris- och lönenivå genomsnittligt öka med ca 0,5 % per år. Den viktigaste orsaken till denna årliga reala utgiftsökning är, liksom i förra årets långtidsbudget, ökningen av kostnadema för bostadssubventionerna i form av räntebidrag. Ränteläget och det ökade bostadsbyggandet samt kostnadsutvecklingen inom byggnadssektom medför att anslagsbelastningen stiger kraftigt. Exkluderas kostnadema för räntebidrag under långlidsbudgetperioden stannar den årliga ökningen av statens utgifter i oförändrad pris- och lönenivå vid knappt 0,2%.

I löpande priser exkl. statskuldräntor begränsas utgiftemas tillväxt i lågalternativet lill ca 3,9% per år. Orsaken till den förhållandevis låga utvecklingstakten är antaganden om en markant dämpning av pris- och löneutvecklingslakten under perioden. Med högalternativets anlaganden beräknas utgiftemas tillväxt exkl. statsskuldräntor i löpande priser till 7,4% per år.

Utgifterna för räntorna på statsskulden beräknas till 57,0 miljarder kronor för budgetåret 1989/90. I lågaltemativet beräknas utgiflema för statsskuldräntor minska med 3,7% per år under långtidsbudgetperioden som en följd av att räntesatserna successivt antas falla samt minskad statsskuld. Detta Innebär att de totala statsutgiftema, inklusive statsskuldräntor, i lågalternativet ökar med 2,9% per år.

Uttryckt som andel av BNP innebär detta att statsutgiftema beräknas minska under perioden frän 30,2% budgetåret 1989/90 till 27,2% 1993/94 i lågaltemativet.

I tabell 4 nedan redovisas en jämförelse mellan utgiflema enligt låg- och högalternativet. Kostnadema för arbetsmarknads- och regionalpolitik är betydligt större i hög- än i lågaltemativet. En stor skillnad kan även hänföras till statsskuldräntoma, vilket beror på den betydligt högre räntenivån saml elt ökande upplåningsbehov i högallemativd. Utgifterna i högalternativet ökar även till följd av att räntebidragssystemet i bostadssektom är så utformat all fastighetsägarna kompenseras för de högre räntekostnaderna i detta alternativ. I övrigt bidrar bl. a. den högre pris-och lönenivån till att utgiflema för folkpensioner och andra Indexbundna transfereringar ökar snabbare. Även utgiflema för statlig konsumtion, såsom l.ex. försvaret, blir högre i högalternativet. Inkomstema ökar i genomsnitt snabbare i högalternativet beroende på en högre antagen pris-och löneutveckling. Ökningen avstannar dock i takt med att den minskade

11

tillväxten slår igenom, och ökningen av utgiflema överstiger ökningen av inkomsterna. Sammanlagd beräknas denna utveckling leda lill en försämring av budgetsaldot för slutåret med drygt 34 miljarder kronor.

Tabell 4. Högalternativet jämfört med lågalternativet

Miljarder kronor, differens

1990/91     1991/92     1992/93     1993/94

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Inkomster Utgifter exkl.

statsskuldränlor Statsskuldräntor

Budgetsaido

+ 15,5       +21,5       +20,9       +23,6

-36,1        -51,5 -  7,0       -13,0

-10,5       -21,8 0,0       - 2,0

-40,9

-22,2

+ 5,0       - 2,3

Statsbudgeten består av många olika slag av utgifter. För ekonomin i sin helhet har dessa olika enskilda utgifter mycket olika konsekvenser. Den departementsvisa uppdelningen är mindre ändamålsenlig som utgångspunkt för en analys i detta hänseende. Lämpligare är att göra en uppdelning på de realekonomiska kategoriema konsumtion, investeringar och transfereringar. I nedanstående diagram visas statsbudgetens utgifter budgetåren 1982/83, 1989/90 samt kalkylens slutar 1993/94 uppdelade i realekonomiska kategorier. Utgifterna är uttryckta i 1989/90 års priser. I appendix I finns en mer ingående redovisning.

Diagram 3. Statsbudgetens utgifter budgetåren 1982/83,1989/90 samt 1993/94 fördelade på realekonomiska kategorier

Miljarder kronor, 1989/90 års priser

1. Konsumtion, investeringar

2. Transfereringar till hushåll

3. Transfereringar till kommuner

4. Transfereringar till förelag

4 5

5. övriga transfereringar

6. StatssUuldräntor

7. Finansiella transaktioner

Ä'ä//or Riksrevisionsverket och finansdepartementet

3.2 Utgiftemas utveckling uppdelade på departementens verksamhetsområden

Beräkningarna av utgifterna utgår från de anslagsbelopp för budgetåret 1989/90 som redovisas i budgetpropositionen eller, om förändringar däref-

12

ter inträffat på gmnd av särpropositioner m.m., från del reviderade bud-    Prop. 1988/89:150 gdförslagd. Enligt beräkningama ökar de totala utgifterna i oförändrad    Bilaga 1.2 pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor) med ca 0,4% under perioden.

Bland de utgifter som ökar särskilt kraftigt kan nämnas, inom bostadsdepartementets verksamhetsområde ökade bostadssubventioner i form av räntebidrag, inom socialdepartementets verksamhetsområde bidrag till kommunal bamomsorg och bidrag till social hemhjälp.

Den utveckling av statsbudgetens utgifter som närmare redovisas i appendix II åskådliggörs i fasla priser samt enligt låg- och högalternativet i nedanstående diagram.

Diagram 4.  Utgifter för olika  departements verksamhetsområden  1989/90 och 1993/94 i fasta priser samt enligt låg- och högalternativet

Miljarder kronor

Fasta priser

_n

■ 8990 D 94

U3

UE     övrigt

Lågalternativet

■ 80 D 934

O

Ju UD Fö

K          Fi          U

UE     övrigt

13

Högalternativet

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

120000

■ 80

n 8qb4

4 Budgetsaldot

De tidigare presenterade beräkningarna av statsbudgetens inkomster och utgifter under långtidbudgetperioden har sammanställts i tabell 5. Utöver den framräknade utvecklingen under långtidsbudgetperioden redovisas utfallen för budgetåren 1982/83-1987/88 och nuvarande beräkning för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

I långtidsbudgeten görs inga beräkningar av det underiiggande saldot för långtidsbudgetperioden, eftersom några särskilda åtgärder som under perioden skulle skapa en skillnad mellan del redovisade och det underliggande budgetsaldot inte är kända.

Budgetsaldot försämras i lågalternalivd från ett budgetöverskott på 10,7 miljarder kronor budgetåret 1989/90 till ett budgetunderskott på 8,6 miljarder kronor budgetåret 1991/92. Lågaltemativets försämring under budgetåren 1990/91 och 1991/92 beror dels på att inkomstema av den finanspolitiska åtstramningen lill största delen upphör, dels på att utbetalningarna av kommunalskatlemedel ökar kraftigt. Eftersom utbetalningarna till kommunema sker med två års eftersläpning, får kommunerna dessa år tillgodoräkna sig de höga skatteökningar som blev följden av de höga löneökningama två år tidigare. Därefter förbättras gradvis budgetsaldot och budgetård 1993/94 beräknas dl överskott på 11,6 miljarder kronor.

1 tidigare långtidsbudgetar har beräkningama visat på liknande utveckling av budgetsaldot: ett förbättrat saldo i alternativet med låg löne- och prisutveckling, och ett försämrat saldo i alternativet med höga pris- och löneökningar. Trots all den historiska utvecklingen inte stannat vid lågal-lernativens, vad gäller priser och löner, har budgetsaldot förbättrats sedan 1982/83. Detta har flera förklaringar. En är att medan långtidsbudgettekniken innebär oförändrade regler vad gäller t. ex. skatter, har i verkligheten

14

					Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2
Tabell 5. Budgetsaido budgetårer		1 1982/83-1993/94
Miljarder kronoi	-, löpande priser
Budgetår	Inkomster	Utgifter exkl.	Statsskuld-	Budget-	Budgetsaido
		statsskuld-	räntor	saido	som andel
		räntor			av BNP
Utfall
1982/83	191,3	229,7	48,2	-86,6	-13,1%
1983/84	221,2	237,9	60,4	-77,1	-10,3%
1984/85	260,6	253,9	75,2	-68,5	-  8,3%
1985/86	275,1	255,4	66,5	-46,8	-  5,2%
1986/87	320,1	271,5	63,8	-15,2	-   1,6%
1987/88	332,6	283,3	53,4	-  4,1	- 0,4%
Nuv. beräkning
1988/89	364,9	300,3	53,6	11,0	1,0%
1989/90	385,8	318,1	57,0	10,7	0,9%
Lågalt.
1990/91	394,1	332,5	58,0	3,6	0,3%
1991/92	390,5	345,1	56,0	-10,6	-  0,8%
1992/93	409,6	357,7	53,0	-   1,1	- 0,1%
1993/94	431,7	371,2	49,0	11,5	0,7%
Högalt.
1990/91	409,6	343,0	58,0	8,6	0,6%
1991/92	412,0	366,9	58,0	-12,9	- 0,9%
1992/93	430,5	393,8	60,0	-23,3	-   1,5%
1993/94	455,3	422,7	62,0	-29,4	-   1,8%

de statliga skatterna och avgifterna stigit som andel av BNP; skattekvoten har alltså sligit. Ytterligare en förklaring är all tillväxten, mätt som den reala förändringen av BNP, varit hög, framför allt lill följd av den internationella utvecklingen med höjda priser på för Sverige viktiga exportvaror, sänkt oljepris, m.m. Delvis till följd av della, har vidare arbetslösheten kunnat hållas nere, vilket också är en viktig förklaring lill atl statens utgifter för arbetsmarknads- och regionalpolitik inte ökat så mycket som förutsatts i tidigare långtidsbudgetars högalternativ.

I tabell 6 redovisas inkomster, utgifter och budgetsaido uttryckt som andel av BNP för långtidsbudgetens första och sista år.

Tabell 6. Inkomster och utgifter som andel av BNP, löpande priser

	1982/83	1989/90	1993/94 Lågalt.	1993/94 Högalt.
Inkomster	29,0%	31,0%	28,0%	27,8%
Utgifter exkl.
statsskuldräntor	34,8%	25,6%	24,0%	26,2%
Statsskuldräntor	7,3%	4,6%	3,2%	3.6%
Budgetsaido	-13,1%	0,9%	0,8%	-2,0%

15

5 Den offentliga sektorn

De totala offentliga utgifterna uppgår till ca 900 miljarder kronor (inklusive inomoffentliga transfereringar) 1989/90. Av dessa hänför sig ca 40% till statsbudgeten. Långlidsbudgetberakningarna är i huvudsak koncentrerade till statsbudgeten, men del är belysande att vidga perspektivet till att omfatta också övriga delar av den offentliga sektorn i ekonomin, dvs. socialförsäkringssektorn och kommunerna. De offentliga utgifternas ut veckling!motsvarar förändringar av sekloms storlek I ekonomin. Inkomsterna som behövs för atl möta utgifts- och sparandekrav motsvarar skattekvotens utveckling. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn speglar tillsammans med det privata sparandet bytesbalansens utveckling.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

5.1 Den historiska utvecklingen

Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn har kraftigt förbättrats sedan budgetåret 1982/83. Orsaken är framför allt att statsbudgetens stora, underskott successivt minskal för att nu ersättas med överskott. Därutöver har del finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn vuxit något under perioden. Inkomsterna av socialavgifterna och AP-fondens ränteinkomster har således varit större än utgifterna, vilka främst beslår av utbetalning av ATP.

Hur del finansiella sparandet i den offentliga sektorn utvecklats framgår av diagram 5.

Diagram 5. Finansiellt sparande i offentlig sektor budgetåren 1982/83-1987/88

Miljarder kronor, löpande priser

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

40-,					Offentliga y-      sektorn
30-				■ y	■                AP-fonden
20-			-	/	Staten
10-			,              /	/   ...
-10		"
					Kommunerna
-20-			—-
-30-
-40-	-
-50-	....---'"
-60
82/83                   a3,/84		84/85	86/86	86/87	87/88
5.2	Staten

Del finansiella sparandet i staten under långtidsbudgetperioden avspeglar utvecklingen av statsbudgetens saldo. Skillnaden mellan sparandel i staten och statsbudgetens saldo beslår främst av de finansiella transaktioner

16

(utlåning och återbetalning av lån) som netto belastar budgeten men inte   Prop. 1988/89:150
del finansiella sparandel i staien. Bilaga 1.2

Utvecklingen i staien framgår av nedanstående tabell.

Tabell 7. Statens ilnansiella sparande 1989/90-1993/94

Miljarder kronor, löpande priser

1989/90     1990/91     1991/92     1992/93     1993/94

11,0	6,6	-7,4	1,9	15,5
11,0	11,6	-9,7	-20,3	-25,4

Lågaltemativet Högalternativet

5.3 Socialfbrsäkringssektorn

I socialförsäkringssektorn motsvaras del finansiella sparandet helt av utvecklingen i AP-fonden'. Stora utgiftsökningar sker i AP-fonden de närmaste fem åren till följd av allt fler pensionärer med ATP och allt fler med högre ATP-poäng. Arbetsgivaravgifterna täcker sedan 1982 inte pensionsutgifterna utan även ränteinkomsterna tas i anspråk. I lågalternativel försämras del finansiella sparandel kraftigt p.g.a. de ökade utgifterna, vilket visas i tabell 8.

Tabell 8. AP-fondens utveckling 1989/90-1993/94 lågalternativet

Miljarder kronor, löpande priser

1989/90     1990/91     1991/92     1992/93     1993/94

Inkomster

65,6 37,7 5,5	74,1 40,0 5,8	77,6 42,2 6,0	81,4 43,7 6,4	85,5 44,4 6,8
08,8	119,9	125,8	131,5	136,7
74,2	82,8	89,8	96,1	102,5
34,6	37,1	36,0	35,4	34,2

Arbetsgivaravgifter Räntor m.m. Övrigt

Summa

Utgifter

Utbetalda pensioner

Finansiellt sparande

Finansiellt sparande,
högalternativet 35,6 39,7 39,3 38,7 37,4

I högalternativet uppvägs utgiftsökningarna av högre inkomster beslående dels av arbetsgivaravgifter, dels av höga ränteinkomster till följd av antaganden om hög räntenivå.

Statliga utgifler redovisas som nämnts såväl på statsbudgetens inkomsl-som utgiftssida. Vid en analys av den offentliga sektorns samlade utgifter,

' 1 nationalräkenskaperna, uppbyggda enligt principerna i System of National Ac-
counts (SNA; se vidare appendix 1), beslår sociallorsäkringssektorn av AP-fonden
(inkl. löntagarfonderna), de erkända arbetslöshetskassorna samt de allmänna försäk
ringskassornas utgifter för sjuk- och föräldraförsäkring. Det finansiella sparandet i a-
kassorna är sedan 1989 definitionsmässigt lika med noll, och sparandeunderskottet i
sjukförsäkringssystemet belastar som nämnts statsbudgeten och ingår därmed i det
finansiella sparandet i staten. Med socialförsäkringssektorn avses därför i långtids
budgeten enbart AP-fonden. 17

2   Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 1.2

är del av intresse att studera statens utgifter totalt. Dessa utgifter, dvs. inklusive statsbudgetens socialförsäkringsdel bmtto, uppgår 1989/90 till 446,5 miljarder kronor att jämföra med 375,1 miljarder kronor netto. Den reala utvecklingen av utgiflema i statsbudgeten, redovisade netto och brutto, saml i AP-fonden sedan början av 1970-talet och till långtidsbudgetperiodens slut redovisas i diagram 6. Det bör dock noteras att i statsbudgetens utgifter ingår bidrag till kommuner, vilka frånräknas vid en redovisning av den konsoliderade offentliga sektorn.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Diagram 6. Utgiftsutvecklingen i statsbudget och AP-fonden 1969/70—1993/94

Miljarder kronor, 1989/90 års priser

_ä"

§

_lill

i

Ii

§

SiS,,s,s,.K

_nniiiiMM!

₁

I il

§

_il

i.

S § « § s

§

§

ii

s §

s

iii

§

H,i,i,s

AP-fondcn

Statsbudgeten brutto

Slalsbiidgelen nctlo

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Fram till första delen av 1980-talet ökade statsbudgetens utgifter mer än de utgifter som redovisas netto på inkomstsidan samt utgiflema för ATP. Sedan mitten på 1980-talet har situationen varit den motsatta.

I lågalternalivd väntas statsbudgetens utgifter öka med 45 miljarder kronor, vilket i genomsnitt motsvarar 2,9 % per år. De utgifler som redovisas netto på inkomstsidan väntas öka med i genomsnitt 6,5% årligen. Motsvarande utveckling i fasta priser beräknas till —0,5% resp. +2,9% åriigen. Tillsammans ökar de totala utgifterna med 3,5% i genomsnitt per år. Under långtidsbudgetperioden beräknas ökningstakten för utgiflema i AP-fonden vara betydligt högre än utgifterna i statsbudgeten. AP-fondens utgifter för pensioner ökar i lågalternalivd under perioden med 28 miljarder kronor, vilket motsvarar en ökning med i genomsnitt 8,4% årligen. I fasta priser innebär detta en genomsnittlig ökning med 4,8% per år. Del bör noteras atl utförda beräkningar för AP-fonden pekar på ell försämrat sparande efler långtidsbudgetperiodens slut.

5.4 Kommunerna

För att beräkna den offentliga sektorns finansiella sparande har kalkyler gjorts även för utvecklingen i kommunerna.

18

Formellt gäller att den kommunala budgeten skall balansera. Detta    Prop. 1988/89:150 innebär att kommunsektorn inte kan finansiera utgifter för konsumtion    Bilaga 1.2 med lån men att så kan ske för investeringar.

Den kommunala konsumtionen antas i beräkningama realt växa med 2 % varje år under långtidsbudgetperioden. Som jämförelse redovisas kon-. sumtionsutvecklingen hittills under 1980-talel i tabell 9.

Tabell 9. Den kommunala konsumtionsutvecklingen

Årlig procentuell förändring, 1980 års priser

1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988
3,0	3,1	2,2	2,6	3,0	2,7	0,8	2,1	1,7

Källa: Statistiska centralbyrån

Av tabell 10 framgår den kommunala sektorns finansiella sparande under långtidsbudgetperioden.

Tabell 10. Den kommunala sektorns finansiella sparande

Miljarder kronor, löpande priser

__________________ 1989/90    1990/91     1991/92     1992/93     1993/94

-11,3	1,7	5,7	- 0,5	-10,1
-11,3	-7,6	-9,4	-15,0	-22,9

Lågalternativel Högalternativet

Förbättringen av sparandet de första åren i lågalternativel beror på eftersläpningen av utbetalningen av kommunalskatlemedel. Kommunerna får dessa år intäkter av skatter som betalas två år tidigare, då löneökningarna varit relativt höga. Mot slutet av perioden försämras sparandet kraftigt, särskilt markant i högaltemativet, beroende på ökande utgifter för den kommunala konsumtionen. Dessa utgifler svarar för tre fjärdedelar av de totala kommunala utgifterna, och uppgick 1988 till ca 215 miljarder kronor.

Det bör understrykas atl de ovan redovisade underskotten är beräknade med traditionell långlidsbudgdteknik, och på intet sätt skall ses som prognoser på faktisk utveckling. Denna leknik fömtsätter oförändrad kommunal utdebitering, samt oförändrade statliga bidrag till kommunerna. Slutsatsen av beräkningsresultaten är att den kommunala konsumtionen inte kan öka så myckel som två procent per år i fasta priser, eftersom kommunerna inte får planera för underskott i den löpande verksamheten. Speciellt gäller detta om tidigare års höga pris- och löneökningstakl inte nedbringas.

5.5 Offentliga sektorns finansiella sparande

Utvecklingen av del finansiella sparandel i den offentliga sektorn enligt beräkningarna i långtidsbudgeten sammanfallas i diagram 7.

19

Diagram 7. Finansiellt sparande i den offentliga sektorn 1989/90-1993/94, lågalter-     Prop. 1988/89: 150
nativet Bilaga 1.2

Miljarder kronor, löpande priser

50-,						Offentliga sektorn
40-	\......... .........	""-.-'	—■	_______		-—
						AP-fonden
30-
20-						...-   Staten
10-					..-'*'
0--10-	J;--,-	_-——-—-—	--	-.-.,           ,,--'"'
				..-.--       --.	----	Kommunerna
-20-	.■
80/90                             90/91		01/92		92/93		93/94

De växande utgiflema i AP-fonden kompenseras av ökande avgiftsinkomster de kommande fem åren, lill följd av höjningen av ATP-avgiften.

I kommunema blir inkomstema förhållandevis höga de första åren p.g.a. den höga löneökningstakten tidigare år. Om kommunemas konsumtion reah ökar med 2% årligen försämras dock det finansiella sparandet kraftigt mot slutet av perioden.

Sammanlagt ger utvecklingen i de tre sektorema i lågalternativet ett förbättrat finansiellt sparande i den offentliga sektom. Uttryckt som andel av BNP, faller emellertid det offentliga sparandet.

I högallernalivel blir det finansiella sparandet i den offentliga sektorn lägre under de kommande fem åren. Detta är ett resultat av det försämrade sparandet både i staten och kommunema. I AP-fonden ligger det finansiella sparandet kvar på samma nivå, eftersom utgiftsökningarna under långtidsbudgetperioden uppvägs av högre inkomster.

6 Konsekvenser av beräkningsresultaten

Budgetåret 1989/90 motsvarar den offentliga sektoras finansiella sparande 2,8% av BNP.

Det finns en rad omständigheter som talar för ett förstärkt offentligt sparande under de kommande åren. Dels finns ett sparbehov för att kunna möta en internationell konjukturnedgång. En sådan skulle drabba ekonomin och statsbudgeten hårdare idag än under förra decenniet, eftersom staien idag har betydligt högre statsskuld och höga ränteutgifter. Problemen med underskotten i bytesbalansen är inte i första hand ett kostnads- utan ell sparproblem, eftersom underskott uppstår även vid full sysselsättning och högt kapacildutnyttjande. För att kompensera ett för lågt privat sparande måste då det offentliga sparandet öka, jämfört med

20

idag. Den ökande andelen äldre av befolkningen som fömtses under de Prop. 1988/89:150 närmaste decenniema, ställer krav på ökande utgifter för både vård/ Bilaga 1.2 omsorg och transfereringar i form av pensioner. Detta gäller speciellt på längre sikt. Del är emellertid nödvändigt att på gmnd av della öka det offentliga sparandel redan nu, för att inte alltför stora sparkrav skall behöva ställas på den förvärvsarbetande delen av befolkningen i framtiden. Del finns dessutom kortsiktiga, stabillserlngspolitiska skäl för elt ökat finansiellt sparande i offentlig sektor. Elt medel atl minska den inhemska efterfrågan kan vara sänkta offentliga utgifter. Med ell oförändrat skalle-och avgiftsuttag skulle detta innebära dl ökat offentligt sparande via sänkta offentliga utgifter.

Som tidigare framgått visar beräkningarna i lågalternativel ell överskott i statsbudgeten mot slutet av perioden. Samtidigt försämras det finansiella sparandet i kommunerna kraftigt. Detta medför all endast en mindre förbättring av det sammanlagda sparandel i den offentliga sektorn åstadkommes. I lågalternativel sker en försämring av sparandet som andel av BNP. Budgetåret 1993/94 beräknas sparandel fortfarande undersliga 1989/90 års andd.

I tabell 11 redovisas det finansiella sparande som skulle krävas i staten för att hålla den offentliga sekloras totala sparande konstant som andel av BNP. I lågalternativet ger detta ett besparingskrav från budgetåret 1991/ 92, medan det i högalternativet ger dl allt större behov av ökat sparande.

Tabell 11. Finansiellt sparande i staten för bibehållen sparkvot

Löpande priser, miljarder kronor

	1990/91	1991/92	1992/93	1993/94
Lågalternativet
Sparandebehov Beräknat sparande Differens	-2,4 6,6 -9,0	-    3,5 -      7,4 +  3,9	5,3 1,9 +  3,4	18,4 15,5 -h  2,9
Högalternativet
Sparandebehov Beräknat sparande Differens	4,8 11,6 -6,8	9,6 - 9,7 -1-19,3	18,5 -20,3 -f38,8	30,7 -25,4 -h56,l

De offentliga utgifternas andel av ekonomin beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till drygt 60%. Riksdagen har uttalat att skattetrycket inte kan skärpas ylleriigare. Av detta följer att inte heller utgifterna kan öka mer än marginellt, mätt som andel av BNP, då utgifterna till största delen finansieras med skatter och avgifter. Om det finansiella sparandet skall hållas konstant, innebär del att de offentliga utgifterna inte kan öka lika mycket som beräkningama i långtidsbudgeten visar. Ökningstakten i utgifterna i högaltemativet måste starkt begränsas för att sparandets storlek jämfört med BNP inte ska minska. Även i lågaltemativet uppstår ett besparingsbehov.

Långtidsbudgeten är inte någon prognos. En jämförelse mellan budgetutfall och långtidsbudgetberäkningar under 1980-talel visar att utgiftsutvecklingen i verkligheten blivit högre än vad som beräknats. Även in-

21

komsterna har stigit snabbare än vad som antagits och dessutom snabbare    Prop. 1988/89:150 än utgifterna. Skattekvoten har stigit. Denna utveckling har räckt både till    Bilaga 1.2 att finansiera stora automatiska utgiftsökningar och nya reformer samt till att eliminera statsbudgetens underskott.

Om de offentliga utgifterna inte skall tillåtas växa i förhållande till den övriga ekonomin, skalletrycket inte höjas och del finansiella sparandet ligga kvar på nuvarande nivå, måste således utgifterna öka mindre än beräkningarna i långtidsbudgeten visar. Del gäller särskilt om inte pris-och löneökningstakten nedbringas. Såsom framgår av tabell 11 krävs i långtidsbudgetens högalternativ under givna fömtsättningar mycket stora besparingar i statsbudgeten. Även i lågalternativet blir dock kraven på utgiftskontroll stora. Beräkningarna i långtidsbudgeten beskriver effekterna av redan fattade beslut. Kalkylerna visar vilka resurser som kommer att behövas framöver om inga nya åtaganden görs och ingen omprövning sker av existerande åtaganden. Beräkningarna kan därför sägas ge uttryck för automatiken i gjorda åtaganden och innebär att utgifterna ökar mer än utrymmet tillåter. Nya reformer kräver därför ytteriigare besparingar och omfördelning av offentliga sektorns utgifter.

22

Appendix I Prop. 1988/89:150

Bilaga 1.2

Statsbudgetens utgifter fördelade på realekonomiska kategorier

För att underlätta analysen av utgiftsutvecklingen i ett samhällsekonomiskt perspektiv görs i det .följande en uppdelning av utgifterna i realekonomiska termer. Denna uppdelning, som i huvudsak bygger på det inom nationalräkenskaperna tillämpade inlernationella.SNA-systemet (System of National Accounts), innebär attiutgiflerna indelas i utgifter för konsumtion, investeringar,.transfereringar och finansiella transaktioner. Vid en analys av utvecklingen i reala termer måste de finansiella transaktionerna särskiljas frånulgifterna i övrigt; Realekonomiskl betraktas de finansiella transaktionerna inte som förbrukning av resurser. Det är dessutom viktigt för analysen attskilja mellan å ena sidan utgifter där staten slutligt förbm-kar produktionsresurser och å andra sidan utgifter som består av transfereringar till andrasektorer i ekonomin. Dé statliga konsumtions- och investeringsutgifterna visar statens direkta förbrukning av reala resurser. Dessa ingår också i beräkningen av BNP från användningssidan.

Som konsumtionsutgifter betraktas utgifter för statliga myndigheters produktion av tjänster inom,t.ex. försvaret, undervisningssektom och rättsväsendel. Konsumtionsutgifterna består till drygt hälften av lönekostnader, inkl. sociala avgifter. Återstoden är omkostnader i den löpande verksamheten såsom inköp av varor, hyror, reparationer och underhåll. Försvarets investeringar, sominte antas ha någon alternativ civil användning, betraktas i enlighet med SNA-systemet som konsumtion.

Del investeringsbegrepp som används skiljer sig i princip inte från det som; gäller för. den privata sektoruj Som statliga investeringar betraktas utgifter föi- byggnader och anläggningar samt materielinköp för civila ändamål. Precis som för övriga utgifter på statsbudgeten belastar investeringarna budgeten vid tidpunkten för utbetalningen. Investeringsutgifterna periodiseras således inte. Till skillnad från vad som gäller vid en strikt tillämpning av. SNArsystemet räknas i långtidsbudgeten även affärsverkens investeringar i den mån de finansieras över statsbudgeten som statliga investeringar. Under senare år har dock samtliga sådana investeringar lyfts av. budgeten. Däremot ingår de i redovisningen för utvecklingen under perioden 1982/83- 1987/88:

Det bör understrykas att gränsen mellan konsumtion och investeringar i vissa fall är flytande. Det kan hävdas att utgifterna för t. ex. utbildning och forskning, vilka klassificeras som konsumtion, dels inkluderar materiella investeringar i viss utsträckning, dels i sig själva skulle kunna betraktas som immaleriéllainvesteringar.

Transfereringarna indelas i undergrupper med utgångspunkt i vilken
sektor av ekonomin som är mottagare av inkomstöverföringen. I långtids
budgeten delas transfereringarna, upp i överföringar till hushåll, kommu
ner, företag samt internationella;transfereringar. I SNA-systemet räknas
ockskränteutgifterför statsskulden som transfereringar. 1 långtidsbudgeten
redovisas dock dessa för sig. 23

Till gruppen ftnansidla transaktioner hänrörs utgifler för utlåning, rörlig kredit m.m.

Hur statsbudgetens utgifler utvecklas mellan budgetåren 1989/90 och 1993/94 i en realekonomisk indelning framgår även av diagram 3 i avsnitt 3.1.

Det är framför allt utgifterna för transfereringar lill hushåll och kommuner som ökar under perioden, vilket närmare beskrivs i det följande.

Den genomsnittliga förändringen per år under perioden 1982/83 — 1987/88 och under långlidsbudgetperioden framgår av tabell 1.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Tabell 1. Förändring av utgifter exkl. statsskuldräntor

	Genom-	1989/90	Genomsnittlig årlig för-
	snittlig	miljarder	ändring	1989/90-1993/94
	årlig förändring	kronor
			fasta	löpande	löpande
	1982/83 -		priser	priser	priser
	1987/88			lågalt.	högall.
	fasta priser
Statlig konsumtion
och investeringar	- 0,5%	98,2	-0,3%	-h2,5%	-f-  4,9%
Transfereringar till
hushåll'	+ 2,4%	113,4	-M,3%	-f4,3%	-H  7,2%
kommuner	- 0,6%	69,2	-1-0,0%	-1-4,9%	-h  8,9%
företaga	-12,4%	15,0	-1,1%	-h2,2%	-1-16,0%
övriga	-   1,2%	19,0	-t-2,2%	H-5,7%	+  7,2%
Finansiella
transaktioner	-23,1%	3,3	-f4,l%	-1-6,8%	-1-  5,7%
Summa utgifter exkl.
statsskuldräntor	-  1,6%	318,1	-1-0,5%	-1-3,9%	-1- 7,4%

' inklusive räntebidrag för bostäder

' inklusive livsmedelssubventioner

Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta medför att de realekonomiska fördelningarna i olika

långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

De utgifler som växer mest är transfereringar till hushåll (Inkl. räntebidrag för bostäder) som i fasla priser ökar med 5,9 miljarder kronor och transfereringar till kommuner som ökar med 1,6 miljarder kronor under långtidsbudgetperioden. Den kraftiga minskningen när det gäller finansiella transaktioner beror för den gångna perioden på atl bostadslånen då lyftes av budgeten. Förändringarna kommenteras närmare i avsnitten nedan.

Konsumtion

Utgifterna för konsumtion på statsbudgeten består till drygt 30% av utgifler för militärt och civilt försvar, till ca 15 % av utgifler för universitet och högskolor. Resterande del består i huvudsak av allmän statlig förvahning. Under långtidsbudgetperioden beräknas de statliga konsumtionsutgifterna minska med i genomsnitt 0,3% per år i fasta priser. I beräkningama har en fortsalt tillämpning av det s. k. huvudförslaget schablonmässigt lagts in.

24

Tabell 2. Konsumtionsutgifternas utveckling				Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2
	Genomsnittlig årlig förändring 1982/83 -1987/88 fasla priser	1989/90 miljarder kronor	Genomsnittlig årlig förändring 1989/90-1993/94
			fasla priser	löpande priser lågalt.	löpande priser högalt.
Summa konsumtionsutgifter därav Löner	•4-0,6% -1,2%	86,8 41,4	-0,3% -0,1%	-f-2,5% -t-2,6%	-1-4,8% -1-6,1%
Investeringar

Under denna mbrik redovisas endast utgifter för statens egna investeringar. De utgifter som går till övriga sektorer i ekonomin för investeringsändamål, förs som transfereringar till respektive sektor. Sedan budgetåret 1982/83 har affärsverkens investeringsanslag lyfts av statsbudgeten, varför de totala investeringama minskat under den historiska perioden. Under den kommande femårsperioden väntas utgiflema för investeringar över statsbudgeten minska med 0,3% i volym årligen.

Tabell 3. Investeringar

Genomsnittlig ärlig förändring 1982/83 -1987/88 fasta priser	1989/90 miljarder kronor	Genomsnittlig årlig förändring 1989/90-1993/94
		fasta               löpande priser              priser lågalt.	löpande priser högalt.

Summa investerings-utgifter

-5,7«

11,3

-0,3%

-1-2,6%

-l-5,2«

Transfereringar

Transfereringama beräknas under budgetåret 1989/90 svara för närmare 60% av statsbudgetens totala utgifter. Tillsammans minskade transfereringarna med i genomsnitt 0,7% per år i fasta priser under perioden 1982/83 - 1987/88. Detta beror till största delen på minskade utgifter för förelagsstöd. Under långlidsbudgetperioden beräknas dock transfereringama öka realt med 0,8 % per år.

Transfereringama till hushåll beräknas realt öka 1,3% per år under långlidsbudgetperioden. Den dominerande Iransfereringsutgiften till hushållen är folkpensionema, som svarar för hälften av utgifterna. Dessa

25

minskas dock realt eftersom allt fler pensionärer erhåller högre ATP, vilket innebär att utgiflema på statsbudgeten för pensionstillskott minskar. Under de kommande fem åren beräknas således folkpensionema minskaimed 0,3% per år i fasta priser.

Den ojämföriigt största förändringen gäller räntebidrag för bostäder. Utgiflema för räntebidragen påverkas av räntenivå och produktionspriser samt av produktionsvolymer. Med aktuella fömtsättningar motsvarar den årliga utgiftsökningen för räntebidrag under långtidsbudgetperiodenistort sett räntebidrag för en ny årgång av ny- och ombyggda bostäder.

Staten betalär skillnaden mellan en garanterad ränta och marknadsräntan oavsett aktuellt ränteläge på marknaden. Fastighetsägaren berörs där-med inte av eventuella ränteförändringar. När antagandestmkturen enligft högalternativet lagts lill gmnd för framtida utgifter är det därför naturligt att utgifterna för bostadssubventioner skjuter i höjden.

Tabell 4. Transfereringar till hushåll

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

	Genomsnittlig årlig förändring 1982/83 -1987/88 fasta priser	1989/90 miljarder kronor	Genomsnittlig årlig förändring 1989/90-1993/94
			fasta priser	löpande priser lågalt.	löpande priser högall.
Summa transfereringar till hushåll därav Folkpensioner Räntebidrag till bostäder Sjuklorsäkrihg	-f2,4% -0,2% + \,9% -1-6,0%	113,4 58,0 17,7 4,6	-1-1,3% -0,3% -1-7,2%' -1-0,8%	-1-4,3% -t-3,5% -H9,8-.% -H4,9%	+ 7,2% -1-  5,4% -t-17,2% -)- 7;o%

Beräkningen är gjord med ett antagande om realränta

Samtliga statsbudgetens transfereringar lill hushåll redovisas dock inte bland utgifterna. Vissa transfereringar nettoförs på budgetens inkomstsida. Det gäller sjukförsäkring inklusive föräldraförsäkring saml utgiflema för arbetsskador. Dessa utgifter på inkomstsidan.har under senare år vuxit snabbare än de inkomster mot vilka de nettoredovisas, varför underskott, har uppkommit. Dessa utgifler har också vuxit snabbare än de transfereringar som redovisas enbart på budgetens utgiftssida. Även för de kommande fem åren väntas ökningen bli kraftigare för de nelloredovisade utgifterna, vilket framgår av nedanstående tabelL. Utgifterna i tabell 5 ingår inte i vare sig hushållstransfereringarna ovan (tabell 4) eller i totalsumma utgifter (tabell 1). Däremot drar underskotten ner statsbudgetens inkomsler, och försämrar därmed budgetsaldot.

26

Tabell 5. Nettoredovisade transfereringar i	till hushåll'		Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2
Genomsnittlig årlig förändring 1982/83 -1987/88 fasla priser	1989/90 miljarder kronor	Genomsnittlig årlig förändring 1989/90-1993/94
		fasta priser	löpande priser lägalt.	löpande priser högall.
Summa nettoredovisade transfereringar till hushåll                            -(- 6,2% därav Sjukförsäkring                    -1-  2,6% Arbetsskadeförsäkring       -1-10,6%	71,4 59,3 12,1	-1-2,9% -12,3% -1-5,6%	-1-6,5% -h5,9% -(-9,2%	-1- 8,9% -1- 7,9% -fl2,4%

De statliga transfereringama till kommunerna för konsumtion och investeringar omfattar dels bidrag avsedda för särskilda ändamål, t. ex. löner för lärare i gmndskolan och gymnasieskolan, dels allmänna bidrag, främst skatteutjämningsbidrag. Transfereringama till kommunsektorn beräknas realt öka med i genomsnitt 0,6% per år. Det är framförallt skatteutjämningsbidraget och bidraget till bamomsorgen som växer. Delvis motsvaras ökningen i skatteutjämningsbidraget av skatteutjämningsavgiftens utveckling på budgetens inkomstsida under långtidsbudgelperioden. Av tabell 6 framgår vilka de största postema är bland transfereringarna till kommunsektorn. Bidrag till skolväsendet m. m. avser till över 90% löner till gmndskole- och gymnasieläraraa.

Tabell 6. Transfereringar till kommuner

Genom-	1989/90	Genomsnittlig årlig för-
snittlig	miljarder	ändring 1989/90-1993/94
årlig förändring
		fasta              löpande	löpande
1982/83 -		priser              priser	priser
1987/88		lägalt.	högalt.
fasta priser

69,2

Summa transfereringar

till kommunerna —0,6%

därav
Bidrag till driften
av grund- och gymnasie
skolor -1-2,2%
Bidrag lill social hemhjälp -1-2,6%
Bidrag till bamomsorgen   -1-4,6 %

-1-4,9%

0,0%

-1-8,9%

20,7	-1,6%	-1-3,1%	-f6,l%
3,1	-1-8,4%	-f8,4%	-1-8,4%
10,3	-f6,7%	-1-6,7%	-t-6,8%

27

Transfereringar tlllVeiag w. m. inkluderar överföringar tlll såväl prlva- Prop. 1988/89:150 ta som statliga företag. I fasta priser minskar dessa utgifler i genomsnitt Bilaga 1.2 med 1,1% per år under långlidsbudgetperioden. I lågalternativet ökar transfereringarna med 2,2 % per år. 1 högalternativet ökar utgifterna betydligt mer bl. a. till följd av ökande utgifter för arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder, vilka kan fömtses bli följden av den sämre ekonomiska utvecklingen i detta alternativ. Som framgår av redovisningen i appendix II av arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde har dessa insatser skurits ned kraftigt sedan budgetåret 1982/83. För långlidsbudgetperioden har några nya näringspolitiska insatser inte lagts in i beräkningarna.

De internationella transfereringarna består lill allra största delen av anslag till utvecklingsbistånd. Utgifterna för biståndet följer bmtlonatio-nalinkomstens (BNI) utveckling. I fasta priser ökar transfereringama med 2,4% åriigen i lågalternativet under perioden 1989/90-1993/94. Denna beräkning baseras på lågaltemativets antagande om en viss årlig volymtillväxt i BNI. I löpande priser innebär detta en årlig genomsnittlig ökning med 5,7% i lågaltemativet och med 7,8% i högaltemativet. I högaltemativet blir enligt antagandena den reala ökningen lägre, och stannar vid 1,6% per år.

Statsskuldräntor

Utgiflema för statsskuldräntor, m. m., beslår dels av ränteutgifter för lån inom och utom landet, dels av realiserade valutakursförluster/-vinster till följd av ändrade växelkurser. Utgifterna beräknas totalt uppgå till 57 miljarder kronor budgetåret 1989/90. 1 lågalternativel minskar utgiflema för statsskuldräntor m.m. till 49 miljarder kronor budgetåret 1993/94. I högaltemativet stiger däremot ränleutgifteraa, vilket till största delen är en följd av de antaganden om högre räntenivå som gjorts i detta altemativ. Av tabell 7 framgår utgiftsutvecklingen för statsskuldräntor i löpande priser under långtidsbudgelperioden.

Tabell 7. Utgifter för statsskuldräntor, m. m.

Miljarder kronor, löpande priser

	1989/90	1990/91	1991/92	1992/93	1993/94
Lågalternativet
Totalt	57,0	58,0	56,0	53,0	49,0
-  räntor på
inhemska lån	48,4	49,9	48,1	44,9	41,2
-  räntor på
utländska lån	8,0	7,6	7,6	7,6	7,6
—  valutakurs-
differenser	0,6	0,5	0,3	0,5	0,2
Högalternativet
Totalt	57,0	58,0	58,0	60,0	62,0
-   ränior på
inhemska län	48,4	49,9	50,1	51,9	54,2
-  ränior på
utländska län	8,0	7,6	7,6	7,6	7,6
—  valutakurs-
differenser	0,6	0,5	0,3	0,5	0,2

28

Den genomsnittliga räntesatsen för nyupplåning på den svenska kredit- Prop. 1988/89:150 marknaden beräknas vid långlidsbudgdperiodens början lill ca 11 %. I Bilaga 1.2 lågalternativet antas en fallande räntenivå i nominella termer under långtidsbudgetperioden för att budgetåret 1993/94 uppgå till 8%. Detta innebär en anpassning till den internationella räntenivån mot slutet av perioden. 1 högalternativet antas den nominella räntan stiga till 13% resp. 14% för kort resp. lång upplåning mot slutet av långtidsbudgetperioden. Det upplåningsbehov som blir följden av högalternativet täcks i beräkningarna enbart genom inhemsk upplåning.

Staien redovisar i huvudsak inkomster och utgifter kassamässigt. Statsskulden motsvarar i princip summan av de nominella budgetunderskotten samt riksgäldskontorels ökade kreditgivning. Värdeförändringar på statens skulder påverkar den redovisade statsskuldens storlek först när de upptagna lånen omsätts.

Utländska lån är bokförda till värdet i svenska kronor vid upplånings-tillfället. Om lånets värde i svenska kronor vid inlösentidpunklen avviker från det bokförda värdet, uppstår en valutaförlust eller valutavinst. Vid utgången av budgetåret 1987/88 var statens utlandsskuld, bokförd till den kurs som gällde vid upplåningstillfälld, värderad till 110,1 miljarder kronor. Värderad till aktuella valutakurser uppgick den lill 109,4 miljarder kronor.    .

Fram till budgetåret 1989/90 har utgifterna för statsskuldränlor inkluderat provisioner för upplåning och låneförvaltning, vilka från och med detta år kommer att redovisas under finansdepartementet.

Finansiella transaktioner

1 posten finansiella transaktioner ingår statlig utlåning såsom lokaliseringslån, förändringar i dispositionen av rörliga krediter m. m. Tidigare ingick bostads- och studielån i denna grupp men från och med budgetåret 1988/89 redovisas studielånen utanför statsbudgeten. Av tabell 8 framgår utvecklingen av finansiella transaktioner i statsbudgeten under långtids-budgetperioden.

Tabell 8. Finansiella transaktioner

	Genomsnittlig årlig förändring 1982/83 -1987/88 fasta priser	1989/90 miljarder kronor	Genomsnittlig årlig förändring 1989/90-1993/94
			fasta priser	löpande priser lågalt.	löpande priser högalt.
Summa finansiella transaktioner därav Statliga lån	-23,1% -25,7%	3,3 3,0	-1-4,1% -6,1%	-1-6,8% -H8,8%	-1- 5,7% -1-12,1%

De finansiella transaktionerna är av stor betydelse vid studier av sparan
dets utveck]ing i ekonomin. Statsbudgetens saldo kopplas härigenom till 29

statens finansiella sparande. Detta definieras som budgetsaldot reducerat   Prop. 1988/89:150

dels med nettobeloppet av finansiella transaktioner, dels med valutaförlus-   Bilaga 1.2

ter på budgetens utgiftssida och amorteringar av statliga lån på budgetens

inkomstsida. Statens finansiella sparande är en del av det totala finansiella

sparandet i ekonomin. För en vidare diskussion om sparandeutvecklingen

i stat och övrig offentlig sektor, se avsnitt 5.

30

Bil. 1.2

Appendix II

Beskrivning av departementens verksamhetsområden

Inledning

I appendix II redovisas statsbudgetens utgifter uppdelade på departementens verksamhetsområden, dvs. enligt den traditionella uppdelningen i statsbudgeten.

För de flesta anslag är utvecklingen av priser och/eller löner styrande för de framtida utgifterna. I tabell 2 redovisas utgiftsutvecklingen i löpande priser. Omräkningen till löpande priser baseras på den utgiftsutveckling i oförändrad pris- och lönenivå (fasta priser) som redovisas i tabell 1. Till grund för omräkningen ligger de anlaganden enligt lågaltemativet som presenteras i kapitel 1. För varje anslag på statsbudgeten beräknas utgifterna utifrån de regler som gäller för de utgiftsstyrande faktorerna. Sålunda har exempelvis folkpensionsanslaget räknats upp med antagen basbeloppsutveckling medan beräkningarna av förvaltningsanslagen baseras på den antagna utvecklingen för löner och priser. Vissa särskilda utgifler har, som tidigare nämnts, vid beräkningarna i löpande priser anpassats lill pris- och löneutvecklingen även om någon formell indexkoppling inte föreligger.

Nedan presenteras en sammanställning av departementens verksamhetsområden, dels i oförändrad pris- och lönenivå (tabell 1), dels i löpande priser enligt lågalternativet (tabell 2). Därefter följer en uppdelning på varje enskilt verksamhetsområde i oförändrad pris- och lönenivå.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

31

A     .S'c: o ■*

c   00 c -o ON ON " ~   U .S ON m

:ca

o

oo ON

.Ä...ÄvCiv$-...Ci-P-.P-

— VO m O f* rst —« '■ r-- r- in — OO r    ■

O —T o —'" —" o" O O Ö  rsi" o" f '   cT

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

IS" 1

c -Q  0

o .Son o o -2 oo o

+ + + +    I

0 —« VO — —' O t r- f*| " fN -  O     < cT —' cT ■' o" o' Ö o" rn Ö CvT r

I      +

I     I     I   +    I   +

00 — orr-fOO'-''v''~»0                    N

fN-        CNtNmON        00a\ 00

m      \o —       — Os o C)

++      +11+        l+llll        I

OsOOsrv~iirosoQrrrTtrA    0\

rslTtvO(N(NV-i—«        vOrnrNtN        o     o

I + I + I  I I

+ I I + I   I

TrOQCT000«/O~''O "i

r-osoor-i~-rt\oso      r-i — —      o "s©

— ■ ON      fN               r               v 00

++1+I++1++111I               1

>Or-00--H/- — rJ-

■Tj-000'r- — fNOsOvoofNro   o

___sO        r-        w-—> fNOOO

+ + + +I  1  I  I  l+l+l  I   +

vooovotOOsrsivovorsooTj-triTj- o\
cC'(0> OOONTfOOvloomwONl ©
>/mm>/omoom — mo—"fN' (Nr-j —I wr
— m

E     r.

C g;

■•5 5n

S ON

t ■",

a  f

— -o ? .5,

e

ta u u „

c "2 !u

u c c c o c

c .—   aj

mC

5 ■— o. a c u

o °-S

c a R

" S ™

c °-

P c «

ra *j          t/i

   ni

00-o ■£

s s

_, *- O OJ   W  

"c  IJ u o c

E e £

a> o t: C u ra ra ra D.

IU 1» "O -o T3   V)

(U ■« b .tt -itf   >

    w   

5£

fl5 i>       cn

—  ■"       D.

c   c w  o

U U   U T3

E E C '5i

(U QJ   OJ   uT

M n I» g

"u " h .=

; M 2 :0 t*

; CQ     = u So

~r-imrtyrsor-ooas

32

71   00

A-    n c o ■*

c   op c 73 ON On

g = 8 .= 5; ?>

O

r- .ti   o '2 °0 " C   t :0 " "

o\ o On r~~- —' O O O r-~ Tt ON — (*n oo rn i/-r r rn ri */ tj- r — oo o O —« —'

+ + + + + + + + + + +   I    I    I

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

 I

3co-

CJ    C ON O

o '2 oo ON

a:a-~

a#

<5- a ö- e-

s  s= a- ö-

-::::--.P--P-.P

oooofNONtr-oo-sOooTj-—icnoN        rn
++++I+++I++II+                 +

moomr-isoos- — oo~~tr~~Tt-sooo                              

Ttm"fN-Ovrn\OTt>/i/mr--                         

rsooO''—oo"/      tj-      as               v>

—' rn        — (N               —                      (N 0\

+++++++++++++I           +

lo — r-OCNrsmvooor-ONOOwnoo              so

-on-io — 'ONrg—i—.rtmmr-                                            

r-0'''rir~-—oown      Tt      o                                        

_ m       — — —                 r                    ON

+ + + + + + + + + +    I++    I         +

Ovo — Tj- — voooTj- — mTTTt — oo        tTi

ooooso'' — somosrr-i      r- oc

rvou-)untinr-jr-      mos      tt      Tt                             o\

m       — — —i                  —

+ + + + + + + + + + + ++   t     +

Ttmiio — CNmoovoooOvooos oo

Tr»/ONr-IOOONfN— Tt  —■\000'/~i                 "N

(Nvomr-t      \om — fsoo      m — mj                          O

— NO— fN                      (N        —        rl           0

++++I+++I++J  1+             +

NOooNorNOONeNsOsorsooTf>y-'Tr oo-OOooorsiTj-Tj-vornTfmr- 0'/~iOONTtoO'r--oo>/>/ONr- mmfNouoofi/OfNm — ON — miO-(NTT      rjrs       —      un

£        T.

II

, a

_II

I     g

M    O

3 -

l2S

S       ii   £

Ii

II

(U       ra

£- S-

      c

(U 1>

E E

OJ u

OJ  OJ

T3 "O

<" SS

11     U   .Q

Ii

OJ ra T3 a VI dj

"O

E   C 'öö

OJ   U   u

Il

■-    1)   (U

c E

ä" £

•ssli

c   3

'■ö"S • o

E 5 O.S iii ti.

'i 2 :0   oi

.SuSO

iiSc

— r-imii/Nor-ooONO — rim-

i.t

3   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

33

Verksamhetsområden

Varje departements verksamhetsområde inleds med en tabell som redovisar utgiftsutvecklingen för de olika utgiftsgrupperna. Redovisningen görs i 1989/90 års priser.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

1. Jilstitiedepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

		Förändring till				Procen-	Genom-
						tuell	snittlig
	89/90	90/91	91/92	92/93	93/94	förändring 1989/90 1990/91	procentuell förändring 1989/90-1993/94
Totala utgifter	5086	-1-45	+ 74	-129	+ 28	+      0,9%	+ 0,1%
därav
Domstols- och åklagarväsende	2 595	-  3	-  9	—	- 4	-       0,1%	-    0,2%
Kriminalvård	2214	+ 18	-16	_	_	+       0,8%	0,0%
Allmänna val	2	+ 30	+ 98	-129	+ 32	+ 1 500,0%	+ 102,0%

Justitiedepartementets verksamhetsområde omfattar bl.a. åklagarväsendet, domstolsväsendet och kriminalvården.

Utgiftsstyrande faktorer

Resursförbrukningen inom rättsväsendet är till slor del beroende av brottsutvecklingen och hur stor andel av brotten som kommer lill polisens kännedom. Brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt 3,0% per år. År 1987 uppgick antalet anmälda brott mot brottsbalken till ca 950000. Antalet anmälda brott mot annan lagstiftning (t. ex. skattebrott, trafikbrott och narkotikabrott) har från en hög nivå år 1981/1982 minskat och uppgick 1987 till ca 143000. I beräkningarna för långtidsbudgetperioden görs dock ingen prognos av den framlida brottsulvecklingen.

Domstols- och åklagarväsendet

I regeringsförklaringen hösten 1988 har slagits fast atl domstolarnas fömtsättningar att utföra sitt vikliga arbete måste förbättras. Inom justitiedepartementet har det nyligen arbetats fram en departementspromemoria (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss. Promemorian har sänts ut på remiss under våren 1989.1 promemorian diskuteras t. ex. vilka uppgifter som bör ankomma på domstolarna och vilka som kan läggas på andra samhällsorgan och hur uppgifterna bör vara fördelade inom domstolsväsendet. Arbetsformer och organisation är andra ämnen som tas upp i promemorian. En annan viktig utredning på domslolsområdd är samtidigt utsänd på

34

remiss. Det gäller 1987 års domamtrednings betänkande (SOU 1988:53)   Prop. 1988/89:150

Domarbanan — utbildning och meritvärdering. Förslagen innebär bl.a.   Bilaga 1.2

att alla domartjänster fortsättningsvis skall tillsättas med den sökande som

är skickligast. Vidare föreslås atl liden från det en domaraspiranl börjar i

överrätt lill dess att han eller hon förordnas till assessor skall bli betydligt

kortare än vad som nu är fallet. Förslagen är tänkta att leda till all

domarbanan blir mer attraktiv.

1 likhet med domstolsväsendet har också åklagarväsendet skjutits i förgmnden i regeringsförklaringen hösten 1988.1 1988 års budgetproposition redovisades ställningstagandena till åklagarkommilléns betänkande (SOU 1986:26) Åklagarväsendets lokala organisation m.m. Åklagarväsendet har under flera år varit föremål för översyn och organisationsförändringar. Härigenom och genom den försöksverksamhet med treåriga budgetramar som nu pågår hos åklagarmyndigheterna har åklagarväsendet fått ökade möjligheter lill långsiktig planering av sin verksamhet. På regeringens uppdrag har riksåklagaren inlett försöksverksamhet med decentraliserat budgel- och personalansvar.

Också inom åklagarväsendet fmns betydande svårigheter atl rekrytera och behålla främst de yngre juristerna. Efter mönster av det framtidsinriktade arbete som nu pågår beträffande domstolsväsendet kommer det inom justitiedepartementet att inom kort tas upp en motsvarande diskussion för åklagarväsendets del.

Under perioden beräknas med den redovisade metodiken en konstant utgiftsnivå för domstols- och åklagarväsendet. Förändringarna i tabellen sammanhänger bl.a. med vissa investeringar på dalaområdet.

Kriminalvård

Kriminalvårdens inriktning styrs av de principbeslut om kriminalvårdens utformning som fattades av riksdagen år 1973. Under åren 1987 och 1988 har beläggningen vid kriminalvårdsanstalter och häkten ökat med 13% resp. 25%. Med hänsyn lill beläggningsutvecklingen har regeringen beslutat att sammanlagt 200 slängda eller nedlagda anslallsplatser får tas i anspråk. Härigenom utnyttjas tillgängliga plalsresurser för närvarande fullt ut. Beräkningarna i långtidsbudgeten fömtsätter en oförändrad beläggning vid anstalter och häkten.

Ökningen under budgetåret 1990/91 förklaras huvudsakligen av kostnader för utbyte av televäxeln vid kriminalvårdsstyrelsen.

Allmänna val

Poslen innefattar kostnadema för allmänna val. Dessa kostnader följer dl cykliskt förlopp som styrs av de allmänna valens periodicitet.

35

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

2. Utrikesdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

89/90      90/91       91/92      92/93

93/94

Procen-	Genom-
tuell	snittlig
föränd-	procen-
rmg	tuell
1989/90	föränd-
1990/91	rmg
	1989/90
	1993/94

,1%

-311 +   1,7%

O ■      0,0%

O + 0,6%

O -11,7%

Totala utgifter

därav

Internationelit utvecklingssamarbete

Utrikesförvaltning

Exportfrämjande

Bidrag till vissa internationella organisationer

13548     +147      +199      +240      +311

11467      +196      +200      +240

1333-1 O O

320+2-1 O

50

O

O

428

+ 1,6%

+ 2,0%

0,0%

+ 0,2%

-2,9%

Utrikesdepartementets verksamhetsområde omfattar utrikespolitik, internationellt utvecklingssamarbete och handelspolitik.

Till utrikesdepartementet hör utrikesrepresentationen med 116 lönade utlandsmyndigheter och 425 honorärkonsulat. Under departementet sorterar myndigheter och andra statsunderstödda organ.

Ett betänkande om utrikesförvaltningens inriktning och organisation har överiämnats till departementet ijanuari 1989 (SOU 1988:58). Därutöver har betänkanden om Sverige-information och kultursamarbete samt utrikesdepartementets pressljänsl överlämnats lill departementet. Dessa utredningar kommer atl ligga till grund för en handlingsplan inför 1990-lalel som utarbetas inom departementet.

Andra områden inom utrikesdepartementets verksamhetsområde som har belysts är biståndels effektivitet, inriktning och myndighetsstruktur saml slalens roll vid exportfinansiering.

Utrikespolitik

Ost-väst-relationerna kommer i stort att kvarstå som det grundläggande elementet i del internationella systemet under 1990-talel. Den bestämmande faktorn i dessa relationer kommer all vara del bilaterala förhållandel mellan Förenta staterna och Sovjetunionen. Dessa relationer får anses befinna sig i dl dynamiskt skede. Del är på nedrustningsområdel som den positiva utvecklingen varit mest påtaglig.

Omdaningsprocessen i Sovjetunionen får sannolikt återverkningar på del allmänpolitiska området, särskilt vad avser utvecklingen inom de baltiska Sovjetrepublikerna och övriga Östeuropa.

Det alleuropeiska samarbetet inom ramen för Konferensen om säkerhet

36

och samarbete i Europa (ESK), rörande bl.a. militära säkerhetsfrågor,   Prop. 1988/89:150 ekonomiskt,  vetenskapligt/tekniskt,  och  miljösamarbete resp.  vidgade   Bilaga 1.2 mänskliga kontakter och kulturutbyte, kommer sannolikt att intensifieras. Förhandlingar om nedrustning av konventionella vapen i Europa har nyligen påbörjats.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av den inlernationella utvecklingen, särskilt utvecklingen i vårt närområde. Nordeuropa och angränsande havsområden kommer även framdeles all tillmätas fortsatt strategisk betydelse för såväl Atlantpakten som Warszawapaklen.

FN:s möjligheter att bidra till en fredlig utveckling i världen och lill atl undanröja missförhållanden och orättvisor mellan länder kan komma atl stärkas ylleriigare under åren framöver.

Av avgörande betydelse för svenskt försvars och för svenskt näringslivs teknologiska utveckling är fortsatt tillgång till högteknologi från ullandel. Teknologifrågor utgör viktiga inslag i handelspolitiken och därmed departementets verksamhet.

I Västeuropa föreslår stora förändringar. Utvecklingen inom EG kan successivt väntas skapa ett västeuropeiskt kraftcentrum med ökande attraktionsförmåga. Det är en viktig uppgift för Sverige alt uppnå dl så nära och omfattande samarbete med EG som möjligt på alla områden utom det utrikes- och säkerhetspolitiska.

Det är ell svenskt säkerhetspolitiskt intresse all värna om folkrättens regler om respekt för staters suveränitet och territoriella integritet. Främjandet av de mänskliga rättighetema är dl annat grundläggande element i vår utrikespolitik. Andra för Sverige vikliga folkrällsliga frågor är havsrälten med tillhörande avgränsningsfrågor, miljörätten och rymdrällen.

Den intensiva utvecklingen av de internationella förbindelserna medför att Sverige årligen ingår ell antal avtal med främmande makter. Förhandlingsarbetet kräver traktalsrättslig medverkan i betydande omfattning. En annan rättslig fråga av omfattning är utlänningslagstiftningen.

Kontakter över gränserna är av avgörande betydelse för samhällsutvecklingen. Impulser utifrån är ell villkor för svensk forskning och svenskt kulturutbyte. Också för den svenska utrikeshandeln och turismen är kultur- och informationsutbytet viktigt.

Internationellt utvecklingsarbete

Biståndsramen budgetåret 1989/90 uppgår till 1% av beräknad BNI för
kalenderåret 1989. För de följande budgetåren som omfattas av långtids
budgeten beräknas biståndsramen på motsvarande sätt uppgå till 1 % av
bruttonationalinkomsten (BNI). Delta innebär i fasta priser en årlig ök
ning med ca 200 milj. kr. eller 2%. För hela långtidsbudgetperioden blir
ökningen därmed ca 950 milj. kr. eller drygt 8% i lågalternalivd. Enligt
regeringens förslag för budgetåret 1989/90 fördelas ramen med 29,5% som
bidrag lill inlernationella biståndsprogram, 52% för utvecklingsarbete ge
nom SIDA, och 14,1 % för andra biståndsprogram bl.a. U-krediter, forsk
ningsstöd och särskilt bistånd lill skuldtyngda länder. För biståndels admi
nistration och information beräknas 2,6% av totalramen. 37

Väridsekonomin präglas av stora strukturella förändringar. Samtidigt    Prop. 1988/89:150 som vi i många stycken ser en alltmer integrerad värld ser vi också nya    Bilaga 1.2 regionala ekonomiska maklcenlra växa fram. U-ländernas betydelse för en stabil utveckling av världsekonomin blir allt tydligare liksom hur olika förutsättningarna är för utvecklingen i olika u-länder eller grupper av u-länder.

Bl.a. genom avspänningen mellan supermakterna har en process mot fredliga lösningar av flera regionala konflikter kommit igång. Både i själva fredsprocessen och i den återuppbyggnad som behöver följa har biståndet en roll att spela.

Ett område som också dragit till sig internationell uppmärksamhet under de senast åren, och där samlade insatser behövs, är miljöfrågorna.

Förändringar och utvecklingstendenser som nu är uppenbara gör att utvecklingssamarbetet ställs inför både nya krav och möjligheter. Inom utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete bedrivs ett omfattande analys- och utredningsarbete för alt möta dessa krav och möjligheter.

I 1989 års budgetproposition redovisas ett sådant arbete avseende biståndet lill Afrika på 1990-talet. Analysarbetet har bl.a. lett fram lill riktlinjer för biståndet lill Afrika på 1990-talel.

Ell analys- och utredningsarbete har inletts om FN:s roll på det ekonomiska och sociala området. 1 1989 års budgetproposition anmäls ett arbete som skall påbörjas om utvärderingsmetoder och studier av biståndets effektivitet. Regeringen beslutade vidare i december 1988 om alt tillsätta en kommitté för all göra en översyn av organisation och arbetsformer i det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet.

Handelspolitik

Sverige är elt höginduslrialiseral land vars välstånd är avhängigt av atl ett omfattande och fritt handelsutbyte kan förekomma med omvärlden. Det grundläggande målet i handelspolitiken är därför att slå vakt om och bidra till all vidare utveckla nuvarande öppna handelssystem.

Det inlernationella handelssystemet är framför allt reglerat i GATT. Sveriges stöd för GATT och för pågående försök att utsträcka det multilaterala regelsystemet lill nya områden, som t. ex. tjänslehandel, är ett centralt tema i handelspolitiken. Bland andra inlernationella organisationer av betydelse för världshandel, och i vilka Sverige medverkar aktivi, bör nämnas OECD och UNCTAD.

Genom EFTA och frihandelsavtalet med EG har Sverige tillgång till ett
frihandelsområde i vilket drygt 70% av den svenska exporten finner av
sättning. Att utveckla Norden som hemmamarknad är ett av huvudmålen i
del nordiska samarbetet. Del är vidare av mycket stor betydelse att samar
betet med EG kan utvecklas på elt för Sverige positivt sätt, såväl inom som
utom frihandelsavtalets ram. Härmed förstås inte blott åtgärder för att
säkra full tillgång till EG-marknaden utan äveri sådana åtgärder som tar
sikte exempelvis på dellagande i det gemensamma västeuropeiska forsk
ningsarbetet. ' 38

Svensk industri kommer att genomgå stmkturförändringar vilket påver-   Prop. 1988/89:150 kar utrikeshandelns sammansättning. Den ökande internationaliseringen   Bilaga 1.2 tenderar att öka vikten i svensk export av vissa varugmpper med ökande sårbarhet som följd. Detta kan ge effekter på såväl exportfrämjande i traditionell mening som exportfinansiering.

Exportkreditnämnden redovisar i sin skrivelse till regeringen angående verksamheten m. m. regelmässigt en prognos för utvecklingen av verksamheten under den närmaste treårsperioden. Som framgår av budgetpropositionen beräknas underskott uppstå under verksamhetsåret 1988/89 med 500 milj. kr. för att de kommande två åren uppgå lill 250 milj. kr. respektive 300 milj. kr. EKN har också gjort försök att prognostisera belastningen på statsbudgeten vilken väntas uppgå lill ca 210, 260 respektive 320 milj. kr.

Faktorer som kan påverka långtidsbudgeten

Kravet på effektivitet och styming av den offentliga sektom har alltmer accentuerats. En förbättrad styrning skapar fömtsättningar för utveckling och förnyelse. Utrikesdepartementet kommer att verka för dessa riktlinjer i den handlingsplan som kommer att ligga till gmnd för utrikesförvaltningens inriktning under 1990-talet.

Den största enskilda poslen iriom utrikesdepartementets verksamhetsområde är internationellt utvecklingssamarbete. Enligt riksdagsbeslut skall biståndsramen uppgå till 1 % av BNI. Della innebär all BNI:s utveckling är den viktigaste ulgiftsslyrande faklom inom utrikesdepartementets område. BNI:s prognostiserade utveckling medför att biståndsramen i fasta priser ökar med ca 950 milj. kr. under långtidsbudgetperioden. Nya krav och möjligheter i del internationella utvecklingssamarbetet ställer krav på anpassning både vad gäller biståndsadministrationen och verksamhetsformer genomförande.

Långtidsbudgeten som avser perioden 1989/90— 1993/94 bygger på de förutsättningar som gäller för regeringens förslag för budgetåret 1989/90. Några beslul som påverkar verksamhetens omfattning i förhållande lill 1989 års budgetproposition har inte fattals.

Vad gäller Sveriges deltagande i intemationella organisationer fastställs utgifterna efter förhandling mellan de medverkande staterna och fördelas efter överenskomna fördelningsnycklar.

Utrikesförvaltningens inkomster utgörs främst av expeditionsavgifter, till största delen av viseringsverksamhet.

För närvarande pågår förhandlingar om kapitalpåfyllnad i IDB avseende åren 1988— 1991. Förhandlingarna avser såväl den totala summan som fördelningen mellan de bidragsgivande medlemsländerna. En utgångspunkt är för svensk del att ett alltför dominerande inflytande för något medlemsland bör undvikas. Del medför å andra sidan krav på större kapitalandelar för övriga medlemsländer.

Sverige eftersträvar elt så nära samarbete med EG som möjligt på alla
områden utom de utrikes- och säkerhetspolitiska. I första hand är det
genom elt stärkt samarbete inom EFTA och mellan EFTA och EG som 39

detta skall uppnås, men på vissa områden kan det också bli nödvändigt att    Prop. 1988/89:150
gå fram nordiskt eller bilateralt. Bilaga 1.2

EFTA kommer alt behöva stärkas som ell led i elt utbyggt och mer strukturerat samarbete mellan EFTA-länderna och EG. Oavsett formema för detta innebär integrationsprocessen ell större mått av utredningsarbete, förhandlingsresor och deltagande i det västeuropeiska samarbetet.

Vid sidan av dessa faktorer på utgiftssidan finns dl antal andra av betydande vikt för verksamheten som sammanhänger med förändringarna i del internationella klimatet. Detta, och de exempel som omnämnts tidigare, understryker kraven på effektivitet i organisationen och budgetär flexibilitet.

40

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2    .

3. Försvarsdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

		Förändring till				Procen-	Genom-
						tuell	snittlig
	89/90	90/91	91/92	92/93	93/94	förändring 1989/90 1990/91	procentuell förändring 1989/90-1993/94
Totala utgifter	33006	+ 189	-489	-69	0	+ 0,6%	-0,3%
därav
Militärt försvar	30871	+ 188	-489	-69	0	+ 0.6%	-0,3%
Civila sektorer/
funktioner	1663	0	0	0	0	0,0%	0,0%

Försvarsdepartementels verksamhetsområde omfattar utgifterna för totalförsvarels militära och civila delar saml övrig verksamhet inom totalförsvaret.

Genom riksdagens beslul (prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310) i juni 1987 om totalförsvarels fortsatta utveckling fastställdes mål och planeringsram för perioden 1987/88-1991/92. Budgetåret 1989/90 utgör alltså det tredje året i försvarsbeslutsperioden. Riksdagen har därefter i senare beslul förändrat de ekonomiska förutsättningama (prop. 1987/88:100, bil. 6, FöU 11, rskr. 346 och 1987/88:150 bil. 8, FöU 13, rskr. 386). Hämtöver kommer planeringsramarna att påverkas av förändrade beslul (prop. 1988/89:100, bil. 6 och 1988/89:80, bil. 1). Ett nytt, och med dl år lidigarelagl, tolalförsvarsbeslut föreslås till våren 1991.

1989 års långtidsbudget utgår från den inriktning, uppgiftsbeskrivning och resursfördelning som bestämls i försvarsbeslutet med de ändringar som följer av senare beslut och de beslut som riksdagen väntas fatta med utgångspunkt i de propositioner som nyligen lämnats till riksdagen. För budgetåret 1991/92 och därpå följande budgetår fömtsätts en oförändrad verksamhet i förhållande till budgetåret 1990/91 med undanlag för vissa tidsbegränsade program och medelstillskott.

Militärt försvar

Planeringsramama för del militära försvaret har för budgetåret 1989/90 och 1990/91 angetts till 26 356 resp. 26 565 milj. kr. i pris- och löneläget febmari 1987 (prop. 1987/88:100, bil. 6, FöU 11, rskr. 346). Planeringsramen skall höjas varje budgetår lill och med budgetåret 1991/92 med 200 milj. kr. (prop. 1986/87:95, bil. 1, FöU 11, rskr. 310). Riksdagen har beslutat att tillföra del militära försvaret 700 milj. kr. t.o.m. 1991/92 för skydd mol främmande undervattensverksamhet (prop. 1987/88:150, bil. 8, FöU 13, rskr. 386).

41

I prop. 1988/89:80 föreslås tillskott till ramen på 580 resp. 625 milj. kr.    Prop. 1988/89:150 (prislägel februari 1988) under budgetåren 1989/90 och 1990/91 för utöka-    Bilaga 1.2 de repetitionsövningar inom armén och marinen samt för utökad materielutveckling.

Hämtöver har planeringsramen justerats med hänsyn lill ett anlal uppgiftsändringar av mindre ekonomisk omfattning.

Utgiftsramen för budgetåret 1989/90 och planeringsramen för budgetåret 1990/91 uppgår till 28071 resp. 28 259 milj. kr. i prisläget februari 1988.

Den militära utgiftsramen priskompenseras med dl försvarsprisindex som fastställts i 1987 års försvarsbeslut. Försvarsprisindex är en sammanvägning av fem officiella indexserier. Den förväntade priskompensationen från prisläget februari 1988 till medelprislägel 1989/90 utgör 2 800 milj. kr. för budgetård 1989/90.

Enligt försvarsbeslutet 1987 skall totalförsvarets militära del ges följande huvudsakliga inriktning.

—På den allmänna vämpliklens gmnd prioriteras åtgärder som syftar till att höja krigsorganisationens kvalitet och utbildningsnivå samt åtgärder för att modernisera och komplettera befintliga och beslutade syslem så att dessas verkan förbättras. Underrättelseljänsten skall förbättras.

—Luftförsvarels utveckling och verkansmöjllghder prioriteras. Moderna vapen och elektroniska motmedel samt förbättrad stridsledning och luftbevakning tillförs. Luftvärn med längre räckvidd utökas. En långsiktig inriktning skall skapas för att förbättra flygslridskraflemas jakl-beväpning.

—För att förbättra tillgången på effektiva system för alt bekämpa en angripares fartyg utökas på sikt antalet ubåtar och tillförs moderna tunga kustrobotförband. Ubåtsskyddets kvalitet höjs genom ett anlal åtgärder.

Regeringens analys av underlagd inför 1989/90 års budget visar alt fömtsättningarna för att genomföra 1987 års försvarsbeslut förändrats. Nästa fleråriga försvarsbeslut bör därför lidigareläggas till år 1991. Vissa frågor, främst rörande arméns organisation och utbildningssystem, bör dock prövas av riksdagen redan hösten 1989.

Totalförsvarets civila del

För totalförsvarets civila del beräknas den ekonomiska planeringsramen för perioden 1989/90- 1993/94 uppgå till 8 896 milj. kr. i genomförandeprisläge 1989/90.

