Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 april 1989 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträflfade förändringar rörande såväl inkomst som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningen visar att budgetöverskottet för budgetåret 1988/89 blir ca 11,0 miljarder kr., vilket är ett lika stort överskott som beräknades i årets budgetproposition.

För budgetåret 1989/90 beräknades i budgetpropositionen ett överskott om ca 0,4 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett överskott på 10,7 miljarder kr.

1 propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. 1 särskilda bilagor till denna redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget förår 1989 med kalkyler för den svenska ekonomin 1990- 1993 samt en långtidsbudget för budgetåren 1989/90- 1993/94. Vidare föreslås en omläggning av den ekonomiska politiken inriktad på att dämpa efterfrågeexpansionen. Bland annat föreslås en tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten och den allmänna löneavgiften. 1 propositionen redovisas också vissa åtgärder för att öka tillväxten. Vidare preciseras utgångspunkter för förnyelsen av den oflfentliga sektorn och anges riktlinjer för en sådan förnyelse på tre områden, nämligen skolan, äldreomsorgen och arbetsmarknadspolitiken i vid bemärkelse. Förslag lämnas också om användningen av de medel som avsattes i budgetpropositionen för Sveriges deltagande i de Europeiska Gemenskapernas olika forsknings- och utbildningsprogram.

1 Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 150.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Thalén, Lönnqvist, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Persson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. 1 samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. 1 kompletteringspropositionen bör också tas med vissa andra frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m. m. och som bör behandlas av riksdagen under detta riksmöte.

Statsrådet Feldt föredrar den reviderade finansplanen samt redogör för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår, m.m. Statsråden Freivalds, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Feldt, Engström, Göransson, Persson, Hellström, Thalén, Lönnqvist, Nordberg, Johansson och Dahl föredrar de ifrågavarande förslagen inom statsrådsberedningens, justitie, social-, kommunikations-, finans-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads-, industri-, civil- samt miljö- och energidepartementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i underprotokollen för statsrådsberedningen och resp. departement.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Förslagen bör behandlas under innevarande riksmöte.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition) såvitt avser reviderad finansplan, m.m.

1 Den ekonomiska politikens inriktning

Bakgrund

Den svenska ekonomin har efter omläggningen av den ekonomiska politiken hösten 1982 utvecklats mycket gynnsamt. Krisen i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet har ersatts av en period med ökad tillväxt och förnyad framtidstro. Den svenska industrins konkurrenskraft har förbättrats och exportutvecklingen har varit god. Investeringsnivån har höjts väsentligt. Obalanserna har minskat.

Särskilt markerad har förstärkningen av den offentliga sektoms finanser varit. Statens budgetsaido har förbättrats från ett underskott pä 86,6 miljarder kr. budgetåret 1982/83 till ett beräknat överskott på 11,0 miljarder kr. innevarande budgetär. Det är en betydande framgång för den ekonomiska politiken att statsfinanserna har sanerats pä detta sätt.

Även hushällens ekonomi har förbättrats påtagligt. Sjunkande reallöner, stagnerande sysselsättning och stigande arbetslöshet i början av 1980-talet har förbytts i växande reallöner och god tillgång på arbetstillfällen. Antalet sysselsatta har ökat med över 200 000 personer sedan 1982 och den öppna arbetslösheten har reducerats till 1,6% 1988. Den ekonomiska politikens viktigaste mål, den fulla sysselsättningen, har därmed i det närmaste uppnåtts.

Krisåren i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet hotade det välfärdssamhälle som byggts upp under efterkrigstiden. Den ökade tillväxten och de förbättrade offentliga finanserna har dock gjort det möjligt inte bara

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

att bevara utan även att bygga ut välfärden. Pensioner, sjukpenning, föräldra- Prop. 1988/89:150 penning, arbetslöshetsersättning, barnbidrag och andra transfereringar till Bil. I hushållen har höjts markant. Samtidigt har insatsema i sjukvården, bamomsorgen, äldreomsorgen och andra delar av den offentliga sektom ökat påtagligt.

Det finns emellertid ocksä betydande problem i den svenska ekonomin. En del av dessa är långsiktiga till sin natur. Produktionstillväxten är visserligen starkare än tidigare, men svagare än i de flesta andra länder. Detta sammanhänger främst med att produktiviteten ökar långsammare i Sverige än i omvärlden. Vidare är det totala sparandet i den svenska ekonomin inte tillräckligt för att uppnå balans i utrikesbetalningama trots att den offentliga sektoms finanser har stärkts väsentligt.

Andra och för dagen mycket påträngande problem är att bristen pä arbetskraft är påtaglig och pris-och löneökningarna högre i Sverige än i våra konkurrentl änder.

Den ekonomiska politiken har under senare år utformats för att möta båda dessa typer av problem. Genom att kombinera ulbudsstimulerande åtgärder med en stram utgiftspolitik har den inriktats pä att samtidigt stärka tillväxten och dämpa pris- och kostnadsökningarna. Uppgiften har varit att underlätta för svenska folket att bäde arbeta och spara sig ur krisen.

Den statsbudget för budgetåret 1989/90, som regeringen föreslog i budgetpropositionen ijanuari, gav uttryck för en fortsatt stram eflerfrågepolitik. Statsutgifterna beräknades öka med mindre än 1%. För första gången sedan början av 1960-talet föreslogs en balanserad statsbudget. Vidare föreslogs en indragning av vinstmedel frän företagen genom en särskild skatt pä företagsvinsterna under är 1989. Under hösten 1988 hade åtgärder vidtagits för att ytterligare dämpa överhettningen på byggmarknaden.

Stabiliseringspolitlken

Den ekonomiska aktiviteten och kostnadsutvecklingen har emellertid inte dämpats i den utsträckning som eftersträvats. Detta sammanhänger delvis med den internationella konjunkturen, som har varit stark det senaste året. BNP-tillväxten i OECD-området översteg 4% 1988 och de svenska företagens exportmarknader väx te mer än tidi gare beräknat. Inflationen i vär omvärld ökade något och penningpolitiken stramades ät med kraftigt stigande räntor som följd. Även dollarkursen och oljepriserna har stigit. För närvarande bedöms en gradvis dämpning av produktionstillväxten under de närmaste tvä åren vara mest sannolik, men risken finns att inflationstryck och obalanser i handeln mellan de stora ländema utlöser en mer markerad internationell konjunkturavmattning.

1 den svenska ekonomin har tendenserna till överhettning förstärkts de
senaste månaderna. Företagens prishöjningar har varit mer omfattande och
bytesbalansens underskott harblivit större än vad som tidigare förutsetts.
Industrin har pä hemmamarknaden höjt sina priser på bearbetade varor med
ca 10% det senaste året. Bytesbalansens underskott blev hela 15 miljarder kr.
1988. Bristen pä arbetskraft är påtaglig i stora delar av landet. Överhettnings
tendensema är särskilt uttalade i Stockholmsområdet. Överhettningen har nu -,

nätt en nivå där inte bara industrins fortsatta utbyggnad hämmas utan även Prop. 1988/89:150

centrala välfärdsfunktioner inom värd och omsorg hotas. De löneavtal som Bil. 1

nu har slutits för stora delar av arbetsmarknaden innebär att någon markerad

dämpning av löneökningarna inte sker i är. I budgetpropositionen framhöll

regeringen att löneökningar i år av samma storlek som under senare är inte är

förenliga med den ekonomiska politikens långsiktiga mäl och att politiken

såväl under 1989 som därefter kommer att utformas så att inflationstendenser

hälls tillbaka.

Hög inflation utgör ett allvarligt hinder för strävandena att nä en rättvis, väl fungerande och balanserad ekonomi. Det har i olika sammanhang visats att höga pris- och löneökningar är ett hot mot den fulla sysselsättningen. Konkurrenskraften försvagas öch bytesbalansen försämras. Inflationen vidgar ocksä de ekohomiska klyftorna.

Mot bakgmnd av att överhettningen i den svenska ekonomin har stärkts de senaste månadema bör en omläggning nu genomföras av den ekonomiska politiken, inriktad pä att dämpa efterfrågeexpansionen. Det är väsentligt att en åtstramning sker innan problemen hinner utveckla sig till en ny kris. Det gäller att vidta ätgärder pä bred front för att undvika en utveckling som kan leda till stagnation, ökad arbetslöshet och försämrad levnadsstandard.

Den omläggning som nu föreslås utgör inte nägot avsteg från den tredje vägens ekonomiska politik. Liksom tidigare kommer regeringen inte att acceptera att använda arbetslösheten som ett medel för att fä ned inflationen. Full sysselsättning fortsätter att vara det övergripande målet. De ätgärder som nu bör vidtas syftar till att eliminera överefterfrägan på varor, tjänster och arbetskraft.

Det är ocksä viktigt att understryka åtgärdemas tidsbegränsade karaktär. En allmän och kännbar åtstramning skall under en begränsad tid sänka den höga temperaturen utan att långsiktigt minska tillväxten av produktion och sysselsättning.

Åtstramningen bör inriktas på att dämpa säväl den privata konsumtionen som löneglidningen. Åtgärdema bör ges en sådan inriktning att de bidrar till en balanserad regional utveckling. Följande ätgärder föresläs:

- Mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden 1 juli 1989--31 december 1990.

- Skatter pä alkoholhaltiga drycker och tobak höjs den 9 juni 1989.

- Den allmänna löneavgiften höjs med 2 procentenheter under perioden 1 september 1989-31 december 1990.

- IStockholmsomrädet höjs den allmänna löneavgiften med ytterligare 3 procentenheter, dvs. med totalt 5 procentenheter under samma period. Kommuner och landsting undantas frän den extra höjningen i Stockholmsområdet.

De föreslagna åtgärderna gör det än viktigare art statens insatser för atl stödja ekonomiskt svaga grupper utformas pä ett ändamålsenligt sätt. Genomförda studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt atl stödja bamfamiljer än livsmedelssubventioner. Därför bör livsmcdelssubvenlioner-

na avskaffas och barnbidragen höjas. Pensionärer och studerande kommer all Prop. 1988/89:150 kompenseras automatiskt för de prisökningar som uppstår genom all pen- Bil. 1 sioner och smdiemedel är knutna till basbeloppet.

Som ett led i den fortgående reformeringen av skattesystemet bör den statliga inkomstskatten sänkas 1990. Förändringama av skatteskalan bör ha ungefär samma iruiktning och utformning som den skattesänkning, som har genomförts i är. Därigenom kan de löneavtal som har slutils pä delar av arbetsmarknaden realiseras. Dessa avtal innebär en påtaglig dämpning av de avtalade löneökningama 1990, men för att de totala limlöneökningama skall kunna nä ned till omvärldens och försvagningen av vär konkurrenskraft upphöra mäste även löneglidningen reduceras kraftigt. Del är inte sannolikt att en sådan dämpning realiseras om ekonomin fortsätter all vara överhettad.

De åtgärder som föresläs leder visserligen till att den uppmätta inflationen tillfälligt stiger under 1989. Samtidigt dämpas överhettningen och en god gmnd läggs för en lägre inflation under kommande är. En höjning av mervärdeskatten har i detta sammanhang den fördelen all den har en bred verkan och inte enbart belastar vissa gmpper. Den medför ocksä all en del köp av kapitalvaror senareläggs till efter 1990. Sammantaget bör den åtstramning som nu föresläs leda till en utveckling där bäde löneglidningen och de sammantagna pris- och löneökningama blir betydligt lägre 1990 än tidigare år.

Åtgärder för tillväxt

Åtstramningen av inhemsk efterfrägan bör kombineras med åtgärder inriktade mot ekonomins utbudssida, vilka kan bidra till en fortsatt tillväxt. Därigenom bör fömtsättningama vara goda för en fortsall gynnsam utveckling i den svenska ekonomin under 1990-talet.

Av särskild betydelse i della sammanhang är hur arbetskraftsutbud och produktivitet utvecklas. Bristen pä arbetskraft utgör i dag ell hinder säväl för industrin atl utvidga sin kapacitet och produktion som för kommunema att klara vikliga samhällsfunktioner som värd och omsorg. Även i ett längre tidsperspektiv finns det anledning att räkna med all bristande tillgäng pä arbetskraft kan komma all utgöra en väsentlig restriktion för tillväxten. Mot denna bakgmnd är det väsentligt all stimulera till ett ökat arbetskrafisuibud.

Den politik som regeringen har fört i detta syfte under senare är måste fullföljas. Mest betydelsefull i della sammanhang är den skallereform som förbereds inför 1991. Den sänkning av skatten på arbetsinkomster som planeras torde fä betydande positiva effekter pä arbetskraflsutbudet. Den arbetsmiljökommission, somnu inlett sin verksamhet, bör kunna initiera insatser för att minska ulslagningen frän arbetslivet och nedbringa omfattningen av arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar. Härigenom kan arbetslinjen hävdas pä fier omräden. Ytterligare ätgärder bör vidtas för all öka arbetskraflsutbudet och underlätta rörligheten på arbetsmarknaden.

Den svaga produktivitetsutvecklingen är elt annal problem som mäste
lösas. Under senare år har produktivitetstillväxten i näringslivet varit väsent
ligt lägre än i vär omvärld. En snabbare produktivitetstillväxt skulle förbättra
löntagarnas köpkraft och dämpa inflationen. Den skulle ocksä göra del lättare a

att tillfredsställa angelägna behov inom den offentliga sektom. Prop. 1988/89:150

Politiken för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka produktivitets- Bil. 1 tillväxten bör därför drivas vidare. Även pä detta område är den planerade skallereformen av största betydelse. Åtgärder utreds och förbereds pä elt flertal andra omräden, bl.a. jordbmks- och iransporlomrädena, miljö- och energiomrädet, bostads- och byggnadssektorn samt de finansiella marknaderna.

En väsentlig uppgift för politiken de närmaste åren är att göra Sverige delaktigt i de integrationssträvanden som nu pågår i Europa. Särskilda resurser bör avsättas för att underlätta denna process. Senare denna dag lämnas förslag om användningen av de medel som avsatts i budgetpropositionen för Sveriges deltagande i EG olika forsknings- och utbildningsprogram.

Den ofTentliga sektorn

Det svenska välfärdssamhället är väl utvecklat. Sverige satsar mer av sina resurser än något aimat land på utbildning, vård, omsorg och annan offentlig service. Den ekonomiska tryggheten vid sjukdom, arbetslöshet och älderdom är god. Välfärden är jämnare fördelad än i de flesta andra länder.

Det finns flera omständigheter som begränsar möjligheterna lill fortsatt utbyggnad av den offentliga verksamheten. Skaiieiryckei är högre i Sverige än i något annat land och bör hällas nere. Brislen på arbetskraft gör att del inte är möjligt alt öka sysselsätmingen i den offentliga sektorn som tidigare.

Vidare är sparandet i den svenska ekonomin för litet. Bytesbalansen uppvisar betydande underskott, vilket leder till stigande utlandsskuld och räntebetalningar. Trots att den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats mycket starkt sedan början av 1980-lalel har det inte nått upp till nivåerna i början av 1970-talet. 1 synnerhet är sparandel inom AP-fonden nu mindre. Det privata sparandet är för närvarande negativt och det är inte troligt att del kommer all öka så mycket att det fyller ekonomins samlade behov. Därför mäste det offentliga sparandet öka.

Mot denna bakgrund bör den ekonomiska politiken de närmaste åren inriktas pä att öka det offentliga sparandel samtidigt som .skattetrycket hälls nere. Utrymmet för de offentliga utgiftemas expansion blir därmed starkt begränsat.

Inom den offentliga sektorn finns goda möjligheter att öka uibylel av insatta resurser. Det är en huvuduppgift de kommande åren att fortsätta arbetet med att förnya den offentliga sektorn. Organisatoriska och andra förändringar bör genomföras som gör det möjligt att utveckla och förbättra den offentliga verksamheten. Genom en effektivare användning av de resurser som avsatts för den offentliga sektorn kan välfärden i det svenska samhället öka. Vissa utgångspunkter för della arbete bör nu preciseras främst pä tre omräden. Det gäller skolan, äldreoinsorgen och arbetsmarknadspolitiken i vid bemärkelse.

Den ekonomiska situationen i kommunema väntas bli god 1990. Del beror
pä att kommunernas inkomster ökar relativ t snabbt till följd av de senaste
årens kraftiga löneökningar i ekonomin som helhet. Skatteutjämningsavgif-

ten bör höjas så att den finansierar den automatiska ökningen av skatteutjäm- ftop. 1988/89:150 ningsbidraget. Vidare bör skalleuljämningssyslemet förändras sä alt de Bil. 1 ekonomiska fömtsättningama mellan kommunema utjämnas ytterligare och en minskning av skillnadema i kommunal utdebitering mellan kommunema underlättas. Bidragen till bamomsorgen bör vidare öka för all underlätta för kommunerna alt i enlighet med regeringens och riksdagens beslut nä full behovstäckning under 1991. Ökningen av bidragen bör delvis finansieras med skatteuljämningsavgifier.

2 Den intemationella ekonomin

Utvecklingen i världsekonomin var övervägande positiv 1988. Produktionstillväxten i industriländerna var stark. Sysselsättningen ökade kraftigt. Arbetslösheten minskade i flertalet länder, men den är fortfarande mycket hög, särskilt i Västeuropa. Världshandeln växte snabbare än pä flera är och obalanserna i handeln mellan de största industriländerna reducerades ytterligare. Tendenser till ökad inflation i en del av induslriländema ledde lill en penningpolitisk åtstramning med åtföljande högre räntor. För mänga av utvecklingsländema förvärrades skuldsituationen samtidigt som tillväxten i dessa länder sjönk och inflationen ökade.

BNP-tillväxten i OECD-länderna sammantagna uppgick lill drygt 4% 1988. För Västeuropa blev den 3,5%, den högsta tillväxten ell enskilt är sedan mitten av 1970-talet. Särskilt positivt är att näringslivets investeringar ökade mycket kraftigt i flertalet länder. Bakom denna utveckling låg en allmänt stark efterfrägan och förbättrad lönsamhet.

Det amerikanska bytesbalansunderskotlet minskade 1988 som andel av landets BNP med närmare 1 procentenhet lill 2,5%. Det japanska överskottet minskade i ungefär samma omfattning, medan det västtyska överskottet i stort sett förblev oförändrat. Samtidigt halverades Förbundsrepublikens bilaterala överskott gentemot Förenta statema. Däremot ökade obalanserna i handeln inom Västeuropa.

En gradvis dämpning av produktionstillväxten förutses under återstoden av 1989 och under 1990. BNP-tillväxten för OECD-länderna sammantagna väntas uppgå till 3% i är och 2,5% nästa är. Inflationen i OECD-området de närmaste två aren bedöms uppgå lill 4,5% per är.

Som ett resultat av att produktionstillväxten mattas av kan sysselsätlningstillväxten väntas bli lägre. Därmed bryts sannolikt de senaste två årens nedgång i arbetslösheten. För närvarande uppgår arbetslösheten till inemot 11 % i Västeuropa och till över 7% i hela OECD-området.

Det finns emellertid en stor risk för att den internationella utvecklingen blir betydligt sämre än vad som nyss angetts. Inflationstakten steg under 1988 och penningpolitiken skärptes. I Storbritannien, Förenta statema och Canada saml i en del mindre industriländer fiims - trots kvardröjande arbetslöshet -klara tecken pä överhettning. Den ekonomiska politiken kan komma att stramas ät ytterligare om det visar sig att inflationen fortsätter all öka. Della kan medföra en markerad konjunkturavmatming.

Ett annat osäkerhetsmoment är de kvarvarande externa obalanserna

mellan de stora industriländerna. Effekterna av tidigare växelkursföränd- Prop. 1988/89:150 ringar torde nu i stort sett vara uttömda. Utjämningen av obalanserna kom- Bil. 1 mer med nuvarande ekonomisk-politiska inriktning i berörda länder sannolikt inte att föras mycket längre. Därmed ökar risken för kraftiga förändringar i valutakurser, aktiekurser och räntenivåer och för att tillväxten avtar.

Det är en utbredd uppfattning att ytterligare åtgärder bör vidtas i de stora ländema för alt minska kvarvarande obalanser. Det är därvid väsentligt all politiken bedrivs i nära samarbete mellan ländema. Åtgärder för att förbättra sparandet i den amerikanska ekonomin anses nödvändiga för att skapa det resursutrymme som krävs fören sanering av bytesbalansen. En fortsatt minskning av det federala budgetunderskottet bedöms vara elt viktigt led i en sådan politik. Även överskottsländerna bör genom struklurpolitiska och andra ätgärder bidra till en utjämning av de kvarstående obalanserna i världsekonomin. Fortsatta strukturpolitiska ätgärder i flertalet industriländer för att få ned arbetslösheten är väsentliga.

1 utvecklingsländema som grupp uppgick BNP-lillväxlen till drygt 4% 1988. Detta relativt gynnsamma utfall förklaras främst av en snabb expansion i en rad asiatiska länder. 1 länder i Afrika och Latinamerika med allvarliga skuldproblem var tillväxten svag och svårigheterna all tillförsäkra sig extem finansiering växande. Nyutlåningen frän bankema har helt avstannat. Den otillräckliga finansieringen medverkade till att nödvändiga anpassningsätgärder i skuldländema fördröjdes.

Mot denna bakgrund finns det anledning att välkomna de initiativ som nyligen tagits dels för att öka stödet lill de fattigaste länderna, dels för att minska medelinkomstländemas skulder. Pä sistnämnda område har den nya amerikanska administrationen framlagt förslag om all skuldländer och banker i större utsträckning skall ingå avtal om frivillig skuldminskning. Intemationella valutafonden och Världsbanken förutsätts underlätta sådana avtal genom att delta i finansieringen. Denna medverkan kan emellertid innebära risker för institutionemas finansiella integritet. Dessutom uppkommer en rad svårlösta tekniska problem. Det är därför inte möjligt att nu bedöma i vilken utsträckning det amerikanska initiativet kan komma att lindra de berörda utvecklingsl ändemas problem.

3 Den svenska ekonomin

3.1 Prognos för 1989 och utblick mot 1990

Den svenska ekonomin kännetecknades under 1988 av en stark konjunktur och tendenser till överhettning. BNP-tillväxten\ar drygt 2% 1988, enligt preliminära nationalräkenskaper. Tillväxten hämmades pä flera omräden av-ett högt kapacitetsutnyttjande och brist pä arbetskraft.

De åtgärder, som nu föresläs, väntas fä en återhållande effekt pä efterfrå
gan under 1989 och 1990. Konsumentprisema beräknas till följd av åtgärder
na öka med drygt 2 procentenheter mer under loppet av 1989. Samtidigt
minskar innationstrycket i ekonomin och säväl den underliggande infla
tionen, dvs. inflationen rensad för indirekta skaller och subventioner, som
löneglidningen torde bli lägre. Den privata konsumtionen beräknas öka ca 1 y

procentenhet långsammare bäde 1989 och 1990. Hänsyn har dä tagils till Prop. 1988/89:150 både att realinkomsterna blir lägre och alt sparandet kan förväntas öka. BNP- Bil. 1 tillväxten fömtses bli ca 1/2 procentenhet lägre bäde 1989 och 1990. Bytesbalansen väntas förbättras med ca 2 miljarder kr. 1989 och 8 ä 9 miljarder kr. 1990 jämfört med vad som skulle ha blivit fallet ulan ätgärder. Därigenom kan den tidigare trenden mot ökande underskott i bytesbalansen brytas. 1 den beskrivning av den svenska ekonomins utveckling, somredovisas i del följande, har hänsyn tagits till konsekvensema av de föreslagna åtgärderna.

Den privata konsumtionen steg förra aret med drygt 2%. Efter avregleringen av krediimarknaden i slutet av 1985 har hushällen anpassat sig till de bättre länemöjlighetema och ökat inköpen av varaktiga varor mycket starkt. Utvecklingen 1988 tyder pä en viss dämpning av expansionen. Den tidigare kraftiga nedgången i hushällens sparkvot upphörde 1988. Detaljhandelns försäljning under senare delen av 1988 och de första månadema 1989 tyder på en fortsatt ökning av den privata konsumtionen i ungefär samma takt som under 1988. Hushällens realinkomster beräknas emellertid som en följd av de nu föreslagna åtgärderna öka nägot långsammare än i fjol. Den privata konsumtionen beräknas därigenom öka med knappt 1% 1989.

Tabell 1 Försörjningsbalans

Miljarder kr. löpande priser

1988

Procentuell volymförändring

1987 1988

1989

BNP

Import

Tillgång

Privat konsumtion Offentlig konsumtior Brulloinvesteringar Lagerinvesteringar' Export Användning

Inhemsk efterfrägan Nettoexport'

1093,8

335,6

1429,4

569.7

1 294.0

214.4

-2,6

353.9

1429,4

1075.5 18.3

2,4 2,1

6.3 5,5

3.4 2,9

3.8 2,2

1.3                         1,4
6.2                         5,3
0,1                         0,3

2.5 3,0

3.4 2,9

3.7 2,9 -1.2 -0.8

1.6 5,2 2,6

0,8 1,6 4,0 0,4 3,8 2,6

2,1 -0.5

' Föländring i procent av föregående års BNP

Den offentliga konsumtionen har under 1980-talet ökat långsammare än under 1970-talet. Det gäller både den statliga och den kommunala konsumtionen. I år beräknas dock den statliga konsumtionen öka något mer än under de senaste åren, trots en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Detberorpå att försvarsinköpen beräknas öka förhållandevis starkt. Den kommunala konsumtionen ökade något mindre 1988 än året innan. Det sammanhänger sannolikt med att verksamhetens utbyggnad hölls tillbaka av brist pä arbetskraft. Den kommunala konsumtionen bedöms öka med 1 1/2% 1989.

Bruttoinvesteringarna har, med undantag för 1986, de senaste fem åren

ökat med 5-6% per är. Det höga kapacitetsutnyttjandel och den goda lönsam- Prop. 1988/89:150 heten ligger bakom den kraftiga investeringsuppgängen. Den starka in- Bil. 1 vesleringskonjunkturen har medfört att byggmarknaden har blivit överhettad trots de ätgärder, som har vidtagits under senare år för att dämpa efterfrägan inom byggsektorn och bereda plats för mer bostadsbyggande. Även i är fömtses investeringama öka relativt kraftigt. Främst gäller det näringslivets och i synnerhet industrins investeringar. Bosiadsinvesteringama blev 1988 nägot högre än väntat, vilket främst sammanhänger méd att ombyggnadsinvesleringarna inte minskade så mycket som fömlsells. Under 1989 kommer den beslutade begränsningen av omby ggnadsverkamheten atl resultera i minskade ombyggnadsinvesteringar. Byggandet av nya bostäder väntas ligga kvar pä en hög nivå.

By/ejfca/artJCrt uppvisade ett underskott pä ca 15 miljarder kr. 1988, se tabell 2. Handelsbalansen förbättrades nägot medan tjänste- och iransfere-ringsbalansen försämrades med hela 10 miljarder kr.

Tabell 2 Bytesbalans

Miljarder kr., löpande prisei

1987

1988

1989

Export av varor Import av varor Korrigeringspost Handelsbalans

Tjänslebalans

Transfereringsnetlo

Bytesbalans

281,4

257,4

-1,5

22,5

-3,8

-25,4

-6,7

304.8

279,7

-1,0

24,1

-10,3 -29,1 -15,3

338,3

307,4

-1,0

29,9

-11,3 -35,6 -17,0

Exporten av bearbetade varor beräknas öka med drygt 4% i är. Marknadstillväxten för den svenska exportindustrin beräknas lill drygt 6%, men kapaciielsbegränsningarmedför att denna tillväxtpotential inte till fullo kommer all kunna utnyttjas. I den senaste konjunklurbarometcm rapporterade drygt hälften av företagen brist pä produktionsresurser som det främsta hindret för Ökad produktion. Importen beräknas forlsälla att öka snabbare än exporten. Bytesförhållandet väntas förbättras även i är. Sammantaget beräknas handelsbalansen ge ett överskott pä ca 30 miljarder kr. 1989.

Underskottet i tjänste- och transfereringsbalansen väntas fortsätta att öka i är lill följd av ökade turistutgifler och ökade räntebetalningar på en växande utlandsskuld, vilken sammanhänger med bl.a. en stark ökning av de svenska företagens utlandsinvesteringar. De svenska direktinvesteringama i utlandet finansieras till stor del med lån i utlandet, vilka ger upphov lill ränteutgifter, som registreras i bytesbalansen. En stor del.av avkastningen frän direktinvesteringama, bl.a. återinvesterade vinstmedel, faller emellertid utanför, bytesbalansstatistiken. Sammantaget beräknas underskottet i bytesbalansen öka lill ca 17 miljarder kr. i är.

Del iola]ifinansiella sparandet i ekonomin försämrades dramatiskt under andra hälften av 1970-talet och de första åren pä 1980-lalel. Det finansiella sparandeunderskollet, mätt som underskottet i bytesbalansen, motsvarade

1982 ca 4% av BNP. Därefter har en förbättring skett. En väsentlig orsak är Prop. 1988/89:150
att den offentliga sektoms, särskilt slalens, sparande har ökat. Bil. 1

Det förbättrade finansiella sparandet i den offentliga sektorn har emellertid motverkats av en försämring i den privata sektom. Företagens sparande minskade relativt kraftigt förra året, främst pä gmnd av ökade investeringar. En fortsatt försämring väntas i är som en följd av den fortsatt starka investeringsulvecklingen. Hushällssparandet har utvecklats negativt efter avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985. Sparkvoten minskade bäde 1986 och 1987, men blev i stort sett oförändrad 1988 och väntas bl.a. som en följd av de nu föreslagna åtgärderna öka nägot i är.

Timlönekostnaderna ökade med i genomsnitt 7,2% 1988. Detta är ungefär 3 procentenheter mer än genomsnittet för våra viktigaste konkurrentländer. Även inflationen var högre än i omvärlden. Förra året steg konsumentpriserna med ca 6%, vilket är ungefär 2 procentenheter mer än i våra viktigaste konkurrentländer.

Pä vissa delar av arbetsmarknaden finns löneavtal för 1989. Med hänsyn lill alt avtalsförhandlingar för övriga delar av arbetsmarknaden fortfarande pägår baseras beräkningarna för den svenska ekonomin pä en schablonmässig framskrivning av löneökningarna med 7% 1989. Del är samma beräkningsförfarande som användes i finansplanen ijanuari i är.

Konsumentprisernah cTa.kna.soka.Tn sd drygt 8% under loppet av 1989. Höjningen av mervärdeskatten, den allmänna löneavgiften och skatlema på drycker och tobak samt avskaffandet av livsmedelssubvenlionema beräknas bidra till prisökningen under året med drygt 2 procentenheter. Därvid har förutsatts att de föreslagna åtgärderna delvis övervältras bakåt, dvs. dämpar den underliggande inflationen. Mellan årsgenomsnitten 1988 och 1989 beräknas konsumentprisema öka med drygt 7%.

Sysselsättningen ökade myckel starkt 1988. Antalet sysselsatta ökade med över 60 000 personer, vilket är den största ökningen sedan 1979. Den stigande efterfrägan pä arbetskraft har även haft en god regional spridning. Arbetslösheten har minskat i samtliga län och i flera regioner som under lång lid upplevt en kärv arbetsmarknad rapporteras i dag brist pä arbetskraft. Betydande skillnader i arbetslöshetsnivå kvarstår dock mellan olika delar av landet. Även skogslänens tidigare ulflyttningsöverskoii vändes 1988 lill ell litet men positivt inflyttningsnetto.

Efterfrågan på arbetskraft väntas förbli hög under resten av året, trots den föreslagna åtstramningen. För innevarande är görs nu bedömningen att sysselsätmingen ökar med ca 40 000 personer. Arbetslösheten förutses förbli låg.

N'iT d&t gåUcT utvecklingen 1990 finns ännu mänga oklarheter. Nägon egentlig prognos kan därför ännu inte redovisas. Däremot görs vissa beräkningar i den reviderade nationalbudgeien av utvecklingen 1990 givet vissa antaganden om den intemationella utvecklingen, de svenska timlönerna m.m.

I dessa beräkningar har antagits att tillväxten i vär omvärld fortsätter, men i nägot lägre takt än i är. Vidare har antagits att den genomsnittliga limlönen för svenska löntagare ökar med 4% 1990 och alt den statliga inkomstskatten sänks i ungefär samma utsträckning som i år. Konsumentprisema beräknas

dä öka med ca 4% under loppet av 1990 och hushällens realinkomster stiga Prop. 1988/89:150 med 1-1 1/2%. Sparkvoten väntas fortsätta att öka 1990 och den privata Bil. 1 konsumtionens tillväxt begränsas därigenom till ca 1/2%. Även BNP-tillväxten fömtses dämpas till ca 1%. Bytesbalansens underskott väntas ligga kvar pä nivån 17 miljarder kr.