Den civila planeringsramen priskompenseras enligt ett civilt prisindex.
Detta index bygger på en sammanvägning av nettopris- och SAV-index.
Utgifterna för totalförsvarets civila del under budgetåret 1989/90 beräknas
totalt uppgå till 3131 milj. kr., varav 1 770 milj. kr. ingår i planeringsra
men och 669 resp. 683 milj. kr. utgör kapitalkostnader resp. övriga kostna
der som beräknas utanför denna ram. Av utgifteraa för totalförsvarels
civila del redovisas i tabellen endast de utgifter som hör till funktioner
under försvarsdepartementets verksamhetsområde (civil ledning och sam- 42

ordning, befolkningsskydd och räddningstjänst, psykologiskt försvar saml    Prop. 1988/89:150 försörjning med industrivaror). Dessa utgifter uppgår för budgetåret 1989/    Bilaga 1.2 90 till 1 666 milj. kr. Utgifterna för övriga funktioner redovisas under resp. departements verksamhetsområde.

Den ekonomiska planeringsramens storlek är styrande för utgifterna inom den civila delen av totalförsvaret.

1 princip omfattar totalförsvarets civila del all samhällelig verksamhet som avses fortgå i krig. I budgdsammanhang är dock avgränsningen snävare och avser endast anslag eller delar av anslag som är direkt riktade mol beredskapsuppgifler.

För den civila delen av totalförsvaret innebär försvarsbeslutets inriktning bl.a. förstärkningar av uthållighet och kapacitet för hälso- och sjukvård i krig, en fortsatt satsning på förbättrad beredskap vid myndigheterna och på psykologiskt försvar samt på elförsörjningen i krig, inkl. kommunalleknisk försörjning.

Mot bakgrund av de i försvarsbeslutet ändrade importantagandena under kriser och i krig skall beredskapslagringen av olja i samhälld minskas och den statliga beredskapslagringen omstruktureras. Inriktningen av befolkningsskyddet i krig förändras i enlighet med försvarsbeslutet. Det framlida skyddsrumsbyggandet kommer som en följd härav att koncentreras lill sådana områden där mer betydande risker bedöms finnas för civilbefolkningen.

Tidigareläggningen av lotalförsvarsbeslutel avses även omfatta totalförsvarets civila delar.

Övriga verksamheter

Till sin huvuddel omfattar verksamheten under denna rubrik Sveriges medverkan i FN:s fredsbevarande arbete samt ersättning till vapenfria Ijänslepliktiga. Utgiftsramen för budgetåret 1989/90 är 430 milj. kr. En oförändrad verksamhetsnivå har antagits för resten av perioden som en grund för medelsberäkningen.

43

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

4. Socialdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

		Förändri	ingl	ill			Procentuell	Genomsnittlig
	89/90	90/91	91/92		92/93	93/94	föränd-	procen-
							ring	tuell
							1989/90	föränd-
							1990/91	ring 1989/90- 1993/94
Totala utgifter	105907	+ 2 190	+	929	+ 527	+622	+  2,1%	+ 1,0%
därav
Folkpensioner inkl. KBT	59310	-     45	-	185	-295	-275	- 0,1%	-0,4%
Bidrag lill sjukförsäkring	7811	+     58	+	61	+  63	+  66	+ 0,7%	+ 0,8%
Ekonomiskt stöd till
barnfamiljer	16 750	+   369	+	410	-    4	-  49	+  2,2%	+ 1,1%
Bidrag till barnomsorg	10372	+ 1569	+	398	+ 556	+ 556	+ 15,1%	+ 6,8%
Hälso- och sjukvård	5 273	-     1	—	85	-  85	0	0,0%	-0,8%
Äldre- och handikapp-
omsorg	4161	+ 240	+	330	+ 292	+ 324	+  5,8%	+ 6,5%

Inledning

Socialdepartementets verksamhetsområde omfattar stöd till barnfamiljer, pensioner, sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring, hälso- och sjukvård, äldre- och handikappomsorg, alkohol- och narkotikafrägor saml övrig socialtjänst. Huvuddelen av verksamheten inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten bedrivs av kommuner och landsting.

Socialdepartementets ansvarsområde innefattar en slor del av den offentliga sektorn. Della gäller både mätt i utgifler och i anlal anställda.

Nedan (tabell 3) redovisas socialdepartementets utgifler tillsammans med socialförsäkringens utgifler. Dessa ger en sammanlagd utgift på ca 250 miljarder kronor. Utöver detta kommer landstingens och kommunernas kostnader för sjukvård, barnomsorg och sociala insatser. Dessa samlade sociala utgifter utgör omkring en tredjedel av bruttonationalprodukten och beräknas år 1989 komma atl uppgå lill omkring 365 miljarder kr.

44

Tabell 3. Totala statliga utgifter inom sociala sektorn

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Förändring till

89/90        90/91

91/92

92/93

93/94

Totala utgifter

därav

ATP

Folkpensioner inkl. KBT

Delpension

Sjukförsäkring

Arbetsskadeförsäkring

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl. föräldraförsäkring

Bidrag till barnomsorg

Hälso- och sjuk-

.. "ård

Äldre- och handikappomsorg

Socialförsäkringsadministration

250651      + 9579    +8655      +5302      +5259

73735      +  3895    +3560      +3020      +2820

59310

1700

52073

12101

+ + +     605

45 - 185 - 295 - 275 575 + 600 + 630 + 665 386    +   404      +423      +   443

635      +667   . +   701

28 106     +  2 325    +2 998      +94 +     25

10372      +1569    +   398      +   556 +   556

5 273      -         1-85-85 O

4 161  +  240 + 330  + 292 + 324

3 820+10     O      O O

Faktorer som påverkar utgifterna

Den faktor som har störst betydelse för utvecklingen inom det sociala området är befolkningsutvecklingen. Ett ökat födelsetal innebär ökade krav på främst föräldraförsäkring och barnomsorg. En ökning av antalet äldre innebär höjda utgifter för pensioner och ökade kostnader för vård och omsorg.

Antalet personer i åldersgruppen över 80 år beräknas öka kraftigt fram till 1994, vilket påverkar behovet av vård och omsorg. De yngre pensionärerna blir dock färre samtidigt som del finns tecken på att denna grupp blir allt friskare, vilket innebär all vården och omsorgen avlastas. Vidare beräknas i SCB:s nya prognos för 1989 och framåt en relativt stor ökning av antalet barn i åldersgruppen 0 — 7 år, vilket har stor betydelse för utvecklingen inom föräldraförsäkring och barnomsorg.

Tabell 4. Befolkningsprognos 1989 — 94

Antal personer (1 OOO-tal)

Ålder	1989	1990	1991	1992	1993	1994
0	109	104	105	106	106	107
1- 6	613	630	640	646	649	650
7-15	899	883	875	877	885	898
16-24	1061	1051	1034	1013	997	983
25-64	4294	4 328	4 365	4402	4429	4454
65-79	1 158	1 155	1 149	1 140	1 131	1 123
80-	360	371	381	391	400	409

Källa: Statistiska centralbyrån, prel. uppgifter.

45

Utvecklingen på arbetsmarknaden kommer också att ha stor betydelse för möjligheterna alt möta behoven inom vården och omsorgen. Redan idag finns rekryteringsproblem inom delar av vård och omsorg. Problemen kan förväntas bli än större när ungdomskullama minskar och olika typer av ledighder, t. ex. föräldraledighet, ökar.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Utvecklingen 1989/90-1993/94

Socialdepartementets utgifter beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till 105,9 miljarder kr., vilket är ca 34% av statsbudgeten exklusive räntor på statsskulden. Huvuddelen av socialförsäkringen finansieras utanför socialdepartementets huvudtitel och beräknas till ca 145 miljarder kr. 1 årets långtidsbudget redovisas för första gången realekonomiska beräkningar av dessa utgifter. Största delen av den beräknade utgiftsökningen inom socialdepartementets ansvarsområde under perioden kommer att inträffa ulan-för själva statsbudgeten men inom socialförsäkringssektom.

Socialförsäkringens utgifler vid sidan av socialdepartementels huvudtitel beräknas under den period som långtidsbudgeten omfattar att öka med ca 20 miljarder kr. eller med ca 13% realt. Den största ökningen inträffar för ATP till följd av all allt fler pensionärer är berättigade till allt högre pensioner. Även ökningen för föräldraförsäkringen är betydande.

För den period som långtidsbudgeten omfattar beräknas, med de antaganden som gjorts, departementets anslag totalt öka med ca 3,1 miljarder kr. eller 3,0% i fasta priser. Ökningslakten är något högre under periodens första del.

Diagram 1. Socialdepartementets utgifter på huvudtiteln och sodaUSrsfikringens utgifter fördelade pä transfereringar och konsumtion. Realekonomisk utveckling. Milj. kr.

300000 250000 200000 •■ 150000 ■■ 100000 ■■ 50000 •■ O

89/90     90/91     91/92     92/93     934

B   Förvaltning och övrigt

S Statsbidrag till kommuner och landsting

O  Transfereringar till hushåll

En mycket stor del (87%) av socialdepartementets och socialförsäkringens utgifler utgörs av transfereringar till hushåll. De mest omfattande är ATP, folkpensioner, barnbidrag, sjukpenning och föräldrapenning.

46

Transfereringar till kommuner och landsting utgör 11 % av utgifterna.    Prop. 1988/89:150 De mest betydande är statsbidragen lill barn- och äldreomsorg, saml    Bilaga 1.2 bidragen till hälso- och sjukvården.

En liten del av utgifterna (2%) är egen konsumtion, förvaltningsutgifler m.m.

Transfereringarna till hushåll ökar under perioden. Huvuddelen av ökningen ligger inom ATP-systemet samt inom områdena ekonomiskt stöd lill barnfamiljer, omsorg om barn och ungdom samt omsorg om äldre och handikappade. En viss minskning sker inom området försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom, vilket främst kan förklaras av sjunkande kostnader för folkpensioner (pensionstillskott) och KBT.

För statsbudgeten innebär detta att transfereringarna lill hushåll exklusive folkpensioner ökar under första delen av perioden och sedan minskar något. Delta är i huvudsak en effekt av den utbyggda föräldraförsäkringen. Kostnaderna för folkpensioner och KBT minskar lill följd av all allt fler pensionärer är berättigade till ATP, vilken finansieras utanför statsbudgeten. Mot denna bakgmnd blir den totala transfereringsökningen över statsbudgeten relativt måttlig.

Den viktigaste reformen av betydelse för kostnadsutvecklingen under perioden är utbyggnaden av föräldraförsäkringen. I övrigt är beräkningarna framskrivningar av nuvarande syslem.

Transfereringarna till kommuner och landsting ökar under hela perioden, vilket är en effekt av en förutsatt utbyggnad av barn- och äldreomsorgen, som en följd av bl. a. den demografiska utvecklingen.

Förvaltningskostnaderna ligger konstanta under hela perioden.

Följande redovisning belyser närmare de viktigare utgifterna inom socialdepartementets verksamhetsområde.

Stöd till barnfamiljer

Föräldraförsäkring

Genom föräldraförsäkringen ges föräldrar rätt till ledighet och ersättning för vård av barn. Till föräldraförsäkringen räknas föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Ersättning utges med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning. För den som ej har någon sjukpenninggrundande inkomst (SGI) registrerad eller har en låg sådan utges ersättning lägst på en garanlinivå som är 60 kr. per dag.

Utgifterna för föräldrapenningen är huvudsakligen beroende av antalet födda barn och föräldrarnas förvärvsinkomster. Antalet födda barn beräknas öka något under långtidsbudgelperioden. Riksdagen har nyligen beslutat om en utbyggnad av föräldraförsäkringen efter förslag av regeringen. Förslaget innebär atl föräldraförsäkringen i tre etapper byggs ul från motsvarande 9 månader med ersättning på sjukpenningnivån och 3 månader med ersättning på garantinivån till att omfatta sammanlagt 18 månader med ersättning på föräldrarnas sjukpenningnivå fr.o.m. den 1 juli 1991. Den första etappen, som skall träda i kraft den 1 juli 1989, innebär

en utökning med tre månaders ersättning på sjukpenningnivån. Den 1 juli

47

1990 sker den andra etappen i utbyggnaden, varvid tre månader med   Prop. 1988/89:150 ersättning enligt den s. k. garaniinivån byts ut mot ersättning på sjukpen-   Bilaga 1.2 ningnivån. Den tredje etappen innebär en ytterligare utbyggnad med tre månader med ersättning på sjukpenningnivån. Kostnadema för den första etappen skall finansieras genom ekonomins tillväxt. Kostnaderna för etapperna två och tre har inräknats i långtidsbudgeten.

Utgifterna för den tillfälliga föräldrapenningen är utöver antalet barn och föräldrarnas förvärvsinkomster även beroende av sjukligheten hos barnen i åldrarna upp till tolv år.

Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringen såväl vad gäller finansiering som administration. Finansieringen skall lill 85% ske genom sjukförsäkringsavgiften, som f n. är 10,1% av avgiftsunderlaget, och till 15% genom bidrag från statsbudgeten. Inkomsterna från arbetsgivaravgiften redovisas på statsbudgetens inkomstsida, netto. Mot inkomsttiteln redovisas också eventuella över- och underskott för enstaka år. Eftersom kostnaderna för den första etappen av föräldraförsäkringens utbyggnad skall finansieras genom ekonomins tillväxt, är avgiftshöjning inte aktuell.

Barnbidrag

Ulgiftsslyrande faktorer för de allmänna barabidragen är del totala antalet bidragsberättigade barn, antalet bam i varje familj saml bidragets storlek. Den uppgång i antalet födda barn som inträffade under år 1988 antas beslå varför antalet bidragsberättigade barn beräknas vara oförändrat över perioden. Bidragen fastställs av statsmakterna genom särskilda beslut och uppgår fr.o.m. 1 januari 1987 till 5 820 kr. per år och barn under 16 år. Härtill kommer flerbarnstillägg om någon uppbär barnbidrag för tre eller fler barn. Statsrådet Lindqvist kommer senare denna dag att föreslå en höjning av barnbidragen med 780 kr per barn och år fr. o. m. Ijuli 1989.

Bidragsförskott

Barn vars föräldrar lever åtskilda kan få bidragsförskott. Nivån på bidraget är 40% av basbeloppet per år. Kostnaderna för bidragsbeloppet beror främst på det totala antalet barn som lever skilda från någon eller båda av föräldrarna, de underhållsskyldiga föräldrarnas betalningsförmåga saml underhållsbidragels nivå.

Vårdbidrag

Föräldrar lill barn under 16 år kan få vårdbidrag om bamet på gmnd av
handikapp behöver särskild tillsyn och vård. Vid prövningen skall också
beaktas om merkostnad uppstår på gmnd av handikappet. Utgiflema
bestäms av antalet barn som är berättigade till ersättning och av utveck
lingen av basbeloppet. 48

Barnpension Prop. 1988/89:150

Till barn där någon av föräldrarna avlidit utges barnpension. Beräkningen      '    " av barnpensionen utgår från reglerna för folk- eller tilläggspensioneringen. Utgifterna i det senare fallet redovisas inte över statsbudgeten, ulan finansieras i sin helhet direkt genom ATP-systemet.

Barnomsorg

Statsbidrag lämnas till kommunerna för driften av olika former av barnomsorg. Riksdagen beslutade under hösten 1985 på gmndval av propositionen (1984/85: 209) om förskola till alla barn att senast år 1991 alla barn över ett och ett halvt års ålder skall ha räll all delta i en organiserad förskoleverksamhet.

De senaste årens höga födelsetal och den fortsatta ökningen av andelen förvärvsarbetande kvinnor med förskolebarn, innebär att det krävs en fortsall kraftig utbyggnad av antalet platser inom bamomsorgen. Den föriängda föräldraförsäkringen kommer dock att senarelägga den tidpunkt då behovet av barnomsorg uppslår.

År 1988 infördes ett nytt statsbidragssystem till kommunernas barnomsorg. Tidigare förändringar av statsbidragen har inneburit att kommunerna i viss utsträckning har anpassat barnomsorgens organisation lill del nya systemet. Det nya stalsbidragssystemet utgår från antalet inskrivna bara. Det är således neutralt i förhållande till barnomsorgens organisation och kostnader, och i huvudsak också till barnens vistelsetider.

Del statliga stödd till barnomsorgen beräknas lill 10,3 miljarder kr. för budgetåret 1989/90. Statens bidrag till barnomsorgen styrs av antalet barn som får del av verksamheten. Beräkningarna i långtidsbudgeten har gjorts med utgångspunkt i kommunernas barnomsorgsplaner. Hänsyn har lagils till de senaste årens höga födelsetal, kvinnors förvärvsfrekvens samt den utbyggnad som behövs för atl nå målet för full behovsläckning år 1991. Hänsyn har vidare fr.o.m. budgetåret 1990/91 tagits till de förslag om höjda statsbidrag statsrådet Lindqvist redovisar senare denna dag.

En osäkerhetsfaktor i beräkningarna gäller de problem som redan nu finns all rekrytera personal lill barnomsorgen. Detta kan komma atl påverka den möjliga utbyggnadstakten och därmed också statsbidraget.

Sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring

Sjukförsäkring

Sjukförsäkringssystemet omfattar hela befolkningen. Försäkringen ger rätt dels till sjukpenning vid sjukdom med 90% av arbetsinkomsten upp lill 7,5 gånger basbeloppd (209 200 kr. år 1989), dels lill ersättning i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, landvård, sjukvård saml sjukresor.

Kostnaderna för sjukpenningen bestäms av antalet sjukpenningförsäk
rade, löneutvecklingen och antalet ersatta sjukdagar (sjuktalet). Antalet
sjukpenningförsäkrade har stigit något under senare år som en följd av den 49

4   .Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

ökande sysselsättningen. För år 1988 beräknas antalet sjukpenningförsäk-   Prop. 1988/89:150
rade ha varit 4650000 personer. Bilaga 1.2

Det genomsnittliga antalet sjukdagar har för år 1988 preliminärt beräknats till drygt 24 dagar. Under senare år har sjuktalet ökat successivt. Ett oförändrat sjuktal i förhållande till år 1988 ligger till grund för beräkningarna i långtidsbudgeten. En förändring av antalet ersatta dagar med en dag motsvarar för sjukförsäkringen ca 1 400 milj. kr.

Den allmänna sjukvårdsersättningen lill de offentliga sjukvårdshuvudmännen fördelas fr.o.m. år 1988 efter en behovsbaserad modell som i korthet innebär all sjukvårdsområdena delas in i tre behovsklasser med hänsyn till dödlighet, sjukfrånvaro och förtidspensionering samt andelen ensamboende äldre. Det nya systemet skall bättre än det tidigare återspegla de olika behov som följer av befolkningens sammansättning etc. Beloppsmässigt skall skillnaden mellan var och en av behovsklasserna vara 50 kr. per invånare. Målet är atl denna fördelning skall vara helt genomförd under år 1990.

Nivån i dessa ersättningar fastställs efter överläggningar mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen. En viktig faktor som har betydelse för nivån är den ekonomiska utvecklingen. Långtidsbudgeten bygger på den överenskommelse som har träffats för åren 1988 och 1989, vilket innebär att ersättningarna efler år 1989 beräknas vara oförändrade i förhållande lill det året.

Vad gäller läkemedelskostnaderna svarar sjukförsäkringen för kostnaden utöver den avgift som patienten själv betalar vid inköpstillfället. Denna avgift motsvarar den faktiska kostnaden, dock högst 65 kr. vid varje inköpstillfälle. Vissa läkemedel tillhandahålles dock kostnadsfritt för patienten. Försäkringens utgifter för läkemedel har uppvisat en kraftig ökning under senare år. Inte minst gäller detta de kostnadsfria läkemedlen och förbrukningsartiklarna. Kostnadsutvecklingen är beroende dels på volymutvecklingen, dels på prisutvecklingen för de olika preparaten. De internationella läkemedelspriserna har därvid stor betydelse för utgiftsutvecklingen. Volymtillväxten har framför allt skett hos de kostnadsfria läkemedlen. I långtidsbudgeten kalkyleras med en fortsatt pris- och volymtillväxt.

Vid en sjukresa betalar den försäkrade ell karensbelopp för varje enkel resa. Karensbeloppd är 20 kr. för resa med privatbil eller taxi och 15 kr. för resa med allmänna färdmedel. Kostnader härutöver ersätts av försäkringen.

Försäkringsutgifierna för sjukresor har sligit påtagligt under de senaste åren. Denna utveckling beror till slor del på den allmänna prisutvecklingen på resor och i synnerhet laxitaxans utveckling. De senaste årens snabba höjning av taxilaxan har dessutom påverkat volymen ersätlningsberättigade resor trots höjd egenavgift. I långtidsbudgeten förutses en fortsatt volymtillväxt.

Utgifterna för tandvårdsförsäkringen bestäms av olika faktorer. Försäk
ringen ersätter 40% av landvårdskostnaderna upp lill 2 500 kr. och 75% av
kostnaderna däröver. I årets budgetproposition har förslag lagts fram om
atl denna gräns skall höjas tiil 3000 kr. fr.o.m. den I juli 1989. Nivån i 50

tandvårdstaxan fastställs åriigen av regeringen efter förslag från riksförsäk-   Prop. 1988/89:150 ringsverket, varvid hänsyn tas till bl.a. pris- och löneutvecklingen. Andra   Bilaga 1.2 faktorer som påverkar kostnaderna är patienttillströmningen och antalet landläkare som arbetar inom tandvårdsförsäkringens ram. I långtidsbudgeten räknas med en fortsatt mindre volymtillväxt.

Sjukförsäkringen finansieras till 85 % genom arbetsgivaravgift, som f n. är 10,1 % av avgiftsunderiaget, och egenavgifier som utgör 9,6 % av avgiftsunderlaget saml till 15% genom bidrag över statsbudgeten. Inkomsterna från socialavgifter lill sjukförsäkringen redovisas på statsbudgetens inkomstsida, netto.

A rbetsskadeförsäkring

Arbetsskadeförsäkringen omfattar alla förvärvsarbetande saml personer som genomgår utbildning i den mån utbildningen medför särskild risk för arbetsskada. Den som skadas i sitt arbete får i princip full ersättning för inkomstbortfall upp lill 7,5 gånger basbeloppet.

Ersättningen omfattar dels arbetsskadesjukpenning, dels arbetsskadelivränla. Arbetsskadesjukpenningen är 100% av den sjukpenninggrundande inkomsten. Kostnaderna härför redovisas helt inom arbelsskadeförsäkringen. Arbetsskadelivräntan skall ge ersättning för inkomstförlust vid bestående nedsättning av arbetsförmågan och kompletterar förtidspensionen. Kostnaderna för den senare redovisas i folkpensions- och ATP-systemen och endast den kompletterande arbdsskadelivräntan redovisas inom arbetsskadeförsäkringens ram. Arbetsskadeförsäkringen ersätter också nödvändiga kostnader för sjuk- och landvård samt läkemedel och särskilda hjälpmedel. En samordning med den allmänna sjukförsäkringen sker under de första 90 dagarna efler en skada.

Arbetsskadeförsäkringens utgifter styrs, förutom av pris- och löneutvecklingen, av antalet som skadas, den ersättning dessa beviljas samt tillämpningen vid prövning om rätt till ersättning föreligger. Kostnaderna för arbelsskadeförsäkringen har stigit mycket snabbi under senare år. Antalet inkomna arbetsskadeärenden har ökat snabbt. Mellan åren 1987 och 1988 var ökningen 19%. Samtidigt har frekvensen godkända arbetsskador ökat successivt, så att numera ca 90% av antalet avgjorda ärenden godkänns som arbetsskador.

Arbelsskadeförsäkringen finansieras genom en socialavgift som f n. är 0,9% av avgiftsunderlaget. Över- resp. underskott skall redovisas mol arbelsskadefonden. Fondens kapilal är f n. förbrukat och utgifter utöver avgiftsinkomsterna belastar statsbudgeten. I långtidsbudgeten räknas schablonmässigt med en årlig volymökning på 5%. Det bör dock noteras atl arbetsskadorna de senaste åren ökat väsentligt mer.

Belastningen på statsbudgeten lill följd av bristande avgiftsfinansiering var år 1988 ca 3,4 miljarder kr.

51

Pensioner

Under delta avsnitt redovisas utgifter för folkpension, allmän tilläggspension, delpension och bidrag till kommunall bostadstillägg lill folkpension (KBT).

Utgifterna på pensionsområdd är i huvudsak beroende av befolkningsutvecklingen, främst antalet personer över 65 år, och dödligheten. Långtidsbudgetens beräkningar bygger på SCB:s befolkningsprognos från 1986.

Tabell 5. Antal personer i december respektive budgetår

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

	1990/91	1991/92	1992/93	1993/94
Ålderspension	1 549000	1553000	1 553000	1553000
Förtidspension	371000	377000	382000	387000
Hustrutillägg	18 100	16 300	14600	13000
Änkepension	59000	57000	55000	53000
Handikappersättning	48 700	49 200	49 600	50000
Barntillägg	36000	30000	25000	21000
Omställningspension	3 200	4200	5 300	6 300
Särskild efterlevande	-	300	500	700
pension
Summa	2085000	2087000	2085000	2084000
Därav pensions-
tillskott	617000	587000	557000	529000

Folkpension

Folkpensionssyslemet omfattar hela befolkningen. För folkpensionärer som har ingen eller liten ATP-pension kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas mol utgående ATP-pension.

De samlade utgifterna för folkpensioneringen redovisas på statsbudgetens utgiftssida. För finansiering av folkpensioneringen finns en socialavgift på 9,45% av avgiftsunderlaget. Avgiften föreslås i kompletteringspropositionen sänkas lill 7,45% fr.o.m. 1990. Denna inkomst redovisas på budgetens inkomstsida.

Utgiftsutvecklingen är densamma som anslagsutvecklingen på statsbudgetens utgiftssida.

Kommunala bostadstillägg tiU folkpension

Kommunall bostadstillägg (KBT) utges till pensionärer med låg eller ingen ATP. Del är obligatoriskt för kommunerna att utge KBT. Statsbidrag lämnas för 25 % av kommunernas bidragsberättigade kostnader. KBT skall utges för minst 80% av hyreskostnaderna mellan 80 och 1 500 kr. per månad för ensamstående och mellan 80 och 1 650 kr. per månad för ett pensionärspar.

Kostnaderna för KBT bestäms av antalet pensionärer som med hänsyn lill inkomst och bostadskostnad är berättigade lill bidrag, men också av hyresnivån i kommunerna och kommunernas egna ambitioner för bostadstilläggen. Hyreshöjningarna ökar kostnaderna, men samtidigt medför

52

de ökande ATP-pensionema en minskning av kostnaderna över statsbud-    Prop. 1988/89:150 geten. Sammantaget beräknas kostnadema minska med 2% per år under    Bilaga 1.2 långtidsbudgetperioden. Utgifterna belastar helt och hållet statsbudgeten.

Allmän tilläggspension

Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras genom en socialavgift som f n. är 11,0% av avgiftsunderlaget. För perioden 1990-1994 antas avgiften uppgå till 13,0%. Inkomster och utgifler redovisas över den allmänna pensionsfonden. Som en följd av all utgifterna överstiger in-komsleraa tas också en del av ränteinkomsteraa för att täcka utbetalningarna lill pensionärerna. AP-fondens kapital var vid utgången av år 1988 330 miljarder kr. Inga kostnader för ATP redovisas över statsbudgeten.

Utgifterna för den allmänna tilläggspensionen beräknas öka med 18% realt över perioden eller i genomsnitt ca 4 % per år.

Delpension

Delpensionförsäkringen ger förvärvsarbetande mellan 60 och 65 år möjlighet all minska sin arbetstid genom alt gå över till deltidsarbete i kombination med delpension. Delpensionen utgör 65% av inkomstbortfallet.

Delpensioneringen finansieras genom en socialavgift på 0,5% av avgiftsunderlaget. Över- resp. underskott regleras mot delpensionsfonden. Kapitalet i denna var vid utgången av år 1988 ca 5,4 miljarder kr. Inga kostnader för delpensioneringen redovisas över statsbudgeten.

Socialförsäkringsadministrationen

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna svarar för merparten av socialförsäkringsadministrationen. Riksförsäkringsverkets utgifler finansieras helt via anslag. För försäkringskassorna finansieras 15% av utgifterna via anslag och resterande del med socialavgifter. Kostnadema påverkas bl. a. av ärendebelastningen, effektivitet och det framtida datorstödd. De totala beräknade utgifterna — inom såväl som utanför statsbudgeten — ökar under långtidsbudgetens period med 0,3% från 3 820 milj. kr. 1989/90.

Hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvården beräknas ha kostat ca 90 miljarder kr. år 1987. Av denna kostnad finansieras ca 25% över statsbudgeten, ca 10% av patienterna saml inte fullt 65% av sjukvårdshuvudmännen.

Slalens finansiering av hälso- och sjukvården sker via skatteutjämningsbidraget, bidraget lill allmän hälso- och sjukvård och bidraget till undervisningssjukhusen. Vidare ersätter sjukförsäkringen sjukvårdshuvudmännen samt läkemedels- och tandvårdskoslnader.

Utgifterna inom hälso- och sjukvården styrs av en rad samverkande och 53

svårbedömda faktorer. En av de viktigaste faktorema är befolkningsut-   Prop. 1988/89:150

vecklingen. Under den period långtidsbudgeten omfattar kommer andelen   Bilaga 1.2

av befolkningen som är över 85 år all öka påtagligt. Slutenvårdskonsum-

tionen inom den akutsomatiska vården för denna del av befolkningen

ökade mellan år 1979 och år 1985 med 0,68 vårddagar per person till 8,26

vårddagar. Detta motsvarar en ökning om 9%. En fortsatt ökning i samma

takt skulle innebära alt antalet vårddagar per invånare över 85 år skulle bli

ca 9 för år 1995. Beräknat utifrån SCB:s befolkningsprognos skulle antalet

vårddagar för de äldsta öka med ca 63000 lill ca 181000 mdlan år 1985

och år 1995, vilket skulle motsvara en ökning om 50 procent. Samtidigt

minskar gruppen yngre pensionärer och bedömningen är atl denna gmpp

blir allt friskare. Som tidigare nämnts innebär detta vissa avlastningar

inom sjukvården.

Del framlida konsumlionsmönslrd inom somatisk långtidsvård och psykiatri är beroende av utvecklingen inom den öppna vården saml av olika boendeformer som lillhör primärkommunernas ansvarsområde. En prognos över konsumtionsmönstret går därför inte att göra. Utvecklingen kommer att bli starkt beroende av insatserna att bygga ut olika alternativa boendeformer.

Slulenvårdskonsumtionen per invånare i åldersgrupperna under 85 år tenderar all sjunka. Anledningarna är bl.a. att befolkningen tycks bli allt friskare vid jämförelse mellan olika födelseårgångar, atl resurserna i den öppna vården ökats och atl nya och effektivare medicinska teknologier har kunnat införas.

Andelen ensamhushåll och rörligheten i boendet ökar. Allt färre har någon närstående i form av släkt eller liknande som kan ge stöd vid sjukdom eller funktionshandikapp, vilket kan öka efterfrågan på hälso-och sjukvård. Den ökande utbildningsnivån i befolkningen gör också att allt fler är medvetna om vad den medicinska vetenskapen kan åstadkomma. Det medför att patienterna i ökad omfattning kräver mer service och högteknologisk diagnostik och behandling.

Den medicinska vetenskapen har under de senaste tjugo åren gjort flera genombrott vilka har kommit till praktisk användning i hälso- och sjukvården. Ofta har dessa landvinningar inneburit atl avancerad och dyrbar utrustning i allt högre utsträckning utgör en förutsättning för diagnostik och behandling. Det har också inneburit att allt mer högutbildad personal krävs för att hanlera och underhålla den nya utrustningen. Å andra sidan har denna utveckling medfört att patienter i dag i högre utsträckning kan botas eller få en sådan lindring all de kan återgå till ett relativt normalt liv.

Kostnaderna för vården av aids-sjuka kommer att öka betydligt under perioden men denna ökning torde få liten betydelse jämfört med andra faktorer.

Resultatet av dessa och andra samverkande faktorer på kostnadsutvecklingen inom hälso- och sjukvården kan inte bedömas med någon rimlig grad av säkerhet. De största problemen är den snabba ökningen av vårdbehoven bland de äldsta och brislen på arbetskraft.

54

Äldre-och handikappomsorg Prop. 1988/89:150

Målet för samhällets äldre- och handikappomsorg är alt förstärka äldres   °"83 I- och handikappades delaktighet i samhällsgemenskapen och alt säkerställa tillgången till boende, service och vård av god kvalitet.

Ansvaret för äldre- och handikappomsorgen vilar på kommuner och landsting.

Ett särskilt statsbidrag utges till kommunerna för stöd och hjälp i boendet. Bidraget, som är neutralt i förhållande till omsorgsform, utges i form av dl årsarbdarbidrag om 34000 kr. Statsbidrag utges vidare lill färdtjänsten. Bidraget utgör 35% av bmttodriftkoslnaderna, med vissa begränsningsregler.

Behovet av äldreomsorg kommer atl öka under perioden. Den främsta orsaken är att antalet personer 80 år och däröver, med dl genomsnittligt högt vårdbehov, kommer att öka, liksom antalet ensamstående äldre.

Utöver den behovsutveckling som följer av befolkningsförändringarna, beror utvecklingen inom äldreomsorgen i hög grad på det tillgängliga ekonomiska utrymmet, på möjligheterna att rekrytera personal till verksamheten, på praxis och ambitionsnivå i primärkommuner och landsting saml på hälsotillståndets utveckling hos de äldre.

En återhållande faktor när det gäller ökningstakten kan bli kommande svårigheter all rekrytera personal i tillräcklig omfattning.

En annan faktor som påverkar ökningstakten är hur hälsotillståndet för de äldre utvecklas. Det finns undersökningar som tyder på all de äldre blir allt friskare i genomsnitt. Av betydelse är också utvecklingen mot mer individuellt anpassade vårdformer.

En viktig fråga för den framlida utvecklingen inom äldreomsorgen är uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan primär- och landstingskommuner. Regeringen har tillsatt en delegation för beredning av denna fråga. Målet för delegationens arbete är att utreda konsekvenserna av ett mer sammanhållet ansvar för samhällets insatser genom atl primärkommunerna ges ett samlat ansvar för insatser som är likartade eller kompletterar varandra. Delegationens arbete beräknas komma att avslutas under våren 1989.

En huvudmannaskapsförändring inom äldreomsorgen får bl. a. betydande konsekvenser för primärkommunernas och landstingens ekonomi.

De statliga bidragen lill social hemhjälp, färdtjänst och bilstöd till handikappade uppgår 1989/90 till 3 891 milj.kr. Ökningen under perioden beräknas till 30%, eller ca 8% åriigen. Den största posten är social hemhjälp.

Alkohol- och narkotikafrågor

Behoven av vård för missbmkare bestäms av flera faktorer, bl. a. omfattningen av alkohol- och narkotikamissbmket, utvecklingen av vård- och behandlingsformer och vårdpraxis.

Staien lämnar bidrag lill vården av missbmkare m. m. enligt dl statsbi
dragssystem som infördes 1986. Huvuddelen av bidraget går till primär- 55

kommunerna. Det nuvarande bidragssystemet gäller t.o.m. år 1989 och   Prop. 1988/89:150 dl förslag till nytt bidragssystem har aviserats i budgetpropositionen. För   Bilaga 1.2 långtidsbudgeten har antagits oförändrade utgifter på socialdepartementets anslag Bidrag till missbmkarvård.

56

5. Kommunikationsdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

		Förändi	ing till			Procentuell	Genomsnittlig
	89/90	90/91	91/92	92/93	93/94	förändring 1989/90 1990/91	procentuell förändring 1989/90-1993/94
Totala utgifter	16486	-677	-18	-25	-127	-    4,1%	-1,3%
därav
Vägar/trafiksäkerhet	9553	0	0	0	-112	0,0%	-0,3%
Järnvägar	3823	-  35	-10	-10	-   10	-    0,9%	-0,4%
•Sjö- och luft-
transporter	953	-  38	-  5	-15	-    5	-    4,0%	-1,7%
Tjänsteförsändelser	574	-574	0	0	0	- 100,0%

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar väg-, järnvägs-, sjö- och lufttransporter, post- och telekommunikationer, trafiksäkerhet samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom dessa områden. Till kommunikationsdepartementet hör bl.a. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och slalens geotekniska institut (SGI).

Den redovisade utgiftsminskningen inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde budgetåret 1990/91 - 677 milj. kr. - är bl. a. en följd av atl avvecklingen av den statliga tjänstebrevsrälten beräknas vara avslutad per den 1 juli 1990. Därmed upphör det särskilda anslaget för postens tjänsleförsändelser. I samband med avvecklingen kompenseras samtliga förvaltningsmyndigheter engångsvis för den slopade tjänstebrevsrälten. Anslaget på kommunikationsdepartementets huvudtitel beräknas sammantaget i stort sett motsvara den myndighetsvisa ersättningen. På sikt bedöms statens samlade portokoslnader minska genom en effektivare posthantering på myndighetsnivå. I övrigt redovisas vissa utgiftsminskningar inom kommunikationsdepartementets område som följer av redan fattade beslut. Det gäller t.ex. avveckling av slödel till svenska rederier samt en beslutad tidsbegränsning av bidraget för reningsutrustning lill lastbilar och bussar.

Riksdagen fattade under våren 1988 beslut om en ny trafikpolitik. Beslutet omfattar inriktningen av trafikpolitiken inför 1990-talet saml en rad åtgärder inom transportsektorns olika delar. Trafikpolitiken befinner sig nu i en genomförandefas.

För vägväsendet innebär den nya trafikpolitiken en successiv förstärkning av anslaget t.o.m. budgetåret 1989/90. Efler 1990 baseras långlids-budgetens beräkningar på planeringsförutsättningar som innebär realt oförändrade anslag.

En s. k. vägtrafikmodell har införts på järnvägsområdet. Det innebär all det nyinrättade banverkets investeringar i järnvägens infrastruktur, dvs. i

57

huvudsak spåranläggningar, finansieras över statsbudgeten. 1 långlidsbud- Prop. 1988/89:150 geten beräknas dessa investeringar ligga på en realt oförändrad nivå efter Bilaga 1.2 den nivåhöjning som har skett i samband med den nya trafikpolitiken och införande av väglrafikmodellen. För vissa avialsbundna investeringar i Stockholmsområdet, liksom för statens järnvägars (SJ) investeringsbehov, sker finansieringen i första hand med riksgäldsupplåning och med egenfinansiering. För investeringar i länsjärnvägar, dvs. banor med i huvudsak lokal och regional betydelse, inkluderas invesleringsmedel i anslaget för länstrafikanläggningar under vägväsendet.

Under de senaste åren har trafikutvecklingen varit sådan alt ökningstalen inom flera sektorer vida överskridit tidigare gjorda prognoser.

Prognosen från början av 1980-talel pekade på elt ökat bilinnehav fram lill år 2000 på ca 15%, med en motsvarande ökning av persontransportarbelet. De senaste årens trafikökning överskrider kraftigt de långsikliga prognoser som för närvarande tillämpas. Bara under de senaste tre åren har således den prognostiserade trafikökningen fram till sekelskiftet intecknats.

Trafikökningen innebär ett större slitage på såväl beläggningen som på vägkroppen i övrigt. Enligt vägverket innebär 1 % i trafikökning i stort sett 15 milj. kr. i ökat behov av beläggningsunderhåll.

En större andel tung trafik liksom högre haslighder bidrar också till dl ökat slitage på vägbeläggningarna. De i framliden till följd av riksdagsbeslut (bärighets-programmet etc.) tillåtna högre boggielaslerna kommer att innebära större slitage och påfrestningar på beläggningar och överbyggnad.

1 den senaste budgetproposilionen (1988/89: IOO, bil. 8, s. 39) konstateras att de behov av medel som vägverket har redovisat för att på sikt säkerställa en tillfredsställande väghållning och vägstandard i enlighet med de trafikpolitiska målen är så omfattande all del inte är möjligt att över statsbudgeten anslå erfoderliga medel. Vägverket har mol denna bakgrund fåll i uppdrag atl utreda förutsättningarna för alternativa finansieringskällor för den statliga väghållningen. Vägverket skall bl.a. lämna förslag lill ett system med avgifter på befintliga och tillkommande motorvägar, motortrafikleder och broar. Utredningsresultaten skall redovisas under 1989.

Beträffande järnvägsinvesteringar fastslås i det trafikpolitiska beslutet riktlinjen 10 miljarder kr. i nyinvesteringar under de närmaste tio åren. Denna riktlinje kommer således att påverka statsbudgeten under den kommande långlidsbudgetperioden.

De trafikpolitiska mål som riksdagen fastslagit beträffande regionalpolitiken kommer under långlidsbudgetperioden att ställa krav på effektivisering av insatserna genom decentralisering och omfördelning av resurser.

Investeringsutgifter

Investeringsutgiflerna inom kommunikationsdepartementets verksam
hetsområde är omfattande. De största insatserna avser vägbyggande samt
järnvägs- och teleanläggningar. Dessa svarar för närmare 3/4 av totalutgif
terna som kan beräknas lill drygt 16 miljarder kr. I tabell 6 nedan visas 58

departementsområdets totala investeringsutgifter samt fördelning av dessa    Prop. 1988/89:150
för budgetåret 1989/90 oberoende av finansieringskälla. Bilaga 1.2

Tabell 6. Totala investeringsutgifter 1989/90, oberoende av finansieringskälla

Sektor Investeringsutgifter 1989/90

milj. kr.

Tele	8400
Post	1300
Järnväg	1400
Tågtrafik	1200
Vägar m.m.	3000
Flyg	950
Sjöfart	110
Summa	16360

De investeringar i nät och annan utrustning som beräknas inom leleverkskoncernen uppgår för budgetåret 1989/90 till 8,4 miljarder kronor. För de påföljande åren under långtidsbudgetperioden beräknas investeringarna ligga på i stort sett samma nivå. Investeringarna finansieras helt utanför statsbudgeten.

De beräknade investeringsutgiflerna för poslväsendd uppgår för budgetåret 1989/90 lill ca 1,3 miljarder kronor varav 550 milj. kr. för byggande av posthus. Investeringarna finasieras med i postverkets rörelse tillgängliga likvida medel. Enligt nuvarande planer kommer nivån på byggverksamheten alt sjunka något framöver.

Nyinvesteringar i järnvägens infrastruktur beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till sammanlagt ca 1,4 miljarder kronor. Förutom nyinvesteringar i stom- och länsjärnvägar, som finansieras med anslag över statsbudgeten, ingår i della belopp bl.a. investeringar i Stockholmsområdet och eldrifts-investeringar som finansieras genom upplåning i riksgäldskontorei. För anskaffning av rullande materiel m.m. till statens järnvägars affärsrörelse beräknas investeringarna för samma budgetår uppgå till ca 1,2 miljarder kronor. Dessa investeringar finansieras utanför statsbudgeten genom upplåning i riksgäldskontoret.

Utgifterna för vägbyggande och investeringar i kollektivirafikanläggningar i länen finansieras med anslag över statsbudgeten och kommer totalt för budgetåret 1989/90 all uppgå lill ca 3,0 miljarder kr. Under långtidsbudgelperioden i övrigt beräknas investeringarna i vägar och kollektivirafikanläggningar vara oförändrade jämfört med budgetåret 1989/ 90.

Luftfartsverkets investeringar finansieras utanför statsbudgeten och beräknas för budgetåret 1989/90 uppgå till ca 950 milj. kr. Budgetåret 1990/91 väntas investeringarna sjunka till ca 900 milj. kr. och ligga kvar på denna nivå under långlidsbudgetperioden.

Sjöfartsverkels investeringar finansieras utanför statsbudgeten och beräknas uppgå lill ca 110 milj. kr. under budgetåret 1989/90. Budgetåret 1990/91 beräknas investeringarna öka till ca 125 milj. kr. Därefter beräknas investeringsvolymen åter sjunka.

59

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

6. Finansdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris-och lönenivå

		Förändring till				Procen-	Genom-
						tuell	snittlig
	89/90	90/91	91/92	92/93	93/94	förändring 1989/90 1990/91	procentuell förändring 1989/90-1993/94
Totala utgifter	25099	-13	-1-246	-57	-37	0,0%	-1-0,2%
därav
Bidrag lill den kommu-
nala sektom; skatte-
utjämningsbidrag och
kompensationsbidrag	18061	0	0	0	0	0,0%	0,0%
Skatteadministrationen	3 826	0	+ 250	0	0	0,0%	+ 1,6%
Riksgäldskontorei och
övriga kostnader för
statsskuldens förvaltning	996	0	0	0	0	0.0%	0,0%
Tullverket	892	-13	-    6	-55	-35	-1,5%	-3,2%

Finansdepartementels verksamhetsområde omfattar frågor om ekonomisk politik och skattepolitik och frågor som rör statens budget och resursfördelningen inom den offentliga sektorn.

Vidare omfattar verksamheten frågor om skatteutjämningsbidrag m. fl. generella statliga bidrag lill den kommunala sektorn och andra kommunalekonomiska frågor. Till departementets verksamhetsområde hör också tullfrågor utom frågor om tulltaxan och befrielse från tull. Vidare bereder departementet frågor som rör statlig lokalförsörjning, bank- och försäkringsväsendet, värdepappershandeln, statliga lotterier och spel m. m.

Som en följd av den ändrade arbetsfördelningen i regeringen fr.o.m. den 1 januari 1989 har frågor om konsolidering av utländska skulder samt om världsbanksgmppen, utom vissa biståndspolitiska frågor, överförts från utrikesdepartementet till finansdepartementet. Kostnaderna för statsskuldens förvaltning inklusive riksgäldskontorels förvaltningskostnader kommer fr.o. m. den 1 juli 1989 att redovisas under finansdepartementets verksamhetsområde. Någon ökning av utgifterna för denna verksamhet har inte beräknats under långtidsbudgetperioden.

För budgetåret 1989/90 har regeringen föreslagit all ca 25,1 miljarder kronor anvisas till utgifler inom finansdepartementets verksamhetsområde.

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Skalleförvaltningens nuvarande organisation gäller från och med 1987, då länsstyrelsernas skatteavdelningar bröts ut och bildade länsskattemyndigheterna. Exekutionsväsendet fick en ny organisation den 1 juli 1988.1 stället för de tidigare 81 kronofogdemyndigheterna bildades då 24

60

myndigheter, en i varje län. Genom riksdagsbeslut (prop. 1986/87:158, Prop. 1988/89:150 1987/88: SkU2, rskr. 1987/88:2) har bestämls att de lokala skattemyndig- Bilaga 1.1 heterna fr.o.m. den 1 juli 1991 skall sköta den lokala folkbokföringen. Denna reform bedöms innebära en merbelastning på statsbudgeten med ca 250 milj, kr. fr.o.m. budgetåret 1991/92. Detta belopp avser all täcka den totala merbelastningen på statsbudgeten lill följd av reformen, dvs. även sådana kostnader som kan komma alt uppstå vid sidan av skatteförvaltningen. I långlidsbudgdsberäkning har inga förändringar i övrigt antagils. Elt omfattande utredningsarbete pågår i syfte alt förenkla och förbättra de materiella beskattningsreglerna. Tre utredningar — en på inkomstskattens, en på förelagsbeskattningens och en på de indirekta skatternas område — ser över bestämmelsema med inriktning på lägre skatter, bredare skattebas och förenklingar. Arbetet i dessa utredningar beräknas i huvudsak bli avslutat under juni 1989.

Tullverket

Ett intensivt arbete är i gång för atl bygga upp dl datasystem för tullverkets import-, transit- och exportruliner. För närvarande byggs en central dataenhet upp i Luleå. Första driftstart för export- och transilsystemet planeras lill den 1 januari 1990. Tulldalasystemet beräknas vara fullt utbyggt under år 1993. Samtidigt med arbetet all införa en datorisering av lullverksamheten pågår en organisationsöversyn hos tullverket där en första avrapportering skall göras till regeringen under mars 1989.

De viktigare slatsmaklsbeslut som kan fömtses under långtidsbudgetperioden kommer alt avse investeringar m. m. för att genomföra datoriseringen av lullverksamheten. 1 budgetproposilionen 1988 ställde sig statsmakterna i princip bakom de förslag som tulldatautredningen presenterade i sin förstudie rörande datorisering av tullens import- och exportrutiner (SOU 1987:40). 1 juni 1989 kommer tulldatautredningen att lämna en slutrapport med huvudstudie m.m. för tulldalasystemels genomförande som statsmakterna särskilt får la ställning lill. Under långtidsbudgelperioden redovisas de förväntade besparingarna vid tullverket till följd av datoriseringen.

Allmänna bidrag till den kommunala sektorn

Anslaget omfattar skatteutjämningsbidrag till kommuner och landsting, bidrag till kommuner med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen saml bidrag till kommuner och landsting med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m. m.

Del allmänna bidraget utgör ell ekonomiskt stöd till kommunerna utan förbehåll beträffande användning och utan koppling lill viss verksamhet. Syftet med skatteutjämningsbidraget är atl minska de ekonomiska skillnaderna mellan kommunerna som uppslår lill följd av olika förutsättningar vad avser kostnader och skattekraft. Bidraget bör också leda lill att skillnaderna i skattesats minskas.

Skatteutjämningsbidraget utgår dels som ell ordinarie bidrag, dels som 61

elt extra skatteutjämningsbidrag. Genom del ordinarie skatleuljämnings-   Prop. 1988/89:150

bidraget garanteras kommunerna och landstingskommunerna ett visst   Bilaga 1.2

skalleunderlag i skattekrona per innevånare (skattekraft) i förhållande till

riksgenomsnittet. Extra skatteutjämningsbidrag utbetalas tlll kommuner

som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Bidrag ges även

till kommuner i skogslänen och Gotlands kommun som kompensation för

avskaffandet av statsbidraget till kollekliv landsbygdstrafik. Elt särskilt

extra skatteutjämningsbidrag lill

slöd kan även utgå inom ramen för

kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred m. m. Övergångsvis ges extra skatteutjämningsbidrag till kommuner utom skatte-uljämningssyslemd som får ett påtagligt skattebortfall tlll följd av att beskattning i ulbokommun slopas.

Skatteuljämningsbidragds utveckling påverkas fömtom av skattesals-ändringar, dels av utvecklingen av det egna skatteunderlaget i enskilda kommuner eller landstingskommuner i förhållande till genomsnittet i riket, dels av en förändring av medelskaltekraflen. Skatteuljämningsbidra-gets storlek beräknas utifrån resp. kommuns och landstingskommuns skattesats. Den skallesats som används vid beräkning är maximerad till 16 kr/skr för kommunerna, 13:50 kr/skr för landstingen och lill 29:50 kr/skr för de kommuner som inte ingår i landsting. Gmndgarantin som fastställs i lag, kompletteras med tillägg eller avdrag för kommunernas och landslingens ålderssimktur saml för kommunernas sociala stuktur. Tilläggen eller avdragen beräknas åriigen och anges i tiondels procent av medelsskat-lekraften. I beräkningarna för långlidsbudgetperioden antas inga syslem-förändringar vad gäller bidragen lill det kommunala verksamhetsområdet.

62

7. Utbildningsdepartementet Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå						Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2
	89/90	Förändring till				Procentuell förändring 1989/90 1990/91	Genomsnittlig procentuell förändring 1989/90-1993/94
		90/91	91/92	92/93	93/94
Totala utgifter därav Obligatoriska skolväsendet Gymnasiala skolor Högre utbildning, forskning m. m. Studiestöd	48022 18041 6076 10 560 5 937	-341 -830 +  74 +  39 + 332	+ 65 -293 +  30 +  60 + 229	-119 - 61 -162 +  60 +  27	+ 190 + 127 -232 + 180 + 116	-0,7% -4.6% + 1,2% + 0,4% + 5,6%	-0,1% -1,5% -J,4% + 0,8% + 2,8%

Till utbildningsdepartementets verksamhetsområde hör ungdomsskolan, den grundläggande högskoleutbildningen, forskningen och forskarutbildningen, vuxenutbildningen, studiesociall slöd, kultur samt massmedierna.

Ungdomsskolan

Staien svarar för knappt hälften av kostnaderna för del obligatoriska skolväsendet i form av skolledar- och lärarlöner. Resterande kostnader faller på kommunerna. För vissa skolformer — sameskolan och specialskolan — svarar staten för samtliga kostnader.

De viktigaste utgiftsstyrande faktorema för gmndskolebidragd i löpande priser är — fömtom löneutvecklingen och antalet elever — den genomsnittliga undervisningsskyldighden för lärarna. Genom att utbetalningen av statsbidraget fördelas på förskott och slutreglering är belastningen på statsbudgeten regelmässigt skild från vad kommunerna är berättigade till i statsbidrag för ett visst läsår. Under långlidsbudgetperioden minskar antalet elever i gmndskolan (7—15 år) med ca 3,4%. Det innebär all utgiflema i fasla priser sjunker under perioden.

I propositionen (1988/89:4) om skolans utveckling och styrning behandlas bl.a. styrnings- och inflylandefrågor, pedagogiskt utvecklingsarbete inom gmndskolan, läromedelssituationen och specialpedagogiska frågor i skola och lärarutbildning. Förslagen kommer all påverka utvecklingen inom gmndskolan under långtidsbudgelperioden. I varje kommun skall del finnas en av kommunfullmäktige anlagen skolplan för de skolformer som kommunen är huvudman för. Skolplan skall upprättas och antas minst vart tredje år. Av skolplanen skall särskilt framgå de åtgärder kommunen avser vidta för all för skolan uppsatta mål skall uppnås, bl. a vad gäller lokaler, läromedel och skolmåltider.

Målsättningen för gymnasieskolan är all alla ungdomar under 20 år skall erbjudas en plats i gymnasieskolan. Gymnasieskolans dimensionering re-

63

laieras lill antalet 16-åringar dvs. majoriteten av de sökande resp. budgel- Prop. 1988/89:150 år. Antalet 16-åringar minskar under perioden från 110800 innevarande Bilaga 1.2 år till 97 100 år 1993. Antalet intagningsplatser inom gymnasieskolans ram minskas i motsvarande mån som regeringen redovisat i årets budgetproposition. 1 avvaktan på resultatet av den analys som redovisats i årets budgetproposition av lilla ramens utbildningsutbud förutsätts nu samma antal platser inom denna ram dvs. i sådana specialkurser som för tillträde kräver tidigare gymnasial utbildning, praktik eller viss ålder, som föreslagits för budgetård 1989/90 (32 450).

Kostnaderna för gymnasieskolan styrs — förutom av planeringsramarna och antalet elever — främst av löneutvecklingen, lärarnas undervisningsskicklighet, utbildningarnas art och limplanernas utformning. Den försöksverksamhet med treåriga yrkesinriktade studievägar som startats innevarande budgetår och som i budgetpropositionen för 1989/90 föreslagits ökas lill 10000 platser skall enligt riksdagens beslul pågå lill och med budgetåret 1990/91.

Statsbidrag utgår fr.o.m den 1 juli 1983 till vissa kommunala åtgärder för ungdomar under 18 år som efler grundskolan inte genomgår reguljär utbildning eller har fast arbete. Utgifterna styrs av antalet ungdomar som blir föremål för dessa åtgärder. Antalet ungdomar i de olika delarna av åtgärderna varierar. Utgångspunkten för medelsberäkningen i årets budgetproposition är att 28 900 ungdomar beräknas omfattas av uppföljningsprogram, 18 200 beräknas inneha ungdomsplats och 9 100 beräknas delta i utbildningsinslag. 1 avvaktan på resultatet av den översyn som pågår av de olika åtgärderna inom kommunernas uppföljningsansvar beräknas oförändrad dimensionering under perioden.

Vu.xenutbildning

Vuxenutbildningen inom ulbildningsdeparlemenlels område ges i olika former: kommunal utbildning för vuxna (komvux), grundutbildning för vuxna (grundvux), vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux), den statliga vuxenutbildningen, studieförbunden, svenskundervisning för vuxna invandrare, folkhögskolor, central kursverksamhet och kontakttolkutbildning.

Tilldelningen av statsbidrag till komvux, grundvux och särvux styrs av en riksram för timlilldelning. Totalramen uppgår för budgetåret 1989/90 till 3 979 800 undervisningstimmar och anslagels storlek till 1,2 miljarder kr. Ulbildningsvolymen förväntas inte förändras under långtidsbudgetperioden.

Studieförbunden bedriver förutom sludiecirkelverksamhet omfattande kulturverksamhet. Del totala statliga bidraget som för budgetåret 1989/90 beräknas lill 1,1 miljarder kronor bestäms av beräknad omfattning av sludiecirkelverksamheten för dl visst budgetår tillsammans med en uppräkning av anslaget med en för varje budgetår fastlagd bidragsprocent.

Undervisning i svenska för invandrare (sfi) syftar till att ge grundläggan
de kunskaper i det svenska språket. Statsbidrag utgår lill kommunerna för
grund-sfi enligt elt elevbaserat statsbidragssystem som skall täcka de ge-

nomsnitlliga kostnaderna för kommunerna. Statsbidrag utgår lill stiidie-   Prop. 1988/89:150 förbunden för deras verksamhet med påbyggnads-sfi med dl fast bidrag   Bilaga 1.2 för varje studietimme. Slalsbidragsutvecklingen styrs av dels den allmänna kostnadsutvecklingen dels av förändringar i invandringens omfattning. Anslaget för budgetåret 1989/90 uppgår lill 332 milj. kr.

Huvuddelen av statsbidraget till folkhögskolorna utgår i form av ett allmänt bidrag. Detta bidrag beräknas med hänsyn till antalet elevveckor under verksamhetsåret och en viss angiven lärariön. Statsbidraget för de enskilda skolorna regleras i efterhand utifrån faktiska lärarkoslnader. Det totala antalet elevveckor för vilket statsbidrag kan utgå fastläggs årligen i regeringens budgetproposition. För budgetåret 1989/90 beräknas bidraget lill folkhögskolor lill 565 milj. kr. Folkhögskolan är föremål för utredning. Uppdraget omfattar bl.a. all konstruera elt nytt statsbidragssystem.

Högre utbildning, forskning m.m.

De dominerande ulgiftsslyrande faktorerna för den grundläggande högskoleutbildningen, exkl. kommunal högskoleutbildning, utgörs dels av de planeringsramar i form av nybörjarplatser som årligen fastställs av riksdagen, dels utbildningens längd, kostnaderna per utbildningsplats samt kringkostnader såsom administration vid högskoleenheterna m.m. Dessa faktorer genererar ca 85% av de totala utgifterna. För driften av den kommunala högskoleutbildningen lämnar staten bidrag lill kommuner öch landstingskommuner.

Antalet gymnasiestuderande förväntas sjunka under perioden. Antalet pensioneringar bland de högskoleutbildade i den yrkesverksamma delen av befolkningen kommer atl stiga successivt. Med utgångspunkt i dessa förändringar utreds för närvarande högskolans framlida dimensionering.

I proposition (1988/89:65) Om formerna för högskolepoliliken föieslås att riksdagen fr.o.m. budgetåret 1990/91 skall besluta om treåriga ekonomiska ramar för högskolans utbildning och forskning. Medel för grundläggande högskoleutbildning föreslås bli anvisade högskolevis under ett samlat anslag fr.o.m. budgetåret 1993/94. Vidare föreslås all fr.o.m. samma budgetår medel för forskning och forskarutbildning anvisas fakulldsvis under ell anslag till vart och elt av universiteten och lill de högskolor som har fakulletsorganisation. Från och med budgetåret 1993/94 föreslås även en övergång till s. k. ramanslag, vilket ger möjligheter till såväl anslagssparande som anslagskredit. I propositionen föreslås även all anslagen för högskolans lokaler på sikt skall utformas så att man vid varje universitet och högskola bättre skall kunna väga kostnader för lokaler mot andra kostnader för verksamheten.

Anslagen till forskarutbildning och grundforskning uppgår budgetåret
1989/90 lill sammanlagt ca 5 miljarder kronor. Huvuddelen avser anslag
som går direkt till högskolan. Av resterande medel fördelas merparten via
forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementets verksam
hetsområde. Därtill kommer vissa forskningsinstitut, internationellt forsk
ningssamarbete m.m. Regeringens avsikt är atl en forskningsproposition 65

5   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

skall läggas fram i februari 1990. Denna proposition skall, i likhet med   Prop. 1988/89:150 tidigare forskningspolitiska propositioner, bl.a. behandla resursutveck-   Bilaga 1.2 lingen under en treårsperiod, dvs 1990/91 — 1992/93.

Studiestöd

Utgifterna för studiesociall stöd styrs framför allt av antalet studerande på gymnasie- och högskolenivå saml basbeloppels storlek. Beträffande studiehjälpen beräknas för långlidsperioden en minskning av elevantalet och en därmed sammanhängande utgiftsminskning om ca 7,5% på anslaget (150 milj. kr.). Anslaget för studiehjälp uppgår budgetåret 1989/90 lill 2 miljarder kronor. I del treåriga budgetdirektiv som gavs till centrala studiestödsnämnden (CSN) våren 1988 fick CSN i uppdrag all under långlidsperioden 1990/91 —1992/93 ägna särskild uppmärksamhet åt studiehjälpssyslemet. CSN skall lämna en samlad bedömning av hur studiehjälpssyslemet fungerar och föreslå de åtgärder som kan föranledas av denna bedömning.

Riksdagen fattade våren 1988 beslul om ell nytt studiemedelssystem som i hög grad påverkar utgifter och inkomster under långtidsperioden. De nya studielånen finansieras inte över statsbudgeten ulan via riksgäldskonloret, vilket kraftigt minskar utgifterna för studiemedel på statsbudgeten. Studiemedelsanslagd minskar 1989/90 lill ca 2,1 miljarder kronor. De direkta statsutgifterna för lånedelen begränsas lill ränte- och avskrivnings-kostnader. Inga avgörande förändringar under perioden beräknas beträffande sluderandeanlal. Den totala kostnaden för studielånen är beroende av dels hur många studerande som upptar studielån, dels hur mycket varje studerande lånar. Den kraftigt höjda bidragsdelen i det nya studiemedelssystemet beräknas leda lill en minskad lånebenägenhet, men storleksordningen är svår att beräkna. Räntan på studielån är knuten lill statens upplåningskoslnader och skall fastställas av regeringen en gång om året. Ränteinkomsterna är således beroende av ränteutvecklingen för statens upplåning. Låneälerbetalningen är knuten lill individens löneutveckling. Återbetalningen skall ske med 4% av den ålerbdalningsskyldiges inkomst. Härigenom kommer återbetalningen atl påverkas av samhällets löneutveckling.

Anslaget till vuxensludiestöd m.m. finansieras av en särskild vuxenutbildningsavgift som f.n. är 0,27% av lönesumman. För budgetåret 1989/90 uppgår anslaget lill 1,2 miljarder kronor. Förutom vuxensludie-stödsanslagd finansierar avgiften också timersättning vid vissa vuxenutbildningar, bidrag lill de fackliga organisationernas centrala kursverksamhet och till en del anslaget Bidrag till studieförbunden. Vuxenstudieslöds-anslagd innefattar ell särskilt vuxensludiestöd för längre studier, kortlidsstudiestöd och medel för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. Intäkterna från vuxenulbildingsavgiflen är beroende av löneutvecklingen. Under de senaste åren har intäkterna ökat med mellan 8 och 11 proceni per år. CSN har våren 1989 fått i uppdrag att göra en särskild översyn av det särskilda vuxensludiestödd.

66

Kultur- och mediefrågor Prop. 1988/89:150

Inom kulturverksamheten anslås medel till centrala och regionala myndig- "''S - heter och institutioner, organisationer och föreningar m. fl. inom områdena teater, dans, musik, bibliotek, bildkonst, konsthantverk, arkiv, museer och utställningar samt till konstnärsslöd och samekulturen. Utgifterna styrs huvudsakligen av löne- och prisutvecklingen. Kullurinslitutionema finansierar en del av sin verksamhet genom inkomster från entréavgifter m.m. Särskilda lotterimedel och forskningsmedel utgör också en del av finansieringen av kulturinsatserna.

För alt främja förnyelse och utveckling i kulturiivel kommer kulturområdet att förstärkas med 300 milj. kr. under budgetåren 1989/90 — 1991/92. Insatserna skall inriktas på all förbättra konstnärernas villkor, på all öka barns och ungdomars möjligheter att möta kultur och på atl stärka kulturlivet i hela landet. Under treårsperioden skall också genomföras ell omfattande översynsarbete inom kulturområdet. Målsättningen är atl detta bl. a. skall resultera i särskilda satsningar för fortsatt uppbyggnad av den regionala kulturverksamheten med början budgetåret 1990/91 och all åtgärder för atl förbättra konstnärernas arbetsvillkor kommer all behandlas inför budgetåret 1991/92. Insatserna för all öka barns och ungdomars möjligheter att möta kultur kommer all ske främst inom arbetet med kultur i skolan.

Inom medieområdet är stöden lill dagspressen den största utgiften på statsbudgeten. Förslag om förändrat bidragssystem för dagspresstödet presenterades hösten 1988 i belänkandet (1988:48) Reformerat presstöd. Betänkandet remissbehandlas. Sveriges Radio-koncernens verksamhet finansieras med TV-avgiftsmedel. Avgiften är kopplad till innehav av TV-mottagare. Även de kostnader som televerket och radionämnden har med anledning av Sveriges Radios verksamhet bekostas med TV-avgiftsmedel. Undantagen från avgiftsfinansiering är programverksamheten för utlandet, som finansieras över statsbudgeten. Influtna TV-avgiftsmedel förs omedelbart över till räntebärande räkning hos riksgäldskontorei. Riksdagen fastställer årligen vilka belopp som får rekvireras från kontot. Därutöver får för Sveriges Radio-koncernens räkning rekvireras medel för koslnadskompensalion enligt särskilda regler. Avgiftshöjningar görs löpande för all läcka ökade kostnader för rundradiorörelsen.

67

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

8. Jordbruksdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

		Förändi	ing till			Procentuell föränd-	Genomsnittlig procen-
	89/90	90/91	91/92	92/93	93/94
						ring	tuell
						1989/90	föränd-
						1990/91	ring 1989/90- 1993/94
Totala utgifter	3546	-25	-60	0	0	-0,7%	-0,6%
därav
Jordbrukets ratio-
nalisering	498	-20	-60	0	0	-4,0%	-4,3%
Jordbruksprisregi.	1 149	0	0	0	• 0	0,0% .	0,0%
Utbildning och
forskning	946	-  2	0	0	0	-0,2%	-0,0%

Till jordbruksdepartementet hör frågor rörande jordbruk, skogsbruk, fiske, trädgårdsnäring och rennäring samt högre utbildning, forskning och försök för dessa näringar, livsmedelsberedskap, djurskydd, djurens hälso-och sjukvård, livsmedelskontroll och utsädeskontroll samt jakt och viltvård.

Den framtida jordbrukspolitiken

Huvudfrågorna för jordbruksdepartementet under de kommande åren kommer att vara arbetet med en omläggning av den svenska jordbruks-och livsmedelspolitiken och strävan alt förbättra livsmedlens kvalitet.

Regeringen redovisade i oktober 1988 i proposition om vissa ekono-miskpoliliska åtgärder m.m. (prop. 1988/89:47, bil.2) behoven av en reformering av livsmedelspolitiken. Den nuvarande politiken kännetecknas av en låg grad av måluppfyllelse. Samtidigt bidrar den till inflation och begränsar tillväxtmöjligheterna i ekonomin. Regeringen har därför tillkallat en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift alt utforma förslag till en ny livsmedelspolitik fr.o.m. år 1990. Reformarbetet skall utgå från ett sänkt gränsskydd med hänsyn lill GATT, minskning eller avveckling av de interna regleringarna och utvecklingen av nya medel för att nå de olika livsmedelspolitiska målen, främst de beredskapsmässiga, regionalpolitiska och miljömässiga målen. Vidare skall målen preciseras.

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.

Inom ramen för den existerande jordbmksprisregleringen fastställs priserna på jordbruksprodukter av statsmakterna, vanligtvis gmndade på förslag från slalens jordbruksnämnd, efler atl nämnden haft överläggningar med jordbruksnämndens konsumentdelegation och lantbmkarnas förhandligs-delegation. Dessa priser upprätthålls genom ett gränsskydd och andra

68

marknadsreglerande åtgärder. Prisstödet betalas alltså huvudsakligen via Prop. 1988/89:150 priserna, d. v. s. av konsumentema. Ett undantag härifrån utgör de år 1973 Bilaga 1.2 införda livsmedelssubventionerna. Utgifterna för livsmedelssubventionerna styrs av enskilda beslul som fattas av statsmakterna saml av konsumtionen av livsmedel. Kostnaderna för livsmedelssubventionerna föreslås 1989/90 minska med 1 756 milj. kr. Över statsbudgeten utgår budgetåret 1989/90 för prisreglerande åtgärder ylleriigare 435 milj. kr. som särskild låginkomstsatsning samt — under vissa förutsättningar — ca 200 milj. kr. som statens delansvar för överskottsarealen.

Marknadsregleringen finansieras av införselavgiftsmedel, interna avgifter inom regleringssystemet och stalsbudgdmedel.

Miljöfrågor inom jordbruket m. m.

Riksdagen beslutade ijuni 1988 om miljöförbättrande åtgärder i jordbmket m.m. (prop. 1987/88:128, JoU 24, rskr. 374), vilka bl.a. medför att 230 milj. kr. satsas fr.o.m. den I juli 1988 t.o.m. 30 juni 1991 på bidrag lill utbyggnad av gödselvårdsanläggningar, försöks- och utvecklingsverksamhet rörande slallgödselhanlering och fånggrödor samt nalurvårdsålgär-der i odlingslandskapet. Vidare har regeringen uppdragit ål lantbmksstyrelsen atl lämna förslag till åtgärder för att ytteriigare minska bekämpningsmedelsanvändningen efter 1990. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1989. Lantbmksstyrelsen har till följd av riksdagsbeslutet bl.a. fått i uppdrag all senast den 1 april 1990 inkomma med ett förslag till eventuellt reviderat åtgärdsprogram för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket.

1 syfte att minska användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel erläggs särskilda avgifter vid omsättning eller ianspråktagande inom landet av bekämpningsmedel saml för försålda och importerade kvantiteter kväve och fosfor för växtnäringsändamål. Genom avgiftshöjningen den I juli 1988 fördubblades avgiftsnivån. För budgetåret 1988/89 och 1989/90 har inkomsterna beräknats till 153 resp. 176 milj. kr. Hänsyn har då tagits till alt intensiteten i användningen av bekämpningsmedel och handelsgödsel kommer all dämpas. Det ligger i sakens natur atl det uttalade målet, att minska användningen av gödsel och bekämpningsmedel, innebär atl avgiftsinkomsterna bör minska.

Skogsbruks- och flskefrågor

En utgångspunkt för skogspolitiken är atl åstadkomma en skogsproduk
tion som möjliggör en långsiktig bmltoavverkning av åtminstone 75 milj.
m'sk. Dämlöver skall strävan vara atl öka produktionen ylleriigare i den
mån detta är möjligt och lämpligt med hänsyn lill andra viktiga samhälls
mål. De senaste beräkningarna av virkesbehovet och den långsiktiga möjli
ga avverkningen visar att 1979 års beslut om skogsproduktionens omfatt
ning kan ligga fast. 69

Skogsvårdsavgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de allmänna    Prop. 1988/89:150 insatserna i vid mening för det svenska skogsbmket. Avgiften skall betalas    Bilaga 1.2 för jordbruksfastighet som vid fastighetstaxering åsalts delvärdd skogsbruksvärde. Avgiften är avdragsgill. För budgetåren 1988/89 och 1989/90 beräknas inkomsterna från avgiften till 460 milj. kr. vardera år.

Fiskpriserna regleras, i likhet med vad som gäller för jordbmksprodukter, efter överläggningar mellan företrädare för konsumenterna och för fiskenäringen. Till följd av de förändringar som skett för svenskt fiske sedan den nuvarande prisregleringen på fisk infördes har regeringen beslutat att en översyn skall göras av prisregleringen. Utvärderingen skall ligga lill grund för eventuella förslag lill förändringar av systemet. Utredningsuppdraget omfattar också en förutsättningslös översyn av den statliga administrationen på fiskets område som bl.a. omfattar fiskeristyrelsen, fiskerinämnderna och statens jordbruksnämnd.

Utbildning och forskning m.m.

Forskning, försök och högre utbildning för de areella näringarna bedrivs främst vid Sveriges lantbruksuniversitet och med stöd av skogs- och jordbrukets forskningsråd.

Under perioden kommer en utvärdering av Sveriges lantbruksuniversitet all ulföras. Utvärderingen syftar i huvuddrag lill att undersöka om dels universitetets anslagsmedel utnyttjas effektivi, dels om den forskning, utbildning, m. m. som bedrivs görs i samklang med samhällets ambitioner och önskemål.

70

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

9. Arbetsmarknadsdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

		Förändring till				Procen-	Genom-
						tuell	snittlig
	89/90	90/91	91/92	92/93	93/94	förändring 1989/90 1990/91	procentuell förändring 1989/90-1993/94
Totala utgifter	25746	-591	+  1	-68	-84	-2,3%	-0,7%
därav
Arbetsmarknad m.m.	11420	-493	-59	-28	-  7	-4,3%	-1,3%
Arbetslivsfrågor	8 847	-  32	-32	-32	-32	-0,4%	-0,4%
Regional utveckling	1722	-  40	- 4	0	0	-2,3%	-0,6%
Invandring m.m.	3 593	-  26	+ 97	-  7	-45	-0,7%	+ 0,1%

Till arbetsmarknadsdepartementet hör frågor om arbetsmarknad, arbetsliv, regionalpolitik, invandring och svenskt medborgarskap.

Arbetsmarknad m.m.