Dessa beräkningar tyder pä en markerad avmattning i konjunkturen nästa år. Försämringen av konkurrenskraften och försvagningen av den externa balansen skulle upphöra, överhettningstendensema torde minska och utrymme pä arbetsmarknaden skapas för en fortsatt utbyggnad av industrin och särskilt viktiga omräden som värd och omsorg.

3.2 De närmaste åren

Pris- och löneökningstaklen i Sverige har under en följd av år varit högre än i våra konkurrentländer. Det försämrade relativa pris- och kostnadslägel har än sä länge fält endast ett begränsat genomslag på bytesbalansen, främst lill följd av att konkurrenskraften var god efter devalveringen 1982 och all världsmarknaden sedan dess har vuxit snabbt. Den svenska utrikeshandeln har ocksä gynnats av prisfall pä olja och en prisuppgäng för skogsindustrins produkter. Vidare har de senaste årens nedgång i dollarkursen förstärkt konkurrenskraften bl.a. i förhållande till den tyska industrin. Till detta kommer att det svenska näringslivet har genomgått en strukturomvandling, som har förbättrat konkurrensförmägan.

Alt situationen snabbt kan förändras framgår av de beräkningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeien. Om världsmarknadstillväxlen blir något lägre än under de senaste åren och den svenska inflationen inte kommer ned i nivå med omvärldens, kommer den svenska ekonomin att stagnera inom nägra är. Dä ökar arbetslösheten snabbi samtidigt som sparandet försämras i den offentliga sektorn och i ekonomin som helhet.

Betydligt bättre blir utvecklingen om den svenska ekonomin anpassas lill den pris- och löneökningstakt som råder i våra konkurrentländer. Då finns fömtsättningar för en fortsall god ekonomisk utveckling under de närmaste åren med en genomsnittlig ärlig tillväxt pä ca 2% och en forisatt läg arbetslöshet. Härigenom kan sparandet förbättras och en god grund läggas för en framlida välståndsökning.,

Den ekonomiska tillväxten har under de senaste åren begränsats av brist på arbetskraft trots att arbetskraflsutbudet ökat myckel snabbare än tidigare. Motsatsen gäller emellertid för arbetskraftens produktivitet. Den har vuxit med i genomsnitt endast ca 1% per år under de senaste fem åren. Särskilt bekymmersam förefaller situationen vara i tjänstesektorn. Underlaget för att bedöma produktiviteten i denna sektor är emellertid osäkert.

Av de kalkyler för den ekonomiska utvecklingen som redovisas i den reviderade nationalbudgeien framgår också att tillväxten i de offentliga utgifterna utgör ett problem under de närmaste åren. De offentliga utgiflema beräknas enligt dessa framskrivningar stiga som andel av BNP under den närmaste femårsperioden även vid det mer gynnsamma förlopp där våra priser och löner inte ökar mer än i omvärlden. Skulle ekonomin stagnera på

det vis som blir fallet vid en fortsatt hög inflation blir utgiftsutvecklingen än Prop. 1988/89:150 mer problematisk. Det bör understrykas att dessa beräkningar inte är pro- Bil. 1 gnoser av vad som kommer att ske utan visar vad som händer om nuvarande tendenser skrivs fram.

3.3 Långtidsbudgeten

Långtidsbudgetens beräkningar åskådliggör konsekvenser av redan fattade beslut. Beräkningarna visar att statsbudgetens inkomster under perioden t.o.m. 1993/94 i ett altemativ med lägre inflation ökar med ca 3% per år i löpande priser. Utgifterna beräknas stiga med knapp 14% årligen. I ett altemativ med högre inflation kalkyleras inkomsterna öka med drygt 4% per är, medan utgiftemas ökningstakt beräknas uppgå till ca 7% ärligen.

De utgifter som realt skulle öka mest under perioden är främst bidragen till hushall och kommuner. Den största utgiftsökningen svarar räntebidragen till bostäder för. Andra stora utgiftsökningar beräknas för bidragen lill barnomsorgen och skatteutjämningsbidragen. De statliga utgifterna för konsumtion, dvs, främst utgifter för försvar, utbildning, rättsväsende och allmän förvaltning, beräknas däremot minska nägot i reala termer.

Pä statsbudgetens inkomstsida redovisas vissa sociala avgifter netto mot de utgifter de är avsedda att finansiera. Dessa utgifler - främst sjukförsäkringen och arbetskadeförsäkringen - fömtses öka kraftigt under kommande femårsperiod. Detta medför att avgifterna för dessa syslem enligt långtidsbudgeten inte beräknas täcka utgifterna under perioden. De underskott som därmed uppstår påverkar statsbudgetens saldo.

Budgetöverskottet beräknas enligt långtidsbudgeten förbättras i alternativet med läg inflation frän 10,7 miljarder kr. budgetåret 1989/90 lill 11,5 miljarder kr. 1993/94.1 altemativet med hög inflation försämras saldot till ell underskott pä 29,4 miljarder kr. slulåret i perioden. Skillnaden pä närmare 41 miljarder kr. mellan alternativen beror i första hand pä att utgifterna för statsskuldräntor och räntesubventioner lill bostäder blir högre i altemativet med hög inflation. En utveckling i enlighet med della alternativ medför också högre arbetslöshet, vilket i sin tur ökar statsbudgetens utgifter.

Socialförsäkringssystemet visar ett försämrat sparande under den kommande femärsperioden. Ett växande antal pensionärer, en ökad andel pensionärer med ATP och allt fler med hög eller full ATP-poäng medför att AP-fondens utgifter växer snabbare än dess inkomster. Utgiflema för ATP väntas under längtidsbudgetperioden växa realt med 4,8% per är. Sparandet I AP-fonden fömtses i altemativet med läg Inflation dock inte försämras eftersom inkomsterna har förstärkts med höjd ATP-avgift. I altemativet med hög inflation förbättras sparandet pä gnmd av högre avgifts- och ränteinkomster. Om perspektivet förlängs försämras dock sparandet i båda altemativen. Även kommunsektorns sparande beräknas minska.

Tabell 3 Budgetsaido budgetåren 1982/83-1993/94					Prop. 1988/89:150
Miljarder kr.. löpande priser					Bil. 1
Budgetär Inkomster	Utgifter	Stats-	Budget-	Budgetsaido
	exkl. stats-	skuld-	saido	som ajidel
	skuldräntor	räntor		av BNP
Utfall
1982/83 191,3	229.7	48,2	-86,6	-13,1%
1983/84 221.1	237,9	60.4	-77.1	-10,3%
1984/85 260,6	253,9	75,2	-68,5	-8,3%
1985/86 275,1	255,4	66,5	-46,8	-5,2%
1986/87 320.1	271,5	63,8	-15,2	-1,6%
1987/88 332,6	283.3	53,4	-4,1	-0,4%
Nuvarande beräkning
1988/89 364,9	' 300.3	53.6	11,0	1,0%
1989/90 385,8	318,1	57.0	10,7	0,9%
Lägalternativ
1990/91 394.1	332,5	58.0	3,6	0,3%
1991/92 390,5	345,1	56.0	-10,6	-0,8%
1992/93 409,6	357,7	53.0	-1,1	-0,1%
1993/94 431.7	371,2	49.0	11,5	0,7%
Högalternativ
1990/91 409.6	343.0	58,0	8,6	0,6%
1991/92 412,0	366,9	58.0	-12,9	-0,9%
1992/93 430,5	393,8	60.0	-23.3	-1,5%
1993/94 455.3	422,7	62,0	-29,4	-1,8%

byggsektom. Prop. 1988/89:150

Sysselsättningen har de senaste månaderna fortsatt all öka snabbt och Bil. 1 bristen pä arbetskraft har accentuerats. Två tredjedelar av industriföretagen uppgav I den senaste konjunkmrbarometem att de hade brist pä yrkesutbildad arbetskraft. Man får gä tillbaka till mitten av 1970-talet för att finna lika höga bristtal.

överhettningstendensema pä arbetsmarknaden är särskilt uttalade i Stockholmsområdet. Andelen industriföretag med fullt kapacitetsutnyltjande och med brist på yrkesarbetare är där högre än i resten av landet. Efterfrågan på arbetskraft har fortsatt att växa under första kvartalet 1989 och länsarbetsnämnden I Stockholm har bedömt att den starka arbelskraftsefterfrågan kommer att bestä under återstoden av året.

Timlönerna har under de senaste åren ökat snabbare I Sverige än i våra konkurrentländer. Till följd av den starka Intemationella konjunkturen och andra gynnsamma omständigheter har det kunnat ske ulan att sysselsättningen minskat och arbetslösheten stigit. 1 längden är emellertid en sådan utveckling inte förenlig med samhällsekonomisk balans. Det är därför av avgörande vikt att kostnadsökningen anpassas till den utveckling som råder i vår omvärld.

Centrala avtal om lönerna för 1989 finns nu pä stora delar av arbetsmarknaden. Även om det ännu mte är möjligt alt göra mer preciserade beräkningar av hur mycket timlönerna ökar 1989 står det klart att någon markerad dämpning av löneökningama Inte sker I är.

I fmansplanen Ijanuari I år underströks all löneökningar av samma storlek som tidigare är inte är förenliga med den ekonomiska politikens långsiktiga mäl. Vidare fömtskickades att politiken, såväl under 1989 som under följande är, skulle utformas sä att inflationstendenser hölls tillbaka.

Den ekonomiska politiken mäste nu stramas ät för alt dämpa tendensema lill överhettning och hälla nere pris- och koslnadsstegringama. Åtgärdema bör härvid inriktas pä att dämpa säväl den privata konsumtionen som löneglidningen. Syftet är att mildra trycket på produktionsresurser och frigöra utrymme för ökad export och ökade investeringar. Följande ätgärder bör vidtas.

Mervärdeskatten bör höjas med 2 procentenheter under perloden fr,o.m, den 1 juli 19891,o.m. den 31 december 1990. Höjningen bör således vara tidsbegränsad och syftar till att minska överefterfrägan på varor och tjänster.

Skatten pä sprit, vin, starköl och tobak bör höjas. Försäljningen av dessa varor har stigit det senaste aret. Tobaksskatten bör höjas med 5 öre per cigarett. En motsvarande höjning bör ocksä ske för snus och andra tobaksvaror. Skatten på sprit, vin och starköl bör höjas sä all priserna stiger med I genomsnitt ca 5%. Höjningama bör ske den 9 juni 1989,

vidare bör den allmänna löneavgiften höjas tillfälligt med 2 procentenheter, överhettningen och brislen på arbetskraft är särskilt påtaglig och allvarlig i Stockholmsområdet, Mot den bakgmnden bör löneavgiften temporärt höjas med 5 procentenheter I Stockholms län. Förhållandena I Norrtälje kommum avviker dock frän vad som är fallet i länet i övrigt varför Norrtälje bör undantas frän det förhöjda avglfisuttagel. Med hänsyn till bl.a.

de åtgärder rörande kommunernas ekonomi som redovisas senare bör den Prop, 1988/89:150

extra höjningen I Stockhohnsomrädet inte omfatta kommun eller landstings- Bil, 1

kommun. De förhöjda avgiftsuttagen föresläs gälla löneutbetalningar - och

för egenförelagare inkomster - under perioden fr,o,m. den 1 september 1989

t,o,m, den 31 december 1990. Ett förslag till lag omen tillfällig höjning av

löneavgiften bör granskas av lagrådet. En proposition med förslaget kan

därefter överlämnas till riksdagen i början av maj.

Avsikten med dessa ätgärder är att dämpa överhettningen I ekonomin för att därigenom fä ned pris- och löneökningama. särskilt under 1990.

De föreslagna åtgärdema gör del än viktigare all statens insatser för all stödja ekonomiskt svaga grupper utformas pä ell ändamålsenligt sätt. Genomförda studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt all stödja barnfamiljer än livsmedelssubventioner. Därför bör llvsmedelssubventloner-na avskaffas och barnbidragen höjas,

Livsmedelssubvenlionema bör avskaffas den 1 juli 1989, Resterande delar av dessa avser endast s,k, konsumtionsmjölk, S talens utgifter för livsmedelssubventioner beräknades I budgetproposilionen till 1475 milj, kr, budgetåret 1989/90, vilket innebär en subvention med 1,15 kr, per liter i partiledet, I konsumentledet motsvarar det 1,73 kr, per liter.

Efter de överenskommelser som har träffats vid GATT-förhandlingama blir prishöjningarna pä livsmedel små under del närmaste aret enligt regeringens förslag. Den kompensation till lantbmket som normalt tas ul I form av höjda priser kommer Istället att betalas ut direkt till de enskilda lantbrukama. Även när livsmedelssubvenlionema avskaffas kommer därför prishöjningarna pä livsmedel att bli måttliga under det närmaste året.

Barnbidragen bör höjas den 1 juli 1989 med 780 kr, per barn och är. Dessutom bör studiebidrag till gymnasiestuderande höjas I motsvarande utsträckning. Statens utgifter ökar därmed med 1580 milj, kr, per är. Genom denna omfördelning mellan llvsmedelssubventloner och bambldrag kommer barnfamiljerna att gynnas. Pensionärer och studerande kommer den 1 januari 1990 all kompenseras automatiskt för de prisökningar som uppstår genom att pensioner och smdiemedel är knutna till basbeloppet.

Den statliga Inkomstskatten bör sänkas 1990 genom förändringar av skatteskalan med ungefär samma inriktning och utformning som för innevarande är. Värdet av underskottsavdragen bör minskas i samma omfattning. Detta leder till ökade boendekostnader för egnahem, Boendekosmadema i andra hus än egnahem bör öka I samma omfattning genom minskning av räntesubventionerna. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag om den närmare utformningen av 1990 års skatteskalor när avtalsförhandlingar har slutförts på en större del av arbetsmarknaden.

Penningpolitiken har under det senaste året stramats ät I flertalet större Industriländer. Detta har skett mot bakgmnd av ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande och tendenser till ökad Inflation. De Internationella räntorna har därvid stigit. Den svenska penningpolitiken har följ t det internationella mönstret med en relativt hög inhemsk räntenivå. Motivet har varit en önskan att begränsa den starka inhemska efterfrågetillväxlen och försvagningen av bytesbalansen. Trots detta har kreditexpansionen varit kraftig.

Det höga kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin och den i förhål- Prop. 1988/89:150 lande till omvärlden snabba Inflationen motiverar en stram inriktning av Bil, 1 penningpolitiken,

I årets finansplan förordades att de kvarvarande delarna av valutaregleringen i allt väsentligt borde avvecklas och att valutalagsliftningen endast skulle behällas i beredskapssyfte. Riksdagen har sedermera ställt sig bakom della synsätt. De minskade hindren för kapitalrörelser innebär att penningpolitiken I ökad grad mäste Inriktas pä att upprätthälla en fast växelkurs,

Efterfrägan på arbetskraft väntas vara hög och arbetslösheten fortsatt låg under 1989 och 1990, Sysselsättningen väntas fortsätta au öka men I en lägre takt. En beredskap kommer emellertid att upprätthållas Inom arbetsmarknadspolitiken för att om läget så skulle påkalla med utnyttjande av finansfullmakten vidtaga erforderliga åtgärder för att hålla arbetslösheten på en fortsatt låg nivä.

De ätgärder som nu föresläs är utformade bl, a, med hänsyn lill den regionala balansen. Dessa bör inte i sig medföra förändrade behov vad gäller regionalpoiitiska Insatser, Dock bör, mot bakgrund av besvärliga omställningsproblem I näringslivet, särskilda Insatser nu göras för Västemorrlands län, bl,a, genom att medel tillskjuts för bildande av ett regionalt riskkapital-bolag och för insatser pä bl,a, utbildningsområdet,

4,2 Åtgärder för tillväxt

I början av 1980-talet var kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin lågt. När kostnadsläget förbättrades genom devalveringen hösten 1982 och den inlernationellakonjunkturen stärktes var del därför möjligt all öka produktionen relativt kraftigt, BNP-lillväxlen har under perioden 1982 -1988 varit i genomsnitt ca 2 1/2% per år. Investeringarna har hällils på en hög nivä i del svenska näringslivet och sysselsättningen har ökat kraftigt.

Trots den snabba uppgången i kapacitetsutnytljandet och de omfattande investeringarna har emellertid den ekonomiska tillväxten de senaste åren varit förhållandevis svag. Produktiviteten, dvs, produktionen per arbetad timme, har ökat betydligt långsammare under 1980-ialci än under 1970-talet, Detta har bidragit till att tillväxten nu på flera områden hämmas av brist pä produktionskapacitet.

Den ekonomiska politiken bör därför även inriktas mot all stärka tillväxten och förbättra ekonomins funktionssätt. Det handlar i vissa fall om att undanröja hinder för arbetskraflsutbudets och produktivitetens tillväxt. I andra fall är uppgiften att stimulera lill ett ökat arbetskraftsdeltagande eller höjd produktivitet.

Det bör understrykas att tillväxt i dessa sammanhang Inte får tolkas snävt. En ansvarsfull hushållning med naturresurser och en god miljö är aspekter som självfallet mäste vägas in vid bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas. Ytterst syftar den ekonomiska politiken lill att åstadkomma en hög välfärd för medborgama, och därvid mäste hänsyn las även lill de aspekter av välfärden som inte är direkt mätbara I BNP eller andra ekonomiska mått.

ökat arbetskraftsutbud Prop. 1988/89:150

Ril 1 Arbetslösheten I Sverige är mycket låg sedd I ett internationellt perspektiv.

Samtidigt ingär en mycket stor del av befolkningen i arbetskraften. Vid en

intemationell jämförelse präglas ocksä den svenska arbetsmarknaden av en

relativt hög grad av flexibilitet och anpassningsförmåga. Det är tydliga

tecken pä att arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken har varit

framgängsrika,

I dag råder det brist pä arbetskraft i stora delar av ekonomin. Delvis är det en följd av den rådande högkonjunkturen. Det finns emellertid mycket som talar för att en sådan brist kan komma att utgöra ett problem även i ett längre tidsperspektiv.

Politiken har under senare är varit inriktad pä att öka utbudet av arbetskraft. Marginalskatterna har sänkts och marginaleffektema för pensionärer reducerats. Åtgärder har vidtagits för att ge flyktingar och andra invandrare möjligheter att snabbare än tidigare komma ut pä arbetsmarknaden. Andra exempel är förmedlingsinsatser, utbildning och rörlighetsfrämjande åtgärder. Denna politik bör nu fullföljas.

Den vägledande principen för den svenska arbetsmarknadspolitiken är den s,k, arbetslinjen, dvs, att arbete på den öppna arbetsmarknaden alltid skall ha företräde framför andra ätgärder. Mot bakgmnd av det läge som idag råder pä arbetsmarknaden bör arbetslinjen hävdas med särskild styrka och det förbättrade arbetsmarknadsläget utnyttjas så att möjlighetema ökar även för svaga gmpper att, efter förmåga, stanna kvar i eller äterkomma lill arbetslivet.

Det är anmärkningsvärt att trots ettmyckel gotl arbetsmarknadsläge uppskattningsvis 58 000 personer förtidspensionerades under 1988. Sammantaget ärca350 OOOpersonerförtidspensionerade. Samlidigiökade antalet arbetsskador och den länga sjukfrånvaron. Antalet personer i åtgärder för arbetshandikappade steg också och omfattade 80 000 personer. Arbets-miljökommissionen har fått regeringens uppdrag att utreda och föreslä ätgärder mot dåliga arbetsmiljöer. Rehabiliteringsutredningen har nyligen överlämnat ell belänkande med förslag till ätgärder som skall öka möjlighetema alt komma tillbaka lill arbetslivet efler arbetsskada eller sjukdom. Det pågår även ett utredningsarbete om alt underlätta för förtidspensionärer all återgå till arbete.

Med hänsyn till de åtgärder som nu föreslås kommer arbetskraft all frigöras inom vissa arbetsmarknadssektorer. Delta innebär att andra sektorer som I dag har svårt att rekrytera arbetskraft som t.ex. industrin och värden kan fä sin rekrytering bättre tillgodosedd. För att ylleriigare tillgodose den stora efterfrågan pä arbetskraft inom framför allt nämnda omräden gäller det också att ta till vara pä det utbud av arbetskraft som finns i dag och som bl.a. utgörs av arbetslösa flyktingar och andra Invandrare samt längtidsarbetslösa och arbetshandikappade. Dessutom finns fortfarande betydande skillnader I arbetslöshetsnivån mellan olika regioner och härigenom en outnyttjad arbetskraft som ocksåvbör tas till vara.

För att klara denna omställning kommer det arbetsmarknadspolitiska älgärdssystemet tillsammans med ett offensivt utnyttjande av de regional-

Riksdagen 1988/89. 1 sami Nr 150. Bilaga 1

politiska medlen att spela en viktig roll. De resurser som avsatts härför under Prop. 1988/89:150 nästa budgetär kommer att behöva utnyttjas pä ett effektivt och ändamälsen- Bil. 1 ligt sätt.

Dämtöver bör nu ett antal ätgärder vidtas för att öka arbetskraftsutbudet och underlätta rörligheten pä arbetsmarknaden. Ytterligare Insatser bör göras för att underlätta inträdet pä arbetsmarknaden för flyktingar och andra Invandrare. Rörligheten på den nordiska arbetsmarknaden bör stimuleras genom att bidrag till sökanderesor även kan ges lill arbetssökande från Norge pä samma villkor som gäller för sökande frän Finland och Danmark, Arbetsförmedlingarna bör lägga ökad vikt vid att underlätta för förtidspensionerade, som så önskar, att ätergå till arbete, Rehabilileringslnsalsema för byggnadsarbetare bör ökas. Inom kommuner och landsting bör åtgärder vidtas för att deltidsarbetande som sä önskar skall kunna öka sin arbetstid. Arbetsmarknadsutbildningen bör i ökad omfatming inriktas mot brisiyrken.

Ökad produktivitet och konkurrens

1 syfte att förbättra produktivitetstillväxten har statsmakterna under senare är. vidtagit ett antal åtgärder. På flera områden har avregleringar genomförts i syfte att öka konkurrensen och därigenom stärka produktiviteten och dämpa prisnivån. Delar av transport- och telekommunikationsområdena har avreglerats. Beslut har fattats om att ta bort handelshinder på TEKO-området liksom att reformerajordbrukspolltlken, En utredning om konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin har tillsatts. Industripolitiken har lagts om i en mer offensiv riktning och de statliga företagen har omslmklurerats. Arbetsmarknadspolitiken har förskjutits mot Insatser för all öka arbelskrafls-ulbudet och förbättra arbetsmarknadens anpassningsförmåga. Krediimarknaden har avreglerats. Valutaregleringen har liberaliserats och beslut har fallats om att avveckla kvarvarande delar av regleringen samtidigt som skattekontrollen skall förstärkas. Denna politik med syfte atl öka produktiviteten och förbättra anpassningsförmågan i ekonomin bör nu drivas vidare.

För närvarande ses livsmedelspolitikens mäl och medel över av en parlamentarisk arbetsgmpp. Avsikten är all förslag om en ny livsmedelspolitik skall lämnas till riksdagen våren 1990. En utgångspunkt för en ny livsmedelspolitik är att minska regleringarna. Ett första steg föresläs nu när avregleringen för ägg inleds. Även prisregleringen pä fisk ses för närvarande över av en särskild utredare, som skall redovisa sill arbete inom kort.

En viktig uppgift för näringspolitiken är att förbättra fömtsättningaraa för en god produktivitetstillväxt. Mot denna bakgrund kommer en särskild delegatlon att tillkallas med uppgift alt analysera produktivitetsutvecklingen i såväl Industrin som tjänstenäringama.

Bristen på yrkesutbildad arbetskraft inom industrin är nu stor. Regeringen
har nyligen föreslagit att en ny tvåårig ingenjörsutbildning inom högskolan
skall ersätta det sista året på gymnasieskolans nuvarande 4-åriga tekniska
linje. Den nya utbildningen skall omfatta närmare 6 500 nybörjarplatser.
Härigenom sker en omfattande förstärkning av landels ingenjörsutbildning
pä mellannlvä, samtidigt som en utbyggnad av bl.a. de mindre och meddel-
stora högskolomas resurser för teknisk utbildning kommer lill stånd. , o

För att Sverige skall kunna behälla sin ställning som en första rangens Prop. 1988/89:150 industrination krävs en forskning av hög klass. Regeringen har mot denna Bil. 1 bakgrund under de senaste åren kraftigt prioriterat forskningen. Regeringen avser att under 1990 lägga fram en särskild forsknlngspolilisk proposition.

Genom 1988 ärs trafikpolitiska beslut kommer transportsektorn att till största delen bli avreglerad. Det gäller bäde persontrafiken och godstrafiken. Ett undantag är flygtrafiken där dock som en följd av den internationella utvecklingen en successiv uppluckring har skett av regleringen. Den utredning om konkurrensforhållandena I den svenska ekonomin, som regeringen har tillsatt, behandlar även regleringen av flygtrafiken.

En väl fungerande regionalpolitik bidrar lill ett effektivt utnyttjande av landets produktionsresurser. En parlamentarisk kommitté ser för närvarande över regionalpolitikens mäl och medel. Regeringen avser att i början av 1990 lägga fram cn särskild regionalpolitisk proposition.

En stark ekonomi gör det möjligt att väma miljön. Samtidigt krävs miljöpolitiska ätgärder för att långsiktigt trygga den ekonomiska utvecklingen. Frisläppen för utnyttjande av investeringsfonder för miljöinvesteringar bör därför fortsätta.

Under 1990-talet koinmer stora omställningar att ske av det svenska energisystemet, Kämkraftsavvecklingen har en central betydelse i denna omställningsprocess. Det är väsentligt att den omställning som föreslär sker pä samhällsekonomiskt rationella gmnder vilket bl,a, innebär alt ökade kostnader slår igenom pä prisnivån. Den elintensiva industrins konkurrensfömtsättningar behandlas för närvarande av en särskild utdredning. Energipriserna bör äterspegla mte bara energislagens produktions- och distributionskostnader utan även de olika energlslagens effekter pä miljön.

En parlamentarisk kommitté arbetar för närvarande med alt analysera fömtsätmingama för att I ökad omfattning använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och lämna förslag till hur sädana styrmedel kan utformas. Inom miljö- och energidepartementet behandlas frågan om miljöavgifter på bl.a, svavel i eldningsolja. Miljöavgifter på andra ämnen, bl.a. koldioxid, utreds. Förslag till riksdagen om införande av miljöavgifter avses bli lämnade dels i höst i fräga om avgifter pä svavel i olja och organiska klorföre-ningar från massaindustrin, dels nästa vår när del gäller skaller och miljöavgifter inom hela energiomrädet.

Inom bostads- och byggnadssektom pägår ell brett upplagt arbete för att förbättra resursutnyttjandet. Regeringen har nyligen lämnat en proposition till riksdagen, vilken Innebär att Importen av byggnadsmaterial frän övriga nordiska länder underlättas. Bostadskostnadsutredningen studerar bl, a, konkurrensförhällanden inom byggsektorn och byggkostnadernas utveckling. Utredningen har därutöver till uppgift att analysera och föreslä de förändringar som kan erfordras i reglema för bostadsfinansiering och bidrag. Plan- och bostadsverket utreder behovet av förändringar i ombyggnadsbe-1 aningen. Vidare genomförs en utvärdering av plan- och bygglagen saml namrresurslagen.

De finansiella marknaderna I Sverige har under 1980-lalel genomgått en mycket omfattande förändring. För närvarande pågår en översyn av regel-

verket för de finansiella marknaderna. Lagstiftningen mäste i olika avseen- Prop, 1988/89:150 den anpassas till nya fömtsättningar. Till grund för översynen ligger bl,a. Bil, 1 kreditmarknadskommitténs och försäkrlngsverksamhelskommltténs betänkanden, Värdepappersmarknadskommittén och hypoteksutredningen väntas senare i är lämna sina betänkanden. Avsikten är atl med underlag frän bl,a, dessa utredningar utforma regler som skapar goda fömtsättningar för all svenska finansiella företag skall kunna fungera effektivt i en alltmer inlernationaliserad ekonomi, Reglema bör bidra till att skärpa konkurrensen och därmed pressa prisema på de tjänster som förmedlas.

Reformerat skattesystem

Det svenska skattesystemet har förändrats I väsentliga avseenden sedan regeringsskiftet 1982, Under denna perlod har påtagliga sänkningar av marginalskatterna genomförts. Samtidigt har värdet av underskoltsavdrag minskats väsentligt, Självdeklaratlonsförfarandel har förenklats. Ett flertal åtgärder har därutöver vidtagits för att begränsa möjligheterna till skatteplanering.

Ändå kvarstår mänga grundläggande brister i värt skattessyslem. Den progresslvitel som finns i skatteskalorna motverkas av avdragsmöjligheter och luckor I kapltalbeskatmlngen. Även företagsbeskattningen kännetecknas av förhållandevis höga skattesatser och omfattande avdragsmöjligheler. Skattesystemet motverkar ökat arbetskraftsutbud och sparande samt försämrar resursallokeringen I den svenska ekonomin.

Mot denna bakgrund pågår ett omfattande arbete med alt reformera värt skattesystem. Flera parlamentariska utredningar ser för närvarande över skattesystemet. Avsikten är att utredningsförslagen skall vara klara till juni 1989. Genomgripande reformer skall dä kunna genomföras frän och med 1991.

Reformarbetet är inriktat på att ästadkomma lägre skattesatser och bredare skattebaser. Samtidigt skall beskattningen bli mer neutral och likformig. Skattessystemet skall ocksä bli enklare. Förändringar av skattesystemet i denna rikming bör kunna leda till ett mer rättvist skattesystem. De bör ocksä kunna ge ett verksamt bidrag till den ekonomiska tillväxten både genom att ökat arbetskraftsutbud och sparande stimuleras och att en effektivare resursanvändning kommer till stånd.

Forskningssamarbete med EG

Forskning kan liksom utbildning spela en viktig roll för den ekonomiska utvecklingen. Forskningens betydelse för den tekniska utvecklingen har ocksä kommit att främsta allt tydligare under 1980-talet samtidigt som forskningen mtemationallserats allt mer.

Vårt deltagande I FoU-samarbetet med EG ökar den svenska Industrins möjligheter att hävda sina intressen på den europeiska marknaden. Det ger också Sverige möjligheter att påverka de för livskvaliteten viktiga europeiska forskningsprogrammen om t.ex. miljö och hälsa. Frän EG:s sida är Intresset stort för att fä tillgäng till svenskt kunnande inom olika forsknings- och

teknikområden. Prop. 1988/89:150

1 Sveriges samverkan med EG är FoU-samarbelet av strategisk betydelse. Bil. 1 Det är ocksä pä detta område våra kontakter med EG har utvecklats längst. Redan nu utgår över statsbudgeten ca 100 milj. kr, för forskningssamverkan med EG I olika former, 1 årets budgetproposition reserverades ytterligare medel för att förstärka forsknings- och ulvecklingssamarbelet med EG. Berörda statsråd kommer senare I dag atl föreslå hur dessa medel skall användas,

4.3 Fördelningspolitiken

Ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken är att skapa förutsättningar för en jämn och rättvis fördelning av välfärden. Fördelningspolitiken har ett brett innehåll. Den innefattar säväl fördelningen av Inkomster och förmögenheter som tillgången till utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård och social omsorg av god kvalitet. En rättvis fördelning av välfärden är ocksä ett medel för att stödja den ekonomiska utvecklingen. Välfärdspolitiken skapar trygghet, I ett intemationellt perspektiv Intar Sverige idag en unik ställning när det gäller att åstadkomma en jämn fördelning av välfärden.

Full sysselsättning är avgörande för en jämn fördelning av levnadsvillkoren, Sverige har haft en gynnsam utveckling av sysselsättningen sedan regeringsskiftet 1982. När allt fler har arbetsinkomster utjämnas Inkomstfördelningen, Beroendet av Inkomststöd, t,ex, socialbidrag, minskar. Även jämställdheten mellan kvinnor och män förbättras. Full sysselsättning medför ocksä en större produktlon och därmed ett högre välstånd att fördela.

Den ekonomiska utvecklingen har stor betydelse för fördelningen av väl färden. Den ekonomiska krisen I början av 1980-talet tvingade fram omläggningar av den ekonomiska politiken. Det var nödvändigt att låta företagens vmster stiga för att stimulera till expansion, nya investeringar och nya arbetstillfällen. Samtidigt skapade detta fördelningspolitiska spänningar och krav pä höga nominella löneökningar. För alt motverka dessa effekter har bl,a, löntagarfonder och fömyelsefonder Införts, som givit de anställda del i kapitalbildningen. En särskild omsättningsskatt har Införts pä handeln med aktier och andra värdepapper. Realisationsvinstbeskattningen för aktier har skärpts. En engångsskatt pä försäkringsbolagens förmögenheler har tagits ul och en rad llkviditetsindragnlngar har genomförts. Förslag har lagts om en särskild skatt på företagens vinster 1989,

Låg Inflation är ocksä avgörande för en rättvis fördelningspolitik. En hög Inflation omfördelar välfärden I stor skala och på elt sväröverskädligt sätt. Ofta är det smäsparare och låginkomsttagare som drabbas hårdast. En framgängsrik antiinflationspolitik är därför väsentlig även när det gäller att utjämna de ekonomiska villkoren.

Inflationen har stor betydelse ocksä för reallöneutveckllngen. Reallönen för en genomsnittlig löntagare sjönk kraftigt mellan 1976 och 1983, Under senare är har reallönerna emellertid ökat och en stor del av standardförsämringen har kunnat alertas. Sedan 1983 beräknas reallönen i genomsnitt ha ökat med närmare 10%,

Skatter och avgifter skall fylla en viktig fördelningspolitisk uppgift, dels Irop, 1988/89:150 genom att omfördela Inkomster, dels genom all finansiera offentliga tjänster. Bil, 1 Höga marginalskatter påverkar emellertid arbetskraflsutbudet negativt, leder till samhällsekonomiskt olämplig resursanvändning och ökar inflationstrycket. Bristerna i skallesystemel lämnar även utrymme för skatteplanering och skatteundandraganden.

Den omfattande skattereform som pl aneras kunna genomföras 1991 har viktiga fördelningspoliliska syften. Skatter skall omfördelas från arbete till kapital, marglnalskattema skall sänkas, skattebaserna breddas och en neutral och likformig beskattning genomföras. Sammantaget är avsikten att reformen skall leda till en mer rättvis fördelning genom all inflationen dämpas, beskattningen blir mer effektiv, skatteplanering förebyggs och skatlema i högre grad fördelas efler bärkraft.

Transfereringarna spelar en viktig roll när del gäller all jämna ut inkomster mellan olika inkomstgmpper, äldersgmpper och hushållslyper. Nära 40% av hushållens disponibla Inkomster utgörs av transfereringar.

Den ekonomiska återhämtningen har skapat utrymme för reformer inom iransfereringssystemet med fördelningspolitiskt syfte. Karensdagarna har tagits bort ur sjukförsäkringen och delpensionen har höjts. Omfattande förbättringar har genomförts i arbetslöshetsförsäkringen.

Som ett led i politiken att kompensera pensionärerna för köpkraflsför-svagnlngen efter devalveringen 1982 höjdes basbeloppet i januari 1989 till 27 900 kr., dvs, med 600 kr, mer än vad som motiverades av prisökningama under 1988, Pensionerna höjdes därigenom med totalt 8,1%, Reglerna för kommunala bostadstillägg (KBT) har dessutom ändrats så att ålderspensionärers arbelsmkomster inte påverkar storleken av bidraget.

Situationen för de studerande förbättras betydligt under 1989 bäde p.g.a. ett reformerat studiemedelssystem och den extra höjningen av basbeloppet. De maximala studiemedlen har höjts frän 145 till 170 proceni av basbeloppet per är.

Föräldraförsäkringen byggs nu ut med målet all läcka en erättningsperiod pä ett och ett halvt är. Utbyggnaden sker i etapper och skall vara helt genomförd den 1 juli 1991, Den första etappen, som genomförs den Ijuli 1989, omfattar en utbyggnad med tre månaders ersättning på sjukpenningnivä.

För att motverka effekiema på levnadsstandarden för barnfamiljerna av skattehöjningar, avskaffade llvsmedelssubventloner m,m, bör bambidraget höjas med 780 kr, per bam och är den 1 juli 1989, Pensionärer och studerande kompenseras genom att pensioner och studiemedel är knuma tillbasbeloppet.

Även den verksamhet som bedrivs inom den of fentl iga sektorn är ett viktigt medel i fördelningspolitiken. Om utbildning, social omsorg och värd av god kvalitet bara kan erbjudas vissa medborgare skapas stora orättvisor. En förnyelse av den offentliga sektorn är därför av största betydelse inte minst för fördelningspolitiken.

Barnomsorgen skall byggas utför all 1991 nä målet att alla bam skall ha rätt till kommunal bamomsorg frän ell och ell halvt är till dess de börjar i

skolan. För att understödja utbyggnaden bör bidragen till bamomsorgen nu Fop, 1988/89:150
höjas. Bil. 1

5 Budgetpolitiken

5.1 Den offentliga utgiftsutvecklingen och samhällsekonomin

Under efterkrigstiden har en snabb utbyggnad skett av den offentliga sektom. Samtidigt har det sociala trygghetssystemet blivit allt mer heltäckande. Della har pä ett genomgripande sätt påverkat människors levnadsvillkor. Trygghet och jämlikhet har främjats.

Med de många reformerna har följt ett ökande behov av offentliga intäkler. Skattetrycket har stigit. Detta utgjorde inte något större problem i en lid när den totala produktionen I ekonomin växte snabbi. Del var dä möjligt att bygga ut välfärdsstaten parallellt med att hushällens realinkomster steg.

Sedan mitten av 1970-talel har situationen emellertid förändrats. Den ekonomiska tillväxten har blivit lägre. Därmed har det blivit nödvändigt att med allt större noggrannhet pröva alla offentliga åtag anden. Samtidigt underlättas en mer restriktiv utgiftspolitik av att den offentliga sektom i dag är väl utbyggd.

Även utan ytterligare offentliga åtaganden finns faktorer som kan medföra alt de offentliga utgifterna stiger under de närmaste decennierna. Befolkningsutvecklingen, främst den omständigheten att en allt större andel av befolkningen blir pensionärer, medför att utgifterna för pensioner och äldreomsorg ökar. Till delta kommer all produkt i vi leisii 11 väx ten i den offentliga verksamheten normalt är mindre än i ekonomin I stort, Della tenderar att leda till alt en allt större andel av befolkningen sysselsätts inom den offentliga sektom.

Av de beräkningar som redovisas I den reviderade nationalbudgeien och i långtidsbudgeten framgår att den offentliga sektorns finansiella sparande riskerar att bli otillräckligt under den närmaste femårsperioden om de offentliga utgiflema fortsätter att öka.

Det privata sparandet är för närvarande negativt. Till detta finns det flera förklaringar. Del nuvarande skattesystemet rymmer inslag som motverkar en uppgång i hushällens sparande. Särskilt torde della gälla sparande i finansiella tillgångar. Med den kommande skattereformen borde denna orsak lill ett lågt privat sparande komma att bli mindre betydelsefull. Särskilt kan skaltereformen medföra att hushällen lånefinanslerar konsumtion i mindre omfattning än som nu är fallet. Del kan dock förväntas la lid innan de genomförda förändringarna får fullt genomslag. Ytterligare en förklaring lill del förhållandevis låga hushållssparandel är all en slor del av befolkningen inte förutsätts spara för att klara sin ålderdom, eftersom de klarar sin ekonomi med lagstadgade och avtalsreglerade pensioner. Mot denna bakgrund ärdet inte troligt att hushällssparandet kommer all öka så myckel atl det fyller ekonomins samlade behov.

Om det totala sparandet i ekonomin skall bli tillräckligt krävs all del
offentliga sparandet förstärks. Det är bara om sparandet i ekonomin som
helhet ökar som det är möjligt att fä lill stånd den investeringsutveckling som 23

är nödvändig för att trygga det framtida välständet ulan all skuldsättningen i Prop, 1988/89:150 utlandet mäste öka. Även mot bakgmnd av alt en slor del av de utgifter som Bil, 1 följer med en åldrande befolkning faller på den offentliga sektom i form av pensioner, äldreservice och sjukvård bör en betydande del av det nödvändiga sparandet ske inom den offentliga sektom,

Sverige har vid en internationell jämförelse elt mycket högt skattetryck. Det skapar problem när det gäller ekonomins funktionssätt och bidrar till orättvisor till följd av skatteplanering och skatteundandraganden. Även om dessa problem kan och bör mildras med den skattereform som planeras till 1991 bör skattetrycket hällas nere. Kraven på ökat sparande i den offentliga sektom och pä att hålla nere skattetrycket medför att de offentliga utgiftemas ökning mäste begränsas de närmaste åren.

Det finns således starka skäl att begränsa den offentliga utgiftsiillväxien. Detta gäller säväl I ett långsiktigt perspektiv för att undvika en uppgång i skattetrycket och ästadkomma en ökning av det offentliga sparandet, som i ett medellångt perspektiv för att länma utrymme för en ökad kapitalbildning och begränsa försämringen av bytesbalansen.

Ett effektivare resursutnyttjande i den offentliga sektorn förutsätter i många fall ätgärder vilkas effekter är synliga försl pä nägra ärs sikt. Det kan Lex, röra sig om ändrat huvudmannaskap, nya bidragssystem, en mer effektiv delegering av arbetsuppgifter etc. Del krävs sålunda ett relativt långt tidsperspektiv när den offentliga utgiftsutvecklingen analyseras och läggs fast.

En långsiktig strategi för de offentliga utgiflema bör därför la sin utgångspunkt I att det offentliga sparandet bör öka. En annan utgångspunkt bör vara all skattetrycket skall hällas nere. Den totala offentliga utgiftsökningen bör begränsas och det bör anges hur olika utgiftsområden skall prioriteras, Elt arbete pägär inom regeringskansliet för att utforma en sådan utgifisstrategi,

5,2 Det reviderade budgetförslaget

Sedan budgetåret 1982/83 har budgetsaldot förbättrats frän ett underskoll på 86,6 miljarder kr, lill ett beräknat överskott på 11,0 miljarder kr, innevarande budgetär. Det beräknade budgetsaldot 1988/89 är därmed oförändrat jämfört med del som redovisades i budgetpropositionen i januari i är. Uttryckt som andel av BNP motsvarar detta en förändring frän-13,1% 1982/83 lill -i-l,0% 1988/89, Även det s,k, underliggande saldots utveckling har varit mycket positiv.

En orsak till att budgetsaldot förbättras innevarande budgetär är att lönerna ökat förhållandevis snabbt. Höga nominella löneökningar fär på kort sikt en positiv effekt pä budgetsaldot, eftersom skatlcintäkterna ökar. På längre sikt riskerar emellertid effekten pä budgetsaldot all bil negaliv till följd av försämrad konkurrenskraft och långsammare tillväxt. Della framgår ocksä av långtidsbudgeten som visar atl hög pris- och löneökningstakl ger kraftigt försämrade budgetsaldon efter nägra år.

En annan orsak till att det redovisade budgetsaldot Innevarande budgetår förstärks jämfört med förra budgetåret är att ränleutgifiema för statsskulden under budgetaret 1988/89 beräknas bli förhållandevis låga, Della beror på all

bokförmgsprinclpema för statsskuldväxlar har förändrats, vilket innevarande Prop, 1988/89:150 budgetär tillfälligt minskar ränteutgifterna med 7,0 miljarder kr. Nästa Bil, 1 budgetär stiger ränteutgifterna igen.

Tabell 4 Budgetsaldot 1988/89

Miljarder kr.

	Statsbudget juni 1988	Budgetpropositionen jan. 1989	Nuvarande beräkning
Inkomster	347,1	364.2	364,9
Utgifter exkl. statsskuldränlor	299,6	300,4	300,3
Statsskuldränlor	54.0	52,8	53,6
Redovisat budgetsaido	-6.5	11,0	11,0

I budgetproposilionen beräknades ett mindre budgetöverskott för nästkommande budgetär pä 0.4 miljarder kr. Budgeten beräknas nu komma all uppvisa ett överskott pä 10.7 miljarder kr, 1989/90, Förändringen har framför allt sin grund i de åtstramningsätgärder som nu föresläs. Den föreslagna ökningen av mervärdeskatten beräknas öka statsintäkterna med drygt 9 miljarder kr. Skatteinkomsterna ökar ocksä till följd av förslagen om höjd tobaks- och dryckesskatt,

ATP-avgiftema täcker idag inte pensionsutbetalningama medan folkpensionernas belastning pä statsbudgeten successivt avtar. För atl stärka AP-fondens sparande bör ATP-avgiften höj as med 2 procentenheter 1990 samtidigt som folkpensionsavgiften sänks lika myckel. Hänsyn har vid budgelberäkningama även tagits till denna avgiftsväxling och till den föreslagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Tabell 5 Budgetsaldot 1989/90

Miljarder kr.

	Budgetpro-	Nuvarande
	posiuonen	beräkning
	jan. 1989
Inkomster	374,9	385,8
Utgifter exkl.
statsskuldräntor	316,5	318,1
Statsskuldränlor	58,0	57,0
Redovisat budgetsaido	0,4	10,7

Av tabell 6 framgär att det beräknade budgetsaldot för 1989/90 är i stort sett oförändrat jämfört med innevarande budgetär. Statsutgifterna exklusive statsskuldräntor beräknas bli realt oförändrade jämfört med innevarande budgetär. Samtidigt ökar dock utgifterna för statsskuldräntor, bl.a. till följd av all redovisningen av statsskuldväxlar lagts om. Även inklusive statsskuldräntoma hålls statsutgiftema på i stort sett realt oförändrad nivä.

	1982/83	1987/88	1988/89	1989/90
Inkomster Andel av BNP (%)	191,2 28,6	332.6 33,1	364,9 31,8	385.8 31.0
Utgifter exkl. statsskuldränlor Andel av BNP (%)	229,6 34.4	283,3 28.2	300,3 26,2	318.1 25,6
Statsskuldiäntor	48,2	53,4	53,6	57,0
Redovisat budgetsaido Andel av BNP (%)	-86,6 -13,1	-4.1 -0,4	11,0 1,0	10,7 0.9
Underliggande budgetsaido Andel av BNP (%)		-10,0 -0.7	0,7 0,1	4,6 0.4

AU budgetsaldot inte försämras mer jämfört med budgetåret 1988/89 beror pä statsinkomstemas utveckling. Inkomstema ökar som näinnts genom de åtstramningsätgärder som nu föresläs. Att ökningen inte blir större än ca 6 % beror bl, a, på sänkningar av den statliga inkomstskatten och den föreslagna sänkningen av folkpensionsavgiften 1990,

Att budgetpropositionen - för första gången på över ett kvartssekel - kimde redovisa en balanserad budget beror pä att utgifisprövningen hade varit mycket stram, 1 budgeten prioriterades en utbyggnad av föräldraförsäkringen, vissa Insatser för kulturen samt inkomstskaliesänkningen 1989, Dämtöver gjordes vissa Insatser Inom miljöpolitiken, EG-arbetet och för alt förbättra de handikappades situation, I det reviderade budgetförslaget föresläs ocksä en höjning av barnbidragen, ökade bidrag lill bamomsorgen saml avveckling av livsmedelssubvenlionema.

Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande bestar av summan av det fmanslella sparandet I staien, kommunema och socialförsäkringen. För att fä fram statens finansiella sparande måste statsbudgetens saldo justeras för bl.a, vissa finansiella transaktioner såsom återbetalning av lån, affärsverkens avskrivningar och valutavinster eller valutaförluster. 1 tabell 7 sammanfattas utvecklingen i den samlade offentliga sektom.

Tabell 7 Finansiellt sparande i stat, kommuner och socialförsäkring 1982/83 och 1987/88-1988/90

Milj årder kr.

1982/83 1987/88 1988/89 1989/90

Staten

Kommunema

Socialförsäkring

-57.1

0.8

18,3

7.3 -6,7 27.1

14.5 T 10.9 28.5

11.0 -8,8 34,6

Summa

Andel av BNP (%)

-38,0 -5.7

27.7 2.8

32,1 2.8

36,8 3.0

Statens sparande har förbättrats kraftigt de senaste åren och är inte längre Prop, 1988/89:150 negativt, Ikommunemahar verksamheten drivits med ell finansiellt sparan- Bil, 1 deunderskolt och sä beräknas bli fallet även under budgetåret 1989/90, Socialförsäkringen har länge visat ett positivt finansiellt sparande. Det härrör nästan uteslutande från uppbyggnaden av AP-fonden,

Långtidsbudgeten visar att det Inom den offentliga sektorn endast är socialförsäkringen som uppvisar ett positivt finansiellt sparande över hela den kommande längtidsbudgetperioden. Det riiinskar dock under de därpå följande åren, framför allt till följd av att pensionsutbetalningama ökar,

5,3 Kommunemas ekonomi

Bakgrund

Kommunema fullgör en väsentlig del av den offentliga sektorns uppgifter. De har fält en allt större betydelse i samhällsekonomin. En viktig utgångspunkt för regeringens ekonomiska politik är att skapa förutsättningar för kommunema att klara sina ätaganden ulan all kommunalskaitema behöver höjas.

Samspelet mellan staten och kommunerna sker i allt större utsträckning genom atl staten formulerar övergripande mäl för kommunernas agerande. Detta synsätt bör prägla även framlida förändringar i transfereringarna mellan stat och kommuner. Den kommunala sjävstyrelsen är av tradition stark i Sverige, När statens delaljstymlng minskar ökar rörelsefriheten för kommunema. Detta ökar ansvaret för de enskilda kommunerna all bedriva sin verksamhet i överensstämmelse med statsmaktemas mäl saml pä elt, ur samhällsekonomisk synpunkt, ansvarsfullt sätt.

Den kommtmala verksamheten stär inför stora förändringar de närmaste åren. För äldreomsorgen övervägs en stmkturell förändring där en huvudman blir ansvarig för all omsorg om och långvarig värd av äldre. Barnomsorgen skall enligt riksdagens beslut vara fullt utbyggd under 1991, Inom skolans område bör kommunerna fä ett ökat drif isansvar. Vidare bör ansvar och befogenheter decentraliseras. En ny modell för lönebildningen har börjat tillämpas, som medför att de lokala löneavtalen spelar en större roll för den totala löneutvecklingen och lönestrukturen. Allt della ställer stora krav pä kommunema att inom tillgängliga ekonomiska ramar effektivisera verksamhetema,

Kommunemas ekonomiska situation bedöms vara god under 1990, Della beror pä att inkomsterna ökar snabbt, till följd av de stora löneökningama i slutet av 1980-taIet, Kalkyler som tagits fram I samarbete med kommunförbunden visar att om volymexpansionen och löneökningama kan hållas pä en rimlig nivä förbättras kommunsektorns finansiella sparande påtagligt under 1990,

Den kommunala konsumtionen har tmder 1980-talet vuxit med i genomsnitt ca 2% per är. En sä hög volymtillväxt inom den kommunala sektom är Inte pä längre sikt förenlig med en balanserad utveckling av samhällsekonomin. Den tilltagande bristen pä arbetskraft begränsar även kommunernas möjligheter att expandera. Detta gör det särskilt viktigt all kommunema

pä ett bra sätt tar till vara de befintliga personalresursema. Utbyggnaden på Prop, 1988/89:150 prioriterade omräden mäste framför allt ske genom omprövningar och Bil, 1 omfördelningar av befmtiiga ramar.

Under senare är har kommunalskatten varit i stort sett oförändrad. År 1989 höjdes dock utdebiteringen med i genomsnitt 0:24 kr, per skattekrona. Det är synnerligen angeläget att undvika ytterligare skattehöjningar.

Stora utdebiteringsskillnader kvarstår mellan kommunerna, trots flera ätgärder för att minska spridningen. Skillnaden mellan de kommuner som har högst respektive lägst sammanlagd utdebitering är 1989 6:55 kr, per skattekrona. Det är angeläget att ytterligare minska spridningen.

Åtgärder inför 1990

Utgångspunkten vid avvägningen av möjliga åtgärder är att de skall kunna genomföras med oförändrat skattetryck, att de skall underlätta för kommunema att klara utbyggnaden av frainför allt bamomsorgen och atl de skall bidra till att ytterligare utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan kommunema.

Inom skalleuljämningssyslemet bör skatteutjämningsavgifien anpassas sä all den fmansierar den automatiska ökningen av skalteuljämningsbidragel.

De åtgärder som vidtogs 19891 syfte att utjämna de ekonomiska fömtsättningama I skatteutjämningssystemet fär full effekt 1990, För att ylleriigare utjämna skattesatserna bör skatteutjämningsavgifien tas ut endast pä det egna skatteunderlaget. Detta gyimar kommuner med svag skattekraft.

Vidare bör alla primärkommuner med en egen skattekraft som överstiger 100% av medelskattekraften erlägga den särskilda skatieuljämningsavgiften. Avgift bör dock inte tas ut för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunema garanterade skatteunderlaget i skatteutjämningssystemet. Förändringen innebär att de flesta kommuner, som har en sä hög egen skattekraft att de inte erhåller skatteutjämningsbidrag, fär erlägga avgift. Dessutom skärps progressivilelen för de rikaste kommunema. Den särskilda skatteutjämningsavgiften bör inte beröra landstingskommunerna och inte heller de kommuner som ocksä fullgör landstingsfunklioner.

Statsrådet Lindqvist kommer senare denna dag att föreslå en kraftig uppräkning av bidragen till baraomsorgen för att skapa förutsättningar för all infria riksdagens beslut att alla förskolebam över 1 1/2 års ålder skall ha räll till bamomsorg senast under 1991, För att delvis finansiera denna uppräkning bör de primärkommunala skatteutjämningsavgif tema höjas,

6 Den offentliga sektoms förnyelse 6.1 Bakgrund

Grunden för den generella välfärdspolitiken utgörs av en stark och väl
fungerande offentlig sektor. Det är en medborgerlig rättighet att ha tillgäng
till utbildning, att fä en god vård och omsorg under olika skeden av livet och
att fä en ekonomisk grandtrygghet vid sjukdom, arbetslöshet och älderdom.
Genom att gemensamt organisera och finansiera välfärdsstaten markerar vi »q

dess vikt och alla medborgares lika rättigheter. Rättssäkerhet och allas lika Prop, 1988/89:150 behandling är principer som skall vara vägledande för den offentliga sektorn. Bil, 1 Genom att upprätthålla en hög och jämn kvalitet pä de offentliga tjänsterna kan vi ocksä motverka tendenser till segregering.

Stora gemensamma satsningar görs ocksä på forskning och för att bygga ul kommunikationerna. Det är nödvändigt för all Sverige skall kunna behålla sin ställning som en ledande industrination. Över de offentliga budgetarna finansleras härutöver bl,a, rättsväsende och försvar liksom åtgärder för att åstadkomma en bättre miljö.

Under efterkrigstiden har den offentliga sektorn byggts ut i snabb takt. Vård, omsorg och utbildning av hög kvalitet har kunnat erbjudas på ett sätt som kommit alla till del. Att I offentlig regi bygga ut och finansiera välfärden har blivit ett viktigt inslag I fördelningspolitiken. Levnadsvillkoren har kunnat utjämnas. Denna strävan motiverade även de omfattande soclal-försäkringsreformema. Levnadsstandarden har kunnat bibehållas även under perioder av arbetslöshet eller sjukdom saml under ålderdomen,

Reformema har samtidigt varit en del av en ekonomisk politik som syftat till en god ekononusk utveckling. Med krispolitiken under 1930-talel ställdes för första gängen sysselsättningens betydelse i förgrunden. Arbetslösheten bekämpades och de totala resurserna i ekonomin växte. Efterkrigstidens arbetsmarknadspolitik har givit utsatta gmpper pä arbetsmarknaden elt starkt stöd samtidigt som den skapat goda fömtsättningar för en smidig stmkturomvandling till gagn för resurstillväxten.

Utbildningspolitiken har haft liknande syften. Uppgiften har varit att erbjuda ungdomen, men också vuxna, bättre fömtsättningar i arbetslivet och möjligheter till ett rikare Hv, Genom välfärdsstatens framväxt har ocksä en gmnd lagts för en bättre ekonomisk utveckling i samhället som helhet. Även familjepolltlken är viktig i detta sammanhang. Utbyggnaden av bamomsorgen har syftat till att ge en stimulerande och utvecklande miljö för förskolebarnen samtidigt som föräldrarna fått möjlighet att förvärvsarbeta eller studera, Della har ocksä bidragit lill den ekonomiska utvecklingen i samhället.

Exemplen åskådliggör ett synsätt som varit vägledande för politiken; del gär all förena ätgärder för att stimulera resurstillväxten med åtgärder för att utjämna levnadsförhållandena och skapa förutsättningar för ett bättre liv för alla. Med den generella välfärdspolitiken skapar vi en grund för god ekonomisk utveckling I värt land.

Delta synsätt bör genomsyra politiken även i skeden när stora utbyggnadsprogram inom värd, utbildning och omsorg inte förutses eller planeras. Genom en effektivare användning av de resurser som avsatts för den offentliga sektorn kan positiva effekter näs Inte bara för individens välfärd utan också för samhällsekonomin.

Den ekonomiska tillväxten har under de senaste 10-15 åren varit väsentligt lägre än tidigare under efterkrigstiden. Till skillnad från många andra länder har vi I Sverige Inte låtit den svagare ekonomiska utvecklingen gä ut över välfärdspolitiken. Tvärtom har vi fortsatt att utveckla den offentliga servicen och socialförsäkringssystemen. Det goda utgångsläget till trots

kommer det även fortsättningsvis atl finnas behov av nya insatser inom den Prop. 1988/89:150 offentliga sektom. Tidigare har redogjorts för de ökande behov en allt äldre Bil. 1 befolkning kommer att medföra. Även inom andra områden kommer del säkert att formuleras krav och önskemål om fortsatta reformer och anpassningar lill förändrade behov. En fortsatt snabb utbyggnad av den offentliga sektorn är emellertid inte förenlig med en samhällsekonomisk balans. Tillgänghga resurser måste därför användas så effektivi som möjligt. Utrymme för angelägna reformer måste i ökad utsträckning skapas genom omprioriteringar Inom och mellan befintliga omräden.

Behovet av omprövningar gmndas emellertid inte enbart pä atl resurser måste frigöras för nya angelägna ändamål. Även om sådana behov inte skulle föreligga är det väsentligt att Inom den offentliga sektorn främja bästa möjliga resursanvändning. Ett dåligt resursutnyttjande riskerar atl medföra ell minskat förtroende hos medborgama för den offentliga sektom. Produktivitets- och effektiviietshöjande ätgärder bör därför eftersträvas. Med effektivitet avses dä graden av måluppfyllelse, eller annorlunda uttryckt de välfärdseffekter som verksamheten åstadkommer. Dessa beror i sin lur delvis av produktivitetens - produktionen per satsad arbetstimme och investerad krona-utveckling. Ju mer produktiviteten kan förbättras i den offentliga sektorn utan att kraven pä en god kvalitet åsidosälls, desto mer kan produktionen ökas och desto större blir möjligheterna atl nå de mål vi satt upp för den offentliga verksamheten.

Ett utvecklingsarbete med denna Inriktning pägär. Utgångspunkten för delta arbete är att ökad uppmärksamhet skall riktas mol vad som produceras, mot mäl och resultat, och atl större frihet skall lämnas när det gäller Au/-resultaten uppnås. Således minskar nu detaljregleringen frän siaismakiemas sida samtidigt som kraven pä uppföljning och utvärdering skärps.

Trots all den offentliga sektom har byggts ut för att tillgodose vikliga krav och önskemål frän medborgamaräder inom många omräden stora skillnader mellan medborgamas krav pä den offentliga sektorns tjänster och de ijänsler som tillhandahålls. Kraven är också av en delvis ny natur. De handlar inte bara om kvantitet utan i ökad utsträckning också om kvalitet. Medborgama efterfrägaTbätlTeservicemedökadtlllgänglighetoch valfrihet. All ha möjlighet alt påverka de offentliga verksamhetema har blivit en allt viktigare dimension. En fortsatt utbyggnad av den offentliga sektom pä samma sätt och i samma takt som tidigare framstår mol denna bakgrund inte som ändamålsenlig alldeles oavsett de finansiella restriktioner som den samhällsekonomiska utvecklingen Innebär,

Förändrade behov, en höjd utbildningsnivå och ändrade livsmönster leder till nya krav pä den offentliga verksamheten. De problem den offentliga sektorn stär inför idag handlar med andra ord inte alls bara om en brist pä resurser. De är i själva verket mer komplexa. Inom alli fler områden kan man konstatera alt de brister som finns snarare hänger samman med föråldrade syslem och rutiner för all styra verksamheten. Oklar ansvarsfördelning mellan huvudmän eller inom en verksamhet kan medföra dubbelarbete eller onödig byråkrati och därmed bristande effektivitet. I arbetet med att utveckla den offentliga sektom kommer därför frägor om effektiv och ändamålsenlig

styming, att ges stort utrymme, Prop, 1988/89:150

Genom att utföra olika verksamheter i offentlig regi eller under offentlig Bil, 1 kontroll har garantier skapats för allas lika behandling, för rättssäkerhet och trygghet. Detta är väsentliga utgångspunkter som självklart alltjämt skall prägla myndighetsutövning och offentlig service. Ulan att äsidosäiia kravet på allas rätt till likvärdig behandling bör dock berättigade krav frän medborgarna på större variationsrikedom och valfrihet kunna tillgodoses i ökad utsträckning,

6.2 Den offentliga förvaltningen

En viktig förutsättning för en verksamhet är atl ansvar och befogenheter klargörs pä ett tydligt sätt. Därför mäste även i den offentliga sektom ansvaret för ekonomi och utförande följ as ät. Del at ans v ar tenderar all medföra samordningsproblem och att den egna verksamheten tillgodoses pä bekostnad av helheten. Inom den offentliga sektom bör därför ansvarsförhållandena mellan stat, landsting och primärkommun liksom mellan olika myndigheter vara klara och entydiga. Härigenom kan effektiviteten i verksamheten främjas och medborgama fär också en bätu-e överblick och bättre möjligheter att tillgodogöra sig de tjänster den offentliga sektom erbjuder.

Inom omräden där det ändå kan vara ändamålsenligt med flera huvudmän mäste särskild uppmärksamhet riktas mot behovet av samordning och samverkan. Det bör även understrykas .att befintliga organisations- och ansvarigheisförhällanden Inte får leda till all angelägna omstruktureringar av verksamheten försväras,

Ell av de främsta medlen för att utveckla den offentliga förvaltningen är att klarare definiera vilka resultat som bör uppnås. Målstyrningen måste ocksä följas upp med en resultatrapportering, Metodema för uppföljning och utvärdering bör så långt möjligt vara anpassade till de skilda verksamhels-områdena. En mäl- och resultatorienterad styrning bör uttryckas i konkreta termer,

Elt arbete med denna inriktning pågår. På det statliga området har detaljregleringen gentemot myndigheterna minskals. Successivt införs en ny budgetprocess med fördjupad verksamhetsprövning vart tredje är. En övergång till en mer långsiktig och flexibel resursslyrning sker genom de s.k. treåriga budgetramarna och den nya anslagsformen ramanslag. Kraven pä uppföljning och utvärdering skärps.

Även I kommuner och landsting har utvecklingen mot mål- och resultali-orienlerad styming och decentralisering pägätt under flera år. Bäde inom stal, kommuner och landsting återstår dock en hel del arbete innan de nya slyr-formema mer allmänt funnit sina former.

Decentralisering och delegering behövs därför all de direkt verksamma på ett område vanligen är bäst skickade att avgöra hur uppgi fierna skall lösas. De anställda bör få ökat utrymme och stimulans att förbättra verksamhetens resultat. I stora organisationer är det svårt atl få lill stånd flexibilitet och anpassning till de enskilda medborgamas behov. Samma problem följer med en längtgående centralisering och detaljreglering. Det är den personal som

direkt möter medborgama som ser möjlighetema all förbättra den löpande FYop. 1988/89:150 verksamheten. Genom delegering av ansvar och befogenheter bör persona- Bil, 1 lens kompetens och initiativförmåga bättre tas till vara.