Arbetslösheten uppgick lill 1,6% i genomsnitt under år 1988. Långtidsbudgeten har i lågalternativet baserats på ell sjunkande arbetslöshetstal. En förändring av arbetslösheten med en procent under en lid av två månader innebär att utgifterna för arbetslöshetsersättning förändras med ca 680 milj. kr. inom arbetsmarknadsfonden.

Sysselsättningsskapande åtgärder avser främst statliga, kommunala och enskilda beredskapsarbeten saml åtgärder för långlidsarbelslösa och del-lidsarbetslösa. Behovet av beredskapsarbeten är i hög grad avhängigt konjukturutvecklingen och sysselsättningsläget. Det innebär alt verksamhetens kostnader kan variera kraftigt mellan budgetåren. Avgörande för statsutgifterna inom detta område är dels antalet sysselsällningsdagar, dels kostnaden per sysselsällningsdag. Till kommunall och enskilt beredskapsarbete av invesleringskaraktär lämnas fr.o.m. den I juli 1986 statsbidrag (grundbidrag) med normall 60% av lönekostnaderna. I stödområdena A och B utgår grundbidragd dock med 70%. De statliga utgifterna för sysselsättningsskapande åtgärder har beräknats till 1,9 miljarder kronor för budgetåret 1989/90. Härtill kommer 850 milj. kr. för statsbidrag lill de inskolningsplatser för ungdomar som regeringen har föreslagit i särskild proposition våren 1989. Della beräknas räcka till ca 9 500 inskolningsplalser.

Kontantstöd vid arbetslöshet utgår dels i form av ersättning från erkända arbetslöshetskassor, dels i form av kontant arbetsmarknadsstöd till personer som står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter (95%)

71

och genom egenavgifter från arbetslöshetskassorna (5%). Del kontanta    Prop. 1988/89:150
arbetsmarknadsstödet finansieras helt över anslag på statsbudgeten. Bilaga 1.2

Kostnaderna för arbetsmarknadsutbildningen styrs i första hand av antalet kursdeltagare samt av utbildningens längd och innehåll. Antalet deltagare styr också utgifterna för utbildningsbidragen. Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningen och utbildningsbidragets storlek fastställs genom särskilda beslut av stalsmaklerna. Utbildningens innehåll och inriktning bestäms av arbetsmarknadsmyndigheterna.

Arbetslivsfrågor

Arbetslivsområdet innefattar bl.a. verksamheten vid arbetsmarknadsinstitutet (Ami), lönebidrag och Samhallgruppen. Myndigheterna inom arbetsområdet är arbelarskyddsstyrelsen med yrkesinspektionerna, arbelsmiljöinstitutet och vad gäller AMI och lönebidrag, arbetsmarknadsstyrelsen.

Lönebidrag lämnas lill arbetsgivare för all öka möjligheten för arbetshandikappade all få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Inom vissa sektorer kan också dl särskilt introduklionsbidrag lämnas vid anställning av arbetshandikappade. Vidare lämnas bidrag till arbetshjälpmedel. Utgifterna för dess stödformer beräknas budgetåret 1989/90 uppgå lill ca 3,8 miljarder kronor. Med hänsyn lill del goda sysselsättningsläget antas inga volymökningar av stöden. Utgifterna bestäms av regelsystemet, volymutvecklingen, dvs. av antalet personer som omfattas av de olika åtgärderna, samt av lönekoslnadsutvecklingen; De högst subventionerade lönebidragen får endast lämnas inom en viss volymram. För bidrag med lägre subvenlionsnivåer hos enskilda företag, kommunala arbetsgivare och affarsdrivande verk finns däremot ingen antalsmässig begränsning. Tendensen under senare år har varit atl den avtalsmässiga ökningen av de lägst subventionerade bidragen har varit svag.

Arbetsmarknadsinstituten har förstärkts med 100 tjänster fr.o. m. innevarande budgetår. Vidare har riksdagen beslutat (prop. 1988/89:47, bil. 3, FiU 10, rskr. 94) om en ylleriigare förstärkning med 50 ijänsler för särskilda insatser riktade till flyktingar och andra invandrare. Förstärkningen och de särskilda insatserna skall även gälla budgetåret 1989/90.

Utgifterna för Samhallgruppen beräknas relativt sett sjunka under perioden genom all verksamheten effektiviseras och försäljningsintäkterna ökar. Statsbidraget till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare beräknas ligga på en oförändrad nivå.

Utombudgetära frågor inom arbetslivsområdet

En betydande del av verksamheten inom arbetsmiljöomrädet finansieras
genom arbetarskyddsavgiflen (f n. 0,35%). Av de medel som flyter in
används 8,7% för arbeiarskyddsstyrelsens, yrkesinspektionens och arbels-
miljöinstilutets verksamhet, 54,3% används för att finansiera samhällets
bidrag till företagshälsovården och återstående del (37%) går till arbels
miljöfonden. 72

Bidraget lill förelagshälsovården utgår per ansluten sysselsatt med en    Prop. 1988/89:150 arbetstid om minst 15 limmar per vecka samt med speciella tillägg för   Bilaga 1.2 nyanslutria företag och småföretag. Bidragels storiek faställs genom särskilda regeringsbeslut varje år. Förelagshälsovårdens framlida utbyggnad, bidragssystemels utformning saml anpassnings- och rehabilileringsverk-samheten är f n. föremål fören översyn.

Arbdsmiljöfondens medel disponeras för en lång rad olika ändamål. Medlen disponeras dels genom särskilda regeringsbeslut (regionala skyddsombud, MBL-medel, bidrag till finansiering av arbetsmiljöinstilulets och arbetslivscentrums verksamhet m. m.), dels genom beslul av fonden (anslag till forskningsprojekt, programsatsningar etc).

Regional utveckling

Regionalpolitiska insatser riktade till näringslivet består bl. a. av åtgärder för företags- och teknikutveckling, stöd i samband med investeringar, glesbygdsinsatser, transportstöd samt pris- och rationaliseringsstöd till jordbruk i norra Sverige. Del regionalpoiitiska stödet till förelag inom arbetsmarknadsdepartementets område syftar främst till all skapa varaktiga sysselsättningstillfällen i de regioner i landet som drabbats av under-sysselsättning och arbetslöshet. Ökad vikt har på senare år lagts på åtgärder för atl allmänt förbättra näringslivsmiljön i de prioriterade regionerna vad gäller utbildning, kommunikationer, teknisk kompelens m.m. Riksdagen har beslutat orri en ekonomisk ram för budgetåren 1985/86 — 1988/89 för dessa stödåtgärder. Ramen uppgår till ca 6,5 miljarder kronor och omfattar bl.a. lokaliseringsstöd, investeringsbidrag, offertstöd, företagsutvecklings- och glesbygdsstöd samt sysselsättningsstöd och nedsättning av socialavgifter. I avvaktan på all utredningen om regionalpolitikens framtida inriktning skall redovisa sina överväganden har antagits en oförändrad ambitionsnivå. Den årliga utgiften har beräknats lill i genomsnitt drygt 1,8 miljarder kronor. Dessa löpande regionalpoiitiska insatser har under senare år kompletteras med ett flertal särskilda insatser i regioner med omfattande strukturförändringar inom näringslivet. Inom kommunikationsdepartementets område pågår genomförandet av den nya trafikpolitiken som riksdagen beslutat om. Inom utbildningsdepartementets område föreslås bl.a. en fortsatt utbyggnad av den grundläggande högskoleutbildningen vid de mindre och medelstora högskolorna. Enligt riksdagens beslut skall en översyn av prisstödd lill jordbruket i norra Sverige ske vart tredje år. En särskild proposition, där bl.a. denna översyn behandlas, kommer att föreläggas riksdagen i vår.

Invandring m.m.

Invandring m.m. avser överföring och mottagande av flyktingar samt statsbidrag till kommunerna för omhändertagande av flyktingar.

Förslagen lill anslag för budgetåret 1989/90 omfattar totalt 3,6 miljarder
kronor varav knappt 2 miljarder kronor avser olika bidrag och Iransfere- 73

6   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

ringar. Omhändertagandet i förläggningar beräknas kosta 1,3 miljarder   Prop. 1988/89:150
kronor. Bilaga 1.2

Kostnadsutvecklingen styrs av i huvudsak tre faktorer; inströmningen av flyktingar och asylsökande, den tid dessa måste tillbringa i förläggningar saml den norm enligt vilken staten ersätter kommunerna för alt dessa upplåter bostäder och social service åt flyktingar. De flyktingar som förs hit inom ramen för samarbete med FN:s flyktingkommisarie, s.k. kvot-flyktingar, har under hela åttiotalet legat på nivån 1 250 personer om året. Däremot har antalet personer som själva kommer hit och söker asyl ökat drastiskt, från 3000 personer år 1983 till 19 500 personer under år 1988. Ökningen bedöms fortsällningsvis ligga i storleksordningen 4% per år.

74

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

10. Bostadsdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

89/90

Förändring till			Procentuell	Genomsnittlig
90/91       91/92	92/93	93/94	förändring 1989/90 1990/91	procentuell förändring . 1989/90 1993/94

Totala utgifter

därav Räntebidrag

20862      +2194    +1725    +1337    +   991    +10,5% +6,7"!

17700     +2200    +1700    +1300    +1000    +12,4% +7,89

Departementels huvudområde innefattar bostadsförsörjning, planläggning av markanvändning och bebyggelse, hushållning med naturresurser, energihushållning i bebyggelse, bostadsväsendel, byggnadsforskning, lantmäteri-, fastighetsdata- och kartfrågor, frågor om hyra, bostadsrätt och förvaltning av hyresfastigheter m.m. saml frågor om slöd lill idrotten.

Ränte- och bostadsbidrag m. m.

Utgifterna inom bostadsdepartementets huvudtitel dorriineras helt av räntebidrag för bostadsbyggande. För ny- och ombyggnader läcker räntebidragen skillnaden mellan den s. k. garanterade räntan och marknadsräntan för bostadslån och bollenlån. Därutöver lämnas räntebidrag för vissa underhålls-, reparations- och energibesparingsåtgärder. Utgifterna för räntebidrag påverkas främst av den allmänna räntenivån, produktionsvolymer och priser inom byggnadssektorn.

I beräkningarna av statens utgifter för räntebidrag antas nybyggnadsvolymen omfatta ca 50000 lägenheter per år under långlidsbudgetperioden.

Den nu rådande snabba kostnadsökningen i nyproduktionen och ombyggnadsverksamhelen skapar stora svårigheter all upprätthålla den nödvändiga produktionen av bostäder lill priser som leder till rimliga bostadskostnader. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för atl därnpa överhettningen inom byggandet. Begränsningar har även riklats mot ombyggandet av bosläder. Regeringen har också lämnat riksdagen förslag som avser att öka utbudet av byggmaterial på den svenska marknaden.

Flertalet kommuner redovisar bostadsbrist i varierande omfattning och inriktning. Dagens efterfrågeöverskotl på bostadsmarknaden är en av omständigheterna som förklarar beräkningarna om en kraftfull real ökning av de statliga räntesubventionerna under långtidsbudgelperioden. Som tidigare nämnts är ökningen av räntebidragen den viktigaste orsaken till statens årliga reala utgiftslillväxt (exkl. statsskuldräntor) om 0,5% under långtidsbudgelperioden; Exkluderas kostnaderna för räntebidrag under perioden stannar den årliga tillväxten av statens utgifler i oförändrad pris-och lönenivå vid 0,2%.

75

Bostadsbidragen finansieras lill hälften av kommunerna. Fr.o.m. bi- Prop. 1988/89:150 dragsårel 1989 är kommunerna enligt lag skyldiga att lämna bosladsbi- Bilaga 1.2 drag. Bostadsbidrag lill barnfamiljer beslår dels av ett belopp som beror på antalet barn i hushållet, dels ell belopp som beror av bostadskostnadens storlek. Bidraget är inkomstprövat och reduceras med en viss del av den bidragsgrundande inkomsten. Bostadsbidragen till vissa hushåll utan bam lämnas till den som fyllt 18 år men som inte är äldre än 28 år. Bidraget är beroende av bostadskostnadens storlek. Även detta bidrag är inkomstprövat och reduceras med viss del av den bidragsgmndande inkomsten. 1 avvaktan på att boendekostnadsutredningen slutförs har regeringen i årets budgetproposition föreslagit oförändrade villkor för bostadsbidragen under första halvåret 1990. Bostadsbidrag lämnades under år 1988 till drygt 250000 hushåll.

Utredning rörande boendekostnaderna m. m.

Elt arbete med att analysera de faktorer som påverkar byggkostnadsutvecklingen pågår inom en särskild utredning. Inom ramen för detta arbete studeras bostadssubventionernas effekter på prisutvecklingen, byggbranschens struktur saml möjligheterna alt öka konkurrensen och kapaciteten inom byggsektorn. Andra frågor som avses komma att uppmärksammas rör prisbildningen inom boendet samt hyreslagstiftningens sätt alt fungera. Inom ramen för översynen kommer också all behandlas vissa ansvars- och kvalitetsfrågor inom bostadsbyggandet, däribland de problem med s. k. sjuka hus, vilka sedan hösten 1988 studeras särskilt i en inom bostadsdepartementet organiserad arbetsgmpp. En icke oväsentlig del av boendekostnadsutredningens arbete är att överväga de fördelningspolitiska effekterna av dagens stödsystem, neutraliteten mellan olika upplåtelseformer samt fördelningen mellan de generella stödformerna som skatte- och räntesubventioner samt bostadsbidrag. Räntebidragens utveckling över tiden avses också komma att studeras.

Boendekoslnadema kommer i hög grad all påverkas även av det som inkomstskatteutredningen (Fi 1987:07) avser redovisa under innevarande år. Inom ramen för skatteutredningens arbete behandlas bl.a. ett anlal skattefrågor med anknytning till bostadsbeskattningen. Även finansieringen av de reformer som utredningen förväntas presentera kommer att ha beröring med bostadspolitiken. Översynen av boendekostnaderna kommer därför även att innefatta en analys av hur skattereformen och dess finansiering påverkar fömtsättningama för all uppnå de bostadspolitiska målen. Översynen planeras att slutföras under hösten 1989.

Samband med statbudgetens inkomster m.m.

Skatteregler som berör bostadssektom påverkar statens inkomster. Den
beskattningsbara inkomsten för egnahemsägare minskar som en följd av
att ränteutgifter för lån med säkerhet i fastigheter är avdragsgilla. För
sådana lån kan skattebortfallet under inkomståret 1989 uppskattas till
drygt 17,5 miljarder kronor. Därav avser 11,5 miljarder kr. bortfall för 76

kommuner och landsting. Statens intäkler av fastighetsskatten från bo- Prop. 1988/89:150 stadshus beräknas uppgå lill ca 5,7 miljarder kronor under år 1989. Inläk- Bilaga 1.2 terna framöver ökar bl. a. av atl nya bostadshus tillkommer och självfallet också beroende av ändringar i taxeringsvärdena. För bostadslån utbetalade av staten före den I juli 1985 sker amortering och inlösen vilka registreras som inkomsler på statsbudgeten. Dessa inbetalningar kan fr.o.m. budgetåret 1990/91 uppskattas till ca 4,5 miljarder kronor per år under långlidsbudgetperioden. Fr. o. m. den 1 juli 1985 svarar Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) för finansiering av de statliga bostadslånen. Vid slutet av långtidsbudgetperioden uppskattas samhällets totala subventioner till bostadssektorn vid dagens räntenivå uppgå till knappt 43 miljarder kronor.

77

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

11. Industridepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

	89/90	Förändring till				Procentuell förändring 1989/90 1990/91	Genomsnittlig procentuell förändring 1989/90-1993/94
		90/91	91/92	92/93	93/94
Totala utgifter	2 538	-82	-14	-124	-25	- 3,2%	- 2,5%
därav Exportkrediter m. m Telnisk utveckling m. m.	211 1389	-50 0	-26 14	-    5 15	-  5 0	-23,7% 0,0%	-12,3% +  0,5%

Till industridepartementels område hör frågor om näringspolitik, industrins struktur och branscher, små och medelstora företag, industrins finansiering, bl.a. vissa exportkredilfrågor, teknisk forskning och utveckling, patent och registreringsverksamhet, teknisk kontroll, provning och mätning, mineralförsörjning, hantverk och hemslöjd, turism och rekreation samt flertalet statsägda förelag.

Riktlinjerna för näringspolitiken framställdes år 1987 (prop. 1986/87:74, NU 30, rskr. 217).

Av industridepartementets totala budgel för budgetåret 1989/90 omfattades 1 532 milj. kr. av flerårsprogram som löper ut under perioden för långtidsbudgeten. Budgetåret 1989/90 är del sista i de pågående programperioderna för delar av verksamheten vid statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling, rymdverksamheten och informalionsteknologipro-grammel. Del innebär att drygt 60% av huvudtiteln avser kostnader för verksamhet som under år 1990 kommer underställas riksdagens prövning när det gäller den fortsalla inriktningen under långtidsbudgelperioden.

Kostnader för exportkrediter och varvsstödd m.m. avser främst utbetalningar till följd av tidigare fattade beslut och är därför lill stor del opåverkbara under den period som långtidsbudgeten omfattar. Dessa kostnader svarar för sammanlagt ca 470 milj. kr., dvs. 18 % av departementets budget för 1989/90. Under långlidsbudgetperioden beräknas kostnader för exportkrediter och varvsstöd all minska med ca 150 milj. kr.

De näringspolitiska insatserna kan också delas in i reguljära stöd och särskilda insatser vid orlskriser, omstruklureringsinsalser m. m. Stödd till krisdrabbade företag har skurils ned mycket kraftigt sedan regeringsskiflet 1982. De små kvarstående kostnaderna är kapitalkostnader på utestående lån och aktiekapital. Eftersläpande nettokostnader för tidigare stöd lill krisfördag uppgick 1987/88 till en miljard kronor. Nettokostnaderna för all främja tillväxten och förnyelse (FoU-stöd, exportstöd och småföretagsstöd) saml stöd lill regional utveckling uppgick lill 3 miljarder kronor. Den restriktiva hållningen lill krisfördagsslöd torde innebära att kostnaderna

78

för de särskilda insatserna fortsätter att ligga på en låg nivå under långtids-   Prop. 1988/89:150 budgetperioden. I diagram I redovisas omfattningen av defensiva resp.   Bilaga 1.2 offensiva slöd åren 1980/81-1987/88.

Diagram 2, Industristödet fördelat på insatser för tillväxt/förnyelse resp. omställnlng/-neddragning

Miljarder kr., 1988 års priser

75/76        77/7B        79««)        81/82        B3/W        85/86 Källa:  InduBtridBpartomflntet

87/88

C=3Tillväxt, fömuBlsB

3 Hai Iragp., warv

GZaNBddrag-i. SKkl.  ■varw

Del beloppsmässigt mest omfattande slödel av reguljär karaktär, dvs. stöd som lill största delen administreras av myndigheter med stöd av olika författningar, är stödd lill teknisk forskning och utveckling med dl anslag för budgetåret 1989/90 på 830 milj. kr. Anslaget för småföretagsutveckling föreslås för 1989/90 uppgå till 182 milj. kr. Här ingår bl.a. de regionala utvecklingfondernas förelagsservice och administration, nyetablerings-och utbildningsinsatser saml övergripande instaser inom småföretagsom-rådd.

De statliga industriföretagen fortsätter all renodla sin verksamhet och strukturomvandlingen kan förväntas fortsätta under perioden lor långtidsbudgeten. Den gemensamma nämnaren kan sägas vara koncentration mot centrala och lönsamma kompetensområden liksom expansion inom dessa fäll.

79

							Prop.	1988/89:	150
12. Civildepartementet							Bilaga 1.2
Milj. kr., oförändrad	pris-	och lönenivå
		89/90	Förändring lill 90/91       91/92		92/93	93/94	Procentuell förändring 1989/90 1990/91	Genomsnittlig procentuell förändring 1989/90-1993/94
Totala utgifter		13544	+ 20	-16	-24	-25	+0,1%	-0,1 %
därav Polisen Länsstyrelserna Täckningsanslagel		6 828 1248 2 784	0 0 0	0 0 0	0 0 0	0 0 0	0,0% 0,0% 0,0%	0,0% 0,0% 0,0%

Verksamheten inom civildepartementels område omfattar fr.o.m. år 1989 allmänna frågor om den statliga förvaltningen, formerna för styrning och organisation av statlig verksamhet liksom formerna för myndigheternas anslagsframställning och resultatredovisning, statlig rationalisering och revision, budgetutveckling, statistik, datafrågor, statlig löne- och personalpolitik, polisväsendet samt pris-, konkurrens- och konsumentfrågor. På.det regionala och lokala området avser verksamheten länstyrelserna och polismyndigheterna saml frågor som rör kommunerna, landstingen och kommunförbunden. Vidare handläggs inom departementet frågor rörande svenska kyrkan och andra trossamfund, folkrörelserna och kooperationen, ungdomsverksamhet, jämställdhet mellan kvinnor och män samt regelförenkling. Verkamhden omfattar även de kungliga hov- och slottsslaterna.

De anslag iriom civildepartementets område som främst påverkar statsbudgetens utgiftssida avser förvaltningskostnader för myndigheterna, täckning av merkostnader för löner och pensioner samt bidrag till vissa utvecklingsåtgärder, till Slalshälsan, lill kyrkliga ändamål och lill ungdoms- och folkrörelseorganisationerna. Pris- och löneutvecklingen är således de främsta faktorerna som påverkar statsbudgetens utgiftssida inom civildepartementets område.

Under perioden fram t.o. m. budgetåret 1993/94 avses ett anlal viktigare beslut alt fattas som påverkar verksamheten inom departementets område.

Ställningstagandena lill förslagen om en samordnad länsförvaltning är aviserade lill maj 1989. Anslaget för anskaffning av ADB-utrustning föreslås budgetåret 1989/90 att uppgå lill 786 milj. kr. Framtida former för finansiering av myndigheternas investeringar inkl. ADB-utmstning utreds för närvarande.

Riksdagen har också beslutat om att överföra folkbokföringen från kyrkliga lill statliga myndigheter fr.o.m. den 1 juli 1991. En ny folk- och bostadsräkning har föreslagils bli genomförd år 1990.

80

När del gäller decentralisering av beslutsfattandet inom och omlokalise-   Prop. 1988/89:150 ring av statlig verksamhet pågår elt arbete inom regionalpoiitiska kommit-   Bilaga 1.2 tén, som bl. a. med stöd av statskontoret utvärderar hittillsvarande omlokaliseringar. Förslag skall läggas fram senare under år 1989, varefter ställning kan las till inriktningen och omfattningen av arbetet med decentralisering och omlokalisering.

Budgetprocessen läggs successivt om för I princip hela den civila statsförvaltningen i syfte att öka resultatorienteringen och möjliggöra en fördjupad verksamhetsprövning vart tredje år.

Under åren 1984 och 1985 genomfördes en omfattande reformering av polisväsendet, som bl. a. innebar ändrade arbetsuppgifter för rikspolisstyrelsen, en ny regional polisorganisation i vissa län, nya arbetsformer på lokal och regional nivå och förbättrad utbildning och rekrytering. I skilda sammanhang har en vidareutveckling av reformen aktualiserats. En samlad redovisning av olika polisfrågor kommer atl tas upp i en särskild proposition.

Förslag om en bättre uppföljning och utvärdering av statens slöd till föreningslivet samt att treåriga budgetperioder införs har remissbehandlats och en sammanställning av remissvaren pågår för närvarande. Arbetet med dessa bidragsfrågor föreslås ske i en projektorganisation med inriktning att lägga fram förslag om nya principer för slalens stöd lill föreningslivet lill riksdagen före mandatperiodens slut.

81

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

13. Miljö- och energidepartementet

Milj. kr., oförändrad pris-och lönenivå

Totala utgifter

därav Miljö Energi

	Föränd!	ing till			Procentuell förändring 1989/90 1990/91	Genomsnittlig procentuell förändring 1989/90 1993/94
89/90	90/91	91/92	92/93	93/94
1935	-249	-3	+ 2	-25	-12,9%	-3,8%
768 1 125	+    3 -252	-1 -2	0 + 2	-25 0	0,4% -22,4%	-0,8% -6,1%

Miljö- och energidepartementets verksamhetsområde omfattar miljövård - innefattande naturvård, vallenvård och luftvård, renhållning och avfallshantering, kemikaliekontroll, miljövårdsforskning — miljöfrågor som kräver särskild samordning, tillämpning av vallenlagen och lagen om vallenförbund, strålskydd, energiförsörjning, energianvändning med undantag av det seklorsvisa ansvaret för energiforskning, energihushållning, konimunalenergiplanering, säkerhet inom kärnenergi- och elenergiområdena samt beredskap inom energiområdet.

Statsmaktsbeslut som påverkar verksamheten

Miljöpolitiken syftar till alt trygga alla människors räll lill en god livsmiljö nu och i framliden. Miljöpolitiken syftar vidare lill att förebygga miljöstörningar och där sådana uppslår begränsa dem saml återställa skadad miljö.

Riksdagens beslut våren 1988 med anledning av regeringens proposition om miljöpolitiken inför 1990-tald (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373) bildar utgångspunkten för del fortsatta miljöarbetet. Elt gmndläggande krav på verksamheter med miljöeffekter är atl de anpassas till vad människan och naturen tål.

Kostnaderna för all minska miljöskadorna och åtgärda redan uppkomna skador skall bäras av dem som orsakat skadorna. Den som bedriver miljöfarlig verksamhet skall svara för kostnaderna för sådana miljöskyddsåtgärder som föreskrivs med slöd av miljölagstiftningen. Skärpta miljökrav får därför koslnadskonsekvenser inom de flesta samhällssektorer och stora resurser för miljöinsatser måste därför avsällas av enskilda, företag, kommuner och olika branschorgan. Insatserna på miljöområdet över miljö- och energidepartementets huvudtitel är i denna jämförelse av förhållandevis begränsad omfattning. Statliga medel för miljöinsatser anvisas dock med hänsyn lill miljöfrågornas seklorövergripande karaktär även över andra huvudtitlar.

I målen för det nu pågående aktionsprogrammet mot luftföroreningar

82

och försurning ingår att de svenska svavelutsläppen skall minska med 65 %   Prop. 1988/89:150 under perioden 1980-1995 och med 80% under perioden 1980-2000.   Bilaga 1.2 Kvävedioxidutsläppen skall minska med 30% under perioden 1980 — 1995. Nya avgaskrav för lastbilar och bussar införs obligatoriskt år 1992 för lätta fordon och år 1994 för lunga fordon.

Enligt den nuvarande planen mol havsföroreningar skall i ett första steg utsläppen av stabila organiska klorföreningar från pappers- och massafabriker minskas med 60 — 70%. På sikt skall de upphöra. Utsläppen av närsalter skall minska med hälften före sekelskiftet i områden som är särskilt känsliga. Ambitionsnivån för utsläppen från de kommunala reningsverken är att före år 1995 nå en 50-procentig rening vid anläggningarna vid kusterna.

Utsläppen av kvicksilver och kadmium skall halveras från år 1985 till år 1995. Utsläppen av övriga,metaller skall också begränsas kraftigt.

Riksdagen beslöt våren 1988 om en avvecklingsplan för användningen av CFC-föreningar. Enligt planen skall den svenska användningen av CFC-föreningar halveras före utgången av år 1990. Till utgången av år 1994 skall de i stort upphöra.

Till år 1991 planeras en miljöpolitisk proposition med en ny samlad genomgång av tillståndet i miljön och förslag om de långsikliga och kortsiktiga åtgärder som behövs för alt de miljöpolitiska målen skall uppnås.

Riktlinjerna för energipolitiken innebär atl samhällets och industrins behov av en billig och säker energiförsörjning skall tryggas genom ell energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helsl förnybara och inhemska, energikällor. En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall främjas. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik. Kärnkraften skall användas under en övergångsperiod. Senast år 2010 skall den sista reaktorn las ur drift.

En handlingsplan för kämkraftsavvecklingens inledning beslutades av riksdagen våren 1988 (prop. 1987/88:90, NU 40, rskr. 376). Beslutet innebär atl en första reaktor skall las ur drift år 1995 och en andra år 1996 — en i Ringhalsverket och en i Barsebäcksverkd. Regeringen kommer år 1990 atl förelägga riksdagen förslag om vilka två reaktorer i dessa verk som skall tas ur drift åren 1995 resp. 1996. Ett program för elhushållning och en rad åtgärder för tillförselplanering skall genomföras i enlighet med riksdagens beslut. Vid behov skall ytteriigare åtgärder vidtas för att åstadkomma nödvändig elhushållning och för att säkerställa kraftsystemets leveransförmåga. En första avstämning skall göras i en proposition år 1990.

Nu gällande mål och inriktning av försörjningsberedskapen inom ener
giområdet inför kriser och krig lades fast av statsmakterna i 1987 års
försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310). Beslutet innebär en
omfattande omstmkturering av de statliga oljelagren. Omstruktureringen
pågår och beräknas i huvudsak bli genomförd under innevarande budget
år. Del planerade försvarspolitiska beslutet år 1991 kan komma att påver
ka inriktningen och omfattningen av energiberedskapsålgärderna under
nästa programperiod. 83

Det nuvarande treåriga energiforskningsprogrammet beslutades av riks-   Prop. 1988/89:150 dagen år 1987 (prop. 1986/87:80, bil. 12, NU 33, rskr. 292). I en särskild    Bilaga 1.2 forsknlngspolilisk proposition våren 1990 avses behandlas såväl energiforskningens som miljövårdsforskningens framlida inriktning och omfattning.

I det följande redovisas - i enlighet med långtidsbudget-tekniken -redan beslutade utredningar eller annal pågående arbete som kan beräknas vara aktuella under långtidsbudgelperioden.

Faktorer som påverkar statsbudgetens utgiftssida

En utredning (ME 1988:04) om översyn av naturvårdslagen m.m. tillsattes under år 1988. Förslag om ny naturvårdslagstiftning skall enligt utredningens direktiv vara klart senast den 1 april 1990.

Ett uppdrag till naturvårdsverket och plan- och bostadsverkel om atl miljökonsekvensbeskrivningar bör tas in i planeringsprocessen har nyligen lämnats och skall avrapporteras under långtidsbudgelperioden.

Länsstyrelserna arbetar på regeringens uppdrag med regionala miljöanalyser. Avsikten är all för samtliga län få en samlad bild av miljöproblemen och förslag lill åtgärder för att lösa dem. Naturvårdsverket skall enligt uppdraget ställa samman länsstyrelsernas rapporter och redovisa resultatet till regeringen senast den 15 september 1989. Uppdraget avses ge möjligheter till att bygga upp ett system med regelbundet återkommande regionala miljörapporter.

För vissa regioner har regeringen initierat särskilda miljöprojekt. Det gäller Dalälven, Hisingen/Göteborg, västra Skåne och Sundsvall/Timrå. Projektens resultat kommer atl redovisas under långtidsbudgetperioden.

En utredning kommer att tillsättas inom kort med uppgift att se över möjligheterna lill en samordning av all miljölagstiftning samt att föreslå skärpning av miljöskyddslagen.

Naturvårdsverket har i uppdrag all till mars 1990 presentera förslag till ny aktionsplan mot luftföroreningar och försurning. I direktiven läggs speciell vikt vid åtgärder mot kolväleutsläpp och klimatpåverkan. Tekniska åtgärder, kostnader saml andra effekter av atl minska svavelutsläppen med 70 — 80% och halvera kväveutsläppen till sekelskiftet skall klarläggas. Naturvårdsverket skall även analysera den nuvarande verksamhetens effektivitet och föreslå vilka åtgärder som kan finansieras av andra samhällssektorer. Aktionsplanen avses behandlas i den miljöpolitiska propositionen våren 1991.

Naturvårdsverket har vidare i uppdrag att lägga fram en reviderad aktionsplan mot havsföroreningar våren 1990. Även denna aktionsplan avses all behandlas i den miljöpolitiska propositionen år 1991. Planen skall Innehålla förslag avseende skogsindustri, kemisk industri, kommunala reningsverk samt skogs- och jordbmksmark. Bl.a. skall en avvecklingsplan för den svenska skogsindustrins utsläpp av klororganiska substanser tas fram.

Verket skall dessutom under år 1989 redovisa förslag till allmänna råd
avseende hantering av slam från kommunala reningsverk.

Naturvårdsverket skall under år 1989 lämna rapporter om importrest-    Prop. 1988/89:150 riktioner för CFC-föreningar, system för återvinning och omhändertagan-    Bilaga 1.2 de, samt eventuella ytterligare åtgärder inom avvecklingsplanens ram. Naturvårdsverket skall under år 1989 lämna förslag till preciserad avvecklingsplan för användingen av haloner saml åtgärder för all minska användningen av metylkloroform och koltelraklorid.

När del gäller såväl utsläppen av luftföroreningar och utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser inkl. CFC-föroreningar som havsföroreningar blir frågornas internationella karaktär alltmer uppenbar. Elt intensivt internationellt förhandlingsarbete inom samtliga områden kan förutses.

Vissa kvarstående frågor från tidigare utredning om kemikalieinspektionens verksamhet, samt naturvårdsverkets utredning Avfallet och miljön bereds f n. inom miljö- och energidepartementet.

Den som har utövat en miljöfarlig verksamhet är skyldig att vidta ålerslällningsåtgärder äveri sedan verksamheten har upphört. För budgetåret 1988/89 anvisades naturvårdsverket 50 milj. kr. för vissa återställnings- och saneringsåtgärder som inte kan genomföras med tillämpning av miljöskyddslagen t. ex. på grund av all det inte längre finns någon som kan ställas lill ansvar för skadan. Arbetet med all inventera återställningsfall pågår f n.

Som underlag för den planerade energipropositionen år 1990 kommer dl anlal utredningar atl genomföras. Bl.a. har en särskild utredare (ME 1988:05) tillkallats för alt undersöka hur konkurrensförhållandena för den elintensiva industrin påverkas under kärnkraflavvecklingen samt redovisa eventuella behov av åtgärder för all bibehålla rimliga internationella konkurrensvillkor för denna industri.

Slalens naturvårdsverk och statens energiverk har fått i uppdrag all klarlägga hur en miljöanpassad svensk energiförsörjning kan utformas. Vidare har en särskild arbetsgrupp (ME 1988:06) tillsatts för alt klarlägga kompetens- och sysselsättningsfrågor i anslutning till kämkraftsavvecklingen. De samhällsekonomiska kostnaderna vid ulfasningen av de två första kärnkraftverken skall utredas.

Utredningen (Fö 1987:01) om kärnkraftsberedskapen beräknas avge slutbetänkande under år 1989. Utredningen omfattar bl.a. strålskyddsinstitutels roll i beredskapssammanhang.

Anslagen för energiberedskapen påverkas av bl. a. utvecklingen av den fredslida oljeanvändningen, kommande försvarspolitiska beslul år 1991 och oljeprisernas utveckling. 1990 års energipolitiska beslul kan komma all innebära insatser för energihushållning m. m. (set. ex. NU 1987/88:40 sid. 55).

Elt program för effektivare användning och ersättning av el har startats. Programmet har anvisats 150 milj. kr. för innevarande budgetår. Medelsbehovet under en femårsperiod bedömdes i den energipolitiska propositionen våren 1988 uppgå lill 400 milj. kr. En utvärdering skall göras innan ställning tas till programmets fortsatta inriktning och omfattning under perioden.

85

Utgifter som helt eller delvis redovisas utanför statsbudgeten Prop. 1988/89:150

Kemikalieinspektionens verksamhet, som budgetåret 1989/90 beräknas °

omfatta 37 milj. kr., finansieras med kemikalieavgifier och bekämpningsmedelsavgifter.

Avgiften för koncession för uppförande eller innehav av energiproduce-rande reaktor, för beredskap mot kärnkraftsolyckor och för strålskydds-forskning om sammanlagt 26 milj. kr. för budgetåret 1989/90 finansierar delar av verksamheten inom slrålskyddsområdd.

Kärnkraflinspektionens verksamhet, som för budgetåret 1989/90 inkl. kärnsäkerhetsforskning beräknas omfatta sammanlagt 91 milj. kr., finansieras med avgifter för tillsyn av kärnenergianläggningar m. m. och avgifter för kärnsäkerhdsforskning.

Statens kärnbränslenämnds verksamhet, som budgetåret 1989/90 beräknas omfatta 10 milj. kr., finansieras med avgifter från elproduktion i kämkraftsreaktorer.

Kostnaderna för den nya kontrollordningen för elektriska material avgiftsfinansieras. Genomförandel av den nya kontrollordningen sker i ell steg den 1 januari 1990. Kostnaderna för budgetåret 1989/90 beräknas till 17 milj. kr.

Statens energiverks kostnader för koncessions- och behöringhetsärenden avgiftsfinansieras (intäkter om 4 milj. kr. tillförs anslaget).

Investeringarna för hela Vallenfallkoncernen för åren 1989—1994 beräknas ungefärligen uppgå lill följande belopp i löpande penningvärde.

1989 5,3 miljarder kronor

1990 6,0 miljarder kronor

1991 7,3 miljarder kronor

1992 8,0 miljarder kronor

1993 8.3 miljarder kronor

1994 8,4 miljarder kronor

Vattenfall finansierar investeringarna genom internt genererade medel samt genom upptagande av lån hos riksgäldskonloret.

Faktorer som påverkar statsbudgetens inkomstsida

Alla energislag utom inhemska bränslen belastas med differentierade punktskatter. För budgetåret 1989/90 beräknas den allmänna energiskatten uppgå till 15 730 milj. kr. De särskilda avgifterna och skatterna på svavelhalligt bränsle, oljeprodukter m.m., viss elektrisk kraft och mot försurning beräknas uppgå till sammanlagt 2 558 milj. kr. Bensinskatten och kilomderskatten beräknas uppgå till 15900 resp 3 200 milj. kr.

Kommittén för indirekta skatter (Fi 1987:06) göt" f n. en översyn av
energibeskattningen och skall bl.a. pröva om energiområdet kan föras in
under momssystemd. Enligt direktiven (Dir 1987:30) torde dock, av
energipoliliska och stalsfinansiella skäl, någon form av styrande punkt
skatter få behållas även om energin omfatlas av mervärdeskatt. Energibe
skattningens framtida nivå och utformning är av stor betydelse från både o
statsfinansiell och energipolitisk synpunkt.

Naturvårdsmyndighdernas arbete med tillsyn och prövning enligt na-    Prop. 1988/89:150 lurvårdslagen av täklverksamhet finansieras med täktavgifter. Täklavgif-   Bilaga 1.2 terna planeras atl höjas under år 1989 så all intäkterna budgetåret 1989/90 blir 22 milj. kr.

Inkomsler från försäljning av olja och oljeprodukter från beredskapslager tillförs budgetens inkomstsida. Inkomsterna påverkas av bl.a. prisutvecklingen på olja och oljeprodukter.

En parlamentariskt sammansatt kommitté (ME 1988:03) arbetar f n. med att analysera förutsättningarna för att i ökad omfattning använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och lämna förslag lill hur sådana styrmedel kan utformas. Avsikten är all miljöskatter skall införas år 1989 på klororganiska föreningar och svavel i olja. Förslag om miljöskatt på andra ämnen, bl.a. koldioxid, avses lämnas under de närmaste åren.

Kämkraftsavvecklingen innebär all en del av eltillförseln måste ersättas med annan elproduktion. Behovet av ny elproduktionskapacitd kommer att medföra ökade samhällsekonomiska kostnader. Del är önskvärt atl dessa ökade kostnader tillåts påverka prisnivån. Endast då erhålls incitament lill energihushållning. Den nya produktionskapacitet som kommer alt ersätta kärnkraften blir avsevärt dyrare vilket kommer att medföra prishöjningar på el. Dessa kan i sin tur leda lill oskäligt stora vinster i förelag som äger äldre kraftverk med låga produktionskostnader. En särskild utredning planeras få i uppdrag alt utreda denna fråga.

Vattenfall finansierar fr.o. m. budgetåret 1988/89 sitt behov av rörelsekapital och investeringsmedel genom lån över riksgäldskontorei. Denna upplåning belastar inte statsbudgeten. Förräntningskravel på Vattenfall har för år 1991 fastställts till 12% på justerat eget kapilal. För åren 1989 och 1990 har förräntningskravel fastställts till 8% resp. 10%. Vattenfalls inleveranser till statsbudgeten sker genom utdelning, motsvarighet till statlig skatt, amortering och ränta på statslån.

Effekterna på statsbudgeten beräknas tillsammans därmed bli enligt följande:

1988/89 4,7 miljarder kronor

1989/90 5,0 miljarder kronor

1990/91 5,5 miljarder kronor

1991/92 5,4 miljarder kronor

1992/93 5,3 miljarder kronor

1993/94 5,3 miljarder kronor

87

					Prop.	1988/89:150
14. övrigt					Bilaga	il.2
Milj. kr., oförändrad pris-	och lönenivå
	89/90	Förändring till 90/91       91/92	92/93	93/94	Procentuell förändring 1989/90 1990/91	Genomsnittlig procentuell förändring 1989/90-1993/94
Totala utgifter	59774	-1800    -3500	-4200	-4900	-  3,0%	- 6,7%
därav Riksdagen m.m. Räntor på statsskulden m.m. Tillkommande utgiftsbehov m.m.	530 57000 2 201	0            0 -1600    -3 500 -   200             0	0 -4 200 0	0 -4900 0	0,0% -    2,8% -    9,1%	0,0% -     6,9% -     2,4%

I delta avsnitt redovisas de statliga verksamhets- och utgiftsområden som ej har inordnats i den departementsvisa redovisningen ovan. Dessa områden är kungliga hov- och slottsslaterna, riksdagen och dess myndigheter, ränior på statsskulden m. m. saml beräknat tillkommande utgiftsbehov m. m.

Det sistnämnda utgiftsområdet uppdelas budgetåret 1989/90 i dels ett Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto om 200 milj. kronor, dels en Beräknad övrig medelsförbmkning (Minskning av anslagsbehållningar och Ökad disposition av rörliga krediter) om sammanlagt 2 miljarder kronor samt Oförutsedda utgifter om I milj. kr. Syftet med poslen Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto i förslaget till statsbudget 1989/90 är all så långt som möjligt visa en realistisk budgetbelastning. Vid beräkningen av denna posl har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annal ställe i budgeten. I enlighet med den beräkningsmetodik som gäller för långtidsbudgeten — dvs. att budgetens utveckling under långtidsbudgelperioden enbart skall följa slalsmaklernas fattade beslut och gjorda åtaganden - har några tillkommande utgiftsbehov fr.o.m. budgetåret 1990/91 inte beräknats i långtidsbudgeten.

Utgifterna för räntorna på statsskulder beräknas till 57 miljarder kr. budgetåret 1989/90.1 fasta priser beräknas utgifterna för statsskuldränlor minska med ca 6,9% per år under långlidsbudgetperioden.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga 1.3

Utdrag ur riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1989/90

REGERINGEN Prop. 1988/89: 150

FINANSDEPARTEMENTET Bilaga 1.3

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1989/90.

Riksrevisionsverket (RRV) skall enligt sin instruktion varje år till regeringen lämna en reviderad beräkning av statsbudgetens inkomsler för del kommande budgetåret, avsedd som underiag för inkomstberäkningen i komplelteringspropösilionen. RRV redovisar med denna skrivelse nya beräkningar av inkomsterna för budgetåret 1989/90 på de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. I anslutning till beräkningarna har även utfallet för budgetåret 1988/89 bedömts. Underiag för beräkningarna har inhämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter utnyttjats dels fråti RRVs laxeringsstatisliska undersökning avseende inkomståret 1987, dels från RRVs aktiebolagsenkäl.

I beräkningarna har hänsyn tagits till riksdagsbeslut saml propositioner och andra regeringsbeslut som förelåg den 20 mars 1989.

För vissa titlar avseende budgetåret 1989/90, där RRV nu förordar förändringar, lämnas kommentarer till förändringarna.

RRVs inkomstberäkning från hösten 1988 finns utgiven i en separat publikation och kan tillsammans med den av RRV utgivna Inkomslliggaren användas som ett komplement till den nu presenterade reviderade inkomstberäkningen. Inkomslliggaren innehåller utföriiga beskrivningar av vilka inkomsler som hänför sig lill de olika inkomsttitlarna och vilka bestämmelser som gäller för dessa.

Beslul i detta ärende har fallals av generaldirektören Mundebo i närvaro av avdelningschefen Jönsson, revisionsdirektören Danielsson, avdelningsdirektören Karison, byrådirektörerna Isberg och Nöjd, revisorn Åberg, saml byrådirektören Aronsson, föredragande.

Slockholm den 18 april 1989

Ingemar Mundebo

Birgitta Aronsson

I    Riksdagen 1988/89 I saml. Nr 150 Bilaga 1.3

I. Sammanfattning

Förutsättningar

Riksrevisionsverkets (RRV) förslag lill reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1989/90 och den nu gjorda uppskattningen av inkomsterna under budgetåret 1988/89 grundas på den ekonomiska politik som har kommit lill uttryck i beslut av statsmakterna eller i förslag som har lagts fram av regeringen i propositioner offentliggjorda före den 20 mars 1989 samt därefter på antagandet om oförändrad ekonomisk politik. Förutom de institutionella förutsättningarna är bedömningen av konjunkturutvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning som regeringen presenterade i den preliminära nationalbudgeien har utgjort det huvudsakliga underlagd för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft kontakt med finansdepartementet under det pågående arbetet med den reviderade nationalbudgeien för år 1989. På grundval härav har RRV valt atl utgå från följande antaganden för beräkningarna:

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.3

1988    Förändr.	1989    Förändr.	1990    Förändr.
Enl      jfr. med	En-     jfr. med	En-     jfr. med
ligt      budget-	ligt      budgel-	ligt      budget-
RRV   prop.	RRV   prop.	RRV   prop.

0,2

0,4

0,1

-0,2 -0,15

O

O

8,6 6,0 8,0

4,9

4,5

6,2

1,5

11,0

29 500

10000

0,1

0,5

0,6

0,0

-0,6

100

O

Utbetald lönesumma' Konsumentprisindex

ärsmedeltal' Privat konsumtion,

löpande priser' Privat konsumtion,

volym' Bostadslåneränta Basbeloppp, kr. Basenhet, kr.

0,0

5,8

8,3     -0,4

2,2 11,75 25 800 10000

-0,5 0,15 O O

1,7 11,45 27 900 10000

9,0     -0,3

'Procentuell förändring från föregående år

Sedan budgetpropositionen lagts fram har följande propositioner och regeringsbeslut av betydelse för inkomstberäkningarna tillkommit:

Utbyggnad   av   föräldraförsäkringen   och   förstärkt   föräldraledighet

(1988/89:69)

Begränsad avdragsrätl för vissa reaföriuster (1988/89:71)

Ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån (1988/89:89)

Anslag lill statens telenämnd (1988/89:93)

Anslag lill riksgäldskontorei (1988/89:97)

Allmän energiskall (1988/89:98)

Skatt på vissa resor (1988/89:99)

Försäljningsskatt på vissa motorfordon (1988/89:107)

Särskild vinstskatt (1988/89:132)

Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1988 (redogörelse 1988/89:15)

Vidare grundas beräkningama nu på aktuellare uppgifter för inkomstskatterna. RRV har även genomfört en enkät bland svenska aktiebolag

under februari månad för atl förbättra underiaget för beräkningen av juridiska personers inkomstskatt.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.3

Statsbudgetens totala inkomster budgetåret 1989/90

Enligt de nu reviderade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster till 379,9 miljarder kr. Del är 4,9 miljarder kr. mer än vad som beräknades i budgetproposilionen.

STATSBUDGETENS INKOMSTER Budgetåret  1989/90

Fysiska personers inkomstskatt

48%

Övriga inkomster 18.43*»/;

Skatt på varor och Vänster exkl. mervärdeskatt

17.41%

Juridiska personers inkomstskatt 6.65%

Sccialavgltter 13.68%

     Ii IIKIiillillii,"!'

'Jj||li!|I..M   .

24.35% Mervärdeskatt

Utveckling av inkomsterna

Statsbudgetens inkomster för budgetåret 1988/89 beräknas tlll 363,2 miljarder kr. vilket är 1,1 miljarder kr. mindre än vad som beräknades i budgetpropositionen. För budgetåret 1989/90 ökar inkomsterna med 4,9 miljarder kr. och Inkomsterna beräknas till totalt 379,9 miljarder kr. Förklaringen till förändringarna kan delas upp i tre komponenter som redovisas i efterföljande tablå. En av komponenterna är de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som ligger lill grund för beräkningarna. En annan är de föreslagna förändringarna i de lagar och det regelsystem som påverkar statens inkomster och utgifler. En tredje komponent, benämnd övrig information, innehåller bl.a. beteendeförändringar, justeringar med ledning av utfallsdala, förändrade beräkningsmetoder, prognosfel m. m. Uppdelningen på dessa komponenter kan inte göras på ett entydigt sätt. Förändringarna kan ibland beslå av kombinationseffekter.

ti    Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 150Bilaga 1.3

I tablån nedan redovisas de inkomsttitlar som har de största förändring-   Prop. 1988/89: 150 arna och orsakerna till dessa förändringar för budgetåren 1988/89 och   Bilaga 1.3 1989/90 mellan beräkningarna till budgetpropositionen och RRVs nuvarande beräkning (milj. kr.).

	1988/89	Förändr.	1989/90	Förändr.
	Enligt	jfr. med	Enligt	jfr. med
	RRV	budgetprop.	RRV	budgetprop.
Totala inkomster	363179	-1052	379868	4921
Fysiska personer	75 289	377	74004	490
Juridiska personer	22 748	394	25257	1772
Socialavgifter	54461	-3730	51952	-2114
Mervärdeskatt	85 300	-   900	92 500	0
Energiskatt	14490	-   890	15 730	0
Riksbankens inlevere-
rade överskott	6600	2600	7 900	3900
Betaln. av tidigare
infriade statl. garantier	52	0	1479	1467
Förändring till följd av
Nya antaganden		-1065		-     20
Propositioner m.m.		-     20		3 399
Övrig information		33		1542

Inkomsterna har justerats ned med 1,1 miljarder kr. för budgetåret 1988/89 och ökat med 4,9 miljarder kr. för budgetåret 1989/90.

Den utbetalda lönesumman antas minska med 0,3 procentenheter för inkomståret 1988 och öka med 0,2 resp. 0,1 procentenheter för inkomståren 1989 och 1990 jämfört med budgetpropositionen. Utvecklingstakten för den privata konsumtionen beräknas minska med 0,4 procentenheter för 1988 och öka med 0,1 resp. 0,6 procentenheter för 1989 och 1990. De sammantagna förändringarna i de olika antagandena beräknas minska inkomsterna med 1,1 miljarder kr. budgetåret 1988/89. För budgetåret 1989/90 beräknas antagandena minska inkomsterna med 20 milj. kr.

De sammanlagda effekterna av lagda propositioner m. m. beräknas öka inkomsterna med 3,3 miljarder kr. budgetåret 1989/90. Den föreslagna särskilda vinsiskatien beräknas öka inkomsterna med 3,0 miljarder kr. För budgetåret 1988/89 uppgår de sammanlagda nettoförändringarna under övrig information till 33 milj. kr. Motsvarande förändring för budgetåret 1989/90 uppgår lill 1,5 miljarder kr.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar redovisas även utgifler. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs, saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell I finns en sammanställning av bruttobeloppen budgetåren 1988/89 och 1989/90. I RRVs prognosarbete ingår att för dessa titlar bedöma utvecklingen av bmllobeloppen för såväl inkomster som utgifter.

						Prop.	1988/89:150
						Bilaga 1.3
Tabell 1.	Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster budgetåren				1988/89-1989/90 (milj. kr.)
Inkomst		Inkomster (brutto)		Utgifter (brutto)		Inkomster på stats-
huvudgri	ipp					budgeten	(netto)
		1988/89	1989/90	1988/89	1989/90	1988/89	1989/90
1000	Skatter	734 944	786927	412287	454730	322 657	332 197
varav	1100* Skatt
	på inkomst	311040	332488	209824	230112	101224	102 376
	1200* Lagstadgade
	socialavgifter	189 124	200570	134663	148618	54461	51952
	1400 Skatt på
	varor och
	tjänster	215973	234636	67 800	76000	148 173	158 636
2000	Inkomst av sta-
	tens verksamhet	32711	37421	0	0	32711	37421
3000	Inkomster av för-
	såld egendom	59	31	0	0	59	31
4000	Återbetalning av
	lån	5 552	7 576	0	0	5 552	7 576
5000	Kalkylmässiga
	inkomsler	18099	19404	15 899	16761	2200	2 643
varav	5200* Statliga pensionsavgifter.
	netto	16649	17180	15 899	16761	750	419
Summa		791365	851359	428 186	471491	363 179	379868

* Omföringar mellan statsbudgetens inkomsttitlar är exkluderade.

Den största differensen mellan bmtto och nettoredovisningen finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgmppen 1100 består lill största delen av preliminärskalter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskatlemedel och överskjutande skatt. För huvudgmpp 1100 beräknas bmlloinkomster-na öka med 6,9% mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90. Bmttoutgifter-na beräknas öka med 9,7% för budgetåret 1989/90.

Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivaravgifter. I den tabellariska bmttosammanställningen ingår såväl ATPavgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATPsyslemd och olika fonderingar inom den statliga sektom. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgiftens andel av sjukförsäkringens kostnader. Bmttoinkomsterna för huvudgmppen 1200 beräknas öka med 6,0% mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90. Motsvarande utveckling för utgifterna är 10,4 %.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 216,0 miljarder kr. för budgetåret 1988/89 och bmttoulgifterna lill 67,8 miljarder kr. för samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt. För budgetåret 1989/90 beräknas bmttoinkomsterna öka med 8,6 % och bmt-toulgiflerna med 12,1 % jämfört med budgetåret 1988/89.

Fysiska personers inkomstskatt Prop. 1988/89: 150

Inkomstskatterna för fysiska personer beräknas för budgetåret 1988/891111 °

75,3 miljarder kr., vilket är en ökning med nära 400 milj. kr. jämfört med budgetproposilionen.

För budgetåret 1989/90 beräknas fysiska personers inkomstskatt lill 74,0 miljarder kr., vilket är en ökning med knappt 500 milj. kr. jämfört med budgetpropositionen.

Lönesumman för 1988 har justerats ned med 0,3 procentenheter jämfört med budgetpropositionen. För inkomståren 1989 och 1990 har lönesumman justerats upp med 0,2 resp. 0,1 procentenheter. Dessutom har pensioner och löner avseende inkomståret 1987 justerats. Löner har justerats ned med 4 miljarder kr. och pensionerna har justerats upp med 4 miljarder kr. I och med all ulvecklingslakterna för pensioner är betydligt högre än utvecklingstakten för lönesumman medför förändringen att del totala preliminärskalleunderlagd, dvs. löner plus pensioner, kommer atl öka. Utöver dessa förändringar har RRV haft tillgång till nya antaganden vad gäller ränteinkomster, ränteavdrag, beskattade förmåner m. m.

Juridiska personers inkomstskatt

Juridiska personers skatter beräknas öka för såväl budgetåret 1988/89 som budgetåret 1989/90 jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen. För budgetåret 1988/89 beräknas inkomsterna till 22,7 miljarder kr., vilket är 394miljoner kr. mer än i budgetpropositionen. Inkomsterna för budgetåret 1989/90 har reviderats upp till 25,3 miljarder kr. Detta innebär en ökning med 1,8 miljarder kr. i förhållande till budgetpropositionen.

Den beräknade förändringen jämfört med budgetproposilionen är främst en effekt av en ny kvarskalleavgift på fyllnadsinbetalningar för företagen och uttaget av en särskild vinstskatt på företagens vinster det räkenskapsår som inleds den 1 januari 1989 eller närmast därefter. Kvar-skatteavgiften har medfört en omperiodicering av skalteinbdalningaraa så att större delen av de fyllnadsinbetalningar som skulle gjorts i maj i stället gjorts i januari. Denna omperiodicering ger även effekter på den kvarstående och överskjutande skatten.

Lagstadgade socialavgifter

Inkomsterna från de lagstadgade socialavgiflema beräknas till 54,5 miljarder kr. för budgetåret 1988/89 och till 52,0 miljarder kr. för budgetåret 1989/90. Detta innebär en nedrevidering av inkomstema med 3,7 miljarder kr. för innevarande budgetår och med 2,1 miljarder kr. för budgetåret 1989/90 jämfört med budgetproposilionen.

Nedrevideringen orsakas främst av att lönesumman för 1987 har justerats ned, samt de ändrade bedömningar som har gjorts av utgiflema för sjukförsäkringen.

Skatt på egendom Prop. 1988/89: 150

Inkomster av skall på egendom beräknas till totalt 18,8 miljarder kr. för      '    budgetåret 1988/89 och lill 19,2 miljarder kr. för budgetåret 1989/90. Del är en uppjustering med 0,8 miljarder kr. för budgetård 1988/89 resp. 0,4 miljarder kr. för budgetåret 1989/90.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsterna av skatt på varor och tjänster beräknas till totalt 148,2 miljarder kr. för budgetåret 1988/89 och lill 158,6 miljarder kr. för budgetåret 1989/90. För innevarande budgetår har inkomstema räknats ned med 1,8 miljarder kr. jämfört med beräkningen i budgetpropositionen. För budgetåret 1989/90 har en upprevidering gjorts av inkomstema med 0,1 miljard kr. Den beloppsmässigt största inkomsttiteln under Skall på varor och tjänster är mervärdeskatt. Inkomsterna av mervärdeskatt har räknats ned med 0,9 miljarder kr. för budgetåret 1988/89. För budgetåret 1989/90 är inkomsterna av mervärdeskall oförändrade jämfört med budgetpropositionen. Minskningen beror bl.a. på ändrade anlaganden om momsbelagd privat konsumtion för inkomståret 1988. På gmnd av den varma vintern beräknas inkomsterna på energiskatt minska för innevarande budgetår med 0,9 miljarder kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Övriga inkomster

Övriga inkomster på statsbudgeten består av huvudgmpperna Inkomsler av statens verksamhet, Inkomsler av försåld egendom. Återbetalning av lån och Kalkylmässiga inkomster. I budgetpropositionen beräknades dessa inkomsler lill 37,6 miljarderkr. förbudgelåret 1988/89 och till 43,4 miljarder kr. för budgetåret 1989/90.

För innevarande budgetår har inkomstema räknats upp med 2,8 miljarder kr. För budgetåret 1989/90 beräknas inkomsterna till 47,7 miljarder kr. vilket är 4,3 miljarder kr. mer än i budgetpropositionen.

Riksbankens inlevererade överskott har för innevarande budgetår räknats upp med 2,6 miljarder kr. till 6,6 miljarder kr. För budgetåret 1989/90 beräknas inkomsterna öka med 3,9 miljarder kr. varvid det inlevererade överskottet beräknas till 7,9 miljarder kr. Orsaken till ökningen är att fullmäktige i riksbanken under 1988 fastställt nya riktlinjer för riksbankens bokslulsdispositioner och inleverans till statsverket.

Återbetalning av tidigare infriade garantier har budgetåret 1989/90 räknats upp med nära 1,5 miljarder kr. Orsaken till uppräkningen är att kvarvarande medel från statliga garantiåtaganden avseende Uddevalla Shipping skall återföras till statsbudgeten.

Förslag till nya inkomsttitlar

I prop. 1988/89:97 om anslag till riksgäldskontorei föreslås att riksgäldskontoret fr.o.m den 1 juli 1989 blir en myndighet under regeringen.

Samtidigt föreslås ett anslag för uppdragsverksamhet för garantiverksamheten inom riksgäldskonloret. Överskottet av denna verksamhet föreslås inlevereras lill statsverket.

RRV föreslår därför all en ny titel 2124 Inleverade överskott av riksgäldskontorets garantiverksamhet upprättas. Inkomsterna på titeln beräknas för budgetåret 1989/90 till O kronor.

I prop. 1988/89:93 om anslag till statens telenämnd budgetåret 1989/90 föreslås all 3,7 milj. kr. anvisas för läckande av kostnaderna för statens telenämnd samtidigt som motsvarande belopp tas in genom avgifter.

RRV föreslår därför all en ny titel 2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet upprättas. Inkomsterna på titeln beräknas för budgetåret 1989/90 till 3,7 milj. kr.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.3

Tabell 2. Jämförelse mellan inkomster enligt budgetpropositionen och RRVs beräkning fdr budgetåren 1987/88 och 1988/89 (tusental kr).

1988/89

1989/90

Inkomsttitel

Enligt Enligt

budgetpro-   RRVs positionen    beräkning

Ökning ( + ) Enligt Enligt Ökning (-t-)

Minskning   budgetpro-   RRVs Minskning

( —) positionen    beräkning    ( —)

1000 Skatter:	326581748	322656507	-3925241	331556576	332197201	640625
1100 Skatt pä inkomst:	100452550	101223550	771000	100114200	102376200	2262000
1110 Fysiska personers
inkomstskatt:	74912000	75289000	377000	73514000	74004000	490000
lill Fysiska     personers     in-
komstskatt	74912000	75289000	377000	73514000	74004000	490000
1120 Juridiska   personers   In-
komstskatt:	22354000	22 748000	394000	23485 000	25 257000	7 772000
1121 Juridiska personers
inkomstskatt	22 354000	22 748000	394000	23485000	25 257 000	1772000
/130 Ofördelbara inkomst-
skatter:	1100000	/100000	0	1100000	1100000	0
1131 Ofördelbara inkomst-
skatter	1 100000	1 100000	0	1 100000	1 100000	0
1140 Övriga inkomstskatter:	2086550	2086550	0	2015200	2015200	0
1 141 Kupongskatt	240000	240000	0	260000	260000	0
1142 Utskiftningsskatt och
ersättningsskatt	78950	78950	0	40000	40000	0
1 143 Bevillningsavgift	5000	5000	0	5000	5000	0
1144 Lotterivinstskatt	1762600	1762 600	0	1710200	1710200	0
1200 Lagstadgade social-
avgifter:	58191000	54461000	-3730000	54066375	51952000	-2114375
1211 Folkpensionsavgift	49213000	48179000	-1034000	50986000	50565000	-421000
1221 Sjukförsäkringsavgift,
netto	-1572000	-3965000	-2393000	-4261000	-5781000	-1520000
1231 Barnomsorgsavgift	11465000	11223000	-242000	11877000	11 779000	-98000
1241 Vuxenutbildningsavgift	1 350000	1325000	-25000	1397000	1388000	-9000
1251 Övriga socialavgifter.
netto	--1481000	-4501000	-20000	-7944000	-7994000	-50000
1271 Inkomsler av arbetsgi-
varavgifter till arbetar-
skyddsverkets och
arbetsmiljöinstitutets
verksamhet	150000	153000	3000	176375	161000	-15375
1281 Allmän löneavgift	2066000	2047 000	-19000	1835000	1834000	-1000

					Prop. 1988/89:150
					Bilaga 1.3
	1988/89			1989/90
Inkomsttitel	Enligt	Enligt	Ökning ( + )	Enligt	Enligt           Öl	cning( + )
	budgetpro-	RRVs	Minskning	budgetpro-	RRVs           Minskning
	positionen	beräkning	(-)	positionen	beräkning    (-	)
1300 Skatt på egendom:	17993197	18798956	805759	18819000	19233000	414000
1310 Skatt pä.fast egendom:	6150000	6150 759	759	5 950000	5 950000	0
1311 Skogsvårdsavgifter	378000	378000	0	400000	400000	0
1312 Fastighetsskatt	5 772000	5 772 759	759	5 550000	5 550000	0
1320 Förmögenhetsskatt:	2233197	2233197	0	2464000	2473000	9000
1321 Fysiska personers för-
mögenhetsskatt	2183000	2183000	0	2414000	2423000	9000
1322 Juridiska personers för-
mögenhetsskatt	50197	50197	0	50000	50000	0
1330 Arvsskatt och gåvoskatt:	1350000	1350000	0	1410000	1410000	0
1331 Arvsskatt	1 100000	1 100000	0	1 150000	1 150000	0
1332 Gåvoskatt	250000	250000	0	260000	260000	0
1340 Övrig skatt på egendom:	8260000	9065000	805000	8995000	9400000	405 000
1341 Stämpelskatt	3 985000	4465000	480000	4220000	4625000	405000
1342 Skatt på värdepapper	4 275000	4600000	325000	4 775000	4 775000	0
1400 Skalt pä varor och
tjänster:	149945001	148173001	-1772000	158557001	158636001	79000
1410 Allmänna försäljnings-
skatter:	86200000	85300000	-900000	92500000	92500000	0
1411 Mervärdeskatt	86200000	85 300000	-900000	92 500000	92 500000	0
1420, 1430 Skatt på specifika varor:	52498001	51605001	-893000	53388001	53526001	138000
1421 Bensinskatt	15600000	15 800000	200000	15900000	16100000	200000
1422 Särskilda varuskatter	1053000	1050000	-3000	1100000	1097000	-3000
1423 Försäljningsskatt på
motorfordon	2126000	1993000	-133000	2185000	2 198000	13000
1424 Tobaksskatt	4 950000	4900000	-50000	4950000	4900000	-50000
1425 Skatt på spritdrycker	5950000	5950000	0	5 950000	5 950000	0
1426 Skatt på vin	2420000	2440000	20000	2440000	2460000	20000
1427 Skatt på malt-och
läskedrycker	2120000	2106000	-14000	2139000	2 125000	-14000
1428 Energiskatt	15 380000	14490000	-890000	15 730000	15 730000	0
1429 Särskild avgift pä svavel-
haltigt bränsle	1	I	0	1	1	0
1431 Särskild skaU för olje-
produkter m.m.	1389000	1 386000	-3000	1461000	1454000	-7000
1432 Kassettskatt	160000	160000	0	181000	181000	0
1433Skatt på videoband-
spelare	240000	220000	-20000	256000	235000	-21000
1434 Skatt på viss elektrisk
kraft	1030000	1030000	0	1010000	1010000	0
1435 Särskild skatt mot för-
surning	80000	80000	0	86000	86000	0

340000        270000      -70000

200000        130000       -70000

140000	140000	0	140000	140000	0
1912000	1933000	21000	2019000	2030000	11000
423000	423000	0	438000	438000	0

1440Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol: 270000        270000

1441 AB Vin- & Spritcentralens inlevererade överskott 130000 130000

1442 Systembolagets AB:s inlevererade överskott

1450Skatt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 Skatt på annonser och

11000

952000

941000

1000

reklam 859000        870000

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.3

1988/89

1989/90

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning( + ) Enligt Enligt Ökning( + )

budgetpro-   RRVs Minskning   budgetpro-   RRVs Minskning

positionen    beräkning    ( —) positionen    beräkning    ( —)

1453 Totalisatormedel

1454 Skatt på spel

1460Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

1470Skatt på import:

1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter på varor och tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Inkomster av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkets inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

2115 Aflfärsverket FFVis inlevererade överskott

2116 Statens vattenfallsverks inlevererade utdelning

2117 Domänverkets inlevererade överskott

2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2119 Statens vattenfalls-verks inleverans av motsvarighet till statlig skatt

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:

2121 Vägverkets inlevererade överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning

2124 Inlevererat överskott av riksgäldskontorets garantiverksamhet

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2150 Överskott från spef verksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

535000 95000 6150000 3 850000 2 300000 2900000 2 900000	535000 105000 6150000 3 850000 2300000 2 900000 2 900000	0 10000 0 0 0 0 0	565000 75000 7150000 3950000 3200000 3100000 3 100000	565000 75000 7150000 3 950000 3200000 3100000 3100000	0 0 0 0 0 0 0
15 000	15 000	0	60000	60000	0
15000	15000	0	60000	60000	0
30273123	32711042	2437919	34327636	37420970	3093334
8139521	10555935	2416414	8580216	12404861	3824645
1606 720	1588669	-18051	1888220	1949490	6/270
47 520	47 520	0	47 520	48 290	770
203 500	203 500	0	203 500	206800	3 300
0	0	0	0	0	0
245 700	245 700	0	286000	286000	0
60300	60500	200	49000	90000	41000
783 100	763 100	-20000	500000	500000	0
196200	198000	1800	170400	186000	15600
70400	70349	-51	48 500	49000	500
	0	0	583 300	583400	100
120400	126 900	6500	146 000	144 000	-2000
40000	46 500	6 500	43000	43000	0

101000

-2000

80400

80400

O

103000

0 0 0 0

4 000000     6600000 2600000 4000000 7900000 3 900000

4000000      6600000 2600000 4000000 7900000 3 900000

2412401      2240366 -172035 2545996 2411371 -134625

1402500      1351119 -51381 1485600 1434 300 -51300

1009901         889247 -120654 1060396 977071 -83 325

10

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.3

1988/89

1989/90

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning( + ) Enligt Enligt Ökning( + )

budgetpro-   RRVs Minskning   budgetpro-   RRVs Minskning

positionen   beräkning    ( —) positionen   beräkning    (-)

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av fastighetsförvaltning:

2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet

2215 Överskott av generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning

2300 Ränteinkomster:

2310.

2320    Räntor på näringslän:
2311 Räntor på lokaliserings
lån

2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vatlenkraftslån

2317 Ränteinkomster på luft-fanslån

2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten

2319 Ränteinkomster på kraftledningslån

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån, Lantbruksstyrelsen

2324 Räntor på televerkets statslån

2325 Räntor på postverkets statslån

2326 Räntor på afTärsverket FFVs statslån

2327 Räntor på statens vattenfallsverks statslån

2330 Räntor pä bostadslån:

2331 Ränteinkomster på egnahemslån

2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer

293724	293724	0	1451330	1 501330	50000
293 724	293 724	0	1451330	1501330	50000
0	0	0	0	0	0
293 724	293 724	0	1451330	1 501 330	50000
0	0	0	0	0	0
13454148	13518150	64002	14691980	14337506	-354474
1563414	1560014	-3400	2851185	3000056	148871
140000	145000	5000	130000	130000	0
180	180	0	160	160	0
8645	8 645	0	8920	8920	0
168	168	0	159	159	0
28	28	0	19	19	0
8000	8000	0	7000	7000	0
0	0	0	0	0	0
36	36	0	36	36	0
145000	125000	-20000	135000	123000	-12000
2 500	2 500	0	2630	2630	0
261567	261567	0	256001	261600	5 599
48 290	48290	0	47260	48 290	1030
29000	29000	0	23000	23200	200
920000 7300690	931600 7300690	11600 0	2241000 7000680	2395042 6 900680	154042 -100000
0	0	0	0	0	0
7 300000	7300000	0	7000000	6900000	-100000

180

190

190

180

11

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.3

1988/89

1989/90

Inkomsttitel

Enligt Enligt

budgetpro-   RRVs positionen    beräkning

Ökning ( + ) Enligt
Minskning   budgetpro-
(-) positionen

Enligt Ökning ( + )

RRVs Minskning

beräkning    ( —)

2334 Räntor på övriga bo-
stadslån. Bostadsstyrel-
sen	500	500	0	500	500	0
2340 Räntor på studielån:	8110	16110	8000	7110	15110	8000
2341 Ränteinkomster på sta-
tens lån för universitets-
studier och garantilån
för studerande	110	110	0	110	110	0
2342 Ränteinkomster på all-
männa studielän	8000	16000	8000	7000	15000	8000
2350 Räntor på energisparlån:	390000	390000	0	350000	340000	-10000
2351 Räntor på energisparlån	390000	390000	0	350000	340000	-10000
2360 Räntor på medel avsatta
till pensioner:	5000	5000	0	5 000	5000	0
2361 Ränteinkomster på medel
avsatta till folkpensione-
ring	5000	5000	0	5000	5000	0
2370 Räntor på beredskaps-
lagring:	645 239	600200	-45 039	636645	600000	-36645
2371 Räntor på beredskapslag-
ring och förrådsanlägg-
ningar	645239	600200	-45039	636645	600000	-36645
2380, ..
2390 Övriga ränteinkomster:	3541695	3646136	104441	3841360	3476660	-364 700
2381 Ränteinkomster på lån
till personal inom utrikes-
förvaltningen m.m.	10	10	0	0	0	0
2383 Ränteinkomster på sta-
tens bosättningslån	600	800	200	300	400	IOO
2384 Ränteinkomster på län
för kommunala
markförvärv	60	60	0	0	0	0
2385 Ränteinkomster pä län
för studentkårlokaler	100	100	0	100	100	0
2386 Ränteinkomster på lån
för allmänna samlings-
lokaler	15000	15000	0	15000	15000	0
2389 Ränteinkomster på lån
för inventarier i vissa
specialbostäder	180	180	0	160	160	0
2391 Ränteinkomster på mark-
förvärv för jordbrukets
rationalisering	1800	1200	-600	1800	1000	-800
2392 Räntor på intressemedel	15000	15000	0	15000	15000	0
2394 Övriga ränteinkomster	90000	100000	10000	70000	80000	10000
2395 Räntor på särskilda räk-
ningar i riksbanken	1900000	2046841	146841	2200000	1 800000	-400000
2396 Ränteinkomster på det av
byggnadsstyrelsen
förvaltade kapitalet	1518945	1466945	-52000	1539000	1565000	26000
2400 Aktieutdelning:	647210	647210	0	640010	640010	0
2410 Inkomster av statens
aktier:	647210	647210	0	640010	640010	0
2411 Inkomster av statens
aktier	647210	647210	0	640010	640010	0

12

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.3

1988/89

1989/90

Inkomsttitel

Enligt Enligt

budgetpro-   RRVs positionen    beräkning

Ökning (-I-) Enligt
Minskning   budgetpro-
( —) positionen

Enligt Ökning ( + )

RRVs Minskning

beräkning    ( —)

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter 2517 Trafiksäkerhetsavgift

2522 Avgifter för granskning av biograffilm

2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet

2527 Avgifter för statskontroll av krigsmalerieltillverkning

2528 Avgifter vid bergsstaten

2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet

2531 Avgifter vid registrering i förenings m.fl. register

2532 Utsökningsavgifter

2534 Vissa avgifter för registrering av körkort och motorfordon

2535 Avgifter för statliga kreditgarantier

2536 Lotteriavgifter

2537 Miljöskyddsavgift

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel

2539 Täktavgift

2541 Avgifter vid tullverket

2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen

2543 Skatteutjämningsavgift

2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar

2545 Närradioavgifter

2546 Avgifter vid registrering av fritidsbåtar

2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården

2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium

2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifier

2625 Utförsäljning av beredskapslager

2626 Inkomster vid banverket

5710167	5612226	-97941	6238694	5984689	-254005
542055	552055	10000	538 145	548 145	10000
58698	58 698	0	0	0	0

4000

4 700

3 700

3 700

700

1520

1520

1500

1500

1 2630	200 2 630	199 0	1 2470	1 2470	0 0
86070	18600	-67470	91415	21795	-69620
32 120 101600	32 120 101 600	0 0	33 700 106600	33 700 106600	0 0

23000

11000

146000

169000

154 150

143150

126 395 3 500 23 700	137922 3 500 44500	11527 0 20800	127525 3 500 24400	17 525 3 500 135 100	-110000 0 110700
153 500 11800 111000	146400 13200 100000	-7 100 1400 -11000	186 500 11900 116000	176500 12 600 105000	-10000 700 - 11000
6600 4 281500	6600 4212900	0 -68600	6200 4807000	6200 4604 500	0 -202 500
10258 2 890	10861 4 200	603 1310	13858 2 960	16412 3400	2 554 440
7 500	6900	-600	15000	12 750 3721	-2250 3721
1087222	1131222	44000	1746222	1 554100	-192122
160000	160000	0	165000	165000	0
10400	10400	0	10400	10400	0
300	300	0	300	300	0
70522	70522	0	70522	82 300	11778
400000 446000	500000 390000	100000 -56000	600000 900000	506 100 790000	-93900 -110000

13

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.3

1988/89

1989/90

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt Enligt Ökning ( + )

budgetpro-   RRVs Minskning   budgetpro-   RRVs Minskning

positionen   beräkning    (—) positionen   beräkning    (-)

3 500	3000	-500	3 500	1850	-1650
0	0	0	0	0	0
2 500	2 500	0	2 500	2 500	0
1100	26500	25400	1000	1000	0
1 100	26 500	25 400	1000	1000	0
27000	27000	0	25500	25500	0
21000	21000	0	21000	21000	0
6000	6000	0	4 500	4 500	0
5346869	5552 209	205340	6051466	7 575565	1524099
431529	499739	68210	348123	1772 222	1424099
200000	275000	75000	160000	120000	-40000
200000	275000	75000	160000	120000	-40000
37390	30600	-6 790	38094	35450	-2644

548184

306284

241 800

100

431000

431000

2700 Böter m. m.:

2711 Restavgifter

2712 Bötesmedel

2713 Vattenföroreningsavgift

2800 övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:

3110 Affärsverkens inkomster a v lörsålda fastigheter och maskiner:

3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3120 Civila myndigheters inkomsler av försålda byggnader och maskiner:

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3122 Vägverkets inkomster av försålda byggnader och maskiner

3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m. m.