De enskilda medborgamas önskemål och behov innebär ofta krav på ett mer varierat utbud och valfrihet. Om den offentliga sektom skall kunna möta dessa krav är det nödvändigt med en större flexibllitel i fräga om val av verksamhetsform och arbetssätt. En sådan flexibilitet är nödvändig för att ge de anställda utrymme att själva påverka verksamhetemas utformning,

Förutsättningama varierar mellan olika slag av verksamhet. Inom vissa omräden är det ett starkt och berättigat önskemål atl tjänstema skall erbjudas på ett likvärdigt sätt för alla medborgare. Det gäller inte minst bamomsorg och utbildning. Det är en central politisk uppgift att verka för alt alla bam och ungdomar får en god och likvärdig uppväxt. Men det gäl ler också bl, a, sjukvård, omsorg och arbetsförmedling, liksom självfallet för sådana offentliga verksamheter som Innefattar myndlghetsuiövning. Det bör dock vara möjligt att i betydande grad öka den lokala friheten att utforma verksamheten och bibehålla de grundläggande mälsätmingama.

Utvecklingen stimuleras om olika tlllvägagängssäti kan prövas och användas. Anbudsförfaranden bör prövas i större utsträckning. Det bör således vara möjligt att låta offentliga producenter konkurrera sinsemellan om alt bedriva viss verksamhet. På vissa omräden, t,ex, av teknisk natur, kan det vara lämpligt att engagera privata entreprenörer. De kan ocksä utgöra ett värdefullt komplement vid bl,a tillfällig arbetsanhopning.

Det är i sammanhanget viktigt att skilja pä vem som utför, finansierar resp, kontrollerar en verksamhet, 1 vissa fall är det tillräckligt all offentliga myndigheter kontrollerar en privat verksamhet, 1 andra fall kan kravet på likformighet och likabehandling vara så framträdande all verksamheten bäde bör produceras och finansleras inom den offentliga sektorn. Valet av verksamhets- och finansieringsform bör bestämmas sä alt de grundläggande målsättnlngama bäst uppnås.

Personalpolitiken är av stor betydelse I arbetet med att förnya den offentliga sektorn. Utveckling och goda arbetsresultat måste uppmuntras. Personalpolitiken är också viktig för möjlighetema all rekrytera och behälla personal. Arbetsuppgifterna inom offentlig sektor är i slor utsträckning kvalificerade. Under 1990-talei kommer konkurrensen om välutbildad personal att öka. Behovet kommer all vara stort inom alla sektorer i ekonomin. Samtidigt minskar de årskullar som kommer ut på arbetsmarknaden under de närmaste åren. Offentlig verksainhet måste kunna erbjuda attraktiva anställningsvillkor, stimulerande arbetsuppgifter och utvecklande arbetsformer, både för att kunna behålla redan anställd personal och för att kunna rekrytera ny.

En väsentlig del av kommunemas och landslingens verksamheter finansieras med i/a/5b«

längtgäende regleringar, 1 Sverige utgör de specialdestinerade bidragen ca Prop, 1988/89:150
80%, Bil, 1

Syftet med de specialdestinerade statsbidragen kan vara att fä till stånd en viss verksamhet. Men ambitionen sträcker sig ibland längre och omfattar bäde innehåll, produktionssätt och omfattning, Specialdestinerade statsbidrag kan pä så sätt utgöra ett medel för att söka tillgodose I vissa fall mycket detaljerade ambitioner for utvecklingen i hela landet. Frän kommunemas och landstingens och därmed ocksä verksamhetens utgångspunkter kan en alltför stor omfattning av specialdestinerade statsbidrag med omfattande regleringar och bestämmelser begränsa möjligheterna att välja de lämpligaste sätten för att uppnå önskade resultat. Mot denna bakgmnd bör inriktningen vara att för kommuner och landsting reducera Inslaget av specialdestinerade statsbidrag med omfattande regleringar och bestämmelser.

Detta är några av de utgängspunkter som bör vara vägledande för arbetet med att förnya den offentliga sektorn, I det följande redovisas sammanfattningsvis de förändringar som nu övervägs inom skolan, äldreomsorgen samt beträffande arbetslinjen och socialförsäkringssystemet,

6.3 Tre aktuella områden

Skolan

Utbyggnaden av ungdomsskolan är idag genomförd. Under uppbyggnadsskedet har det varit nödvändigt med en stark styming och reglering av skolan för att garantera alla elever i hela landet en likvärdig utbildning, I länga stycken har denna styming varit framgängsrik, VI har Idag en organisatoriskt och geografiskt väl utbyggd skolverksamhet, med en jämn och hög kvalitet.

För att ästadkomma en ytterligare utveckling av ungdomsskolan är den hittillsvarande styrmetoden nu tömd pä sin kraft. Medan den centrala regleringen var nödvändig och pådrivande i uppbyggnadsskedet, tenderar den när skolan nu är fullt utbyggd att verka hämmande. Lokala initiativ, entusiasm och uppfinningsrikedom kan inte tillvaratas fullt ut. För att skolan skall komma längre när det gäller att nä målet en skola för alla, är del nödvändigt med en ytterligare decentralisering av ansvar och och beslutanderätt frän central till lokal nivä. Det är ocksä nödvändigt för atl skapa fömtsättningar för ett effektivare utnyttjande av de samlade statliga och kommunala resursema för skolan.

En gnmdläggande fräga är därvid att åstadkomma en klarare fördelning av ansvaret för skolan. Det är viktigt att det arbete som nu i olika avseenden skall bedrivas bidrar till en sådan ökad klarhet i ansvarsfördelningen mellan stat och kommun.

En viktig del i det fortsatta arbetet, bl.a, när det gäller att öka kommunernas frihet att utforma skolans organisation, liksom för att ge förutsättningar för att ästadkomma ett effektivare umyttjande av skolans resurser, är förändringar i statsbidragssystemet för grundskolan,

I sammanhanget är ocksä frågan om arbetsgivaransvaret för skolledar-och lärartjänster av betydelse, I regeringens proposition om skolans utveckling och styming förra sommaren anfördes, utifrån ett konstaterande att det

3 Riksdagen 1988/89. I samt Nr 150. Bilaga 1

finns skäl som talar säväl för som mot en kommunalisering av tjänstema, all Prop. 1988/89:150 regeringen vid den tidpunkten inte var beredd att föreslä nägon förändring Bil, 1 när del gäller statlig eller kommunal reglering av tjänstema.

Frågan om kommunalt huvudmannaskap har diskuterats under mänga år utan att den har kunnat föras fram till något slutgiltigt ställningstagande, Ell kommimalt huvudmannaskap innebär att kommunema får ansvaret ocksä för frågor om löne- och anställningsvillkor för lärare och skolledare. Det finns skäl för en sådan förändring som en del I decentraliseringen inom skolområdet och utvecklingen mot ett ökat kommunalt driftsansvar. Inom den offentliga sektom i stort hårde senaste åren ett ökat lokall ansvar utvecklats också när det gäller personalpolitiken. De flesta bedömare är ense om alt denna utveckling varit till gagn för verksamheten och medfört positiva effekter ur säväl ett arbetsgivar- som arbetstagarperspektiv. Del finns skäl atl anta att så skulle bli fallet också pä skolområdet. Personalpolitiken är ctt av de viktigast instrumenten för utvecklingen av verksamheten I skolan.

Viktigt att beakta när man tar ställning till hur arbetsgivaransvaret för lärare och skolledare skall utformas, är naturllgvis inställningen hos kommuner och fackliga organisationer pä skolområdet. Sedan propositionen för snart ett år sedan lades fram, har frågan om kommunalisering aktualiserats pä nytt genom att svenska kommunförbundet och Sveriges skolledarförbund har uttalat alt tiden nu kan anses mogen för alt kommunalisera skolledartjänster-na.

En mer grundlig analys av Innebörden och konsekvenserna av en kommunalisering har inte gjorts på länge. Mot bakgrund av vad som nu har anförts är det viktigt att en sådan analys genomförs för att t,ex, fä klarhet i hur de nationella målen om kvalitet och likvärdighet skall kunna garanteras också vid ett eventuellt kommunalt huvudmannaskap. En viktig del I ett sådant analysarbete blir att klarlägga hur övriga, för staien vikliga slyrinstmment kan utvecklas, preciseras och göras mer aktiva för att garantera de nationella målen. Det gäller framförallt läroplanen, men ocksä betydelsen av bl.a. lärarutbildningen, behörigheten för yrket, fortbildningen, utvärderingen och ett specialdestlnerat statsbidrag.

Viktigt 1 det sammanhanget blir frågan om hur läroplanema skall utformas för att bli tydliga som styrlnstmment, och hur utvärdering och uppföljning skall användas i samma syfte.

En naturlig konsekvens av decentraliseringen och det ökade lokala ansvarstagandet för skolan blir förändringar när det gäller skolöverstyrelsens och länsskolnämndemas arbetsuppgifter. Insatser för stöd, utvärdering och tillsyn behöver betonas medan andra arbetsuppgifter helt eller delvis kan avvecklas.

Ett fortsatt förenklings- och avregleringsarbete koinmer också att bedrivas inom skolområdet. Detta är av stor betydelse för all öka kommuners och enskilda skolors möjligheter att finna egna lösningar.

Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgmpp med uppgift att finna nya former för skolbarnomsorgen. Alt ge skolan elt huvudansvar ocksä för omsorgen om skolbamen kan leda till eri totalt sett pedagogiskt bättre verk-

samhet, samtidigt som kosmadema kan hällas nere genom t.ex, gemensamt Prop. 1988/89:150
utnyttjande av lokaleroch andra resurser. Bil. 1

Äldreomsorg

Äldreomsorgen är en viktig samhällsangelägenhet. Den skall erbjuda äldre medborgare en värd och omsorg av hög kvalitet. De äldre skall kunna känna trygghet och kunna välja boende- och vårdform. Ett av de viktigaste målen är att de äldre skall kunna välja att bo kvar hemma även om de har omfattande värdbehov. För äldre som sä önskar skall det finnas alternativ, som kan erbjuda boende I kombination med nödvändiga värd- och serviceinsatser,

Sverige har en förhållandevis hög andel äldre. De allra äldsta, över 80 är, beräknas öka med 20% under den närmaste tioårsperioden s amtldlgl som antalet personer över 65 är totalt inte kommer att öka nämnvärt. Behovet av service och värd väntas öka. För att klara detta mäste äldreomsorgen prioriteras och de resurser som stär till buds mäste utoyttjas så effektivt som möjligt.

Under de senaste åren har äldreomsorgen utvecklats snabbt. Hemtjänsten och hemsjukvården har byggts ut. Antalet platser i särskilda boende- och vårdformer har ökat. Utvecklingen är emellertid Inte problemfri.

En viktig fräga är den oklara ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting framför allt vad avser äldre som har behov både av viss sjukvård och av socialtjänstens service och omvärdnad. Oklarheten leder till problem för de äldre och deras anhöriga. Det är svårt att veta vilka krav som kan ställas pä kommun respektive landsting. Oklarheten leder ocksä till att ansvariga politiker och tjänstemän försöker påvisa den andre huvudmannens ansvar I stället för att möta kraven Inom ramen för de egna resurserna. Den nuvarande ordningen framstår inte som rationell.

Av tradition tas äldre med ett visst behov av sjukvård om hand Inom sjukvärden. Vården blir i många fall långvarig bl,a, för alt altemativa värdformer saknas. En alltför slor del av den somatiska kortlidssjukvärdens resurser ägnas därför ät äldre mäimiskor som snarare har behov av omvärdnad än kvalificerad sjukvård. Kommunemas brist på altemativa boende-och vårdformer bidrar således till att landstingens resurser i alltför hög grad måste användas tlll långvarig värd av äldre.

Trots dessa stmkturella problem har ambitioner och ell väl utvecklat
samarbete mellan landsting och kommuner pä mänga håll Inneburit att
arbetsfördelningen utvecklats I önskvärd riktning. Behovet av utbyggnad och
förändring gör det emellertid nödvändigt att underlätta och påskynda den
påbörjade utvecklingen genom att klargöra ansvarsfördelningen mellan de ,

olika huvudmäimen. Ett system som uppmuntrar en ef fektlv resursanvänd-, ning bör därför Införas, Systemet bör vara tydligt och lättfattligt bäde för den som behöver hjälp och for de ansvariga befattningshavarna.

De ekonomiska resurser inom landstingen, som idag används for långva- , riga insatser för äldre, bör flyttas över till primärkommunema, Kommunema blir ocksä ansvariga för att resurser finns tillgängliga och för att nödvändiga prioriteringar kommer till stånd.

Som anförts i propositionen om äldreomsorgen inför 90-talet bör lagstift
ning och organisation ändras i syfte att ge primärkommunerna ett samlat s

ansvar for insatser som är likartade eller kompletterar varandra. Äldredelega- Prop. 1988/89:150 tionen har av regeringen fält i uppdrag att analysera och beskriva de or- Bil. 1 ganisatoriska, juridiska och ekonomiska konsekvensema av en sådan förändring. Delegationen kommer att lägga fram sin rapport i maj i år, Äldredelega-tlonens rapport koinmer atl remissbehandlas och regeringen kommer därefter i början av år 1990 att lägga fram en proposition tlll riksdagen för behandling senare under våren.

Förändringen bör medföra att kommunerna kommer att svara för de insatser, som behövs för att de äldre skall kunna bo kvar hemma samt för de särskilda boende- och värdformer, som behövs Inom den framlida äldreomsorgen, Kommunema bör samtidigt fä det praktiska ansvaret som krävs för att insatsema skall få en god kvalitet. Del innebär att kommunema måste ges bäde befogenhet och skyldighet att svara också för vissa sjukvärdande Insatser och att kvalificerad sjukvårdspersonal måste finnas i kommunema för att trygga den medicinska säkerheten i vård och omsorg. Till kommunerna bör de ekonomiska resurser överföras, som idag finns inom den långvariga vården av äldre. Detta mäste ske med hänsyn tagen lill ålderssimktur m,m, i kommunen.

Kommunerna bör uppmuntras till att ta sitt ansvar också för dem som, ulan att det är värdmässlgt motiverat, blir kvar inom sjukhusens koriiidsvärd på gmnd av brist pä altemativa värdresurser. En sådan stimulans kan åstadkommas genom att kommunema blir skyldiga att betala landslingen för den vård som lämnas I avvaktan pä att bättre altemativ kan ordnas. Den kommande förändringen bör också stimulera kommunema alt bygga upp alternativa vårdformer för äldre som vårdas Inom psykiatrisk och viss annan långtidssjukvård utan att det är medicinskt motiverat. Även i detta fall kan det ske genom att kommunerna blir betalningsansvariga gentemot landstingen.

En lämplig tidpunkt för genomförandet bör vara den 1 januari 1992,

Arbetslinjen och socialförsäkringssystemet

Socialförsäkringssystemet är uppbyggt för att ge en trygg och säker Inkomst vid sjukdom och när människor av olika skäl tvingas lämna arbetslivet. Den främsta funktionen är att ersätta inkomstbortfall, Kostnadema för de delar inom socialförsäkringen som avser sjukförsäkring, förtidspension och arbetsskadeförsäkring har under senare är ökat snabbt och del finns tecken som tyder på att denna utveckling koinmer att fortsätta.

Del ersättningssystem som expanderat kraftigast under senare år är arbelsskadeförsäkringen. Kostnaderna har stigit från 1,8 miljarder kr, 1985 till 7 miljarder kr, 1988. Den snabba ökningen beror dels på all antalet anmälda arbetsskador har ökat kraftigt, dels pä att praxis har ändrats sä att en större andel arbetsskador nu godkänns, Kosmadema för arbetsskador väntas enligt riksförsäkringsverket öka starkt även under de kommande åren.

Denna utveckling sker trots att vi i vårt land har en lång tradition inom
arbetsmiljöomrädet för att förbättra arbetsmiljöerna. Inte minst som en följd
av aktiva insatser av arbetsmarknadens parter med slöd i en ambitiös lagstift
ning har arbetsmiljön fortlöpande kunnat göras bättre. Vi kan avläsa detta i og

bl,a. i del minskade antalet svära olyckor och dödsfall. Samtidigt innebär den Prop, 1988/89:150 snabba utvecklingen i arbetslivet atl det ständigt uppstår ny a risker för Bil, 1 arbetslagamas fysiska och psykiska hälsa och välbefinnande.

Antalet förtidspensionärer har ökat kraftigt. Bara under den senaste tioårsperioden har de ökat frän 273 000 personer till 346 000, Kostnaderna har under motsvarande period ökat frän 7 till 23 miljarder kr. 1988 eller med 60% I fasta priser. Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar kommer antalet förtidspensionärer alt öka successivt och kostnadema riskerar således all fortsätta alt öka.

Inom sjukförsäkringssystemet är utvecklingen likartad. Antalet ersatta dagar har ökat med 24 miljoner mellan 1983 och 1988. Del är framför allt de långa sjukskrivningarna som svarar för ökningen. Statens kostnader för sjukpenning uppgick år 1988 till 31 miljarder kr. Av dessa svarade de länga sjukskrivningarna för ca 14 miljarder kr.

De totala statliga kostnaderna för långvarig sjukskrivning, förtidspension och arbetsskadeförsäkring uppgick således till nästan 45 miljarder kr. år 1988, vilket motsvarar ca 4% av BNP.

Bakom dessa kostnader döljer sig individer som fäll lämna arbetslivet i förlid p.g.a, sjukdomar, riskfyllda arbetsmiljöer m,m. Att bryta de nuvarande trendema om 50 000 nybevlljade förtidspensioner per år, 100 000 nyinkomna arbelsskadeärenden per år och allt längre sjukskrivningstider för dem som drabbas av skador eller sjukdomar i arbetslivet är därför väsentligt utifrån såväl humanitära som samhällsekonomiska utgångspunkter.

Detta kräver ökade insatser för att förebygga och förbättra dåliga arbetsmiljöer, eftersom en sä stor andel av ulslagningen har sin bakgrund i arbetsskador, Satsningama pä en fullt utbyggd och kvalitativt högtstående förelagshälsovård mäste fortsätta och arbetsmlljöfrägoraa mäste lyftas fram i företagens planering. Att regeringens nyligen tillsatt en arbeismiljökommission understryker vikten av sädana Insatser, Rehabilileringsberedningens förslag utgör en utgångspunkt för reformer som kan förhindra ylleriigare utslagning. Men för dem som redan är drabbade eller blir det, trots de åtgärder som vidtas, mäste möjligheterna öppnas alt via rehabilitering återvända till arbetsmarknaden.

Inom arbetsmarknadspolitiken har under många är arbetslinjen varit gnmdläggande. Innebörden är att aktiva ätgärder för all ge arbetslösa arbete, utbildning eller andra arbetsförberedande åtgärder skall prioriteras framför passiva utbetalningar av konlantstöd. Härigenom har bäde arbetslösheten och de därmed förenade kostnadema kunnat hällas nere.

Totalt är det I dagsläget över en halv miljon människor som pä grund av arbetsskador, förtidspension och långvarig sjukskrivning slår utanför arbetsmarknaden, Ulslagningen frän arbetslivet är förenad med betydande kosmader för den enskilde, för staten och för samhällsekonomin.

Arbetslinjen bör nu I ökad utsträckning tillämpas inom socialförsäkringssektorn, Utslagning från arbetslivet bör motverkas genom förebyggande insatser och genom mer aktiva åtgärder för alt göra det möjligt för redan drabbade alt återgå till arbetslivet, Målsätmlngen bör vara att genom anpassningsåtgärder och undanröjande av förvärvshinder göra del möjligt för allt

4 Riksdd.iicii 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga I

^{Statsbudgeten och särskilda}^mT'''''''"

^frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1988/89 och 1989/90

1,1 Beräkningsförutsättningar

Vid beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En sammanfattning av beräkningen bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. De antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell 1. Under slutskedet i arbetet med den reviderade nationalbudgeien har en delvis ny bedömning av den ekonomiska utvecklingen gjorts. Med anledning härav räknar jag nu med andra antaganden, vilka också framgår av tabell 1.

1 övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkn i ngsfomt-sättningar.

Tabell 1 Antaganden

Procentuell förändring

	1988		1989		1990
	RRV	Föredraganden	RRV	Föredraganden	RRV	Föredraganden
Lönesumma	9,0	9,0	8,6	8,6	4,9	4,6
Konsumentpriser,
genomsnut	5,8	5,8	6,0	7,2	4,5	6,0
Privat konsumtion,
löpande priser	8,3	8,3	8,0	8,1	6,2	6,6

1 RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1988/89 (statsbudgetens inkomster och utgifter) och 1989/90 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 20 mars 1989. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har for egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall harjag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat beaktas.

1,2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1988/89

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1988/89 utgörs av verkets budgetprognos nr 5 från den 18 april 1989, Beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 1988/89 redovisas också i verkets inkomstberäkning.

Inkomsttitel	RRV:s be-	Förändring
	räkning	enligt föredraganden
1411 Mervärdeskatt	85 300000	+ 200000
4138 Återbelalning av tidigare infriade, garantier	52080	+ 1477000
Summa inkomster	363179489
Summa förändringar enligt föredraganden		-1-1677000

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Justeringen medför attjag beräknar inkomsterna för budgetåret 1988/89 till 364 856489 milj.kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 353 567 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 354 786 milj. kr. Verket har beaktat beslut om och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 1095 milj. kr. Merbelastningen på utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor beräknas utöver tilläggsbudget till 5465 milj. kr. Tillsammans gör detta att utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor prognosticeras till 298 829milj. kr. för 1988/89.

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till 53,6 miljarder kronor för budgetåret 1988/89. De valutavinster som gjorts tas här i det närmaste ut av valutaförluster. Jag delar RRV:s bedömning.

Tabell 3 Räntor på statsskulden budgetåret 1988/89

Miljarder kronor

Huvudtitel	1987/88	1988/89
Utrikesdepartementet	7,6	7,6
Kommunikationsdepartementet	5,2	5,6
Arbetsmarknadsdepartementet	2,6	2,9
Industridepartementet	4,6	3,9
Miljö- och energidepartementet	2.7	2,2
Övriga huvudtitlar	2,7	2,8
Summa	25,4	25,0

Enligt RRV och min egen bedömning kommer utnyttjandet av rörliga krediter att netto vara oförändrat under budgetåret 1988/89.

Jag vill också nämna att RRV för tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 2 miljarder kronor. Jag beräknar tillkommande utgiftsbehov, netto till 1 miljard kronor.

Sammantaget räknar jag därmed med att utgiflema under budgetåret 1988/89 kommer att uppgå till 353 906 milj. kr. Beräkningama sammanfattas i tabell 5.

Tabell S Statsutgifterna	budgetåret 1988/89
Milj. kr.
			Före-
	Statsbudget	RRV	draganden
Ulgiflsanslag exkl.
statsskuldränlor	292 567	298 829	298 949
Statsskuldränlor	54000	53600	53 600
Förändring i anslags-
behållningar	1500	357	357
Andrad disposition av
rörliga krediter	500	0	0
Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto	5000	2000	1000
Summa statsutgifter	353567	354786	353906
Finansfullmakls-
utnytljande	-	-	-

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret Prop, 1988/89:150
1989/90 Bilagal

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 379868 milj.kr. för budgetåret 1989/90. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag funnit nödvändiga.

Med anledning av det jag tidigare har anfört om konsumentprisernas och den privata konsumtionens utveckling 1989 och 1990 räknar jag upp RRV:s beräkning av inkomsttiteln Mervärdeskatt med 1000 milj. kr. I enlighet med vad jag tidigare anfört om lönesummans utveckling 1990 beräknas inkomsttitlarna Folkpensionsavgift, Sjukförsäkringsavgift, netto och Barnomsorgsavgift minska med 59 milj. kr., 63 milj. kr. respektive 13 milj. kr. Inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ökar jag med 524 milj. kr. Därutöver räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 293 milj. kr.

I enlighet med de förslag som jag senare denna dag kommer att framföra om mervärdeskatten beräknas inkomsttiteln Mervärdeskatt öka med ytterligare 9200 milj. kr. i förhållande till RRV:s beräkning. Inkomsttiteln Skatt på spritdrycker beräknas öka med 100 milj. kr., inkomsttiteln Skatt på vin med 60 milj. kr. och inkomsttiteln Skatt på malt- och läskedrycker med 40 milj. kr. i enlighet med de förslag jag senare idag kommer att framföra beträffande dessa skatter. Med anledning av de förslag jag senare i dag kommer att lämna beträffande tobaksskatten räknar jag upp inkomsttiteln Tobaksskatt med 500 milj. kr.

Jag kommer också senare i dag att framföra förslag beträffande folkpensionsavgiften. I enlighet med dessa förslag beräknas inkomsttiteln Folkpensionsavgift minska med ytterligare 3 591 milj. kr. Vidare avser jag att senare i dag framföra förslag beträffande en höjning av skatteutjämningsavgifterna. Med anledning därav beräknas inkomsttiteln Skatteutjämningsavgift öka med 1061 milj. kr. Jag justerar även ner inkomsttiteln Återbetalning av tidigare infriade garantier med 1477 milj. kr. Med anledning av ny information justerar jag ned inkomsttiteln Riksbankens inlevererade överskott med 1 600 milj. kr. Dessa justeringar medför att jag beräknar de sammanlagda inkomstema för budgetåret 1989/90 till 385 843 milj. kr. 1 tabell 6 redovisas en sammanställning av de justeringar jag gjort av RRV:s inkomstberäkning.

1111 Fysiska personers inkomstskatt

1121 J urid iska personers inkomstskatt

1211 Folkpensionsavgift

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

1231 Barnomsorgsavgifl

1411 Mervärdeskatt

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2543 Skatteutjämningsavgift

4138 Återbetalning av tidigare infriade
garantier

Summa inkomster Summa förändringar

74004000	+	524000
25 257000	+	293000
50565000	_	3 650000
5 781000	_	63000
11779000	_	13000
92 500000	+ 10200000
4900000	-1-	500000
5 950000	+	100000
2460000	+	60000
2 125000	-\-	40000
7 900000	—	1 600000
4604500	+	1060500
1478 743	—	1477000
79868235
	-f-	5974500

slagen med ca 5 376 milj. kr. 1 samband med min beräkning av anslagskon- Prop. 1988/89: 150 sekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i Bilaga 1 förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen. Denna specifikation (bil. 1.5) täcker i princip perioden t.o.m. mars 1989 samt vad som föreslås i kompletteringspropositionen.

Anslaget Räntor på statsskulden m. m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1989/90 med eU till 58000 milj. kr. beräknat belopp. Belastningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samt av bokföringsmässiga valutadifferenser på grund av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En beräkning av riksgäldskontoret ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden torde bli ca 1 miljard kronor lägre än vad som beräknades i budgetproposilionen. Provisionskostnader, kreditavgifter och vissa andra kostnader som tidigare redovisades under detta anslag redovisas nu under anslaget Kostnader för upplåning och låneförvaltning. Den inhemska räntekostnaden beräknas nu bli ca I 000 milj. kr. lägre främst till följd av ett minskat upplåningsbehov. Förslag till inkomst- och utgiftsstat för anslaget Räntor på statsskulden m. m. framgår av bilaga 1.4. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1989/90 med 00 miljarder kronor.

Tabell 8 Räntor på statsskulden budgetåret 1989/90

Miljarder kronor

Budgetår Nuvarande

beräkning

Räntor på inhemska

lån m.m. 48,4

Räntor på utländska

lån 8,0

Valutaförluster, netto 0,6

Summa 57,0

Sammantaget innebär detta attjag beräknar statsbudgetens utgiftsanslag för budgetåret 1989/90 till sammanlagt 372 899 milj. kr.

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av röriiga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetproposilionen hcräknades förbrukningen av anslagsbehållningar komma att uppgå till 1 500 milj. kr. netto, budgetåret 1989/90. De propositioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Anslagsbehållningarna beräknas minska med 1 500 milj. kr under budgetåret 1989/90.

Budgetutfallet, och därmed statens upplåningsbehov, påverkas även av
förändringar i utttyttjattdet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Såda- 44

manställa i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i detta Prop, 1988/89:150

Bilaga I

ärende. (Bil 1.5).

Tabell 10 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1987/88-1988/89

Miljarder kronor

	1987/88	1988/89
	Utfall	Budgetpropositionen	RRV	Ny beräkning
Inkomster	332,6	364,2	363,2	364,9
Utgifter exkl.
statsskuld-
ränlor	283,3	300,4	301,2	300,3
Statsskuld-
ränlor	■53,4	52,8	53,6	53,6
Saldo	-4,1	11,0	8,4	11,0

Tabell 11 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1987/88-1989/90

Miljarder kronor

	1989/90		Procentuell föränd	ring
	Budget-	Ny be-	Från utfall	Från ny be-
	propo-	räkning	1987/88 till	räkning 1988/89
	sitionen		ny beräkning 1988/89	lill ny beräkning 1989/90
Inkomster	374,9	385,8	+ 9,7	+ 5,7
Utgifter exi.
statsskuld-
ränlor	316,5	318,1	+ 6,0	+ 5,9
Statsskuld-
räntor	58,0	57,0	+ 0,4	+ 6,3
Saldo	0,4	10,7	-	-

2 Underliggande budgetutveckling

Den underiiggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas ätt det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningarna i de enskida fallen inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekiema exklu-derats så att statsbudgetens underiiggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

På utgiftssidan har följande effekter beaktats vid framräkning av det Prop, 1988/89: 150
underliggande budgetsaldot: Bilaga 1

—valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån

—rena budgetavlastningar, som t, ex, att kostnaderna för studielånen inte belastar statsbudgeten från och med år 1989.

—vidare atl vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare över anslag på statsbudgeten.

Som exempel på effekter som inte beaktas vid framräkning av den underliggande budgetutvecklingen kan nämnas dels att ränteutgifter för statsskulden periodiseras på olika sätt för olika låneinstmment, dels de särskilda insatser inom arbetsmarknads- och industripolitik som gjorts med hänsyn till sysselsättningsläget.

Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1987/88-1989/90.

Tabell 12 Underliggande budgetsaido för budgetåren 1987/88-1989/90

Miljarder kronor, löpande priser

_______________________ 1987/88 1988/89 1989/90

Underliggande

budgetsaido -10,0 0,7 4,6

Andel av BNP (%) -1,0% 0,1% 0,4%

3 Statens lånebehov och statsskulden

3,1 Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar av detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör.

Med det av RRV redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en del justeringar för att erhålla statens lånebehov och statsskuldens förändring. 1 det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relaterade till varandra.

Statens lånebehov

1. Det av RRV redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalky
len.

2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transak
tioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på

statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att in- 47

komster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betal- Prop. 1988/89: 150 ningar, dels genom alt vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten. Ett Bilaga 1 exempel på de sistnämnda är regeländringen den 1 juli 1987 beträffande statens förskottering av kommunernas kostnader för kommunalt bostadstillägg (KBT). Ändringen innebär bl.a. en engångseffeki i form av ett minskat lånebehov för staten i storleksordningen 3,6 miljarder kronor budgetåret 1987/88. Denna engångseffeki kommer dock inte till uttryck i ett minskat redovisat budgetunderskott.

3. Den tillfälliga engångsskatten på försäkringsbolag överfördes 1987 omedelbart till riksgäldskontoret för avskrivning mot statsskulden. Detta innebär att skatten inte påverkade budgetutfallet 1987 men däremot medförde den en minskning av statens lånebehov.

4. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig upplåning.

5. Genom en summering av posterna 1 — 4 erhålls statens lånebehov.

Statsskuldens förändring

Statsskuldens förändring påverkas dämtöver av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör.

6. Skulddispositioner utgörs t. ex. av uppköp av statsobligationer, utbe
talningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobliga
tionsvinster samt tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar stats
skuldens storlek.

7. Genom att skulddispositioner läggs till statens lånebehov erhålls
statsskuldens förändring.

Tabell 13 Statens länebehov (netto) och statsskuldens förändring budgetåren 1987/88-1989/90,

Miljarder kronor, löpande priser

		1987/88	1988/89	1989/90
1.	Budgetsaido	- 4,1	11,0	10,7
2.	Kassamässiga korrigeringar	4,5
3.	Tillfällig förmögenhetsskatt för försäkringsbolag m. fl.	8,4
4.	Riksgäldskontorets kreditgivning till
	vissa affärsverk m. m.	- 1,7	-2,3	-9,0
5.	Statens lånebehov	- 7,1	-8,7	-1,7
6.	Skulddispositioner	- 4,4	1,1
	— uppköp obligationer	(- 2,6)	(1,0)
	- övrigt	(- 1,8)	(0,1)
7.	Statsskuldens förändring	-11,5	-7,6	-1,7

3.2 Statsskuldpolitiken

Fömtsättningama för statsskuldpolitiken har under senare år förändrats.
Den huvudsakliga orsaken är att statens nettoupplåningsbehov i stort sett
upphört i samband med att statsbudgeten numera är i god balans. Denna 48

situation väntas med nuvarande bedömningar av utgifts- och inkomst- Prop. 1988/89: 150 utvecklingen inte förändras på något avgörande sätt under de närmaste Bilaga 1 åren. Även om statens nettoupplåningsbehov kommer att vara marginellt är bruttoupplåningsbehovel alltjämt stort och tidvis växande bl. a. beroende på att statsskuldens löptid förkortats under 1980-talet.