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader

3200 övriga inkomster av

markförsäljning: 3211 Övriga inkomster av

markförsäljning

3300 övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegendom

3312 Övriga inkomster av försåld egendom

4000 .återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av närings-lån:

4110 .Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslån

4120 Återbetalning av jordbrukslån:

11434

11712

-200

-78

O

O

541131 552565

299231 310943

241800   241600

100 22

400000

400000

400000

400000

34400 59400 25000 32800

6300 5900 -400 6300

O

O

O

O

6300 5 900

-400

6300

100

300

400

300

567024 18840

318423 12 139

248600 6 800

1 -99

431000

431000

31150 -1650

4650 -1650

O

O

4650

300

-7 650

14

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.

1988/89

1989/90

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt Enligt Ökning ( + )

budgetpro-   RRVs Minskning   budgetpro-   RRVs Minskning

positionen    beräkning    ( —) positionen    beräkning    (-)

500

30100

194139

254

188

20000 O

67

500

36 890

194139

254

188

20000 O

67

52080 52080

2826314 2826314

14 14

2 825000 2825000

4122 Återbetalning av statens avdikningslån

4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

4132 Återbetalning av luftfartslån

4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten

4134 Återbetalning av kraftledningslån

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslån. Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslån. Lantbruksstyrelsen

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4211 Återbetalning av lån till egnahem

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Bostadsstyrelsen

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbetalning av energisparlån

O 350 350 O

-6790 37744 35 100 -2644

O 150029 1616 772 1466 743

O 265 265 O

O 197 197 O

O 15000

O O

O 67

15000 O

O O

67 O

O

120000        120000

O        121000        121000

1550

1500

1550

1500

O

12000      1478 743      1466743

O      3501300      3501300 O

OOOO
o      3 500000      3 500000 O

O

800

800

O

800

800

500     500       O      500     500       O 1630150  1760150   130000  1759150  1859150   100000

150	150	0	150	150	0
10000	10000	0	9000	9000	0
1 620000	1 750000	130000	1 750000	1850000	100000
310000	310000	0	300000	300000	0
310000	310000	0	300000	300000	0

15

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.3

1988/89

1989/90

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt Enligt Ökning ( + )

budgetpro-   RRVs Minskning   budgetpro-   RRVs Minskning

positionen    beräkning    (-) positionen    beräkning    ( —)

-1623

4500 Återbetalning av övriga

lån: 148876 156006 7130        142893 142893

56	56	0	0	0	0
1800	1800	0	0	0	0
150	150	0	150	150	0
6000	6000	0	6000	6000	0
15000	15000	0	15000	15000	0
20000	20000	0	20000	20000	0
4000	4000	0	1000	1000	0
1000	1000	0	1000	1000	0
52870	60000	7130	59 743	59 743	0
48000	48000	0	40000	40000	0
1995200	2200331	205131	2978410	2643349	-335061
1124835	1392966	268131	2128045	2166984	38939
176400	477000	300600	1075 900	785000	-290900
27000	27 000	0	0	0	0
49400	50000	600	49400	50000	600
100000	400000	300000	1 026 500	735000	-291500
319400	308400	-11000	332000	331500	-500
319400	308400	-11000	332000	331500	-500
118000	118000	0	122000	122000	0
118000 511035 200300	118000 489566 200550	0 -21469 250	122000 598 145 210500	122000 928484 565512	0 330339 355012

4511 Återbetalning av lån till personal inom utrikesförvaltningen m. m.

4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv

4514 Återbetalning av lån för studentkårlokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlän och bidrag

4517 Återbetalning från Portugalfonden

4519 Återbetalning av statens

bosättningslån 4521 Återbetalning av lån för

inventarier i vissa

specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar och amorteringar:

5110 .Affärsverkens avskrivningar:

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5115 Aflfärsverket FFVs avskrivningar

5116 Statens vattenfallsverks amorteringar

5120 A vskrivningar på jastigheter:

5121 Avskrivningar på fastigheter

5130 Uppdiagsmyndighelers komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Vägverkets avskrivningar

311500       -23050

5142 Avskrivningar på ADB-utrustning 256950        237000       -19950        334550

5143 Avskrivningar på förrådsanläggningar för

civilt totalförsvar 53785 52016 -1769 53095 51472

16

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1,

1988/89

1989/90

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt Enligt Ökning ( + )

budgetpro-   RRVs Minskning   budgetpro-   RRVs Minskning

positionen    beräkning    (-) positionen    beräkning    (-)

813000

5200 Statliga pensionsavgifter, netto:

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

5300 Statliga avgifter

5311 Avgifter för företagshälsovård

SUMMMA INKOMSTER

793000

419000

-374000

750000       -63000

813000	750000	-63000	793000	419000	-374000
57365	57365	0	57365	57365	0
57 365	57 365	0	57 365	57365	0
231340	363179489	-1051851	374946888	379868235	4921347

17

Bilaga 1.4

Beräkningar for anslaget räntor på statsskulden, m.m., budgetåret 1989/90

Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden, Prop. 1988/89:150

m.m. Bilaga 1.4

Inledning

I regeringens proposition 1988/89:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90 upptogs under ulgiflsanslagel Räntor på statsskulden, m.m. ell preliminärt beräknat belopp på 58miljarder kronor. Någon inkomst- och utgiftsstat rörande anslaget i fråga presenterades inte. I bilaga 18 till budgetproposilionen 1989 angående Ränior på statsskulden, m.m. erinrades om all under senare år förslagen i budgetpropositionerna måst revideras i kompletteringsproposilionerna och alt avsikten därför var atl återkomma lill riksdagen i komplelteringspropösilionen med förslag till beräkning av anslag för stalsskuldränlorna avseende budgetåret 1989/90.

Riksdagen har beslutat att riksgäldskontoret fr.o.m. den I juli 1989 skall vara en myndighet under regeringen (prop. 1986/87:143, KU 1987/88:1 och FiU 1988/89:4, rskr. 30). I prop. 1988/89:97 om anslag lill riksgäldskonloret logs vissa frågor upp inför del ändrade huvudmannaskapet. Bland dessa var frågan om riksgäldskontorets anslagsstruktur och anslag för budgetåret 1989/90. Enligt propositionen bör medel lill riksgäldskonloret anvisas inom en i förhållande till tidigare budgetår förändrad anslagsstruklur. Bl. a. har anslaget Räntor på statsskulden, m. m. (sextonde huvudtiteln) renodlats. Provisionskostnader, kreditavgifter och vissa andra kostnader, som tidigare redovisats under della anslag, har förts Över till ell nytt anslag under sjunde huvudtiteln, Riksgäldskonloret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning.

Någon beräkning av anslaget Räntor på statsskulden, m. m. gjordes inte till prop. 1988/89:97. Delta skulle i stället ske i samband med vårens kompletleringsproposition. Hänsyn skulle då tas lill all vissa kostnader som tidigare år - och även i budgetpropositionen 1988/89:100 - redovisats under ränteanslagel, överförts till sjunde huvudtiteln. Anslaget Ränior på statsskulden, m. m. har således för budgetåret 1989/90 renodlats till att avse kostnader för upplånal kapilal, nello.

Riksgäldskonloret har överlämnat ell förslag lill anslag m.m. rörande ränior på statsskulden under budgetåret 1989/90. Samtidigt lämnas en beskrivning som syftar till all belysa statsskuldens kostnader under några år bakåt i tiden samt en förnyad beräkning av statsskuldens räntekostnader m. m. för innevarande budgetår.

Statsskuldens kostnader 1984/85-1987/88

I takt med statsskuldens ökning har utgifterna för densamma stigit. Från att ha uppgått till ca 8% av de totala statsutgiflerna budgetåret 1979/80 ökade andelen för Räntor på statsskulden, m.m. till som högst ca 23% budgetåret 1984/85. Budgetåret 1987/88 var andelen 16%.

Den ojämföriigt största utgiftsposten på anslaget Ränior på statsskulden, m.m. utgörs av ränteutgifterna. En annan stor posl har varit realiserade valuladifferenser.  För budgetåret   1984/85  var valulaföriuslerna

1    Riksdagen 1988/89. I .saml. Nr 150. Bilaga 1.4

t. o. m. större än räntebetalningarna på utlandslånen. Förutom utgifler för ränior och valutaförluster har på nämnda anslag också förts utgifter för provisioner och avgifter m.m. Vidare redovisas även vissa inkomster, främst ränteinkomster från riksgäldskontorels ullåningsverksamhet. En del utgifter för statsskulden och dess hantering finansieras genom andra anslag på statsbudgeten, bl.a. riksgäldskontorets förvaltningskostnader och vissa emissionskostnader (jfr riksgäldskontorels verksamhetsberättelse för budgetåret 1987/88).

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.4

Tabell 1 Räntor på statsskulden, m. m.

Miljarder kronor

Budgetår	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
Räntor på inhemska lån Räntor på utländska lån ValutadiflTerenser (netto) Provisioner Övrigt (inkomsträntor m. m.) Summa	45,7 14,0 14,5 1,1 -0,1 75,2	49,0 12,5 4,2 1,2 -0,4 66,5	51,4 10,0 1,6 0,8 0,0 63,8	48,8 9,8 -5,0 0,7 -0,9 53,4

Utvecklingen under de senaste budgetåren har inneburit att utgifterna för statsskulden minskal, både vad gäller räntebetalningar och redovisade ValutadiflTerenser. De totala utgifterna för statsskulden sjönk med 10,4 miljarder kronor under budgetåret 1987/88 till 53,4 miljarder kronor. Den ojämförligt största utgiftsposten är räntebetalningarna. Dessa minskade under 1987/88 med 2,8 miljarder kronor lill 58,6 miljarder kronor, varav de inhemska ränteutgifterna svarade för 48,8 miljarder kronor, en minskning med 2,6 miljarder på grund av minskal såväl netto- som bruttolånebehov. Den stora totala förbättringen under 1987/88 berodde i hög grad på utvecklingen av de realiserade valuladlfferenserna. För 1987/88 redovisades en valutavinst (nello) till ell belopp av 5,0 miljarder kronor i motsats lill tidigare budgetår då i stället stora valutaförluster uppkommit.

Räntekostnader m. tn. 1988/89 och 1989/90

Anslaget Räntor på statsskulden, m. m. har i statsbudgeten för budgetåret 1988/89 upptagils till 54,0 miljarder kronor och i budgetproposilionen 1989 har för budgetåret 1989/90 upptagits ell beräknat belopp av 58,0 miljarder kronor. I tabell 2 redovisas i statsbudgeten för 1988/89 upptaget belopp och en reviderad beräkning saml i budgetpropositionen 1989 beräknat belopp för budgetåret 1989/90.

Tabell 2 Beräknade räntor på statsskulden, m.m.

Miljarder kronor

Budgetår	1988/89 enl statsbudgeten	Reviderad beräkning	1989/90 Budgetprop 1989
Räntor på inhemska lån Räntor på utländska lån ValutadiflTerenser (netto) Provisioner Övrigt (inkomsträntor m. m.) Summa	44.5 9.5 0.2 0.7 -0.9 54,0	45,2 8,4 -0,2 0.7 -0.5 53,6	58,0'

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.4

Beräknat belopp

En förnyad beräkning av Ränior på statsskulden, m.m. visar atl utgifterna för innevarande budgetår blir något mindre än vad som angetts i statsbudgeten, 53,6 miljarder kronor mot i statsbudgeten 54,0 miljarder kronor. Vad beträflfar räntor på inhemska lån beräknas dessa öka med 0,7 miljarder kronor. Räntorna för den utländska upplåningen beräknas minska från 9,5 miljarder kronor lill 8,4 miljarder kronor främst på grund av atl den utländska skulden minskal. Realiserade ValutadiflTerenser (netto) beräknas nu resultera i valutavinst på 0,2 miljarder kronor mot i statsbudgeten upptagen valutaförlust på 0,2 miljarder kronor.

Budgetåret 1989/90

Som tidigare framgått har regeringen föreslagit all riksgäldskonloret fr.o.m. budgetåret 1989/90 tilldelas medel genom en delvis ändrad anslagsstruklur, som bl. a. syftar lill all renodla anslaget Räntor på statsskulden, m. m. till ell anslag för utgifter och inkomster som avser kapilal.

1 1989 års budgetproposition togs anslaget upp med ett beräknat belopp på 58,0 miljarder kronor. Medel för riksgäldskonloret all anvisas på anslaget Ränior på statsskulden, m.m. för budgetåret 1989/90 beräknas nu lill 57,0 miljarder kronor. Specifikation av beräkningarna framgår av tabell 3. Tabellen är utformad i en förändrad anslagsstruklur jämfört med tidigare. Uppgifterna för budgetåret 1988/89 har räknats om för all bli jämförbara med anslagsframställan för budgetåret 1989/90.

Tabell 3 Beräknade räntor på statsskulden, m.m.				Prop. 1988/89:150
Tusental kr.				Dilano   1    A
				- Diiaga 1 .H
	Enligt stats-	Reviderad
	budgeten	beräkning	Förslag
	1988/89	1988/89	1989/90
Utgifter
Räntor inom landet	44480801	45 242000	49 800000
Räntor utom landet	9 500000	8400000	8200000
Valutaförluster	600000	2400000	1400000
Underkurs vid emissi-
oner (kapitalrabatter)	1	280000	1
Kursförluster	1	150000	1
Summa utgifter	54580803	56472 000	59400002
Inkomsler
Räntor inom landet	751001	700000	1 400000
Räntor utom landet	96000	50000	150000
Valutavinster	400000	2 600000	800000
Överkurs vid emission
(uppgäld)	1	210000	1
Kursvinster	1	3000	1
Preskriberade obl.
kuponger och vinster	45000	45000	49999
Aktieutdelning i PMC			1
Summa inkomster	1292003	3608000	2400002
Summa netloutgifter	53288800	52 864000	57000000

Anm. Vid jämförelse mellan uppgifterna i tabellerna 2 och 3 avseende budgetåret 1988/89 bör observeras att kostnader för provisioner 0,7 miljarder kronor ej finns med i uppgifterna i tabell 3. Detta har gjorts föratt i tabell 3 anpassa uppgifterna till 1989/90 års anslagsstruklur.

Som beräkningsleknisk förulsällning för ränlekalkyleringen ligger elt anlaget nettoupplåningsbehov för budgetåret 1989/90 på ca 10 miljarder kronor. Statens refinansieringsbehov på den inhemska marknaden beräknas lill ca 153 miljarder kronor, varav ränlelöpande obligationslån 8,7 miljarder kronor, riksobligalionslån 7,0 miljarder kronor, premielån 11,8 miljarder kronor, sparobligationslån 17,4 miljarder kronor, slatsskuldväxlar ca 108 miljarder kronor.

Statens netloupplåning i valutor har beräknats vara noll framöver. Nettoupplåningsbehovet blir således helt finansierat i svenska kronor. Allemanssparandel beräknas ge elt neltofinansieringsbidrag om 9,5 miljarder kronor budgetåret 1989/90. Övrig upplåning har i beräkningen anpassats lill detta.

Ränteutgifterna för den inhemska upplåningen beräknas öka med 4,6 miljarder kronor jämfört med innevarande budgetår. Vid denna jämförelse bör dock uppmärksammas alt för innevarande budgetår medförde en bokföringsleknisk omläggning av redovisningen av slatsskuldväxelränlor en engångseflfekt av minskad ränta beräknad till 6,8 miljarder kronor. Riksgäldskontorels ränteinkomster på grund av kreditgivning lill afTärsverk m.fl. beräknas under budgetåret 1989/90 uppgå till 1,4 miljarder kronor, vilket är 0,7 miljarder mer än för innevarande budgetår.

Ränteutgifterna för utländska lån beräknas mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90 minska med 0,2 miljarder kronor beroende främst på effekten

av lägre räntesatser efler refinansiering av äldre lån. Uppköp av i utlandet Prop. 1988/89:150 emitterade obligationer beräknas ge inkomsträntor på ca 150 milj. kr. Bilaga 1.4 Under 1989/90 beräknas realiserade valutaförluster/valutavinster resultera i en valulaföriust (netto) på 0,6 miljarder kronor.

Känslighetsanalys

Statsskuldräntornas storlek är självfallet i hög grad beroende av räntenivån. Upplåningens inriktning på olika låneinstrument är också av betydelse. Kalkyleringen av ränteutgifterna avseende såväl budgetåret 1988/89 som budgetåret 1989/90 har skett utifrån räntenivån i mitten av mars 1989.

För att belysa känsligheten i beräkningama kan del vara äv intresse att något närmare redovisa efTekterna av ändrade antaganden om räntenivå m. m. En förändring i räntenivån slår givelvis inte omedelbart igenom på hela statsskulden ulan endast på låneformer med rörlig ränta och på nyupplåningen. Efter hand får sådana förändringar eflfekt på upplåning som sker för alt omsätta förfallande lån med bunden ränta och på obligationslån med s. k. räntejusteringsklausul allteftersom dessa konverteras att löpa med ny räntesats.

En förändring av räntenivån med en procentenhet från den I juli 1989 skulle för inhemska lån betyda en förändring i ränteutgifterna för budgetåret 1989/90 — under i övrigt oförändrade förhållanden vad gäller upplåningens storlek och dess inriktning på olika låneinstrument — med ett belopp i storleksordningen 0,7 miljarder kronor. På lite sikt blir eflTekten givelvis större. Exempelvis innebär en procentenhets förändrad räntenivå för bruttoupplåningen 1989/90 alt de inhemska ränteutgifterna förändras med 2,4 miljarder kronor. Den största delen härav, 1,7 miljarder kronor, påverkar dock försl budgetåret 1990/91.

Vad beträflfar ränior för de utländska lånen skulle en ränteförändring med en procentenhet från den 1 juli 1989 leda till att ränteutgifterna, under i övrigt oförändrade förhållanden, förändras med 0,3 miljarder kronor för budgetåret 1989/90. Valutakursernas utveckling har betydelse både för ränteutgifter och för realiserade valutaförluster och valutavinster. En förändring av dollarkursen med 10 öre från beräkningsantagandet om 6:38 kr. per dollar påverkar ränteutgifterna med ca 36 milj. kr. och valutaresultatet med ca 12 milj. kr. för budgetåret 1989/90.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga 1.5

Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90

Reviderat f

-"m.ret,,,,/,

oga J. s

■--./p/

"""'''■■o.s,.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1989/90

Inkomster

Inkomster Skatter

Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster

Budget-	Senare	Summa
propositionen	ändringar	1 OOO-tal kr.
1 OOO-tal kr.	1 OOO-tal kr.
331556576	-F8631625	340188 201
34 327636	-(-2553834	36 881470
32 800	-       1650	31 150
6051466	+     47099	6098 565
2978410	-   335061	2643 349
374946888	10895847	385842735

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1989/90

Utgifter

Budgetpropositionen 1 OOO-tal kr.

Senare ändringar 1 OOO-tal kr.

Summa 1 OOO-tal kr.

Utgiftsanslag Kungl. hov- och slottsslaterna Justitiedepartementet Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet Kommunikationsdepartementet Finansdepartementet Utbildningsdepartementet Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Bostadsdepartementet Industridepartementet Civildepartementet Miljö- och energidepartementet Riksdagen och dess myndigheter Räntor på statsskulden m. m. Oförutsedda utgifter

Beräknad övrig medelsförbrukning Minskning av anslagsbehållningar Okad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Överskot!

	44 390	_		44390
	5068444	+	17600	5086044
	13 547 839	_		13 547 839
	30060680	-1-	2945 850	33006 530
	104512 306	+	1395000	105907 306
	16478 254	-1-	7721	16485975
	21978403	-1-	3 120640	25099043
	47757852	-(-	265404	48023 256
	5014155	_	1 468 500	3 545655
	25779887	_	37128	25 742 759
	20862403	_		20862403
	2 552 820	_	15000	2 537820
	13420313	+	124089	13544402
	1930116	+	5 300	1935416
	514703	+	14830	529 533
	58000000	_	1 OOOOOO	57000000
	1000	-		1000
Summa	367523565	-)-	5375806	372899371
	1 500000			1 500000
	500000	-		500000
Summa	2000000			2000000
	5000000	-	4800000	200000
Summa	374523565	+	575806	375099371
Summa	423323	-1-10320041		10743364

ti    Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 150. Bilaga 1.5

Rättelse: S. 8 rad 4 nedifrån Står: 4 500 Rätlat till: 4 700 S. 9 rad 10 utgår Rad 25

CtSr. :!(Sf> Rattat till- /"OnRaH 90 »itÄr- 3771 Rättat till- 3721

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1989/90

1989/90

Tusental kr.

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst:

1110 Fysiska personers inkomstskatt:

1111 Fysiska personers inkomstskatt

1120 Juridiska personers inkomstskatt: 1121 Juridiska personers inkomstskatt

1130 Ofördelbara inkomstskatter:

1131 Ofördelbara inkomstskatter

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskall

1142 Utskiflningskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillingsskatl

1144 Lotterivinstskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgifi 1221 Sjukförsäkringsavgifi, netto 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Vuxenutbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter, netto 1271 Inkomsler av arbetsgivaravgifter till arbelarskyddsverkel och arbetsmiljöinstilulets verksamhet 1281 Allmän löneavgift

1300 Skatt på egendom:

1310 Skatt på Jäst egendom:

1311 Skogsvårdsavgifier

1312Fastighetsskatt 1320 Förmögenhelsskall:

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskall:

1331 Arvsskall

1332 Gåvoskatt

1340 Övrig skalt på egendom:

1341 Stämpelskatt

1342 Skalt på värdepapper .

74 528000	74528000
25 550000	25550000
1100000	1100000
260000
40000
5 000
1710200	2015200
46915000
-5 844000
11766000
1388000
-7 994000

161000
1834000 48226000        48226000

400000
5 550000	5 950000
2423000
50000	2473000
1 150000
260000	1410000
4625000
4775000	9400000

		Prop. 1988/89:150
		Bilaga 1.5
1989/90	Tusental kr.
1400 Skatt på varor och tjänster;
1410 Allmänna JÖrsälJitingsskatter:
1411 Mervärdeskall	102 700000	102 700000
1420. 1430 Skatt på specijika varor:
1421 Bensinskatt	16100000
1422 Särskilda varuskatter	1097000
1423 Försäljningsskatt på motorfor-
don	2198000
1424 Tobaksskatt	5400000
1425 Skatt på spritdrycker	6050000
1426 Skatt på vin	2 520000
1427 Skatt på malt- och läskedrycker	2165000
1428 Energiskatt	15 730000
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle	1
1431 Särskild avgift för oljeprodukter
m.m.	1454000
1432 Kasseitskalt	181000
1433 Skatt på videobandspelare	235000
1434 Skatt på viss elektrisk kraft	1010000
1435 Särskild avgift mol försurning	86000	54226001
1440 Överskott vid försäljning av varor med
statsmonopol:
1441 AB Vin-& Sprilcenlralens in-
levererade överskott	130000
1442 Systembolaget ABs inlevererade
Överskott	140000	270000
1450 Skatt på tjänster:
1451 Reseskatl	438000
1452 Skall på annonser och reklam	952000
1453 Totalisatorskatt	565000
1454 Skalt på spel	75 000	2030000
1460 Skalt på vägtrafik:
1461 Fordonsskatt	3 950000
1462 Kilomelerskatt	3200000	7150000
1470Skalt på import:
1471 Tullmedel	3 100000	3100000
1480 Övriga skatter på varor och tjänster:
1481 Övriga skatter på varor och
tjänster	60000	60000      169536001

Summaskatter   340188201

		Prop. 1988/89:150
		Bilaga 1.5
1989/90	Tusental kr.
2000 Inkomster av statens verksamhet:
2100 Rörelseöverskott:
2110 Affärsverkens inlevererade överskott:
2111 Postverkets inlevererade över-
skott	48290
2112 Televerkels inlevererade över-
skott	206800
2113 Slalens järnvägars inlevererade
överskoll	0
2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott	286000
2115 Aflfärsverket FFVs inlevererade
överskott	90000
2116 Slalens vatlenfallsverks inleve-
rerade utdelning	500000
2117 Domänverkels inlevererade
överskoll	186000
2118 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott	49000
2119 Statens vatlenfallsverks inleve-
rans av motsvarighet till statlig
skatt	583400	1949490
2120 Övriga myndigheters inlevererade
överskott:
2121 Vägverkels inlevererade över-
skott	43000
2122 Sjöfartsverkets inlevererade
överskoll	0
2123 Inlevererat överskoll av uthyr-
ning av ADB-utrustning	101000
2124 Inlevererat överskoll av riks-
gäldskontorets garantiverksam-
het	0	144000
2130 Riksbankens inlevererade överskott:
2131 Riksbankens inlevererade över-
skott	6300000	6300000
2150 Överskott från spelverksamhet:
2151 Tipsmedel	1434 300
2152Lotierimedel	977071	2411371        10804861

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av fastighetsförvaltning: 2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

1989/90

Tusental kr.

2214 Överskoll av byggnadsstyrelsens verksamhet

2215 Överskott av generaltullslyrelsens fastighetsförvaltning

2300 Ränteinkomster:

2310. 2320 Räntor på näringslån: 2311 Ränior på lokaliseringslån

2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vallen-kraftslån

2317 Ränteinkomster på luflfartslån

2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten

2319 Ränteinkomster på kraftledningslån

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Ränior på övriga näringslån. Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån. Lantbruksstyrelsen

2324 Ränior på televerkets statslån

2325 Räntor på postverkels statslån

2326 Räntor på aflTärsverket FFV:s statslån

2327 Ränior på statens vatlenfallsverks statslån

2330 Räntor på bostadslån:

2331 Ränteinkomster på egnahemslån

2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer

2334 Ränior på övriga bostadslån. Bostadsstyrelsen

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier

2342 Ränteinkomster på allmänna studielån

501 330 O

1501330

130000

160

8 920

159 19

7000

O 36

123000

2 630
261600
48 290
23 200
2 395042	3000056
0
6 900000
180
500	6 900680
110
15000	15110

1501330

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

1989/90

Tusental kr.

2350 Räntor på energisparlån:

2351 Räntor på energisparlån 2360 Räntor på medd avsatta till pensioner:

2361 Ränteinkomster på medel avsalta lill folkpensionering 2370 Ränior på beredskapslagring:

2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 2380. 2390 Övriga ränteinkomster:

2381 Ränteinkomster på lån till personal inom utrikesförvaltningen m.m.

2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån

2384 Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv

2385 Ränteinkomster på lån för slu-denlkårlokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering

2392 Räntor på inlressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken

2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet

340000

340000

5000

5 000

600000	600000
0
400
0
100
15000
160
1000
15000
80000
1800000
1565000	3476660

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter

2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram

2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet

640010

548145 4700

1520

640010

640010

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

1989/90

Tusental kr.

2527 Avgifter för statskontroll av krigsmalerieltillverkning 1

2528 Avgifter vid bergsstaten 2 470

2529 Avgifter vid patent- och regi-slreringsväsendet 21795

2531 Avgifter för registrering i förenings m. fl. register 33 700

2532 Utsökningsavgifter 106600

2534  Vissa avgifter för registrering av

körkort och motorfordon 169000

2535 Avgifter för statliga garantier 17 525

2536 Lotteriavgifter 3 500

2537 Miljöskyddsavgifl 135100

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel 176 500

2539 Täktavgift 12 600

2541 Avgifter vid tullverket 105000

2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen 6200

2543 Skatteutjämningsavgifi 5 665 000

2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar 16412

2545 Närradioavgifter 3 400

2546 Avgifter vid registrering av fritidsbåtar 12 750

2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet 3 721

7045639

Försäljningsinkomster:
2611 Inkomsler vid kriminalvården	165000
2612 Inkomster vid statens rätlske-
miska laboratorium	10400
2619 Inkomster vid riksantikvarie-
ämbetet	300
2624 Inkomsler av uppbörd av felpar-
keringsavgifier	82 300
2625 Utförsäljning av beredskapsla-
ger	506 100
2626 Inkomster vid banverket	790000	1554 IOO
Böter m. m.:
2711 Restavgifter	318423
2712 Bötesmedel	248 600
2713 Vatlenföroreningsavgift	1	567024

7045639

1554100

567024

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

1989/90 Tusental kr.

2800 övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomsler av statens

verksamhet 431000___ 431000___ 431000

Summa inkomster av statens verksamhet   36881470

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.:

31I0Affirsverkens inkomster av försålda
faUigheter och maskiner:
3113 Statens järnvägars inkomster av
försålda fastigheter och maski
ner O

3115 AflTärsverket FFV:s inkomster av försålda fastigheter och maskiner O

3116 Statens vattenfallsverks inkomsler av försålda fastigheter och

maskiner ________ O O

3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:

3121     Kriminalvårdsstyrelsens in
komster av försålda byggnader

och maskiner 300

3122                                       Vägverkels inkomsler av försål
da byggnader och maskiner I 850

3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m. O

3125Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner             2 500                                              4650 4650

3200 övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markför
säljning            LOOO____ [000 1000

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegendom 21000

3312 Övriga inkomster av försåld

egendom 4 500____ 25500____ 25500

Summa inkomster av försåld egendom   31150

10

		Prop. 1988/89:150
		Bilaga 1.5
1989/90	Tusental kr.
4000 Återbetalning av lån:
4100 Återbetalning av näringslån:
4110 Återbetalning av industrilån:
4111 Återbetalning av lokaliserings-
lån	120000	120000
4120 Återbetalning av jordbrukslån:
4122 Återbetalning av statens avdik-
ningslån	350
4123 Återbetalning av lån till fiskeri-
näringen	35 100	35450
4130Återbetalning av övriga näringslån:
4131 Återbetalning av vatlen-
kraftslån	265
4132 Återbetalning av luftfartslån	197
4133 Återbetalning av statens lån till
den mindre skeppsfarten	15000
4134 Återbetalning av kraftlednings-
lån	0
4135 Återbetalning av skogsväglån	67
4136 Återbetalning av övriga närings-
lån. Kammarkollegiet	121000
4137 Återbetalning av övriga närings-
lån, Lantbruksstyreisén	1500
4138 Återbetalning av tidigare infri-
ade statliga garantier	1743	139 772             295222
4200 Återbetalning av bostadslån m. m.:
4211 Återbetalning av lån lill egna-
hem	0
4212 Återbetalning av lån för bo-
stadsbyggande	3 500000
4213 Återbetalning av lån för bo-
stadsförsörjningen för mindre
bemedlade barnrika familjer	800
4214 Återbetalning av övriga bostads-
lån. Bostadsstyrelsen	500	3501300          3501300

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbelalning av slalens lån för universitetsstudier 150

4312 Återbetalning av allmänna studielån 9000

4313 Återbetalning av studiemedel 1 850000

1859150 1859150

Prop.1988/89:150 Bilaga 1.5

1989/90

Tusental kr.

300000

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbelalning av energisparlån

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av lån lill personal inom utrikesförvaltningen m.m.

4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv

4514 Återbelalning av lån för slu-dentkårlokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

4516 Återbelalning av utgivna start-lån och bidrag

4517 Återbetalning från Portugalfonden

4519 Återbetalning av statens bosäll-ningslån

4521 Återbelalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-slyrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

300000

300000

O

O

150

6000

15000

20000

1000

1000

59743 40000

142893

142893

Summa återbetalning av lån   6 098 565

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar och amorteringar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5113 Statens järnvägars avskrivning-	0
5115 AflTärsverket FFV:s avskrivning-
ar	50000
5116 Slalens vatlenfallsverks av-
skrivningar	735000	785 000
5120 A vskrivningar på fastigheter:
5121 Avskrivningar på fastigheter	331500	331500
5130 Uppdragsmyndigheters komplement-
kostnader:
5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.
komplementkostnader	122000	122000
5140 Övriga avskrivningar:
5141 Vägverkets avskrivningar	565512
5143 Avskrivningar på ADB-utrust-
ning	311500

12

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

1989/90

Tusental kr.

51472

928484

2166984

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för ekonomiskt försvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto:

419000

419000

419000

5211   Statliga pensionsavgifter, nello

5300 Statliga avgifter:

5311    Avgifter för företagshälsovård

57365

57365

57365

Summa kalkylmässiga inkomster   2643349 STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER   385842735

13

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

Specifikation av förändringar på utgiftsanslag för budgetåret 1989/90 i förhållande till förslagen i budgetpropositionen

1 OOO-tal kr.

Huvudtitiel, anslag

Beräknat belopp i budgetpropositionen

Senare förslag eller beslut      Förändring

Okning(-f) Minskning( —)

Propositio-     Anslags-nens eller        belopp utskottsbetänkandets

150 150

// Justitiedepartementet

Stöd till politiska partier, förslagsanslag_____ 115 000
Bidrag till stiftelse för utvecklandet av god re
dovisningssed, förslagsanslag                                       zz.

Summa 115000

IV Försvarsdepartemenlel Arméförband:

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsan
slag 7055000
Anskaffning av materiel, förslagsanslag 2 145000
Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag 135000
Marinförband:

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsan
slag 2 221000
Anskaffning av materiel, förslagsanslag 1 891 000
Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag 110000
Flygvapenförband:

Ledning och förbandsverksamhet, förslagsan
slag 3407000
Anskaffning av materiel, förslagsanslag 5 241 000
Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag 377000
Operativ ledning m. m.:
Ledning och förbandsverksamhet, förslagsan
slag 799000
Anskaffning av materiel, förslagsanslag 207 500
Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag 122000
Forskning och utveckling, förslagsanslag 87000
Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag 109480
Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag 32450
Fortifikalionsförvaltningen, förslagsanslag 184200
Försvarets materielverk, förslagsanslag 761 700
Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag 366 580
Anskaffning  av   anläggningar   för  försvarets
forskningsanstalt, förslagsanslag 42 850
Försvarets radioanstalt, förslagsanslag 267 300
Värnpliktsverket, förslagsanslag 119000
Försvarets rationaliseringsinstitut, förslagsan
slag 22 555
Försvarshögskolan, förslagsanslag 5 220
Militärhögskolan, förslagsanslag 51 150
Försvarets förvallningsskola, förslagsanslag 13 120
Försvarets läromedelscentral, förslagsanslag 1
Krigsarkivet, förslagsanslag 8 940
Statens försvarshistoriska museer, förslagsan
slag 14870
Frivilliga   försvarsorganisationer   m.m.,   för
slagsanslag 105 600

132200  +  17200

400      400 132600  -I-  17600

80	7 353000	-(-	298000
80	2 409000	+	264000
80	203000	+	68000
80	2 363000	+	142000
80	2 240000	+	349000
80	139000	+	29000
80	3 742000	+	335000
80	5 304000	+	63000
80	356000	-	21000
80	826400	+	27 400
80	181500	—	26000
80	152 800	+	30800
80	102000	+	15000
80	114850	-1-	5 370
80	34070	+	1620
80	187 540	H-	3 340
80	842660	+	80960
80	375 820	+	9240
80	82 520	+	39670
80	278 500	-1-	11200
80	125000	-1-	6000
80	23040	-1-	485
80	5 550	+	330
80	54940	+	3 790
80	15 270	+	2 150
80	1	+	0
80	8 130	-	810
80	16420	+	1550
80	110840	+	5 240

14

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

Huvudtitiel, anslag

Försvarets datacentral, förslagsanslag Kustbevakningen, förslagsanslag Anskaffning av materiel för kustbevakningen, förslagsanslag

Vissa nämnder m. m. inom det militära försvaret, förslagsanslag Reserv för det militära försvaret Reglering av prisstegringen fördel militära försvaret, förslagsanslag

Nämnden för vapenfriutbildning, förslagsanslag

Överstyrelsen   för  civil   beredskap:   Förvaltningskostnader, förslagsanslag Drift av beredskapslager, förslagsanslag

Summa

V Socialdepartementet

Allmänna barnbidrag, förslagsanslag

Summa

VI Kommunikation.sdeparlementet Riksfärdstjänst, förslagsanslag Statens telenämnd. förslagsanslag

Summa

Beräknat belopp i budgetpropositionen	Senare förslå; Propositionens eller utskottsbetän kandels		i eller beslut Anslagsbelopp	Förändring Ökning(-I-) Minskning(-)
	nummer
1 197 700		80 80	1 214940	+ +	0 17 240
45000		80	56000	+	11000
16270 165513		80 80	17000 136 208	+	730 29 305
1600000		80	2 800000	+ 1 200000
128150		80	133000	+	4850
49 500 231 733 28336383	rskr. rskr.	149 149	50500 227 733 31282 233	-H       1000 4000 -1-2945850
10350000 10350000		150	11745000 11745000	+ 1395000 -1-1395000
62400		81 ■93	66400 3721	+ +	4000 3721

7721

62400

70121

VII Finansdepartementet Tullverket: Förvaltningskostnader, förslagsanslag

Anskaffning av viss materiel, reservationsanslag

Riksgäldskontoret:

Förvaltningskostnader, förslagsanslag Vissa kostnader vid emission av statslån m. m., förslagsanslag

Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag

Förvaltningskostnader, förslagsanslag Garantiverksamhet, förslagsanslag Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Systemutveckling m. m., reservationsanslag Täckande av förluster till följd av vissa statliga garantier, förslagsanslag Täckande av förluster till följd av vissa statliga garantier, förslagsanslag Skatteutjämningsbidrag m.m., förslagsanslag Bidrag tilll kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen, förslagsanslag

Summa

874026	150	885 526	-1-	11500
3 775	150	6775	+	3000
49 786	97	-	-	49 786
61600	97	-	-	61600
-	97 97 97 97 97	936142 51745 1 1 7 637	+ + + + +	936 142 51745 1 1 7 637
-	97	1	+	1
1 14511000	150 150	16258000	1 + 1747000
450000 15950188	150	925000 19070828	+   475000 + 3120640

15

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

Huvudtitiel; anslag	Beräknat	Senare förslag eller beslut		Förändring
	belopp i			Ökning( + )
	budget-	Propositio-	Anslags-	IVlinskning(-)
	proposi-	nens eller	belopp
	tionen	utskottsbetän kandets nummer
Vill Utbildningsdepartementet
Bidrag till driften av gymnasieskolor, förslags-
anslag	5643610	90	5626910	_	16 700
Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m..
reservationsanslag	38 356	150	43 356	+	5000
Utbildning för tekniska yrken, reservationsan-
slag	992 522	90, 150	1044422	+	51900
Utbildning  för  undervisningsyrken,   reserva-
tionsanslag	854 118	150	859118	+	5000
Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål.
reservationsanslag	30691	90, 150	32091	+	1400
Humanistisk-samhällsvetenskapliga        forsk-
ningsrådet, reservationsanslag	124354	150	125054	+	700
Medicinska   forskningsrådet,   reservationsan-
slag	249 202	150	250202	+	1000
Naturvetenskapliga  forskningsrådet,   reserva-
tionsanslag	342655	150	345 655	+	3000
Studiehjälp m.m., förslagsanslag	2030400	150	2 223400	+	193000
Bidrag till Operan, reservationsanslag	186671	rskr. 132	197671	+	11000
Bidrag till Dramatiska teatern, reservationsan-
slag	99675	rskr. 132	108 575	+	8 900
Kulturellt utbyte med utlandet, förslagsanslag	9090	rskr. 112	10294	+	1204
.  Summa	10601344		10866748	+	265404
IX Jordbruksdepartementet
Prisreglerande åtgärder pä jordbrukets områ-
de, förslagsanslag	1910671	150	435 671	-1	.475000
Främjande av fiskerinäringen, reservationsan-
slag	2 796	rskr. 156	7 796	+	5000
Skogs- och jordbrukets forskningsråd, reserva-
tionsanslag	126734	150	128234	+	1500
Summa	2 040 201		571701	-1	1468500

X .Arbetsmarknad.sdeparlernentet Statsbidrag, till  frivilliga  försvarsorganisationer, förslagsanslag

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning, förslagsanslag Statsbidrag för ungdomslag, förslagsanslag Statsbidrag   till   inskolningsplatser,   reservationsanslag

Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag, förslagsanslag Statens invandrarverk, förslagsanslag Statens invandrarverks förvaltningskostnader, förslagsanslag

Informationsverksamhet, reservationsanslag Förläggningskostnader, förslagsanslag Översättningsservice, förslagsanslag Överföring av flyktingar m. m., förslagsanslag Överföring och mottagning av flyktingar m. m., förslagsanslag

14310	rskr.	138	17310	+       3000
3 826282 1004000	rskr.	. 139 109	3 856 282	+     30000 - 1 004 000
250000		109	812000	+   562000
3914132 122113		109 105	3952132	+     38000 -   122113
19973 200		105 105 105 105 105	259400 1331900 12000	+   259400 -     19973 + 1331900 200 +     12000
1212000		105	_	-1212000

16

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.5

Huvudtitiel, anslag

Beräknat belopp i budgetpropositionen

Senare förslag eller beslut      Förändring

Okning( + ) Minskning( —)

Propositio-     Anslags-nens eller        belopp utskottsbetänkandets nummer

Bidrag lill stiftelsen Invandrartidningen, reservationsanslag

Särskilda regionalpolitiska insatser i  Västernorrlands län m. m., reservationsanslag Arbetsmarknadsservice, förslagsanslag

Summa

XII Industridepartementet Förlusttäckning till följd av statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, förslagsanslag

Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, reservationsanslag

Summa

XIII Civildepartementet

Folk-och bostadsräkningar, reservationsanslag Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet m.m., förslagsanslag Trygghetsåtgärder för statsanställda m.fl., reservationsanslag

Summa

XIV Miljö- och energidepartementet
Miljövårdsforskning, reservationsanslag
Bidrag till statens strålskyddsinstitut, reserva
tionsanslag

Summa

XV Riksdagen och dess myndigheter
Bidrag till partigrupper, förslagsanslag
Förvaltningskostnader, reservationsanslag
Riksdagens byggnader, reservationsanslag

Summa

Summa förändringar

105

150 150

13858     +     13858

65000

233 601

10553483

227601

10590611

+ 65000 + 6000 -    37128

30000		97	-	-	30000
1000 31000		150	16000 16000	+	15000 15000
_		91	28400	+	28400
211469		108	257 158	+	45 689
_		150	50000 335558	+ +	50000
211469					124089
102 234		150	104734	+	2 500
24 532 126766		150	27 332 132066	+ +	2800 5300
35 833 200696 18000 254529	förs förs förs	;. 24 ;. 24 ;. 24	39 733 210526 19100 269359	+ + + +	3900 9830 1 100 14830
78669891			85045697	+ 6375806

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

17

Bilaga 2

Statsrådsberedningen

Statsrådsberedningen Prop. 1988/89:150

Bilaga 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

Förstärkning av forsknings- och utvecklingssamarbetet med de Europeiska gemenskaperna

Bakgrund

Ijanuari 1986 undertecknades ramavtalet mellan Sverige och de Europeiska gemenskaperna (EG) om vetenskapligt och tekniskt samarbete. Det godkändes därefter av riksdagen (prop. 1985/86:89, UU 17, rskr. 240). Avtalet avser samarbete "inom områden av gemensamt intresse, som är föremål för gemenskapernas och Sveriges forsknings- och utvecklingsprogram". Tre år tidigare hade EG:s medlemsländer för första gången fatlat beslut om ett samlat ramprogram för forskning och teknisk utveckling. I propositionen framhöll regeringen all ramavtalet ger Sverige ökade möjligheter att på ett tidigt stadium få insyn i det omfattande forsknings- och utvecklings-(FoU-)arbetet som bedrivs inom EG, samtidigt som det innebär en bevarad självständighet i det svenska forskningsarbetet.

År 1987 beslöt EG om ett nytt ramprogram för sitt FoU-samarbete t. o. m. år 1991. Programmet har för denna femårsperiod en omfattning av ca 6 miljarder ECU, motsvarande ca 40 miljarder kr. Det är alltså ungefär lika stort som de svenska statliga satsningarna på forskning och utveckling under treårsperioden 1987— 1990. Tyngdpunkten i forskningsinsatserna i EG:s program ligger på del lekniskl-induslriella området.

1 november 1988 överlämnade EG-kommissionen lill Europa-parlamentet en rapport om läget inom europeisk FoU. Rapporten kommer atl vara en del av underlaget för en revidering av EG:s ramprogram inför 1990-talet.

Kommissionen identifierar i rapporten några nyckelfrågor för den fortsalla utvecklingen av europeisk vetenskap och teknik. 1 främsta rummet framhåller kommissionen nödvändigheten av att den europeiska grundforskningen förstärks. Della är, sägs det, i första hand ett ansvar för regeringarna, men industrin har också ett egenintresse av att stödja forskning av grundläggande karaktär. Kommissionen välkomnar särskilt en utveckling av samarbetet med länderna i European Free Trade Association (EFTA), med vilka man noterar alt del redan råder goda förbindelser,

1    Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 2

bilateralt såväl som genom samarbete inom European Cooperation on Prop. 1988/89:150 Scientific and Technical Research (COST) och genom utvecklingen av Bilaga 2 EUREKA-initialivet. Men det framhålls att även samarbetet med USA och Japan bör förbättras, och att Europa har ett särskilt ansvar för atl stödja u-länderna i utvecklingen av deras forskning. Vad gäller huvudinriktningen av de framlida forskningsinsatserna kan noteras atl miljö och livskvalitetsfrågor i vid bemärkelse föreslås få en kraftigare framtoning än i del nu pågående samarbetet. Samtidigt framhålls vikten av fortsatta insatser för all stärka den europeiska industrins konkurrenskraft.

Från kommissionens sida har man från början visat ett stort intresse för svensk medverkan i forskningssamarbetet, och stora delar av EG:s ramprogram är nu öppna för svenskt dellagande på projekt- eller programnivå. Vid förhandlingar med kommissionen har det tydligt framgått att den betraktar svensk industriell kompelens och kvaliteten i svensk forskning som en betydande resurs vid FoU-programmets genomförande.

Efler en trevande inledning har också intresset på svensk sida inom industri och högskola utvecklats myckel starkt. De ställiga satsningarna på FoU-samarbete med EG inom ramprogrammet har nu uppnått en nivå av ca 100 milj. kr. åriigen. Även industrins engagemang är betydande. Av de statliga medlen avser omkring hälften grundforskning inom energiområdet (fusionsforskning), 20 milj. kr. utgår från styrelsen för teknisk utveckling (STU) som stöd lill företag och institutioner för dellagande i projekt inom bl.a. European Stralegic Programme of Research and Development in Information Technology (ESPRIT), omkring 15 milj. kr. fördelas inom informationsleknologiprogrammel (IT4) och i övrigt utgår medel till satsningar avseende bl.a. råvaruulnylljande inom skogsindustrin och projekt inom vägtrafikområdet samt inom medicin och hälsovård. Förutom inom nämnda områden deltar Sverige bl.a. i Research and Development in Advanced Communication Technology for Europé (RACE) genom televerket m.fl.

Motiv för ett utvidgat samarbete

Det omfattande inslaget av internationellt samarbete är en styrka i svensk FoU. Det aren drivkraft för kvalitetsutvecklingen i den svenska forskningen att prövas mot del bästa av utländsk forskning. Internationell samverkan blir en stimulans i den enskilde forskarens arbete och ger möjlighet att — i det öppna utbytet på forskningens internationella fält — hämta kunnande och erfarenheter från kolleger i andra länder. Det svenska forskarsamhället är alltför litet för alt vi skall kunna få en motsvarande utveckling inom våra egna gränser. Samtidigt är del en förutsättning för deltagande i det internationella utbytet all svensk forskning generellt ligger på en sådan nivå alt vi är intressanta som partner.

För svensk industri har den internationella marknaden haft avgörande betydelse för kvalitetsutvecklingen och för kraften och dynamiken i det tekniska utvecklingsarbetet. Strävan är atl Sveriges konkurrenskraft skall öka inom FoU-inlensiva områden. Det är således angelägel all erfarenhe-

terna från internationell FoU-verksamhet även i fortsättningen tillförs den     Prop. 1988/89:150
tekniska basen för den svenska industriella utvecklingen. Bilaga 2

Kontaktnätet för svensk forskning och industri är världsomspännande. Svensk FoU har l.ex. av tradition nära förbindelser med nordamerikansk forskning. Utvecklingen i Japan och Sydostasien innebär nya möjligheter. Den senaste tidens politiska utveckling i Sovjetunionen öppnar intressanta perspektiv också för svenska forskare. Det globala utbytet kommer även fortsättningsvis all vara elt väsentligt inslag i svensk FoU.

Universitetens utbyte med den mera näraliggande europeiska forskningen bygger på en ännu djupare historisk tradition. Delsamma gäller vårt näringslivs europeiska förbindelser. Västeuropa är alltjämt Sveriges största exportmarknad. Denna traditionella samverkan får nu en ny dimension genom utvecklingen av gemenskapernas FoU-program.

1 många sammanhang har framhållits de fördelar det medför för svensk industri alt genom medverkan i EG:s FoU-samarbete förstärka sin närvaro på den europeiska marknaden. "Att få tillträde till klubben" som fullvärdig deltagare på programnivå kan ha ett värde betydligt utöver de resultat själva forskningssamarbetet ger. Den nyorientering som kan skönjas i EG:s programarbete torde vidare vara av intresse för svensk industri. Miljövänlig teknik och arbetsvillkor som främjar mänsklig kreativitet är krav som svenska företag ställs inför också i Sverige.

0.3 Förstärkningarnas huvudprofil

Cheferna för kommunikations-, utbildnings-, jordbruks-, industri- samt miljö- och energidepartementen kommer senare idag alt föreslå ytterligare insatser för samverkan med EG om sammanlagt 33 milj. kr. utöver de satsningar om ca 100 milj. kr. som jag tidigare har redovisat. Förslagen innebär dels en förstärkning av redan inledda engagemang inom EG:s industriinriktade forskningsprogram, såsom ESPRIT, Dedicated Road Infrastmcture for Vehicle Safety in Europé (DRIVE) och Basic Research in Industrial Technologies for Europe/European Research on Advanced Materials (BRITE/EURAM), dels en viss nyorientering i linje med den utveckling som nu förbereds inom EG.

En fortsatt utveckling av det europeiska samhället kräver all den mänskliga kapaciteten las till vara på ett sätt som leder lill en utveckling av kunnande och erfarenheter. Samverkansprogram som syftar till ett ökat personulbyle och förstärkta nätverk mellan forskningsinstitutioner eller mellan högskola och näringsliv har givits prioritet i det svenska deltagandet. Elt sådant program inom det naturvetenskapliga och tekniska grundforskningsområdet är Stimulation des Cooperalions Intemationales et des Exchanges Nécessaires aux Chercheurs Européens (SCIENCE). Motsvarande inom ekonomisk forskning är Stimulation Plan for Economic Sciences (SPES).

Förhandlingar pågår vidare mellan EFTA-länderna och EG-kommissio
nen om dellagande i Community Action Programme for Education and
Training for Technology (COMETT). Programmet innebär en utveckling
av kontaktema mellan högskoleutbildningen och näringslivet. Dellagande 3

i de nämnda programmen kommer all innebära en betydande stimulans     Prop. 1988/89:150 både för svensk forskning och utbildning och för tillgången på välutbildad     Bilaga 2 och erfaren personal inom svensk industri. För att möjliggöra svenskt deltagande i COMETT kommer chefen för utbildningsdepartementet senare idag atl föreslå medel för detta ändamål.

Många av de problem som lyfts fram i EG:s framlidsdiskussion är av sådana dimensioner att de endast kan bearbetas i internationell samverkan. Hoten mol människans livsmiljö känner inga gränser. Samhället har tagit på sig ett ansvar att samordna insatsema för arbetet med frågor som strålskydd och miljövård. EG:s strålskyddsprogram syftar lill all ta fram metoder för all förebygga och motverka skadliga effekter av joniserande strålning och radioaktivitet, samt för alt göra bedömningar av konsekvenser av strålningsolyckor. Programmet Science and Technology for Envi-ronmental Protection (STEP) är inriktat mol storskaliga miljöproblem av gränsöverskridande karaktär (hav, luft, kemikalier) och miljövårdsteknik. Det är angeläget att svensk forskning på ett tidigt stadium kommer in i den verksamhet som nu utvecklas inom EG:s ram.

Community Bureau of References (BCR) är ett program som syftar lill harmonisering av laboratoriers mätmetoder. Enhetliga provnings- och mätmetoder är nödvändigt för erkännande av provnings- och mätresultat mellan länderna. Det är väsentligt att Sverige integreras som fullvärdig medlem i detta harmoniseringsarbele.

Regeringen prioriterar genom de förslag som här läggs fram grundläggande insatser av infrastruktureli karaktär som avser förstärkning av svenska forskares och företags europeiska kontaktnät samt harmonisering och standardisering inom del tekniskt-industriella området. Regeringen ger vidare prioritet åt samarbete av betydelse för att höja vår livskvalitet genom bevarande och utveckling av miljön och samverkan inom medicin och hälsovård, livsmedelsforskning m. m.

1 överläggningarna med EG har de svenska företrädarna genomgående eftersträvat en samverkan på programnivå, som ger möjligheter alt påverka ell programs huvudinriktning. Regeringens målsättning är även fortsällningsvis att utvidga deltagandel på programnivå. Sverige kommer fr.o.m. budgetåret 1989/90 att delta fullt ul i de konlaktuppbyggande programmen SCIENCE och SPES, samverkan i fråga om mätmetoder och standards i BCR och i miljösamverkan inom STEP och strålskyddsprogrammet. Sedan tidigare deltar Sverige som fullvärdig medlem i fusionsforskningsprogrammet saml i programmen för träforskning och avfallsåtervinning.

Vid mötet mellan EFTA-ländemas statsministrar i Oslo den 14—15 mars innevarande år rådde enighet om målen att uppnå vidast möjliga samverkan med EG inom FoU-samarbetet, att utveckla utbytet av studerande, lärare och forskare och all gå samman med övriga europeiska stater i en gemensam ansträngning att angripa de stora miljöproblemen. Som framgår av vad jag tidigare har anfört överensstämmer dessa prioriteringar väl med regeringens förslag om den fortsalla utvecklingen av Sveriges FoU-samverkan med EG.

Hemställan Prop. 1988/89:150

Jag hemställer all regeringen bereder riksdagen tillfälle

all la del av vad som anförts beträffande förstärkning av forsknings- och utvecklingssamarbetet med de Europeiska gemenskaperna.

Bilaga 3

_{Justitiedepartementet}

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:150

Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande: statsrådet Freivalds

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

Andra huvudtiteln

H. Diverse

[1] H 4. Stöd till politiska partier

Riksdagen har för budgetåret 1989/90 under anslaget H 4. Stöd till politiska partier anvisat 115 milj. kr. Medlen fördelas enligt lagen (1972:625; ändrad senast 1987:876) om statligt stöd till politiska partier.

Enligt lagen utgår stödet dels som partistöd, dels som kanslislöd för ett år i tagel räknat fr. o. m. den 15 oktober. Partistödet utgår som mandatbidrag. Ett mandatbidrag är för närvarande 239000 kr. Kansllslödet, som i princip är avsett endast för partier som är företrädda i riksdagen, utgår som grundstöd och tilläggsstöd. Helt gmndstöd är för närvarande 4 174000 kr. och lilläggsstödet 11 650 kr. för varje vunnet riksdagsmandat, om partiet är företrätt i regeringen, och annars 17 450 kr. för varje mandat. Samtliga belopp höjdes till sin nuvarande ni vå år 1987 (prop. 1986/87:150 bil.2, KU 36, rskr 322). Beloppen har tidigare höjts åren 1975,1977,1981 och 1984.

Avsikten med del statliga partistödet är att de politiska partierna skall garanteras tillräckliga resurser för sin opinionsbildande verksamhet. Vid partistödslagens tillkomst år 1972 fömtsättes atl stödet skulle omprövas med hänsyn till förändringar i penningvärdet (prop. 1972:126 s. 48 — 49). Mol denna bakgmnd förordar jag atl stödet nu lämpligen räknas upp med omkring 15% fr.o.m. den 15 oktober 1989. Några andra förändringar av stödet bör inte göras.

Ell förslag lill den lagändring som behövs bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 2.1.

Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen alt

1. anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier,

1    Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3

2. till Stöd till politiska partier för budgetåret 1989/90 utöver vad     Prop. 1988/89:150 som föreslagits i prop. 1988/89:100 bil. 4 anvisa eu förslagsanslag     Bilaga 3 på 17200000 kr.

Förslag till - Prop. 1988/89:150

Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till '

politiska partier

Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 8 §§ lagen (1972:625) om statligt slöd till politiska partier' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§
Partistöd utgår som mandalbi-        Partistöd utgår som mandatbi
drag.   Varje   mandatbidrag  utgör    drag.   Varje  mandatbidrag  utgör
259000 kronor. 2/-/.SJO kronor.

6§
Parti som vid val till riksdagen Parti som vid val till riksdagen
fått minst 4 proceni av rösterna i fått minst 4 procent av rösterna i
hela landet erhåller för varje år för hela landet erhåller för varje år för
vilket valet gäller ett helt gmnd- vilket valet gäller ett helt gmnd
stöd. Helt gmndstöd utgör slöd. Helt gmndstöd utgör
4174 000 kronor. 4 800 000 kronor.

8§
Parti som avses i 6 eller 7 § erhål- Parti som avses i 6 eller 7 § erhål
ler utöver gmndstödet tilläggsstöd ler utöver gmndstödet tilläggsstöd
för varje år för vilket valet gäller för varje år för vilket valet gäller
med II650 kronor för varje vunnet med 13400 kronor för varje vunnet
mandat, om partiet är företrätt i mandat, om partiet är företrätt i
regeringen, och annars med 17459 regeringen och annars med 20100
kronor för varje vunnet mandat. kronor för varje vunnet mandal.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1989.

' Lagen omtryckt 1987:876.

[2] H 6. Bidrag till en stiftelse för utvecklandet av god Prop. 1988/89:150

redovisningssed Bilaga 3.

Nytt anslag

Normbildningen på redovisningsområdet

En särskild stiftelse skall enligt en preliminär överenskommelse bildas gemensamt av staten genom bokföringsnämnden. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund. Stiftelsen skall ha till ändamål att främja god redovisningssed. Bakgrunden till överenskommelsen är följande.

Bokföringslagen (1976: 125) har i viss utsträckning karaktär av ramlagstiftning. 1 dess 2§ föreskrivs att bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovisningssed. Med god redovisningssed avses enligt lagens förarbeten en faktiskt förekommande praxis bland ell från kvalitativ synpunkt representativt urval av bokföringsskyldiga. Denna praxis modifieras och vidareutvecklas genom rekommendationer och uttalanden som publiceras av flera olika organ. I huvudsak är del för närvarande tre organ som är verksamma på området.

Bokföringsnämnden inrättades den 1 juli 1976. Nämnden har enligt sin instruktion (1988:1118) till uppgift atl främja utvecklingen av god redovisningssed i förelagens bokföring och offentliga redovisning. Enligt instruktionen skall nämnden utarbeta allmänna råd inom sitt ansvarsområde. Av förarbetena lill bokföringslagen, liksom av bestämmelserna i förordningen om nämndens sammansättning, framgår all avsikten är atl nämnden skall utgöra elt i högsta grad auktoritativt expertorgan när del gäller anvisningar, råd och rekommendationer i fråga om tillämpningen av bokföringslagen (jfr LU 1975/76:15 s. 36). Del ligger därför helt i linje med bokföringslagsliflningen alt en näringsidkare, då han har atl la ställning till vad som är god redovisningssed, fäster större vikt vid elt utlåtande av nämnden än vid uttalanden från andra organ.

FAR har sedan lång tid tillbaka utfärdat rekommendationer på redovisningsområdet, från år 1976 vid sidan av bokföringsnämnden. Dessa rekommendationer har haft stor betydelse för utvecklingen av god redovisningssed, något som framhölls redan i förarbetena lill bokföringslagen.

Slutligen har den av Sveriges industriförbund administrerade Näringslivets Börskommillé (NBK) varit av slor betydelse beträffande de börsnoterade förelagens externa information. NBK har främst behandlat börsetiska frågor men har även utfärdat rekommendationer på redovisningsområdet.

Del har under senare år allt tydligare framstått som en brist all arbetet
med rekommendationer på redovisningsområdet på detta sätt är splittrat
mellan flera organ. Della gör sig gällande framför allt beträflfande sådana
större företag som sprider information om sin ekonomiska ställning m. m.
till ett stort antal intressenter. 1 fråga om sådana s. k. publika förelag ställs
särskilda krav på att årsredovisning och annan rapportering utformas på
ett enhetligt sätt. Det har visserligen inte hittills inträffat att direkt motstri
diga rekommendationer har utfärdats. Del råder dock inget tvivel om atl
del skulle innebära stora fördelar alt tillskapa ett gemensamt auktoritativt 4

organ med förankring hos de intressenter på redovisningsområdet som har    Prop. 1988/89:150 särskild kompelens och särskilt intresse för redovisningen i publika före-    Bilaga 3 tag. Inte minst är del en fördel att man då bättre kan ta tillvara de knappa expertresurser som står lill förfogande på della område.

Det är mot denna bakgmnd som bokföringsnämnden, FAR och industriförbundet har träflfat överenskommelse om att inrätta ett gemensamt organ som skall ha till uppgift att utveckla de redovisningsnormer som bör gälla för publika förelag. Organisatoriskt är della avsett all ske på följande sätt.

De tre initiativtagarna bildar tillsammans en stiftelse vars styrelse består av representanter för var och en åv stiftarna. Stiftelsens styrelse skall i sin lur utse ledamöter i ell särskilt råd som skall utgöra ett expertorgan med huvudsaklig uppgift att utarbeta och utfärda rekommendationer rörande god redovisningssed i publika företag. Till rådet knyts ett sekretariat som föreslås av en av stiftelsens styrelse utsedd chef med stort teoretiskt och praktiskt kunnande på redovisningsområdet. Rådets verksamhet skall finansieras av sliftelsen.

Med tillkomsten av det nya organet kommer såväl FAR som NBK att upphöra med atl utfärda rekommendationer på redovisningsområdet.

Tillskapandet av det nya organet innebär inte atl bokföringsnämndens auktoritet som normbildare på redovisningsområdet inskränks. En annan sak är alt bokföringsnämnden i och med tillkomsten av det nya organet i princip kan upphöra med att utfärda rekommendationer avseende frågor som direkt lar sikte på de publika förelagen. Delta betyder inte att bokföringsnämnden skall släppa kontakten med redovisningsfrågorna för de publika förelagen. Bokföringsnämndens roll kommer emellertid väsentligen atl vara inriktad på all bevaka utvecklingen av årsredovisningspraxis saml alt genom representationen i stiftelsens styrelse påverka inriktningen av del arbete som bedrivs i det nya organet. I den mån en viss fråga inte behandlas i någon rekommendation av bokföringsnämnden kommer sålunda innebörden av god redovisningssed i de större förelagen alt preciseras genom rekommendationer från det nya organet.

Tillskapandet av det nya organet innebär slutligen att bokföringsnämnden får helt andra möjligheter än hittills att skapa regler saml ge information och vägledning i bokföringsfrågor rörande icke-publika förelag.

Bidrag till stiftelsen

Enligt den preliminära överenskommelsen mellan bokföringsnämnden, FAR och industriförbundet skall stiftelsekapitalet uppgå till 150000 kr. Della belopp betalas med en tredjedel av varje stiftare.

För budgetåret 1989/90 beräknas stiftelsens driftkostnader uppgå lill 1,2 milj. kr. Av delta belopp avser 825 000 kr. kostnaderna för lön till chefen för sekretariatet och en halvtidsanställd handläggare. Lokalkostnaderna för rådels sekretariat har beräknats lill 75000 kr. Sekretariatet avses anlita extern expertis och låta göra externa utredningar. Kostnaderna härför har för budgetåret 1989/90 beräknats till 300000 kr.

Statens bidrag till stiftelsens verksamhet beräknarjag till 400000 kr. för

budgetåret 1989/90. Jag föreslår att beloppet betalas från ett särskilt an-    Prop. 1988/89:150 slag. FAR och industriförbundet kommer under samma budgetår vardera    Bilaga 3 atl lämna bidrag med 400000 kr. Bokföringsnämndens andel av stiftelsekapitalet, 50000 kr, bör betalas med medel som finns anslagna för nämndens verksamhet under budgetåret 1989/90. FAR och industriförbundet bidrar vardera till stiftelsekapitalet med samma belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de gmnder för finansiering av en stiftelse för främjande av god redovisningssed som jag förordat,

2. till Bidrag till en stiftelse för utvecklandet av god redovisningssed för budgetåret 1989/90 under andra huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 400000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga 4

_{Socialdepartementet}

Socialdepartementet Pop. 1988/89:150

Bilaga 4 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande: statsrådet Hulterström såvitt avser punkt 2 och statsrådet Lindqvist såviti avser punkterna 1 och 3

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90 m.m.

FEMTE HUVUDTITELN

i Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m. m.

1.1   Cl Allmänna barnbidrag

Barnbidraget höjdes senast den 1 januari 1987. Chefen för finansdepartementet har tidigare denna dag föreslagit vissa ekonomisk —politiska åtgärder som innebär åtstramningar av bl.a. den privata konsumtionen. Mot denna bakgrund föreslår jag alt barnbidraget höjs med 780 kr. per år fr.o.m. den 1 juli 1989. En motsvarande höjning bör ske av det förlängda barnbidraget för elever i grundskolan. Kostnaderna förhöjningarna beräknarjag lill 1 395 milj.kr. för budgetåret 1989/90.

1.2   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

dels all anta inom socialdepartementet upprättade förslag (bil. 4.1 och 4.2) lill

1.       lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2.       lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
dels att utöver vad som redan beslutals (prop. 1988/89: IOO, bil. 7, SoU

17, rskr. 165)

3.  till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 anvisa elt med
1 395000000 kr. förhöjt förslagsanslag.

2 Avgiftsuttag till tilläggspensioneringen och folkpensioneringen

2.1 Inledning

Försäkringen för tilläggspension (ATP) finansieras bl.a. genom avgifter som till sin storiek bestäms genom särskild lag och i övrigt regleras i lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiftslagen. Avgifterna skall betalas

. 1    Riksdagen 1988/89. I .saml. Nr 150. Bilaga 4

av arbetsgivare saml av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om Prop. 1988/89:150
allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete. Avgifterna Bilaga 4

beräknas på del avgiftsunderlag som anges i socialavgiftslagens 2 kap. om arbetsgivaravgifter eller 3 kap. om egenavgifter. Försäkringen för tilläggspension finansieras också av vinstdelningsskall enligt lagen (1983:1086) om vinstdelningsskall.

Beslut om avgiftsuttaget för visst år skall fattas senast under året dessförinnan. Del nuvarande avgiftsuttaget har fastställts i lagen (1987:1318, ändrad 1988:714) om procentsats för uttag av avgift för åren 1988 och 1989 lill försäkringen för tilläggspension.

Enligt 19 kap. 4 § lagen om allmän försäkring skall riksförsäkringsverket (RFV) vart femte år föreslå avgiftsuttag för nästföljande sju år i den mån uttaget inte redan beslutats. RFV har i skrivelse lill regeringen den 18 december 1987 lagt fram förslag lill avgiftsuttag för liden t.o.m. år 1994.

2.2 ATP-systemet

ATP-systemet infördes år 1960 och dess omfattning har ökat allsedan dess och kommer att fortsätta öka under de närmaste årtiondena. Ökningen beror dels på att andelen personer över 65 år ökar, dels på alt antalet pensionärer med intjänad ATP-poäng, framför allt kvinnor, ökar. Den hittillsvarande och den beräknade utvecklingen av antalet ATP-pensionärer framgår av följande tabell.

Antalet ATP-pensionärer

År	Ålders-	Förlids-	Änke-	Barn-	Totalt
	pension	pension	pension	pension
1965	76	23	25	15	139
1970	258	78	77	30	443
1975	455	177	149	40	821
1980	792	212	230	43	1277
1985	994	261	307	37	1599
1990'	1 170	315	370	30	1885
1995'	1250	340	400	30	2020

Prognos

ATP-systemet är således volymmässigt fortfarande under uppbyggnad. Förutom att antalet ATP-pensionärer ökar stiger också den genomsnittliga ATP-pensionens storiek, eftersom de nytillkommande pensionärerna i regel har en högre ATP-poäng än de redan pensionerade. Sammantaget gör detta atl utgifterna för ATP-pensionerna kommer atl fortsätta att öka.

ATP-systemet är i princip ett fördelningssystem, vilket innebär att varje års pensionsulbelalningar finansieras genom de avgifter som betalas in under samma år. Under systemets inledningsskede lades dock avgiftsuttaget på en sådan nivå atl avgiftsinkomsterna översteg pensionsutbetalningama och därigenom haren betydande fond, AP-fonden, byggts ut.

Avsikten med AP-fondens uppbyggnad var bl. a. atl anpassa avgiftsuttaget lill de långsikliga behoven och därigenom undvika kraftiga avgiftshöjningar längre fram i tiden då pensionsutbetalningama nått större omfattning.

Fondbildningen motiverades också med all avsättningarna skulle kompensera den förväntade nedgång i hushållssparandet som befarades när ATP-systemet infördes. Fonden skulle dessutom utgöra en buflfert mot tillfälliga inkomstunderskoll i systemet. Däremot kan inte fonden, vilket heller inte har varit avsikten, långsiktigt ersätta de avgiftsinkomster som behövs för alt klara pensionsutbetalningama.

Fram t.o.m. år 1982 täcktes pensionsutbetalningama av de årliga avgiftsinkomsterna. Under åren därefter har emellertid avgiftsinkomsterna understigit utgifterna och därmed har fondens avkastning delvis fått användas för atl täcka pensionsutbetalningama. AP-fonden har alltså därvid fungerat som den buffert som var en av avsikterna bakom fonduppbyggnaden. På grund av den tidigare fond uppbyggnaden och på grund av atl realräntan varit hög under perioden har fondkapitalet ändå haft en årlig real tillväxt.

Prop.

1988/89:150 Bilaga 4

Avgifter, pensionsutbetalningar samt fondkapital (milj. kr.)

År	Avgifter	Rän-	Pensions-	Avgifts-	Avgifts-	AP-
		tor'	utbetalningar	täckning (%)	uttag (%)	fonden
1982	27 150	19 234	27013	100	■    9,4	202656
1983	29 574	23 306	32467	91	9,6	222 388
1984	33 283	25 868	36 172	92	10,0	245 356
1985	35 172	28 535	42 116	84	10,0	266611
1986	40193	34675	48418	83	10,0	292 686
1987	45030	36 648	53 801	84	10,0	320078
1988	50008	38 239	60 558	83	10,6	350016

' Inkl. vinstdelningsskatt  Prognos

Som tidigare nämnts är ATP-systemet fortfarande volymmässigt under uppbyggnad. Samtidigt har avgiftsläckningen i systemet successivt minskat och minskningen kommer all fortsätta vid ell oförändrat avgiftsuttag.

ATP-systemet står därför nu inför risken av ell inkomstunderskoll som blir större och mer långvarigt än vad som kan vägas upp med hjälp av AP-fonden. Visserligen har ränteinkomsterna från fondmedlen gjort atl AP-fonden kunnat bibehålla och t.o.m. öka sill reala värde trots inkomstun-derskotlel, men med ell oförändrat avgiftsuttag och med rimliga antaganden om den ekonomiska utvecklingen kommer inom några få år pensions-utbetalningarna alt överstiga de sammanlagda inkomsterna av avgifter och räntor. Det medför all fondkapitalet måste tas i anspråk för de löpande utbetalningarna. Därför finns anledning atl fortsätta höja ATP-avgiften i linje med de beslul om avgiftshöjning som logs för åren 1988 och 1989.

2.3 Folkpensioneringen

Kostnaderna för folkpensioneringen påverkas av utvecklingen av ATP. Detta beror i första hand på all pensionstillskotten reduceras mot ATP-pensionerna. Även folkpensionsförmånerna barntillägg och hustrutillägg reduceras på grundval av ATP-pensionerna. Som en följd av ATP-systemets tillväxt har utgifterna för folkpensioneringen ökat myckel svagt i fast

penningvärde under senare år. För åren framöver kommer utgifterna i fast Prop. 1988/89:150
pris atl minska. Bilaga 4

Folkpensioneringen finansieras dels genom en socialavgift som betalas av arbetsgivare och egenförelagare, dels direkt över statsbudgeten. Det är inte reglerat hur stor andel av utgifterna som skall läckas av avgifter. Genom att folkpensioneringens relativa kostnad har minskal över åren har en allt större del av utgifterna täckts med en oförändrad avgift.

Avgifter och utgifter för folkpensioneringen (milj. kr.)

År	Avgifter	Utgifter	Avgiftsläckning %	Avgift %
1983	29465	39686	74	9,45
1984	31792	41450	77	9,45
1985'	32953	44450	74	9,45
1986	38482	47 544	81	9,45
1987	41761	49644	84	9,45
1988	44 752	52 743	85	9,45

' Inkomstminskning p.g.a omläggning i uppbördssystemet

Denna utveckling kommer all fortsätta och före sekelskiftet kommer avgiftsinkomsterna vid ett oförändrat avgiftsuttag atl överstiga pensionsutbetalningarna. Detta innebär att belastningen på statsbudgeten successivt har minskat under de senaste åren. Om avgiften förblir oförändrad kommer folkpensionsavgiften att så småningom ge statsbudgeten en ren inkomstförstärkning.

2.4 Riksförsäkringsverkets förslag

RFV redovisade i skrivelse av den 18 december 1987 sill förslag tlll avgiftsuttag till den allmänna tilläggspensioneringen för åren 1990— 1994.

Enligt verkels mening är det viktigt all ha en långsiktig och integrerad syn på finansieringen av ATP-systemet. Målsättningen bör vara alt hålla systemet i långsiktig balans. Finansieringen kan ges en sådan inriktning genom att de framtida finansieringskraven hålls i sikte samtidigt som AP-fonden används på ell medvetet sätt som en buffert. Bufferten behövs både för all möta ekonomiska fluktuationer och den sorts påfrestningar som den demografiska utvecklingen kring år 2010 och därefter kommer alt innebära. Finansieringsbehovet för ATP bör också ses i belysning av den finansiella situationen för hela den allmänna pensioneringen.

En höjning av ATP-avgiften med 0,4 procentenheter per år under perioden 1990-1994 bör enligt RFV hålla ATP-systemet på en väg mot långsiktig balans.

Vad gäller folkpensioneringen anför RFV att det för finansieringen av denna, inkl. pensionstillskotten, kommer att krävas en folkpensionsavgifi på 7 —8 procent för åren 1990— 1994 med antagande om en, jämfört med dagslägel, oförändrad andel som finansieras över statsbudgeten. Eftersom nedgången i folkpensioneringens kostnader i procent av lönesumman är särskilt påtaglig i början av perioden bör enligt RFV avgiftsuttaget lill ATP kunna tillåtas öka något mer än vad som svarar mot det genomsnittliga

långsiktiga behovet. En något högre avgiflsökning under början av 1990- Prop. 1988/89: 150
talet skulle leda till en något större fonduppbyggnad och därmed bidra lill Bilaga 4

atl begränsa avgiftshöjningarna under senare år.

Mot bakgrund av de redovisningar som ges i skrivelsen föreslår RFV att avgiften för åren 1990— 1994 höjs med 0,5 procentenheter per år.

2.5 Avgiftsuttag till försäkringen för tilläggspension och folkpensionering för åren 1990- 1994

Mitt förslag: ATP-avgiften höjs med 2,0 procentenheter lill 13,0 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m. år 1990. Denna avgiftsnivå skall gälla för perioden 1990— 1994. Samtidigt sänks folkpensionsavgiften med 2,0 procentenheter lill 7,45 procent av avgiftsunderlaget fr.o.m. år 1990. Det totala avgiftsuttaget till den allmänna pensioneringen blir därmed oförändrat.

Skälen for mitt förslag: Del mål som är styrande vid beslut om avgiftsuttag lill ATP för åren framöver är målet om långsiktig balans i ATP-systemet. ATP-systemet utgör en gmndläggande del av det svenska trygghetssystemet och det är därför väsentligt att se till atl de medel som behövs för att uppnå denna balans också tillförs systemet.

Som jag tidigare har beskrivit kan inte AP-fonden långsiktigt ersätta de avgiftsinkomster som behövs för all klara pensionsutbetalningama, utan endast tillfälligt användas som en buffert för all jämna ut avgiftsuttaget mellan olika perioder. För atl nå en långsiktig balans krävs därför atl avgiftsuttaget höjs lill den nivå som behövs för att de årliga avgiftsinkomsterna skall kunna täcka pensionsutbetalningama i ett renodlat fördelnings-syslem.

Enligt de kalkyler som gjorts av RFV och inom regeringskansliet krävs för all möta det framlida finansieringsbehovet en årlig höjning av ATP-avgiften med ca 0,3 — 0,4 procentenheter under en tjugoårsperiod om tillväxten i ekonomin antas bli 2 proceni per år.

På förslag av regeringen har riksdagen beslutat om höjning av ATP-avgiften med 0,4 procentenheter för åren 1988 och 1989. Jag anser atl ATP-systemet och dess finansieringsbehov nu är så väl analyserat som kan krävas för ett beslut om avgiftsuttag för en längre period. Elt sådant beslul är också viktigt tor atl markera långsikligheten i pensionsåtagandena och viljan att möta de krav som dessa åtaganden ställer.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag därför alt ATP-avgiften höjs med 2,0 procentenheter fr.o.m. år 1990 och att denna avgiftshöjning skall avse perioden 1990-1994. ATP-avgiften kommer då all utgöra 13,0 proceni av avgiftsunderlaget t.o.m. år 1994.

Jag har tidigare berört folkpensionsutgifternas beroende av utvecklingen av ATP-systemet. Under senare år har avgiftsläckningen inom folkpensioneringen ökat successivt och budgelbelaslningen har minskal i motsvarande mån trots att avgiftssatsen inte har ändrats. Denna utveckling kommer att fortsätta och i slutet av 1990-talet kommer avgiftsinkomsterna att

överstiga utbetalningarna inom folkpensioneringen. Detta beror huvud- Prop. 1988/89:150
sakligen på att ATP-systemet har tagit över, och kommer att fortsätta att ta Bilaga 4

över, delar av de utgifter som tidigare belastade folkpensioneringen i form av pensionstillskott.

Jag anser alt folkpensions- och ATP-systemen bör betraktas som ell enhetligt och integrerat pensionssystem. 1 del perspektivet är det finansiella underskottet i ATP-systemet delvis ett resultat av en obalans inom pensionssystemet som helhet, där de utgifler som ATP-systemet övertagit från folkpensioneringen inte har kompenserats av motsvarande inkomstöverföringar. För att rätta till denna obalans bör delar av folkpensioneringens inkomsler föras över till ATP-systemet. Detta kan göras genom alt folkpensionsavgiflen sänks i samma mån som ATP-avgiften höjs under perioden.

Jag föreslår därför att avgiften till folkpensioneringen sänks med 2,0 procentenheter fr.o. m. år 1990.

Mina förslag innebär all ATP-systemet får en inkomstförstärkning under perioden som medverkar till att bevara balansen på lång sikt, samtidigt som del totala avgiftsuttaget lill den allmänna pensioneringen är oförändrat.

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990— 1994 lill försäkringen för tilläggspension,

2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förslagen avser sådan lagstiftning som faller under området för lagrådels granskning. Med hänsyn lill förslagens beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Förslagen bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 4.3 och 4.4.

2.6 Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

3. Omsorg om barn och ungdom

3.1 Statsbidragen till barnomsorgen m. m.

1 årets budgetproposition (prop. 1988/89:100, bil 7, sid 111) anmälde jag all jag avsåg all återkomma till frågan om statsbidragen till bamomsorgen i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen. Innan jag redovisar mina förslag vill jag lämna en allmän beskrivning av utvecklingen inom barnomsorgsområdet. Riksdagen beslutade år 1985 (prop. 1984/85:209, SoU 1985/86:5, rskr. 27) om riktlinjer för en utbyggnad av barnomsorgen, så alt alla barn fr. o. m. ell och ett halvt års ålder och fram lill skolstarten skall få rätt atl få del av den kommunala barnomsorgen. Beslutet var ell principiellt ställningstagande för alla bams rätt att della i en pedagogisk gruppverksamhel. Genom beslutet slogs fast principen alt

barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall ha rätt till Prop. 1988/89: 150
plats i kommunala daghem, familjedaghem eller i alternativa barnom- Bilaga 4

sorgsformer. Barn i familjedaghem eller barn som har sin omsorg ordnad genom en hemarbelande förälder skall ges möjlighet all delta i organiserad gruppverksamhel inom den öppna förskolan. Denna möjlighet skall vara öppen för barn i åldrarna 1 1/2 lill 4 år. När dessa barn fyllt fyra år skall de lämpligen i stället erbjudas plats i dellidsgruppsverksamhet. På della sätt lyfts barnens egna behov fram på ett tydligt sätt samtidigt som föräldrarnas behov av en trygg och god omvårdnad för barnen tillgodoses.

Riksdagsbeslutet innebar också atl mål och riktlinjer för förskolans verksamhet lades fast. Utifrån målen demokrati, solidaritet, jämlikhet, trygghet och ansvar formas barnomsorgens uppgift att tillsammans med hemmet skapa goda fömtsättningar för varje bams utveckling i fysiskt, socialt, emotionellt och intellektuellt avseende. Verksamheten skall ge kunskaper, erfarenheter och upplevelser i omvärlden som är anpassade till barnens ålder och utvecklingsnivå, genom att låta dem arbeta, leka och lära i meningsfulla sammanhang.

Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag atl utifrån dessa och vissa andra allmänna mål utarbeta ett pedagogiskt program för förskolan som skulle utgöra en gemensam ram för verksamheten i hela landet. Ett sådant pedagogiskt program redovisades i början av år 1987. Socialstyrelsen fortsätter att med slöd av en forskargmpp och en expertgmpp utforma ell kompletterande material till det pedagogiska programmet som är speciellt utformat för de äldre förskolebarnen. Detta material kommer alt redovisas under innevarande år.

Sedan år 1984 har genom statlig medfinansiering ett omfattande utvecklings- och förnyelsearbete bedrivits i kommunerna. Förnyelsearbetet, som för närvarande omfattar ca 500 projekt, berör såväl pedagogiska som strukturella och ekonomiska frågor.

I nu gällande statsbidragssystem har särskilda medel avdelats för fortbildning av förskolans personal. Även om fortbildningsinsatserna initialt inte fåll fullt genomslag i alla kommuner är del min uppfattning att dessa insatser sammantaget medverkat till en förbättrad kunskap samt en ökad entusiasm och framtidstro bland personalen inom barnomsorgen och därmed till en högre kvalitet i verksamheten.

När den nämnda propositionen om förskola för alla bam lades fram för riksdagen beräknade min företrädare all ca 307000 barn skulle efterfråga plats i daghem eller familjedaghem år 1986. Utbyggnadsbehovet i daghem och familjedaghem under perioden 1987- 1991 beräknades till ca 55000 inskrivna barn. Jag kan i dag konstatera atl landets kommuner väl svarat upp mot den förväntade utbyggnaden. Redan år 1988 hade närmare 40000 nya platser tillkommit i daghem och familjedaghem. Trots detta visar den senaste barnomsorgsundersökningen att del fortfarande finns en kö på ca 55000 barn som efterfrågar plats. Huvudorsaken härtill är en fortsatt ökad förvärvsfrekvens bland kvinnor, en god arbetsmarknad, en kraftig ökning av antalet födda under senare år saml en bl. a. i efterfråge-undersökningarna klart manifesterad tilltro till den kommunala barnom-

sorgen. Utbyggnaden av daghem och familjedaghem måste därför fortsätta Prop. 1988/89:150
i oförminskad takt även under de kommande tre åren. Bilaga 4

På motsvarande sätt beräknades utbyggnadsbehovet i dellidsförskolor och öppna förskolor till ca 170000 barn. När del gäller dessa verksamhetsformer påverkas dock utbyggnadsbehovet direkt av all en allt större andel av förskolebarnen är inskrivna i daghem. Della har lett till alt antalet barn inskrivna i dellidsgrupp har minskat från 78000 år 1985 lill 67000 år 1988. Den öppna förskolan har däremot byggts ul kraftigt, från 800 enheter år 1985 lill i dag ca I 200 enheter som beräknas la emot 150000 barn.

Jag vill i sammanhanget också enrinra om den plan för föräldraförsäkringens utbyggnad som redovisas i propositionen (1988/89:69) om utbyggnad av föräldraförsäkringen och förstärkt föräldraledighet och vars första steg riksdagen nyligen har beslutat om (SfU 12, rskr. 137). Genom delta bpslut och del tidigare beslutet om full behovsläckning i barnomsorgen har riksdagen tagit ställning för en sammanhållen familjepolitik där barns och föräldrars behov slår i centrum.

Även om del i dag inte är möjligt all säkert bedöma i vilken omfattning den utökade föräldraförsäkringen kommer att utnyttjas för en sammanhängande ledighet i samband med barns födelse eller för en senare förkortning av arbetstiden torde dock reformen få betydelse för efterfrågan av daghems- och familjedaghemsplalser för de yngre barnen. Sammanfattningsvis gör jag den bedömningen atl det är fullt möjligt att nå målet om en förskola för alla barn år 1991. För att detta skall bli verklighet krävs dock fortsatta ansträngningar främst från kommunernas men också från statens sida.

Kommunerna måste, som ansvariga arbetsgivare, öka sina insatser för all rekrytera och behålla väl kvalificerad personal. Olika studier, bl. a. vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm, visar all barnomsorgspersonalen upplever osäkerhet om verksamhetsmålen och om vilket slöd de kan få av den administrativa och politiska ledningen i kommunen. Jag finner del angelägel alt ledningsfrågorna ägnas speciell uppmärksamhet i del fortsatta arbetet. Jag har vid mina diskussioner med företrädare för Svenska kommunförbundet uppfattal atl förbundet är berett att ta ett fördjupat ansvar för personalutvecklingsfrågorna inom barnomsorgssektorn. Detta kommer även att innefatta de ledningsfrågor jag nyss berört.

En kontinueriig fortbildning för personalen är inte bara ell sätt att utveckla den enskilde individen eller verksamheten. Fortbildningen har också stor betydelse för alt klargöra och utveckla verksamhetens mål och innehåll samt atl skapa trivsel, omväxling och förnyelse i arbetet. Riksdagen har nyligen hemställt hos regeringen om en uppföljning av kommunernas användning av de särskilda fortbildningsmedel som avdelats inom statsbidragets ram och vilka åtgärder som erfordras (1988/89: SoU 18, rskr 166). Som ell led i en sådan uppföljning kommer socialdepartementet och Svenska kommunförbundet bl. a. all gemensamt anordna konferenser omkring olika fortbildningsfrågor under nästa budgetår. Jag räknar med alt kunna redovisa hittills vunna erfarenheter av fortbildningsverksamheten i den kommande budgetpropositionen.

Jag vill i detta sammanhang hänvisa lill att chefen för utbildningsdepar- °

tementet i bil. 7 föreslår alt särskilda medel anvisas för ulbildningsåtgär- Prop. 1988/89:150
der för all inom högskolans ram anordna kurser för tidigare utbildad Bilaga 4

barnomsorgspersonal som har lämnat men nu vill åtemppta sitt tidigare yrke.

Självfallet är det den enskilda kommunen som har de bästa såväl praktiska som planeringsmässiga fömtsättningarna för all lösa utbyggnadsfrågorna. Jag avser emellertid att tillsätta en särskild arbetsgrupp som skall ha till uppgift att undersöka om det finns statliga regler eller normer som kan utgöra hinder i dessa avseenden. Arbetsgmppen skall också få i uppdrag atl se över tillämpningen av de regler som finns beträffande förskoleverksamheten inom bl.a. arbetsmiljö- och livsmedelslagstiflningen.

Regeringen gav den 24 mars 1988 riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att kartlägga och analysera de mellan olika kommuner starkt varierande avgifterna inom bl. a. barnomsorgen. RRV har nyligen redovisat uppdraget till regeringen i rapporten (1988:219) Avgifter och service inom färdtjänst, hemhjälp och barnomsorg.

RRV konstaterar alt de kommunala variationema är betydande både när del gäller service och avgiftsuttag. 1 rapporten diskuteras länkbara åtgärder som syftar till att minska de kommunala avgiftsskillnaderna. Oavsett om någon av dessa åtgärder kommer all vidtas anser RRV att socialstyrelsen bör sammanställa och sprida information om service- och avgiftsskillnader mellan kommuner i syfte att påverka kommunerna i utjämnande riktning.

Vidare har statskontoret under år 1988 bedrivit ett utvecklingsarbete inom området uppföljning/utvärdering av kommunal verksamhet. Nyligen avlämnades en rapport (1988:36) Bättre uppföljning av kommunal verksamhet —Sandvikenmodellen. I rapporten redovisas en principmodell för en ny datainsamling som skulle ge förutsättningar för stat och kommun all bygga upp ell gemensamt bassystem för uppföljning och utvärdering inom barnomsorgen. Dessa data bör enligt rapporten vara utformade så att de ger möjlighet till framtagande av årliga nyckeltal som skulle ge instrument för meningsfulla jämförelser mellan olika kommuner och mellan olika enheter i en kommun.

Också delegationen för social forskning (DSF) har uppmärksammat behovet av metodutveckling inom barnomsorgen. Inom delegationen har nyligen utarbetats ett program för forskning om bamomsorgen i ett samhällsekonomiskt perspektiv. I programmet framhålls all det föreligger ett behov av metodutveckling, utveckling av analysinstmmenl och förbättrat statistiskt underlag inom barnomsorgsområdet.

Jag delar uppfattningen att del är viktigt all sträva efter effektivare analys- och utvärderingsinstmmenl inom barnomsorgsområdel. Jag delar också RRV:s uppfattning att en redovisning av årliga jämförelsetal kan ha en utjämnande effekt på olika kostnadsskillnader mellan kommunerna.

Chefen för socialdepartementet har tidigare denna dag givit socialstyrel
sen i uppdrag att utreda informationsstmkturen för socialtjänsten. Avsik
ten är att därigenom bättre kunna tillgodose statens och kommunernas
krav på underlag för planering och ledning av verksamheten samt för
uppföljning och utvärdering. 9

Med de åtgärder som nu föreslås skapas goda förutsättningar för alt Prop. 1988/89: 150
infria riksdagens mål om att nå full behovstäckning senast år 1991. Frågan Bilaga 4

om en lagstadgad räll lill förskola för alla barn behandlas inom regeringskansliet.

Sammanfattningsvis kan jag notera att svensk barnomsorg befinner sig i elt dynamiskt utvecklingsskede. Sedan år 1982 har ytterligare ca 95000 förskolebarn kunnat erbjudas plats i daghem och familjedaghem. Även den öppna förskolan har byggts ut kraftigt och kan i dag erbjuda verksamhet för ca 150000 barn. Verksamheten för skolbarn byggs ul i ökande omfattning. Under lidsperioden har samtidigt stora insatser gjorts för att utveckla barnomsorgens kvalitet. Bl.a. har riksdagen fastställt mål och innehåll för förskolan och för skolbarnsomsorgen. Detta har följts upp med särskilda pedagogiska program för de olika verksamheterna. Ett omfattande utvecklingsarbete har bedrivits i kommunerna för att förnya arbetet inom barnomsorgen. Särskilda medel har avdelats inom statsbidragets ram för fortbildning av barnomsorgens personal.

Jag övergår nu till atl behandla statsbidragen lill barnomsorgen.

3.2 Nuvarande regler

Statsbidrag för barnomsorg lämnas enligt förordningen (1987:860) om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg. Bidrag lämnas för följande omsorgsformer och med följande belopp.

	Bidrag kr.
	per år
Daghetn
För varje femtonlal inskrivna barn	445000
— varav för barn med behov av särskilt stöd	15000
— varav för fortbildning av anställda i:
*daghem	15000
»familjedaghem	10000
*deltidsförskola/öppen förskola	5000
Därutöver för varje nattöppen avdelning	150000

Fritid.shem

För varje femtonlal inskrivna barn 195 000

— varav för öppen fritidsverksamhet 25 000

— varav för barn med behov av särskilt slöd 15 000

— varav för fortbildning av anställda i fritidshem/öppet fritidshem 10000

Dehidsgrupp

För varje femtonlal inskrivna barn 30000

Öppen JÖrskola

För varje enhet som hålls öppen minst tre dagar per vecka      30000

Familjedaghem

För barn inskrivna minst 7 tim./dag 16 500

För barn inskrivna mindre än 7 lim./dag 7 500

10

Statsbidragen lill alternativa daghem och fritidshem beräknas enligt Prop. 1988/89:150

Bilaga 4

samma regler som för kommunalt driven verksamhet. De delar som avser insatser för barn med behov av särskilt stöd resp. fortbildning förmedlas av kommunen lill den som driver barnomsorgen endast i den mån denna har kostnader för den verksamhet som avses.

Statsbidragen beviljas och betalas ul av socialstyrelsen. Förskott lämnas med 75 procent av statsbidraget för året före bidragsåret. Förskottet betalas ut med en fjärdedel i vardera april, juli och oktober under bidragsåret samt i januari året efter bidragsåret. Slutavräkning sker i april året efter bidragsåret.

3.3 Nya regler

Mitt förslag: Statsbidrag för barnomsorg lämnas fr. o.	m. år 1990
med följande belopp per år
B	idrag kr.
per år
1. Daghem
För varje femtonlal inskrivna barn	475000
- varav för barn med behov av särskilt slöd	20000
- varav för fortbildning av anställda i:
*daghem	15000
»familjedaghem	10000
*dellidsförskola/öppen förskola	5 000
Därutöver för varje nattöppen avdelning	150000
Därutöver för varje avdelning med förlängt öppethål-
lande	75000
2. Fritidshem
För varje femtonlal inskrivna barn	210000
— varav för öppen fritidsverksamhet	25000
— varav för barn med behov av särskilt stöd	20000
- varav för fortbildning av anställda i fritidshem/öp-
pet fritidshem	10000
3. Dehidsgrupp
För varje femtonlal inskrivna bam	50000
4. Öppen förskola
För varje enhet som hålls öppen minst tre dagar per
vecka	50000
5. Familjedaghem
För barn inskrivna minst 7 tim./dag	18000
För barn inskrivna mindre än 7 lim./dag	8000

Skälen för mitt förslag: För all underiätta den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen bör slalsbidragsbeloppen räknas upp kraftigt. Huvuddelen av uppräkningen bör vara av generell natur och omfatta såväl daghem och fritidshem som familjedaghem. Bidraget till daghem bör således räknas upp från 445000 kr. lill 475000 kr. för varje femtonlal inskrivna barn. Bidraget till fritidshem bör räknas upp från 195000 kr. till 210000 kr. för

II

varje femtonlal inskrivna barn. För barn inskrivna minst 7 lim./dag i  Prop. 1988/89: 150
familjedaghem bör bidraget räknas upp från 16 500 kr. till 18000 kr. och Bilaga 4

för barn i familjedaghem inskrivna mindre än 7 lim./dag bör bidraget räknas upp från 7 500 kr. till 8000 kr.

De statliga bidragen för deltldsgmpper och öppna förskolor har procentuellt sett varit avsevärt lägre än övriga bidrag. Dessa båda verksamhetsformer är viktiga när del gäller att ge alla bam möjlighet att delta i en pedagogisk gmppverksamhel. Jag föreslår därför alt bidraget för dellids-grupper räknas upp från 30000 kr. lill 50000 kr. för varje femtonlal inskrivna barn. En motsvarande uppräkning från 30000 kr. lill 50000 kr. bör vidare ske av bidraget för den öppna förskolan.

Regeringen gav den 12 mars 1987 socialstyrelsen i uppdrag all belysa orsakerna till den sociala snedrekryteringen till kommunal barnomsorg. Socialstyrelsen har nyligen redovisat uppdraget lill regeringen i rapporten Den sociala snedfördelningen inom barnomsorgen. 1 rapporten redovisar styrelsen flera olika förklaringar till alt tjänslemannafamiljerna utnyttjar den offentliga barnomsorgen i större utsträckning än arbetarfamiljerna. Bl.a. konstaleras all ramar, regler och rutiner på daghemmen är bättre anpassade till Ijänstemannafamiljen än till arbetarfamiljen. Det gäller inte minst daghemmens tidsorganisalion.

Socialstyrelsen framhåller i rapporten att mer än var fjärde småbarnsförälder arbetar på s. k. obekväm tid eller med oregelbundna tider. Nästan var tionde småbarnsförälder har därutöver regelbundna men förskjutna arbetstider.

1987 års barnomsorgsundersökning visar all för 21 000 barn efterfrågades barnomsorg på tidig morgontid-kl. 05.00-06.30. För 18000 barn efterfrågades omsorg på kvällstid-kl. 18.30-21.00. För 16 600 barn efterfrågades barnomsorg på lördagar och/eller söndagar. Socialstyrelsens sammanställning visar dessutom all en stor del av dessa föräldrar är ensamstående.

Del är en självklarhet atl arbetarfamiljerna måste få samma möjligheter som tjänslemannafamiljerna alt ordna sin barnomsorg på det sätt de själva anser vara bäst. I många familjer där föräldrarna har oregelbundna arbetstider ordnas barnomsorgen genom familjedaghem. Men även de kommunala daghemmen måste enligt min mening göras så flexibla att de inte utestänger vissa bam från möjligheten atl delta i verksamheten.

Fr.o.m. år 1988 lämnas ett särskilt statsbidrag till natlöppna daghemsavdelningar. Jag förordar att elt särskilt statsbidrag införs även för daghemsavdelningar med föriängt öppethållande. Daghemmen har oftast öppet mellan kl. 06.30 och kl. 18.00. Jag föreslår att ett bidrag med 75 000 kr. per avdelning och år utgår vid ett dagligt öppethållande som är tre limmar längre än det normala. Bidrag lämnas således om den sammanlagda öppethållandetiden—på tidig morgon eller kväll —överstiger normalliden med minst tre limmar per dag.

12

Jag föreslår vidare att ett motsvarande bidrag på 75000 kr. lämnas för daghemsavdelningar som är öppna under lördagar och söndagar. Kravet bör i detta fall vara atl avdelningen är öppen minst sju limmar varje lördag och söndag.

Förklarhelensskull vill jag tillägga att det särskilda bidraget vid förlängt Prop. 1988/89:150
öppethållande inte bör utgå i kombination med det bidrag som utgår till Bilaga 4

natlöppna daghemsavdelningar. För atl bidraget vid lördags- och söndags-öppet skall lämnas bör å andra sidan inte ställas krav på förlängt öppethållande måndag—fredag.

Av enhetsbidraget till daghem och fritidshem är ett visst belopp, för närvarande 15 000 kr., avsett för särskilda insatser för bam med behov av särskilt stöd. Beloppet har varit oförändrat sedan år 1986. Jag förordar all denna del av enhetsbidraget höjs till 20000 kr.

3.4 Kostnader och finansiering

Den totala merkostnaden för de föreslagna bidragshöjningarna beräknar jag lill 900 milj. kr. för helt år. Härav utgör höjningen av daghemsbidraget ca 490 milj. kr., familjedaghemsbidraget ca 145 milj. kr., frilidshemsbidra-gel ca 105 milj. kr., dellidsgmppbidragel 75 milj. kr., bidraget till öppna förskolor 30 milj. kr. och del nya bidraget vid förlängt öppethållande 55 milj. kr.

Enligt gällande regler betalas statsbidrag ut i efterskott genom en slutavräkning i april året efter bidragsåret. Förskoll lämnas dock under bidragsåret, men beräknas med hänsyn lill föregående års bidrag. Detta innebär att den föreslagna bidragshöjningen fr.o.m. år 1990 påverkar statsbudgeten först fr.o.m. budgetåret 1990/91. Jag avser därför att återkomma i 1990 års budgetproposition med förslag lill medelsanvisning.

Beträffande finansieringen av reformen vill jag hänvisa lill vad chefen för finansdepartementet har anfört i bilaga 7 angående den kommunala ekonomin.

3.5 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer som jag har angett för höjning av statsbidragen till daghem, familjedaghem, fritidshem, deltidsgmpp och öppen förskola,

2. godkänna de riktlinjer som jag har angett för statsbidrag till förlängt öppethållande samt lördags- och söndagsöppeihållande vid daghem.

13

Bilaga 4.1 Prop. 1988/89:150
Förslag till Bilaga 4

Lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs atl 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§
För barn, som är svensk medbor- För bam, som är svensk medbor
gare och bosatt i riket, skall av all- gare och bosatt i riket, skall av all
männa medel såsom bidrag lill bar- manna medel såsom bidrag till bar
nets uppehälle och uppfostran utgå nets uppehälle och uppfostran utgå
allmänt barnbidrag med 5820 kro- allmänt barnbidrag med 6600 kro
nor om året i enlighet med vad ned- nor om året i enlighet med vad ned
an närmare stadgas. an närmare stadgas.

Allmänt bambidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt bara, som icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket.

En barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Medföljande bam lill den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annal land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall under ulsändningsliden anses bosatta i Sverige. Medföljande bam till en svensk missionär eller präst, som i annal fall är anställd i utlandet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd alt vara längst tre år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

' Lagenomtryckt 1973:449.

Senaste lydelse 1986: 382. 14

Bilaga 4.2 Prop. 1988/89:150 Bilaga 4

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag

Härigenom föreskrivs all I § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En elev i grundskolan har rätt lill föriängt barnbidrag av allmänna medel med 485 kronor i månaden från och med kvartalet efler del under vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma gäller elever som deltar i motsvarande utbildning i sameskolan, en riksinternatskola eller en sådan frislående skola som avses i 9 kap. 1 eller 2§ skollagen (1985: 1100).

En elev i grundskolan har rätt lill förlängt bambidrag av allmänna medel med 550 kronor i månaden från och med kvartalet efler det under vilket eleven fyllt 16 år. Delsamma gäller elever som deltar i motsvarande utbildning i sameskolan, en riksinlernatskola eller en sådan fristående skola som avses i 9 kap. 1 eller 2§ skollagen (1985: 1100).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Senaste lydelse 1986:383.

15

Bilaga4.3 Prop. 1988/89:150
Förslag till Bilaga 4

Lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990— 1994 till försäkringen för tilläggspension'

igenom föreskrivs all det i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen (1981:691) cialavgifter nämnda avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspen-call utgöra 13,00 procent för åren 1990-1994.

Härigenom föreskrivs att det i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen (1981:691)
om socialr■•"•'■*- '--- ;<■"—♦»—* *;" <-~.„:;i..;---- c-a. -.ii-.:   

sion skall

Senaste lag i ämnet 1988: 714. 16

Bilaga 4.4 Prop. 1988/89:150
Förslag till Bilaga 4

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs all 2 kap. 1 § och 3 kap. I § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1§' En arbetsgivare skall på del avgiftsunderlag som anges i 3 — 5 §§ för varje år betala

1.      sjukförsäkringsavgift med 10,10 procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 pro-     2. folkpensionsavgift med 7,45 procent, cent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. ddpensionsavgift med 0,50 proceni,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 proceni,

6. arbetsskadeavgift med 0,90 proceni,

7. arbetsmarknadsavgift med 2,16 proceni,

8. arbetarskyddsavgift med 0,35 proceni,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,270 proceni samt

10.    lönegarantiavgift med 0,20 proceni.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast tilläggspensionsavgifl. Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

3 kap.

En försäkrad som avses i I kap. 2 § skall på del avgiftsunderlag som anges i 3 — 5 §§ för varje år betala

1.      sjukförsäkringsavgift med 9,60 procent,

2. Jblkpensionsavgift med 9,45 pro-     2. folkpensionsavgijt med 7,45 procent, cent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 proceni,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 proceni,

6. arbetsskadeavgift med 0,90 procent saml

7. arbetarskyddsavgift med 0,20 procent.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1987:266.  Senaste lydelse 1987:266.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 17

2    Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 4

Bilaga 5

Kommunikationsdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: statsrådet G. Andersson

Prop. 1988/89:150 Bilaga 5

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

Sjätte huvudtiteln

I. Transportforskning

I 4. Transportforskningsberedningen

Statsrådet Feldt har tidigare denna dag redogjort för de övergripande motiven för regeringens ställningstagande till förstärkning av samarbetet med de Europeiska Gemenskaperna (EG) på forsknings- och utbildningsområdet.

Forsknings- och utvecklings (FoU)-samarbetsprogrammet Dedicated Road Infraslruclure for Vehicle Safety in Europé (DRIVE) initierades av EG genom ell minislerbeslut den 29 juni 1988. DRIVE är ett omfattande FoU-program i samarbete med europeisk industri som löper under åren 1989—1991. Dess syfte är all genom introduktion av avancerad informationsteknologi och telekommunikation öka trafiksäkerheten, förbättra kapaciteten och effektiviteten i vägtrafiksystemet samt reducera de negativa miljöeffekterna av vägtrafiken i Europa. DRIVE är särskilt fokuserat kring frågor om infrastruktur och de statliga myndigheternas roller i utvecklingen. För deltagande forskare från EG-medlemsländer finns möjlighet att få bidrag från EG-kommissionen ur den ram på 60 milj. ECU, motsvarande ca 420 milj. kr., som ställts till förfogande för DRIVE-programmet. Icke medlemsländer får delta i olika DRIVE-projeki men forskarna från dessa länder saknar möjlighet atl få bidrag från EG-kommissionen.

Flera svenska myndigheter, bl.a. vägverket, Iransportforskningsberedningen (TFB) och styrelsen för teknisk utveckling, har funnit del lämpligt att stödja svenskt deltagande i DRIVE. Jag delar deras bedömning i denna fråga. TFB har som sektorsorgan för Iransportforskningen samordningsansvaret för svenska forskningsinsatser inom DRIVE och har avsatt särskilda resurser för att möjliggöra svenska forskares deltagande i projekt inom ramen för DRIVE-samarbelel. För insatser under budgetåret 1989/90 har TFB således avsatt 3 milj. kr. Med hänvisning till vad statsrådet Feldt tidigare anfört föreslår jag att ytterligare 1,5 milj. kr. anvisas till TFB budgetåret 1989/90 för FoU-samarbete med EG.

1    Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 5

Hemställan Prop. 1988/89: 150

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen

föreslår riksdagen

atl till Transportjbrskningsberedningen — utöver vad som föreslagits i prop. 1988/89:100 bil. 8 - för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 1500000 kr.

NorsledtsTryckeri, Stockholm 1989

Bilaga 6

_{Finansdepartementet}

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande: statsrådet Feldt och, såviti avser avsnitt 8, statsrådet Engström

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m. m. såvitt avser finansdepartementets verksamhetsområde

1 Allemanssparandet

Ll Räntan på allemanssparkonton

Mitt förslag: Räntesatsen på allemanssparkonto skall i fortsättningen beslutas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Räntan skall motsvara lägst diskontot minus tre procentenheter.

Skälen fiir mitt förslag: Statens budgetunderskott och därmed även statens lånebehov har minskat kraftigt under senare år, under åren 1987 och 1988 skedde till och med en viss amortering av statsskulden. Denna utveckling har medfört all riksgäldskonloret fått ökat utrymme att genom aktiv skuldförvaltning uppnå en effektiv fördelning mellan olika upplåningsformer. Vad gäller allemanssparkonton har riksgäldskontoret emellertid ingen kontroll över vare sig volym eller ränlesällning. Avsaknaden av denna möjlighet för riksgäldskonloret att styra upplåningen på allemanssparkonto utgör därmed elt hinder i strävan all effektivisera förvaltningen av statsskulden.

Gällande ränta på allemanssparkonto är fastställd i 9§ lagen (1983:890) om allemanssparande till all motsvara det av riksbanken fastställda diskontot.

Sedan lagen antogs har diskontots betydelse vad avser marknadsräntan reducerats. Bankernas upplåningskostnad i riksbanken är sålunda inte längre knuten lill diskontot och diskontot har numera inte heller någon central operativ funktion i riksbankens politik.

Della förhållande jämte behovet av en effektiv fördelning mellan olika statliga upplåningsformer för att uppnå en rationell förvaltning av statsskulden talar enligt min mening för att räntesatsen för allemanssparkonto i fortsättningen skall bestämmas genom föreskrifter som beslutas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Därigenom kan räntesättningen bli mera flexibel. De föreskrifter det här gäller kräver inte lagform.

Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 6

När allemanssparandel infördes ansåg jag all spararen i normalfallet borde erhålla en positiv realavkaslning på sitt sparande (prop. 1983/84:30, S.34). Jag anser atl denna princip alltjämt bör gälla som en riktlinje när räntan bestäms. I lagen bör dock fastställas en lägsta räntenivå som inte får underskridas. För att nödvändigt handlingsutrymme skall uppnås anser jag alt den lägsta räntenivån bör fastställas till diskontot minus tre procentenheter.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

1.2 Antalet andelsägare i allemansfonderna

L2.1 Bakgrund

Vissa frågor som rörde allemanssparandet och allemanssparandets utformning behandlades i propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1986/87:60). Där lämnades också en redogörelse för huvuddragen i gällande regler som jag hänvisar lill.

1 propositionen föreslog regeringen — efter en framställning från Sveriges Värdepappersfonders Förening — att högsta tillåtna antalet andelsägare i varje fond skulle höjas från 75000 till 100000. Riksdagen biföll regeringens förslag (FiU 9, rskr. 105, SFS 1987:1315). Som huvudskäl för en höjning (föreningen hade föreslagit en höjning till 150000 andelsägare) anfördes från föreningens sida atl antalet allemansfondsparare ökat kraftigt och atl kostnaderna för att starta nya fonder varit stora samtidigt som del varit svårt att rekrytera kompetenta ledamöter till de olika fondstyrelserna.

Föreningen återkommer nu i en skrivelse till regeringen i samma fråga. Föreningen anför att de tidigare framförda argumenten mot en alltför snäv andelsgräns gäller om möjligt i än högre grad i dag. Föreningen pekar på att ytterligare ett stort antal allemanssparare anslutit sig till allemansfondsparandet. Per den 31 mars 1988 fanns t.ex. 1191400 konton i s.k. allmänna allemansfonder, en ökning med närmare 300000 konton sedan september 1987. Föreningen anför vidare atl antalet fonder nu är så stort på marknaden att kravet på mångfald och valmöjligheter för spararna torde vara väl tillgodosett varför maximigränsen vad gäller antalet sparare i varje fond bör slopas helt.

1.2.2 överväganden och förslag

Mitt förslag: Gränsen för högsta tillåtna anlal andelsägare i allemansfond höjs från 100000 lill 150000.

en

Skälen för mitt förslag: Den begränsning av antalet andelsägare i varje fond som infördes vid allemanssparandets tillkomst motiverades av hänsyn till kapitalmarknadens funktionssätt och med hänvisning tlll andelsägarnas möjligheter atl utöva ett inflytande på fondernas förvaltning.

Antalet sparare i allemansfonder har nu åter nått en sådan omfattning i vissa fonder att det tak som senast saltes vid 100000 andelsägare närmar

sig. I vissa fonder har också taket nåtts och nya fonder har måst startas. Prop. 1988/89:150 Vid behandlingen av frågan om höjningen av gränsen i prop. 1987/88:60 Bilaga 6 framförde föredraganden all en fördubbling av del dåvarande taket på 75000 andelsägare framstod som alltför långtgående varför gränsen bestämdes till 100000 delägare. Med hänsyn till den ökning av antalet andelsägare som skett därefter - den 31 januari 1989 fanns 1367 600 konton - ärjag emellertid beredd all föreslå alt gränsen höjs ånyo.

Sveriges Värdepappersfonders Förening föreslår att gränsen slopas helt. I samband med den aviserade skattereformen som avses gälla fr. o. m. år 1991 kommer allemanssparandel all ses över i elt större sammanhang. I avvaktan på en sådan översyn är jag inte beredd all helt slopa en övre gräns. Gränsen bör enligt min mening lämpligen sällas vid 150000 andelsägare per fond.

1.3   Upprättat lagförslag

1 enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag lill

lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.1.

Förslaget till ändring i 11 § faller inom lagrådets område. Förslaget är emellertid sådant att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

1.4   Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

2 Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

2.1 Inledning

Allmänna pensionsfonden förvaltas av första — tredje fondstyrelsema, fjärde och femte fondstyrelsema (den femte fondstyrelsen som inrättats fr.o.m. den 1 juli 1988 har dock inte ännu påbörjat någon verksamhet) samt första — femte löntagarfondstyrelsema. Förvaltningen av fondens medel regleras i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden. Fondstyrelsernas placeringsbestämmelser har ändrats vid ett flertal tillfällen sedan de tre första fondstyrelserna inrättades år 1960, inte sällan efter framställningar från fondstyrelserna. Anledningen till dessa ändringar beror bl. a. på det ökade anspråk på god riskspridning och hög avkastning som under de senaste åren gjort sig alltmer gällande när del gäller förvaltningen av fondens medel. Även avregleringen av kapitalmarknaden och tillkomsten av nya finansiella instmment på marknaden ställer ökade krav på en anpassning av fondstyrelsemas placeringsbesläm-melser till de möjligheter som föreligger för marknadens övriga aktörer.

1 della avsnitt lar jag upp några nya och förnyade framställningar från första — tredje fondstyrelserna och ijärde fondstyrelsen om ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

2.2 Första — tredje fondstyrelsernas rätt att förvärva aktier i fastighetsbolag

2.2.1 Bakgrund

I en skrivelse från första — tredje fondstyrelserna som kom in lill finansdepartementet den 23 februari 1989 har fondstyrelserna hemställt om en ändring i reglementet for allmänna pensionsfonden i syfte att underlätta för aktieförvärv i fastighetsbolag. Skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.2. Ändringen avser all kravet på atl fondstyrelserna måste förvärva samtliga aktier i ell fastighetsbolag slopas så atl fondstyrelserna ges möjlighet lill delägande i fastighetsbolag men med ett bevarat undvikande av s.k. portföljinvesteringar.

Frågan om fondstyrelsernas möjlighet alt i placeringssyfle förvärva fastigheter och aktier i fastighetsbolag behandlades — efter en framställning från fondstyrelserna — i propositionen om ändringar i allmänna pensionsfondens reglemente (prop. 1987/88:11). Vid remissbehandlingen av framställningen framförde riksbanken vissa betänkligheter mot det framförda förslaget. 1 propositionen — som i allt väsentligt följde riksbankens linje — fastställdes som villkor för fondens innehav av ell fastighetsbolag all bolaget måste vara lill 100% ägt av de tre fondstyrelserna. Riksdagen biföll regeringens förslag i denna del (NU 1987/88:10, rskr. 111).

Fondstyrelserna anför nu i sin skrivelse att den införda begränsningen till sin verkan blivit så omfattande att den — utöver all upprätthålla en klar distinktion gentemot placeringslillgången aktier — också på ell negativt och förmodligen inte avsett vis påverkar fondens möjlighet all effektivt förvärva och förvalta fastigheter.

Riksbanken har yttrat sig över fondstyrelsernas skrivelse.

2.2.2 överväganden och förslag

Mitt förslag: Kravet på all fondstyrelserna måste förvärva samtliga aktier i ell fastighetsbolag slopas.

Fondstyrelsernas förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Riksbankens yttrande: Riksbanken har — under de förulsällningar som fondstyrelserna angett — ingen erinran mol förslaget.

Skälen för mitt förslag: När möjligheten för fondstyrelserna att förvärva aktier i fastighetsbolag infördes och samtidigt kravet att förvärvet skulle avse samtliga aktier i ett bolag uppställdes, var avsikten med detta krav främst att fondstyrelserna skulle tillförsäkras möjligheten att ensamma bestämma inriktningen på elt fastighetsbolags verksamhet. De nackdelar som fondstyrelserna — mot bakgrund av vunna erfarenheter — pekat på

med nuvarande utformning av reglementet anser jag dock ha sådan tyngd    Prop. 1988/89: 150
all en ändring bör göras i reglementet. Bilaga 6

Fondstyrelserna har anfört att en lägre ägarandel i ett fastighetsbolag än 100% mycket väl går all förena med kraven på Iångsiktighet och ägarenga-gemang. Enligt fondstyrelserna är del inte meningsfullt att precisera en bestämd gräns för styrelsernas engagemang utan det är bättre atl se till syftet med förvärvet och fondens faktiska ställning som aktiv ägare. Jag har ingen erinran mot fondstyrelsernas bedömning i denna del. Som fondstyrelserna också uttalat bör elt förvärv få ske endast i renodlade fastighetsbolag. Jag vill särskilt markera all aktieinnehavet skall syfta lill en långsiktig placering och innebära elt ägarengagemang. Någon öppning mol portföljinvesleringar kan således inte accepteras. Utifrån dessa utgångspunkter får en bedömning av fondens syfte med förvärvet och fondens faktiska ställning som aktiv ägare göras. Som fondstyrelserna också anfört har såväl regering som riksdag möjlighet all kontinuerligt utvärdera fondstyrelsernas engagemang.

2.3 Fjärde fondstyrelsens rätt att förvärva aktier i bank- och försäkringsbolag samt utvidgade möjligheter att förvärva utländska aktier

2.3.1 Bakgrund

1 en skrivelse som kom in lill finansdepartementet den 6 mars 1989 har fjärde fondstyrelsen hemställt om ändringar i allmänna pensionsfondens reglemente för att möjliggöra aktieförvärv i bank- och försäkringsbolag saml att fondstyrelsen ges en väsentligt utökad möjlighet all placera i utländska aktier och i andelar i utländska aktiefonder. Fondstyrelsens skrivelse bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 6.3. Som skäl för att upphäva förbudet för fondstyrelsen alt förvärva aktier i bank- och försäkringsbolag anför fondstyrelsen att förhållandena på den svenska aktiemarknaden är annorlunda i dag än när fondstyrelsen tillskapades år 1974. Med hänvisning lill alt valutareslriktionerna i fråga om utländska portföljinvesteringar slopats föreslår fondstyrelsen vidare att den — för att anpassa placeringsbeslämmelserna lill vad som gäller för övriga institutionella placerare — ges en väsentligt utökad möjlighet att placera i såväl utländska aktier som andelar i utländska aktiefonder.

När fjärde fondstyrelsen tillskapades undantogs i reglementet för fondstyrelsen placeringar i penningförvaltande institut som försäkringsbolag och bankaktiebolag. Undanlaget hade samband med all reformens syfte var atl förse näringslivet och då främst industrin med riskvilligt kapilal (prop. 1973:97, s. 39).

Genom en ändring i allmänna pensionsfondens reglemente i samband med all löntagarfonderna infördes fick fjärde fondstyrelsen möjlighet atl placera en proceni av de tillgångar som fondstyrelsen förvallar i utländska aktier.

Frågan om en utvidgad rätt all förvärva aktier i utländska aktiebolag behandlades i prop. 1987/88:11 efter en framställning från fondstyrelsen.

Föredraganden anförde då — med hänvisning till att syftet med fjärde fondstyrelsens verksamhet var atl stödja svenskt näringsliv med riskkapital — all vad styrelsen anfört lill stöd för sin begäran enligt hans mening inte utgjorde tillräckliga skäl för all föreslå en förändring.

Fondstyrelsens nu aktuella skrivelse har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning över remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 6.4.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

2.3.2 överväganden och förslag

Mitt förslag: Förbudet för Ijärde och femte fondstyrelserna atl förvärva aktier i bank- och försäkringsbolag tas bort.

Fjärde och femte fondstyrelserna ges räll all av de medel som respektive styrelse förvallar placera tio procent i utländska aktier och andelar i utländska aktiefonder.

Fjärde fondstyrelsens förslag: Överensstämmer med mitt förslag förutom alt fondstyrelsen vill hålla frågan om en begränsning av rätten all förvärva utländska aktier öppen.

Remissinstanserna: Den övervägande andelen remissinstanser tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran; Bankföreningen dock med vissa inskränkningar. SAF och Industriförbundet ställer sig dock helt avvisande till förslagen.

Riksbanken anser atl frågan om utländska portföljplaceringar för fondstyrelserna bör bli föremål för ytterligare beredning, men tillstyrker — i avvaktan på en samlad översyn av fondreglementel — atl ramen för Ijärde fondstyrelsens innehav av utländska aktier vidgas. Bankinspektionen, TCO och LO anser all fondstyrelsens räll att förvärva utländska aktier — trots atl en utvidgning bör ske — alltjämt bör begränsas genom en uttrycklig ram.

Skälen för mitt förslag: Det förbud för fjärde fondstyrelsen ätt förvärva aktier i försäkringsbolag och bankaktiebolag som funnits sedan fondstyrelsen bildades år 1974 var ursprungligen motivettat av all dess huvudsakliga syfte var atl främst förse den svenska industrin med riskvilligt kapilal. Della syfte gör sig enligt min mening inte lika starkt gällande i dag. Som fondstyrelsen anför i sin skrivelse är närnligen förhållandena på den svenska aktiemarknaden numera aniiorlunda.'Omsättningen på fondbörsen överstiger 100 miljarder kronor per år och emissionsvolymerna ligger mellan 3 och 5 miljarder kronor per år; Näringslivels tillgång lill riskkapital är därför en helt annan i dag än vid millen av sjuttiotalet. Om fjärde fondstyrelsen får räll alt förvärva aktier i försäkringsbolag och bankaktiebolag skulle della — som fondstyrelsen framför — kunna bidra till eri väl fungerande kapitalmarknad lill gagn för näringslivefs utveckling. Fondstyrelsen får därutöver möjlighet till — förutom att långsiktigt erhålla en bättre avkastning på förvallade medel — en ytterligare riskspridning i portföljförvaltningen. De skäl som ursprungligen anfördes för begräns-

ningarna i fjärde fondstyrelsens placeringsregler har i dag inte samma    Prop. 1988/89:150 bärkraft som när de infördes. Fjärde fondstyrelsen är också såvitt är mig    Bilaga 6 bekant den enda institutionella placeraren av betydenhet som har ett sådant förbud. Mot denna bakgmnd anser jag att förbudet bör upphävas.

Bankföreningen har inte något att erinra mot alt den nuvarande begränsningen för fjärde fondstyrelsen alt förvärva aktier i bank- och försäkringsbolag tas bort. En förutsättning för en sådan ändring måste dock enligt Bankföreningen vara alt AP-fonden vid utövande av sin rösträtt i ell enskilt bank- eller försäkringsaktiebolag skall betraktas som en ägare varför nuvarande bestämmelser i bank- och försäkringslagstiftningama om fondstyrelsernas särbehandling i detta avseende bör ändras. I vart fall bör, med hänsyn till det inflytande som det allmänna redan har i ett bankaktiebolag, AP-fondens reglemente ändras på så sätt att AP-fondens samlade aktieinnehav i ett bankaktiebolag alltjämt inte får uppgå till 30% eller mer av samtliga aktier i bolaget, eller, om aktierna har olika röstvärde, att röstetalet för aktierna inte får uppgå till 30% eller mer av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

För AP-fondens innehav av aktier i aktiebolag gäller i dag att fjärde och femte fondstyrelserna saml löntagarfondstyrelsema tillsammans inte kan förvärva så många vid fondbörsen inregistrerade aktier i ett bolag att dessa uppgår till 50% eller mer av samtliga aktier i bolaget eller, om aktierna har olika röstvärde, atl röstetalet för aktierna uppgår till 50% eller mer av röstetalet för samtliga aktier.

I 9 kap 3§ aktiebolagslagen (1975:1385) regleras fondstyrelsernas deltagande som aktieägare vid bolagsstämma. Samma reglering finns för övrigt — som Bankföreningen också påtalat — i bankaktiebolags- och försäkringsrörelselagstiftningarna.

Något skäl att särreglera fondstyrelsernas aktieinnehav i bank- och försäkringsaktiebolag jämfört med innehav i andra aktiebolag finns enligt min mening inte. Att banker och försäkringsbolag i flera avseenden regleras mer ingående än andra aktiebolag ändrar inte denna bild. Samma regler bör därför gälla för fjärde och femte fondstyrelsernas aktieinnehav oavsett i vilket slag av bolag som det är fråga om.

Den ökade möjligheten för svenska institutionella placerare all — sedan valulareslriklionerna slopats beträffande köp av utländska aktier — placera förvallade medel utomlands bör enligt min mening tas till vara. Rätt utnyttjat innebär della vidgade möjligheter till eflTektivitet och riskspridning. Särskilt värdefull bör utvidgningen vara för de placerare som på grund av sin storlek eller sina placeringsbestämmelser är begränsade i möjligheterna att uppträda på den svenska marknaden utan alt riskera atl marknaden påverkas på ell inte önskvärt sätt. En vidgad möjlighet att placera medel på de utländska marknaderna ger också utrymme för ett breddat kunnande om de olika marknadernas funktionssätt; ett kunnande som det enligt min mening är nödvändigt att ta till vara i dén alltmer internationaliserade kapitalmarknaden.

Mot denna bakgrund anser jag att fjärde fondstyrelsen bör ges utvidgade
möjligheter atl placera förvaltade medel i utländska aktier. Fondstyrelsen
bör också ges möjlighet att förvärva andelar i utländska aktiefonder. '7

Någon principiell skillnad mellan aktier och andelar i sådana fonder finns inte enligt min mening i della sammanhang.

Mol bakgrund av det huvudsyfte som ligger lill grund för fjärde fondstyrelsens verksamhet bör fortfarande en övre gräns för utländska placeringar vidhållas. Den bör enligt min mening lämpligen sättas till tio procent av värdet av de medel som styrelsen förvaltar. Enligt bokslutet för år 1988 uppgick fjärde fondstyrelsens fondkapital till i det närmaste 8 miljarder kronor. Fondkapitalet beräknas enligt 16§ AP-fondens reglemente efler anskaffningskostnaden. Ramen för utländska placeringar skulle alltså motsvara 800 milj. kr. Fondstyrelsen vill för egen del hålla frågan om en beloppsbegränsning öppen men pekar på att styrelsen kommer alt föra en restriktiv och försiktig placeringspolilik. Även med den begränsning som jag föreslår anser jag självfallet alt fondstyrelsens placeringspolitik skall präglas av försiktighet på detta område.

De ändringar beträffande fjärde fondstyrelsen som jag förordat i del föregående avses också gälla för femte fondstyrelsen när den startar sin verksamhet.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

2.4   Upprättat lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättals förslag till

lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.5.

2.5 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen all anta lagförslaget.

3 Mervärdeskatt

Mitt förslag: Mervärdeskatten höjs under en begränsad lid från 19 111121%.

Skälen för mitt förslag: Mervärdeskatt tas ut enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt (omtryckt 1979:304, ändrad senast 1988:1152). Skatten tas ul vid omsättning inom landet av skallepliktiga varor och Ijänsler och dessutom vid import av skattepliktiga varor.

Skatten las för närvarande ul med 19% av beskattningsvärdet. Denna skattesats har tillämpats sedan den 1 januari 1983. 1 beskattningsvärdet inräknas fömtom vederlaget för varan eller tjänsten även mervärdeskatt och annan statlig skatt eller avgift. Del innebär alt nu gällande mervärde-skattesats motsvarar ell pålägg på priset före skatt om 23,46%.

I vissa fall tillämpas dock reduceringsregler som innebär all den effektiva skattesatsen blir lägre. För hotell- och serveringstjänster samt för byggnadsentreprenader och omsättning av monleringsfärdiga hus tillämpas en 60-procenlsregel som innebär att skallen motsvarar 11,4% eller, uttryckt

som pålägg på priset före skatt, 12,87%. För vissa anläggningsarbeten    Prop. 1988/89:150 m. m. tillämpas en 20-procenlsregel som innebär att skatten motsvarar    Bilaga 6 3,8% eller, uttryckt som pålägg på priset före skalt, 3,95%.

Med hänvisning till vad som anförts tidigare i denna proposition förordar jag atl skattesatsen höjs från 19% till 21 %. Detta innebär att skatten och skattepålägget på priset före skalt blir följande:

skattesats skattepålägg

Oreducerad skatt 21% 26,58%

60-procentsregeln 12,6% 14,42%

20-procentsregeln 4,2% 4,38%

Höjningen av mervärdeskatten från 19% lill 21% skall vara begränsad lill liden den 1 juli 1989-den 31 december 1990. Skattskyldighet till mervärdeskall inträder när en vara levereras, en tjänst tillhandahålls eller ett uttag görs. Om betalning för en beställd vara eller tjänst tas emot dessförinnan inträder skattskyldigheten när betalningen inflyter. Dessa bestämmelser innebär att några särskilda övergångsregler inför skattesats-ändringarna inte erfordras. Med hänsyn till att höjningen av mervärdeskallen endast är tillfällig bör denna regleras i en särskild lag, lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten.

Den nu förordade höjningen av skattesatsen innebär alt konsumtionen minskar. Till följd härav beräknarjag att intäkterna på statsbudgeten ökar med ca 11 miljarder kr. för helt år räknat.

3.1    Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.6.

Förslaget är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför inte inhämtas.

3.2    Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

4 Dryckesskatt

Skatten på drycker utgår enligt lagen (1977:306) om dryckesskatt (omtryckt 1984:158, ändrad senast 1988:114). Skatten på spritdrycker och vin utgår med en gmndavgift och en procenlavgifl, som beräknas på detalj-handelsprisel, exkl. mervärdeskatt. På vin med en alkoholhall av högst 7 volymprocent utgår dock ingen procentavgift. Skatten för sådant vin tas ut som en grundavgift per liter på samma sätt som för malt- och läskedrycker. Skatterna på spritdrycker och starköl höjdes senast den 6 april 1988 och på starkvin och lättvin den 1 januari 1987. Den 6 april 1988 infördes en

lägre skatt på lättvin vars alkoholhall ej överstiger 7 volymprocent. Samtidigt avskaffades skatten på lättöl. Skatten på läskedrycker har varit oförändrad sedan den I maj 1982 och på öl sedan den 1 januari 1983.

För närvarande gäller följande skattesatser. Procentavgiften för spritdrycker är 60% och för viner 39%. Grundavgiften är för spritdrycker 1 kr. 17 öre för varje volymprocent alkohol och liter, för starkvin 17 kr. 50 öre per liter och för lällvin med en alkoholhalt överstigande 7 volymprocent 7 kr. per liter. Skatten på vin med en högsta alkoholhalt på 7 volymprocent är totalt 9 kr. 50 öre per liter.

För maltdryckema utgår endast en gmndavgift med visst belopp per liter. Den senaste skattehöjningen har lett till att skatten på starköl numera är 9 kr. 50 öre per liter och på öl 2 kr. 20 öre per liter. Lättölet är som tidigare nämnts numera inte beskattat. Skatten på läskedrycker utgår med 40 öre per liter för kolsyrade drycker och med 20 öre per liter för övriga läskedrycker.

Statistiken över alkoholförsäljningen för år 1988 visar på en fortsall minskad sprildrycksförsäljning. Minskningen var 2,8% jämfört med motsvarande tid under föregående år. Vinförsäljningen ökade däremot under motsvarande period med 3,0%. Ökningen för lältvinet var 3,4% medan starkvinet minskade med 1,2%. Försäljningen av starköl och öl (klass II) ökade med 12,6% resp. 7,3% under år 1988 jämfört med år 1987. Totalt har försäljningen av alkoholdrycker ökat med 2,8% under året.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Höjd skatt

Mitt förslag: Skatten på spritdrycker, vin och starköl höjs så att prisei på dessa varor stiger med ca 5 %.

Skälen för mitt förslag: Genom 1977 års alkoholpoliliska beslut slogs fast att skatteinstrumenlel skall användas som ett aktivt alkoholpolitiskl instrument. Priserna skall vara höga och följa den allmänna prisutvecklingen. För atl motverka hamslring och undvika andra alkoholpolitiska olägenheter är del vidare önskvärt att prisändringama görs relativt ofta. Skatterna på spritdrycker och starköl höjdes senast den 6 april 1988. Höjningen innebar all spritdryckernas pris anpassades till konsumentprisutvecklingen för andra varor. Både starkvin och lällvin följde denna utveckling mer än väl. Någon skallehöjning var därför inte nödvändig på vin. Trots att starkölet också följde prisutvecklingen föreslogs med hänvisning till att starkölet särskilt attraherar ungdomen en skaltehöjning som skulle ge en ca 10%-ig prishöjning. Riksdagen godtog regeringens förslag. (Prop. 1987/88:91, SkU 22, rskr. 158.)

Konsumentprisindex har under perioden maj 1977 —mars 1989 stigit med drygt 153%, Priset på spritdrycker har under motsvarande tid stigit med drygt 151 %, slarkvin med 141 %, lällvin med drygt 164% och starköl med drygt 211 %. Trots en allmän prishöjning på alkoholdryckema den 30 mars 1989 släpar alltså priset på spritdrycker och starkvin efler den allmänna konsumentprisutvecklingen.

10

Som framgått av det föregående har försäljningen av alkoholdrycker Prop. 1988/89:150 stigit under år 1988. Detta bör särskilt noteras mot bakgrund av regering- Bilaga 6 ens och riksdagens tidigare ställningstagande om alkoholkonsumtionens utveckling. Trots att alkoholkonsumtionen sedan 1977 har sjunkit väsentligt ligger den på en hög nivå. Stora ansträngningar måste göras för all WHO-målet om en väsentlig sänkning av alkoholkonsumtionen skall kunna uppnås lill sekelskiftet. Det är glädjande alt den nedåtgående trenden för spritdryckerna kvarstår. Myckel oroande är dock den kraftiga volymökningen för starkölet som i stor utsträckning konsumeras av ungdomar. Trots skattehöjningen i fjolvåras har starkölet en fortsalt stigande försäljning. Starkölels andel av lolalförsäljningen ökar för varje år. Även vinet visar, efter all under några år ha haft en långsamt ökande trend, en något större ökning under år 1988 jämfört med motsvarande tid 1987.

Del är mot den nu beskrivna utvecklingen synnerligen angeläget att en skattehöjning genomförs snarast. Utgångspunkten för skallehöjningen bör som tidigare vara en anpassning av skallen så all priserna på alkoholdryckerna i vart fall följer den allmänna prisutvecklingen. För atl motverka den uppåtgående trenden bör skallen på samtliga alkoholdrycker generellt höjas så att priset stiger med ca 5%. För att främja en övergång till alkoholsvagare drycker bör skatten på öl inte höjas.

Den nu avsedda prishöjningen bör åstadkommas genom all gmndavgiften höjs. Grundavgiften på spritdrycker bör höjas till 1 kr. 24 öre per liter och volymprocent alkohol, på starkvin lill 19 kr. 25 öre per liter, på lällvin med alkoholhalt överstigande 7% lill 7 kr. 70 öre per liter. Skatten på starköl och på lällvin med en alkoholhall understigande 7% bör höjas lill 10 kr. 35 öre per liter.

De nu förordade skattehöjningarna innebär att priset på spritdrycker stiger med 7 —8 kr., på starkvin med 3 —4 kr. och på lättvin med 1—2 kr., allt räknat per helbutelj och starkölet med ca 1 kr. 20 öre per liter.

Med hänsyn lill att skalteändringarna påverkar försäljningsvolymen anser jag del befogal alt räkna med atl höjningen ger en ökning av skattein-läklerna med endast 200 milj. kr. för helt år räknat.

De nya skattesatserna bör träda i kraft så snart som möjligt. Detta kan ske den 9 juni 1989.

4.1 Upprättat lagförslag

I enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt.

Förslagen bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 6.7.

De föreslagna ändringarna är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför inte inhämtas.

4.2 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget. ''

5 Tobaksskatt

Mitt förslag: Skatten på cigarretter höjs med 5 öre/st, på röktobak med 15 kr. per kg och på snus med 3 kr. per kg.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1961:394) om tobaksskatt (omtryckt 1984:155, ändrad senast 1988:353) utgår skatt på cigarrer, cigaril-ler, cigarretter, rök- och tuggtobak samt snus. Skatten utgår som en vikt-skall i fråga om tobak och snus och som en styckeskatt i fråga om cigarrer, cigariller och cigarretter. Skallesatserna höjdes senast den 6 juni 1988. Priset på lobaksvaror bör i stort följa konsumentprisutvecklingen på varor och tjänster i allmänhet. Jag anser det lämpligt atl skallen på lobaksvaror höjs nu.

Cigarrer och cigariller har under en lång följd av år varit utsatta för kraftiga prishöjningar och en alltmer minskad efterfrågan. Skallen på dessa varor bör därför inte höjas.

Skatten på cigarretter bör höjas med 5 öre per styck, vilket innebär att priset stiger med ca 10%. Skatten för de minsta cigarretterna skulle då öka från 39 till 44 öre per styck.

En motsvarande höjning av skallen på röktobak, tuggtobak och snus bör också göras. Skatten på röktobak bör därför höjas från 140 till 155 kr., skallen på luggtobak från 45 till 50 kr. och skatten på snus från 25 till 28 kr., allt beräknat per kg.

Höjningen av tobaksskatten beräknas vid en oförändrad konsumtion leda lill merinläkter för statsverket på ca 600 milj. kr. Till följd av en förväntad konsumtionsminskning beräknarjag nettoeffekten till 500 milj. kr. för helt år räknat.

De nya skattesatserna för tobaksvaror bör träda i kraft så snart som möjligt. Delta kan ske den 9 juni 1989.

5.1 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt. Förslagen bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 6.8 De föreslagna ändringarna är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför inte inhämtas.

5.2 Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen alt anta lagförslaget.

12

6 Schablontullen på alkoholdrycker och tobak

Miff forslag: Schablontullen på alkoholdrycker och tobaksprodukter höjs i samma mån som skallen på de enskilda produkterna.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Skälen för mitt förslag: I samband med tidigare höjningar av skatterna på alkoholdrycker och tobaksprodukler har en motsvarande höjning också gjorts av den s.k. schablonlullen som tas ut för dessa varor vid bl.a. resandes införsel. Efler samråd med statsrådet Gradin förordar jag att så sker även denna gång. Även denna ändring bör träda i kraft den 9 juni 1989.

6.1   Upprättat lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lulltaxelagen (1987:1068).

Förslaget har upprättats i samråd med statsrådet Gradin.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.9.

Den föreslagna ändringen är av sådan beskaffenhet all lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför inte inhämtas.

6.2   Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

7 Den kommunala ekonomin inför år 1990

I årets finansplan redovisade jag min avsikt all efler ylleriigare beredning av de kommunalekonomiska frågorna återkomma i 1989 års komplelteringsproposilion till de åtgärder som erfordras för atl få till stånd en balanserad utveckling i den kommunala sektorn. Efter överläggningar med företrädare för kommuner och landstingskommuner avser jag nu atl närmare redovisa mina överväganden och förslag i fråga om den kommunala ekonomin infor 1990.

7.1 Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn

Kommunsektorn beräknas, under nuvarande förutsättningar, få en betydligt bäUre finansiell situation år 1990 än under slutet av 1980-lalel. Orsaken till deUa är atl inkomsterna ökar snabbare än utgifterna. Vid en låg kostnadsutveckling och en inkomstutveckling om drygt 8%, samtidigt som volymutvecklingen begränsas lill 1 %, kommer del finansiella sparandel au förbättras med ca 9 miljarder kr. i förhållande till 1989.

13

Kalkyler som lagils fram i samarbete med de båda kommunförbunden Prop. 1988/89:150 visar prognoser för den finansiella utvecklingen i kommunsektorn åren Bilaga 6 1990 och 1991.1 ett alternativ har förutsatts en kommunal konsumtions-ökning om 1 % åren 1990 resp. 1991. Finansiellt sparande är det begrepp som i nationalräkenskaperna används för att beteckna skillnaden mellan löpande inkomster och utgifler, exkl. upplåning och amortering under elt visst år. Enligt dessa beräkningar som bygger på en måttlig pris- och löneutveckling (4%) begränsas del negativa finansiella sparandet 1990 till ca 1 miljard kr. och 1991 blir del ett finansiellt sparandeöverskott med ca 10 miljarder kr. Vid högre pris-, löne- och volymökning visar beräkningarna en betydligt ogynnsammare finansiell utveckling. Som exempel kan nämnas att 1% högre volymutveckling år 1990 försämrar det finansiella sparandel med ca 2 miljarder kr. och 1 % högre löneutveckling, med åtföljande prisökning, ger ungefär lika stor försämring. Den finansiella situationen i kommunsektorn är således i hög grad beroende av hur löner och volymer utvecklas.

Den kommunala konsumtionen har under huvuddelen av 1980-lalet haft en genomsnittlig årlig tillväxt på ca 2%. Endast under två år var tillväxten lägre, nämligen åren 1986 och 1988 då den var 0,8% resp. 1,8%. Tillväxten har framför allt skett inom områden som har givits hög prioritet av statsmakterna, dvs barn och äldreomsorg. En så hög volymtillväxt inom den kommunala sektorn är inte på längre sikt förenlig med en balanserad utveckling av samhällsekonomin. Statsmakterna har vid flera tillfällen de senaste åren uttalat att tillväxten i den kommunala konsumtionen bör begränsas till 1 % per år. Den tilltagande brislen på arbetskraft begränsar kommunernas möjligheter att expandera. Del är inte acceptabelt atl kommunsektorn använder sina inkomstökningar till att tillgodose behovet av personal genom all locka med stora nominella lönepåslag. För kommunerna är del istället viktigt att tillvarata de befintliga personalresurserna och nedbringa personalomsättningen. Utbyggnaden av prioriterade områden måste ske genom omprövningar och omfördelningar av befintlig verksamhet.

Den kommunala verksamheten slår inför stora och omvälvande förändringar inom de närmaste åren. För äldreomsorgen övervägs en strukturell förändring så att endast en huvudman blir ansvarig för all omsorg om och långvarig vård av äldre. Barnomsorgen skall enligt uppställda mål vara fullt utbyggd under 1991. Inom skolans område bör kommunerna få ell ökat driftansvar. Vidare bör ansvar och befogenheter decentraliseras. En ny lönebildningsmodell har börjat tillämpas som medför atl de lokala löneavtalen spelar en större roll för den totala löneutvecklingen och lönestrukturen. Allt detta ställer stora krav på kommunerna all inom tillgängliga ekonomiska ramar effektivisera verksamheterna.

Ett exempel på möjligheter all genom effektiviseringar begränsa volym
ökningarna lämnas i ESO-rapporten "Effektiv realkapitalanvändning". 1
denna rapport rekommenderas kommunerna att göra en systematisk ge
nomgång av sina realtillgångar. Ofta finns del tillgångar som inte används
idag och troligen inte kommer att användas i framtiden. En avyttring av
sådant realkapital bör kunna frigöra väsentliga resurser. Detta är en av 14

slutsatserna i rapporten. Dessutom kan realkapitalet utnyttjas bättre med   Prop. 1988/89: 150
en utvecklad ekonomistyrning. Bilaga 6

Del är också viktigt att staten visar slor återhållsamhet med att ställa krav på ny verksamhet i kommuner och landsting och istället vidtar åtgärder som gor det möjligt för dessa alt bättre utnyttja de befintliga resurserna. Mindre av detaljstyrning och mer av resultatstyrning, där krav på uppföljning och utvärdering får en betydligt större vikt, bör prägla statens agerande.

De förhållanden som råder i storstadsregionerna är i flera avseenden speciella. Svårigheten att rekrytera arbetskraft till vård- och omsorgssek-lorn är större än på andra håll. Dessa förhållanden kan kräva särskild uppmärksamhet. De generella åtgärder för all dämpa överhettningen i ekonomin som jag tidigare idag föreslagit bör på olika sätt underlätta för kommuner och landsting i storstadsregionerna att bedriva sin verksamhet. Bl.a. bör rekryteringen av arbetskraft tifl angelägna områden underiättas.

Sammanfattningsvis kan konstateras alv den finansiella situationen i kommunsektorn är god under fömtsättning av en låg stabil pris- och löneutveckling. Min bedömning är dock att variationerna mellan kommunerna fortfarande är stora. De stora skillnaderna i utdebitering kvarstår i stort sett, trots flera åtgärder för alt minska spridningen av skattesatserna.