Under dessa förhållanden bör det ställas höga krav på att statsskulden förvaltas så kostnadseffektivt som möjligt inom ramen för den stramhet som erfordras av stabiliseringspolitiska skäl. Samtidigt innebär avsaknaden av ett större nettoupplåningsbehov att tillskottet av statspapper på penningmarknaden blir begränsat. Marknadens funktion som smidigt redskap för penning- och statsskuldpolitiken innebär dock att en viss marknadsvolym måste upprätthållas.

Ett viktigt inslag i statsskuldpolitiken har varit att stimulera hushållens sparande, både på kort och lång sikt, genom att erbjuda hushållen attraktiva sparinstmment. Mot bakgrund av dels den lånesituation som nu föreligger, dels vunna erfarenheter av instmmentens begränsade effekter på hushållens finansiella sparande måste ökad vikt läggas vid att statsupplåningen totalt sett sker i kostnadseffektiva former. Det förslag som nu läggs om att regeringen skall bestämma räntan på allemanssparandet och att räntesättningen görs mer flexibel än tidigare skall ses mot denna bakgrund.

I sin upplåningsverksamhet har riksgäldskontoret att tillgodose riksbankens behov av valutareserv och av statspapper för marknadsoperationer. Det kan innebära en upplåning utöver vad som krävs för att täcka statens betalningar varvid kassaöverskott uppkommer. Staten skall emellertid inte överupplåna på lång sikt. Detta får dock inte hindra att offentliggjorda upplåningsprogram fullföljs. Vid utarbetande av ny upplåningsplan skall hänsyn tas till uppkomna kassaöverskott.

Sammanfattningsvis är arbetet med att förvalta statsskulden inne i en konsolideringsfas med ökad prioritet för en låg total upplåningskostnad. För 1989 fömtses inga stora förändringar av upplåningens fördelning mellan olika upplåningsformer och marknader. 1 överensstämmelse med vad som anförts i prop. 1986/87:143, 1988/89:FiU4, rskr.30 bör riksdagen ta ställning till de anförda riktlinjema för statsskuldpolitiken och utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

4 Statliga garantier

4.1 Redovisning av statens garantiåtaganden

1 1989 års budgetproposition redovisades att statens garantiåtaganden per den 1 juli 1988 uppgick till ca 155,2 miljarder kr.

Regeringen har därefter lagt fram förslag till riksdagen som berör om
fattningen av statliga garantiåtaganden. Förslagen redovisas i tabell 14.
Statens samlade garantiåtagande kommer därmed att uppgå till ca 156,2
miljarderkr. den Ijuli 1989. 49

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1

Tabell 14 Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande som redovisades i prop, 1988/89:100 Bil, 1

Milj. kr.

Proposition

Garantins ändamål

Nuvarande garantiram

Föreslagen garantiram

Förändring

Tidpunkt

för

förändring

1988/89:89

1988/89:104

1988/89:100

SBAB

Stadshypotek

Varvsindustri

1000 17 500 18000

1500 21000 15000

+ 500 + 3 500 -3000

1989-07-01 1989-06-01 1989-07-01

5 Årsbokslut för Staten budgetåret 1987/88

Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat en förkortad version av den kommande rapporten Årsbokslut för staten budgetåret 1987/88. Detta årsbokslut omfattar de statliga myndigheterna inkl. affärsverken samt riksgäldskontoret och övriga myndigheter under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senare kategorin, ingår dock endast med grundfonden på 1 miljard kronor. I övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid sidan av den statliga redovisningen. Riksbankens eget kapital uppgick vid utgången av år 1987 till 26 miljarder kronor (inkl. gmndfonden).

5,1 Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i nämnda myndigheters bokslut, 1 dessa bokslut tas anläggningstillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Kravet på myndigheterna att redovisa materiella tillgångar är emellertid begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till övervägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och uppdragsmyndigheter) är skyldiga alt i sina balansräkningar ta upp sådana tillgångar. Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde som inte finns med i tillgångsredovisningen.

1 årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nu-kostnader. Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta värde. I beloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnad som värdet av vissa icke bokförda tillgångar.

För att få uppgift om värdet av oredovisade tillgångar och nukostnad för bokförda tillgångar har RRV sänt ut förfrågningar till ett stort antal myndigheter. Det därefter inkomna materialet har bearbetats och sammanställts i kolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl. a. har underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som används inom försvaret - flygplan, fordon och annan krigsmateriel — inte kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar, bibliotek m. m. ligger också utanför redovisningen. Den största tillkommande posten bland nukostnadema är värdet av det statliga vägnätet, som har beräknats och tagits in i balansräkningen.

Per den 30 juni 1988 var den bokförda nettoförmögenheten drygt - 382 Prop. 1988/89:150 miljarder kronor. Beräknad till nukostnad var statens nettoförmögenhet Bilaga 1 — 231 miljarder kronor. Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 15.

Tabell 15 Balansräkning för staten, miljarder kronor.

Bokförda värden Beräknad nukostnad'

1988-06-30 1987-06-30 1988-06-30 1987-06-30

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar

O Lager och förråd 13,0 13,2 16,1 17,0

O Skepp, maskiner och

30,2 84,0	28,5 73,7	57,9 198,5 58,0 330,5	55,6 196,2 58,7
127,2	115,4	57,9 198,5 58,0 330,5	327,5
39,4 10,7 150,8 24,6	27,5 10,6 161,1 28,5	39,4 6,9 150,8 24,6	27,5 7,1 161,1 28,5
225,5	227,7	221,7	224,2
352,7	343,1	552,2	■ 551,7
481,2 110,1	473,9 128,2	481,2 110,2	473,9 123,9
591,3	602,1	591,4	597,8
65,2 11,7	65,0 10,8	65,2 11,7	65,0 10,8
76,9	75,8	76,9	75,8
2,8	2,5	2,8	2,5
45,7 18,1	45,3 15,5	94,0 18,1	100,0 15,5
63,8	60,8	112,1	115,5
-398,1	-389,8	-239,9	-239,7
+ 9,0	-	0,2
+ 7,9	-9,5
+ 8,1	+ 1,2
-382,1	-398,1	-230,9	-239,9
352,7	343,1	552,2	551,7

inventarier O Byggnader och mark O Statliga vägar'

Fiitaitsiella tillgångar O Aktier m.m."* O Skattefordringar O Övriga fordringar' O Likvida tillgångar

Summa tillgångar

SKULDER OCH KAPITAL

Stalssktdden O Lån i Sverige O Lån utomlands

Övriga skulder

O Kortfristiga skulder O Långfristiga skulder

Donation.skapital

Verk.skapital

O Konsoliderande avsättningar i affärsverken m. m.

O Fonder m.m.

Statens nettoförmögenhet O Vid budgetårets börian O Förändringar under budgetåret:

— Verksamhetens netto-
förändring'

- Övriga kapital
förändringar

Vid budgetårets slut

Summa skulder och kapital

Ansvarsjörbittdelser

O Gjorda garantiut-

fastelser 124,9 134,7

O Övriga statliga skuld
förbindelser redovi
sade inom linjen hos
riksgäldskontoret 3,7 3,5

' Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskriv- Prop. 1988/89: 150
ningar grundade pä detta värde. Bilaea 1

" Värderingen av tillgångarna har gjorts enligt samma metoder som tidigare år. Revideringar av beloppen kan bli aktuella efter hand som nya principer kommer att tillämpas.

' Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna.i vägnätet under den senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats utfallet på anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts 10% av anslagen lill drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De på detta sätt beräknade investeringsbeloppen har omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkost-nadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar (avskrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna minskal med avskrivningar uppgår till 27,7 miljarder kronor. ■* Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden.

' Därav lånefordringar 118,7 miljarder kronor. Lånefordringarna har tagits upp lill sina nominella belopp. Fr. o. m. budgetåret 1985/86 finansieras och redovisas nya bostadslån av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB). Utestående bostadslån hos SBAB uppgår till drygt 24 miljarder kronor.

' 1 de bokförda värdena' enligt riksgäldskontorets redovisning, har skulder inom staien räknats bort. 1 nukostnadskolumnen har utlandslånen omvärderats enligt balansdagens valutakurser.

' Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle åleranskaffningen av anläggningstillgångar finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna var så utformade att avskrivningsmedlen skulle täcka även det ökande behov av kapital för återanskaffning som uppstod vid inflation. Om inga expansionsinvesteringar gjordes innebar detta i princip att det av staien tillskjutna kapitalets nominella värde förblev oförändrat, medan det successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna finansierades med driftmedel. De avsättningar som tidigare gjorts vid affärsverken kvarstår dock i redovisningen. Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det kapital som tillskjutits från staten förts till den i balansräkningen redovisade nettoförmögenheten under det atl kapilal som tillförts från verkens driftintäkter redovisats som en särskild post i balansräkningen. Uppskrivningar av statskapitalets värde har hänförts till nettoförmögenheten.

När tillgångarna och skulderna omvärderas lill nukostnad (av skulderna har enbart statsskulden omvärderats till balansdagens valutakurser) måste även kapitalposterna omvärderas. * Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande.

Milj. kr.
Statsbudgetens underskott —4117

Finansiella transaktioner avseende utlåning m. m. + 613

Investeringstransaktioner +3009

Statsbudgetens nettounderskott — 495

Inkomst från tillfällig förmögenhetsskatt för

livförsäkringsbolag m.n. +8434

Verksamhetens nettoiörändring +7939

5,2 Kommentarer till balansräkningen

5.2.1 Statens nettoförmögenhet

Enligt balansräkningen ökade statens bokförda nettoförmögenhet under budgetåret 1987/88 med drygt 16 miljarder kronor och uppgick vid budgetårets slut till drygt -382 miljarder kronor.

Diagram 1, Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet sedan 1972, miljarder Prop, 1988/89: 150
kronor. Bilaga 1

Miljarder kr + 50

Är 1972 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 Källa: Riksrevisionsverket

Den negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. En betydande del av statsbudgetmedlen har dock använts till investeringar som ej tillgångsredovisas. Så har t. ex. under den senaste 8-årsperioden 55 miljarder kronor gått till investeringar i försvarets kapitalobjekt och drygt 17 miljarder kronor investerats i vägar. Medel som anslagits till högre utbildning och forskning kan ses som en investering i immateriella tillgångar. Under tiden 1980/81-1987/88 har drygt 59 miljarder kronor gått till detta ändamål.

Det bokförda värdet av statens nettoförmögenhet kan följas bakåt i tiden eftersom det nuvarande redovisningssättet i detta avseende i stor utsträckning överensstämmer med det tidigare. Se diagram I. Av diagrammet framgår att nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970-talet för att därefter bli negativ och snabbt fallande fram till år 1986. Den fallande tendensen började då avta beroende på främst minskande budgetr underskott. Fr.o.m. år 1987 ökar nettoförmögenheten.

5.2.2 Utvecklingen av grupper av balansposter under åtta år

1 diagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i gmpper. Diagrammet visar hur dessa gmpper av balansposter har förändrats under de senaste åtta åren.

Diagram 2. Schematisk översikt över grupper av balansposter i balansräkningar för Prop. 1988/89: 150
budgetåren 1980/81 -1987/88, Bokförda värden, miljarder kronor. Bilaga 1

Indahing n ttaplarrt

■FUraliahipliar	AvlltlnlngM
Anlflgan, t>Rg	övr langtr Un
AfilJMO. tiBg. ■Iinansislia	SiainkuUan
Achumulatat undvtiholl	SiainkuUan

19eifl2 198383 1?B3&1 1WI05 inor.Oe 108CB7 1»7«e

Källa: Riksrevisionsverkel

5.2.3 Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och ackumulerade underskott

I statlig verksamhet finns det i en helt annan utsträckning än i privat verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa gmpper av balansposter. I tabell 16 visas en ungefarlig bedömning av hur statsskulden fördelar sig på rörelsekapital', anläggningstillgångar och ackumulerat underskott.

Beräkningen är baserad på antagandet att i myndighetemas balansräkningar postema Skulder för speciella ändamål och Övrigt under Verkskapital främst finansierar rörelsekapital samt att långfristiga skulder i övrigt, donationskapital och affärsverkens konsoliderande avsättningar främst finansierar anläggningstillgångar. Sjukförsäkringsfonden slutligen har bidragit till att täcka de ackumulerade underskotten.

Tabell 16 Andel av statsskulden	procent
	1980/81	81/82	82/83	83/84	84/85	85/86	86/87	87/88
Rörelsekapital Anläggningstillgångar Ackumulerat underskott	5 55 40	4 48 48	3 42 55	3 38 59	4 35 61	2 33 65	2 33 65	1 36 63

De finansiella och materiella anläggningstillgångar som bokförs av myndigheterna utnyttjas till övervägande del i verksamheter som ger en finan-

siell avkastning. Statsskulden motsvarades budgetåret 1980/81 till 55% av Prop, 1988/89: 150 sådana bokförda anläggningstillgångar. Över åren har statsskulden i alh Bilaga 1 större utsträckning tagits i anspråk för att täcka de ackumulerade underskotten och 1985/86 hade andelen anläggningstillgångar sjunkit till 33%. För 1987/88 ökade åter andelen anläggningstillgångar med 3 procentenheter rill 36%.

5,3 Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sektorn

Vid bedömningen av statens förmögenhet finns skäl att beakta att staten utgör endast en del av den offentliga sektom, till vilken bmkar räknas även kommunema och socialförsäkringssektorn.

Årsredovisningarna från kommunema och socialförsäkringssektorns olika områden avser kalenderår och är därför inte helt jämförbara med årsbokslutet för staten vilket avser det statliga budgetåret. De ger dock en viss uppfattning om utvecklingen.

Inom socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1987 AP-fondens egna kapital med drygt 16 miljarder kronor (därav löntagarfondema 2,9 miljarder kronor) till i det närmaste 309 miljarder kronor. Ca 27% av fondens tillgångar utgörs av lån till staten och ca 4% av lån till kommunerna. De erkända arbetslöshetskassomas egna kapital ökade med 0,2 miljarder kronor under 1987 och uppgick vid slutet av året till 2,3 miljarder kronor.

Under samma period ökade den kommunala sektoms egna kapital med 7,2 miljarder kronor till nära 185 miljarder kronor samtidigt som de långfristiga skulderna endast ökade med 0,6 miljarder kronor. Investeringar, verksamhetskostnader och transfereringar inom denna sektor har alltså — med bevarad hög likviditet — till övervägande del kunnat finansieras genom skatter, avgifter och statliga bidrag.

En väsentlig kapitaluppbyggnad sker således i andra delar av den offentliga sektorn genom skatte- och avgiftsuttag, medan staten till betydande del finansierar verksamheten genom upplåning. Detta återspeglas i den negativa statliga nettoförmögenheten.

Tabell 17 ger en översikt över statens, kommunemas, AP-fondens och de erkända arbetslöshetskassomas ställning vid utgången av resp. räkenskapsår.

Tabell 17 Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av år 1987

Miljarder kronor.

	Tillgångar	Skulder	Eget kapital
Staten	352,7	734,8	-382.1
Kommunerna	273,5	88,5	185,0
AP-fonden	310,5	1,5	309,0
De erkända arbets-
löshetskassorna	2,6	0,4	2,2

Källa: Allmänna pensionsfonden, arbetsmarknadsstyrelsen, riksrevisionsverket och

statistiska centralbyrån. 55

6 Finansfullmakten Prop. 1988/89:150

Bilaga 1 Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat regeringen att, om

arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt

beloppom2 500milj. kr. (prop. 1987/88:100 bil. 1, FiU 20, rskr. 122).

Finansfullmakten får användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 %. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektom. 1 dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 %. Regeringen har vidare bemyndigats att utnyttja fullmakten för ytterligare två ändamål, nämligen arbetsmarknadsutbildning och för arbetsmarknadspolitiska insatser med anledning av handelsblockaden mot Sydafrika och Namibia.

Regeringen har hittills inte utnyttjat fullmakten under budgetåret 1988/89. För budgetåret 1989/90 förordar jag att en fullmakt begärs intill ett sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr.

7 Försäkringar i statlig verksamhet

För närvarande råder — med vissa undantag — ett generellt förbud för statliga myndigheter att teckna försäkring för staten tillhörig egendom eller för att skydda staten eller i dess tjänst anställd personal mot ansvarighet. Dessa förhållanden regleras i Cirkuläret (1954:325) med föreskrifter rörande försäkring av staten tillhörig egendom, m. m. Det bakomliggande motivet till denna reglering är atl man ansett att staten kan stå risken för sin egendom genom s. k. självförsäkring.

Ett antal myndigheter — främst affärsverk och myndigheter med affärsmässiga inslag i sin verksamhet — har gjort framställan till regeringen om dispens från denna reglering. Det huvudsakliga skäl som affärsverken och myndighetema framför är att en förändrad konkurrenssituation och ändrade marknadsfömtsättriirigar här lett till aft nuvarande riskfinansierings-teknik inte upplevs som helt tillfredsställande.

Man kan också konstatera att utvecklingen på försäkringsområdet i
övrigt har varit genomgripande. Det förebyggande skyddet har satts i
förgmnden, komplexiteten i vållandebedömningar, skadevärdering och
skadereglering har ökat. Det finns här anledning att överväga hur de
erfarenheter som vunnits skall kunna överföras till affärsverken och myn
dighetema. Det finns vidare skäl ätt ifrågasätta om de bedömningar som
kom till uttryck i 1954 års cirkulär fortfarande är giltiga. Enligt min
bedömning finns det därför ett behov av att genomföra en översyn av
frågan om försäkring i statlig verksamhet. Jag avser att återkomma till
regeringen med ett förslag till uppdrag inom detta område. 56

Hemställan Prop. 1988/89: 150

Jag hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, atl regeringen °

dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgelregleringen som förordats i det föregående,

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1989/90,

4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret 1989/90,

5. godkänna beräkningen av förändringen i dispositioner av rörliga krediter för budgetåret 1989/90,

6. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, /jf/to för budgetåret 1989/90,

7. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1989/90,

8. till Räntor på statsskulden, m. m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 57000000000 kr.,

9. godkänna de allmänna riktlinjerna för statsskuldpolitiken som förordats i det föregående,

10. bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,

11. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1989/90, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500000000 kr.,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragandena har anfört om

12. statliga garantier,

13. årsbokslut för staien 1987/88,

14. utnyttjandet av finansfullmakten,

15. försäkringar i statlig verksamhet.

Innehåll: Prop, 1988/89:150

Reviderad finansplan ''a 1

1 Den ekonomiska politikens inriktning ................... .... I

2 Den internationella ekonomin ............................ 6

3 Den svenska ekonomin .................................... ... 7

3.1 Prognos för 1989 och utblick mot 1990 .......... ... 7

3.2 De närmaste åren ...................................... 11

3.3 Långtidsbudgeten ...................................... .. 12

4 Ekonomisk-politiska åtgärder................................ 13

4.1 Stabiliseringspolitiken ................................... 13

4.2 Åtgärder för tillväxt....................................... 16

4.3 Fördelningspolitiken .................................... 21

5 Budgetpolitiken................................................. 23

5.1 Den offentliga utgiftsutvecklingen och samhällsekonomin ,, , 23

5.2 Det reviderade budgetförslaget................... , , , 24

5.3 Kommunernas ekonomi ............................... 27

6 Den offentliga sektorns förnyelse ...................... .. 28

6.1 Bakgrund .................................................. 28

6.2 Den offentliga förvaltningen ........................ 31

6.3 Tre aktuella områden..................................... 33

Statsbudgeten och Särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1988/89 och 1989/90 . 39

1.1 Beräkningsförutsättningar ............................ 39

1.2 Statsbudgetens inkomsler och utgifter under budgetåret 1988/89 39

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1989/90 42

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåret 1988/89 och 1989/90 ... 45

2 Underiiggande budgetutveckling........................... 46

3 Statens lånebehov och statsskulden..................... 47

3.1 Statens lånebehov och statsskuldens förändring 47

3.2 Statsskuldpolitiken ..................................... 48

4 Statliga garantier ........................................... 49

4.1 Redovisning av statens garantiåtaganden ..... 49

5 Årsbokslut för staten budgetåret 1987/88 ........... .. 50

5.1 Balansräkning med noter................................. 50

5.2 Kommentarer till balansräkningen..................... .. 52

5.3 Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sektorn 55

6 Finansfullmakten............................................... .. 56

7 Försäkringar i statlig verksamhet ....................... .. 56

Hemställan ..................................................... .. 57

^{Reviderad nationalbudget}

Förord

Den reviderade nationalbudget, som härmed läggs fram, beskriver och analyserar den internationella och den svenska ekonomins utveckling t. o. m. 1993. Den reviderade nationalbudgeien innehåller i år dels en mer traditionell prognos för innevarande år och vissa beräkningar för nästa år, dels en medelfristig analys av den ekonomiska utvecklingen. Detta innebär att de bilagor som i fjol innehöll en reviderad nationalbudget och s.k. treårskalkyler nu har förts samman till en gemensam bilaga.

Nationalbudgeien bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. Underlag för bedömningen av den internationella utvecklingen har erhållits från bl. a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin t.o.m. 1988 baseras främst på material från statistiska centralbyrån och för 1989 på den prognos som konjunkturinstitutet publicerade den 29 mars 1989. Institutet presenterade även översiktliga modellkalkyler avseende utvecklingen under 1990. Bedömningen av utvecklingen under 1990 har dock i huvudsak gjorts inom finansdepartementet.

Utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv analyseras med hjälp av konjunkturinstitutets konjunkturmodell, KOSMOS. Med utgångspunkt från modellkalkyler för den svenska ekonomin under perioden 1990 — 1993, vilka gjorts inom finansdepartementet, diskuteras olika ekonomiskpolitiska problem: löneutvecklingen, den ekonomiska tillväxtens bestämningsfaktorer samt den offentliga sektorns utgiftsutveckling.

Det ekonomiska rådet och en grupp konjunkturexperter har hörts, men berörda personer bär inte något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgeien.

Ansvarig för den reviderade nationalbudgeien är statssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet har letts av finansrådet Svante Oberg, departementsrådet Karin Slåhlberg och departementsrådet Lars Heikensten. Kalkylerna avslutades den 19 april 1989.

Prop. 1988/89:150 Bil, 1,1

1 Sammanfattning Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 1.1 Utvecklingen 1989 och 1990

Den svenska ekonomin kännetecknades i fjol av en stark konjunktur och tendenser lill överhettning. På flera områden hämmades tillväxten av ett högt kapacitetsutnytljande och brist på arbetskraft. Tendenserna till överhettning har fortsatt de senaste månaderna — fortsatta ökningar kan konstateras för priser, sysselsättning och bytesbalansunderskott. I de föreliggande prognoserna har beaktats de åtgärder som nu föreslås för att dämpa överhettningen i ekonomin. Mot denna bakgrund bedöms BNP-tillväxten i år uppgå till drygt 1 1/2% och nästa år till 1 %.

Internationella förutsättningar

Världsekonomins utveckling 1988 var övervägande positiv. BNP-tillväxten i OECD-länderna uppgick till drygt 4% och i Västeuropa till 3,5%, vilket för Västeuropas del var den högsta tillväxten ett enskilt år sedan mitten av 1970-talet. Bedömningen av utvecklingen i år och nästa år ligger i linje med de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeien i januari. En gradvis dämpning av produktionstillväxten förutses under återstoden av 1989 och under 1990.

Inflationen i OECD-området bedöms öka till ca 4,5% per år de närmaste två åren, vilket är en högre ökningstakt än under 1988 och mer än vad som förutsågs i januari. Som en följd av att produktionsutvecklingen förväntas komma in i ett lugnare tempo, väntas arbetslösheten inte fortsätta atl sjunka. Till grund för beräkningarna ligger vidare antaganden om oförändrade valutakurser från mitten av april och ett råoljepris på 17 dollar per fat under prognosperioden, se tabell 1:1.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

	1987	1988	1989	1990
BNP i OECD, %	3,2	4,0	3,0	2,5
Konsumentpriser i OECD
(KPI årsgenomsnitt), %	3,3	3,8	4,5	4,5
Arbetslöshet i OECD, %	8,0	7,3	—	—
Råoljepris, dollar per fat	18,40	14,80	17,00	17,00
Dollarkurs i kr.	6,35	6,15	6,38	6,40

Källor: OECD och finansdepartementet.

Bedömningen av den internationella utvecklingen är behäftad med osäkerheter av främst två slag. Den ena osäkerheten sammanhänger med pris-och kostnadsutvecklingen. Tendenser till ett ökat inflationstryck har gjort sig gällande sedan början av 1988. Om dessa tendenser håller i sig kan det leda till ytterligare en ekonomisk-politisk åtstramning, med risk för en konjunkturnedgång i världsekonomin. Ett annat osäkerhetsmoment är de kvarstående externa obalanserna mellan de tre stora länderna Förenta staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Svårigheter i anslutning lill finansiering av dessa obalanser kan medföra störningar på de

finansiella marknaderna, vilket kan leda till en konjunkturavmattning i Prop, 1988/89: 150
världsekonomin. Bil, 1,1

Löner och priser

Timlönerna ökade med 7,2% i fjol, vilket innebär att ökningstakten var ca 3 procentenheter över den i våra viktigaste konkurrentländer. Medan ökningstakten i konkurrentländema under 1980-talet har gått ner från ca 10% till ca 4%, har den i Sverige minskat med endast ca 2 procentenheter. Även konsumentprisökningama ligger på en högre nivå än i omvärlden. Förra året ökade konsumentpriserna med ca 6%, vilket är ungefär 2 procentenheter mer än i våra viktigaste konkurrentländer. Det kan noteras att företagen under 1988 har höjt prisema mer på hemmamarknaden än på exportmarknaden.

Delar av arbetsmarknaden saknar ännu avtal för 1989 och 1990. Prog-nosema för den svenska ekonomins utveckling baseras därför, liksom i den preliminära nationalbudgeien i januari, på en beräkningsteknisk framskrivning av löneökningarna med 7% i år. Konsumentprisema beräknas öka med ca 7%, varvid hänsyn tagits till de åtgärder som nu föreslås. För 1990 baseras prognoserna på ett antagande att timlönerna stiger med 4%, vilket motsvarar löneutvecklingen i omvärlden de senaste åren. Konsumentpriserna beräknas öka med 4% under loppet av nästa år och med 6 % mellan årsgenomsnitten 1989 och 1990.

Försörjningsbalans

BNP-tillväxten uppgick i fjol till drygt 2%, enligt de första beräkningarna från nationalräkenskaperna, se tabell 1:2. Därmed blev 1988 det sjätte året i följd med en relativt god ekonomisk utveckling, se diagram 1:1. Mot bakgmnd av bl. a. de åtgärder som nu föreslås beräknas tillväxten dämpas i år och nästa år till drygt 1 1/2% resp. 1 %.

Tabell 1:2 Försörjningsbalans

	Miljarder kr.,	Procentuell vo		lymförändring
	löpande priser
	löpande priser
	1988	1987	1988	1989	1990
BNP	1093,8	2,4	2,1	1,6	1,0
Import	335,6	6,3	5,5	5,2	3,1
Tillgång	1429,4	3,4	2,9	2,5	1,6
Privat konsumtion	569,7	3,8	2,2	0,8	0,5
Otfentlig konsumtion	294,0	1,3	1,4	1,6	1,5
Stat	78,6	-0,6	0,5	1,7	1,5
Kommuner	215,4	2,1	1,8	1,5	1,5
Bruttoinvesteringar Lagerinvesleringar	214,4	6,2	5,3	4,0	0,0
Bruttoinvesteringar Lagerinvesleringar	-2,6	0,1	0,3	0,4	0,2
Export	353,9	2,5	2,9	3,8	3,5
Användning	1429,4	3,4	2,9	2,5	1,6
Inhemsk efterfrågan	1075,5	3,7	2,9	2,1	0,8

' Förändring anges i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Den privata konsumtionen har under 1980-talet ökat mer än den disponibla inkomsten. Sedan 1986 är hushållens sparkvot negativ. 1 Qol skedde emellertid en viss uppbromsning i den privata konsumtionens ökningstakt och sparkvoten slutade all sjunka. Den privata konsumtionen ökade förra året med drygt 2%. Efter avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985 har hushållen anpassat sig till de ökade lånemöjligheterna och kraftigt ökat inköpen av varaktiga varor. Under 1988 skedde dock en viss dämpning av expansionen, framför allt avseende inköpen av nya bilar.

De åtgärder som nu föreslås kan förutsättas leda till en fortsatt dämpning av den privata konsumtionens ökning och en uppgång i hushållssparandet. Även hushållens ökande skuldbörda bör bidra lill en lägre ökning av den privata konsumtionen. Den bedömning som nu görs innebär att den privata konsumtionen beräknas öka med knappt 1 % i år och med 1/2% nästa år.

Den offentUga konsumtionen har under 1980-talet haft en markant lägre ökningstakt än under 1970-talet. Den statliga konsumtionen ligger nu på ungefär samma nivå som 1982.1 år och nästa år beräknas dock den statliga konsumtionen öka något mer än under de senaste åren, trots en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Detta beror på att försvarets inköp fömtses öka relativt starkt. Den kommunala konsumtionen ökade något mindre 1988 än året dessförinnan. Detta sammanhängde sannolikt med att sysselsättningen hölls tillbaka på gmnd av brist på arbetskraft. I år och nästa år väntas den kommunala konsumtionen fortsätta att öka med 1,5% per år.

Bruttoinvesteringarna fortsatte i fjol att öka kraftigt. Sedan 1983 har bruttoinvesteringarna ökat med 5-6% per år med undantag för 1986.

Den goda lönsamheten och det höga kapacitetsutnyttjandet ligger bakom den relativt starka investeringsökningen. Även i år väntas dessa faktorer medföra att investeringarna fortsätter att öka relativt kraftigt. De åtgärder som nu föreslås beräknas dock få en viss dämpande effekt. Detta gäller särskilt byggnadsinvesteringarna. Nästa år beräknas de totala investeringarna ligga kvar på samma nivå som i år.

Industriinvesteringama ökade mindre i fjol än vad investeringsenkäten i oktober tydde på. Enligt investeringsenkäten i febmari har i stället de investeringsprojekt inom främst transportmedels- och jäm- och stålvam-industrin som inte kunde genomföras i fjol flyttats fram till i år. Bostads-investeringarnas ökningstakt dämpades inte så mycket i Qol som fömtsågs i den preliminära nationalbudgeien. Detta sammanhängde med att om-byggnadsinvesteringama inte sjönk så mycket som väntat, trots de ramar som införts för ombyggnadslån. De kommunala myndighetemas investeringar ökade relativt kraftigt i fjol, vilket till stor del sammanhänger med behovet av följdinvesleringar till de ökade bosiadsinvesteringama.

Den privata konsumtionen gav 1986 och 1987 stora bidrag till efterfråge-tillväxten, se tabell 1:3.1 fjol avtog dock bidraget från den privata konsumtionen, en utveckling som förväntas fortsätta i år och nästa år. Bruttoinvesteringarna har de senaste åren, med undantag för 1986, gett ett bidrag till efterfrågetillväxlen med ca 1 procentenhet. Även i år väntas investeringarna ge ett ungefar lika stort bidrag. Nettoexporten däremot har de senaste åren gett ett negativt bidrag till efterfrågetillväxlen. Som en följd av de åtgärder som nu föreslås väntas nettoexportens bidrag bli positivt nästa år.