Jag har tidigare idag föreslagit generella åtgärder för att dämpa överhettningen i ekonomin för atl därigenom få ned pris- och löneökningstaklen. Dessa åtgärder får effekter även för den kommunala ekonomin. Jag föreslår därför inga ytteriigare generella indragningar från kommunerna. Utgångspunkten för de åtgärder jag i del följande kommer att redovisa är att en del av de kommunala inkomstökningarna skall fördelas om för atl göra det möjligt för högskallekommunerna atl sänka skatten och för övriga atl behålla en oförändrad utdebitering. Inför 1990 bedömer jag det som mycket angeläget att motverka kommunala skattehöjningar och samtidigt begränsa konsumtionsökningen. Den kommunala konsumtionen bör inte öka med mer än 1 % per år under de närmaste åren.

Åtgärderna bör vidare underlätta för kommunerna att klara utbyggnaden av framförallt barnomsorgen.

Jag avser i det följande att föreslå ändringar i sättet att beräkna skalteutjämningsavgiften. Samtidigt föreslår jag atl avgiften höjs, dels för att neutralisera kosinadsaulomatiken i skatteuljämningssystemet, dels för att delvis finansiera stalsbidragsökningen lill barnomsorgen. Jag kommer vidare att föreslå att den särskilda skalteutjämningsavgiften vidgas lill att omfatta fler kommuner. Några primärkommuner och landsting har i olika sammanhang framfört till regeringen atl ekonomin inte tål ytteriigare ingrepp eller all behov av tillskott för att undvika skattehöjningar är nödvändiga. Jag bedömer att dessa kommuner genom föreslagna åtgärder i allt väsentligt blir tillgodosedda.

15

7.2 Skatteutjämningssystemet Prop. 1988/89:150

Bilaga 6 Systemet för kommunal skalleutjämning ändrades fr.o.m. 1989. Andringen innebär att man inom en i stort sett oförändrad ram får en kraftig utjämningseffekt på skallesatserna och en mer påtaglig regionalpolitisk inriktning. Medlen fördelas om så att en större andel ges lill kommuner och landsting i de norra delarna av landet. Till de kommuner och landsting som drabbas särskilt hårt av ändringarna utgår en kompensation under första året för den bidragsminskning som överstiger 0:50 kr/skr. Del betyder att effekterna av det reformerade skatteutjämningsbidraget slår igenom fullt först fr.o. m. 1990.

7.2.1 Allmän skatteutjämningsavgift

I syfte atl neutralisera den automatiska ökningen av kostnaderna för skatteutjämningsbidraget beslöt riksdagen (prop. 1984/85:150 bil.l, FiU 29, rskr. 406, SFS 1985:533) att kommuner och landsting skulle eriägga en skatteutjämningsavgift, beräknad på det totala skalleunderlaget med 0:14 kr./skr. Med totalt skatteunderlag avses summan av del egna taxerade skalteunderiaget och tillskott av skatteunderlag enligt skatteutjämnings-lagen. Denna avgift har av samma skäl höjts med 0:10 kr./skr. för vardera åren 1987 och 1988. Fr.o.m. 1987 höjdes dessutom skalteutjämningsavgiften med 0:13 kr./skr. för kommunerna för atl ersätta en utebliven besparing på utbildningsbidragen.

Jag föreslår nu all man övergår lill all beräkna skatteutjämningsavgiften på enbart det egna skatteunderlaget. Mitt motiv för detta är alt den i skatteutjämningssystemet avsedda utjämningseffekten får full genomslagskraft först när inte effekten av del garanterade tillskottet av skatteunderlag reduceras till följd av uttag av skatteutjämningsavgift på delta underlag. Förslaget gynnar sålunda kommuner och landsting med låg skattekraft. De kommuner som idag har den högsta garanterade skattekraften, vinner på förslaget motsvarande knappt 0:40 kr./skr. För de kommuner som inte får skatteutjämningsbidrag höjs avgiften motsvarande 0:05 kr./skr.

Mitt förslag innebär atl avgiften, för att inkomsterna skall uppgå lill oförändrat belopp, höjs med 0:05 kr./skr. för kommunerna och 0:04 kr./skr. för landstingen. Avgiften på tillskottet av skatteunderlag bortfaller därmed.

Genom kopplingen lill medelskallekraften följer skatteuljämningsbidragen automatiskt skatteunderiagets förändringar. Bidragets storlek styrs på detta sätt av förändringar i främst lönesumman två år tidigare. Den allmänna skatteutjämningsavgifien las som jag nämnde tidigare ut för att neutralisera ökningen av bidraget. Ökningen mellan åren 1989 och 1990 är beräknad till ca 875 miljoner kr. netto. Del ordinarie skatteutjämningsbidraget beräknas öka med 1 350 milj. kr. och skalteuljämningsavgifterna ökar med sammanlagt ca 475 milj. kr.

För 1990 föreslår jag att den allmänna skalteutjämningsavgiften höjs
med 0:08 kr./skr. för alt neutralisera ökningen av kostnaderna i skatte
utjämningssystemet mellan 1989 och 1990. Avgiften beräknas därmed 15
inbringa totalt ca 5,6 miljarder kr. 1990.

Statsrådet Lindqvist kommer senare idag att föreslå en kraftig höjning    Prop. 1988/89:150 av statsbidraget till barnomsorgen. För all delvis finansiera denna satsning    Bilaga 6 på barnomsorgen föreslår jag all den allmänna skalteutjämningsavgiften för kommunema höjs med ylleriigare 0:09 kr./skr. 1 denna fråga har jag samrått med statsrådet Lindqvist.

Avgiften kommer, efler föreslagna förändringar, att fr. o. m. 1990 uppgå till 0:69 kr./skr för kommunerna och lill 0:46 kr./skr. för landstingskommunerna.

7.2.2 Särskild skatteutjämningsavgift

Avsikten med skatteuljämningssystemet är all utjämna de ekonomiska förutsättningarna för kommunerna och därmed på sikt också utjämna skattesatserna. Om de kommuner som har hög skattekraft inte kan påverkas genom bidragssystemet kommer skillnaderna i skallesals alt beslå. Dessa skillnader är för närvarande betydande. Delta framgår av följande redovisning av skattekraft och skattesats för kommuner "inom" resp. "utom" skatteuljämningssystemet. Bidragen är inte viktade med hänsyn lill storieken på kommuner.

Skattekraft Skattesats

i % av medel kr./skr.

skattekraften

Kommuner med skatteutjämningsbidrag 87,8 16:68

Kommuner utan skatteutjämningsbidrag 110,9 15:12

Fr.o.m. 1986 tas den särskilda avgiften ut av kommuner med mycket hög skattekraft. Denna avgift som är progressiv ändrades senast för år 1989. För närvarande är sex kommuner med en skattekraft över 125% av medelskattekraften skyldiga att erlägga avgift.

Befolkningens sammansättning har stor betydelse för kostnaderna för många verksamheter i kommunerna. I skalleutjämningssystemet får kommunerna avdrag resp. tillägg beroende på om dess ålderssammansättning är gynnsam eller ej. Summan av alla tillägg skall motsvaras av samtliga avdrag. 1 praktiken uppnås inte denna utjämning då inte alla kommuner ingår i bidragssystemet. Kommuner med hög skattekraft har i regel också en gynnsam ålderssimktur. Det betyder att om de hade varit med i systemet för skatteutjämningsbidrag, skulle de fåll ett avdrag för den gynnsamma åldersstmkiuren som år 1989 motsvarar drygt 500 milj. kr.

Jag föreslår därför all den särskilda avgiften fr.o.m. år 1990 skafl omfatta alla kommuner med ett skalleunderlag som överstiger medelskattekraften. Avgiften bör tas ul på den del av del egna skatteunderlaget som överstiger 100% av medelskattekraften, dock inte för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunen garanterade skatteunderlaget enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag. Avgiften föreslås utformas enligt följande uppställning.

17 2   Riksdagen 1988/89 I samt Nr 150. Bilaga 6

Skattekraften	%	Avgiften per skattekrona
av medelskattekraften		i intervallet
100-109.99		1:-
110-119.99		2	—
120-124,99		3	—
125-129.99		4	—
130-134,99		6	—
135-139,99		8	—
140-144,99		10	_
145-149.99		12	_
150-		14

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Av landstingskommunerna är det endast Stockholms läns landsting som har en skattekraft som överstiger 100% av medelskallekraften. Det betyder att endast detta landsting skulle få erlägga avgift med föreslagna förändringar. Stockholms läns landsting finansierar ett inomregionall skatteutjämningssystem som f n kostar drygt 450 milj. kr. Mot denna bakgrund föreslår jag att den särskilda skatteutjämnningsavgiflen tills vidare inie las ul av landslingen och inte heller av de kommuner som fullgör landstingsfunktioner.

Om förslaget hade tillämpats för 1989 hade 38 av de 45 kommuner som inte erhåller skatteutjämningsbidrag omfattats av den särskilda skalteutjämningsavgiften. Totalt beräknas avgiften, efler föreslagna förändringar, inbringa ca 590 milj. kr 1990, en ökning med ca 335 milj. kr.

7.3 Extra skatteutjämningsbidrag

Enligt 7§ i lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag får regeringen efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag. Bidragen syftar till all hjälpa kommuner och landsting som av skilda anledningar kommit i ekonomiska svårigheter. Bedömningen av bidragsbehovel görs mot bakgrund av den samlade kommunalekonomiska situationen i kommunen. 1 bedömningen ingår också utvecklingen inom näringslivet i kommunen, befolkningsutvecklingen och andra faktorer av större betydelse för kommunens ekonomi. Som en sådan faktor skall, enligt regeringsbeslut 1 988-06-22, ingå ekonomiska förluster i kommunala eldningsanläggningar for inhemska bränslen.

Del extra skatteutjämningsbidraget uppgick 1989 till 300 milj. kr. Ca 70 , milj. kr avsåg en engångskompensalion 1989.1111 de.kommuner som drabbades särskilt hårt av övergången lill del nya skatteuljämningssystemet. Jag föreslår därför all del extra skatteutjämningsbidraget för 1990 skall uppgå till 230 milj. kr.

18

7.4                                                               Upprättade lagförslag Prop. 1988/89:150

Bilaga 6 1 enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag lill

1. lagom ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgifi

2. lag om ändring i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgifi

Förslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 6.10. De faller inte under området för lagrådets granskning.

7.5    Författningskommentarer

Lagen om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift

2§

I paragrafen föreslås att skaileuljämningsavgift inte längre skall las ul på

del skatteunderlag som lillskjuts enligt lagen om skatteutjämningsbidrag.

Lagen om ändring i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift

1§

Den nedre gränsen för uttagande av särskild skatteutjämningsavgifi sänks. Dessutom föreslås alt sådan avgift inte skall las ut av landstingskommun och kommun som inte ingår i landstingskommun.

3§

1 paragrafen regleras uttag av särskild skatteutjämningsavgifi enligt en progressiv skala. Vidare föreslås alt särskild avgift aldrig skall tas ul på skattekraft som garanteras enligt lagen om skatteutjämningsbidrag.

7.6    Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen all anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1987: 560) om skatteutjämningsavgifi

2. lag om ändring i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgifi

7.7    Anslagsfrågor

SJUNDE HUVUDTITELN

E. Bidrag och ersättningar till kommunerna

E 1. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

1987/88 Utgift 13 752 297866 1988/89 Anslag 14511000000 1989/90 Förslag 16 263000000

19

Iprop. 1988/89:100(bil.9s. 73) har regeringen föreslagit riksdagen alt, i    Prop. 1988/89: 150 avvaktan på särskild proposition i ämnet till Skatteutjämningsbidrag till    Bilaga 6 kommunerna m.m. beräkna ell förslagsanslag av 14511 milj. kr. Jag lar nu upp denna fräga.

Från anslaget betalas skatteutjämningsbidrag till kommuner och landstingskommuner enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag, samt lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående del kommunala skatteunderlaget m.m. Ytterligare föreskrifter för bidragsgivningen finns i förordningen (1988:494) om skatteutjämningsbidrag. Vidare betalas kostnaderna för skalleuljämningsnämnden, som är rådgivande organ i fråga om extra skatteutjämningsbidrag, från detta anslag.

De förändringar som förelogs i skalteutjämningssyslemet inför 1989 får full effekt försl 1990. Jag ser därför inte nu någon anledning all föreslå ytterligare förändringar av detta system.

Med utgångspunkt i 1989 års skattesatser och en viss anlagen höjning av skatteunderlaget samt atl åldersstrukturen är densamma som för 1989 bedöms del ordinarie skatteutjämningsbidraget uppgå till 16681 milj. kr. 1990.

Utöver ordinarie skatteutjämningsbidrag kan extra skatteutjämningsbidrag beviljas. Extra skatteutjämningsbidrag beviljas efler ansökan sådana kommuner och landsting som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Bidrag utgår också till de kommuner som drabbats av bestående effekter lill följd av slopad utbobeskaltning. Vidare utgår bidrag för all trygga kollektivtrafiken i glesbygden sedan statsbidraget för detta ändamål slopats saml efler ansökan lill de kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred, översvämningar och andra naturolyckor.

Anslagsbehovet för 1990 beräknas till 230 milj. kr.

Medelsbehovet under budgetåret 1989/90 avser bidrag som utbetalas under andra hälften av 1989 och första hälften av 1990. Bidragen under 1989 uppgår lill 15 616 milj. kr. och beräknas för 1990 lill 16911 milj. kr. Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1989 och 199016263 milj. kr. utbetalas under budgetåret 1989/90. Jag föreslår all anslaget förs upp med delta belopp.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen atl utge extra skatteutjämningsbidrag för år 1990 i enlighet med vad jag förordat

2. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag av 16 263 000 000 kr.

E 2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen

1987/88	1242 884901
1988/89	879172000
1989/90	879172000

I prop. 1988/89:100 (bil.9 s. 74) har regeringen föreslagit riksdagen atl, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet lill Bidrag till kommunerna med

anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen be-    Prop. 1988/89: 150
räkna ett förslagsanslag av 879 milj. kr. Jag lar nu upp denna fråga. Bilaga 6

Från anslaget betalas bidrag lill kommunerna som kompensation för del iniäktsbortfall som uppstått i samband med att den kommunala beskattningen av juridiska personer upphört (prop. 1983/84:133 bil.l FiU 39, rskr. 422, SFS 1984: 504). Första bidragsåret var 1985. För år 1986 beslöt riksdagen (prop. 1984/85:150, FiU29, rskr. 29) all kompensationen skulle reduceras med 30 kr./inv: En ylleriigare reducering med 90 kr./inv. beslutade riksdagen om förår 1988 (FiU 1986/87:29, rskr. 343). Regeringen har i september 1988 fastställt beloppet för år 1989 till sammanlagt ca 879 milj. kr.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag av 879 172 000 kr.

E 3. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala garantibeskattningen m. m.

1987/88 Ulfall

1988/89 Anslag      450000000

1989/90 Förslag      925 246000

1 prop. 1988/89: 100 (bil.9 s. 74) har regeringen föreslagit riksdagen all, i avvaktan på särskild proposition i ämnet lill Bidrag till kommunerna med anledning av avskalfandet av den kommunala garantibeskattningen m. m. beräkna ett förslagsanslag av 450 milj. kr. Jag lar nu upp denna fråga.

Från anslaget betalas bidrag lill kommunerna, landstingskommunerna och de kyrkliga kommunema som kompensation för netlobortfallel av intäkter till följd av alt den kommunala garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter och del extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet har slopats (SFS 1986:473). Riksdagen beslöt (prop. 1987/88:100 bil. 9, Fiu 19, rskr. 244) all den kommunala sektorn skulle kompenseras för inkomstbortfallet. Regeringen har i september 1988 fastställt beloppet för år 1989 till sammanlagt ca 925 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala garantibeskattningen m.m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag av 925 246000 kr.

8 Utsökningsavgifter

Den del av kronofogdemyndigheternas verksamhet som avser verkställighet i enskilda utsökningsmål finansieras genom utsökningsavgifter. Utsök-ningsavgiften är 125 kr i mål där det endast begärs utmätning av överskjutande skall och 250 kr i andra mål. Avgiftsbeloppen har varit oförändrade sedan den 1 januari 1981. För riksdagens kännedom vill jag nämna atl jag

3    Riksdagen 1988/89. I sami Nr 150. Bilaga 6

avser att föreslå regeringen alt avgifterna höjs med verkan från den 1 Prop. 1988/89:150 oktober 1989 så atl de i stort sett motsvarar 1981 års nivå i fasta priser. Bilaga 6 Den högre avgiften skall liksom hittills tas ul när sökanden begär fullständig lillgångsundersökning, medan den lägre avgiften skall las ut när sökanden begär mera begränsade åtgärder. Dessa bör dock innefatta inte bara utmätning av överskjutande skall utan även utmätning av andra fordringar på återbelalning av skatt m. m. saml utmätning av lön. Härigenom torde verkställigheten, särskilt i mål som avser mindre fordringsbelopp, i ökad utsträckning kunna styras mot mindre arbetskrävande åtgärder från kronofogdemyndighetens sida. Detta torde leda till att avgiftshöjningen inte får ell sådant genomslag att statens inkomsler blir lika stora i fasta priser som de var 1981. Avgiftshöjningen beräknas ge en årlig inkomstökning med ca 50 milj. kr. Avgifterna har tidigare bestämls enligt principen om full kostnadstäckning (jämför prop. 1980/81:20 Bil. 14). 1 praktiken torde dock full kostnadsläckning inte ha uppnåtts genom 1981 års avgiftshöjning och inte heller uppnås genom den nu aviserade höjningen. Vilka justeringar i avgiftssystem och avgiftsnivå som av den anledningen eller i övrigt kan behöva göras på längre sikt fordrar emellertid ylleriigare överväganden.

8.1 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag anfört i det föregående om utsökningsavgifter.

22

Bilaga 6.1    Prop. 1988/89: 150 Bilaga 6

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 9 och 11 §§ lagen (1983:890) om allemanssparande' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§ De medel som sätts in på elt allemanssparkonto skall överföras från banken till riksgäldskontoret.

På de medel som satts ln på ett På de medel som satts in på elt
allemanssparkonto utgår ärlig ränta allemanssparkonto utgår årlig ränta
enligt en räntefot som motsvarar del .som skall motsvara lägst det av
av riksbanken fastställda, vid varje riksbanken fastställda, vid varje tid
tid gällande diskontot. gällande diskontot, minskat med

tre procentenheter. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilken räntesats som vid varje tidpunkt skall gälla.

Antalet andelsägare i en alle- Antalet andelsägare i en alle
mansfond får inte överstiga mansfond får inte överstiga
100 000. 150000.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

' Lagen omtryckt 1986:522.

2 Senaste lydelse 1987; 1315. 23

Allmänna pensionsfonden

Första, andra och tredje fondstyrelserna 1989 — 02 — 03

Bilaga 6.2    Prop. 1988/89: 150 Bilaga 6

Till Finansdepartementet

Ang. ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden avseende fondstyrelses rätt att förvärva fast egendom.

Allmänna pensionsfondens tre första fondstyrelser hemställer om ändring i sitt reglemente (15 a §) i vad avser fondens räll att förvärva aktier i fastighetsbolag. Denna rätt begränsades i proposition 1987/88:11 med frångående av fondstyrelsernas förslag lill att gälla förvärv av samUiga aktier i vederbörande bolag. Syftet med denna begränsning var all förhindra atl fondens aktieinnehav i ell fastighetsbolag skulle bli en portföljinvestering. Kravet på helägande av fastighetsbolag innebär emellertid en längre gående begränsning av fondens möjligheter att indirekt förvärva ett fastighetsbestånd än vad som krävs för att uppnå det angivna och av fondstyrelserna delade syftet. Kravet på 100-procenligl ägande hindrar också fonden att ingå i samarbete med två eller flera parter som numera är vanligt för att genomföra större projekt på fastighetsmarknaden.

Fondstyrelserna hemställer därför atl reglementet ändras i överenstämmelse med fondstyrelsernas urspmngliga förslag, vilket ger möjlighet lill delägande i fastighetsbolag med bevarat undvikande av portföljinvesleringar.

Den 2 april 1987 hemställde Aflmänna pensionsfonden, första-tredje fondstyrelserna, om vissa ändringar i fondreglementel. Hemställan avsåg:

—möjlighet för Allmänna pensionsfonden all lämna lån utan krav på säkerhet av statlig eller kommunal borgen

—möjlighet att som placeringstillgång förvärva fastigheter. Dessa förutsattes förvärvas antingen genom direkt ägande hos fondstyrelserna eller genom indirekt ägande via förvärv av aktier i fastighetsförvaltande bolag

—möjlighet att belåna förvärvade fastigheter.

Fondstyrelsernas begäran om reglemenlsändring remissbehandlades under våren 1987. Den övervägande delen av remissinstanserna tillstyrkte hemställan. Ell undantag var fullmäktige i riksbanken som redovisade tveksamhet mot förslaget i den del som avsåg indirekt ägande av fasligheter genom förvärv av aktier. Riksbanken anförde främst två skäl för sin tveksamhet på denna punkl. Det första var alt invändningar skulle kunna resas mot AP-fondens förvärv av fastighetsbolag om fastighetsbolagen också hade andra tillgångar än fastigheter liksom om fonden tilläts förvärva delar av fastighetsbolag. I båda fallen riskerade placeringslillgången fastighet att omvandlas till placeringstillgången aktie.

Riksbanken hade även synpunkter på den begränsningsregel som före- 24

slagils för fondens totala fastighetsinnehav. Genom att denna förutsattes    Prop. 1988/89:150 tillämpas på bokförda fastighetsvärden skulle den enligt riksbankens upp-    Bilaga 6 fattning kunna bli obestämd när den tillämpades på indirekta förvärv. Riksbanken föreslog därför all begränsningsregeln i stället skulle hänföras till anskaffningskostnaden.

Propositionen följde på dessa punkter i allt väsentligt riksbankens linje. Den viktigaste ändringen i förhållande till fondstyrelsernas förslag var all möjligheten för fondstyrelserna all förvärva aktier i fastighetsbolag därmed begränsades till att ett sådant bolag måste vara till 100% ägt av de tre fondstyrelserna.

För fondstyrelserna är det angeläget att framhålla all ingen av de av riksbanken föreslagna ändringarna stod i någon principiell motsättning till syftet med fondstyrelsernas hemställari. Fondstyrelserna har därför inte heller haft någon invändning mol valet av anskaffningsvärden i stället för bokJÖrda värden för all fastställa gränserna för fondens faslighetsinnehav. Inte heller har fondstyrelserna någon invändning mot atl bestämningen av fastighetsbolag begränsas till all gälla bolag som har lill ändamål att äga eller förvalla fast egendom i stället för det urspmngligen föreslagna huvudsakligt ändamål. Den tredje av riksbanken initierade förändringen innebär att fondens engagemang i fastighetsbolag får ske endast i form äv 100-procenligl ägande av ifrågavarande bolag. Förändringen hade lill syfte all klart och tydligt skilja placeringstillgången fastigheter från placeringstillgången aktier. Inte heller i della fall stod själva syftet med ändringen av fondstyrelsernas ursprungliga förslag i någon motsättning lill styrelsernas hemställan. Däremot påverkas fondens placeringsmöjligheler av denna ändring mer än vad som sannolikt avsetls och på elt för fonden negativt sätt. Fondstyrelserna får därför hemställa att reglementet i denna del ändras så att det överensstämmer med styrelsernas ursprungliga förslag.

Den införda begränsningen har lill sin verkan blivit så omfattande, att den - utöver alt upprätthålla en klar distinktion gentemot placeringstillgången aktier — också på ell negativt och förmodligen inte avsett vis påverkar fondens möjlighet att effektivt förvärva och förvalta fastigheter.

En arbetsform, som idag är vanlig på fastighetsmarknaden, innebär nämligen ofta all två eller flera parter går samman i ell projekt. De i samarbetet ingående aktörerna är t. ex. finansiärer, byggherrar och markägare. Sådana grupper genomför projekt av ofta betydande storlek. Denna metod alt genomföra fastighetsinvesteringar har kommit atl spela en allt större roll för institutionella fastighetsägare. Nuvarande utformning av reglementet förhindrar fondstyrelserna atl deltaga i sådana samarbeten. Någon motsvarande inskränkning gäller heller inte för t. ex. försäkringsbolagen, vilka i övrigt har likartade förutsättningar som fondstyrelserna i sin förvaltning.

Kravet på helägande av ell fastighetsbolag utgör därutöver en långtgåen
de begränsning, när det gäller möjligheterna att förvärva ett bestånd via
köp av elt befintligt bolag. Enligt fondstyrelsernas uppfattning kan en lägre
ägarandel än 100 procent myckel väl förenas med kraven på långsiktighet
och ägarengagemang. Del är enligt fondstyrelsernas uppfattning ej me
ningsfullt eller rationellt alt diskutera vid vilken preciserad ägarandel som 25

gränsdragningen gentemot placeringstillgången aktier blir tydlig. 1 stället Prop. 1988/89:150 för att precisera en sådan andel är det bättre att se till fondens syfte med Bilaga 6 förvärvet och fondens faktiska ställning som aktiv ägare. Från delta kan en utvärdering göras, om fonden som en av ett fåtal stora ägare i ett faslig-helsbolag uppfyller de nämnda kraven. Fondstyrelserna vill här också framhålla all genom de utökade möjligheter till granskning och kontroll av fondstyrelsernas verksamhet, som tillkommer regering och riksdag, kan fondstyrelsernas engagemang kontinueriigt utvärderas.

Den restriktion som nuvarande utformning av i reglementet innebär, medför atl syftet och intentionerna bakom reglementet — all fondstyrelserna får möjlighet atl på sikt utvecklas lill en betydande fastighetsägare -inte kan fullföljas. Det krävs för all avhjälpa ovanstående brister endast en smärre justering av fondreglementet innebärande en återgång till fondstyrelsernas ursprungliga förslag. Det är alltså Inte fråga om någon ändring i del ursprungliga och accepterade syftet med inrättandet av möjligheten för Allmänna pensionsfonden alt placera medel i placeringstillgången fastigheter.

Reglementets paragraf 15 a, p 2 bör med hänvisning lill del ovan anförda ändras från "förvärva samtliga aktier i ... (fastighetsbolag)" till "förvärva aktier i ... (fastighetsbolag)". Av motiven till den föreslagna ändringen skall framgå all sådant förvärv av aktier skall ske i renodlade fastighetsbolag. Aktieinnehavet skall vara långsiktigt och innebära ett ägarengagemang och således inte innebära någon öppning lill portföljinvesteringar. Denna restriktion synes enklast kunna framgå av motiven och inte behöva formaliseras i själva författningstexten.

Allmänna pensionsfonden, första-tredje fondstyrelserna, hemställer alt regeringen förelägger riksdagen förslag till ändring i reglementet för allmänna pensionsfonden enligt bifogat förslag.

ALLMÄNNA PENSIONSFONDEN Första, andra och tredje fondstyrelserna Krister Wickman

Beslut i detta ärende har faltals av

i första fondstyrelsen: ordföranden Gösta Gunnarsson, ledamöterna Margot Wikström, Ingegerd Ekberg, Sigvard Marjasin, Olof Bergvall, Walter Slunge och Jörgen Ullenhag.

i andra fondstyrelsen av: ordföranden Hans Alsén, ledamöterna Olof Ljunggren, Bo Rydin, Rune Molin, Per-Olof Edin, Inge Granqvist, Nils Holgersson och Rolf Trodin.

i tredje fondstyrelsen av: ordföranden Rolf Wirtén, ledamöterna Gustaf Piehl, Thorstén Nilsson, Erik Ramberg, Harry Fjällslröm, Hans Billström, Sture Nordh och Åke Lundqvist.

26

Bilaga 6.3   Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Allmänna pensionsfonden

Fjärde fondstyrelsen

Dnr 10.344/89

Finansdepartementet 103 33 Slockholm

Allmänna Pensionsfonden, Fjärde fondstyrelsen får härmed anhålla att regeringen måtte föreslå riksdagen följande ändringar i lagen med reglemente för Allmänna Pensionsfonden (SFS 1983:1092 med senare beslutade ändringar).

1. Förbudet att placera i aktier i svenska aktiebolag som driver bank- eller försäkringsrörelse (§ 35).

Fjärde AP-fonden är icke tillåten alt placera i aktier i bank- och försäkringsbolag. Förbudet föreslogs av 1968 års kapilalmarknadsutredning och infördes sedan i lagstiftningen och har sedan dess varit i kraft.

Den svenska aktiemarknaden var under sextio- och sjuttiolalen liten. Omsättningen på fondbörsen uppgick sålunda under perioden 1966 — 70 lill i genomsnitt c:a 800 miljoner per år och nyemissionerna för börsnoterade förelagen lill i genomsnitt ett par hundra miljoner kronor per år. Ett viktigt syfte med alt inrätta Fjärde AP-fonden var därför all tillföra näringslivet och i första hand industrin riskvilligt kapital.

Förhållandena på den svenska aktiemarknaden är numera annoriunda. Omsättningen på fondbörsen överstiger 100 miljarder kronor per år och emissionsvolymerna rör sig mellan 3 och 5 miljarder per år.

Fjärde AP-fondens tillgångar lill marknadsvärden uppgick vid senaste årsskifte till nära 17,5 miljarder kronor alt jämföra med ett tillskjutet belopp på 2.350 mkr, vilket uppindexerat med konsumentprisindex motsvarar 4.9 miljarder kronor. Fondens investeringar i industriförelag (verkstäder, kemisk industri, skogsindustri, utvecklingsbolag) motsvarar 70% av portföljvärdel jämfört med drygt 50% för marknaden.

Fondens värdepappersportfölj av svenska nolerade aktier utgör c:a 2,9% av det totala börsvärdet vid Stockholms fondbörs exkl bank- och försäkringsaktier. Härmed är fonden en av de största institutionella placerarna på den svenska aktiemarknaden. Fondens aktieportfölj är av naturliga skäl koncentrerad främst till de större börsförelagen, vilka ofta var för sig ingår med en kapitalandel på 3 — 5% i aktieportföljen och i vissa fall med 7-10%.

Fr o m halvårsskiftet 1988 uppgår medelsramen för Fjärde AP-fonden
till 1 % av det sammanlagda anskaffningsvärdet vid utgången av närmast
föregående kalenderår på de medel som Första-Tredje fondstyrelserna 27

förvallar. Medelsramen är redan den 1 januari 1989 3 290 mkr att jämföra    Prop. 1988/89:150
med hittills lyfta 2 350 mkr. Bilaga 6

Fondstyrelsen anser all möjligheten att göra investeringar i aktier i svenska bank- och försäkringsaktier - efter samma regler som gäller för övriga svenska börsnoterade aktier — skulle kunna bidraga till att uppfylla del primära målet för fondens verksamhet som är att långsiktigt erhålla en god avkastning på förvallade medel och därjämte bidraga lill en ytteriigare riskspridning i portföljförvaltningen. Deltagande i nyemissioner i nämnda institut kan också vara en av flera former för fonden all bidra till en väl fungerande kaplialmarknad lill gagn för näringslivels vidareutveckling. Med hänsyn till fondens resurser kan delta enligt styrelsens uppfattning ske utan att efterge den tonvikt fonden lägger på investeringar i industriföretag.

Fjärde och Femte AP-fondema är såvitt bekant de enda institutionella placerare som är uteslutna från att placera i bank- och försäkringsaktier.

Allmänna Pensionsfonden, Fjärde fondstyrelsen anhåller atl förbudet att placera i aktier i svenska aktiebolag, som driver bank- eller försäkringsrörelse måtte upphävas.

2.         Ramen för innehav av utländska värdepapper (§ 35).

Fonden har sedan 1984 rätt atl placera ett belopp motsvarande 1% av värdet av de medel som styrelsen förvaltar (= del bokförda fondkapitalet) i utländska värdepapper. Della innebar 1988 en placeringsram på c:a 67 mkr.

Sedan dess har valutareslriktionerna i fråga om utländska portföljinvesteringar slopats.

För att möjliggöra en bättre anpassning av reglema för fonden till vad som gäller för övriga svenska institutionella placerare vill fondstyrelsen föreslå att fonden ges en väsenligl utökad möjlighet all placera i såväl utländska aktier som andelar i utländska aktiefonder. Fondstyrelsen vill medvetet hålla frågan om en beloppsbegränsning öppen. Det skall emellertid understrykas att styrelsen kommer att föra en restriktiv och försiktig placeringspolitik.

3.         Allmänt.

Fondstyrelsen har vid sin behandling av fondens placeringsinriktning- och politik berört de placeringsregler som nu gäller för institutionella placerare i allmänhet och uttryckt ell önskemål om att placeringsinriktning - och regler borde utformas på ett mera likformigt sätt än vad som i dag är fallet.

Stockholm 1989-03-01

ALLMÄNNA PENSIONSFONDEN Fjärde fondstyrelsen

Sören Mannheimer Bertil Danielsson 28

Bilaga 6.4   Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Sammanställning av remissyttranden över en skrivelse från allmänna pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen, om ändringar i lagen (1982:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgivits av bankinspektionen, fullmäktige i Sveriges riksbank. Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Industriförbund, Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige LO, Svenska Arbetsgivareföreningen SAF, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam.

2 Remissyttrandena

2.1    Förslaget i allmänhet

Den övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran; Bankföreningen tillstyrker dock endast under vissa angivna fömtsätlningar. SAF och Industriförbundet ställer sig helt avvisande till förslagen. Bankinspektionen, TCO och LO anser atl fondstyrelsens rätt att förvärva utländska aktier alltjämt bör begränsas i allmänna pensionsfondens reglemente.

2.2    Möjlighet för fjärde och femte fondstyrelsema att
förvärva aktier i aktiebolag som driver bank-eller
försäkringsrörelse

2.2.1   Bankinspektionen

Bankinspektionen instämmer i fondstyrelsens beskrivning av aktiemarknadens utveckling. I likhet med fondstyrelsen anser inspektionen att möjligheten lill investeringar i svenska bank- och försäkringsaklier skulle kunna bidra till god avkastning, ytterligare riskspridning och näringslivets utveckling. Inspektionen har inte några invändningar mot atl fjärde AP-fonden tillåts agera efter samma fömtsättningar som andra institutionella placerare på marknaden. Inspektionen har således ingen erinran mol alt fonden ges möjlighet all bli delägare i bank- och försäkringsbolag.

2.2.2   Riksbanken

Förbudet mot atl placera i aktier i bank- och försäkringsbolag har gällt
alltsedan fondstyrelsens tillkomst. Den urspmngliga tanken var all AP-
fonden i första hand skulle kanalisera riskvilligt kapital lill industrin. De
undantagsbestämmelser som placeringsreglemenlet i detta avseende upp- 29

4   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 6

lar har dock efter hand kommit atl framstå som otidsenliga. Det framgår    Prop. 1988/89: 150 av skrivelsen all fjärde och femte fondstyrelserna är de enda större institu-    Bilaga 6 tionella placerare som är uteslutna från att placera i bank- och försäkringsaktier. De övriga aktieplacerande fondstyrelserna inom AP-fonden — löntagarfondstyrelsema - har t ex inte motsvarande begränsningsregel.

Fullmäktige kan konstalera att fjärde fondstyrelsen tidigare inte har aktualiserat frågan om alt i della avseende ändra gällande reglemente. När så nu sker har fullmäktige inget att invända. Möjligheten alt placera i aktier i bank- och försäkringsbolag kan lämpligen öppnas för såväl fjärde fondstyrelsen som femte fondstyrelsen inom Allmänna pensionsfonden.

2.2.3 Svenska Bankföreningen

Fjärde fondstyrelsen inrättades den 1 januari 1974. Syftet med fondstyrelsens verksamhet angavs vara att förse näringslivet med riskvilligt kapital. Della skulle ske genom att AP-fondmedel placerades i aktier i svenska aktiebolag. Del uppställdes inte något krav på att ell bolag måste vara börsregistrerat för all fondstyrelsen skulle få engagera sig i delta. Däremot tilläts fondstyrelsen inte placera medel i aktier i bankaktiebolag eller försäkringsaktiebolag. Enligt kapitalmarknadsutredningen, vars betänkande (SOU 1972:63) Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden låg till grund för fondstyrelsens tillkomst, hade förbudet beträffande bankaktiebolag och försäkringsbolag samband med all syftet med fjärde fondstyrelsen var att tillföra näringslivet, främst industrin, riskvilligt kapital. I propositionen konstaterade departementschefen all aktier i bankaktiebolag och försäkringsbolag skulle vara uttryckligen undantagna från fondstyrelsens verksamhetsområde, med förklaring all "del bör inte heller komma i fråga all kanalisera fondmedel till andra penning-förvahande institutioner".

År 1984 inrättades löntagarfondstyrelsema. Också dessa fondstyrelser skulle I första hand placera medel i aktier i svenska aktiebolag. Här gjordes emellertid inte något undantag beträffande aktier i bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag. Någon närmare motivering för denna skillnad i förhållande till fjärde fondstyrelsen lämnades inte i propositionen.

— Vid senare företagna ändringar i reglementet för AP-fonden, där det kunde ha övervägts en utvidgning av fjärde fondstyrelsens placeringsmöjligheler till att också omfatta aktier i bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag, har frågan över huvud taget inte berörts. Inte heller i samband med att den femte AP-fondstyrelsen inrättades den 1 juli 1988 togs frågan, upp lill behandling. Det kan därför med visst fog ifrågasättas varför det nu finns anledning alt ändra reglementet på det sätt som fjärde fondstyrelsen har begärt.

Å andra sidan torde av det ovan sagda framgå all det aldrig har redovi
sats några sakliga skäl för den skillnad som råder mellan löntagarfondsty
relserna och Ijärde — femte fondstyrelserna i fråga om möjligheten att
placera medel i bank- och försäkringsbolagsaklier. För samtliga dessa
fondstyrelser anges i 34 § reglementet för AP-fonden, att fondstyrelserna
skall, inom ramen för vad som gagnar försäkringen för tilläggspension och 30

är förenligt med den allrnänna ekonomiska politiken samt med beaktande Prop. 1988/89:150 av kreditmarknadens funktionssätt, förvalta anförtrodda medel genom Bilaga 6 placeringar på riskkapilalmarknaden. Placeringama skall enligt bestämmelsen syfta lill att förbättra riskkapitalförsörjningen lill gagn för svensk produktion och sysselsättning. Mot bakgmnd av det nu sagda skulle del således ändå kunna vara motiverat all tillstyrka framställningen från fjärde fondstyrelsen.

För att bankföreningen inte skall motsätta sig att fondstyrelsens förslag genomförs måste emellertid en väsentlig fömtsättning bli uppfylld. Av 37 § AP-fondreglementel framgår att en löntagarfondstyrelse inte får förvärva så många vid fondbörsen registrerade aktier i ett aktiebolag all dessa uppgår till sex procent eller mer av samtliga aktier i bolaget. För fjärde och femte fondstyrelserna är motsvarande begränsning fastslagen till tio procent för vardera fondstyrelsen. Bakgmnden till dessa begränsningar är atl det inte har ansetts lämpligt att en fondstyrelse ikläder sig ett faktiskt ägaransvar i de företag där fondstyrelsen har engagerat sig (prop. 1983/84:50, s. 79). Bestämmelsen får bland annat till effekt att AP-fonden samlat aldrig kan inneha 50 procent eller mer av samtliga aktier eller av röstetalet i ett enskilt aktiebolag.

Om nu fjärde — och femte — fondstyrelserna skulle få möjlighet all
placera medel i bankbolagsaktier skulle detta kunna medföra att AP-
fonden blev innehavare av drygt 49,9 procent av aktierna eller röstvärdet i
ett bankaktiebolag. Med beaktande av del mycket starka inslag av inflytan
de från det allmännas sida som redan i dag gäller beträffande bankema
skulle del enligt bankföreningens mening vara direkt olämpligt om dessa
härutöver skulle kunna bli föremål för statligt ägande i den omfattning
som sålunda skulle vara möjlig. Del har visserligen återkommande häv
dats från lagstiftarens sida att varje fondstyrelse skall betraktas som en
självständig enhet när det gäller placering av AP-fondmedel. Det finns
emellertid inte något förbud mot att flera fondstyrelser — antingen i
samråd eller var för sig — engagerar sig i ett och samma företag. Till della
kommer att löntagarfondstyrelsema är skyldiga att — på begäran — till det
lokala facket avstå hälften av sina röster i det berörda förelaget. För fjärde
— femte AP-fondstyrelsema finns inte någon motsvarande skyldighet
inskriven i AP-fondreglementel. Fjärde fondstyrelsen tillämpar emellertid
frivilligt ett motsvarande förfarande. Detta innebär således, atl en lokal
facklig organisation skulle kunna komma i besittning av närmare 25 pro
cent (5x6/2 + 2 X10/2) av röstetalet i ett enskilt bank- eller försäkringsbo
lag. Inte heller detta vore acceptabelt. En utvidgning av fjärde och femte
fondstyrelsemas placeringsmöjligheler lill att också avse bank- och försäk
ringsbolagsaktier kan därför inte godtas utan all del samtidigt införs en
begränsning för AP-fonden i dess helhet av rösträtten i ett enskilt bank-
eller försäkringsaktiebolag. Detta fömtsätter atl bestämmelsema i 8 kap 3 §
fjärde stycket bankaktiebolagslagen och 9 kap 3§ fjärde stycket försäk
ringsrörelselagen angående fondstyrelsernas särbehandling som aktieägare
upphävs. Elt sådant förfarande ligger för övrigt helt i linje med det förhål
landet all allmänna pensionsfonden ju faktiskt är en juridisk person, låt
vara all dess medel förvallas av tio olika fondstyrelser. 31

Om nyss angivna krav inte kan tillgodoses bör i vart fall bestämmelserna Prop. 1988/89:150 i 37 § AP-fondreglementel kompletteras med särskilda regler om fondsty- Bilaga 6 relsernas innehav av aktier i ett enskilt bankaktiebolag. Enligt nu gällande ordning får de fem löntagarfondstyrelsema vardera inte förvärva sex procent eller mer av de vid fondbörsen inregistrerade aktierna i ell bankaktiebolag, efler, om aktierna har olika röstvärde, så många aktier att röstetalet uppgår till sex proceni eller mer av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. AP-fondens samlade innehav av aktier eller röstetalet i ett enskilt bankaktiebolag kan således aldrig uppgå till 30 procent eller mer av samtliga aktier eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Med hänsyn tlll vad som har angivits ovan om det allmännas redaii i dag myckel starka inflytande i ell bankaktiebolag finns det inte någon anledning alt för AP-fonden totalt sett förskjuta denna gräns uppåt, även om nu också Qärde och femte fondstyrelserna får möjlighet att förvärva bankaktier. Gränsen för AP-fondens samlade aktieinnehav i ett bankaktiebolag bör således även fortsällningsvis vara 30 procent av samtliga aktier eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Delta förutsätter en omfördelning mellan de sju fondstyrelserna.

2.2.3 Svenska sparbanksföreningen

Styrelsens första förslag är atl del skall bli tillåtet för fondstyrelsen att placera i svenska aktiebolag som bedriver bank- eller försäkringsrörelse.

Mol detta har Svenska sparbanksföreningen inga invändningar under förutsättning all fonden även ges möjlighet att placera i andra riskbärande papper som ges ul av banker. Föreningen avser främst garanlifondbevis i enlighet med det förslag som Kreditmarknadskommittén (SOU 1988:29) lagt och som just nu är ute på remissbehandling.

2.3 Utvidgad rätt för Qärde och femte fondstyrelsema att förvärva utländska aktier

2.3.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen har i ett yttrande den 11 febmari 1987, över en framställning från fjärde fondstyrelsen, ansett att en höjning av utrymmet för utländska placeringar från en lill två procent kunde vara motiverad. En sådan utvidgning bedömdes på sikt öka möjligheterna att upprätthåfla de allmänna placeringskraven, inte minst kravet på riskspridning. Bankinspektionen gör fortfarande samma bedömning. Del förhållandet all fondens placeringar i första hand skall syfta lill atl förbättra riskkapitalförsörjningen lill gagn för svensk produktion och sysselsättning bör enligt inspektionens mening inte lägga hinder i vägen för en begränsad höjning av ramen för innehav av utländska värdepapper. De lättnader i valutarestriktionerna i fråga om portföljinvesleringar som nu genomförs talar också för atl en viss ökning av fondens utländska investeringar bör tillåtas. Fondstyrelsen framhåller atl den kommer att föra en restriktiv och försiktig placeringspolilik. Enligt bankinspektionens mening bör emellertid en ram anges

för placeringar i utländska värdepapper, förslagsvis högst fem proceni av    Prop. 1988/89:150 det bokförda fondkapitalet, mol bakgrund av fondens syfte all främst    Bilaga 6 stödja svensk näringsliv med riskkapital.

2.3.2 Riksbanken

Skrivelsen berör även den ram för innehav av utländska värdepapper som reglementet f n uppställer (motsvarande I % av det bokförda fondkapitalet). Fondstyrelsen hemställer här om en väsentligt utökad möjlighet att placera i såväl utländska aktier som andelar i utländska aktiefonder, men håller frågan om beloppsbegränsningens storlek öppen.

Fullmäktige är medvetna om all den pågående avregleringen på valutaområdet har slor betydelse för den portföljförvallning olika institutionella placerare bedriver. Frågan om Allmänna pensionsfondens möjligheter till utländska portföljplacerlngar i ett avreglerat läge berör emellertid samtliga tio delfonder inom systemet. Fullmäktige anser därför alt frågan bör bli föremål för ytteriigare beredning innan ställning tas. 1 avvaktan på en samlad översyn av nu gällande fondreglemente i detta avseende tillstyrker fullmäktige att ramen för fjärde fondstyrelsens innehav av utländska värdepapper vidgas. Motsvarande regel bör gälla för femte fondstyrelsens placeringar.

2.3.3   Svenska Bankföreningen

Bankföreningen anser det naturligt att, sedan valutareslriktionerna avseende utländska portföljinvesteringar slopats, fjärde och femte fondstyrelserna får utökade möjligheter att placera medel i utländska värdepapper. Bankföreningen har således inte något atl erinra mot Qärde fondstyrelsens begäran i denna del.

2.3.4   Tjänstemännens Centralorganisation TCO

TCO är kritiskt till atl kraftigt utöka fondens möjligheter atl friare placera sina medel i utländska värdepapper. TCO tillstyrker emellertid att en viss utökning görs i fondens möjligheter till utländska placeringar. TCO föreslår en ny placeringsram motsvarande 2 proceni av värdet av de medel som styrelsen förvaltar.

2.3.5   Landsorganisationen i Sverige LO

Vad gäller det andra önskemålet talar övervägande skäl för all nuvarande mycket snäva placeringsram avseende utländska aktier vidgas. Utan alt ta ställning till den exakta utformningen bör del dock även i fortsättningen framgå av placeringsreglemenlet atl den helt övervägande delen av fondkapitalet ska placeras i svenska aktier.

33

fiz/fla 6.5   Prop. 1988/89:150
Förslag till Bilaga 6

Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att 15 a och 35 §§ lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

15a§'

En fondstyrelse får förvärva fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt för alt bereda styrelsen lokaler för verksamheten eller för att bereda bostad åt någon som är anställd hos fondstyrelsen.

En styrelse får dessutom, för att tillgodose kravet på en ändamålsenlig förvaltning av de medel som styrelsen förvaltar, själv eller genom bolag som i sin helhet innehas av fondstyrelsen eller flera fondstyrelser gemensamt

1.    förvärva oCh till nyttjande upplåta fast egendom eller tomträtt samt

2.  förvärva samtliga aktier i elt 2. förvärva aktier i ett bolag som
bolag som har lill ändamål atl äga har till ändamål att äga eller förval-
eller förvalla sådan egendom (fas- ta sådan egendom (fastighetsbolag),
tighelsbolag).

Det sammanlagda värdet av varje fondstyrelses innehav av tillgångar som förvärvats enligt andra stycket får uppgå till belopp som motsvarar högst fem procent av del totala anskaffningsvärdet av de tillgångar som styrelsen förvaltar. Vid beräkningen skall tillgångar som förvärvals enligt I tas upp till anskaffningskostnaden och tillgångar som förvärvals enligt 2 till den andel av anskaffningskostnaderna för fastigheterna i bolaget som motsvarar styrelsens innehav av aktier i bolaget.

35 §2 Fjärde och femte fondstyrelserna får placera de medel som styrelserna förvallar

1.   i aktier i svenska aktiebolag 1. i aktier i svenska aktiebolag,
med undantag av aktiebolag som

driver bank- eller försäkringsrörelse.

2. i standardiserade köp- och 2. i standardiserade köp- och säljoptioner avseende aktier i såda- säljoptioner avseende aktier i svens-na aktiebolag som avses i 1. ka aktiebolag,

3. i sådana konvertibla skulde- 3. i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med brev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har optionsrätt lill nyteckning som har utfärdats av aktiebolag som avses i utfärdals av svenska aktiebolag,

;,

4.   i aktier i utländska aktiebolag 4. i aktier i utländska aktiebolag
saml i sådana konvertibla skulde- eller andelar i utländska aktiefon-
brev eller skuldebrev förenade med     der saml i sådana konvertibla skul-

' Senaste lydelse 1988:1545. - Senaste lydelse 1988:747

34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 150

Bilaga 6 optionsrätt lill nyteckning som har    debrev eller skuldebrev förenade utfärdats av utländska aktiebolag,       med optionsrätt till nyteckning som

har utfärdats av utländska aktiebolag,

5. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar samt

6. i andelar i svenska kommanditbolag.

Fondstyrelserna får inte förvärva Fondstyrelserna får inte förvärva
värdepapper enligt första stycket 4 i värdepapper enligt första stycket 4 i
sådan omfattning atl värdepappe- sådan omfattning atl värdepappe
rens sammanlagda värde kommer rens sammanlagda värde kommer
att översliga en procent av värdet atl översliga tio proceni av värdet
av de medel som respektive styrelse av de medel som respektive styrelse
förvaltar. förvallar.

Allmänna pensionsfonden får inte vara komplementär i ett kommanditbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

35

Bilaga 6.6    Prop. 1988/89: 150 Bilaga 6 Förslag till

Lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten

Härigenom föreskrivs följande.

Skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt utgår under liden den 1 juli 1989-den 31 december 1990 med 21 procent av beskattningsvärdet. Vid införsel av monteringsfärdigt hus utgår dock skallen med 12,6 procent av beskattningsvärdet.

Denna lag träder i kraft den 9 juni 1989.

36

Bilaga 6.7   Prop. 1988/89:150
Förslag till Bilaga 6

Lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt

Härigenom föreskrivs att 10 och 11 §§ lagen (1977:306) om dryckesskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10       f

Skatten på spritdrycker och vin utgår med en gmndavgift och en procenlavgifl, om annat inte sägs i femte stycket.

Grundavgiften utgör per liter i Grundavgiften utgör per liter i

fråga om fråga om

1. spritdrycker 1 krona 17 öre 1. spritdrycker I krona 24 öre för varje hel volymprocent alkohol, för varje hel volymprocent alkohol,

2. starkvin 7 7 kronor 50 öre, 2. starkvin 79 kronor 25 öre,

3. lättvin med en alkoholhalt 3. lättvin med en alkoholhall över 7 volymprocent 7 kronor, över 7 volymprocent 7 kronor 70

öre.

4. annat lättvin 9 kronor 50 öre. 4. annal lättvin  10 kronor 35

öre.

Procentavgiften utgör för spritdrycker 60 proceni och för vin 39 procent av detaljhandelsprisel.

Med detaljhandelspriset förstås del pris som detaljhandelsbolagel till-lämpar vid försäljning över disk, exklusive beloppet av pant och skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskall.

För lällvin med en alkoholhalt av högst 7 volymprocent utgår dock ingen procenlavgifl.

11         §3       .

Skatten på malt- och läskedryc-        Skatten på malt- och läskedryc
ker utgår per liter med ker utgår per liter med
2 kronor 20 öre för öl, 2 kronor 20 öre för öl,
9 kronor 50 öre för starköl, 10 kronor 35 öre för starköl,
40 öre för kolsyrad läskedryck,            40 öre för kolsyrad läskedryck,
20 öre för annan läskedryck.               20 öre för annan läskedryck.

Denna lag träder I kraft den 9 juni 1989.

' Lagen omtryckt 1984:158.

Senaste lydelse 1988:114.

Senaste lydelse 1988:114. 37

Bilaga 6.8   Prop. 1988/89:150
Förslag till Bilaga 6

Lag om ändring i lagen (1961: 394) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1961:394) om tobaksskatt' skall ha följande lydelse.

2 §2

Nuvarande lydelse

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag Vikt for 1 st. gram Belopp for

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller
grupp    I..............    t.o. m. 1,7 13,5

II   ............    över 1,7   t.o.m. 3,0 18,0

III   ...........    "       3,0    " 5,0 21,5

IV    ..........    "       5,0 30,0

Cigaretter

grupp    I..............    t.o.m. 0,85 39

II   ............    över 0,85 t.o. m. 1,20 46

III                             "       1,20 " 1,55 51

IV                          "       1,55 " 1,90 56

V   .............    "       1,90 60

Röktobak   .............. 140:-

Tuggtobak............... 45:-

Snus  ..................... ....... . 25: —

Föreslagen lydelse

För lobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag	Vikt för 1 st. gram	Belopp för
		1 st. öre	1 kg kr.
Cigarrer och cigariller grupp    I.............. II   ...................... III   .....................	, .   t.o.m. 1,7 . .   över 1,7    t.o.m. 3,0 . .   "       3,0   "         5,0 . .   "       5,0 , .   t.o.m. 0,85 . .   över 0,85 t.o.m. 1,20 . .   "       1,20 "          1,55 . .   "       1,55 "          1,90 .   "       1,90	13,5 18,0 21,5 30,0 44 51 56 61 65
IV   ...................... Cigaretter grupp    I.............. II   ...................... III   .............................
IV   ...................... V   ....................... Röktobak   ........... Tuggtobak............. Snus  ...................			755.-50:-28:-

Denna lag träder i kraft den 9 juni 1989.

' Lagen omtryckt 1984:155.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:141. ,„

Senaste lydelse 1988:353. 38

Bilaga6.9    Prop. 1988/89: 150
Förslag till Bilaga 6

Lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068)

Härigenom föreskrivs all 22 och 24 kap. lulltaxelagen (1987:1068)' skall ha följande lydelse.

22 kap. Drycker, sprit och ättika

Nuvarande lydelse

Anm. För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som anges i I8§ 3, 4, 6 eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08   ...............    790.-

Vin:
musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 vo
lymprocent   ...........................................      56: —

ej musserande, med en alkoholhalt överstigande 7 men inte

15 volymprocent   ....................................      28: —

ej musserande, med en alkoholhalt om högsl 7 volympro
cent .......................................................      13: —

Starköl.......................................................      71-

Tullsals som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82 § lullagen (1987:1065).

Föreslagen lydelse

Anm. För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som anges i 18§ 3, 4, 6 eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08   .............. . 200:-

Vin:
musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 vo
lymprocent   ............................................ . 62: —

ej musserande, med en alkoholhalt överstigande 7 men inte

15 volymprocent   .................................... 30; —

ej musserande, med en alkoholhall om högst 7 volympro
cent ....................................................... 75.—

Starköl   .................................................... 75.-

Tullsats som anges ovan tillämpas även när lullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

' Lagen omtryckt 1987: 1186.

 Senaste lydelse 1988:115. 39

24 kap. Tobak samt varor tillverkade av tobaksersättning Prop. 1988/89:150

Nuvarande lydelse Bilaga 6

Anm. För lobaksvaror som införs i den ordning som avses i 1 § andra stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 13§ andra punkten lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m. utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp:

Cigarrer och cigariller:

vikt högst 3 g per styck  .............. 22 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck............ 42 öre per styck

Cigaretter:

vikt högsl 0,85 g per styck............. 48 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck . 57 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck   ..... 64 öre per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror   ... .. 775. — per kg

Tullsats som anges ovan tillämpas även när lullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82§ luflagen (1987:1065).

Föreslagen lydelse

Anm. För lobaksvaror som införs i den ordning som avses i 1 § andra stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 13§ andra punkten lagen (1987:1069) om tuflfrihet m. m. utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp:

Cigarrer och cigariller:

vikt högst 3 g per styck   .............. 22 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck............ 42 öre per styck

Cigaretter:

vikt högsl 0,85 g per styck............. 55 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högsl 1,20 g per styck . 63 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck   ..... 70 öre per styck

Andra slag av färdiga lobaksvaror   .... . 792. — per kg

Tullsats som anges ovan tillämpas även när lullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82§ tullagen (1987:1065).

Denna lag träder i kraft den 9 juni 1989.

' Senaste lydelse 1988:354. 40

Bilaga 6.10     Prop. 1988/89: 150
1 Förslag till Bilaga 6

Lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:560) om skalleutjämningsavgift dels att 5 § skall upphöra all gälla, dels att 2-4 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Avgiftsunderlaget utgörs av anta-        Avgiftsunderlaget utgörs av antalet skallekronor enligt taxerings-     let  skattekronor enligt  laxerings-nämndens beslut vid taxeringen lill     nämndens beslul vid laxeringen lill kommunal  inkomstskall  närmast     kommunal  inkomstskall  närmast föregående år samt det antal skat-     föregående år. tekronor som tillskjuts för året enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag

3§
Avgiften   utgör   för   landstings-        Avgiften   utgör   för   landstings
kommun 34 öre per skattekrona. kommun 46 öre per skattekrona.

4§
Avgiften utgör för kommun 47        Avgiften utgör för kommun 69
öre per skallekrona. öre per skattekrona.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången i fråga om skatteutjämningsavgifi för år 1990.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987: 561) om särskild skatteutjämningsavgift

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgifi skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Landstingskommun   och   kom- Kommun skall erlägga särskild

mun skall erlägga särski]d skatte- skatteutjämningsavgift om antalet

utjämningsavgift om antalet skal- skattekronor enligt laxeringsnämn-

tekronor enligt taxeringsnämndens dens beslul vid laxeringen lill kom-

beslut vid taxeringen till kommunal munal inkomstskatt föregående år

inkomstskatt föregående år översti- överstiger vad som motsvarar 700                              41

Nuvarande lydelse

ger vad som motsvarar 725 procent av medelskaltekraflen.

Föreslagen lydelse

procent av medelskallekraften. Kommun som inte ingår i landstingskommun skall dock inte erlägga särskild skatteutjämningsavgift.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 6

Den särskilda skalteutjämningsavgiften är 6 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som motsvarar 125 men inte överstiger vad som motsvarar 135 procent av medelskattekraften, 8 kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som motsvarar 135 men inte överstiger vad sotn motsvarar 145 procent av medelskattekraften, IO kronor per skattekrona till den del underlaget överstiger vad som motsvarar 145 procent av medelskattekraften men inte överstiger vad som motsvarar 155 procent av medelskattekraften, 12 kronor per skattekrona tdl den del underlaget överstiger vad som motsvarar 155 procent av medelskatte-krafen.

3§

Den särskilda skatteutjämningsavgiften erläggs med följande belopp per skattekrona för de delar av skatteunderlaget som ligger inom angivna procent av medelskattekraften.

Krona per	Procent av
skattekrona	medelskatte-
	kraften
1	100-109,99
2	110-119,99
3	120-124,99
4	125-129,99
6	130-134,99
8	135-139,99
10	140-144,99
12	145-149,99
14	150-
Särskild	skatteutjämningsavgift

skaU dock inte erläggas för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunen garanterade skatteunderlaget enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången i fråga om särskild skatteutjämningsavgifi för år 1990.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

42

Bilaga 7

_{Utbildningsdepartementet}

utbildningsdepartementet maT'"'''''

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande: statsrådet Göransson såvitt avser frågorna under littera D; statsrådet Persson såvitt avser frågorna under littera B och E.

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90 m.m.

Åttonde huvudtiteln

B. Skolväsendet

Utveckling av ungdomsskolan

Statsrådet Feldt har tidigare redovisat vissa riktlinjer för utvecklingen av den offentliga sektorn. Jag kommer all närmare redovisa hur jag ser på skolan i della sammanhang.

Utbyggnaden av ungdomsskolan är idag genomförd. Under uppbyggnadsskedet har det varit nödvändigt med en stark styrning och reglering av skolan för alt garantera alla elever i hela landet en likvärdig utbildning. I långa stycken har denna styrning varit framgångsrik. Vi har idag en organisatoriskt och geografiskt väl utbyggd skolverksamhet, med en jämn och hög kvalitet.

För alt åstadkomma en ytterligare utveckling av ungdomsskolan är den hittillsvarande styrmetoden enligt min mening nu tömd på sin kraft. Medan den centrala regleringen var nödvändig och pådrivande i uppbyggnadsskedet, tenderar den när skolan nu är fullt utbyggd atl verka hämmande. Lokala initiativ, entusiasm och uppfinningsrikedom kan inte tillvaratas fullt ul. För all skolan skall komma längre när det gäller alt nå målet en skola för alla, är det enligt min mening därför nödvändigt med en ytterligare decentralisering av ansvar och beslutanderätt från central till lokal nivå. Del är också nödvändigt för atl skapa fömtsättningar för ell effektivare utnyttjande av de samlade statliga och kommunala resurserna för skolan.

Genom riksdagens beslul (1988/89: UbU 7) i februari i år med anledning av regeringens proposition (1988/89:4) om skolans utveckling och styrning (styrproposilionen) har grunden lagts för en sådan utveckling. Beslutet bör enligt min mening ses som en plattform för den nya inriktningen av skolpolitiken. Utifrån denna behöver under de närmaste åren vidtas en rad åtgärder i form av utredningar och ytterligare beslul. Jag anger nu översiktligt vissa sådana områden för fortsatt arbete.

1    Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 7

Rättelse: S. 7 rad 2 nedifrån står: 1989/90: 100, bil. 10 för Rättat till: 1988/89: 100,
---- för

En grundläggande fråga är att åstadkomma en klarare fördelning av Prop. 1988/89: 150 ansvaret för skolan mellan stal och kommun. 1 enlighet med riksdagsbeslu- Bilaga 7 tet menar jag all inriktningen därvid bör vara att riksdag och regering skall ange målen för skolan medan kommunerna skall ha ell samlat driftansvar. För all garantera en fortsatt kvalitet och likvärdighet bör staien svara för vissa grundläggande förutsättningar liksom för utvärdering och tillsyn. Det är enligt min mening viktigt all det arbete som nu i olika avseenden skall bedrivas bidrar lill en sådan ökad klarhet i ansvarsfördelningen mellan stat och kommun.

En viktig del i det fortsatta arbetet, bl. a. när det gäller atl öka kommunernas frihet atl utforma skolans organisation, liksom för att ge fömtsätlningar för att åstadkomma ell eflfektivare utnyttjande av skolans resurser, är förändringar i statsbidragssystemet för gmndskolan. Sådana förändringar bör syfta lill förenklingar och ökad frihet i medelsanvändningen, men samtidigt garantera likvärdighet och nationella mål. Jag räknar med all återkomma med förslag till riksdagen i denna fråga under det kommande budgetåret.

Utifrån de principer om skolledningsorganisationens utveckling som lagts fast av riksdagen har ett arbete inletts i utbildningsdepartementet. Min avsikt är atl detta arbete skall avslutas innevarande år. Syftet är atl ge förutsättningar för en skolledningsorganisation så flexibel att den lätt kan anpassas lill olika lokala behov och skilda fömtsättningar. Försl då kan ledningsorganisationen få sin eflTektivaste utformning.

1 detta sammanhang är självfallet frågan om arbetsgivaransvaret för skolledar- och lärartjänster av betydelse. I styrproposilionen angav föredragande statsrådet Bengt Göransson, utifrån ett konstaterande atl del finns skäl som talar såväl för som mol en kommunalisering av tjänsterna, all han vid den lidpunkten inte var beredd att föreslå någon förändring när det gäller statlig eller kommunal reglering av tjänstema.

Frågan om kommunall huvudmannaskap har diskuterats under många år utan atl den har kunnat föras fram lill något slutgiltigt ställningstagande. Ett kommunalt huvudmannaskap innebär att kommunerna får ansvaret också för frågor om löne- och anställningsvillkor för lärare och skolledare. För min del ser jag skäl för en sådan förändring som en del i decentraliseringen på skolområdet och utvecklingen mot ett ökat kommunall driftansvar. Inom den oflfentliga sektorn i stort har de senaste åren ett ökat lokalt ansvar utvecklats när det gäller personalpolitiken. Jag tror de flesta bedömare är ense om alt denna utveckling varit till gagn för verksamheten och medfört positiva effekter ur såväl ett arbetsgivar- som arbetstagarperspektiv. Det finns skäl alt anta all så skulle bli fallet också på skolområdet. Personalpolitiken är ett av de viktigare instmmenten för utveckling av verksamheten i skolan.

Viktigt all beakta nar man tar ställning lill hur arbetsgivaransvaret för
lärare och skolledare skall utformas, är naturligtvis också inställningen hos
kommuner och fackliga organisationer på skolområdet. Sedan propositio
nen för snart ett år sedan lades fram, har frågan om kommunalisering
aktualiserats på nytt genom all bl. a. svenska kommunförbundet har utta
lat all liden nu kan anses mogen för alt kommunalisera skolledartjänster- 2
na.

En bred analys av innebörden och konsekvenserna av en kommunalise- Prop. 1988/89: 150 ring har inte gjorts på länge. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört är det Bilaga 7 viktig all en sådan analys genomförs för atl l.ex. få klarhet i hur de nationella målen om kvalitet och likvärdighet skall kunna garanteras också vid ett ev. kommunall huvudmannaskap. En viktig del i ell sådant analysarbete blir att klarlägga hur övriga, för staien viktiga, styrinstrument kan utvecklas, preciseras och göras mer aktiva för all garantera de nationella målen. Jag tänker då framförallt på läroplanen, men också betydelsen av bl. a. lärarutbildningen, regler för behörighet lill läraryrket, fortbildningen, utvärderingen och ett specialdestlnerat statsbidrag.

Vid sidan av de särskilda frågor jag nu har redovisat är det min avsikt alt fortsätta del förenklings- och avregleringsarbete inom skolområdet som redan påbörjats. Nyligen har en ny förordning om meritvärdering vid tillsättning av lärartjänster utfärdats. Den innebär atl möjligheterna att ta hänsyn till lokala förhållanden och behov vid tillsättningen ökar avsevärt. Den innebär också en avsevärd förenkling genom all förordningen som omfattar ca 4 sidor författningstext väsentligen ersätter 17 särskilda föreskrifter och allmänna råd med tillsammans mer än 100 sidor text.

Genom en fortsatt systematisk genomgång av författningarna inom skolområdet bör det enligt min mening vara möjligt att på della sätt avsevärt minska och förenkla regleringen. Härigenom kan vikliga steg tas för atl öka kommuners och enskilda skolors möjligheter att finna egna lösningar.

En väsentlig del i uppföljningen av riksdagsbeslutet m. a. a. styrproposilionen är förändringar när del gäller SÖ och länsskolnämnderna. En minskad detaljreglering, ökad målstyrning och ökad lokal frihet gör det möjligt att helt eller delvis avveckla vissa arbetsuppgifter. En följd av decentraliseringen blir att SÖ:s och länsskolnämndernas roller och uppgifter ändrar inriktning mol ökade insatser för slöd, utvärdering och tillsyn. Jag räknar med all ett fortsatt beredningsarbete skall bedrivas under del kommande budgetåret och all jag därefter skall kunna återkomma till regeringen med förslag.

Som jag redan nämnt ser jag utvärdering som en väsentlig förutsättning för all ett styrsystem för skolan som bygger på ökat lokall ansvarstagande inte skall leda till minskad kvalitet och likvärdighet. Utvärderingen måste bli en naluriig del av del dagliga arbetet i skolan, den är en förutsättning för att kommunerna skall kunna la på sig ell ökat driftansvar för skolverksamheten och den blir en av de viktigaste delarna av de statliga insatserna på regional och central nivå. Som komplement till en löpande intern utvärdering bör externa utvärderingar också göras. Jag räknar med att senare i vår återkomma till regeringen med förslag till alt närmare utreda hur de samlade utvärderingsinsatserna inom skolområdet skall utformas.

Grunden för utvärderingen liksom för ett mer målstyrt skolväsende
överhuvudtagel, är alt målen för skolan är tydliga. Som slyrberedningen
påpekade lämnar dagens läroplaner och andra måldokument en del övrigt
all önska i detta avseende. Mol bakgmnd av vad jag nyss anfört om en
analys av konsekvenserna av huvudmannaskapsförändringar, och inför de
ändringar av läroplaner för samtliga skolformer som enligt min mening
under alla omständigheter kommer atl behöva göras under 1990-talet, är 3

ti    Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 7

det viktigt att utreda vilka närmare krav som bör ställas på måldokument    Prop. 1988/89:150 på skolområdet. Viktigt bl. a. i det sammanhanget är frågan om samverkan    Bilaga 7 mellan skolan och barnomsorgen.

Ett led i detta synsätt är regeringens nyligen fattade beslut om direktiv för en arbetsgmpp med uppgift atl finna nya former för skolbarnomsorgen. All ge skolan huvudansvaret också för omsorgen om skolbarnen utanför den direkta lektionstiden är enligt min mening viktigt av flera skäl. Härigenom blir det möjligt att utforma en totalt sett pedagogiskt bättre verksamhet. Del bör också bli möjligt all genom att utnyttja skolans lokaler bedriva verksamheten till en lägre kostnad. Till dessa skäl kommer också att samverkan mellan skolan och skolbamomsorgen, som jag hoppas, kan bli ell bra exempel på de positiva effekter som kan nås med ell ökat kommunall ansvar också på skolområdet.

Bidrag till sociala avgifter

Socialminislem har tidigare föreslagit att ATP-avgiften höjs med 2 procentenheter till 13 % fr.o.m. år 1990 samtidigt som folkpensionsavgiften sänks med 2 procentenheter till 7.45 % av avgiftsunderlaget.

I de statsbidrag som lämnas lill huvudmännen för det kommunala och landstingskommunala skolväsendel och vissa andra skolformer ingår bidrag lill ATP-avgifter och i regel även folkpensionsavgifler. Till gmnd för bidraget till ATP-avgifter ligger ett riksdagsbeslut från år 1963 (prop. 1963:92, SU 82, rskr. 197). Bidrag lill folkpensionsavgifler infördes genom beslut av 1974 års riksdag (prop. 1974:1 bil. 10 p. D 9, UbU 7, rskr. 91). Bidraget utgör sedan redovisningsåret 1977/78 8.3% (prop. 1976/ 77:100 bil. 12 p. D 11, UbU 16, rskr. 157) och läcker således inte hela folkpensionsavgiften.

För att förslaget till omfördelning av avgifter inom pensionssystemet skall vara kostnadsneulrall i förhållandet stat och kommun bör det ankomma på regeringen att göra erforderiiga justeringar i statsbidragssystemet inom skolväsendel.

Hemställan

msläl all inom skolväsendet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all godkänna vad jag förordat om statsbidrag lill sociala avgifter

D. Högskola och forskning Prop. 1988/89:150

Bilaga 7 Inledning

I det följande föreslår jag insatser inom den högre utbildningen vid högskolan i Sundsvall/Härnösand saml vissa särskilda utbildningsåtgärder för barnomsorgspersonal. Vidare föreslår jag insatser beträffande europeiskt forsknings- och utbildningssamarbete.

Min företrädare har i prop 1988/89:100, bil 10. redovisat vissa frågor avseende Sveriges intemationella gmndforskningssamarbele. Han tillkännagav därvid sin avsikt att återkomma lill den närmare fördelningen av de särskilda resurser som avsatts i finansplanen för bl. a. dellagande i en rad av de europeiska gemenskapemas (EG) forskningsprogram.

Utöver del omfattande samarbete som initierats av forskarna själva har regeringen tagit initiativ till att ingå olika avtal för att möjliggöra och utveckla forskares deltagande i intemationellt samarbete, främst vad gäller EG. Även EG har markerat ett stort intresse för ett utökat samarbete med Sverige.

Inom det naturvetenskapliga och tekniska området kommer samarbetet med EG inom det s.k. SCIENCE-programmet, som syftar lill att öka forskamtbylet och forskarnas rörlighet i Europa, att komma i gång i full omfattning under det kommande budgetåret. Årskostnaden är cirka 10 milj. kr. och deltagandel finansieras t.o.m. budgetåret 1989/90 inom ramen för medel som står till industri-, utbildnings-, jordbmks- och utrikesdepartementens förfogande.

Statsrådet Feldt har tidigare denna dag redogjort för de övergripande motiven för regeringens förslag lill förstärkning av samarbetet med EG på forsknings- och utbildningsområdet. Genom de förstärkningar jag nu föreslår kan svenska forskare, i många fall på samma villkor som forskare inom EG, utveckla sina kontakter med övrig europeisk forskning. Utöver de medel som anvisas för samarbete inom ramen för EG:s stora ramprogram föreslås också att vissa medel anvisas för ell bilateralt samarbete med Spanien.

De resursförstärkningar för forsknings- och utbildningssamarbete med EG, som jag i del följande kommer att föreslå uppgår till sammanlagt 9, 7 milj. kr. Jag utgår från all berörda myndigheter på samma sätt som hittills skett inom ramen för befintliga resurser frigör medel för angelägna projekt. Regeringen avser atl återkomma till resursfrågan för liden efler budgetåret 1989/90 i 1990 års proposition om forskning. Jag vill i della sammanhang erinra om de direktiv som regeringen meddelat inför arbetet med anslagsframställningar i fråga om forskning för budgetåren 1990/91 — 1992/93. Berörda myndigheter skall lämna förslag om den fortsatta utvecklingen av svensk medverkan i inlernationelll forskningssamarbete, varvid utvecklingen inom EG särskilt skall beaktas.

Som statsrådet Feldt tidigare i dag anfört pågår också överläggningar
mellan EFTA-länderna och EG-kommissionen om deltagande i CO
METT, programmet för utveckling av kontakterna mellan högskolan och
näringslivet. Deltagandet kommer att innebära en betydande stimulans
både för svensk utbildning och för tillgången på välutbildad och erfaren 5

personal inom svensk industri. Programmets syfte är all universitet och Prop. 1988/89:150 högskolor skall vara motorer i moderniseringen av det europeiska närings- Bilaga 7 livet. Ett nätverk skall skapas för företag och högskolor. Inom della nätverk skall organiseras personal- och sluderandeulbyte, utbildning i samverkan och utveckling av nya former av undervisning t ex med hjälp av den nya informationsteknologin och genom distansundervisning. Jag kommer i det följande att föreslå särskilda medel för det svenska deltagandet i programmet.

D 6. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m.

Jag har nyss redogjort för överiäggningama mellan EFTA-länderna och EG om deltagande i programmet för utveckling av kontakterna mellan högskolan och näringslivet, COMETT. Enligt min mening är del angeläget både för svensk industri och för högskolan att elt samarbete kan komma till stånd med COMETT-programmet. Jag har beräknat medel för delta (5 milj. kr.) under förevarande anslag, anslagsposten till regeringens disposition.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa särskilda utgifler inom högskolan m. m. utöver vad som föreslagits i prop. 1988/89:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytterligare 5000000 kr.

D 7. Utbildning för tekniska yrken

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag alt föreslå särskilda regionalpolitiska insatser i Västernorrlands län och i samband därmed redovisa bakgmnden lill förslagen. Jag kommer här att föreslå insatser inom den högre utbildningens område.

Utbildningen vid högskolan i Sundsvall/Hämösand har utvecklats och förstärkts under de senaste åren. Den tekniskt-naturvetenskapliga utbildningen omstmkturerades i samband med att sjöbefälsutbildningen i Härnösand lades ned i mitten på 80-talel.

Vid högskolan bedrivs nu utbildning på drifttekniker- och produktions-teknikerlinjema samt på driftingenjörslinjen, vilka alla är tvååriga allmänna utbildningslinjer. Dessutom ges utbildning på den tvååriga aflmänna data- och elektroniklinjen samt på industriell tekniklinjen (YTH).

Inom det naturvetenskapliga området ges utbildning på den treåriga kemistllnjen. I 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100, bil. 10, s. 232) framhöll min företrädare atl det är angeläget att den nuvarande kompetensen inom detta område vid högskolan bibehålls och ges möjlighet till fortsatt utveckling.

Regeringen har nyligen lagt fram förslag om en tvåårig ingenjörsutbildning på mellannivå (prop. 1988/89:90). Denna utbildning föreslås etableras vid högskolan och lokaliseras till Sundsvafl, Hämösand och Ömskölds-

vik. På samtliga dessa orter pågår utbildning med maskinteknisk inrikt-    Prop. 1988/89: 150
ning som försök. Bilaga 7

En förstärkning av högskoleutbildningen inom områden som ansluter lill näringslivet i länet är nu motiverad för att höja den lokala kompelen-sen och ge ungdomarna möjlighet att stanna kvar och arbeta i länet. Det är också viktigt att fortbildningen och vidareutbildningen inom sådana områden ökar.

En tvåårig ingenjörsutbildning inom kemiområdet bör etableras i Sundsvall hösten 1990.1 anslutning därtill bör utbildningen profileras mot t. ex. organisk-kemisk processindustri och/eller cellulosaindustri med särskild inriktning mot miljövänlig processteknik. Kompetensen på kemist-linjen bör kunna användas och utvecklas i denna riktning.

Den maskintekniska tvååriga utbildningen bör inriktas bl.a. mot elek-tronik/reglerteknik saml hydraulik i anslutning tifl näringslivsstrukturen i länet och de kompetenscentra som finns där. Även utbildningarna på underhålls- och produktionsområdet bör vara av intresse i ett sådant sammanhang.

De nämnda tvååriga utbildningama bör kompletteras med kurser för all förstärka kompetensen ytterligare. Utbildningen bör vända sig till både nyexaminerade och yrkesverksamma och bör också kunna organiseras som påbyggnadsblock. Mol bakgmnd av atl kvinnorna, fömtom ungdomarna, är överrepresenterade i neltoulflyltningen från länet bör möjlighetema att rekrytera kvinnor till utbildningama uppmärksammas särskilt.

Högskolan bör också i sill utbildningsutbud stödja den utveckling mol ökat småföretagande som kan bidra till en diflferentiering av näringslivet i länet.

Jag räknar med all resurserna för utbildningen vid högskolan i Sundsvall/Härnösand permanent behöver förslärkas med sammanlagt 9000000 kr. inkl. lokalkostnader. Jag beräknar dessutom en extra förstärkning av utmstningen vid högskolan om 11 OOOOOO kr.

Högskolan bör få i uppdrag alt lägga fram en plan för utbyggnaden. Medlen, som också bör kunna användas för planerings- och utvecklingsarbete, bör tills vidare ställas lill regeringens disposition.

I detta sammanhang vill jag redovisa, att enligt utbildningsutskottets förslag till ställningstagande lill frågan om lokalisering av joumalistlinjen (UbU 1988/89:23) skall 30 nybörjarplatser på denna linje föriäggas lill . högskolan i Sundsvall/Härnösand från och med budgetåret 1990/91.

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

atl till Utbildning för tekniska yrken utöver vad som har föreslagits i prop. 1989/90:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 20000000 kr.

D 10. Utbildning för undervisningsyrken Prop. 1988/89:150

Bilaga 7 Statsrådet Lindqvist har tidigare i dag aviserat olika åtgärder för att

underlätta utbyggnaden av barnomsorgen. Efler samråd med statsrådet

Lindqvist villjag nu anföra följande.

En ökad satsning på förskolan i enlighet med riksdagens intentioner kräver en fortsall kraftig utbyggnad av såväl daghem och familjedaghem som av deltidsförskolan och den öppna förskolan. Detta medför ett ökat behov av utbildad personal under de närmaste åren. Regeringen har redan i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100, bil. 10) föreslagit att antalet platser på förskollärarlinjen ökas.

Enligt min mening är del viktigt alt utbilda ny personal till barnomsorgen. Samtidigt är det angeläget att lill yrket kunna återrekrytera tidigare utbildade förskollärare.

.Det finns i dag ett betydande antal utbildade förskollärare som av olika anledningar valt all sluta sitt arbete inom barnomsorgen. Jag är övertygad om alt många som arbetat inom barnomsorgen men nu finns inom andra verksamheter vill återuppta sitt tidigare yrke. Ett hinder för all återgå till ett arbete inom barnomsorgen kan vara en osäkerhet inför vilka krav som ställs och rädslan för stt sakna aktuella kunskaper i yrket. Kurser som vänder sig till tidigare utbildad barnomsorgspersonal bör därför anordnas inom högskolan. Jag beräknar medel som skall göra det möjligt för 500 personer atl genomgå en fristående kurs om 10 poäng på halvfart.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1.  att godkänna vad jag har förordat om särskilda utbildningsåt
gärder för barnomsorgspersonal,

2.  atl till Utbildning Jör undervisningsyrken utöver vad som före
slagits i prop. 1988/89:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa
ylleriigare 5000000 kr.

D 28. Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål

Genom förslag i proposition 1988/89:125 har innevarande budgetår 400000 kr. anvisats för ell utvidgat forskningssamarbete mellan Sverige och Spanien. Medlen är avsedda för forskarutbyte och annat bilateralt forskningssamarbete. Jag anmälde härvid min avsikt att återkomma med förslag till motsvarande förstärkning även för budgetåret 1989/90. Jag beräknar en ökning av anslagsposten 4, Internationalisering under förevarande anslag med 400000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål utöver vad som föreslagits i prop. 1988/89:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 400000 kr.

D 30. Humanistisk - samhällsvetenskapliga Prop. 1988/89:150

forskningsrådet Bilaga 7

Som elt resultat av pågående diskussioner mellan Sverige och EG föielig-ger ell utkast till avtal rörande medverkan i del europeiska forskningssamarbetet SPES (European Stimulation Plan for Economic Science). Programmet syftar lill att stimulera forskarutbildning och samarbete inom ekonomisk forskning och medlen används för stipendier, kontaktverksamhet, vetenskapliga möten och projekt. Jag har beräknat 540000 kr. för detta ändamål.

European University Institute (EUI) är ett av EG bildat forskningsinstitut, beläget i Florens, Italien. Institutet bedriver forskning och forskarutbildning inom olika samhällsvetenskapliga områden. Institutet är enligt samstämmiga bedömningar av stort intresse för svenska forskare. Sverige kan få möjlighet atl sända ett begränsat antal forskare lill institutet för i allmänhet längre perioder.

Jag avser att senare återkomma till regeringen med uppdrag åt humanis-lisk-samhällsvelenskapliga forskningsrådet att ansvara för de svenska kontakterna med EG i dessa avseenden.

Jag beräknar för angivna ändamål sammanlagt 700000 kr.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

all till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet utöver vad som föreslagits i prop. 1988/89:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 700000 kr.

D 31. Medicinska forskningsrådet

Programområdet Livskvalitet (Quality of life) utgör ett av de prioriterade områdena inom EG:s forskningsprogram. Det har betonats i det senaste programmet och kan sägas balansera den i övrigt starka inriktningen på tekniskt — industriella områden. Medicinska forskningsrådet (MFR) stöder sedan år 1984 svensk medverkan i projekt inom EG:s medicinska forskningsprogram. Det gäller bl a forskning om AIDS, cancer, åldrande och nutrition. MFR har genom omprioriteringar inom befintliga resurser kunnat avsätta medel för olika former av samarbete med EG. Jag beräknar 1 milj. kr. för att möjliggöra en utökning av det medicinska forskningsrådets EG-samarbete.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt till Medicinska forskningsrådet utöver vad som föreslagits i prop. 1988/89:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 1 OOOOOO kr.

D 32. Naturvetenskapliga forskningsrådet Prop. 1988/89:150

Bilaga 7 Huvuddelen av EG:s samlade forskningsinsatser inriktas mot forskning

och utveckling för atl förbättra Europas industriella konkurrenskraft. Del innebär att del inom de naturvetenskapliga och tekniska områdena finns många samarbelsmöjligheler av intresse för svenska forskare och för svensk industri. De största insatserna har inriktats mot högteknologiska områden som är i snabb utveckling, t. ex. informationsteknologi (ESPRIT) och materialteknik (BRITE/EURAM). EG:s egna forskningsinsatser, som endast utgör en ringa del ay medlemsländernas samlade forskning, har därigenom kommit atl bli ett komplement till de nationella insatserna i form av fronllinjeforskning inom vikliga områden.

Det är ännu inte möjligt för Sverige atl della i de nämnda programmen i deras helhet. Dellagande sker därför på projektnivå. Beslut om deltagande bör fattas av forskningskompetenta organ efter en individuell prövning av intressanta projekt. Jag förordar därför atl 3 milj. kr. ställs lill naturvetenskapliga forskningsrådets förfogande för dellagande i olika projekt inom i första hand informationsleknologiområdet (ESPRIT), materialteknikom-rådel (BRITE/EURAM) och miljövårdsforskning.Utöver de medel som nu anvisas till NFR kommer chefen för industridepartementet senare denna dag att föreslå att II, 5 milj. kr. anvisas för medverkan i bl. a. ESPRIT och BRITE/EURAM. Jag förutsätter all användningen av dessa medel på lämpligt sätt koordineras med de åtgärder NFR stöder. Jag har i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att lill Naturvetenskapliga forskningsrådet utöver vad som föreslagits i prop. 1988/89:100, bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 3000000 kr.

E, Studiestöd m. m.

E 3. Studiehjälp m.m.

l 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100, bil. 10) har under denna

rubrik beräknats ett förslagsanslag av 2030, 4 milj. kr. Av detta belopp

utgör studiebidrag till gymnasiestuderande 1 435 milj. kr. Studiebidraget

är beloppsmässigt samordnat med det allmänna barnbidraget och betalas

således ut med 485 kr. per månad till studerande som är mellan 16 och 20

år och går i gymnasial utbildning.

Statsrådet Lindqvist har nyss föreslagit att barnbidraget skall höjas med

65 kr. per månad. Jag föreslår motsvarande höjning av studiebidraget

inom studiehjälpen. Studiebidraget bör alltså utbetalas med 550 kr. per

månad fr.o.m. den 1 juli 1989. Förslaget kräver ändring av 3 kap. 6 §

studiestödslagen (1973:349).

10

Elt inom utbildningsdepartementet upprättat förslag lill lagändring bör    Prop. 1988/89: 150
fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 7.1. Bilaga 7

Jag beräknar kostnaderna lill följd av höjningen lill ca 192 milj. kr. för budgetåret 1989/90.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

1.   anta ett inom utbildningsdepartementet upprättat förslag lill
lag om ändring av studiestödslagen (1973:349),

2.   till studiehjälp m. m. utöver vad som föreslagits i prop.
1988/89:100 bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare
192000000 kr.

11

Prop. 1988/89:150 Bilaga 7.1 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom   föreskrivs   att   3   kap.   6   §   studiestödslagen (1973: 349)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 6§

Studiebidrag utgår med 485 kro-        Studiebidrag utgår med 550 kro
nor i månaden. nor i månaden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

i L.agen omtryckt 1987:303.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989                               12

Bilaga 8

_{Jordbruksdepartementet}

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: statsrådet Hellström

Prop. 1988/89:150 Bilaga 8

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

NIONDE HUVUDTITELN

C. Jordbruksprisreglering

C 3. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

Chefen för finansdepartementet har tidigare denna dag bl. a. redogjort för de olika åtgärder som bör vidtas för atl komma till rätta med den ekonomiska obalansen i landet på kort och på lång sikt. Bland de åtgärder som föreslås är ell borttagande av subventionerna på konsumtionsmjölk fr.o.m. den Ijuli 1989 och som kompensation härför ett ökat slöd lill barnfamiljerna. Belastningen på förevarande anslag skulle därmed fr. o. m. den Ijuli 1989 minska med 1 756 milj. kr. för helt år räknat. Förändringen innebär en höjning av partipriset på mjölk med ca 134 öre/liter.

Jag återkommer senare denna dag med förslag till provisorium för prisregleringsperioden den 1 juli 1989 — den 30 juni 1990. Jag kommer därvid föreslå att belastningen på förevarande anslag blir beroende av hur mycket införselavgifter som flyter in under regleringsåret 1989/90.

	1988/89	Beräknad ändring 1989/90
		Föredraganden
Anslag
Ersättning till följd
av livsmedelssubvenlioner	1756000000	-1756000000
Låginkomstsatsning m. m.
inom jordbruket	435000000	_
Samhällets delansvar
för överskotlsarealen	1000	—
Särskilda undersökningar	670000	-
Summa	2191671000	-1756000000

Således bör anslaget för budgetåret 1989/90 föras upp med ett belopp av 435 671000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1989/90 anvisa ett 1 475000000 kr. lägre belopp än vad som begärts i prop. 1988/89:100 bil. 11.

1    Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 150. Bilaga 8

G. Utbildning och forskning Prop. 1988/89:150

Bilaga 8 G 4. Skogs- och jordbrukets forskningsråd

Europeiskt forskningssamarbete

Statsrådet Feldt har tidigare denna dag redogjort för de övergripande motiven för regeringens ställningslagande till förstärkning av samarbetet med de Europeiska gemenskapema (EG) på forsknings- och utbildningsområdet. Den forskning som faller inom jordbmksdepartementets område rör de areella näringarna.

Flera av EG: s forskningsprogram är av intresse för dessa. För närvarande är det emellertid endast ett fåtal som är öppna för svenskt deltagande på program- eller projektnivå.

Ett program med särskilt intresse för svensk del är Food-Limiled-Agro-Industrial Research (FLAIR). Programmet pågår fr.o. m. år 1989 och fem år framåt. Del är öppet för deltagare från icke medlemsstater på projektnivå. Något projektstöd till företag och forskningsinstitutioner från dessa länder utgår dock inte från programmets budget. Programmets innehåll koncentreras huvudsakligen till livsmedelssektorn och särskilt lill kedjan förädling-distribulion-konsumenl. Livsmedelshygien, mätning och förbättring av livsmedelskvalilet och närings- och sundhetsaspekter är exempel på delområden som ingår i programmet. Programmets innehåll och inriktning överensstämmer med målsättningen i del svenska livsmedelsforskningsprogrammet. Ett dellagande från svensk sida är möjligt mol bakgmnd av den breda kompelens på området som finns hos t. ex. forskargrupper vid universiteten i Lund och Göteborg och inte minst vid Sveriges lantbruksuniversitet. För nästa budgetår bör under jordbmksdepartementets huvudtitel anvisas 1,5 milj. kr. för projeklmedverkan i FLAIR. Medlen bör anvisas lill skogs- och jordbmkets forskningsråd. Givelvis bör de möjligheter ulnylljas som finns att inom ramen för tillgängliga anslag avdela ytterligare medel för angelägen projektmedverkan. Chefen för industridepartementet har för avsikt alt senare denna dag ta upp frågan om ytterligare projektmedel för ändamålet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all till Skogs- och jordbrukets forskningsråd för budgetåret 1989/90 - utöver vad som föreslagits i prop. 1988/89:100 bil. 11 -anvisa ytterligare I 500000kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga 9

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsimarknadsdepartementet Prop. 1988/89:150

Bilaga 9 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande: statsrådet Thalén

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

Tionde huvudtiteln 1 Inledning

Inriktningen

Efterfrågan på arbetskraft väntas vara hög och arbetslösheten fortsatt låg under åren 1989 och 1990. Sysselsättningen väntas fortsätta atl öka men i en lägre takt. Som finansministern tidigare i dag har anfört kommer vissa ekonomisk/politiska åtgärder att vidtas för all motverka den pris- och kostnadsutveckling som föreligger. De förslag som finansministern lämnat kan efter en tid komma att påverka läget på arbetsmarknaden. En beredskap kommer emellertid att upprätthållas för alt om läget så skulle påkalla med utnyttjande av finansfullmakten vidtaga erforderliga åtgärder för all hålla arbetslösheten på en fortsatt låg nivå.

Inom flera branscher och yrkesområden råder mycket slor efterfrågan på arbetskraft. För all bl.a. bereda plats för och utnyttja de yrkeskunskaper som flyktingar och andra invandrare tillför landet kommer jag därför att föreslå vissa regeländringar inom arbetsmarknadsutbildningen.

Jag kommer också att föreslå en möjlighet till en mindre omfördelning inom anslaget B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder för atl möjliggöra en ökning av rehabiliteringsinsatserna för byggnadsarbetare inom den s.k. Galaxen.

Dessa förslag är ägnade att utgöra ett tillskott lill de i budgetpropositionen föreslagna och av riksdagen nyligen antagna utbildnings- och rehabiliteringsåtgärderna för att främja utbudet av och för att ta tillvara arbetskraften inom landet, och föratt underlätta för dem som har svårigheter, att få en fast förankring på arbetsmarknaden.

För att bidra till att läcka bristen på personal inom vissa utsatta yrkesområden kan emellertid som en andrahandsålgärd rörligheten på den fria nordiska arbetsmarknaden underVåttas. Jag kommer därför all föreslå att bidrag lill sökanderesor skall kunna beviljas arbetssökande från Norge på samma villkor som gäller för sökande från Finland och Danmark.

1    Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 9

Även i nuvarande arbetsmarknadsläge råder regionala skillnader på    Prop. 1988/89:150 arbetsmarknaden. Del är därför viktigt atl bedriva en aktiv regionalpoli-    Bilaga 9 lik.

Som elt led i regeringens regionalpolitiska satsningar för alt stärka utvecklingen i Västernorrlands län kommer jag att föreslå, alt medel lillskjuts för bildande av elt regionall investmentbolag och att särskilda resurser tilldelas länet för kompelenshöjande insatser och regionala utvecklingsprojekt. Vidare kommer jag alt redogöra för ett antal andra åtgärder som bör ha en positiv effekt för utvecklingen i Väslernorrlands län.

Vissa konkreta mål för arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår kommer också all redovisas.

Arbetsmarknadspolitiken och statsmakternas möjligheter att påverka utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet är emellertid inte endast en fråga om insatser av resurser i form av pengar och personal. De välfärdseffekter som olika system och verksamheter kan åstadkomma kan påverkas av ansvarsförhållanden, samarbetsformer, regelverk, anslagslek-nik och incitament.

Medborgarnas anspråk och förväntningar på den offentliga sektorn ställer höga krav på effektivt resursutnyttjande och kvalitetsutveckling, samt på flexibilitet och anpassning lill individuella och kollekliva önskemål.

Den fortsatta utvecklingen och förnyelsen av arbetsmarknadspolitiken är därför en fråga dels om all utforma, dimensionera och samordna lämpliga åtgärder utifrån ett helhetsperspektiv, dels om att pröva olika regel- och åtgärdssyslem med anknytning lill arbetslivet i vid mening så att dessa, även om syften och mål är tydligt formulerade och önskvärda, ändå inte motverkar varandra.

Problemen på arbetsmarknaden och inom arbetslivet är sammanflätade och komplicerade. Problemområden som hörsamman kan oftast inte lösas var för sig. Det är därför många gånger nödvändigt att försöka spränga traditionella ramar för olika politikområden och oförväget och med fantasi angripa problemen inom hela arbetslivet.

Mot bakgrund av bl.a. arbelsmiljökommissionens uppdrag, den debatt om arbetslinjen, arbetsmiljö och rehabilitering som pågått under senare lid samt en skrivelse från AMS den 10 mars 1989, kommer jag atl redovisa mina överväganden rörande inriktningen av reformarbetet i ett bredare och längre perspektiv än vad som påkallas av de konkreta förslag till förändringar av anslag och regelverk för nästa budgetår, som jag strax återkommer lill.

Jag ser del som ell första steg i en handlingsplan tor alt hävda arbetslinjen inom hela arbetsmarknads- och arbelslivspoliliken under 1990-talel.

Målen är flerfaldiga. Del gäller all ta vara på de möjligheter som det
förbättrade läget på den öppna arbetsmarknaden erbjuder. Ell viktigt mål
är också all stimulera till ökade arbetsinsatser och förbättrad produktivitet
genom all förslärka ekonomiska incitament och underiätta för alla grupper
att utveckla sin yrkeskompetens. Det handlar vidare om all främja rehabi
litering och återgång i arbete, att motverka utslagning, samt att underlätta 2
inträdet på arbetsmarknaden.

Medlen är mer ensartade. De kan sammanfattas med; aktivitet och inte    Prop. 1988/89:150 passivitet. Genom en ytteriigare satsning på arbetslinjen - arbetsförmed-    Bilaga 9 ling, utbildning, rehabilitering och förebyggande åtgärder — inom hela arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken kan såväl fördelningspolitiska som tillväxlpolitiska mål nås. Därmed kan också den offentliga sektorn avlastas betydande kostnader för passiva åtgärder.

AMS framställning

AMS har i skrivelse den 10 mars 1989 redovisat sin bedömning av den förväntade utvecklingen på arbetsmarknaden och behovet av insatser utöver dem som har föreslagits i årets budgetproposition. AMS lar upp frågor av olika karaktär. Något behov av ytterligare anslag av konjunkturella skäl anges inte föreligga. Med arbetslinjen som utgångspunkt presenterar AMS förslag till en ulbudsstimulerande politik för 1990-lalet. Utgångspunkten är en mer aktiv användning av de ekonomiska resurser som i dag står lill förfogande för all trygga individens försörjning.

Det bör enligt AMS vara möjligt alt slå vakt om inkomsttryggheten och samtidigt mycket starkare fokusera på det som är allra viktigast, nämligen hälsa, arbete och utbildning.

Styrelsen vill därför kasta om bevisbördan mellan aktiva och passiva åtgärder, dvs. alla aktiva åtgärder skall vara noga prövade innan ofta långvariga inkomslsiödjande åtgärder vidtas.

För att uppnå detta bör de kritiska punkterna i arbetslivet angripas och nya möjligheter skapas. Incitamenlstmkluren behöver ändras så att den bättre underlättar inträdel i och återgången lill arbetslivet, och motverkar utslagning och bidragsberoende.

Del gäller enligt AMS alt frigöra sig från traditionella bindningar i hela utbildningsväsendet. Billiga överdimensionerade utbildningar blir dyra om de inte leder till arbete utan lill omskolning eller arbetslöshet. Under-dimensionerad utbildning leder till brislproblem och köer, och till löneglidning, inflation och utebliven produktion.

Men del handlar också om att vidga synen på och bedömningen av människors hälsostatus och arbetsförmåga. Hinder som bevarar människor i en viss kategori helt eller delvis utanför arbetslivet, och som formellt eller psykologiskt försvårar för dem atl arbeta, måste brytas ner effektivare.

Det gäller enligt AMS, atl i stället skapa bättre möjligheter och incitament för den enskilde, för arbetsgivaren och för försäkringssystemen, som gör atl anställda kan stanna kvar i arbetslivet och som förhindrar utslagning. På samma sätt gäller det all underlätta stegel in på arbetsmarknaden för de nytillträdande och steget tillbaka till arbetsmarknaden för dem som en gång har lämnat den.

Försäkringssystemen bör enligt AMS utformas så att de också blir en viktig länk tillbaka till aktivt arbete. Del gäller alt öppna slussar och skapa övergångar från ekonomiskt och mänskligt kostsam passivitet till produktiv och utvecklande aktivitet och delaktighet.

AMS redovisar förslag till förändringar av änslagsteknik och vissa regel- Prop. 1988/89:150 ändringar inom arbetsmarknadsutbildningen samt en förändring av bidrag Bilaga 9 till utbildning i förelag till en ny stödform som benämns stöd lill förelagens personalutbildning. Vidare föreslår AMS en administrativ förenkling innebärande atl arbetsprövning får användas av arbetsförmedlingens arbetsvägledare, utan all de sökande behöver bli föremål för en formell inskrivning vid arbetsmarknadsinstitut (Ami). Dessutom föreslår AMS ytterligare 15 milj. kr. lill stmkturslödel för byggarbelsmarknaden (Galaxen). Anslaget för yrkesinriktad rehabilitering föreslås i fortsättningen anvisas i form av ett ramanslag, och medlen för lokalkostnader räknas upp. Vidare föreslås en utvidgning av försöken med flexibelt lönebidrag, och alt försöken även skall innefatta vissa unga och gravt handikappade ungdomar under 25 år. Den särskilda ramen för arbetsbiträde i kombination med lönebidrag bör tas bort, och ramen för särskilt lönebidrag bör ändras. Ett förslag lill syslem för vilande pensionsrättighet las slutligen upp.

Ytterligare ett antal skrivelser har kommit in till regeringen angående ändringar eller förstärkningar av de arbetsmarknadspolitiska åtgärdema.

2 Föredragandens överväganden

Jag bedömer att mina förslag i budgetproposilionen i allt väsentligt svarar mot de behov av resurser för arbetsmarknadspolitiken som för närvarande kan fömtses för nästa budgetår. De justeringar som jag strax mer utförligt kommer att redovisa innebär främst vissa regeländringar inom arbetsmarknadsutbildningen, bidrag tifl sökanderesor från Norge, en möjlighet lill omfördelning av medel för all öka resurserna inom den s.k. Galaxen saml vissa åtgärder i Väslernorrlands län.

De förslag som kommit in och som jag inte lar upp i det följande harjag inte funnit anledning all tillstyrka.

Som jag inledningsvis påpekade anser jag emellertid, att det nu också kan vara lämpligt att utveckla några av mina övergripande uppfattningar om arbetsmarknads- och arbelslivspoliliken. Ell inlerdepartementalt samarbete pågår rörande skilda arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor. Tillsammans med arbetsmiljökommissionens arbete kommer della att utgöra en viktig gmnd för den närmare konkretiseringen av vissa av mina överväganden och för arbetet inom arbetsmarknadsdepartementet under den närmaste tiden.

Förstärkning av arbetslinjen inom arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken

Del ambitiösa målet om arbete åt alla har ställt stora krav på arbetsmark
nadspolitiken under regeringens två första mandatperioder. Med begrep
pet "arbetslinjen" som ledstjärna haren förnyelse av politiken genomförts.
Ålgärdsuppsällningen har ändrats. Nya medel har införts allt efler att
fömtsättningar och behov har skiftat. Personalökningar har medgivils.
Arbetsmarknadsverket har blivit en mer slagkraftig och effektiv organisa
tion. Ny teknik har introducerats och nya och effektivare arbetsformer har
utvecklats för att förmedlingen på bästa sätt skall kunna motsvara de krav

och önskemål som ställs från arbetssökande och arbetsgivare i dag och på    Prop. 1988/89: 150
1990-talet. Bilaga 9

Arbetslinjen har stärkts. Sysselsättningen är högre än någonsin. Arbetslösheten har tvingats ner till den lägsta nivån under 1980-talet. 1 några län har arbetslösheten pressats ner till 1960-talets nivåer.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har ett brett slöd inom landet. Inlernationelll tilldrar sig denna politik ett större Intresse än någonsin tidigare.

Arbetsmarknaden har under några år kännetecknats av hög efterfrågan på arbetskraft. Detta har lett till all företag och förvaltningar på sina håll mött svårigheter atl rekrytera arbetskraft och all behålla sin personal. Ell minskat inflöde av ungdomar lill arbetsmarknaden och därmed minskad total rörlighet kan väntas accentuera della ytterligare under de närmaste åren.

I linje med den svenska arbetsmarknadspolitikens tradition har därför skett en omorientering med fokusering på ulbudsstimulerande insatser, främst förmedling, utbildning och rehabilitering.

Den starka efterfrågan på arbetskraft har samtidigt blottställt problem, som vid ett sämre läge tenderar alt hamna i bakgrunden. Det gäller frågor som brister inom arbetsmiljön, produktivitetsutvecklingen, kostnadsrelationen mellan aktiva och passiva åtgärder inom arbetslivet etc.

Jag kommeri det följande atl behandla sådana frågor uttryckt som ell första steg i en handlingsplan för alt ytterligare stärka arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken och för all få till stånd samma synsätt inom arbelslivspoliliken. Min redogörelse kommer atl beröra viktiga spörsmål rörande arbetsmiljön, utbudet av arbetskraft, rehabilitering contra inkomsttransfereringar, kompetensutveckling för ökad produktivitet och tillväxt, situationen för flyktingar och andra invandrare saml frågor rörande vilande förtidspension.

Brister i väljarden

Ambitionerna inom arbetsmarknadspolitiken är inte enbart eller primärt av kvantitativ karaktär. I direktiven (dir. 1988:63) till arbelsmiljökom-missionen, som tillsattes hösten 1988, pekade regeringen på allvarliga brister i välfärden.

Det föreligger en oroande utveckling när det gäller arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar. Bakom detta döljer sig oacceptabla förhållanden, som i många fall leder lill utslagning från arbetsmarknaden.

1 direktiven påpekas all såväl individuella och sociala som ekonomiska skäl talar för atl kraftfulla insatser bör göras från många olika håll för atl vända denna utveckling. Kommissionens uppgift är all föreslå ändringar av sådana förhållanden i arbetslivet, som orsakar mänskligt lidande och försämrad livskvalité, och som i stor utsträckning också leder lill förtidspensionering.

Samtidigt understryks att del gäller att genom aktiva åtgärder öka möj-

tl    Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 150. Bilaga 9

ligheterna för de drabbade all komma tillbaka lill ett lämpligt arbete. Del     Prop. 1988/89:150
synsätt som arbetslinjen ger uttryck för skall tillämpas. Bilaga 9

Tillsättandet av arbelsmiljökommissionen skall ses som en accentuering av välfärdsdimensionen i arbetsmarknads- och arbelslivspoliliken. Kommissionens arbete skall vara avslutat i juni år 1990.

Fler människor i arbete

De anspråk som kommer att ställas från olika delar av den svenska ekonomin under 1990-lalel indikerar att en hårdnande konkurrens om arbetskraften kan förväntas. Faktorer som redan högt kvinnligt arbetskraftsdeltagande, krympande kullar av yngre nyinlrädande och fler medelålders personer på arbetsmarknaden innebär att det finns anledning att räkna med växande tröghet och rekryteringsproblem på flera delarbels-marknader. Della kan i sig komma all utgöra en restriktion för tillväxten i ekonomin.

Utvecklingen får emellertid också lill konsekvens atl tillförseln av ny kunskap reduceras. Sammantaget skärper detta kraven på arbetsmarknadens anpassningsförmåga och funktionssätt. Det förstärker dessutom behoven av vidareutbildning.

Arbetsmarknadens omställningsförmåga och flexibilitet måste bibehållas och utvecklas ytterligare. Della är ur konkurrenssynvinkel utomordentligt viktigt.

Den generella ekonomiska politiken är betydelsefull för att hålla fömyel-selaklen i näringslivet på en hög nivå. Den måste emellertid kompletteras med en aktiv arbetsmiljö-, arbetsmarknads- och regionalpolitik.

Jag ser della som investeringar. Aktiva åtgärder inom nämnda politikområden är produktiva investeringar för att utjämna regionala obalanser och ge fler människor arbete och för atl få bättre arbeten. Arbetslinjen, återanpassning och rehabilitering skall också på alla sätt prövas som alternativ lill passiv socialförsäkringsersättning. Alla behövs på arbetsmarknaden och därför skall vägarna in på arbetsmarknaden vara breda och lättillgängliga.

Satsningarna är nödvändiga för att rusta upp för individen dåliga och för samhället kostsamma arbeten, för att gynna anpassning och rörlighet på arbetsmarknaden, för atl tillgängliga resurser i hela landet skall kunna utnyttjas optimalt och effektivi och för att främja produktivitet och tillväxt i hela ekonomin. Della kan och skall ske utan avkall på de fördelningspolitiska ambitionerna.

Målen om tillväxt, god arbetsmiljö och rättvis fördelning är ömsesidigt
beroende av varandra. Tillväxten förutsätter elt bättre utnyttjande av
arbelskraflstillgångarna. Det innebär bl. a. krav på att alla arbetskraftsre
surser mobiliseras. Utformningen av arbetsmiljöer och arbetsförhållanden
i vid mening ställs därigenom i fokus. Orsakerna lill frånvaro och utstöt-
ning från arbetsmarknaden, exempelvis till följd av dåliga arbetsförhållan
den och arbetsmiljöer, arbetsskador etc, måste angripas. Definitiv utslag
ning och förtidspensionering måste så långt möjligt förhindras genom elt
aktivt sökande efter alternativ. Inkomst från produktivt arbete är gmnd- "

läggande för en rättvisare fördelning.

Rätten till arbete och arbetslinjen skall vara gmnden för hela arbets-     Prop. 1988/89: 150
marknads- och arbelslivspoliliken. Bilaga 9

Enligt min mening har AMS redan i dag fömtsättningar och resurser för att verka i denna riktning. Det genomgripande förnyelsearbetet, den nya tekniken och arbetsmetoderna, omfördelningen av resurser från central till lokal nivå och prioriteringen av utåtriktade aktiviteter som skett och fortgående utvecklas har skapat ökat utrymme för all hävda arbetslinjen. Det är viktigt att AMS fortsätter på den inslagna vägen.

De handlingsprogram för olika problemområden och branscher som AMS och parterna på arbetsmarknaden gemensamt har utformat är goda exempel på den inriktning som verksamheten nu har fått. Den rekommendation som AMS och de kommunala parterna undertecknat, i syfte att ge alla deltidsarbetslösa inom kommuner och landsting den arbetstid de vill ha, är ett annat exempel. Fantasi och konstmktivt nytänkande är nödvändigt för atl minimera det i sig orimliga förhållandel att tusentals människor inom vård och omsorg är delvis arbetslösa samtidigt som bristen på arbetskraft inom dessa sektorer blir alltmer besvärande.

Problemen inom och kraven på del privata näringslivet är likartade. Brister och svagheter i arbetsmiljö och arbetsorganisation kommer tydligare till uttryck i ett läge med knapphet på arbetskraft.

Det är elt överlevnadsvillkor för industrin all kunna rekrytera ungdomar. Del kräver en realistisk inställning till och förståelse för ungdomarnas anspråk och attityder. Det kräver nytänkande och elt snabbt agerande, eftersom det tar tid att ändra på arbetsförhållanden och återvinna ungdomarnas förtroende. Problemen finns inom stora delar av industrin, och kan endast lösas av Företagen själva.

Arbetslinjen visavi socialförsäkringssystemet

Som ett led i den generella välfärdspolitiken ges via olika försäkringssystem inkomslskydd och ersättning vid sjukdom, olyckor, arbetslöshet etc. Systemen utgör ett av fundamenten för välfärdssamhället. Dessa rättigheter skall bevaras.

Inkomsttryggheten via försäkringssystemen för personer i produktiv ålder bör emellertid betraktas huvudsakligen som elt självklart delmål. Ur mänsklig och ekonomisk synvinkel bör ambitionen enligt min mening vara högre. Människor i produktiv ålder bör så långt möjligt återigen beredas plats i en arbetsgemenskap. Aktivitet och inte passivitet är kännetecknet för den svenska arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken.

Arbetslinjen bör således gälla som mål även i gränslandet mellan arbetsmarknadspolitiken och socialförsäkringssektorn. Så många som möjligt måste bislås med att komma tillbaka in i arbetslivet långt innan diskussioner om förtidspensionering blir aktuella. Försäkringssystemen bör utformas så att de också blir en viktig länk tillbaka till produktivt arbete.

Den nuvarande utvecklingen av långtidssjukskrivningar och förtidspension måste således brytas. Ingen är fullt arbetsför efter all ha varit overksam en längre tid. Efter ett antal månader kan sjukskrivningstidens längd i sig många gånger vara elt större hinder för återgång lill arbetet än den

urspmngliga sjukdomsorsaken. Den starkaste rehabiliterande kraften är    Prop. 1988/89: 150 oftast kontakten med arbetsplatsen, känslan av att det är där man behövs    Bilaga 9 och känslan av atl vara efterfrågad.

Del är därför viktigt att satsa på bättre arbetsmiljöer, arbetsinnehåll och utvecklingsmöjligheter på arbetsplatserna i alla sektorer av arbetslivet för alt förhindra att arbetsolycksfall, arbetssjukdomar och utslagning uppkommer.

Ansvaret för della vilar på arbetsgivaren. I enlighet med tradition och lagstiftning på den svenska arbetsmarknaden bör utvecklingsslrävandena ske i nära samarbete med de anställda och deras fackliga företrädare.

Företagshälsovården är en betydelsefull resurs i arbetet med att förebygga skador och ohälsa i arbetslivet. Dess uppgifter är i huvudsak tekniskt, medicinskt och psykosociall förebyggande samt i viss utsträckning sjuk vårdande och rehabiliterande. Den är en utredande och rådgivande expertresurs åt arbetsgivare och arbetstagare. Ca 75% av de anställda har nu tillgång till företagshälsovård. Del är viktigt alt förelagshälsovårdens kompetens och resurser tas tillvara i arbetsmiljöarbetet. Jag vill i sammanhanget erinra om att en arbetsgmpp inom arbetsmarknadsdepartementet nu ser över förelagshälsovården tillsammans med företrädare för arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter. Bl. a. överväger gmppen hur man skall kunna komma närmare målet förelagshälsovård ål alla genom en ökad anslutning till företagshälsovård.

Det är viktigt atl i yrkesinspektionens tillsynsverksamhet poängtera arbetsgivarens ansvar för skyddsverksamheten.

I första hand måste man söka förebygga arbetsskador och utslagning. De som ändå drabbas måste få rehabiliterande och andra stödinsatser som gör det möjligt att vara kvar på arbetsplatsen. Om den fysiska och psykiska belastningen på arbetsplatsen inte kan förändras på ett sådant sätt all den anställde kan vara kvar i arbetet, är del en viktig uppgift för samhället — bl. a. via samverkan mellan arbetsförmedling och försäkringskassa — all medverka till att den enskilde kan finna ett annat och lämpligare arbete.

Solidaritet med de svaga, med dem som riskerar utestängning eller utslagning från arbetsmarknaden, innebär att alla aktiva åtgärder och rehabiliteringsmöjligheter måste prövas noggrant innan ofta långvariga inkomststöd kommer i fråga.

Det är enligt min mening därför angeläget att se över samspelet mellan socialpolitiken och arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken för atl därmed förbättra arbetslivet i stort. Som nämnts innebär direktiven lill arbetsmiljökommissionen en markering av all arbetslinjen skall gälla också i rehabiliteringsverksamheten. Där understryks tydligt arbetsgivarens ansvar för att förebygga arbetsskador och utslagning, liksom ansvaret för att anpassa arbetsplatserna efter individernas förmåga.

Det är en uppenbar nackdel med nuvarande socialförsäkringssystem att de i mycket liten grad uppmuntrar den enskilde att återvända till arbetslivet. Rehabilitering, sjukvård och utbetalning av ersättning handhas dessutom av olika myndigheter och olika huvudmän vilket försvårar en samordning.

Del måste bli enklare och attraktivare att på nytt pröva ett produktivt 8

arbete. Därför krävs mer av en helhetssyn inom offentlig verksamhet. Det    Prop. 1988/89:150 ligger också väl i linje med del arbete som inletts för all fömya och    Bilaga 9 utveckla den offentliga sektorn. Resurserna skall satsas på de verksamheter och välfärdssystem som visar sig ge det största utbytet i form av rättvis fördelning, välfärd och trygghet.

Remissbehandlingen av rehabilileringsberedningens förslag, (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering, pågår. En interdepartemental arbetsgmpp har inlett en översyn av de åtgärder som krävs för alt via samspel mellan arbetsmarknadspolitiken och socialförsäkringssystemen skapa incitament lill och underlätta för den enskilde att snabbt återvända till arbetslivet. Jag avser att senare, och efter samråd med socialministern, återkomma lill regeringen med de förslag som kan bli aktuella inom arbetsmarknadspolitiken.

KompetensutveckUng för ökad produktivitet och tillväxt

Arbetet är viktigt för den personliga utvecklingen och identiteten. Intressanta och förkovrande arbeten främjar engagemang och delaktighet i arbetslivet och i samhällsgemenskapen i övrigt.

Del framlida arbetslivet kommer alt ställa ökade krav på utbildning och kunnande. En hårdnande intemationell konkurrens gör ökad produktivitet lill en fömtsättning för fortsatt tillväxt och ett villkor för företagens överlevnad. Allt större tonvikt kommer därför att behöva läggas på utvecklingen av arbetsorganisationen och på kompetensutveckling och intemut-bildning i förelag och förvaltningar.

Vid konkurrens om arbetssökande blir möjligheter till utveckling genom internutbildning ett starkt rekryteringsargument. Arbetstagare som ges möjlighet lill fortbildning kan också mycket bättre än andra delta i och aktivt bidra lill de snabba förändringarna i teknik och arbetssätt.

En satsning på kompetensutvecklande internutbildning är en konkret handling som ger trovärdighet åt uppfattningen att personalen är den viktigaste resursen i produktionslivet. Detta är inte minst viktigt när det gäller vidareutbildning av äldre.

Det är emellertid inte enbart utbildning i form av kurser och konferenser som är betydelsefullt för fortbildningen. Ungdomens fordringar på morgondagens arbetsmarknad reser krav på ett närmande mellan produktion och utbildning — ett arbetsliv som inte enbart tar i anspråk kunskaper, utan som i sig ger kunskaper.

Att förverkliga visioner och skapa ny företagskultur i traditionsbundna förvaltningar och företag är en komplex uppgift. Del ställer krav på en omprövning av hierarkiska stmkturer, av delegerings- och rotationsstrate-gier, av belöningssystem för både prestation och kompetens m. m.

De dominerande ulbudsbegränsningama är obenägenhet att byta bostadsort och bristfällig utbildning. De lokala och intema arbetsmarknaderna får därför allt större betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt och för den ekonomiska tillväxten.

Det är angeläget all arbetsgivama uppmärksammar delta. Inlem kompetensutveckling tillhör främst deras ansvarsområde. Frågans betydelse

för tillväxt och stmkturomvandling och fördelningen mellan olika gmpper Prop. 1988/89: 150 gör den emellertid också till ell samhällsintresse. Den måste därför ses i Bilaga 9 sammanhang med andra utbildnings- och arbelsmarknadspolitiska insatser. Den kartläggning och utredning rörande personalutbildning i arbetslivet som jag aviserade i budgetpropositionen kommer atl utgöra utgångspunkten för mina överväganden om former, inriktning och resurser för att stimulera en allmän kompetensutveckling i arbetslivet. Jag återkommer till regeringen senast under hösten i år med förslag till direktiv tfll en sådan utredning.

Flyktingar och andra invandrare

Flyktingar och andra invandrare är högt prioriterade gmpper inom arbetsmarknadspolitiken. Både sociala och ekonomiska skäl motiverar della. De utgör dessutom ett viktigt arbelskraftstillskott.

AMS antog år 1986 ell arbetsmarknadspolitiskt program för invandrare, "Öppna dörrama för invandrare", som syftar lill att klargöra verkets policy och roll när det gäller service till invandrare.

Arbetslinjen skall självfallet gälla också för flyktingar och andra invandrare. Väntetiden från del att uppehålls- och arbetstillstånd beviljats och lill dess ett arbete kan påbörjas måste göras så kort som möjligt. Del är viktigt framför allt ur mänsklig synvinkel. Kostnadsaspekten är emellertid också betydande. I samband med utplacering i kommun av flyktingar och andra personer som erhållit uppehålls- och arbetstillstånd är tillgången på arbete en allt viktigare aspekt. Starka skäl talar således för att utnyttja resursema på ett aktivare sätt som påskyndar och förenklar anpassningen lill del nya hemlandet.

AMS har därför fåll särskilda medel för åtgärder som underlättar dessa gmppers inträde på arbetsmarknaden. Jag bedömer all de resurser som totalt ställts till förfogande bör medge kraftfulla insatser för att bereda invandrare och flyktingar ökade möjligheter all delta i arbetslivet på likvärdiga villkor med svenskar.

Jag har av statsrådet Lööw erfarit att det pågår en översyn äv nu gällande ordning för ersättning till kommunema för mottagande av flyktingar m.fl. Syftet med översynen är att skapa ett enkelt system som stimulerar tifl aktiva åtgärder för flyktingama, för att underlätta för dem att så tidigt som möjligt få fotfäste på arbetsmarknaden.

Jag har vidare av statsrådet Persson erfarit all skolöverstyrelsen (SÖ) har påbörjat en utvärdering av svenskundervisningen för invandrare. Riksrevisionsverkel (RRV) har dessutom fått i uppdrag att analysera om del i systemet för svenskundervisning för invandrare (sfi) finns inbyggt sådana hinder all invandramas möjligheter att snabbt komma in i det svenska samhället försvåras. Förslag till åtgärder kan bli aktuella under hösten.

Möjligheterna till egen försörjning kan väsentligen förbättras om social
tjänst och arbetsförmedling har ett nära lokalt samarbete. Genom förslaget
till ny organisation av invandrarverket (prop. 1988/89:105) kommer en
regionalisering av verksamheten att äga mm, vilket bör underiätta och 10

förbättra ett sådant samarbete. Redan under studietiden på grund-sfi bör    Prop. 1988/89:150 information om den svenska arbetsmarknadens villkor och möjligheter    Bilaga 9 lämnas. En preliminär handlingsplan bör vara upprättad innan grund-sfi-studierna är avslutade. Alla möjligheter till att varva svenskstudier med arbetslivserfarenhet bör utnyttjas.

Som jag redan nämnt i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 12, s. 33) har regeringen givit socialstyrelsen och AMS i uppdrag all gemensamt la initiativ lill insatser som förstärker och utvecklar samarbetet mellan arbetsförmedling och socialtjänst. Uppdraget skall redovisas senast den 1 januari 1990.

Del är angelägel både för den enskilde invandraren och för del svenska samhället all bättre än hittills ta tillvara den yrkeskunskap invandraren har från sill hemland. I det syftet tillsattes år 1987 en arbetsgrupp för bedömning, värdering och prövning av utländsk utbildning, examina och yrkeskunskap. Arbetsgruppen beslår av representanter för AMS, SÖ, SIV, UHÄ m.fl. och arbetet pågår fortfarande. Utvecklingsarbetet med bl.a. Yrkesprövning för invandrare (YPI) som AMS genomför inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen har g-vit goda resultat beträffande prövning och värdering av utländsk yrkeskompetens. Det bör drivas vidare.

Arbete åt förtidspensionerade

Antalet förtidspensionerade har fortsall all öka under del senaste årtiondet. Ca 50 000 nya förtidspensioner inkl. sjukbidrag beviljas årligen. Den ökande andelen äldre i befolkningen liksom ökningen av antalet sjukdagar och arbetsskadeanmälningar indikerar atl ökningstakten av förtidspensioneringarna kan komma att bli ännu högre framöver.

Samtidigt kan konstaleras all ca 70% av de förtidspensionerade är 50 år eller äldre och ca 40% är i åldern 60 — 64 år. Förtidspensionerade har skador eller sjukdomar, som begränsar arbetsförmågan. Del innebär inte att de är helt arbelsoförmögna. De behöver emellertid hjälp med atl finna lämpligt arbete och arbetsförhållandena måste anpassas lill deras förutsättningar. Om en tiondel av de förtidspensionerade skulle kunna få halvtidsarbete, skulle detta innebära elt arbelskraftstillskolt motsvarande 17 000 årsarbetskrafter.

Alternativa tekniska lösningar kan diskuteras för atl underlätta för förtidspensionerade att återgå i arbete. Den lösning som AMS har förordat är, att pensionen sätts ned med ett belopp som motsvarar den arbetade liden (hellid eller halvlid) och all förtidspensionen omvandlas lill ett lönebidrag som lämnas lill arbetsgivaren i relation till den anställdes arbetsförmåga. Den som får en sådan lönebidragsanställning skall kunna ha sin pension vilande under den lid anställningen varar. Pensionen skall således kunna återfås ulan ny prövning, när arbetet upphör.

Jag vill erinra om alt det med nuvarande regler finns möjlighet all verka

för det syfte som förslagen har. De arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som

står lill förmedlingarnas förfogande, bör kunna användas för all underlätta

för förtidspensionerade, som så önskar, all återgå i arbete. Pensionen kan

11

vara vilande i upp lill två år för den, som vill pröva elt arbete. Man kan    Prop. 1988/89:150
således få pension på nytt, om man inte klarar alt arbeta. Bilaga 9

Möjligheten all låta en pension vara vilande vid en återgång i arbete har hittills utnyttjats i myckel liten utsträckning. Del kan finnas flera förklaringar till della, bl.a. all arbetsmarknaden inte varit öppen för att la tillvara förtidspensionerades arbetsutbud. En annan förklaring kan vara att reglerna inte ger tillräcklig stimulans för den enskilde att återgå i arbete.

AMS förslag ligger principiellt i linje med den inställning jag förordar. Aktiva insatser för att människor skall kunna delta i arbetslivet är bättre än passiva konlantstöd till försörjningen. Det gäller att utgå från människors arbetsförmåga och inte från hindren för arbete. I åtskilliga fall skulle många av dessa människor kunna göra en insats, om arbetslivet var bättre anpassat lill deras förulsällningar.

Emellertid behöver olika frågor utredas ytterligare. De förslag som har lagts fram av rehabiliteringsberedningen kan också få betydelse i sammanhanget och del kan finnas anledning atl återkomma till riksdagen i dessa frågor.

Vissa mål fiir nästa budgetår

I årets budgetproposition utlovade jag att jag skulle återkomma lill regeringen med en ylleriigare precisering av vissa mål för arbetsmarknadspolitiken under budgetåret 1989/90.

Den inriktning som jag redovisade i budgetpropositionen ligger fast. Huvudinriktningen är:

—att tillgodose arbetskraftsbehovet inom industrin, vården och omsorgen, och

—att samtidigt utnyttja den stora efterfrågan på arbetskraft till atl stödja svaga grupper som trots del goda arbetsmarknadsläget har svårigheter alt få arbete.

Följande mål är, som jag nämnde i budgetpropositionen, särskilt angelägna:

—de arbetslösa, särskilt de långtidsarbetslösa, skall ges en sådan service atl de snabbare får arbete och deras arbetslöshetstider därmed minskas

—vakansliderna för de lediga platserna bör minskas eller hållas oförändrade

—det nuvarande konjunkturiäget måste utnyttjas för atl ylleriigare motverka arbetslösheten bland dem som har särskilt svårt alt få ell arbete. Jämfört med innevarande budgetår bör fler invandrare, arbetshandikappade och långlidsarbelslösa ges ett arbete eller en lämplig arbetsmarknadsutbildning

—för atl ylleriigare öka möjligheterna atl arbetsplacera arbetshandikappade bör övergångarna från arbete med lönebidrag till arbete utan lönebidrag öka, speciellt inom offentlig sektor och bland de allmännyttiga organisationerna

—inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen skall bättre anpassas till arbetsmarknadens behov och resurserna utnyttjas effektivare

12

- de arbetsmarknadspolitiska medlen skall i ökad utsträckning användas    Prop. 1988/89:150
för att motverka en könsuppdelad arbetsmarknad. Bilaga 9

På vissa punkter villjag nu ytterligare precisera målen.

Minskade arbetslöshetstider

En stark prioritering av resurserna lill de sökande med en svag ställning på arbetsmarknaden bör leda till atl arbetslöshetstiderna kan sänkas.

Vakanstiderna för de lediga platserna bör minskas

Trots den myckel stora efterfrågan på arbetskraft har inte vakanstiderna för de lediga platserna förlängts nämnvärt, vilket har varit vanligt vid tidigare konjunkturuppgångar. Detta är mycket positivt.

Det platsinriklade arbetssättet har bidragit till atl platser har kunnat tillsättas snabbt och väl. Arbetsgivarna har också visat tendens till att jämka sina krav för att få lämplig arbetskraft. 1 budgetpropositionen angav jag atl målet borde vara atl vakansliderna åtminstone hölls oförändrade. Del bör nu vara möjligt att skärpa målet till alt vakanstiderna skall ytterligare minskas. De arbelsmarknadspolitiska resursema bör nu utnyttjas för all öka arbetskraflsutbudet och underlätta rörligheten på arbetsmarknaden så atl flaskhalsar motverkas framför allt inom industrin, vården och omsorgen.

Flyktingar och andra invandrare

Arbetslösheten bland utländska medborgare är ungefär dubbelt så hög som bland svenska medborgare. Samtidigt slår en betydande del av de utländska medborgarna utanför arbetsmarknaden. År 1988 tillhörde 84% av alla personer i åldern 16 — 64 år arbetskraften — dvs. de arbetade eller sökte arbete. Bland utländska medborgare från andra länder än de nordiska var arbetskraftsdeltagandet 67%.

Insatser måste göras så att invandrarna bereds likvärdiga möjligheter att delta i arbetslivet som den övriga befolkningen. Arbetskraftsdeltagandet bland utländska medborgare bör inte avvika nämnvärt från den nivå som gäller för befolkningen i övrigt. Arbetslösheten bland invandrarna måste sänkas.

De resursförstärkningar som regeringen föreslog i budgetpropositionen möjliggör elt än mer aktivt arbete för atl ta tillvara invandrarnas önskan all arbeta. Detta bör leda till atl, jämfört med innevarande budgetår, antalet flyktingar och andra invandrare som får arbete eller utbildning skall öka med minst 6000 personer. Invandrarnas andel av de arbetslösa vid arbetsförmedlingen skall närma sig deras andel av samtliga arbetssökande vid förmedlingen. Detta kan bl. a. uppnås genom tidigare och koncentrerade insatser vid flyktingförläggningar och ell intensifierat samarbete mellan kommunernas flyklingmollagning, sfi-ansvariga och arbetsförmedlingarna.

13

Arbetshandikappade Prop. 1988/89: 150

Under de senaste budgetåren har antalet arbetshandikappade som erhållit Bilaga 9 arbete genom arbetsförmedlingen ökat. Samtidigt har dessutom antalet arbetshandikappade som genomgår arbetsmarknadsutbildning eller skrivits in vid arbetsmarknadsinstituten ökat. Framför allt under år 1988 har väsentligt fler arbetshandikappade kunnat erbjudas arbete eller utbildning. Det goda konjunkturläget måste nu utnyttjas för ytterligare insatser för denna gmpp. Under budgetåret 1989/90 skall antalet arbetshandikappade som erhåller arbete eller utbildning öka med minst 15 % jämfört med innevarande budgetår.

Den starka prioriteringen av insatser för arbetshandikappade bör få lill resultat atl sökandetiderna för dessa minskas. Självfallet behövs det dock tid för kartläggning och arbetsförberedelse innan denna gmpp kan komma ul i arbete.

För all få lill stånd ett effektivare utnyttjande av de arbelsmarknadspolitiska resurserna måste uppföljningsrutinerna effektiviseras för personer som är placerade i mer långsikliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Övergångarna från arbete med lönebidrag till arbete utan lönebidrag bör öka också inom offentlig sektor och bland de allmännyttiga organisationerna. Arbetsmarknadsverkets uppföljningsmtiner måste skärpas, så att en löpande uppföljning av personer som placerats i arbete med lönebidrag görs, för bedömning av hur placeringarna fungerar och vilket fortsatt ekonomiskt stöd som är nödvändigt. En bättre uppföljning bör leda till ökad omsättning på lönebidragsplalserna vilket i sin lur leder lill ökade möjligheter att arbetsplacera andra arbetshandikappade.

Insatser för långtidsarbetslösa

Arbetsmarknadsverkets prioritering av insatser för de långlidsarbelslösa har gett mycket goda resultat. Det mål som regeringen satte upp för en minskning av antalet långlidsarbelslösa lill väl under 25000 personer första halvåret 1988 har uppnåtts med god marginal. Fortsatta insatser måste dock göras för denna gmpp och då bör särskilt de äldre långtidsarbetslösa ges stöd i sitt sökande efter arbete. Andra kvartalet 1990 bör de arbetssökande vid förmedlingen som varit anmälda mer än sex månader inte överstiga 12000 personer.

Insatser för att främja otraditionella yrkesval och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad

Riksdagen antog under år 1988 en handlingsplan för jämställdhelspolitiken åren 1988-1993 (prop. 1987/88:105, AU 17, rskr. 364). I denna handlingsplan fastslogs bl.a. att ett uppbrytande av den könsuppdelade arbetsmarknaden är av avgörande betydelse för jämställdheten i såväl arbetsliv som familj, och att del är viktigt att bättre ta tillvara kvinnornas och männens utvecklingsmöjligheter över hela arbetsmarknaden.

Jag finner del angeläget att fastställa konkreta mål för förmedlingens arbete för att bidra lill all delta mål uppnås. Alla arbetsmarknadspoliti-

kens olika medel måste användas för att stödja män och kvinnor atl söka    Prop. 1988/89:150 sig till olraditionella områden. Arbetsförmedlingspersonalen bör vara ly-    Bilaga 9 hörd för de sökandes önskemål men också aktivt informera om olraditionella yrken och branscher.

Inom arbetsmarknadsutbildningen skall andelen otraditionella yrkesval öka med 30% mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90. En jämnare könsfördelning bör eftersträvas inom samtliga yrkesinriktade kurser inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Kvinnor bör i ökad utsträckning erbjudas arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riktar sig mot del privata näringslivet såsom rekryteringsstöd, inskolningsplatser i näringslivet och Olraditionella beredskapsarbeten.

Inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen

Arbetsmarknadsutbildningen skall anpassas ytteriigare till arbetsmarknadens behov och resurserna utnyttjas effektivare. En kontinuerlig uppföljning av förändringarna på den lokala/regionala arbetsmarknaden bör ske så att resurserna inriktas mol områden med slor efterfrågan. En större flexibilitet än nu bör eftersträvas vid upphandlingen av arbetsmarknadsutbildning. Vid beviljandet av arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet är det också angelägel atl arbetsmarknadssituationen i större utsträckning än hittills beaktas vid bedömningen av inriktningen av utbildningen.

3 Anslagsfrågor m. m.

B. Arbetsmarknad m. m.

B 2. Arbetsmarknadsservice

Flyttningsbidrag enligt förordningen (1987:407) om flyttningsbidrag m.m. kan bl. a. lämnas i form av s. k. sökanderesa för den som söker arbete på annan ort. Ersättning för sådana resor får i vissa fall lämnas till sökande som reser mellan Sverige och Finland saml, efter beslul av riksdagen med anledning av prop. 1988/89:47 bil. 3 (FiU 10, rskr. 94), från Danmark till Sverige.

AMS har i skrivelse den 10 febmari 1989 föreslagit alt, under år 1989, sökanderesor på försök skall få beviljas norsk arbetskraft, som söker arbete i Sverige, på samma villkor som gäller för arbetssökande från Finland. AMS motiverar förslaget med det intresse som nu finns hos norsk arbetskraft alt söka arbete i Sverige på gmnd av arbetsmarknadsläget i Norge. Syftet med sökanderesorna skall vara atl kanalisera invandringen från Norge, som nu till slor del sker spontant, genom arbetsförmedlingen, vilket bör förbättra såväl tryggheten för de sökande som resultaten av förmedlingens insatser.

De skäl som jag anförde i prop. 1988/89:47 bil. 3 för förslaget om sökanderesor från Danmark lill Sverige gäller enligt min mening i lika hög grad sökanderesor från Norge till Sverige.

Jag tillstyrker således att personer från Norge som söker arbete i Sverige Prop. 1988/89:150 skall kunna få flyttningsbidrag i form av sökanderesa och traktamente Bilaga 9 enligt samma regler som gäller för arbetssökande från Finland och Danmark. Jag föreslår att verksamheten skall få omfatta hela budgetåret 1989/90. Kommunal- og arbeidsdepartemenlet i Norge har informerats. Jag beräknar att verksamheten kan komma att omfatta ca 6000 arbetssökande under nästa budgetår. Kostnaden härför beräknarjag lill 6 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat om sökanderesor från Norge till Sverige,

2. lill Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1989/90 utöver i prop. 1988/89:100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett förslagsanslag på 6000000 kr.

B 3. Arbetsmarknadsutbildning

Som jag tidigare har redovisat råder det stark efterfrågan på arbetskraft. Jag anser att det för närvarande inte finns anledning att föreslå någon ökning av antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning utöver vad riksdagen nyligen beslutat i anledning av budgetpropositionen.

Det innebär att jag inte är beredd att tillstyrka ett förslag av AMS att, inom ramen för arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet, få utbilda ett fritt anlal deltagare mot vissa yrken, eller med handikapp eller i allmän rehabilitering. Min bedömning är att utbildningsbidrag för utbildning i det reguljära utbildningsväsendet bör få beviljas för totalt högst 580000 veckor, vilket med en genomsnittlig utbildningstid på 29 veckor motsvarar ca 20000 personer. Inom denna ram bör såväl utbildningar inriktade mot de mest uttalade bristområdena som utbildningar av slor fördelningspolitisk betydelse kunna genomföras.

AMS har vidare begärt att få upphandla elevsocial service av andra kursanordnare än AMU-gmppen, och samtidigt begärt ylleriigare 6,5 milj. kr. för sådan upphandling. AMS bör inom ramen för tillgängliga medel för upphandling av arbetsmarknadsutbildning kunna göra även denna upphandling. Jag är inte beredd att tillstyrka AMS förslag om särskilda medel härför.

Jag har tidigare redovisat min syn på behoven av yrkeskunnande och kvalifikationer i arbetslivet, och på kompetensutvecklingens och intemut-bildningens betydelse för produktivitet, stmkturomvandling och tillväxt. Jag erinrar också om min avsikt att initiera en kartläggning och utredning av personalutbildningen.

AMS har föreslagit ett helt nytt system för utbildning i företag. Detta
förslag måste tillsammans med den utvärdering som RRV nyligen presen- 16

terat om del nuvarande regelverket och den aviserade utredningen sältas    Prop. 1988/89:150 ln i ett större sammanhang rörande framlida syslem för att stimulera    Bilaga 9 kompetensutvecklingen i arbetslivet. Jag avser därför alt senare återkomma till regeringen i denna fråga.

AMS har föreslagit all reglerna för svenskundervisning för invandrare ändras för att påskynda dessas inträde på arbetsmarknaden. Förslaget är ägnat all ge flyktingar och invandrare med gångbar yrkesutbildning större möjligheter att genomgå svenskundervisning i fackspråk.

Del bör enligt min mening införas en möjlighet att, som AMS föreslår, bevilja flyktingar och invandrare med utländsk yrkesutbildning svenskundervisning i fackspråk som arbetsmarknadsutbildning med inriktning på del yrke de är utbildade för och ulan direkt anknytning till ytterligare yrkesutbildning. Genom denna justering av nuvarande regler blir del möjligt alt på ett bättre sätt än i dag la tillvara de yrkeskunskaper som flyktingar och andra invandrare har med sig från sina hemländer och därigenom få lill stånd en snabbare arbetsplacering.

AMS har också förordat en vidgad användning av utbildningsbidraget så atl bidraget skall kunna beviljas även sökande som genomgår praklik/ar-belsprövning utan all denna är ett led i en arbetsmarknadsutbildning eller en yrkesinriktad rehabilitering vid ett arbetsmarknadsinstitut.

Min företrädare har avstyrkt della förslag i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 12, s. 124). För egen del är jag inte beredd alt förorda en ändring av den då redovisade ståndpunkten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all godkänna den av mig förordade ändringen i reglerna för arbetsmarknadsutbildning.

B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder

AMS har i sin skrivelse begärt att 15 milj. kr. skall — om AMS finner det nödvändigt — kunna föras över från medlen för beredskapsarbeten till anslagsposten för stmkturstöd för byggarbetsmarknaden (Galaxen). I årets budgetproposition harjag beräknat 85 milj. kr. för Galaxen under nästa budgetår. Antalet personer som sysselsätts Inom Galaxen är för närvarande ca 640. För att ge ekonomiskt utrymme under nästa budgetår för minst denna volym föreslår jag i likhet med AMS att högst 15 milj. kr. får föras över från beredskapsarbeten lill stmkturstöd för byggarbetsmarknaden. Jag avser senare föreslå regeringen att antalet personer i genomsnitt varje månad under nästa budgetår inte får överstiga 700 personer.

17

Hemställan Prop. 1988/89:150

Bilaga 9 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag nu har anfört om överföring av medel från

beredskapsarbeten till strukturstöd för byggarbelsmarknaden.

C. Arbetslivsfrågor

Åtgärder för arbetshandikappade

Under år 1988 ökade antalet sökande med arbetshandikapp vid arbetsförmedlingarna relativt kraftigt. Den uppsökande verksamheten bland unga handikappade med förtidspension/sjukbidrag har inneburit en ökning med ett par tusen personer. Dessutom har antalet ombytessökande med arbetshandikapp ökat. Ell förhållandevis stort anlal sökande har således en anställning, som de av olika skäl vill lämna för ett nytt arbete.

Detta kan vara elt tecken på all arbetsmiljö och arbetsförhållanden i övrigt inte är anpassade till dessa arbetstagares förutsättningar i tillräcklig utsträckning. Ökningen av antalet arbelsskadeanmälningar och långtidssjukskrivningar har medfört all brister i arbetsmiljön i vid bemärkelse har kommit i fokus. På många håll — på arbetsplatserna, hos de arbetsmiljöansvariga myndigheterna, inom arbelsmiljökommissionen — pågår nu arbete med atl på elt bättre sätt söka förebygga all arbetsskador uppkommer.

Det är också ytterst angelägel all förbättra möjligheterna för anställda, som av olika skäl har drabbats av funktionsnedsättningar atl vara kvar i anställningen. Om man ändå inte lyckas med all lösa problemen på arbetsplatsen, är del viktigt atl den enskilde får hjälp av förmedlingen med att finna ett lämpligare arbete. Detta kan exempelvis gälla anställda vid mindre arbetsställen med få omplaceringsmöjligheler.

Del är glädjande atl kunna konstatera att trots atl de sökande med arbetshandikapp har blivit fler, så har inte den lid de är anmälda vid arbetsförmedlingen ökat. Fler arbetshandikappade har kunnat placeras i arbete, i flertalet fall utan att särskilda bidrag har lämnats av arbetsmarknadsmyndigheterna. Arbetslösheten bland arbetshandikappade har sjunkit. I den följande figuren visas antalet arbetshandikappade som placerats i arbete eller olika åtgärder under perioden juli—januari budgetåren 1986/87, 1987/88 resp. 1988/89.

RNTflL RRBETSHFMDIKFPPFIIE SOM PLFCERflTS

I ARBETE,   AMI ELLER R-LTTB.   FRÖN KflT  1-4

Pn F»?BETSFqRMEDLINGEN UNDER PERIODEN

JULI-  JRNURRI RESPEKTIVE BUDCETrR

ANTRL

k		i
ti	■
1       Pw
1      B

300G0 -

nmflMi

II fl-UTB

20000 -

CZai ARBETE SfMHflLL

10000

SSfflI ARBETE LÖNEBIDRÅG

Zai ARBETE SflMm ARBG

II ARBETE
___ NYn ARB

19867            1987/88         1988/99

AKM NYTT ARB = NYTT ARBETE LTTRN SUBV.

Ökningen av antalet arbetshandikappade ombytessökande tolkar jag som all tilltron lill förmedlingens möjligheter ökat. Förhållandet alt arbelskraftsundersökningarna (AKU) visar en minskning av antalet latent arbetssökande tyder också på all sökande, som tidigare inte aktivt sökt arbete därför alt del inte trott sig ha möjlighet atl få arbete, i det rådande arbetsmarknadslägel börjat aktivt söka arbete. Bland dem finns sannolikt många arbetshandikappade. Det är i så fall en positiv utveckling, som ökar möjligheterna all la tillvara de arbetskraftsreserver som finns i landet.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 9

C 5. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

AMS föreslår all ytteriigare fem län skall få omfattas av försöksverksamheten med flexibelt lönebidrag under budgetåret 1989/90. Dessutom bör ungdomar, som omfattas av projektet Arbete åt unga handikappade, kunna ingå i försöket med flexibla lönebidrag, oberoende av var i landet de finns.

Den hittillsvarande försöksverksamheten, som bedrivits i Kopparbergs och Kronobergs län, har gällt ell förhållandevis litet anlal sökande, men i huvudsak gett positiva erfarenheter. Mest positivt är, enligt AMS, en ökad frihet och smidighet vid förhandlingar om bidraget. Med ett flexibelt syslem är del lättare all förmedla arbete för gravt handikappade ungdomar på den öppna arbetsmarknaden. Det underiättar för förmedlingen atl följa upp lönebidragsanslällningar.

Nackdelar som rapporterats är, atl del i några fall tagit litet längre tid vid förhandlingar med organisationer, eftersom beslutet då måste förankras i organisationernas styrelser.

1 båda försökslänen anser man atl det ännu är för tidigt all dra mer långtgående slutsatser från försöket men man vill fortsätta försöksverksamheten.

19

Mol bakgrund av de positiva erfarenheter, som redovisats från försöket    Prop. 1988/89:150 med flexibelt lönebidrag, anser även jag att försöksverksamheten bör    Bilaga 9 breddas på det sätt som AMS har föreslagit. Bl.a. bör försöket kunna belysa om handikappades valmöjligheter på arbetsmarknaden härigenom kan breddas.

Med tanke på alt den hittillsvarande försöksverksamheten tyder på att unga personer med grava handikapp lättare kan placeras med flexibelt bidrag, bör den breddade försöksverksamheten även omfatta ungdomarna i projektet Arbete ål unga handikappade, samt även andra gravt handikappade unga. Riksdagen har nyligen (prop. 1988/89:100 bil. 12, AU 12, rskr. 139) fallat ett beslul med denna innebörd, varför något särskilt förslag från min sida inte behövs i denna del. För denna utvidgning av verksamheten har 30 milj. kr. anvisats.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

all godkänna vad jag har förordat om en utvidgad försöksverksamhet med flexibelt lönebidrag i ylleriigare fem län.

D. Regionalpolitik

Dll. Särskilda regionalpolitiska insatser m.m. i Västernorrlands län

Nytt anslag

Jag föreslår att ell anslag förs upp på statsbudgeten för vissa insatser i Västernorrlands län. Innan jag går in på förslagen till åtgärder vill jag redovisa bakgrunden till dessa.

Västernorrlands län har sedan år 1980 haft en nedgång i befolkningstalet. Denna utveckling har länet delat med övriga skogslän. År 1987 bromsades emellertid övriga skogsläns negativa utveckling upp och år 1988 har utvecklingen i riket gått mot en förbättrad regional balans. Befolkningssiffrorna visade för år 1988 ell positivt netto i samtliga län utom Västernorrlands.

Inom Västernorriands län förstärks obalansen genom att det är inlandskommunerna saml Örnsköldsviks kommun som har haft de största befolkningsminskningarna. Ungdomar och kvinnor är överrepresenterade i nel-loulflyttningen. Till denna långsiktiga utveckling kommer vissa strukturförändringar inom befintligt näringsliv som ger negativa sysselsättningseffekter.

Jag bedömer därför all vissa åtgärder behöver vidtas för att påbörja en process i riktning mot en positiv näringslivs- och befolkningsutveckling i Västernorriands län.

Länets näringsliv domineras av offentliga tjänster och industri med 32
resp. 23% av de sysselsatta i resp. näringsgren. Under perioden 1975- 20

1985 har industrisysselsättningen minskat sin relativa andel med fem    Prop. 1988/89:150 procentenheter eller med drygt I 500 personer. 1 länels industrislmklur    Bilaga 9 dominerar de stora processindustrierna. Länels utveckling har under en följd av år till stor del präglats av basindustriernas stmkturrationalisering-ar.