Prop. 1988/89: Bil. 1.1

150

Konsumtion

Privat Statlig Kommunal

Kapitalbildning

Brulloinvesteringar

Lagerinvesleringar

Netloexport

Summa BNP

2,0	2,7	2,3	1,5	0,9	0.7
1,4	2,3	1,9	1,1	0,4	0,3
0,0	0,2	-0,1	0,0	0,1	0,1
0,6	0,2	0,4	0,4	0,3	0,3
0,1	-1,6	0,1	0,6	0,7	0,3
1,1	-0,1	1,2	1,0	0,8	0,0
0,6	-0,9	0,1	0,3	0,4	0,2
1,7	-0,6	-1,2	-0,8	-0,5	0,1

1,6 1,0

2,1 1,1 2,4 2,1

Tabell 1:4 Bytesbalans Prop. 1988/89: 150

Miljarder kr., löpande priser Bil, 1,1

1986

1987

1988

1989

1990

Export av varor Import av varor Korrigeringspost Handelsbalans

Tjänstebalans

Transfereringsbalans

Bytesbalans

265,1

232,6

-1,7

30,8

-4,4

-25,9

0,6

281,4

257,4

-1,5

22,5

-3,8

-25,4

-6,7

304,8

279,7

-1,0

24,1

-10,3 -29,1 -15,3

338,3

307,4

-1,0

29,9

-11,3 -35,6 -17,0

363,3

326,1

-1,0

36,2

-12,3 -40,9 -17,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Försämringen av tjänste- och transfereringsbalansen beror i huvudsak på en försämring av ijänslebalansen, men även på en ökning av företagens ränteutgifter i samband med finansiering av direktinvesteringar utomlands.

Marknadstillväxten för den svenska exportindustrin var mycket kraftig i fjol, över 8%. Även i år väntas marknadstillväxten vara fortsatt stark, till följd av den kraftiga investeringskonjunkturen utomlands. Kapacitetsrestriktioner medförde dock att de svenska exportföretagen i fjol inte kunde utnyttja hela marknadstillväxten. Även i år väntas kapacitetsbrist medföra andelsföriuster för exportindustrin. I den senaste konjunkturbarometern rapporterade knappt hälften av företagen bristande efterfrågan som det främsta hindret för ökad produktion, vilket är den lägsta siffran på 14 år. Exporten ökade trots kapacitetsbristen volymmässigt med 3% i fjol och väntas i år öka med närmare 4%. Samtidigt har relativpriset för svensk export stigit kraftigt under de senaste åren och beräknas fortsätta alt stiga även i år. Sammantaget uppgick den svenska exportindustrins förluster av marknadsandelar till 4% i fjol och beräknas i år bli 2%. Även nästa år beräknas svensk exportindustri få vidkännas andelsförluster.

Importen bedöms fortsätta att öka snabbare än exporten i år. Nästa år beräknas de efterfrågedämpande åtgärder som nu föreslås leda till en dämpning av ökningstakten. Importen skulle därmed för första gången sedan 1984 volymmässigt öka mindre än exporten. Till följd av de åtgärder som nu föreslås och att bytesförhållandet förbättras beräknas handelsbalansens överskott öka kraftigt i år, med ca 6 miljarder kr. Nästa år väntas handelsbalansen fortsätta att förbättras med ytteriigare ca 6 miljarder kr. Tjänste- och transfereringsbalansen väntas fortsätta att försämras i år och nästa år, till följd av ökade turistutgifter och ökade räntebetalningar på utlandsskulden.

Sammantaget beräknas underskottet i bytesbalansen öka med knappt 2 miljarder kr. i år och nästa år ligga kvar på ungefär samma nivå som i år. Som andel av BNP ligger underskottet i bytesbalansen därmed klart under de nivåer som gällde i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, se diagram 1:2.

Företagens finansiella sparande försämrades relativt kraftigt i fjol, Prop, 1988/89:150 främst på grund av ökade investeringar. Också i år väntas förelagens Bil. 1.1 sparande försämras, lill följd av de relativt kraftiga invesleringsökningar som förutses.

Sammantaget har försämringen av den privata sektorns finansiella sparande under senare år varit större än förbättringen av den offentliga sektorns, vilket kommer till uttryck i ett ökat bytesbalansunderskott. De nu föreslagna åtgärderna beräknas dock medföra ett oförändrat bytesbalansunderskott nästa år.

Sysselsättning

Sysselsättningen ökade mycket starkt i fjol. Antalet sysselsatta ökade med 62000, vilket är den största uppgången sedan 1979. Det finns för närvarande få tecken på att efterfrågan på arbetskraft skulle mattas av. Inflödet av lediga platser har visserligen minskat något de allra senaste månaderna, men det ligger fortfarande på en mycket hög nivå. Länsarbetsnämndernas bedömningar i februari av utvecklingen under 1989 var också över lag positiva. I konjunkturinstitutets konjunkturbarometer i mars uppgav ca 60% av industriföretagen brist på yrkesarbetare och över 30% av företagen angav brist även på icke yrkesutbildad arbetskraft.

De åtgärder som nu föreslås väntas leda till en viss dämpning av överhettningen på arbetsmarknaden. Sysselsättningen väntas trots detta fortsätta att öka med ca 45000 personer. Arbetslösheten skulle därmed sjunka något från den låga nivå som gällde i fjol. Merparten av sysselsättningsökningen bedöms ske inom den privata tjänstesektorn. Nästa år väntas sysselsätlningstillväxten dämpas ytterligare.

1.2 Utvecklingen de första åren på 1990-talet

1 den reviderade nationalbudgeien görs, förutom en mer traditionell prognos för den ekonomiska utvecklingen innevarande år och vissa beräkningar för nästa år, också analyser av den ekonomiska utvecklingen i början av 1990-talet. En utgångspunkt för de senare är en modellkalkyl för den svenska ekonomin 1990— 1993. Modellkalkylen skall ses som en av flera tänkbara utvecklingsvägar för svensk ekonomi. Den baseras på ett antal samband skattade på historiska data och analysen sker inom en konsistent ram. Därefter diskuteras några olika ekonomisk-politiska problem bl.a. utifrån känslighetsanalyser avseende löneutvecklingstakt. Särskilda avsnitt ägnas åt arbetskraftsutbud och produktivitet samt åt den offentliga sektorns utgifter. Avsikten med de medelfristiga bedömningarna och analyserna är att ge ett fördjupat underlag för stabiliseringspolitiken, inte att ta upp frågor rörande l.ex. resursanvändningen i olika sektorer. Sådana frågor behandlas i stället i långtidsutredningarna, som publiceras vart tredje år.

Modellkalkyl för 1990-1993 Prop. 1988/89:150

Beräkningarna av den ekonomiska utvecklingen för 1990-1993 har gjorts ' ' ' inom ramen för en konjunkturmodell, KOSMOS, som utvecklats av konjunkturinstitutel. Modellen innehåller ekonometriskt skattade samband för privat konsumtion, export och import, arbetskraftsefterfrågan och lönebildning. Dessutom görs exogena bedömningar.

Till grund för bedömningarna ligger en BNP-tillväxt i OECD-området på omkring 2,5% per år 1990-1993. Derta antagande bygger på en förväntad försiktig finanspolitik i kombination med en viss dämpning av den privata efterfrågetillväxlen. Det är inte meningsfullt atl utarbeta konjunkturprognoser i traditionell mening för den internationella utvecklingen för en så lång tidsperiod som 5 år. Modellkalkylen baseras därför på ett mer schablonmässigt förlopp med en begränsad försvagning 1990 och 1991 följt av en viss uppgång lill 1993.

Pris- och lönebildningen följer historiska beteendesamband. Bakom de lönefunktioner som använts ligger antaganden om den konkurrensutsatta sektorn som löneledande för övriga sektorer och att lönernas andel av förädlingsvärdet inom denna sektor är en funktion av arbetslösheten. Det finns dock indikationer på att förhållandet mellan löneökningstakt och arbetslöshet ändrats under 1980-talets senare år. Timlönen har de senaste åren ökat med omkring 7%, trots relativt god BNP-tillväxt och en arbetslöshetsnivå under 2%. Vid beräkningen av timlönerna i modellkalkylen har hänsyn tagits till denna utveckling med lägre timlöneökningar vid en given arbetslöshetsnivå. På kort sikt påverkar även inflationen och inkomstskatteförändringar löneökningstakten. Det höga kapacitetsutnyttjandet och den låga arbetslösheten i ekonomin leder till att löneökningarna beräknas bli 7% 1990. Därefter sker en dämpning av löneökningstakten till omkring 5% 1992 och 1993, som en följd av den inhemska konjunktur-avmattningen och en successivt stigande arbetslöshet. De avtagande löneökningarna beräknas medföra all även prisökningarna avtar.

BNP-tillväxten beräknas i modellkalkylen bli 1,3% per år i genomsnitt 1990-1993, se tabell 1:6. En avmartning fömtses 1990-1991, främst till följd av en försvagning av den inhemska efterfrågan. Därefter förväntas en uppgång 1992 och 1993. Den måttliga internationella konjunklumppgång som förutses mot slutet av perioden väntas tillsammans med lägre inhemsk inflation och förbättrad konkurrenskraft leda till en ökad export. Arbetslösheten är ändå vid slutet av perioden väsentligt högre än idag.

Investeringarna beräknas öka relativt svagt under perioden 1990—1993,
framför allt lill följd av den, särskilt under de närmaste åren, försämrade
lönsamheten. Den privata konsumtionen beräknas även den öka relativt
måttligt, med i genomsnitt 1,6% per år under perioden, till följd av en viss
ökning av hushållssparandet. Under hela perioden beräknas Sverige förlo
ra marknadsandelar på såväl hemma- som exportmarknaden. Beträffande
exporten av bearbetade varor beräknas andelsförlusterna uppgå till 1,4%
1990 och 1% per år 1991-1993. Handelsbalansen beräknas trots detta
förbättras under perioden, främst till följd av det förbättrade bytesförhål
landet. Underskottet i bytesbalansen väntas dock fortsätta att öka under „
perioden.

Tabell 1:6 Försörjningsbalans och vissa	nyckeltal			Prop. 1988/89:150
Procentuell förändring i genomsnitt per år 1989— 1993				Bil. 1.1
	Endogena	4%	7%
	löner	timlön	timlön
BNP	1,3	1,8	1,0
Import	4,0	4,4	3,9
Tillgång	2,1	2,5	1,8
Privat konsumtion	1,6	1,6	1,5
Otfentlig konsumtion	1,1	1,1	1,1
Bruttoinvesteringar	1,3	2,5	0,8
Lagerinvesteringar'	0,0	0,0	0,1
Export	3,8	4,6	3,2
Användning	2,1	2,5	1,8
Inhemsk efterfrågan	1,4	1,7	1,3
KPI, årsgenomsnitt	4,5	3,5	5,4
Arbetslöshet, nivå %	2,0	1,7	2,2
Handelsbalans, miljarder kr. 1993	38,5	44,0	33,0
Bytesbalans, miljarder kr. 1993	-26,1	-17,8	-31,7
Brutlosparande, %-andel av BNP 1993	18,7	19,9	18,3

' Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartementet

Trots den relativt måttliga konsumtionsökningen fortsätter BNP-tillväxten att vara konsumtionsledd. En förändring sker dock över tiden så att efterfrågetillväxlen i ökad utsträckning härrör från kapitalbildning.

Modellkalkylen visar således bl. a. på negativa effekter för den ekonomiska utvecklingen av fortsatt höga löneökningar. Först efler några år — när den förhållandevis snabba inflationsutvecklingen har medfört ett efter-frågeboilfall och en högre arbetslöshet — anpassar sig löner och priser till omvärlden. Ell betydande produktionsbortfall har då redan skett samtidigt som en högre arbetslöshetsnivå har etablerats.

Liknande slutsats har dragits på basis av bedömningar och konsekvensberäkningar i tidigare långtidsutredningar och s.k. treårskalkyler. Mot denna bakgmnd analyseras två frågor; dels varför den ekonomiska utvecklingen hittills varit så gynnsam trots höga pris- och kostnadsökningar, dels om svensk ekonomi även framöver kan klara höga pris- och kostnadsökningar och ändå upprätthålla tillväxten och sysselsättningen.

på. Detta har gynnat svensk export. Sammantaget har dessa faktorer verkat för en bättre bytesbalansutveckling. Denna har emellertid inte inträffat eftersom den inhemska efterfrågan, och då framför allt den privata konsumtionen, ökat mycket kraftigt sedan 1984. DeUa har å andra sidan medfört att tillväxten och sysselsättningen blivit väsentligt högre än i tidigare gjorda bedömningar baserade på höga pris- och löneökningar.

Den internationella utvecklingen torde inte komma att gynna Sverige på samma sätt som under senare år. Till detta kommer att en betydande del av det kostnadsförsprång svenskt näringsliv fick i början av 1980-talel nu har förlorats.

Enligt ett scenario för den svenska ekonomins utveckling, där lönerna fortsätter att öka snabbare än i omväriden (med 7% per år jämfört med 4% i omväriden) kommer den svenska ekonomin alt stagnera inom några år. Samtidigt ökar arbetslösheten till 2,6 % 1993. Denna utveckling orsakas främst av ett fall i marknadsandelar för svenskt näringsliv, men också av att en fallande lönsamhet medför att investeringsverksamheten avtar. Bytesbalansen försämras till följd av marknadsandelsföriuster på hemma-och exportmarknaderna. Försämringen i bytesbalansen begränsas emellertid av att investeringarna stagnerar.

Om löneökningstakten i Sverige i stället kommer ned i nivå med omväridens visar modellkalkylen på en fortsatt relativt god ekonomisk utveckling, med en genomsnittlig BNP-tillväxt på knappt 2% per år och en fortsatt låg arbetslöshet. Även i detta alternativ är bytesbalansens saldo negativt, men det sker en förbättring av bmttosparandet i ekonomin. Kapitalbildningen beräknas öka, vilket lägger en grund för en fortsatt välståndsutveckling, se diagram 1:3.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Produktivitet och arbetskraftsutbud

Efter de stora devalveringarna i början av 1980-talet har den ekonomiska tillväxten varit högre än under andra hälften av 1970-talet. Den högre tillväxten har kunnat realiseras genom att del totala antalet arbetade timmar har ökat snabbt. Däremot har produktiviteten fortsatt att öka långsamt.

Den långsamma produktivitetsökningen i näringslivet sedan mitten av 1970-talet är ett problem som Sverige delar med flertalet länder i den industrialiserade världen. Olika förklaringar till denna utveckling har förts fram. Några går ut på att fömtsättningarna för en snabb produktivitetsutveckling var särskilt gynnsamma under 1950- och 1960-talen och att senare års ökningslakter därmed är att betrakta som mer normala.

Enligt andra förklaringar har industriländemas ekonomier fungerat sämre under senare år. Effekterna av detta blev enligt ytterligare en förklaring märkbara först i samband med de kraftiga prisökningama på olja och råvaror vid mitten av 1970-talet. Då föll också kapacitetsutnyttjandet i industriländerna, vilket i sig tenderar alt medföra en långsammare produktivitetstillväxt.

Produktivitetstillväxten varierar mellan de två alternativen med olika löneökningar. När priser och löner ökar långsammare finns det fömtsättningar för en snabbare investeringsökningstakt, som i sin tur kan förväntas bidra till en högre produktivitetstillväxt. Även i detta mer gynnsamma alternativ bedöms dock produktivitetsökningstakten inte bli högre än under de senaste 10—15 åren.

Antalet arbetade timmar beräknas i modellkalkylen öka med ca 0,6% per år under perioden 1990—1993. Detta sammanhänger främst med befolkningsförändringar; den del av befolkningen som är i arbetsför ålder ökar. Även antalet arbetade timmar per sysselsatt kan förväntas öka till följd av den planerade skattereformen, men i motsatt riktning verkar den förlängda föräldraförsäkringen och ett införande av en sjätte semestervecka.

Också antalet arbetade timmar skiljeir sig åt mellan de olika altemativen. Med lägre pris- och löneökningar följer en högre sysselsättning. En högre sysselsättning beräknas även medföra ett ökat arbetskraftsutbud. Detta innebär att skillnaden i arbetslöshet mellan alternativen inte är så stor som skillnaden i sysselsättning.

Under senare år har den genomsnittliga arbetslösheten varit låg. Det är inte troligt att arbetslösheten ens vid en fortsatt god ekonomisk utveckling kan minska i någon större utsträckning. För att åstadkomma en snabbare ekonomisk tillväxt än beräknat i alternativet med fyra procents löneökningar krävs därför antingen en högre produktivitetstillväxt eller ett ökat arbetskraftsutbud.

Samtidigt kan en snabb produktivitetstillväxt och ett ökat arbetskrafts-utbud vara en fömtsättning för att alternativet med 4% löneökningar skall kunna realiseras. Endast om produkt viteten och arbetskraften växer är det möjligt att undvika kapacitetsbrisit och flaskhalsar, som annars kan medföra en högre pris- och löneökningstakt.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Offentliga utgifter

Också de offentliga utgiftemas tillväxt utgör ett problem i elt medelfristigt perspektiv. De ökade kraftigt under hela 1970-talet och de första åren på 1980-talet. Ökningen av de offentliga utgifterna under 1970-talet bestod till stor del av transfereringar till hushållen och då framför allt pensionsutbetalningar. De offentliga utgifterna har som andel av BNP sjunkit från 67,4% 1982 rill 61,5% 1988.

Under perioden 1990-1993 beräknas de offentliga utgifterna som andel av BNP stiga, även om utgifternas ökning begränsas till vad som följer av redan gjorda åtaganden och en antagen uppräkning av sådana bidrag som normall brukar bli föremål för uppräkning, se diagram 1:4. Detta är delvis en följd av förändringar i eller tillämpning av existerande regelsystem för t. ex. föräldra- och arbetsskadeförsäkringarna. Till derta kommer att den offentliga konsumtionen ökar som andel av BNP.

De offentliga utgifterna ökar som andel av BNP även om löneökningstakten antages komma ner i nivå med omväridens. Skulle löneökningarna fortsätta på dagens höga nivå ökar de offentliga utgifternas BNP-andel ytteriigare, som en följd av den sämre tillväxt och ökande arbetslöshet som då kan förväntas.

Sträcks perspektivet ut ytterligare till i början av 2000-talet kan utgiftsutvecklingen bli dramatisk. Detta sammanhänger i viss utsträckning med befolkningsutvecklingen, exempelvis kommer antalet pensionärer i förhållande till de yrkesverksamma att vara högre efter år 2010. Viktigare är emellertid i detta långa tidsperspektiv den offentliga konsumtionen. Till

Prop. 1988/89: Bil. 1.1

2 Den internationella utvecklingen

2.1 Allmän översikt

Den ekonomiska aktiviteten i världsekonomin expanderade kraftigt under 1988. BNP-lillväxlen i industriländerna uppgick till 4%, vilket är den högsta nivån sedan 1984. Efter sex år av expansion är nu kapacitetsutnyttjandet högre i de flesta industriländer än det var vid konjunkturtoppar under 1970-talet. Världshandelsvolymen ökade med omkring 9% 1988.

Den höga efterfrågan i kombination med bättre lönsamhet har bidragit till kraftigt ökade investeringar i flertalet länder. Den kraftiga produklivitetstillväxlen mellan 1987 och 1988 medförde att inflationen, trots del höga efterfrågeläget och kapacitelsulnyltjandet, ökade endast måttligt. Inflationstakten tenderade dock atl öka mot slutet av 1988 och denna trend har bestått under inledningen av 1989.

Vad gäller de externa obalanserna för de största industriländerna har Förenta staternas underskott minskal från motsvarande 3,4% av BNP 1987 till 2,5% 1988. Det japanska överskottet har också minskat, från motsvarande 3,6% av BNP till 2,8%, medan Förbundsrepubliken Tysklands överskott legat oförändrat kvar på motsvarande 4,0% av BNP. Dock har Förbundsrepublikens överskoll gentemot Förenta staterna minskat med ca 40%. Storbritannien har nu det största bytesbalansunderskottet bland de större industriländerna, motsvarande 3% av BNP.

Finanspolitiken, som i flertalet industriländer under flera år varit inriktad på budgetkonsolidering, hade en i stort neutral effekt på efterfrågan i

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

	Andel av	1988	1989	1990
	OECD-
	områdets
	totala
	BNP i %'
Förenta staterna	45,5	3,9	2 3/4	2 1/4
Japan	15,3	5,7	4 1/2	4
Förbundsrepubliken Tyskland	7,2	3,4	2 1/2	2 1/2
Frankrike	5,9	3,2	2 3/4	2 1/2
Storbritannien	5,2	3,7	2 3/4	2
Italien	4,1	3,7	3 1/2	3
Canada	4,0	4,5	3 1/2	3
Danmark	0,7	-0,3	3/4	1 1/2
Finland	0,6	4,6	3	2 1/2
Norge	0,7	1,5	3	2 1/2
Sverige	1,2	2,1	1,6	1,0
Belgien	0,9	4,1	3	2 3/4
Nederländerna	1,4	2,7	3	3
Schweiz	1,1	3,0	2 1/2	2
Österrike	0,8	4,2	2 3/4	2 1/4
OECD-Europa	33,1	3,5	2 3/4	2 1/2
OECD-totalt	100,0	4,0	3	2 1/2

Tabell 2:2 Konsumentprisernas	1 utveckling i vissa OECD-länder			Prop, 1988/89:150
Årlig procentuell förändring i 1	konsumentprisindex			_ Bil, 1,1
	1988	1989	1990
Förenta staterna	4,1	4 1/2	4 1/2	1
Japan	0,5	2	2
Förbundsrepubliken Tyskland	1,2	2 1/4	2 1/4
Frankrike	2,7	3	3
Storbritannien	4,9	6 1/2	5 1/2
Italien	5,0	5 1/2	4 1/2
Canada	4,0	4 1/4	4 1/4
Danmark	4,6	4	3 1/2
Finland	5,1	5	4 1/2
Norge	6,7	4 1/2	4
Sverige	5,8	7,2	6.0
Belgien	1,1	2	2
Nederländerna	0,7	2	2
Schweiz	1,8	2 3/4	3
Österrike	2,0	2 1/2	2 1/2
OECD-Europa	4,9	5	4 1/2
OECD-totalt	3,8	4 1/2	4 1/2

Källor: OECD och finansdepartementet

de större industriländerna under 1988, Efter börsfallet i oktober 1987 fördes en likviditelsstödjande penningpolitik, som resulterade i en markant ökning av penningmängden och låga räntor. Penningpolitiken började dock stramas ål under våren 1988 och p,g. a. rädslan för högre inflation ägde en ganska påtaglig åtstramning rum under andra halvåret. I början av 1989 har räntorna stigit ytterligare och ligger nu över den nivå de låg på innan börsfallet.

Hållbarheten i den nuvarande fasen av ekonomisk expansion beror i stor utsträckning på om och hur tendenserna till högre inflation kan stävjas. Tidigare konjunkturnedgångar har i allmänhet orsakats av kraftiga penningpolitiska åtstramningar i syfte att få ned inflationen. Atl åtstramningarna blivit så kraftiga hänger främst samman med att myndigheterna dröjt alltför länge med åtgärder då inflationen krupit uppåt.

Hög produktivitetstillväxt främst orsakad av ett högre kapacitetsutnyttjande bidrog till att inflationen förblev relativt måttlig under 1988. Prisutvecklingen för råvaror totalt sett hade också en modererande effekt på inflationen liksom måttliga löneökningar. Löneökningar släpar dock normalt efter vid en expansionsfas och vid höjd inflationstakt. Det är därför rimligt att anta att löneökningarna framöver kommer att bli högre. Samtidigt är utrymmet för produktivitetsökningar genom ytteriigare ökning av kapacitetsutnyttjandet mycket begränsat. Kostnads- och inflationstrycket kan därför väntas öka.

Del är svårt att avgöra om den penningpolitiska åtstramning som har ägt rum under det senaste året räcker för att dämpa inflationen och inflationsförväntningarna eller om kraftigare åtgärder kommer att krävas.

Den penningpolitiska åtstramning som ägt mm under det senaste året bedöms leda till en dämpning av efterfrågetillväxlen 1989 och 1990. Den kraftiga ökningen av den privata konsumtionen som ägt mm bl.a. som

Tabell 2;3 Arbetslöshet i några OECD-länder

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner

	1986	1987	1988
Förenta staterna	7,0	6,2	5,5
Japan	2,8	2,8	2,5
Förbundsrepubliken Tyskland	8,0	7,9	7,9
Frankrike	10,4	10,5	10,2
Storbritannien	11,7	10,3	8,4
Danmark	7,8	7,8	8,6
Finland	5,2	5,1	4,5
Norge	2,0	2,0	3,2
Sverige	2,2	1,9	1,6
OECD-Europa	10,9	11,0	10,8
OECD-totalt	8,2	8,0	7,3

Prop. 1988/89:150 Bil. 1,1

Källor: OECD och finansdepartementet

följd av avregleringen av kreditmarknaderna väntas mattas av då hushållen anpassat sig till avregleringama och ökat sina skulder. Finanspolitiken bedöms också under 1989 och 1990 få en i stort sett neutral effekt på den ekonomiska aktiviteten i OECD-länderna.

Samtidigt finns flera faktorer som talar för en fortsatt god tillväxt. Inkomst- och förelagsbeskattning har sänkts i flera OECD-länder, lönsamheten i industrin är hög, restriktionerna på kapitalrörelser mellan länder har avskaffats eller reducerats och i flera länder har regeringarna på olika sätt försökt öka marknadernas flexibilitet. Under dessa förhållanden bör investeringarna fortsätta att utvecklas relativt starkt.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten i OECD-länderna uppgå till 3% 1989 och till 2 1/2% 1990. Inflationen väntas som konsekvens av ett fortsatt förhållandevis högt efterfrågetryck och något högre löneökningar öka lill omkring 4 1/2% 1989 och ligga kvar på den nivån 1990. Sysselsättningen förutses fortsätta att öka, men trots detta kan arbetslösheten väntas förbli ungefär oförändrad. Minskningen av de tre största industriländernas externa obalanser tycks ha stannat av under de senaste månaderna. Mycket talar för att effekten av de växelkursförändringar som ägde rum mellan 1985 och 1987, då dollarn deprecrierades kraftigt mol yenen och D-marken, i stor utsträckning ebbat ut. Det mesta pekar därför mot att obalanserna kommer att förbli i nuvarande storleksordning under de närmaste två åren.

Tabell 2:4 Bytesbalanssaldo i några OECD-länder

Miljarder dollar

	1988	1989	1990
Förenta staterna	-130	-125	-125
Japan	79	80	80
Förbundsrepubliken Tyskland	49	50	50
Frankrike	-6	-5	-5
Storbritannien	-25	-30	-30
OECD-Europa	10	0	-5
OECD-totalt	-60	-50	-50

Det finns främst två osäkra element vid bedömningen av utvecklingen Prop. 1988/89: 150 under de närmaste två åren. Det första gäller risken för högre inflation. Bil. 1.1 Det finns tendenser lill överhettning i flera länder bl. a. i Förenta staterna, Storbritannien och Canada, men inflationen har också ökat i "låginflationsländer" som Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Den likvidi-tetspåspädning som ägde rum mellan 1985 och början av 1988 kan, med viss eftersläpning, få en starkare inflationseffekt än vad man i allmänhet räknar med. Om en markant ökning av inflationen skulle äga rum skulle med stor sannolikhet en ytterligare kraftig penningpolitisk åtstramning ske i flertalet industriländer. Detta skulle kunna resultera i en markant nedgång i världskonjunkturen och en betydligt långsammare ekonomisk tillväxt. Dessutom riskerar räntehöjningar att bli "konkurrerande" och generera oro på valuta- och finansmarknader.

Det andra osäkerhetsmomentet utgörs av de kvarstående externa obalanserna för de stora länderna. Anpassningen går för närvarande mycket långsamt, och obalanserna förväntas förbli stora vid gällande växelkurser och givet den ekonomisk-politiska inriktningen. Riskerna rör främst den fortsatta finansieringen av det stora underskottet i Förenta staternas bytesbalans. Minskat förtroende för den amerikanska administrationens förmåga atl reducera underskottet genom en stramare finanspolitik skulle kunna medföra en förtroendekris för dollarn. Detta skulle i sin tur kunna tvinga fram en kraftig penningpolitisk åtstramning, vilket kunde medföra såväl en kraftig efterfrågeminskning i världsekonomin som kraftiga fluktuationer på valutamarknader och finansiella marknader med negativa konsekvenser för investeringar och ekonomisk tillväxt.

2.2 Länderöversikter Förenta staterna

Den amerikanska ekonomin är inne i sin längsta expansionsfas under efterkrigstiden. BNP-tillväxten beräknas ha uppgått till nära 4% 1988. Exporten ökade med närmare 20%, och nettoexportens bidrag lill BNP-tillväxten var 3/4%. Bytesbalansen, som tidigare försämrats kraftigt under en följd av år, förbättrades under 1988 med omkring 25 miljarder dollar. Underskottet uppgick till ca 130 miljarder 1988.

Arbetslösheten sjönk och sysselsättningen fortsatte att öka under 1988. Arbetslösheten, som var nästan 10% för fem år sedan, har sjunkit till strax över 5%. Trots den höga sysselsättningen och det höga kapacitetsutnyttjandel i industrin (omkring 84 %) ökade konsumentpriserna 19881 ungefär samma takl som året innan, eller med ca 4%.

Efter en mycket expansiv finanspolitik under första hälften av 1980-talet
har nu det federala budgetunderskottet reducerats under de senaste åren,
från drygt 200 miljarder 1986 till omkring 140 miljarder 1988. Underskot
tet i den konsoliderade offentliga sektorn minskade under samma period
från motsvarande 3 1 /2 % av BNP till under 2 %. Penningpolitiken strama
des åt under loppet av 1988, då de korta räntorna steg med ungefär 2 1/2
procentenheter från mars till december. 18

Den amerikanska centralbanken, Federal Reserve Board, har stramat åt Prop. 1988/89:150 penningpolitiken ytterligare under de första månaderna 1989 i avsikt att Bil. 1.1 minska inflationsriskerna. Investeringama som ökade kraftigt under föregående år förväntas öka i betydligt måttligare takl till följd av det höjda ränteläget. De höga räntorna och en långsammare ökning av den disponibla inkomsten bidrar till dämpning av den privata konsumtionen. Exporten bedöms fortsätta att öka under 1989 men i en betydligt långsammare takl än under 1988. Eftersom ökningstakten för importen väntas dämpas endast marginellt bedöms nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten reduceras till omkring 1/4%. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till knappt 3% 1989. Det höga kapacitetsutnyttjandet och den höga sysselsättningen bedöms bidra till en viss ökning av inflationen, till ca 4 1/2% 1989.

Tillväxten väntas sakta av ytterligare något under 1990. Den strama penningpolitiken bedöms leda till en dämpning av den inhemska efterfrågetillväxlen, samtidigt som nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten minskar ytterligare då effekten av dollardeprecieringen ebbat ul. BNP-tillväxten bedöms uppgå till 2 1/4% 1990, och inflationen väntas ligga kvar på ca 4 1/2%.

Japan

I Japan fortsatte expansionen 1988 med en BNP-tillväxt på närmare 6%. Det var framförallt privat konsumtion, men också industriinvesteringarna, som ökade starkt. Detta ledde till ökad import, och bytesbalansöverskottet minskade från 87 miljarder dollar 1987 till 79 miljarder dollar 1988. Trots den höga aktivitetsnivån förblev priserna i stort sett oförändrade. Detta kan förklaras av sjunkande oljepriser, den starka yenen samt billiga insatsvaror från andra sydostasiatiska länder. Arbetslösheten sjönk något under året till en genomsnittlig nivå på 2,5%. Under 1988 fördes en mycket expansiv penningpolitik, medan inriktningen på finanspolitiken i stort sett var neutral.

En stark inhemsk efterfrågan väntas bära upp den ekonomiska tillväxten också under 1989. Den inhemska efterfrågan bedöms dock avta något i styrka, bl. a. mot bakgrund av den nya omsättningsskatten som införts i april i år, samtidigt som effekiema av det tidigare stimulanspaktetet väntas klinga av. Tidigare har dock de direkta skatlema sänkts, och skattereformens effekt på den totala efterfrågan 1989 väntas bli begränsad. Den nuvarande höga nivån på industriinvesteringarna fömtses kvarstå åtminstone under första halvåret 1989, men kan komma att dämpas om den intemationella konjunkturen mattas av. Den inhemska efterfrågan bedöms öka med knappt 5 %, samtidigt som nettoexporten även fortsättningsvis verkar återhållande på tillväxten. Den ekonomiska tillväxten under 1989 väntas därmed uppgå till drygt 4%.

Den expansiva penningpolitiken och stigande råvampriser har ökat
oron föratt inflationen skall ta fart. Dessutom beräknas skattereformen ha
en samlad priseffekt på drygt 1 %. Det är därför möjligt att den mycket
lätta penningpolitiken som den japanska centralbanken fört de senaste
åren kommer att stramas åt framgent. Prisuppgången 1989 beräknas bli ca 19

2%.