Eftersom en stor del av länet ligger inom stödområdet har del regionalpolitiska slödel medverkat till förnyelse av länets näringsliv. Sedan år 1982 har regionalpolitiskt stöd lämnats till företag i länet med närmare 600 milj. kr. De projekt som fått stöd beräknas ha gett närmare 1 600 arbetstillfällen. Det s. k. länsanslagel har från budgetåret 1982/83 ökat från 26,4 milj. kr. lill 70 milj. kr. budgetåret 1988/89. Länels ram för lokaliseringslån har under innevarande budgetår höjts.

Till de industriprojekl som har fått slöd kan läggas projekt för teknikspridning, turism och rekreation saml utflyttning av tjänsteföretag från Stockholmsregionen. Jag kan också konstatera alt länet genom en kombination av regionalpoiitiska medel saml andra nationella, regionala och lokala insatser lyckats bygga upp en arkivverksamhet med slor bredd och kompelens.

Länsstyrelsen i Västemorrlands län har bl.a. i länsrapport 1988 lämnat förslag lill åtgärder som skulle kunna gagna länets utveckling.

Vidare har länets båda socialdemokratiska partidistrikt i början av året överlämnat elt omfattande, gemensamt program för länets utveckling.

AMS och länsarbetsnämnden i Väslernorrlands län har lämnat förslag till åtgärder för att lindra effekterna av stmkturrationaliseringar och neddragningar som har aviserats, och som stödjer en positiv sysselsättningsutveckling på längre sikt. Flera kommuner inom länet har lämnat in projektansökningar m. m.

Flera av de förslag som såväl länsorgan som partidistrikt har lämnat bearbetas och beaktas i aktuella utredningar, t. ex. den regionalpoiitiska utredningen, REK-87. Förslag från REK-87 kommer enligt uppgift alt föreligga i början av juni månad i år.

Regeringen har i olika sammanhang tagit hänsyn till utvecklingsbehoven i Väslernorrlands län. Jag vill därför i del följande kortfattat redovisa genomförda och planerade åtgärder med slor betydelse för länet och dess regionala utveckling.

En insats som kommer atl få stor infrastmklurell betydelse är förbättringen av väg E4 mellan Sundsvall och Härnösand. Regeringen har tillsammans med länsarbetsnämnden medverkat lill all tidigarelägga denna investering med hänsyn lill bl.a. behovet av arbetspendling mellan Sundsvall — Timrå — Härnösand.

I mars månad i år förelade regeringen riksdagen en proposition om rättshjälpens organisation m.m. Som lokaliseringsort för den nya rättshjälpsmyndigheten föreslås Sundsvall.

Regeringen har givit byggnadsstyrelsen ett uppdrag alt utarbeta ett byggnadsprogram för en om- och tillbyggnad av Sandö U-centmms förläggnings- och kurslokaler i Kramfors kommun. Uppdraget skall vara slutfört till den I oktober i år.

21

Särskilda insatser inom gymnasieskolan samt inom vuxenutbildningen   Prop. 1988/89: 150 och högskolan har genomförts eller planeras i enlighet med riksdagens   Bilaga 9 ställningslagande till regeringens förslag om särskilda regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och norra Sveriges inland (prop. 1987/88:64 bil. 2, AU 14, rskr. 147). I Västernorrlands län berörs Ange, Sollefteå och delar av Örnsköldsviks kommuner.

En viktig framlidsfråga för länet är utvecklingen av elenergiprisema. Länets processindustrier är starkt elkraftsberoende. En utredning (dir. 1988:75) har tillsatts av regeringen med uppdrag all lill år 1990 redovisa konsekvensema för den elintensiva industrin av kärnkraftsavvecklingen. 1 fråga om konkurrensvillkoren för elintensiv industri anges att utredaren bör kartlägga behovet av särskilda insatser inom arbetsmarknads-, regional- eller industripolitiken i orter och regioner som är särskilt beroende av elintensiv industri.

I slutet av febmari i år tillkallade regeringen en delegation som skall ta initiativ lill och samordna åtgärder som kan väsentligt förbättra miljön i Sundsvall-Timråregionen inom en tioårsperiod. Delegationen skall senast den 1 december 1990 till regeringen redovisa sina initiativ och förslag lill åtgärder. Den kompetens på bl.a. det tekniska området som finns i länet kommer enligt min mening att vara regionen tifl slor nytta när det gäller bl. a. industrins anpassning till de krav på hushållning med och omsorg om miljö- och naturresursema som nu ställs på all industriell verksamhet.

Västernorrlands län rymmer många positiva möjligheter för industriell utveckling. Länet är centralt beläget. På nordisk bas har detta tagit sig ullryck i det s. k. Mittnordensamarbetet mellan Sverige, Norge och Finland. Inom ramen för detta har elt positivt samarbete utvecklats mellan Jämtlands och Västemorrlands län.

Länet har ocksä en stabil ortsstruktur med strategiska servicefunktioner även i mindre inlandsorter.

Länets storindustri har attraherat en betydande kompetens på del tekniska området. Det är framför allt den processtekniska kompetensen som är stor.

Länets industri står inför en omfattande förnyelse. Gammal teknologi och verksamhet i anslutning härtill slås ut. Teli:s telefonapparatslillverk-ning i Sundsvall är ett exempel på denna process. Förnyelsen av industrin sker främst i basindustrierna med ökad produktivitet som följd. Någon rekrytering av ytteriigare personal behövs sällan. Däremot är behovet av kompetenshöjning av den befintliga personalen stort. För att möta en omfattande omvandling krävs åtgärder inom många områden.

Jag har redovisat flera beslut inom olika områden, vilka kommer att få betydelse för en positiv utveckling i länet. Problemen har dock den omfattningen att jag har föreslagit regeringen att vidta ylleriigare åtgärder. Chefen för utbildningsdepartementet har tidigare i dag föreslagit en förstärkning av utbildningen vid högskolan i Sundsvall-Hämösand. Denna förstärkning är bl. a. motiverad av behovet hos näringslivet i Västemorrlands län. Det är främst inom områdena kemi och maskinteknik som en utveckling och specialisering av utbildningen föreslås. Som framgått av vad

22

utbildningsministern tidigare har redovisat kommer vidare 30 nybörjar-   Prop. 1988/89:150 platser på journalistlinjen all förläggas till högskolan i Sundsvall —Härnö-   Bilaga 9 sand från och med budgetåret 1990/91.

För all ytterligare stödja utvecklingsprocessen i Väslernorrlands län föreslår jag all medel anslås för särskilda utvecklingsinsatser. Jag kommer i del följande atl föreslå all sammanlagt 70 milj. kr. avsätts härför, varav 65 milj. kr. bör anvisas under detta anslag.

För att förbättra tillgången på riskkapital beräknar jag 40 milj. kr. Bakgrunden är följande.

Länets basindustrier har utomordentligt slor betydelse i näringsstrukturen. Det finns dock en risk all dessa kan ha en hämmande inverkan på differentieringen av näringslivet. Länets småföretagande är svagt utvecklat.

Därför bör medlen jag föreslagit disponeras för bildandet av ell investmentbolag med syfte att tillföra mindre och medelstora förelag i regionen riskkapital och förelagsledningskompelens. Den statliga kapitalinsatsen bör motsvaras av en insats av bundet eget kapital från privata intressenter eller förelag i regionen, som skall vara minst lika stor som den statliga insatsen. Ell sådant bolag bör förutom Västernorrlands län även ha Jämtlands län som sitt verksamhetsområde. Därmed kan flera samarbelsför-delar i dessa båda län utnyttjas. Under fömtsättning av riksdagens bifall kommer förhandlingar all genomföras för att få till stånd ell investmentbolag enligt de intentioner som jag här har redogjort för. I uppdraget skall ingå alt undersöka förutsättningarna för att integrera Z-invesls verksamhet i det nya bolaget.

Vidare föreslår jag atl sammanlagt 25 milj. kr. anvisas för olika utvecklingsprojekt i länet. Jag beräknar att 10 milj. kr. av dessa medel bör tillföras länsstyrelsen för all bestrida kostnaderna för utvecklingsprojekt som länsstyrelsen prioriterar. Dessutom avser jag senare atl föreslå regeringen att Västernorrlands län prioriteras vid fördelningen av medel för regionala utvecklingsinsatser m. m.budgetåret 1989/90 och tilldelas ytterligare 5 milj. kr. härför.

Jag beräknar vidare all 15 milj. kr. av nämnda medel bör tillföras arbetsmarknadsverket för åtgärder i Väslernorrlands län för all dels motverka de negativa effekterna av de strukturförändringar och neddragningar som aviserats, dels stödja en positiv sysselsättningsutveckling på längre sikt. Medlen bör i huvudsak användas för köp av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning och för utbildning i förelag i kompelenshöjande syfte.

Ifrågavarande medel om 25 milj. kr. har omprioriterats från anslaget B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder. Jag kommer senare atl föreslå regeringen att motsvarande belopp förs bort från nämnda anslag.

Del bör ankomma på regeringen att närmare besluta om formerna och villkoren för de åtgärder jag nu har föreslagit.

23

Hemställan Prop. 1988/89:150

Bilaga 9 Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

all lill Särskilda regionalpolitiska insatser m. m. i Västernorrlands län på statsbudgeten för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag på 65000000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

24

Bilaga 10

_{Bostadsdepartementet}

Bostadsdepartementet Prop. 1988/89: 150

Bilaga 10 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande: statsrådet Lönnqvist

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m. m.

Elfte huvudtiteln 1 Inledning

Chefen för fmansdepartementet har I det föregående redogjort för sina överväganden rörande inkomstbeskaimingen för år 1990. Enligt den bedömning som han redovisat bör ytterligare steg nu las i syfte all sänka skatteuttaget inom inkomstbeskattningen. Därvid minskas också utbytet av underskotts-avdrag. Sammantagna iimebär sådana ändringar att hushållens disponibla inkomster ökar, samtidigt som hushåll i bl. a. egnahem får bära en större andel av sina egna bostadskostnader än tidigare.

Jag vill här redovisa mina överväganden I fråga om hur förändringar I inkomstbeskattningen bör påverka stödet tlll boendet år 1990. Jag tar också upp frågan om kostnadsprövningen vid belåningen av s. k. låntagarbyggda egnahem.

2 Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990

Min bedömning: Förändringar Inom Inkomstbeskattningen som påverkar boendekostnaderna i bl. a. egnahem bör följas av motsvarande minskningar av räntebidragen under år 1990 för andra hus än egnahem.

Av samma skäl bör den garanterade räntan vid nybyggnad och i vissa fall ombyggnad av hyres- och bosiadsrättshus höjas för de projekt för vilka preliminärt beslut om bostadslån meddelas efter utgången av år 1989.

Skälen för min bedömning: De förändringar I fråga om den statliga inkomstbeskattningen som chefen för finansdepartementet har aviserat I det

1   Riksdagen 1988/89.1 saml. Nr 150. Bilaga 10

-föregående Iimebär att marginalskatten ytteriigare kommer atl sänkas. Ändringarna kommer att beröra huvuddelen av löntagarna. Samtidigt minskas vid detta tillfälle värdet av avdrag för bl. a. räntor på bostadslån och underliggande krediter för egnahem. I della sammanhang måste det enligt min mening betraktas som grundläggande alt neutraliteten bibehålls mellan upp-låtelseformeraa. Förändringar som påverkar boendekosmadema I egnahem bör därför föranleda minskningar också i fråga om räntebidragen för andra upplåtelseformer.

Ett minskat värde av underskottsavdrag för bl. a. räntor på bostadslån och underliggande krediter till egnahem motiverar även att den garanterade räntan höjs för sådana ny- och ombyggnader av hyres- och bostadsrättshus som fortsättningsvis beslutas. I fråga om ombyggnad bör ändringen avse endast sådana ombyggnadsålgärder för vilka enligt riksdagens beslut (FiU 1988/89: 10, rskr. 94 och BoU 1988/89: 3, rskr. 100) räntesubventionema inte tills vidare skall begränsas på annal sätt. Vad jag nu har sagt bör gälla de projekt för vilka preliminärt beslut om bostadslån meddelas efter utgången av år 1989.

Jag avser att återkomma med utarbetade förslag i dessa frågor i samband med att regeringen inför höstens riksmöte redovisar sma förslag om den statliga inkomstskatten för år 1990.

Prop. 1988/89: 150 Bilaga 10

3 Kostnadsprövningen för låntagarbyggda egnahem

Mitt förslag:   En produklionskostnadsprövnlng återinförs vid nybyggnad av låntagarbyggda egnahem som får slafliga bostadslån.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen beslutade på grundval av förslag i prop. 1985/86: 95 (p. 2.6) om ändring av reglema för produktionskosl-nadsanpassad belåning m. m. vid beslul om slafliga bostadslån (BoU 13, rskr. 171) all slopa produklionskosmadsprövnlngen vid nybyggnad av s. k. styckebyggda småhus - numera kallade låntagarbyggda egnahem. Den nya ordningen, som trädde I kraft den 1 maj 1986, var mollverad bl. a. av strävandena att begränsa länsbostadsnämndernas arbete.

Lån och räntebidrag för låntagarbyggda egnahem begränsas av atl låneunderlaget vid nybyggnad alltid fastställs på schablonmässiga grunder. De kan således inte produktionskostnadsbelånas. Lån lämnas vidare i princip Inte för hus som är större än 180 m. Räntebidrag lämnas högst för lån Inom det låneunderlag som kan beräknas för ett hus på 120 m, även om huset i verkligheten är större.

Från skilda håll, bl. a. från länsbostadsnämnderna I storstadsområdena, har rapporterats att den nuvarande höga efterfrågan på bostäder har lett till atl produktionskostnaderna - inte minst markpriserna - för låntagarbyggda egnahem i många fall kraftigt överstiger vad som godtas för motsvarande säljarbyggda egnahem, dvs. vad som tidigare kallades gmppbyggda småhus.

Del medför all värdet av de slafliga subventionerna Inte kommer de boende tfll   Prop. 1988/89: 150
del, utan I stället diskonteras I tidigare led. Bilaga 10

En sådan ordning kan enligt min mening inte accepteras.

Jag förordar mol denna bakgrund alt en produktlonskoslnadsprövning återinförs vid nybyggnad av låntagarbyggda egnahem. Den bör utföras på samma sätt som gällande kosmadsprövnlng för andra hus. Det Innebär all bestämmelserna I 22 § nybyggnadslåneförordningen för bostäder (1986: 692) bör tillämpas även för låntagarbyggda egnahem. Enligt dessa krävs det för bostadslån att den beräknade kostnaden för byggnadsprojektet är skälig med hänsyn till produktionsförhållandena och projektets allmänna kvalitet. Därvid skall beaktas sådana kvaliteter som medför bättre bosladsfunkiioner eller som minskar de framtida drifts- och underhållskostnadema. Vidare skall beaktas om det för projektet i annat avseende gäller särskilda förhållanden.

Bestämmelsema ger utrymme för att beakta alla de omständigheter som skäligen kan motivera kostnadema i det enskilda fallet. Lånemyndighetema bör dock särskilt ges möjlighet att i skälig utsträckning beakta olika omställningsproblem som kan uppkomma I samband med att kosmadsprövningen återinförs, exempelvis för den som redan förvärvat sin tomt. Mot denna bakgmnd bör de föreslagna bestämmelserna kunna tillämpas direkt, även i ärenden där låneansökan har kommit ln tlll lånemyndighetema före ikraflU"ädan-del. Jag förordar därför att den föreslagna kostnadsprövningen skall göras alla ärenden där lånebeslut meddelas efter utgången av juni månad 1989.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

all godkänna vad jag har förordat I fråga om kosmadsprövnlng för bostadslån för låntagarbyggda egnahem (avsnitt 3). Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt har anfört (avsnitt 2).

Bilaga 11

_{Industridepartementet}

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: Statsrådet Nordberg

Prop. 1988/89:150 Bilaga 11

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

Tolfte huvudtiteln

E. Statsägda företag

Samordning mellan de statliga skogsföretagen

Bakgrund

Frågan om samordning mellan statens skogsförvaltande och skogsindustriella verksamheter behandlades första gången i en proposition år 1968 (prop. 1968:103, JoU 32, rskr. 269) där regeringen föreslog vissa riktlinjer för domänverkels verksamhet och samordningen mellan AB Statens Skogsindustrier (ASSI) och domänverket. Enligt riksdagens beslut skulle gälla elt gemensamt ekonomiskt mål för företagen och ske en samordning av deras verksamheter. Eftersom det saknades beröringspunkter på viktiga områden, avskrevs frågan om sammanslagning av företagen. Samordningen avsågs i stället i första hand ske via företagens ledningar, bl. a. genom representation i varandras styrelser. En ylleriigare fömtsättning för elt effektivt statligt skogsföretagande var enligt riksdagen all domänverket och ASSI gavs samma betingelser för ell affärsmässigt handlande som konkurrerande enskilda företag. Affarsverksformen för domänverket behölls med hänsyn till främst behovet av insyn i markförvallningen saml svårigheter att överföra statens fastigheter till ett bolag. Vissa ändringar i affärsverksformen skedde dock i syfte all öka verkets möjligheter till affärsmässigt handlande. Riksdagsbeslutet initierade vidare att ett långsiktigt virkesförsörjningssamarbele mellan domänverket och ASSI etablerades.

Samordningen mellan domänverket och ASSI har även därefter varit föremål för vissa överväganden. Några ytteriigare konkreta samordningsåtgärder har dock inte kommit till stånd.

Del föredragande statsrådet konstaterade dock i propositionen om rekonstruktion av Stalsföretagsgruppen (prop. 1982/83:68, NU 25, rskr. 105) atl arbetet mot en ökad samordning mellan företag där staten är majoritetsägare fortsättningsvis borde drivas vidare.

1 propositionen om näringspolitik inför 1990-lalet (prop. 1986/87:74, NU 41, rskr. 331) konstaterade del föredragande statsrådet all de gällande formerna för samarbetet även fortsällningsvis borde bli seriöst prövade.

1    Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 150. Bilaga 11

ASSI:s kapitalbehov Prop. 1988/89:150

ASSI erhöfl år 1982 genom beslul om rekonstmktion av Statsförelagsgmp-    bilaga 11 pen (prop. 1982/83:68, NU 25, rskr. 105) ett kapitaltillskott på 2 miljarder kronor. Tillskottet har använts för alt finansiellt rekonstmera företagel efter ett anlal år med negativt resultat.

ASSI har därefter genomfört en stmklurering av verksamheten, som inneburit en koncentration lill förpackningspapper och förpackningar. Företagets engagemang inom andra verksamhetsområden har under ett antal år avvecklats. Delvis som ett resultat av denna stmklurering och koncentration har koncernens lönsamhet förbättrats avsevärt. ASSLs styrelse har bedömt all del fram lill år 1993 finns ett ytterligare investeringsbehov om 5 miljarder kronor för att fullfölja slmktureringen. Utöver reinvesteringar ingår i programmet bl.a. ökning av vidareförädlingen i ASSI Karlsborg samt ökning av kapaciteten i ASSI Kraftliner.

För att ASSI skall kunna genomföra investeringsprogrammet bedömer bolagets styrelse all det är av största vikt alt de offensiva satsningarna sker under finansiell balans, vilket innebär att relationen mellan lånat kapital samt kapital genererat genom vinster och tillfört av ägarna inte bör underskrida koncernens soliditetsmål om 40%. Styrelsen bedömer därför en förstärkning av ägarkapitalet med 1 miljard kronor som nödvändig. Två oberoende fondkommissionärsföretag har värderat ASSI. Mot bakgmnd av dessa värderingar bedöms bolaget vara värt 2 600 milj. kr.

Importandelen för ASSL.s industrier i Norrbotten är för närvarande över 40%. Importveden är för tillfallet endast något dyrare än inhemskt virke, men osäkerheten om priser och leveranser i framliden gör att ASSLs styrelse anser all det inte är försvarligt all göra större investeringar i Norrbollen om inte försörjningen med inhemskt virke förbättras avsevärt.

ASSLs styrelse beslutade den 6 april 1989 alt föreslå bolagsstämman i ASSI alt rikta en nyemission om 2 250000 aktier å nominellt 100 kr. lill en kurs av 289 kr. lill domänverket. Det innebär att domänverket skall eriägga 650250000 kr. för all uppnå en ägarandel av 25% av bolaget. Styrelsen i domänverket har förklarat sig beredd all teckna nyemissionen på nämnda villkor. Bolagsstämman i ASSI den 14 juni 1989 kommer att fatta slutligt beslut om emissionen.

Domänverkets ägarengagemang i ASSI kommer också alt kombineras med successivt ökande leveranser av massaved till ASSLs enheter i Norrbollen. Enligt vad jag inhämtat avser de båda bolagen att träffa avtal som innebär all ASSLs importandel minskar.

Den information om kapitalbehov som ASSI har utarbetat för nyemissionen och årsredovisningshandlingarna är offentliga och ASSI kommer att tillställa riksdagens ledamöter detta material.

Domänverkets situation

Domänverket har all på företagsmässiga villkor driva skogsbmk och virkesförädling, förvalla statens skogar, marker och vallen samt driva annan

därmed sammanhängande verksamhet. Skogsbmket är den dominerande    Prop. 1988/89:150 verksamhetsgrenen och svarar för 55% av domänkoncernens totala faktu-    Bilaga 11 rerade försäljning på 3 380 milj. kr. år 1988. Den virkesförädlande delen svarade samma år för 29 % av omsättningen.

Domänverket är Sveriges största markägare med drygt 10 miljoner ha varav ca 4 miljoner ha utgör produktiv skogsmark vilket motsvarar 20% av landels produktiva skogar. Av domänverkets massavedsleveranser från Luleå region går samtliga till ASSI medan endast ca 10% av massaveds-leveransema från Umeå region går till ASSI.

Under de senaste åren har domänverket ökat integreringen mellan skogsbmket och vidareförädling av skogsråvaran genom expansion av sin sågverksrörelse. Detta kommer enligt verkets planer atl fortsätta. Domänverket har som stor virkesleverantör dock märkt en försämrad lönsamhels-situation för massaveden mol bakgmnd av bl.a. de senaste stmkture-ringama inom de privata skogsindustriema. För alt stärka sin position på råvarumarknaden behöver domänverket därför få närmare knylning lill efterföljande förädlingsled. Genom att teckna aktier i ASSI kommer domänverket att uppnå detta saml få en stärkt position på råvammarknaden samtidigt som ASSI får tillgång till nödvändig råvara.

Enligt 24§ förordningen (1988:366) med instmktion för domänverket får verket efter bemyndigande av regeringen i varje särskilt fall bl.a. förvärva aktier i redan befintliga bolag. Vidare får domänverket enligt 21 § samma förordning utnyttja medel innestående på investeringsfonden för sådana investeringar. Domänverket har därför möjlighet atl finansiera nyemissionsteckningen i ASSI genom likvida medel eller genom att ianspråktaga investeringsfondens medel.

Föredragandens överväganden

Skogsindustrin har under senare år visat en stark expansionskraft. Särskilt tydlig har denna varit i skogsindustriföretag med tillgång lill egen skog. Dessa företag har inte bara en tryggad försörjning av råvara i produktionen utan kan även, i syfte att finansiera offensiva investeringar, fördelaktigt disponera betalningsslrömmama och eventuella dolda värden som dessa tillgångar har.

Staten äger två företag, domänverket med skogsresurser och ASSI med en industri med utvecklingspotential. Företagens strategiska situation på marknaden är sådan att ASSI behöver kapilal saml ökad tillgång på inhemsk vedråvara för all kunna genomföra fortsatta offensiva investeringar, medan domänverket för att försvara sin position på råvammarknaden behöver få närmare knylning till efterföljande förädlingsled även i fråga om massaveden.

Jag anser alt samma krav skall ställas på domänverket och ASSI som på andra skogsindustrier när det gäller ansträngningar för att upprätthålla balans på virkesmarknaden. Det är därför av vikt att domänverket i likhet med övriga skogsägare ökar sina awerkningsstimulerande åtgärder. Effekterna på virkesmarknaden av domänverkets successivt ökade leveransåta-

tl   Riksdagen 1988/89. I saml Nr 150. Bilaga 11

gande gentemot ASSI bör enligt min mening väl kunna hanteras av ASSI,    Prop. 1988/89: 150
domänverket och övriga berörda parter på marknaden. Bilaga 11

Jag anser att det är av vikt för såväl ASSI som domänverket alt arbetet med samordningen drivs vidare. Den nu föreslagna emissionen och leveransavtalet är ett viktigt steg i delta avseende. Det ankommer på regeringen som företrädare för ägaren att tillsammans med de båda företagen Överväga den fortsatta integrationen mellan förelagen. Några planer på att förändra resp. koncerns fristående ställning föreligger inte från ägarnas sida.

Enligt vad jag inhämtat från domänverket kommer leveransema av timmer till sågverken inte totalt sett att påverkas av domänverkets ökade leveranser av massaved till ASSI.

Jag avser att under hösten 1989 föreslå regeringen all lämna förslag tifl riksdagen att ASSI, genom en nyemission till de båda ägama, skall tillföras ylleriigare ca 350 miljoner kronor. Därigenom får ASSI den nödvändiga kapitalbas som erfordras för att bolaget skall kunna genomföra sitt investeringsprogram.

Riksdagen har givit regeringen till känna som sin mening, att försäljning av aktier i av staten direkt ägda bolag — eller andra åtgärder som leder lill ett minskat ägarinflytande för staten i sådant bolag — bör underställas riksdagens prövning (NU 1986/87:17, rskr. 114).

Domänverket är i egenskap av ett affärsverk en del av staien och förvallar för statens räkning bl.a. skogsmark. Del innebär att domänverkels nyteckning av emissionen i ASSI inte minskar statens ägarinflytande i bolaget. Med hänsyn härtill anser jag att staten genom industridepartementet kan avstå från att delta i ASSLs nyemission till fördel för staten genom domänverket utan att frågan behöver underställas riksdagens prövning. Jag anser dock, med hänsyn till att frågan om samordningen av de statliga förelagen är av sådan principiell vikt och det faktum atl den tidigare har varit föremål för riksdagens överväganden, att riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av vad jag anfört i denna fråga.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om samordningen mellan de statliga skogsföretagen.

F. Teknisk utveckling m. m. Prop. 1988/89:150

Bilaga 11 F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete

Statsrådet Feldt har tidigare i dag redogjort för de övergripande motiven fö.- regeringens ställningstagande till förstärkning av samarbetet med de Europeiska Gemenskaperna (EG) på forsknings- och utbildningsområdet.

Ett huvudmål för EG:s ramprogram för forskning och utveckling (FoU) är alt stärka den europeiska industrins konkurrenskraft. Inom de industriellt inriktade delarna av EG:s FoU-program kommer del att växa fram system, koncept och standarder som är avsedda för den kommande inre marknaden. Den inre marknaden blir av stor betydelse för svensk industri, som således har ett starkt intresse av att kunna delta i den europeiska teknologiutvecklingen och därigenom behålla och stärka sina positioner.

De kontaktnät som utvecklas inom programmen har också betydelse för hur industrin på sikt utvecklas. I dessa kontaktnät diskuteras framtida produktutveckling, komponentutveckling, köp, försäljning och sammanslagningar. Det är av strategisk betydelse för svensk industri atl medverka i dessa kontaktnät.

EG-företag som deltar i projekt inom EG:s FoU-program erhåller upp lill 50% bidrag ur EG:s FoU-budget för projektkostnaden. Svenska förelag erhåller motsvarande stöd från EG i de fall Sverige deltar i ett program i dess helhet genom elt avtal på regeringsnivå. Då samarbetet sker i andra former, t. ex. genom projeklvis deltagande måste svenska deltagare själva sörja för hela finansieringen. Svenska staten bör ge stöd lill svenskt dellagande även vid dessa former av FoU-samarbete med EG.

Jag finner det särskilt angeläget att svenska företag och institutioner ges förstärkta möjligheter all medverka i program som rör informationsteknologi, ESPRIT (European Stralegic Programme of Research and Development in Information Technology), modemisering av tillverkningsindustrin, BRITE (Basic Research in Industrial Technologies for Europé), avancerade material, EURAM (European Research on Advanced Materials), flygteknik och livsmedelsteknik, FLAIR (Food Linked Agro Industrial Research). För dessa program gäller atl svenska företag och institutioner kan delta på projektnivå. Dessutom finner jag det väsentligt atl Sverige deltar i EG:s referensbyrå för harmonisering av laboratoriers mätmetoder, Community Bureau of Reference (BCR). För dessa ändamål beräknarjag medelsbehovel till 15 milj. kr.

EG:s program för informationsteknologi, ESPRIT, har som mål att ge europeisk industri den tekniska gmnden för att vara internalionellt konkurrenskraftig under 1990-talet, att stimulera industriellt samarbete, samt all bidra till utvecklingen av internationell standardisering. Programmet omfattar dels basteknologier som mikroelektronik, programvamteknologi och avancerad informationsbehandling, dels teknologi för att använda dessa.

Programmet för att modernisera tillverkningsindustrin, BRITE/ EURAM, omfattar gmndläggande teknisk forskning på områden som laserteknik, nya provningsmetoder, CAD/CAM (datorstödd konstmktion resp. tillverkning) och matematiska modeller, membranteknik, katalys-

och partikelteknik m.m. En stor del av programmet gäller forskning på    Prop. 1988/89: 150
avancerade material. Även ett flygtekniskt program ingår. Bilaga 11

Del livsmedelstekniska programmet, FLAIR, syftar lill all samordna forsknings- och industriinsatser med konsumentintressen. Områden som omfattas av programmet är livsmedelskvalilet, näringsvärde, hygien, säkerhets- och riskaspekter m. m. FLAIR berör såväl industridepartementels som jordbruksdepartementels område och chefen för jordbruksdepartementet har tidigare denna dag föreslagit projektmedel för delta ändamål.

EG:s referensbyrå, BCR, är ett program som syftar till harmonisering av laboratoriers mätmetoder när del gäller analyser av livsmedel och jordbruksprodukter, analyser på miljö- och hälsoområdet samt analyser av metaller. Samordning av tillämpad metrologi utgör en stor del av programmet. Enhetliga provnings- och mätmetoder är en fömtsättning bl. a. för effektiv kvalitets- och miljökontroll, och en nödvändig förutsättning för ömsesidigt erkännande av provnings- och mätresultat mellan länderna. Del är väsentligt att Sverige integreras i detta harmoniseringsarbele. Sverige kan bli fullvärdig medlem i EG:s referensbyrå genom att betala en avgift som är relaterad tifl BNP. Avgiften uppgår för år 1989 tifl 3,5 milj. kr. Som framgått av programmets inriktning berörs myndigheter under flera departement av Sveriges deltagande i EG:s referensbyrå.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt till Europeiskt Jbrsknings- och utvecklingssamarbete - utöver vad som föreslagils i prop. 1988/89:100 bil. 14 - för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 15000000 kr.

Nyinvestering i storskalig EMC-anläggning

Problemen med elektromagnetisk störning blir allt större med elektronik i fler kritiska tillämpningar i maskiner, kommunikationssystem, fordon m. m. EMC (Electro Magnetic Compalibility) definieras som en utmst-nings förmåga alt fungera tillfredsställande med avseende på elektromagnetisk miljö. För all en utmstning skall vara elektromagnetiskt kompatibel krävs såväl att den fungerar i den miljö den är avsedd för som att den ej verkar störande på annan utmstning.

Inom EG utarbetas för närvarande direktiv avseende EMC, som troligen fastställs under våren 1989. Direktivet gäller all elektroleknisk utmstning, tele- och radioulmstning m.m. och har större räckvidd än nu gällande svenska författningar (som bara gäller radioslömingar). Detta innebär att behovet kommer att öka även för svenska företag när del gäller teknisk utvärdering och provning för utveckling och undersökning av hela system.

Resurser för småskalig EMC-provning finns vid slalens provningsanstall (SP) i Borås och hos några industrier och institutioner. En anläggning för storskalig EMC-provning av konstmktioner och system, t. ex. fordon, saknas i Sverige. Svenska företag måste i dag vända sig utomlands för

systemprov. Detta innebär problem vad gäller tillgänglighet, samordning,    Prop. 1988/89:150
sekretess och kompetensutveckling. Bilaga 11

SP har undersökt fömtsättningarna för all bygga en storskalig EMC-anläggning i Sverige. En nationell EMC-anläggning i SP:s regi har väckt stort intresse i svensk industri. En gemensam resurs ger högt kapacitetsutnyltjande och hög kostnadseffektivitet, vilket är nödvändigt på gmnd av de stora investeringskostnaderna. Vidare ges goda fömtsättningar för nationell leknik- och kompetensutveckling liksom möjlighet att påverka det internationella arbetet med standarder och provningskrav. Verksamheten ligger väl i linje med SP:s nuvarande inriktning och kompetens och är viktig för SP:s vidare utveckling.

Anläggningen avses byggas och drivas i SP:s regi. SP hyr ut provningstid till induslrikunder och övriga intressenter. SP har träffat avtal om beläggningsåtaganden, priser m.m. med de större kunderna så att ca 80% av anläggningens kapacitet är belagd genom långtidskonlrakl (fem år). Resterande del har tills vidare reserverats för förelag med mindre frekvent provningsbehov och för FoU-projekt och kompetensuppbyggnad.

Investeringskostnaden har beräknats lill 65 milj. kr. Projekterings- och byggtid beräknas lill ca 2,5 år. Anläggningen beräknas således vara driftklarden Ijanuari 1992.

SP har hemställt att en låneram uppgående till 65 milj. kr. ställs lill SP:s förfogande för finansiering av det beskrivna EMC-projektet.

Jag har tidigare (prop. 1988/89:100 bil. 14 s. 89) föreslagit atl SP bör få finansiera sina ersättnings- och nyinvesteringar med de avskrivnings- och överskottsmedel som verksamheten genererar. Jag angav då atl större investeringar normall inte inryms i denna ram.

Jag förordar att SP får möjlighet att finansiera investeringen i en nationell storskalig EMC-anläggning utanför statsbudgeten genom en marknadsmässig upplåning i riksgäldskonloret.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att

1.   medge atl statens provningsanstah lämnas elt beställningsbe
myndigande på högst 65000000 kr. för en storskalig EMC-anlägg
ning,

2.   slalens provningsanstalt ges rätt till marknadsmässig upplå
ning utanför statsbudgeten hos riksgäldskonloret inom en ram om
65000000 kr.

Tele-X

De nu gällande riktlinjerna för Tele-X-projektet lades fast genom beslut av statsmakterna år 1983 (prop. 1982/83:168, NU 53, rskr. 390).

Avtal tecknades med Norge den 11 april 1983, benämnt Överenskommelse mellan Sverige och Norge om samarbete på telesatellitområdet. Detta avtal redovisades för riksdagen i nyss nämnd proposition. Vidare har avtal tecknats med Finland den 29 oktober 1983, benämnt Överens-

kommelse mellan republiken Finlands regering och konungariket Sveriges    Prop. 1988/89:150 regering om samarbete vid genomförandet av Telesatellitprojektet Tele-X.    Bilaga 11

Enligt den svensk-norska överenskommelsen skall samarbete bedrivas inom ramen för "Nordiska Telesatellitkonsortiet" där Tele-X skall ingå som ett första projekt.

Enligt Telesatellitkonsortiets stadgar skafl följande organ ingå i konsortiet.

a) Församlingen

b) Styrelsen

c) Inköpsbolaget

d)    Driftbolaget

Församlingen skafl bestå av sex ledamöter från varje land och vara ett rådgivande organ med uppgift att avge utlåtanden om styrelsens planer beträffande genomförandet av gemensamma projekt och därmed förknippade kommunikalionspolitiska, industripolitiska, mediapolitiska och andra faktorer.

Församlingen skall enligt stadgarna sammanträda två gånger om året. Den har dock hittills aldrig sammanträtt.

Styrelsen har enligt stadgarna ansvaret för atl de åtgärder vidtages som erfordras för all samarbetets syften skall kunna uppnås samt för att parternas insyn i samarbetet säkras.

Styrelsen skall vidare utfärda överordnade direktiv för konsortiets och aktiebolagens verksamhet, besluta om ändringar i aktieägaravtalen för Inköpsbolagel och Driftbolaget samt i efterhand granska de beslut som fatlats i aktiebolagen. Styrelsen äger vidare besluta i fråga som uppkommit mellan Inköpsbolaget och Driftbolagel och vilken endera aktiebolaget hänskjutit till den.

Styrelsen skall slutligen lämna information till församlingen och inhämta församlingens yttrande över samarbetets genomförande.

Styrelsen beslår av fyra ledamöter utsedda av Sveriges regering saml två ledamöter utsedda av Norges regering. För varje ledamot finns en personlig suppleant. Beslut i konsortiestyrelsen fordrar enighet mellan dem som deltar i beslutet.

Inköpsbolaget har lill uppgift all via Svenska rymdaktiebolagel upphandla Tele-X-syslemet och i övrigt i samverkan med Driftbolaget ha det samlade ansvaret för genomförande av Tele-X-programmet. Inköpsbolagel är ell i Sverige registrerat aktiebolag — Nordiska Salellitaktiebolaget (NSAB). Bolaget ägs tlll 85% av den svenska staten genom industridepartementet och till 15% av den norska staten. Bolaget skall enligt regerings-överenskommelsen ej ha verkställande direktör eller anställd personal. Styrelsen för Inköpsbolaget är personmässigt densamma som konsortiesly-relsen.

Enligt överenskommelsen skall elt Driftbolag vara verkställande organ i
del framtida samarbetet om operativa telesatellitprojekt och ha till ända
mål att på kommersiella villkor åt teleförvaltningarna tillhandahålla lele-
salelliler och för dessa nödvändig satellitkontroll samt driva av teleförvalt
ningarna gemensamt ägda jordstalioner för sändning och mottagning via
sådana telesatelliter. 8

För ändamålet har bildats ett i Sverige registrerat aktiebolag. Nordiska    Prop. 1988/89:150 Telesatellitaktiebolaget (NOTELSAT) som till lika delar ägs av de svenska    Bilaga 11 och norska televerken. Vardera ägaren utser två ordinarie styrelseledamöter och en suppleant.

Tele-X-projeklets fömtsättningar förändrades markant under år 1988. Det klargjordes då att det TV-utbyte mellan de nordiska länderna, vilket utretts i nordiska ministerrådets regi, ej skulle komma till stånd. För att klarlägga hur projektet skulle vidareföras inleddes diskussioner mellan Sverige och Norge under år 1988. Som en följd härav enades den svenska regeringen och den norska regeringen om all skapa en ny ägar- och driflor-ganisalion för Tele-X.

Tele-X-satelliten sköts upp den 2 april 1989 kl. 04.28 svensk lid. Alla manövrer för att placera satelliten i bana har gått mycket bra och mindre bränsle har förbmkats för positioneringen än planerat. Detta kan innebära alt satellitens livslängd ökar utöver de 5 — 7 år som ursprungligen planerats.

Elt avtal mellan Sverige och Norge som reglerar den nya inriktningen avses träffas under våren 1989. Det nya avtalet innebär att den svenska staien övertar den 15 %-iga aktiepost som den norska staten nu innehar i NSAB. Som kompensation för detta får den norska staten dispositionsrätt till en TV-lransponder. Avtalet innehåller inga nya ekonomiska åtaganden för staterna i övrigt. Genom avtalet kommer vissa markstationer som tidigare planerats placeras i Norge atl placeras i Sverige. Bl.a. kommer delta sysselsättningen i Kimna tillgodo genom att systemets trafikkont-rollslation kommer att placeras där. Genom avtalet upphör NOTELSAT:s roll i projektet. I Sverige avses Svenska rymdaktiebolaget få ansvar för drift av systemet och marknadsföring av systemets data/video-tjänster, I Norge är avsikten att norska televerket skall ges ansvar för drift av norsk markutmslning och marknadsföring av systemels tjänster i Norge,

Hemställan

Jag hemställer alt regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om Tele-X-projektets ändrade inriktning.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Bilaga 12

_{Civildepartementet}

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: statsrådet Johansson

Prop, 1988/89:150 Bilaga 12

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90 såvitt avser civildepartementets verksamhetsområde

1 Statlig personalpolitik 1,1 Statlig kompetensförsörjning

Min bedömning: Det är viktigt att staten nu stärker sin kompetensförsörjning inför de förhållanden på arbetsmarknaden som kan förutses för 1990-talet.

Bakgrund: 1 enlighet med förslagen i årets budgetproposition (prop. 1988/89: 100 bil.2,AU I4,rskr. 126) kommer arbetsgivarfunktionen inom statsförvaltningen all samordnas och stärkas bl.a. genom att statens arbetsgivarverk (SAV) fr.o.m. den 1 juli 1989 tillförs uppgifter inom del personalpolitiska området som för närvarande åvilar statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN). Som konsekvens härav kommer SAMN att upphöra från samma tidpunkt.

Genom samordningen av arbetsgivarfunktionen får SAV bättre möjligheter all — vid sidan av bl.a. pågående utveckling av mer flexibla lönesystem, mer decentraliserad förhandlingsordning, löpande revision av centrala avtal och slöd till myndigheterna som arbetsgivarpart — även mer direkt lämna stöd i frågor om t.ex. rekrytering, omplacering, personalrörlighet, personalutveckling, rehabilitering, jämställdhet mellan kvinnor och män i statsförvaltningen och slöd i samband med omorganisationer och andra strukturförändringar.

Det fortsalla utvecklingsarbetet inom del personalpolitiska området bör nu enligt min mening främst inriktas mot all lösa de problem med kompetensförsörjningen som kan förutses för 1990-lalel.

Skälen för min bedömning: Staten är landels största arbetsgivare med ca 400000 anställda. Staten sysselsätter inemot 10% av arbetskraften, som kan beräknas till ca 4,3 milj. förvärvsarbetande.

Den största gruppen eller ca en tredjedel av de statsanställda är födda på 1940-lalel. År 2000 är denna grupp i övre medelåldern. De ungdomskullar som träder in på arbetsmarknaden de närmaste åren minskar. År 2000 kommer 20-åringarna alt vara 20% färre än i dag enligt statistiska cenlral-

1    Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 12

byråns prognoser. De grupper som kommer in på arbetsmarknaden efter    Prop. 1988/89:150 fuflgjord utbildning (åldern 20-24 år) minskar från 618000 år 1987 till    Bilaga 12 497000 år 2000.

Vi kan enligt min mening förutse ökade behov av kompetensutveckling för de redan anställda och samtidigt en fortsatt hög konkurrens om framför allt högulbildade ungdomar.

Personalplanering och uppföljning: Alla myndigheter behöver kunskap om både förhållandena på arbetsmarknaden och de egna behoven av rekrytering och kompetensutveckling. Del ger förutsättningar alt föra en verksamhetsanpassad personalpolitik med hänsyn lill förändringarna i statsförvaltningen. Del är också viktigt atl effekiema av olika personalpolitiska åtgärder följs upp och utvärderas. Enligt min uppfattning saknas emellertid för närvarande ett tillräckligt centralt stöd för myndigheternas personalplanering och uppföljning.

Jag avser därför all i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om uppdrag lill SAV att utveckla metoder för en förbättrad personalplanering och uppföljning lill slöd för i första hand myndigheternas interna ledning och egna utvecklingsinsatser.

Kompetensutveckling inom statsförvaltningen: Kompetensutveckling bör enligt min mening ses som ett komplement till — och ofta en förutsättning för — övriga utvecklingsinsatser inom myndigheterna, som t.ex. organisationsutveckling eller administrativ och teknisk rationalisering. Förändringsarbete som är kunskaps- och atlilydmässigl förankrat hos den berörda personalen har också goda förutsättningar all ge avsedda effekter för verksamheten.

Flera centrala myndigheter har uppgifter som har betydelse för kompetensutvecklingen inom sina respektive ansvarsområden. De s.k. stabsmyndigheternas roll behandlades särskilt (avsnitt 6) i prop. 1986/87:99 om ledningen av den statliga förvaltningen (KU 29, rskr. 226). Där påpekas bl. a. alt SAV har en viktig roll när del gäller all stödja myndigheterna som arbetsgivare, i personalförsörjningsfrågor och vid avtalstillämpningar. Den nära kopplingen mellan å ena sidan personalfrågor och å andra sidan ekonomi- och organisationsfrågor ställer krav på samverkan med myndigheter som riksrevisionsverkel (RRV) och slalskonloret.

Jag vill i sammanhanget också peka på all bl.a. statens löne- och pensionsverk, statens arbetsmiljönämnd, länsstyrelsernas organisationsnämnd och Slalshälsan inom sina områden medverkar till kompetensuppbyggnaden inom statsförvaltningen. Vidare har länsstyrelserna regeringens uppdrag atl samordna personalutbildningsbehoven och söka regionala lösningar för myndigheterna inom respektive län. Tilläggas kan att flera myndigheter numera också med stöd av statens förnyelsefonder bedriver verksamhetsanpassad kompetensutveckling.

Men det är framför allt statens institut för personalutveckling (SIPU) som i dag ger myndigheterna slöd i utvecklingen av personalens kompelens.

SIPU inrättades den 1 juli 1979 som cenlrah organ för personalutveck- Prop. 1988/89: 150 ling med uppgift all utveckla och genomföra personalutbildning för stals- Bilaga 12 förvaltningen. SIPU inrättades som en uppdragsmyndighet. SIPU skulle också i egenskap av stabsmyndighet svara för vissa övergripande uppgifter som kartläggning av utbildningsbehov, bedriva visst utvecklingsarbete, följa utvecklingen inom vuxenpedagogiken, bevaka statsförvaltningens intresse i förhållande lill det allmänna utbildningsväsendet m.m. Dessa uppgifter finansieras över anslag.

SIPU:s verksamhet beslår i dag dels av sådan verksamhet som är att hänföra lill rollen som centralt organ för personalutveckling i statsförvaltningen, dels av den renodlat efterfrågestyrda uppdragsverksamheten. Den förra delen består både av verksamhet som sker på direkt uppdrag av regeringen och av verksamhet där SIPU själv har viss möjlighet atl ange den närmare inriktningen. Till del sistnämnda hör behovsundersökningar och viss utvecklingsverksamhet som inte är direkt styrd och finansierad genom myndigheternas efterfrågan. Den efterfrågestyrda delen omfattar utbildning, konsultinsatser, utbildningsmaterial, bokningsservice och kursgårdsverksamhel.

Den fortsatta utvecklingen och effektiviseringen av den statliga sektorn är i hög grad beroende av all vi även i framliden har kompetenta, välutbildade och engagerade medarbetare. Della är i första hand de enskilda myndigheternas ansvar. Men förändrade kompetensbehov och fortsalt konkurrens om arbetskraften ställer också höga anspråk på all staten har en effektiv och väl samordnad organisation för centralt stöd för myndigheternas kompetensutveckling.

Mol denna bakgrund och mot bakgmnd av att myndigheterna får större möjligheter all agera inom givna ramar bör enligt min mening en samlad översyn göras av den centrala stödfunktionen för myndigheternas kompetensutveckling. Översynen bör omfatta funktionens inriktning, organisation, finansiering och frågor om huvudmannaskap. Samordnings- och finansieringsaspekierna bör särskilt lyftas fram i översynsarbetet.

Högskolan svarar i dag för huvuddelen av den kvalificerade grundutbildningen för statsanställda. I samband med översynen kan del därför finnas anledning att också studera de krav behovet av kvalificerad fortbildning av vissa statsanställda kan ställa på högskolan. Kompletterande utbildning skulle t.ex. kunna genomföras som uppdragsutbildning vid någon eller några högskolor.

Jag räknar med atl översynen skall kunna göras inom civildepartementet och i kontakt med berörda myndigheter och de statsanställdas huvudorganisationer. Översynsarbeiet bör bedrivas i sådan takl att förslag i vissa delar kan föreläggas riksdagen i nästa års budgetproposition.

ti    Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 12

1.2 Finansiering av de statliga kompletteringspensionema

Prop. 1988/89:150 Bilaga 12

Min bedömning: Frågan om den framlida finansieringen av den statliga kompletteringspensionen bör utredas.

Skälen för min bedömning: Den statliga tjänstepensionen beslår av folkpension, aflmän tjänstepension (ATP) och en kompletleringsdel, kallad statlig kompletteringspension.

Staien betalar åriigen ut ca 6 miljarder kronor i statlig kompletteringspension. Kostnaden täcks av en del av lönekostnadspålägget, som varje år påförs anställningsmyndighetema för della ändamål.

Föreskrifter om lönekostnadspålägg finns i kungörelsen (1969:54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg (ändrad senast 1977:474).

Det finns i dag ingen god redovisning av hur pensionsåtagandet fördelar sig på olika områden och över liden. Dagens finansieringssystem bygger på en balans mellan antalet aktiva anställda och antalet statspensionärer. En förskjutning mot elt större anlal pensionärer I förhållande till antalet aktiva kan leda lill behov av atl la ul högre lönekostnadspålägg för alt betala de ökade pensionskostnaderna.

Som jag tidigare har antytt, är bland de statsanställda nästan hälften i dag mellan 35 och 50 år gamla. Tyngdpunkten ligger mellan 40 och 45 år. Åldersstrukturen kommer att leda till stora pensionsavgångar under en begränsad period en bit in på nästa århundrade och till en förhållandevis stor ökning av antalet statspensionärer.

Bl. a. för att förbättra beredskapen inför denna situation bör enligt min mening finansieringen av den statliga kompletteringspensionen ses över redan nu. Särskild uppmärksamhet bör ägnas möjligheterna att ge en bättre bild än för närvarande av framtida pensionsåtaganden, att minska effekterna av förskjutningar i antalsförhållandet meUan aktiva statsanställda och statspensionärer, att förlägga kostnaderna för kompletteringspensionen tifl den tid då arbetskraften är aktiv och att bidra till värdesäkringen av de statliga kompletteringspensionema.

Arbetsmarknadsparterna på den statliga sidan förhandlar för närvarande om del statliga pensionsavtalet. Utgången av 1989 års avtalsförhandlingar kan därför ha en viss betydelse för i vilken takt utredningsarbetet kan bedrivas. Jag avser all i annal sammanhang återkomma lill regeringen i denna fråga.

1.3 Sjuk- och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde

1.3.1 Bakgrund

Regeringen har i den reviderade finansplanen 1987 (prop. 1986/87:150, FiU 30, rskr. 363) anmält atl vissa frågor i samband med sjuk- och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde skulle beredas i syfte att minska ölägenheterna för myndigheterna i samband med personalens sjuk- och

föräldraledigheter. Med myndigheter avses i det följande statliga myndigheter under regeringen exklusive affärsverken.

Olägenheterna hänger samman med att arbetstagare med statligt reglerade anställningar omfattas av s. k. arbetsgivarinträde. Det innebär all arbetstagarna vid sjuk- och föräldraledigheter får lön enligt kollektivavtal från arbetsgivaren i stället för sjuk- och föräldrapenning från försäkringskassorna.

Ersättningen från försäkringskassorna regleras i förordningen (1984:1014) om myndigheternas uppgiftsskyldighet till de allmänna försäkringskassorna, m.m. (ändrad senast 1987:706). Enligt förordningen betalas ersättningen för arbetstagare vid bl. a. affärsverk och försäkringskassor till verket respektive försäkringskassan.

För arbetstagare vid myndigheter samt för lärare och skolledare vid grundskolor, särskolor, gymnasieskolor, kommunal vuxenutbildning samt folkhögskolor betalas ersättningen däremot lill en inkomsttitel på statsbudgeten Statliga pensionsavgifter, netto. För dessa arbetstagare betalas en lägre ersättning för arbetsgivaravgifter. Arbetsgivaravgiftema motsvaras av ett s.k. lönekostnadspålägg som för närvarande uppgår till 39 % av utbetalad lön (kungörelsen 1969:54 om beräkning och redovisning av lönekostadspålägg, ändrad senast 1977:474). I samband med att löneutbetalningen bokförs skall lönekostnadspålägget omföras till den nämnda inkomsttiteln på statsbudgeten.

När del gäller föräldrapenning vid barns födelse, är all märka att SAV och de statsanställdas huvudorganisationer den 6 maj 1988 har slutit ett ramavtal om löner 1988 för statstjänstemän m. fl. (RÄLS 1988). Beträffande avlöning vid föräldraledighet innebär RÄLS 1988 all arbetsgivarinträdet slopas såvitt avser föräldrapenning. Denna uppbärs i stället av arbetstagaren själv.

Arbetstagarna skall enligt RÄLS 1988 vid föräldraledighet med föräldrapenning över garantinivån även i fortsättningen vara tillförsäkrade lön utan avdrag. Parterna skall fortsätta att diskutera de tekniska och andra frågor som måste lösas i sammanhanget. Ändringen träder i kraft den 1 juli 1989 eller den tidigare dag som parterna enas om.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 12

1.3.2 Finansieringen

Min bedömning: Arbetsgivarinträdet slopas för föräldrapenning vid barns födelse den I juli 1989. En omfördelning bör därför göras av lönekostnadema för statligt reglerade anställningar inom ramen för oförändrad belastning på statsbudgeten. För statliga myndigheter bör detta göras med en höjning av lönekostnadspåläggel med ca en procentenhet. För statsbidragen till lärarlöner bör en sänkning ske med 230-250 milj.kr.

Skälen for min bedömning: För myndigheterna innebär RÄLS 1988 att lönekostnaden under en föräldraledighet minskar med den föräldrapenning som tjänstemannen uppbär enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-

ring (ändrad senast 1989:100). För alt uppnå kostnadsneutralitet förstals-budgeten måste bortfallet av föräldrapenningen på inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto kompenseras. Vilken modell för kompensationen som bör väljas beror på hur lönekostnaderna finansieras.

Myndigheter med förvaltningsanslag: Föräldrapenning vid bams födelse uppgick budgetåret 1987/88 lill 202 milj. kr. för arbetstagare vid statliga myndigheter för vilka arbetsgivarinträde gäller.

Med antagandel att underlaget för lönekostnadspåläggel är ca 29 miljarder kronor bör lönekostnadspåläggel höjas med ca en procentenhet. Den mer preciserade beräkningen av lönekostnadspåläggets storlek bör göras av RRV.

Bidragsfinansierad verksamhet: De arbetstagare med statligt reglerade löner som finansieras med sådana statsbidrag som berörs av finansieringen är i huvudsak lärare och skolledare vid gmndskolor, särskolor, gymnasieskolor, kommunal utbildning för vuxna (gmndvux, komvux och särvux) saml folkhögskolor. Statsbidraget till dessa skolformer utgör bidrag till lönekostnader som huvudmannen haft under ett budgetår. 1 sådana lönekostnader inräknas också kostnader för vikarier.

RÄLS 1988 medför att huvudmännens lönekostnader för lärare minskas. Statsbidragen till lärarnas lönekostnader bör därför justeras. Jag räknar med all veckolimprisema (motsvarande) för respektive skolform av detta skäl måste sänkas. Preliminärt beräknar jag en sänkning med en proceni, vilket motsvarar en minskad kostnad i storleksordningen 230— 250 milj. kr. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Persson.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 12

1.3.3 Lokalvård vid myndigheterna

Min bedömning: Myndighetema bör få ekonomisk kompensation för att undanröja budgelmässiga hinder för konkurrensneutralitet mellan lokalvård i egen regi respektive på entreprenad.

Skälen för min bedömning: Arbetsgivarinträdet kan innebära ekonomiska problem för myndighetema, om frånvaron för vissa personalkategorier är hög. Då försvåras nämligen myndighetemas möjligheter alt bedriva verksamhet till kostnader som är jämförbara med dem som uppkommer för verksamhet som bedrivs i privat regi, t. ex. inom lokalvården. Det är enligt min mening angeläget att inom ramen for gällande anställnings- och trygghelsregler för lokalvårdspersonalen undanröja de budgelmässiga hindren för en konkurrensutsatt verksamhet.

Jag anser därför att de myndigheter som betalar sjuklön till statligt anställda lokalvårdare bör kompenseras i den mån sjukfrånvaron överstiger den genomsnittliga för statsförvaltningen. Detta bör ske i form av medgivanden om överskridanden — efter regeringens prövning från faU till fall - av de anslag som belastas med lokalvårdamas sjuklönekostnader. Inom det militära försvaret bör utgiftsramen höjas i motsvarande mån.

Det ankommer sedan på myndighetema och de avtalsslulande parterna    Prop. 1988/89:150 atl vidta de ytterligare åtgärder som bedöms erforderliga för att skapa    Bilaga 12 konkurrensneutralitet mellan lokalvård i statlig respektive privat regi.

1.3.4 Förändringens effekter

En finansiering med höjning av lönekostnadspålägget med ca en procentenhet genereflt innebär att alla myndigheter får bidra till täckningen av det inkomstbortfall som statsbudgeten åsamkas genom den uteblivna föräldrapenningen och genom ökningen av statsutgifterna lill följd av viss kompensation av lokalvårdarnas sjuklönekostnader. Jag räknar dock med alt belastningen på statsbudgeten i stort kan hållas oförändrad.

Myndigheternas och försäkringskassomas handläggning av ärenden om föräldraledigheter kommer avsevärt att förenklas i och med slopandet av arbetsgivarinträdet för föräldrapenning. Den nuvarande handläggningen fömtsätter nämligen all myndigheten och respektive försäkringskassa har omfattande och formaliserade kontakter för att såväl rätten till föräldrapenning enligt lagen om allmän försäkring som rätten till tjänstledighet och löneavdragets storlek enligt de statliga lönebestämmelsema skall kunna bedömas.

1.3.5 Genomförande

Förändringarna bör tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1989.

Det ankommer på regeringen att besluta om ändringar av såväl lönekostnadspåläggel som statsbidragen lill lärarlönema.

1.4 Trygghetsåtgärder för statsanställda m. fl.

I RÄLS 1988 enades parterna om behovet av ett kontinuerligt fömyelse-och trygghetsarbele. Partema var bl.a. eniga om att se över nuvarande trygghetsavtal i riktning mot ett starkt förenklat system med konkreta lösningar anpassade till varje situation. Samtidigt avsatte parterna preliminärt 50 milj. kr. för budgetåret 1989/90 för förnyelse- och trygghetsverksamheten i avvaktan på resultatet av elt nytt trygghetsavtal'. De förhandlingar som för närvarande pågår förs med inriktningen alt ett nytt system skall kunna börja tillämpas den 1 juli 1989.

Ett nytt reservationsanslag benämnt Trygghetsåtgärder för statsanställda m.fl. bör därför föras upp på statsbudgeten under trettonde huvudtiteln. För budgetåret 1989/90 bör anslaget föras upp med 50 milj. kr. motsvarande del belopp som parterna har avräknat i RÄLS 1988.. Anslaget bör disponeras av civildepartementet i avvaktan på alt parterna träffar ett nytt trygghetsavtal.

1.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels bereder riksdagen tillfälle all ta del av vad jag har anfört om statlig kompetensförsörjning (avsnitt 1.1),

finansiering av de statliga kompletteringspensionerna (avsnitt 1.2) och

sjuk- och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde (avsnitt 1.3),

dels föreslår riksdagen att lill Trygghetsåtgärder för statsanställda m.Jl. under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag på 50000000 kr.

Prop. 1988/89: Bilaga 12

150

2 Omläggningen av budgetprocessen

Min bedömning: Omläggningen av budgetprocessen är en viktig del i utvecklingen av styrningen av den statliga verksamheten. Det är angeläget att riksdagen fortlöpande hålls informerad om utvecklingsarbetet. För all bli framgångsrikt måste lösningarna verksam-helsanpassas och arbetet präglas av verklighetsförankring och pragmatism. Huvuddelen av ansvaret för utvecklingsarbetet inom respektive område måste därför ligga hos verksamhetsansvariga inom departement och myndigheter.

De stöd-, utvecklings- och utbildningsinsatser som sker inledningsvis behöver successivt ändra karaktär för all nå en högre grad av verksamhelsanpassning. Delta förutsätter också att departement och myndigheter i betydande utsträckning själva tar initiativ till och ansvarar för utvecklingsinsatser.

Skälen för min bedömning: Omläggningen av budgetprocessen följer de riktlinjer för utveckling av styrningen av den statliga verksamheten som regeringen redovisade för riksdagen i 1988 års kompletteringsproposition (prop. 1987/88: 150 bil. 1, FiU 30, rskr. 394). Denna omläggning har nu påbörjats.

Den nya budgetprocessen innebär att all statlig verksamhet skall genomgå en fördjupad prövning vart tredje år. Myndigheterna har därför delats upp i tre gmpper. Fördjupad verksamhetsprövning genomförs för den första gruppen myndigheter inför budgetåret 1991/92. En betydande del av dessa kommer att ges myndighelsspecifika direktiv senast i juni 1989.

Regeringen redovisar i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 15, underbilaga 15.1) hur de myndigheter och andra organ som lämnar anslagsframställning har delals in i tre gmpper som successivt går in i den nya budgetprocessen. Med utgångspunkt i denna indelning har regeringen i direktiv för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1990/91 den 16 februari 1989, angett när respektive myndighet skall gå över lill den nya budgetprocessen. Information och utbildning m.m., till slöd främst för de verksamheter som först berörs av omläggningen, har inletts under våren 1989.

Cheferna för de myndigheter som ingår i den första gmppen kallades till Prop. 1988/89:150 ett endagsseminarium i febmari. Därefter har totalt fem tvådagarssemina- Bilaga 12 rier genomförts med dellagande av en grupp från varje berörd myndighet. Verkscheferna har uppmanals att verka för all denna grupp blir allsidigt sammansatt av ekonomir, planerings-, personal- och verksamhetsansvariga personer. Riksrevisionsverkel och statskontoret har gemensamt haft huvudansvaret för dessa utbildningar.

Civildepartementet har vidare anordnat totalt fyra seminarier för personal inom regeringskansliet. Handläggare, rättssakkunniga och enhetschefer i regeringskansliet med ansvar för verksamhet som ingår i den första gruppen myndigheter samt personal vid planerings- och budgetsekretaria-len och finansdepartementets budgetavdelning har deltagit.

Riksrevisionsverket fick den 22 december 1988 i uppdrag atl i samverkan med statskontoret utarbeta förslag lill de föreskrifter och vägledningar till den nya budgetprocessen som behövs för att ersätta den nuvarande budgelhandboken. Verkels förslag till föreskrifter och lill vägledningar har utnyttjats som utbildningsmaterial vid de genomförda seminarierna. Jag avser alt inom kort föreslå regeringen atl besluta de föreskrifter som successivt skall ersätta budgethandboken när myndigheterna går över lill den nya budgetprocessen. Liksom hittills har gällt beträffande budgethandboken bör enligt min mening riksrevisionsverkel ges i uppdrag all, utöver sedvanlig publicering i SFS, tillhandahålla myndigheterna föreskrifterna samt de vägledningar som regeringen har låtit utarbeta.

Regeringen aviserade i 1988 års komplelteringsproposilion (prop. 1987/88:150 bil. I, FiU 30, rskr. 394) en utredning med uppgift att se över budgetpropositionens innehåll och utformning. Utredningen, som är ell led i utvecklingsarbetet, skall bl.a. lämna förslag lill riktlinjer för och exempel på hur information om olika verksamheter skall redovisas i budgetproposilionen. En huvuduppgift för utredningen bör vara alt utreda och lämna förslag lill hur information om regeringens förslag om olika verksamheters innehåll, inriktning, resurser och resultat, baserat på en fördjupad verksamhetsanalys, bör utformas i budgetpropositionen i anslutning lill beslul för en kommande treårsperiod. Regeringen har den 23 februari 1989 beslutat om en sådan utredning med landshövding Björn Molin som ordförande och med parlamentarisk medverkan (Dir. 1989:13).

Utvecklings- och informationsinsatserna kommer efler hand atl behöva ökas som en konsekvens av all nya myndigheter varje år går in i den nya budgetprocessen. Stabsmyndigheterna arbetar successivt fram och deltar i olika former av stödinsatser för både myndigheterna och regeringskansliet. Det kan gälla exempelvis metodutveckling, tillämpning av metoder, allmän rådgivning och medverkan i utbildning.

För alt bli framgångsrikt måste utvecklingsarbetet präglas av verklig
hetsförankring och pragmatism. Den statliga verksamheten är omfattande
och verksamheterna varierar i storiek och karaktär, vilket kräver verksam-
hetsanpassade lösningar. En viktig förulsällning för utvecklingsarbetet är
därför att verksamhetsansvariga inom departement och myndigheter tar
ett huvudansvar för förändringsarbelet inom sina respektive områden. 9

Della i sin tur förutsätter ett aktivt deltagande och en slor bredd i arbetet. Prop. 1988/89:150 De stöd-, utvecklings- och utbildningsinsatser som sker inledningsvis be- Bilaga 12 höver successivt ändra karaktär för alt nå en högre grad av verksamhelsanpassning. Della förutsätter också alt departement och enskilda myndigheter i betydande utsträckning själva tar initiativ lill och ansvarar för utvecklingsinsatser. Stabsmyndigheterna och civildepartementet blir då mer inriktade på att stödja, snarare än all driva myndighets-, departements- eller sektorvisa utvecklingsprojekt. Elt alternativ kan också vara all ett utvecklingsprojekt drivs gemensamt av en eller flera stabsmyndigheter tillsammans med en eller flera andra myndigheter.

I del fortsalla förändringsarbelet är det således enligt min mening viktigt att aktivt söka lämpliga former för atl stödja sådana insatser som departement eller myndigheter tar initiativ till. Stödet kan vara av olika karaktär, exempelvis finansiella resurser, kompelens och resurspersoner eller lämpliga former för samverkan.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

all ta del av vad jag nu har anfört om omläggningen av budgetprocessen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989                                 10

Miljö- och energidepartementet

Bilaga 13

Miljö- och energidepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: statsrådet Dahl

Prop. 1988/89:150 Bilaga 13

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m.

Fjortonde huvudtiteln

B. Miljö

Statsrådet Feldt har tidigare denna dag redogjort för de övergripande
motiven för regeringens ställningstagande tifl förstärkning av samarbetet
med de Europeiska Gemenskaperna (EG) på forsknings- och utbildnings
området. ,

B. 4 Miljövårdsforskning

Bakgrund

EG:s nuvarande miljöforskningsprogram löper under åren 1986-1990. Programmet är öppet för deltagande av tredje-land. För att komma i fas med EG:s allmänna ramprogram för forskning och utveckling sker för närvarande en omförhandling av det nu löpande miljövårdsprogrammet. Det nya programmet har fått benämningen STEP (Science and Technology for Environmenlal Protection). Programmet beräknas pågå t.o.m. år 1992. Ett formellt beslut om STEP väntas tas av EG:s ministerråd under sommaren 1989. EG-parlamentet väntas ta ställning tifl STEP under hösten 1989.

En svensk anslutning till STEP leder med stor sannolikhet till en ökad effektivisering av forskningen inom prioriterade områden. Det råder stor överensstämmelse mellan EG:s och Sveriges forskningsplaner, vilket ger goda organisatoriska fömtsättningar för ett effektivt utnyttjande av de samlade forskningsresurserna. Ett viktigt skäl för en svensk anslutning till STEP är vidare den möjlighet det ger att komma fram tifl likartade synsätt i viktiga miljöpolitiska frågor.

Sammanfattningsvis gäller att Sverige genom att deha i EG:s forskningssamarbete kan både få del av den forskning som bedrivs inom EG samt dessutom bidra till, och i viss mån genom eget aktivt forskningsarbete, påverka utvecklingen i en riktning som stämmer väl med de svenska miljöpolitiska målen.

1    Riksdagen 1988/89:. Nr 150. Bilaga 13

Svensk anslutning till STEP Prop. 1988/89: 150

Formellt kan förhandlingarna om ett svenskt deltagande inledas efter EG-    '"Sä pariamenleis beslut hösten 1989 och svensk anslutning kan ske tidigast under våren 1990. Sverige kan dock bli med i programmets rådgivande kommitté redan efter EG-rådets beslut.

Svenska kostnader

Kostnaderna för dellagande i STEP beräknas i proportion till BNP. Kostnaderna för ell svenskt deltagande blir enligt kommissionens beräkningar ca 20 milj. kr. för hela programperioden.

Kostnaden per år bhr därmed för Sveriges del ca 5 milj. kr. Under budgetåret 1989/90 kan man räkna med kostnaden för fullt medlemskap först från den 1 januari 1990. För budgetåret 1989/90 erfordras alltså 2,5 milj. kr. Till detta kommer den svenska delen av projektkostnaderna som statens naturvårdsverk räknar med att kunna rymma inom befintliga ramar.

Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

alt lill Miljövårdsforskning - utöver vad som föreslagits i prop.

1988/89:100 bil. 16 - för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare

2 500000 kr.

B 12. Bidrag till statens strålskyddsinstitut

Bakgrund

EG genomför under perioden 1985—1989 ett femårigt forskningsprogram inom sirålskyddsområdet. Programmet omfattar drygt 200 forskningsprojekt med en total volym av ca 300 milj. kr. Ett nytt strålskyddsprogram för perioden 1990 — 1991 har nu börjat framförhandlas i EG. Programmet kan komma alt förlängas till att omfatta femårsperioden 1990- 1994.

Syftet med programmet för år 1990-1991 är "att ta fram data och metoder som behövs för att förebygga och motverka skadliga effekter av joniserande strålning och radioaktivitet samt att göra bedömningar av konsekvenser av strålningsolyckor. Speciell uppmärksamhet skall fästas vid utvärderingen av nyligen inträffade olyckor och missöden och de lärdomar som kan dras av dessa".

Följande områden prioriteras i det nya programmet:

A.   Människors exponering för strålning och radioaktiva ämnen

B.   Biologiska/medicinska konsekvenser av strålning

C.   Riskbedömningar

Deltagande m. m. Prop. 1988/89: 150

Ansökningshandlingarna avseende programmet 1990-1991 skall vara EG-sekreiarialet tillhanda ijuni 1989 och beslut om fördelning av medlen meddelas i slutet av september 1989.

Jag har inhämtat att EG-sekretariatet är angeläget att Sverige deltar i forskningsprogrammet för strålskydd. Då Sverige inte formellt kan anslutas lill programmet förrän under hösten 1989, har EG föreslagit att strålskyddsinstitutet skickar ut ansökningsformulär till svenska forskningsinstitutioner, varefter svenska forskare i sin tur sänder in ansökningar till EG som om Sverige deltog i programmet. Sverige inbjuds vidare att delta i den rådgivande kommittén som observatör under arbetet med projektansökningarna sommaren 1989 - informellt kommer dock de svenska delegaterna att ha samma inflytande som de övriga.

För perioden 1990-1991 blir kostnaden för Sverige 2,8 milj. kr. per år. Programmet löper kalenderårsvis, varför inga medel betalas in till EG förrän under kalenderåret 1990. Nästa möjlighet till anslutning inträffar troligen först år 1995, eftersom det nu planerade programmet med största sannolikhet kommer att förlängas t. o. m. år 1994.

EG:s strålskyddsprogram omfattar centrala delar av strålskyddsinstitutels ansvarsområde. Programmet är ur svensk synvinkel mycket omfattande. Genom att delta häri får Sverige omedelbar och full tillgång till forskningsresultat som uppnås inom hela EG:s forskningsprogram på strålskyddsområdet, och svenska forskare får betydligt förbättrade möjligheter att delta i avancerad och högkvalitativ forskning ocksä utomlands.

Jag har fått veta att strälskyddsinstitutet bedömer ett svenskt deltagande i EG:s forskningsprogram vara så värdefullt att institutet är berett att omprioritera sin verksamhet så att institutet av anvisade forskningsmedel kun finansiera de svenska projektkostnaderna.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att lill Bidrag till statens strålskyddsinstitut - utöver vad som har

föreslagits i prop. 1989/90:100 bil. 16 - för budgetåret 1989/90

anvisa ytteriigare 2800000kr.

tedt» Tryckeri, Stockholm 1989

\

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning Prop. 1988/89:150

Bilaga 1 Reviderad finansplan Innehåll

1 Den ekonomiska politikens inriktning   ................... .... 1

2 Den inlernationella ekonomin   ............................. .... 6

3 Den svenska ekonomin   .................................... 7

4 Ekonomisk-politiska åtgärder............................... .. 13

5 Budgetpolitiken   .............................................. .. 23

6 Den offentliga sektorns förnyelse   ...................... .. 28

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåret 1988/89 och 1989/90.... .. 39

2 Underliggande budgetuveckling   ......................... .. 46

3 Statens lånebehov och statsskulden..................... 47

4 Statliga garantier   ........................................... .. 49

5 Årsbokslut för staten budgetåret 1987/88   ........... .. 50

6 Finansfullmaklen................................................ .. 56

7 Förändringar i statlig verksamhet.......................... .. 56

Hemställan   ......................................................     57

Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

Bilaga 1.2    Långtidsbudget

Bilaga 1.3 Utdrag ur riksrevisionsverkeis reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1989/90

Bilaga 1.4 Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden, m. m. budgetåret 1989/90

Bilaga 1.5    Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90

Bilaga 2 Statsrådsberedningen

Bilaga 3 Justitiedepartementet

Bilaga 4 Socialdepartementet

Bilaga 5 Kommunikationsdepartementet

Bilaga 6 Finansdepartementet

Bilaga 7 Utbildningsdepartementet

Bilaga 8 Jordbruksdepartementet

Bilaga 9 Arbetsmarknadsdepartementet

Bilaga 10 Bostadsdepartementet

Bilagall Industridepartementet

Bilaga 12 Civildepartementet

Bilaga 13 Miljö- och energidepartementet

Norstedts Tryckeri, Stockliolm 1989