Den höga tillväxten väntas bestå 1990. Inflationen förblir sannolikt Prop. 1988/89:150 fortsalt låg. De stora överskotten i bytes- och handelsbalansen förutses Bil. 1.1 kvarstå i sin nuvarande omfattning de närmaste åren.

Västeuropa

Också i Västeuropa var den ekonomiska aktiviteten hög 1988 med en BNP-tillväxt på 3 1/2%. Detta reflekterar bl.a. en markant ökning av investeringsaktiviteten i flertalet västeuropeiska länder. Tillväxten i Västeuropa har varit ganska jämnt fördelad över olika länder. Tillväxten i Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien låg omkring 3 1/2%. Bland de mindre ländema hade Spanien en tillväxt på 5 1/2% och också länder som Österrike och Finland kunde tillgodogöra sig den höga efterfrågan på exportprodukter. Däremot hade Danmark och Norge, som brottats med hög inflation och problem med externbalansen, låg tillväxt till följd av en restriktiv ekonomisk politik.

I Förbundsrepubliken Tyskland uppgick BNP-tillväxten till nästan 3 1/2% 1988. Den starka inlernationella investeringskonjunkturen har varit mycket gynnsam för den västtyska exporten. Ökad export och förbättrad lönsamhet i industrin har bidragit till markant ökade investeringar. Den inhemska efterfrågetillväxlen överskred BNP-ökningen, men till följd av ett förbättrat bytesförhållande ökade såväl handels- som bytesbalans i löpande priser. Överskottet i bytesbalansen uppgick till motsvarande nära 50 miljarder dollar 1988.

Penningpolitiken har stramals åt också i Förbundsrepubliken, vilket väntas bidra till en viss dämpning av efterfrågetillväxlen. Finanspolitiken kan förutses få en kontraktiv effekt 1989 då man bl.a. höjt ett antal punktskatter. Den förhållandevis gynnsamma inlernationella utvecklingen talar för en fortsatt god efterfrågan på investeringsvaror, där västtysk industri har en stark konkurrenskraft. Detta väntas medföra fortsatt gynnsam exportutveckling och hög investeringsaktivitet. Sammantaget bedöms detta leda rill en BNP-tillväxt på 2 1/2% 1989. Inflationen har ökat i den västtyska ekonomin jämfört med den myckel låga nivån 1986 och 1987, och bedöms bli drygt 2% 1989.

Finanspolitiken väntas få en expansiv effekt 1990, då andra steget i den sedan tidigare beslutade skattereformen genomförs. Bl.a. kommer inkomstskatterna att sänkas. Samtidigt kan exportefterfrågan fömtses mattas något i takt med att en något lägre tillväxt i den intemationella ekonomin väntas. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten 1990 ligga kvar på samma nivå som innevarande år, dvs. omkring 2 1/2%. Också inflationen bedöms ligga kvar på något över 2%.

BNP-tillväxten i Storbritannien uppgick till 3,7% 1988. De främsta
drivkrafterna bakom den fortsatt höga tillväxten var en stark ökning av
den privata konsumtionen med drygt 6% och en uppgång på drygt 10% i
de fasta investeringarna. Det höga efterfrågetrycket bidrog till stigande
inflation och ett ökat bylesbalansunderskotl. Inflationen uppgick till om
kring 5 % 1988. Bytesbalansunderskottet ökade från 0,6 % av BNP 1987 till
ca 3% av BNP 1988. Arbetslösheten fortsatte att minska 1988 och uppgick 20

i slutet av året lill 7,5%.

Såväl finans- som penningpolitiken kan betecknas som restriktiv. Rege- Prop. 1988/89: 150 ringen prioriterar inflationsbekämpningen och använder i första hand Bil. 1.1 penningpolitiken som instrument för alt dämpa efterfrågan och därmed få ner prisökningstakten. De korta räntorna har sedan i maj 1988 stigit med 5,5 procentenheter till dagens 13% och väntas leda lill en sänkning av den inhemska efterfrågetillväxlen under återstoden av 1989.

Den i mars presenterade statsbudgeten innebär en fortsatt stram finanspolitik med ett beräknat budgetöverskotl för 1989 på 17 miljarder pund.

Utrikeshandeln förväntas även under 1989 verka neddragande på BNP-tillväxten. Importeflerfrågan förutses dämpas som en följd av svagare inhemsk efterfrågetillväxt. Del höga ränteläget leder lill en fortsatt stark kurs för pundet, vilket i kombination med stigande arbetskraftskostnader väntas resultera i en långsam exportlillväxl. Sammanlagt väntas detta leda till att bytesbalansunderskottet blir oförändrat stort 1989. Mot denna bakgrund och en förväntad stram finans- och penningpolitik beräknas tillväxten dämpas lill knappt 3% 1989 och till 2% 1990.

Inflationen väntas under 1989 i genomsnitt uppgå till 6 1/2 %. För 1990 väntas en dämpning av inflationen till 5 1/2%.

BNP-tillväxten i Frankrike beräknas ha uppgått lill drygt 3% 1988. De faktorer som drog upp tillväxttakten var främst investeringarna, stimulerade av högt kapacitetsulnyttjande och goda vinstmarginaler. Exporten gynnades av god internationell efterfrågan och av deprecieringen av francen relativt pundet och dollarn. Måttliga realinkomstökningar och stigande sparkvot har medfört en långsam ökning av den privata konsumtionen. Trots den höga ekonomiska aktiviteten har arbetslösheten minskat endast marginellt till drygt 10%. Löneökningarna, liksom inflationen, begränsades under 1988 till ca 3%.

Tendenser till överhettning och ökat inflationstryck har lett lill att räntorna har höjts i Frankrike och dess viktigaste konkurrentländer. Räntehöjningarna leder till atl den ekonomiska tillväxten bromsas upp under 1989. Den inhemska efterfrågan hålls även i fortsättningen uppe av investeringarna, stimulerade av ett högt kapacitetsutnyttjande och goda vinster inom näringslivet. Den privata konsumtionen beräknas öka med drygt 2% mot bakgrund av en ökad disponibel inkomst till följd av ökad sysselsättning och högre löner.

Någon påtaglig förbättring av bytesbalansunderskotlet, som 1988 uppgick till 0,6% av BNP, väntas inte på kort sikt. Sammantaget förutses en dämpning av den ekonomiska tillväxten lill knappt 3% för 1989 och lill 2 1/2% 1990. Mot denna bakgrund finns en risk att arbetslösheten börjar stiga igen. Inflationstrycket är f n. märkbart genom importen och genom höjda råvaru- och energipriser. En fortsatt framgångsrik antiinflationspolitik väntas dock leda lill atl inflationen stannar kvar vid ca 3% under 1989 och 1990.

Norden Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Den ekonomiska utvecklingen i Norden de två senaste åren har varit klart svagare än i övriga OECD-området. Bakgrunden är en kraftigt minskad inhemsk efterfrågan i Danmark och Norge, lill följd av den åtstramande ekonomiska politik som förts i syfte all rätta till de omfattande interna och externa obalanserna i ekonomierna. 1 Danmark fortsatte stagnationen 1988, medan tillväxten i Norge blev något högre än väntat. I Finland ledde den fortsatta expansionen och höga efterfrågan lill klara överhettningstendenser.

År 1988 blev ännu elt år av stagnation för Danmark, och totalproduktionen föll t.o.m. något. Den inhemska efterfrågan sjönk för andra året i följd, bl.a. som en följd av den fortsatt strama finanspolitiken, och kunde inte uppvägas av den starka exportutvecklingen. Della gynnade emellertid bytesbalansen, vars underskott sjönk från 17 lill 12 miljarder danska kronor. Arbetslösheten steg under året till 8,6 %. Prisökningarna begränsades lill 4,6% i genomsnitt för 1988.

Som ell ullryck för en fortsatt stram ekonomisk politik kommer de offentliga utgifterna att minska med ca 1% 1989. Under våren ska en flerårig plan läggas fram med en omfattande omläggning av det danska skatte- och avgiftssystemet. Lägre marginalskatter samt lättnader i företagsbeskattningen planeras samtidigt med en ökad avgiftsbeläggning av offentliga tjänster. Vidare ska antalet statligt anställda minskas kraftigt. Penningpolitiken kommer även i fortsättningen primärt att vara inriktad på alt behålla den danska kronans paritet i förhållande till andra valutor i EMS.

Trots den strama politiken väntas en viss återhämtning i den danska ekonomin 1989, med en förväntad BNP-ökning på ca 3/4%. Nedgången i den inhemska efterfrågan bromsas upp, då en viss ökning i den privata konsumtionen är atl vänta. Investeringsefterfrågan väntas dock förbli svag. Exporten fortsätter att expandera med omkring 4%, givet en fortsatt hög internationell aktivitet saml den något stärkta konkurrenskraften. Trots della är ingen markant förbättring i bytesbalansen att vänta, bl.a. mot bakgrund av att räntebetalningarna stiger på den nästan 300 miljarder danska kronor stora utlandsskulden.

Krismedvelande har präglat årets avtalsförhandlingar, där historiskt låga avtal för 1989 och 1990 förutses. Mot bakgrund av detta väntas inflationslakten komma ned lill 4% 1989 och 3 1/2% 1990. Detta skulle ytterligare förbättra exportindustrins konkurrenskraft och bidra till att stärka den danska ekonomin.

Under 1990 väntas en ytteriigare återhämtning i den inhemska efterfrågan, då investeringarna väntas sluta falla och då den privata konsumtionen stimuleras av högre realinkomster. BNP-tillväxten bedöms sammanlaget öka till 1 1/2%. Arbetslösheten väntas ligga kvar på en hög nivå.

1 Finland foTtsattc expansionen 1988, med en BNP-tillväxt på nära 5%.
Den s. k. konsumlionsfeslen fortsatte med snabba ökningar av den privata
konsumtionen, och investeringarna ökade med nära 10%. Detta i kombi
nation med de ökande kostnaderna för utlandsturism och utlandsskuld 22

ledde till en fortsatt försämring av bytesbalansen, lill ett underskott på Prop. 1988/89:150 nära 3% av BNP. Konsumentpriserna steg med 5,1%. Arbetslösheten Bil. 1.1 minskade till i genomsnitt 4,5%, det lägsta talet sedan 1976.

Risken för ett bylesbalansunderskotl på nära 4% av BNP och en fortsall hög inflation kommer troligen atl föranleda en stram ekonomisk politik framöver. Utrymmet för finanspolitiken har dock begränsats av den in-komsipolitiska uppgörelsen från hösten 1988. Denna innebär att de nominella löneökningarna under 1989 begränsas lill I %, samtidigt som marginalskatterna sänkts som ett första led i skattereformen. I detta läge har regeringen under våren lagt fram ett "sparpaket" som ändå möjliggör vissa ulgiflsnedskärningar.

Vidare har penningpolitikens möjligheter begränsats av de senaste årens avregleringar på kredilmarknaderna. Upprepade höjningar av bankernas kassareservskyldighet under 1988 förmådde inte hejda den kredilexpan-sion som enligt många var orsaken till överhettningen i ekonomin. Till detta kommer alt en sänkning av grundräntan med en halv procentenhet från den 1 januari 1989 ingick i den inkomstpolitiska uppgörelsen. Mot bakgrund av det fortsall överhettade läget höjdes i februari kassareserv-skyldigheten för bankerna till 12%. Några veckor senare revalverades marken med 4%. Åtgärden kompletterades med en tillfällig höjning av omsättningsskatten och arbetsgivaravgiften.

Investeringsenkäter har hittills under året pekat på fortsatt optimism inom centrala sektorer som skogs- och verkstadsindustrin. För exporten som 1988 ökade med hela 4% bedöms utsikterna som goda även detta år. Mot bakgrund av den stramare penningpolitiken väntas dock tillväxten dämpas lill ca 3% 1989. Arbetslösheten bedöms fortsätta sjunka. Den inkomstpolitiska uppgörelsen bidrar till all bromsa inflationen.

För 1990förutsesendämpningav tillväxten till ca 2 1/2% lill följdaven svagare inhemsk efterfrågan. Trots en dämpning av importen och en viss återhämtning i exporten torde ingen påtaglig förbättring i bytesbalansunderskotlet ske de närmaste åren.

Tillväxten i Norge uppgick till 1,5% 1988, tack vare en klar uppgång i exporten inom såväl oljesektorn som sjöfarten. I den traditionella ekonomin, eller Fastlands-Norge, ökade BNP med endast 0,4%. Den inhemska efterfrågan var fortsatt svag; den privata konsumtionen fortsatte att sjunka och uppgången i investeringarna härrörde endast från skeppsfarten. Pris-och löneökningarna dämpades under året. Konsumentprisindex steg med 6,7%, och lönerna steg med i genomsnitt 6%.

Den fortsall strama ekonomiska politiken har gett resultat i form av en minskning av det tidigare mycket stora bytesbalansunderskotlet, men samtidigt har arbetslösheten ökat till i genomsnitt 3,2 %. Med anledning av det försvagade arbetsmarknadsläget presenterade regeringen i mars ett åtgärdspaket med bl. a. en ökning av antalet sysselsatta i arbetsmarknads-program och en tidigareläggning av planerade statliga väg- och byggprojekt.

För penningpolitiken har huvudmålet sedan flera år varit atl hålla en
stabil valutakurs, vilket krävt ett väsentligt högre ränteläge i Norge än i
omvärlden. Under 1988 har dock centralbanken successivt kunnat sänka 23

räntan, p.g.a. den förbättrade utrikeshandeln och den lägre inflationen. Prop. 1988/89:150 En fortsatt gynnsam prisutveckling kan leda till ytterligare sänkningar Bil. 1.1 under 1989.

Inkomstpolitiken har spelat en stor roll i inflationsbekämpningen och minskningen av bytesbalansunderskottet. Under våren 1989 träffades ännu en överenskommelse, som innebär en begränsning av lönepåslagen till 4% under året, jämte vissa låglönetillägg. Samtidigt sänktes arbetsgivaravgiften och investeringsavgiften med 0,5 respektive 1 procentenhet.

Under 1989 bedöms utvecklingen mot en förbättrad balans i ekonomin fortsätta. Underskottet i bytesbalansen väntas minska till 7 miljarder norska kronor, eller 1,1% av BNP, och exkl. fartyg endast 2 miljarder. Med en fortsall god internationell konjunktur väntas exportmarknaden fortsätta att utvecklas positivt, framför allt för olja och gas, samtidigt som en fortsatt dämpad inhemsk efterfrågan håller importen nere.

Arbetsmarknadsåtgärderna leder till en något högre offentlig konsumtion under 1989, medan den privata konsumtionen blir fortsatt låg. Utsikterna för Fastlands-Norges investeringar är fortsatt dystra. Den starka investeringsuppgången under åren 1984 — 86 samt fallande inhemsk efterfrågan har lett till en överkapacitet i många näringar. En fortsatt nedgång i investeringarna är därför att vänta 1989. Oljesektorn utgör dock ett undantag då investeringarna där planeras alt öka under året.

BNP-ökningen 1989 bedöms uppgå till ca 3 %, och väntas i slor utsträckning härröra från olje- och gasproduktionen. Tillväxten 1990 beräknas dämpas mol bakgmnd av utvecklingen i energisektorn. Mot bakgmnd av inkomstuppgörelsen torde pris- och löneökningama fortsätta att sjunka under de kommande åren.

2.3 Utvecklingen 1991-1993

Världsekonomin är inne i en ovanligt lång expansionsfas och som tidigare redovisats är det mycket som talar för att den nu går in i ett långsammare skede. Samtidigt bör det understrykas alt många faktorer talar för att den underliggande tillväxtpotentialen är hög. Förbättrade förhållanden på utbudssidan har ökat fömtsättningama för en god tillväxt på medellång sikt.

Under 1980-lalel har sålunda regeringama i flertalet industriländer tagit sig an vissa strukturella problem i ekonomierna. Genom en försiktig finanspolitik har man kunnat sänkta skatterna och såväl genomsnittliga skallesatser som marginalskatter har sänkts i flera länder. I flera fall har också företagsbeskattningen sänkts. Ett annat viktigt inslag i regeringarnas politik har varit minskade subventioner till industrin. För Västeuropas del kan den förstärkta integrationen och därmed sammanhängande avregleringar bidra till bättre fungerande ekonomier.

Allt detta talar för högre flexibilitet i industriländemas ekonomier, vilket i sin tur bör bidra till en gynnsammare produktivitetstillväxt jämfört med utvecklingen under de senaste tio till femton åren. De senaste årens kraftiga ökning av investeringarna bör också kunna bidra till en bättre produktivitetstillväxt och en högre produktionspotential.

Vad gäller ekonomins efterfrågesida bedöms den privata konsumtionen 24

öka i en långsammare takl än under de senaste fyra till fem åren. Den Prop. 1988/89:150 exceptionella minskningen av sparkvoten som ägt mm i flertalet industri- Bil, 1,1 länder väntas stanna upp och i en del fall kan en viss uppgång bedömas vara trolig, när hushållen nu kan förväntas ha anpassat sig till avregleringen på kreditmarknaderna.

Den finanspolitiska strategi som flertalet industriländer föjt under 1980-talet — konsolidering av budgeten i syfte att hålla nere eller reducera statsskulden i förhållande till BNP — bedöms fortsätta under 1990-talel. Speciellt i Förenta staterna väntas en fortsatt budgetkonsolidering på federal nivå. Sammantaget bedöms därför finanspolitiken få en i stort sett neutral effekt i industriländerna under perioden 1991—93.

Penningpolitiken har varit lillväxtslödjande från mitten av 1980-talet då inflationen lill följd av bl.a. lägre oljepriser sjönk. Den åtstramning av penningpolitiken som ägt mm sedan våren 1988 visar på en vaksamhet gentemot tecken på ökad inflation. Det är rimligt att utgå ifrån att man i de flesta länder också framledes kommer att inta en mycket försiktig attityd och stävja impulser till tilltagande inflation. Penningpolitiken kan därför väntas stödja tillväxten endast i de fall då inflationen anses vara under kontroll.

En väntat försiktig finanspolitik i kombination med en viss dämpning av den privata efterfrågetillväxlen jämfört med föregående år talar för en BNP-lillväxl på omkring 2 1/2% per år. Statsmakternas beredskap att stävja inflationsimpulser bedöms medföra en fortsatt — jämfört med 1970-lalet — måttlig inflationen om ca 3% per år under perioden 1991 — 93.

De fortsatt stora externa obalansema mellan de tre största industriländerna utgör ett potentiellt hot mot den utveckling som skisserats ovan. Ell flertal olika prognoser bl. a. från Inlernationella valutafonden visar att vid oförändrad ekonomisk politik och vid rådande växelkurser förblir obalanserna stora också i ett medelfristigt perspektiv. Det är högst ovisst om ett amerikanskt bytesbalansunderskott på kanske drygt 100 miljarder dollar kommer att kunna finanseras år efter år vid gällande räntor och valutakurser.

Den ekonomiska utvecklingen i Danmark och Norge har under senare år varit svagare än i andra OECD-länder, p.g.a. de efterfrågedämpande åtgärder som under 1986 — 87 sattes in för att komma till rätta med de externa obalanserna. Den dämpade tillväxten och det lägre kapacitetsul-nytijandet har gjort att Danmark och Norge idag inte har samma brist på kapacitet som många andra OECD-länder. M.a.o. finns här en potential för tillväxt de kommande åren. Detta gäller dock inte för Finland, där tillväxten varit mycket hög de senaste åren.

Även i de nordiska länderna har ansträngningar gjorts under 1980-talet för att förbättra förhållandena på utbudssidan. Omläggningar av skattesystemet planeras i Danmark, och i Finland ska första fasen av en skattereform, med bl.a. en marginalskallesänkning, genomföras under 1989. Vidare har omfattningen av snedvridande industristöd minskal betydligt. Ett fortsatt arbete på detta område är att vänta de kommande åren.

På efterfrågesidan är en återhämtning av den privata konsumtionen i 25

Danmark och Norge trolig framöver. Bakgmnden är att de minskande Prop. 1988/89:150 bytesbalansunderskotten inte längre gör det nödvändigt att hålla nere Bil. 1.1 efterfrågan på det sätt som varit fallet under tidigare år. 1 Finland väntas den pågående åtstramningen så småningom ge effekt i form av en avmattning i konsumtionstillväxten. För länderna sammantaget är en måttlig ökning av den privata konsumtionen att vänta de närmaste åren.

Finanspolitiken i de nordiska länderna bedöms få en förhållandevis stram inriktning även framöver, i syfte att uppnå balanserad tillväxt och låg inflation. Liksom i övriga OECD-länder är budgetkonsolidering högt prioriterad hos de nordiska regeringarna. Möjligen kan de särskilda åtgärderna mot arbetslösheten i Norge leda lill att finanspolitiken där blir något mindre stram än tidigare planerat.

Under loppet av 1988 har räntenivån successivt sänkts i Danmark och Norge. Bakgmnden är den förbättrade utrikesbalansen och lägre inflationen, och under fömtsättning att denna trend kvarstår kan ytterligare fall vara att vänta, inte minst föratt stimulera ökade investeringar och tillväxt. Penningpolitiken i Finland kommer den närmaste tiden att vara inriktad på att minska överhettningen och stoppa kreditexpansionen.

Således bedöms en något högre tillväxt vara sannolik i Norge och Danmark jämfört med de senaste åren, medan det i Finland, efter de två senaste årens högt uppdrivna aktivietsnivå, fömtses en viss avmattning mot slutet av innevarande år följd av en något lägre tillväxt de kommande åren. BNP-ökningen i de tre nordiska ländema sammantaget beräknas uppgå till i genomsnitt 2 1/2% per år under perioden 1991 —93. Inflationen bedöms komma ned till 31/2-4% under perioden.

Av stor vikt för en något bättre tillväxt framgent i de nordiska ländema är dock att pris- och löneökningstakten bringas i nivå med omvärldens. Skulle så inte ske, kommer konkurrenskraften och tillväxten åter att äventyras.

3 Utrikeshandeln Prop, 1988/89:150

Bil. 1.1 3.1 Exporten

Importen av bearbetade varor ökade med ca 10,5% i OECD-länderna 1988. Ökningen blev därmed dubbelt så hög än vad som förväntades efter börsraset hösten 1987. Importökningarna var speciellt stora i länder som Japan och Canada som är tämligen små avsättningsmarknader för svensk exportindustri. I vikliga avsättningsländer som Danmark och Förenta staterna steg importen endast med ett par procent samtidigt som importen minskade i Norge. Eftersom drygt en tredjedel av den svenska exporten av bearbetade varor går lill dessa tre länder medförde del all marknadstillväxten för svensk exportindustri även 1988 blev 2,5 procentenheter lägre än importökningen i OECD-länderna. Utanför OECD-området ökade importen i ungefär samma omfattning som i OECD-länderna. Marknaden för svensk exportindustri växte med drygt 8% 1988.

Under 1989 och 1990 förväntas handeln mellan OECD-länderna öka i något långsammare takt än 1988. Importen av bearbetade varor i OECD-länderna bedöms öka med ca 8 % 1989 och med 7 % 1988. Utanför OECD-länderna förväntas handeln öka i ungefär samma takt. Det är främst den höga aktiviteten i de asiatiska Stillahavsländerna som medför att handeln ökar tämligen kraftigt även de närmaste åren. En fortsatt låg importökning i Norge och Danmark medför att den svenska industrins marknadstillväxt blir betydligt lägre än tillväxten i väridshandeln även under 1989 och 1990. Marknaden för svensk exportindustri beräknas öka med 5,5-6% per år under de närmaste två åren.

Mellan 1987 och 1988 ökade timlönerna inom svensk exportindustri med ca 8%. Bland våra viktigaste konkurrentländer inom OECD-området

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor

Procentuell förändring

	1986	1987	1988	1989	1990
Exportmarknadstillväxt OECD-länder Totalt	8,7 5,8	5,1 4,8	8,2 8,2	6,0 6,0	5,5 5,5
Priser 14 OECD-länders import-priser, SEK Svenska exportpriser, SEK Relativpris	-0,3 2,6 2,8	1,3 2,9 1,5	1,3 5,0 3,7	3,3 6,5 3,1	3,0 3,8 0,8
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder Totalt	-2,4 -2,6	-0,7 -0,6	-4,7 -3,8	-1,8 -1,7	-1,4 -1,4
Exportvolym 14 OECD-länder Totalt	6,1 3,2	4.4 4,2	3,1 4,2	4,0 4,2	4,0 4,0

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bear
betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare
av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman
på motsvarande sätt.
Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 29

ökade timlönerna med i genomsnitt 4 — 4,5%, dvs drygt 3 procentenheter Prop. 1988/89: 150 lägre ökningstakt än i Sverige. Bland våra 14 viktigaste konkurrentländer Bil. 1.1 var det endast i Storbrittanien och Finland som timlönerna ökade mer än i Sverige under 1988. Samtidigt var produktivitetsökningarna inom svensk industri lägre än bland konkurrentländerna inom OECD-området, vilket medförde atl skillnaden i arbetskraftskostnad per producerad enhet mellan Sverige och OECD-länderna ökade mer än skillnaden i timlöneökning.

De höga kostnadsökningarna i kombination med ett högt kapacitetsutnyttjande och god efterfrågan på svenska produkter har medfört att de svenska exportpriserna på bearbetade varor ökat betydligt mer än i omvärlden. Mellan 1987 och 1988 steg de svenska exportpriserna på bearbetade varor med 5%, vilket kan jämföras med en genomsnittlig ökning på drygt 1 % i OECD-länderna, dvs en relativ prisökning på 4% för svenska produkter. Bland våra viktigaste konkurrentländer var det endast i Finland och Norge som exportpriserna steg i samma takt som i Sverige under 1988. I vårt viktigaste konkurrentland, Västtyskland, fortsatte exportpriserna att sjunka för tredje året i rad. Samtidigt apprecierades den svenska kronan gentemot den tyska marken med drygt 1 %. 1 gemensam valuta steg del västtyska exportpriset på bearbetade varor med nästan 8% gentemot det väsUyska 1988.

Trots att priser och löner stiger mer i Sverige än i omväriden är det en mindre andel av exportföretagen som uppger att det är efterfrågeläget som begränsar produktions- och leveransmöjligheterna. Under de sista tre kvartalen 1988 var det, enligt konjunkturbarometern, endast ca 30% av exportföretagen som uppgav efterfrågeläget som den faktor som i första hand begränsade produktionen. Det var under 1988 främst bristen på arbetskraft samt en för liten maskin- och anläggningskapacitel som begränsade exportleveranserna.

Det är troligt atl de svenska exportföretagen gynnats gentemot omvärlden av den goda invesleringskonjunkluren i OECD-länderna under 1988, vilket medfört alt del högre svenska pris- och kostnadsläget inte haft några mer märkbart negativa effekter på konkurrenskraften ännu.

För 1989 förväntas limlönerna i svensk industri öka med 7 % medan den genomsnittliga ökningen i OECD-länderna förväntas uppgå till 4,5 — 5%. De kraftiga ökningarna av de svenska exportpriserna i början av 1989 i samband med ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande medför att prisökningarna mellan helårsgenomsnitten 1988 och 1989 troligen uppgår till ca 6,5%. Bland konkurrentländerna förväntas inflationstakten tillta något under 1989, eller från drygt 1 % 1988 till ca 3% 1989, mätt som ökningstakt av exportpriserna på bearbetade varor. Det svenska relativpriset kan således väntas komma atl öka med drygt 3% 1989.

För 1990 utgår kalkylerna från ell antagande om att lönerna ökar med 4%, vilket är något lägre ökningstakt än hos våra konkurrentländer. Det är dock sannolikt att de svenska exportpriserna kommer att öka något mer än i omvärlden även under 1990, eftersom det erfarenhetsmässigt finns en viss tröghet när det gäller att dämpa prisökningslakten.

Den svenska exporten av bearbetade varor ökade med drygt 4% 1988,
vilket innebar andelsförluster på ca 4%. Det är 2 procentenheter större 30

1988

1989

1990

1988

1989

1990

Bearbetade varor Fartyg

Petroleumprodukter Övriga råvaror

Summa varor

255,7

3,2

6,0

39,9

304,8

4,2 -21,0 - 6,3

1,2

2,9

4,2 3,0 8,0 0,0

3,7

4,0 7,0 0 1,0

3,4

5,0

5,9

-16,2

8,5

5,2

6,5

5,0

6,0

11,0

7,0

3,8 5,0 2,0 3,0

3,8

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Gentemot OECD-länderna blev andelsförlusterna hela 5% medan exportindustrin tycks hållit andelarna utanför OECD-området på 1987 års nivå. Mätt i löpande priser inskränkte sig dock den svenska andelsförlusten till I %.

Stora andelsföriuster har uppkommit på samtliga stora avsättningsmarknader för svensk export utom Storbritannien. 1 Förenta staterna uppgick andelsföriusten lill hela 8%. Den tre veckor långa arbetsmarknadskonflikten i verkstadsindutrin under januari-februari 1988 medförde elt exportbortfall på uppskattningsvis ca 4,5 miljarder kr. under de två första månaderna 1988. Mellan en tredjedel och hälften av bortfallet togs igen genom ökad produktion under resten av året. Totalt sett bidrog således konflikten till att andelsförlusterna blev ca 1 procentenhet större än eljest.

Personbilsexporten minskade med ca 15% 1988. Bland råvarorna har exporten av ickejärnmetaller ökat kraftigt samtidigt som stora prisökningar genomförts. Trävaruexporten minskade dock med 10%, trots en hög efterfrågan från utlandet. En hög efterfrågan från hemmamarknaden i kombination med en högre prisnivå på hemmamarknaden har medfört att trävaruindustrin favoriserat leveranserna till hemmamarknaden. Exporten av pappersmassa ökade endast med knappt 2 % trots en hög efterfrågan. Massaindustrin råkade ut för ett flertal driftsstörningar under året vilket bidrog tiil den låga ökningstakten. Totalt sett låg råvamexporten kvar på föregående års nivå. Den svaga utvecklingen av råvamexporten saml elt kraftigt fall i fartygsexporten medförde att den totala vamexpor-ten endast ökade med knappt 3%.

Under 1989 beräknas den svenska industrins marknadsandelar minska med ca 2 %, vilket medför alt exporten av bearbetade varor ökar med drygt 4%. Andelsförlusten är delvis hänförbar till att stora delar av exportindustrin nått kapacitetstaket. Men även det faktum att relativpriset för svensk export av bearbetade varor stigit kraftigt under de senaste åren och förvän-

Tabell 3:3 Import av varor

	Miljarder	Volymutveckling,			Prisutveckling,
	kr.	proceni per år			procent per år
	1988	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Bearbetade varor	223,4	6,4	5,1	3,7	4,3	4,2	3,2
Fartyg	2,4	- 4,5	3,0	0,0	3,1	5,0	5,0
Råolja	9,5	- 7,1	6,0	0,0	-20,8	18,0	0,0
Petroleumprodukter	8,4	5,6	13,0	4,0	-10,8	7,0	3,0
Övriga råvaror	35,9	3,3	1,0	0,0	9,5	5,0	2,0
Summa varor	279,7	4,7	5,1	2,9	3,8	4,6	3,1

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

1,5%, vilket är något mindre än vad enbart relativpriser och en skattad Prop. 1988/89:150

inkomstelasticitet tyder på. Importen av bearbetade varor beräknas öka Bil. 1.1

med 5% 1989. Importen av råvaror förväntas öka relativt kraftigt, p.g.a.

att en normalisering av oljelagren medför ökad import av oljor. Övriga

råvaror beräknas endast öka obetydligt 1989. Den totala varuimporten

förväntas öka med drygt 5% 1989.

För 1990 förväntas säväl den inhemska efterfrågan som den utländska efterfrågan öka i långsammare takt än 1989. Den importvägda efterfrågan på bearbetade varor beräknas endast öka med knappt 2 1/2%, vilket beräknas leda till en importökning på drygt 3 1/2%. Den lägre efterfrågeökningen förväntas även medföra att importen av råvaror fortsätter utvecklas svagt även 1990. Totalt sett beräknas vamimporten öka med ca 3% 1990.

3.3 Bytesbalansen

Enligt preliminära uppskattningar gav bytesbalansen ett underskott på 15,3 miljarder kr. 1988. Utfallet blev således ca 5 miljarder kr. sämre än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeien. Mellan 1987 och 1988 ökade underskottet med nästan 9 miljarder kr. trots en viss förbättring av handelsbalansen.

Överskottet i handelsbalansen ökade från 22,5 miljarder kr. 1987 till 24 miljarder kr. 1988. Förbättringen kan främst hänföras till att bytesförhållandet fortsatte att förbättras under året (se diagram 3:3). Det är i huvudsak fallande oljepriser saml kraftigt stigande exportpriser på skogsprodukter samtjärn och stål som bidragit till det förbättrade bytesförhållandet.

Försämringen i bytesbalansen beror på att underskottet i tjänstebalansen ökade med 7 miljarder kr. samt ökade räntebetalningar på utlandsskulden. Utlandsresandet fortsatte öka i betydande omfattning vilket medförde att underskottet i resevalutanettot ökade med nästan 3 miljarder kr. Underskottet i denna post har stigit med nästan 10 miljarder kr. under de senaste 5 åren. Posterna övriga tjänster och övriga transporter utvecklades mycket svagt mellan 1987 och 1988. Från att sammanlaget givit ett överskoll på 1 miljard kr. 1987 redovisades underskoll på 3,5 miljarder kr. 1988. Sammantaget har nettot av dessa poster försämrats under flera år men del är svårt att urskilja någon klar trend i utvecklingen. Avkastning på kapilal försämrades med 2,5 miljarderkr. Försämringen kan dels hänföras till stigande internationell räntenivå, men även lill att den privata sektorns ökade utlandsupplåning utomlands för direktinvesleringar medfört ökade räntebetalningar.

För 1989 beräknas överskottet i handelsbalansen stiga med 6 miljarder
kr., trots all importvolymen förväntas öka mer än exportvolymen. För
bättringen beror främst på att bytesförhållandet fortsätter atl förbättras.
Under 1989 beräknas exportpriserna öka med nästan 7% och importpri
serna med 4,5%, dvs. en förbättring av bytesförhållandet med drygt 2%.
Bland vamgrupperna ökar överskottet för bearbetade varor och råvaror
exkl. bränslen. Det stigande överskottet är hänförbart till förväntade kraf
tiga prisökningar på massa, jämmalm och trävaror. Oljenotan ökar dock 34

Diagram 3:2 Handels- och bytesbalans

Procentandel av BNP

4 3

-1

-2

-3

-4

1985

1970

Handelsbalans
/"i				_{A / \ ./'} ........ / \ /..... '—-'....
*_{j \}*		_A		/ v t 1 i
		_A		I 1 f t 1
	_{4 ,}	/ •	\ <..... ,	^m/\7\__.
	*_\J*	/\	\\/
				/ Bytesbalans
			V

1980

1975

1990

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

med drygt 3 miljarder kr. eftersom såväl priser som importvolymen beräknas öka. Resevalulaneltot fortsätter att försämras, dock i något långsammare takt än under de närmast föregående åren. Underskottet i posten avkastning på kapilal beräknas öka med ca 6 miljarder kr. 1989. Merparten av det ökade underskottet i denna post beror på ökat utflöde via direktinvesteringar och köp av aktier utomlands samt all dessa poster ger mycket liten avkastning, om man utgår från vad som registreras i bytesbalansstatistiken. Enkätundersökningar utförda av riksbanken visar emeller-

Tabell 3:4 Bytesbalans

Miljarder kr.

	1986	1987	1988	1989	1990
Bearbetade varor Råolja 0 petroprod. Övriga råvaror Fartyg Korrigeringspost	42,3 -16,5 3,7 3,1 - 1,7	32,4 -14,3 4,6 1,3 - 1,5	32,3 -12,0 4,0 0,7 - 1,0	39,2 -15,3 6,3 0,7 - 1,0	44,7 -15,8 7,3 1,0 - 1,0
Handelsbalans	30,8	22,5	24,1	29,9	36,2
Sjöfartsnetto Övriga transporter Resevaluta Övriga tjänster	6,2 6,6 - 9,0 - 8,2	6,3 5,4 -11,1 - 4,4	6,8 3,0 -13,9 - 6,2	7,2 3,2 -15,5 - 6,2	7,5 3,2 -17,0 - 6,0
Tjänstebalans	- 4,4	- 3,8	-10,3	-11,3	-12,3
Avkastning på kapital Transfereringar	-16,4 - 9,5	-16,6 - 8,8 .	-18,8 -10,3	-24,6 -11,0	-29,3 -11,6
Bytesbalans	0,6	- 6,7	-15,3	-17,0	-17,0

	Miljarder	kr.		Procentuell forändring
	1988	1989	1990	1988	1989 1990
Löpande priser
Löner Företagsinkomsler Räntor och utdelningar, netto Inkomstöverföringar från offentlig sektor Övriga inkomster Direkta skatter, avgifter m. m.	473,7 61,5 -15,2 225,8 62,3 257,4	514,4 66,7 -17,8 251,4 68,6 282,2	538,6 70,8 -21,6 279,5 74,1 296,8	9,0 9,5 12,9 6,3 11,2	8,6 4,7 8,6 6,2 11,3 11,2 10,0 8,0 9,6 5,2
Disponibel inkomst	550,7	601,1	644,8	8,4	9,2 7,3
Privat konsumtion	569,7	616,1	656,5	8,3	8,1 6,6
1980 års priser
Disponibel inkomst	299,3	304,5	308,1	2,3	1,8 1,2
Privat konsumtion	309,6	312,1	313,7	2,2	0,8 0,5
Sparkvot, nivå i %				-3,5	-2,5 -1,8

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Tabell 4:2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll							Prop. 1988/89:150
	Miljarder kr..			Procentuell förändring,			Bil. 1.1
	löpande	priser		1980 års	priser
	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Från staten	96,3	106,8	117,3	3,1	3,4	3,6
Barnbidrag	10,3	11,1	11,9	-4,0	0,5	0,7
Folkpension och delpension
inkl. KBT	59,5	64,6	69,9	2,2	1,3	2,1
Pensioner till f. d. anställda	2,7	2,8	3,1	1,6	-2,1	3,0
Arbetsskadeförsäkring	6,9	9,9	12,9'	46,9	33,5	23,0
Övrigt	16,9	18,4	19,5	-1,0	1,5	0,0
Från kommunerna	20,6	22,1	24,0	4,8	0,5	2,2
Bostadsbidrag	2,9	3,2	3,5	9,1	1,7	2,6
Pensioner till f.d. anställda	3,8	4,3	5,0	5,3	6,5	8,3
Socialbidrag	4,4	4,6	5,0	-1,0	-2,5	3,5
Övrigt	9,5	10,1	10,6	6,2	-0,9	-1,1
Från sociairörsäkringssektprn	108,9	122,4	138,3	10,6	4,8	6,5
Allmän tilläggspension	60,6	69,3	79,2	6,4	6,8	7,8
Sjukförsäkring m. m.	41,7	46,3	51,0	23,7	3,6	3,9
Arbetslöshetsförsäkring	6,7	6,9	8,1	-15,0	-4,5	11,2
Summa inkomstöverföringar	225,8	251,4	279,5	6,7	3,8	4,9

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

så all KBT inte minkar för pensionärer som har arbetsinkomst vid sidan av sin pension. Basbeloppet för 1990 beräknas till 30200 kr.

Utbetalningarna från sjuk- och föräldraförsäkringen ökade med ca 31 % 1988. Bakom den kraftiga ökningen ligger dels effekterna av sjukvårdsreformen den 1 december 1987, dels ökad sjukfrånvaro — främst av lång-tidssjukskrivna.

Föräldraförsäkringen byggs ut i flera steg. En första utbyggnad sker den 1 juli 1989 genom att tiden för ersättning på sjukpenningsnivå förlängs med 3 månader. Den I juli 1990 sker det andra etappen i utbyggnaden, varvid ersättning på sjukpenningsnivå erhålls i ytterligare 3 månader i stället för ersättning enligt s. k. garantinivå. Barnbidraget föreslås nu höjas med 780 kr. per barn och årfr. o.m. den Ijuli 1989.

Ett nytt studiemedelssystem infördes den I januari 1989. Maximala studiemedel höjdes från 145% lill 170% av basbeloppet. Bidragsdelen ändrades så att 50% av basbeloppet utgörs av bidrag. Bidraget höjs därmed från ca 2 200 kr. till 13950 kr. per läsår för en heltidsstuderande (vid 1989 års basbelopp).

Vid årsskiftet 1988/89 genomfördes flera förändringar i arbetslöshels-försäkringen m. m.. Högsta dagpenningen höjdes från 425 kr. till 450 kr. och lägsta dagpenningen (KAS-beloppet)från 149 kr. lill 158 kr. Samtidigt sänktes ersättningsnivån från 91,7% till 90% av den försäkrades dagsför-tjänsl inom ramen för högsta och lägsta dagpenning. Samma högsta och lägsta dagpennig skall gälla i alla arbetslöshetskassor. De tre nivåerna på utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning höjdes lill 450, 270 och 191 kr. De fem karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen och del kontanta arbelsmaknadsslödel (KAS) slopades. Avstängningstiden för den som frivilligt lämnar sill arbete eller liknande förlängdes med fem dagar.

Fr.o.m. 1990 skall den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen Prop. 1988/89: 150
höjas åriigen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare. Bil. 1.1

Utbetalningarna från arbetskadeförsäkringen har ökat kraftigt under senare år. Ersättningen från arbetsskadeförsäkringen omfattar dels arbetsskadesjukpenning, dels arbetsskadelivränla. Sjukpenningen i arbetsskadeförsäkringen ger full ersättning för inkomstbortfall lill den som skadas i sitt arbete. En samordning med den allmänna sjukförsäkringen sker under de första 90 dagarna efter en skada. Livräntan ersätter inkomstbortfall vid bestående nedsättning av arbetsförmågan och kompletterar förtidspensionen. Kostnaderna för den senare redovisas som folkpension och ATP. Endast den kompletterade arbetsskadelivräntan ingår i arbetsskadeförsäkringen. Antalet arbelsskadeärenden har stigit snabbt. Mellan 1984 och

1988 ökade antalet ärenden som prövades hos försäkringskassorna från
drygt 54000 till drygt det dubbla. Samtidigt har frekvensen godkända
arbetsskador ökat succesivt, så alt dessa numera utgör ca 90% av antalet
avgjorda ärenden. Orsakerna till denna utveckling är inte klarlagda. Den
nyligen tillsatta arbelsmiljökommisionen har som en viktig uppgift att
komplettera kunskaperna om arbetsförhållanden som ger upphov till ska
dor och sjukdomar.

Hushållens räntenetto försämrades kraftigt 1987 och 1988 lill följd av atl skulderna ökade mer än de finansiella tillgångarna. För 1989 och 1990 väntas ett fortsatt underskott i det finansiella sparandet, vilket medför en ytterligare försämring av räntenettot.

Hushållens inbetalningar av direkta skaller, avgifter m. m. uppgick 1988 till ca 32% av inkomsterna före skall. År 1989 och 1990 beräknas denna andel vara i stort sett oförändrad. Den statliga inkomstskatten sänks 1989 med 3 procentenheter för beskattningsbara inkomster över 75000 kr. (och med 15 procentenheter mellan 70000 kr. och 75000 kr.). Marginalskatten för en genomsnittlig heltidsarbetande löntagare sänks därmed från 50% till 47% och den högsta marginalskaltesatsen sänks från 75% lill 72%, vid en kommunal utdebitering av 30 kr. Samtidigt reduceras underskottsavdragens maximala värde från 50% till 47%. Förändringarna innebär alt den statliga inkomstskatten minskarmed ca 10 miljarder kr. 1989 jämfört med om 1988 skattesystem hade tillämpats även i år. Den kommunala utdebiteringen höjdes i år med 24 öre per skattekrona motsvarande drygt 1 1/2 miljard kr. För 1990 antas den statliga inkomstskatten sänkas med ytterligare 3 procentenheter. Den statliga inkomstskatten beräknas därigenom minska med ca 10 miljarder kr. 1990 jämfört med en tillämpning av

1989 års skattesystem. Den kommunala utdebiteringen antas vara oför
ändrad.

Det avgiftsfria året vid sjukhusvård för ålderspensionärer avskaffades den I januari 1989. Avgiften per vårddag skall vara högst 55 kr.. Samtidigt infördes ett nytt avgiftssystem, som innebär att vårdavgiflerna las ul genom avdrag vid utbetalning av pensionerna. 1 tabellerna sker emellertid en bruttoförning av pensionerna och vårdavgiflerna betraktas som en nominell avgift lill kommunerna.

Reallönen per timme efter skatt minskade med ca 10% mellan 1979 och
1983, se diagram 4:1. Sedan 1983 har reallönen stigit oavbrutet och 1988 40

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

var reallönen efter skatt ca 5 1/2% högre än 1983, År 1989 beräknas reallönen vara i stort sett oförändrad både före och efter skatt. Nästa år beräknas reallönen minska med ca 2% före skatt och med ca 1/2% efter skatt.

Löner och pensioner svarar för ca 75 % av hushållens disponibla inkomster. Den ökade sysselsättningen under perioden 1987— 1990 gör att lönesumman stiger mer än timlönen, se tabell 4:3. År 1988 var hushållens löneinkomster i fasta priser efter skatt ca 5 1/2% högre än 1979 trots att den reala timlönen efter skatt låg ca 5 % lägre än 1979. Pensionsinkomsterna beräknas öka realt med 3 1/2% 1989 före skatt. Därvid beräknas den extra höjningen av basbeloppet bidra till ökningen med drygt 2 procenten-

Tabell 4:3 Realinkomsternas förändring

	Miljarder kr., löpande priser			Procentuell förändring, 1980 års priser
	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Lönesumma före skatt Lönesumma efter skatt	473,7 302,7	514,4 330,0	538,6 350,8	3,0 2,3	1,3 1,7	-1,2 0,3
Pensioner före skatt Pensioner efter skatt	139,3 105,3	154.5 115,6	172,0 127,5	4,1 3,2	3,5 2,3	5,0 4,1
Disponibel inkomst	550,7	600,4	644,8	2,3	1,8	1,2

ringssektoms, försäkringsbolagens och företagens pensionssparande ingår Prop. 1988/89:150 inte i den sparkvot för hushållen som redovisas i nationalräkenskapsberäk- Bil. 1.1. ningarna. Därför bör man vid en internationell jämförelse av sparkvoter även beakta detta sparande. Om pensionssparandel inkluderas ökar sparkvoten år 1988 med ca 9 1/2 procentenheter lill ca + 6%.

Del är inte enbart i Sverige som hushållens sparkvot har försämrats de senaste åren. De nordiska ländema, Norge, Danmark och Finland, har genomgått en liknande utveckling som Sverige med en kraftig expansion av den lånefinansierade konsumtionen i samband med avregleringen av kreditmarknaden, vilket har resulterat i sjunkande sparkvoter. Inom OECD har flertalet länder haft en försämring av hushållens sparkvot. Undantag är bl. a. Japan och Västtyskland som har haft en stabil sparkvot under hela 1980-talet. Bidragande orsaker härtill torde vara att båda länderna har en snabb ekonomisk lilllväxt och ett mindre heltäckande socialförsäkringssystem.

Flera faktorer har sannolikt medverkat till den under senare år kraftigt försämrade svenska sparkvoten men huvudorsaken torde ändå vara att hushållen fick större möjligheter att lånefinansiera sin konsumtion när kreditmarknaden avreglerades i november 1985. Dessutom torde hushållssektorns starka förmögenhetstillväxt till följd av värdestegringen på fastigheter och aktier samt hushållens positiva förväntningar om den egna ekonomin också ha bidragit till att hushållen ökat sin upplåning.

Året efter avregleringen av kreditmarknaden ökade hushållens nettoupplåning kraftigt, se tabell 4:4. Även de finansiella placeringama ökade starkt och var något högre än upplåningen. Därmed var del finansiella sparandet positivt 1986. Den nedgång av de reala investeringarna som pågått sedan 1979 fortsatte även 1986. År 1987 var nettoupplåningen och de finansiella placeringarna lägre än 1986. Det finansiella sparandet försämrades från omkring noll 1986 till drygt minus 14 miljarder kr. 1987. Upplåningen användes således i större utsträckning än under 1986 till konsumtion och reala investeringar. Sparkvoten sjönk med ca 2 1/2 pro-

Tabell 4:4 Finansieringsanalys for hushållssektorn

Miljarder kr., löpande priser

	1983	1984	1985	1986	1987	1988
Disponibel inkomst brutto Nettoupplåning	398,3 37,0	424,4 41,2	467,0 36,1	500,7 ' 89,7	533;8 74,3	579,0 109,0
Tillförda medel	424,3	465,6	503,1	590,4	608,1	688,0
Konsumtion Reala investeringar Finansiella placeringar	362,7 21,5 40,1	398,4 22,6 44,6	438,7 20,8 43,6	480,5 19,9 90,0	526,3 21,9 60,0	569,7 27,5 90,7
Använda medel	424,3	465,6	503,1	590,4	608,1	688,0

Antn: Disponibel inkomst brutto inkluderar den i nationalräkenskaperna kalkylera
de kapitalförslitningen på hushållens kapitalstock. Hushållens andel (6,3 miljarder
kr.) av den tillfälliga förmögenhetsskatten på försäkringsbolag 1987 har i tabellen lill
skillnad från i nationalräkenskaperna inte dragits bon vid beräkningen av disponibel
inkomst brutto och finansiella placeringar.
Källor: Konjukturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 43

centenheter. Förra året ökade nettoupplåningen till ca 109 miljarder kr. Ökingen motsvarades av en lika stor uppgång i finansiella placeringar och reala investeringar. Det innebär atl sparkvoten var i stort sett oförändrad. Del finansiella sparandet försämrades emellertid med ca 4 miljarder kr. jämfört med 1987.

De vamgmpper som har haft den kraftigaste försäljningstillväxten är bilar och andra sällanköpsvaror. Under 1986 till 1988 bidrog hushållens inköp av bilar med 2,4 procentenheter och inköp av andra sällanköpsvaror med 3,8 procentenheter lill den privata konsumtionens ökningstakt på 10,8%, se diagram 4:3. Sannolikt är det hushållens ökade möjligheter att få krediter som är den främsta orsaken till denna kraftiga uppgång.

År 1988 skedde emellertid en viss uppbromsning i den privata konsumtionens ökningstakt och sparkvotsförsämringen upphörde. Konsumtions-tillväxten under 1988 blev 2,2%.

Hushållens förmögenheter har fortsalt att öka under 1988, se diagram 4:4. I april 1989 översteg de genomsnittliga aktiekurserna den nivå som rådde strax innan börsraset i oktober 1987 med ca 13%. Detta betyder att aktiekurserna sedan slutet av 1987 stigit med ca 65%. De reala priserna på småhus sjönk under första hälften av 1980-talel. Mellan 1986, då prisökningarna för första gången sedan 1979 översteg inflationstakten, och juni 1988 steg småhuspriserna i stället kraftigt med ca 35%.

I år fömtses en fortsatt dämpning av den privata konsumtionens tillväxllakl och en ökning av hushållssparandet. Flera faktorer talar för att hushållens villighet att ta nya lån avtar. Den anpassning av hushållens tillgångar och skulder som avregleringen resulterade i bör nu vara i stort sett genomförd. Dessutom är det idag mindre fördelaktigt att låna till följd av all realräntan efler skall har stigit, marginalskatten sänkts och avdragsmöjligheterna begränsats. Den aviserade skattereformen kommer att för-

Diagram 4:3 Privat konsumtion

Bidrag i procent till den årliga utvecklingen

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

600

500

400

300

200

100

500 -		Finansiella tillgångar .,../
500 -	Småhus y/	"\
400 -		\<''------- '' .-\
400 -	,'" .p,—- ''''»-"''	""-- '
300		Skulder
200 100 -
200 100 -
0 -

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Stärka denna effekt och påverkar troligen dessutom hushållens lånebeteende redan i förtid. Vidare har hushållens höga netloupplåning under senare år resulterat i en skuldbörda med alltmer betungande ränior och amorteringar, vilket bör verka återhållande på hushållens villighet all öka sin skuldslock ytterligare. Slutligen torde de åtgärder som nu föreslås dämpa hushållens konsumtionsbenägenhet.

Försäljningsökningen av bilar under de senaste åren bedöms vändas lill en försäljningsnedgång under 1989. En orsak lill nedgången antas vara atl många hushåll lidigarelagl sina bilinköp lill 1988 för alt kunna utnyttja den katalysatorrabatt, som utgick under 1987 och 1988. Fr.o.m. 1989 års modeller skall alla bilar vara utrustade med katalytisk avgasrening. Dessutom torde bilförsäljningen minska, då hushållens ersätlningsbehov efter de senaste årens bilinköp nu i stort sett borde vara täckt. Eftersom bilinköpens andel av den privata konsumtionen är ca 5% betyder ett omslag i bilinköpen från en ökning på knappt 10% 1988 till en förväntad minskning med 10% 1989 att den privata konsumtionstillväxten reduceras med 1 procentenhet.

Omsättningen av detaljhandelsvaror väntas få en fortsatt lägre tillväxt 1989. Det är främst sällanköpsvarorna som förväntas dra ned tillväxttakten. Under de senaste åren har hushållen byggt upp en kapitalvamstock, vilket betyder att en viss mättnad nu torde ha uppstått.

Sammantaget görs bedömningen att den privata konsumtionen ökar i volym med 0,8% 1989. Sparkvoten beräknas stiga med ca 1 procentenhet. År 1990 förväntas konsumtionslillväxlen sjunka ytteriigare lill 0,5%, vilket medför en fortsatt förbättring av sparkvoten.

Kollektiva tjänster 54,0 22,5 2,2

Allmän förvahning 20,9 8,7 5,8

Rättsväsende 10,6 4,4 1,9

Försvar 22,5 9,4 0,4

Sociala tjänster 155,3 64,8 3,4

Utbildning inkl. forskning 46,5 19,4, 1,9

Hälso-och sjukvård 62,0 25,9 2,8

Socialvård 46,8 19,5 6,9

Övrigt 30,4 12,7 3,2

Kultur, rekreation 13,0 5,4 7,0

Samhällsplanering m.m.' 17,4 7,3 1,1

Totalt 239,7 100,0 3,1

därav statlig konsumtion 64,9 27,0 2,0

kommunal konsumtion 174,8 73,0 3,7

1,3

3,2

1,7

-0,2

4,2

2,5 4,3 6,4

3,2 3,5

2,8

3,3

1,6

4,2

0,5

2,6

0,7

-1,3

2,4

0,8

2,7 3,6

0,5

1,6 -0,3

1,7 -0,8

2,7

0,9

1,3

1,2

1,3

0,6 1,5

ökade i betydligt lägre takt än tidigare. De senaste åren har ökningen av Prop. 1988/89: 150 den offentliga konsumtionen avtagit ylleriigare och 1988 uppgick den Bil. 1.1 offentliga konsumtionen rill 26,9% som andel av BNP.

Den statliga konsumtionen har i volym legat på ungefär samma nivå sedan 1982. Antalet anställda har minskat genom de rationaliserings- och besparingskrav som ställts på de statliga myndigheterna. För 1989 och 1990 väntas en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Genom att andra delar av konsumtionen, framför allt försvarels inköp, förutses öka relativt starkt i volym, beräknas den totala statliga konsumtionen öka med ca 1 1/2% per år 1989 och 1990.

Primärkommuner och landsting har planerat för en sysselsättnings- och konsumtionsökning med ca 2% i år. Svårigheter att rekrytera arbetskraft väntas medföra atl ökningen blir svagare än planerat eller 1 1/2%. Den underliggande ökningslakten är dock högre, eftersom omfattningen av beredskapsarbeten och ungdomslag väntas fortsätta minska till följd av det förbättrade arbetsmarknadslägel. Även nästa år beräknas den kommunala konsumtionen stiga med 1 1/2%.

Hushållens totala konsumtion kan mätas genom att lill den privata konsumtionen lägga de delar av den offentliga konsumtionen, som direkt kan hänföras till den enskilde eller hushållet. Därvid klassificeras huvuddelen av de sociala tjänsterna samt tjänster inom kultur och rekreation som individuella tjänster. Subventioner avseende bostad och sjukvård påverkar också direkt konsumenternas standard och klassificeras också av statistiska centralbyrån som direkt hänförbara till den enskilde eller hushållet. Jämförelser mellan länder med olika institutionella förhållanden underlättas genom att dessa subventioner inkluderas i tolalkonsumlionen.

De individuella tjänsterna inom offentlig konsumtion ökade sin andel av totalkonsumtionen kraftigt mellan 1970 och 1980, se tabell 4:6. Den privata konsumtionens andel av tolalkonsumlionen var i stort sett oförändrad mellan 1980 och 1985. Den starka uppgången av den privata konsumtionen tillsammans med den svaga ökningen av den offentliga konsumtionen sedan 1985 avspeglas i en stigande andel för den privata konsumtionen.

Tabell 4:6 Befolkningens totalkonsumtion

Löpande priser

Miljarder kr.

Procentuell andel

1985-

1970 1975

1980

1985

1988

Privatkonsumtion 438.7 80,1 76,7 71,4 71,0 72,2

Privata tjänster

19,3 0,6	21.8 1,5	26,4 2,2	26,0 3,0	25,0 2,8
00	100	100	100	100

inom offentlig konsumtion 160,2

Vissa subventioner' 18,7

Befolkningens totalkonsumtion 617,6

' I tabellen ingår subventioner till apoteken avseende läkemedel och till privatpraktiserande läkare och

tandläkare samt räntebidrag till bostäder och subeventioner för täckande av hyresförluster.

.4nm.: Privata tjänster inom offentlig konsumtion 1988 är beräknade med ledning av de privata tjänstemas

andel av statens resp. kommunernas konsumtion 1985.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 47

5 Investeringarna Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Bmttoinvesteringama har sedan 1983, med undanlag för 1986 ökat med ca 5 — 6% per år. Totalt steg investeringama med 5,3% i volym under 1988. Tillväxttaklen för maskininvesteringarna är högre och dessa har under de två senaste åren ökat med mellan 7 och 8% årligen. Byggnadsinvesteringarna utvecklades svagare under förra året än under 1987, då byggnadsinvesteringarna ökade med drygt 5%. Näringslivets investeringar ökade något mindre än väntat. Den väntade kraftiga ökningstakten för industrins investeringar halverades, samtidigt som investeringsaktiviteten inom övriga delar av näringslivet steg något mer än väntat. Både bostadsinvesteringarna och myndigheternas investeringar utvecklades starkare än enligt prognoserna i den preliminära nationalbudgeien.

I år väntas en fortsatt god investeringskonjunktur men något långsammare tillväxttakt för de totala investeringama. Maskininvesteringarna väntas även i år öka avsevärt mer än byggnadsinvesleringama. Den största expansionen väntas inom näringslivet och då främst inom industrin. Bostadsinvesteringarna antas falla något till följd av de åtgärder som vidtagits för alt begränsa ombyggnadsverksamheten. De offentliga myndigheternas investeringsplaner lyder på en fortsall ökning i ungefär samma takl som i år. Totalt beräknas bruttoinvesteringarna öka med 4% i år.

De åtgärder som nu föreslås beräknas dock få en viss dämpande effekt på investeringarna nästa år. Detta gäller särskilt byggnadsinvesteringarna. Nästa år beräknas de totala investeringarna ligga kvar på samma nivå som i år.

Tabell 5:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig procentuell förändring,

kr. 1988, 1980 års priser

	priser	1987	1988	1989	1990
Näringsliv Offentliga myndigheter Bostäder	138,5 26,1 49,8	5,4 -0,6 12,9	4,7 5,4 6,7	5,8 5,3 -1,7	-0,4 3,8 -1,0
Totalt	214,4	6,2	5,3	4,0	0,0
därav maskiner	89,4	7,4	7,5	7,0	1,6

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet

De senaste sju åren har de totala bruttoinvesteringarna ökat med drygt
en Ijärdedel i volym. Näringslivet och då främst industrin har bidragit
mest lill ökningen sedan devalveringen 1982. Industrins investeringar
varierar betydligt mer mellan åren än andra sektorers. Industrins investe
ringar har sedan 1982 ökat med 7,3% i genomsnitt per år, medan motsva
rande siffra för de totala bruttoinvesteringarna är 3,3%. Delta betyder att
industrins andel av de totala investeringarna har ökat med drygt fyra
procentenheter sedan 1982 och är nu knappt 20%. Att investeringstillväx
ten varit något högre för näringslivet återspeglas också i att näringslivets
investeringar som andel av BNP har ökat betydligt mer procentuellt sätt
under de senaste sju åren än motsvarande andel för de totala brultoinves- 48

teringarna, se diagram 5: 1.

Under högkonjunkturen kring 1980 skedde en viss återhämtning. Efter devalveringarna i böijan av 80-talet steg räntabiliteten kraftigt och har sedan legat på en förhållandevis stabil nivå. Som en följd av den förbättrade räntabiliteten har investeringama ökat, vilket gör att kapitalstocken nu är större än vad den var innan investeringarna började att falla i mitten av 70-talet. Den kapacitetsutbyggnad som ägt mm avspeglas också i att produktionstillväxten i förhållande till stocken av fast realkapital har ökat sedan början av 80-talet, se diagram 5:2.

Den totala leasingen ökade dramatiskt under det gångna året. Detta kan tänkas ha inneburit att även industrins leasing och därmed dess totala kapitalanskaffning har ökat mer än vad som framgår av utvecklingen för industriinvesteringama. Industrins leasing har ökat mer än industriinvesteringarna under nästan hela 80-talet. Ungefär hälften av industrins leasing beslår av datamaskiner. Leasing redovisas i nationalräkenskaperna inom branschen uppdragsverksamhet. Det är dock den leasing som ligger utanför industrin som ökat kraftigast de senaste åren. Enligt preliminära beräkningar har leasing stor omfattning inom tjänstesektorerna, lex vam-handel, hotell och restauranger, konsultverksamhet och maskinuthyming.

1 år väntas industriinvesteringama öka med 10%. Till en del förklaras detta av att projekt har flyttals över från förra året, men planema enligt investeringsenkäten i febmari är dessutom uppjusterade jämfört med förra enkättillfället. Mest expansiv är transportmedelsindustrin där planer med invesleringsökningar på 40% redovisas. Även inom de flesta övriga delbranscher redovisas relativt kraftiga ökningar.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 5:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

	Miljarder	Årlig procentuell förändring,
	kr. 1988,	1980 års	priser
	löpande
	löpande
	priser	1987	1988	1989	1990
Industri	38,8	12,6	5,0	10,0	1,9
Basindustri	10,1	21,5	11,6	6,2	3,7
Verkstadsindustri	14,8	11,1	-2,9	14,0	-1,0
Övrig industri	13,9	8,5	9,8	8,5	3,8
Övrigt näringsliv	99,6	2,9	4,6	4,1	-1,4
Totalt	138,5	5,4	4,7	5,8	-0,4
därav maskiner	81,7	6.6	7,3	7.3	1,3
byggnader	45,2	3.1	0,4	3,6	-3,3

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Inom det övriga näringslivet väntas en fortsatt ökning av investeringarna i år. Expansionen är koncentrerad till de statliga affärsverken inom samfärdseln. De statliga affärsverkens investeringsplaner tyder på att deras anläggningsinvesteringar ökar. Byggnadsinvesleringama inom övriga delar av näringslivet tycks dock stagnera. De totala investeringarna inom övrigt näringsliv exklusive de statliga affärsverken beräknas öka mindre i år än i fjol.

Utvecklingen för näringslivets investeringar under 1990 är svårbedömd. Faktorer som talar för en fortsatt tillväxt är den förhållandevis stabila lönsamhetsutvecklingen under de senare åren samt det höga kapacitetsutnyttjandet. En svagare tillväxt i ekonomin och minskad utlandsefterfrågan på industrins produktion kan antas ha en negativ inverkan. Företagens förväntningar om den framtida kostnadsutvecklingen är en annan faktor som kan påverka investeringsaktiviteten under nästkommande år. Antas den svenska löneutvecklingen komma ned på en markant lägre nivå än för närvarande och därmed mer i paritet med omvärldens så kan det i viss mån förmodas påverka företagens investeringsbenägenhet i positiv riktning under 1990. Tillväxten i näringslivsinvesteringarna beräknas avta något nästa år.

Tabell 5:3 Offentliga investeringar

. Miljarder kr. 1988,

Årlig procentuell 1980 ärs priser

förändr

309 524 58000	315899 57000
1500	1500
500	500
5000	200
374524	375099