Regeringens proposition 1988/89: 139

om godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land

Prop.

1988/89: 139

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 mars 1989.

På regeringens vägnar

Sten Andersson

Ulf Lönnqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att byggnadsnämnderna vid sin granskning enligt bestämmelsema i plan- och bygglagen (1987: 10), PBL, skall godta byggprodukter som godkänts av ett behörigt organ i något annat nordiskt land på samma sätt som produkter vilka fi"ivilligi typgodkänts eller tillverknings-kontrollerats i Sverige. Skyldigheten föreslås gälla mtill utgången av år 1991.

Förslaget bör ses mot bakgmnd av den överhettade byggmarknad som för närvarande råder i Sverige och som innebär bl. a. att det råder brist på byggprodukter här. Med förslaget främjas importen av byggmaterial.

Likställdheten i fråga om byggprodukter skall dock inte gälla produkter som inte kan antas uppfylla de grundläggande kraven i 3 kap. PBL till skydd för liv, personlig säkerhet, hälsa m. m. Regeringen och plan- och bostadsverket föreslås få bemyndigande att meddela de föreskrifter som behövs i denna del.

Lagändringen avses träda i kraft den 1 juli 1989.

1 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 139

Propositionens lagförslag Prop. 1988/89; 139

Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10)

Härigenom föreskrivs att det i plan- och bygglagen (1987: 10)' skall införas en ny paragraf, 8 kap. 29 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 29a§

Intill utgången av år 1991 skall vid tillämpningen av 29 § andra stycket aruira meningen med där avsedda produkter likställas material, konstruktioner och anordningar som har godkänts av de organ i annat nordiskt land som regeringen bestämmer.

Första stycket gäller inte material, konstruktioner och anordningar som kräver obligatoriskt typgodkånruinde enligt 16 kap. 2 § aruira stycket.

Regeringen eller den myruiighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avvikelse från bestämmelsen i första stycket om likställdhet. Avvikelse får föreskrivas ifråga om sådana produkter som inte kan antas uppfylla kraven i 3 kap. UU skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa och för en lämplig utformning av byggruider och andra anläggningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

'Lagen omtryckt 1987: 246.

Bostadsdepartementet Prop. 1988/89:139

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1989

Närvarande: statsrådet S. Andersson, ordförande, och statsråden R. Carlsson, Lindqvist, Löimqvist, Engström, Freivalds, Lööw

Föredragande: statsrådet Lötmqvist

Proposition om godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land

1 Inledning

Den svenska byggmarknaden är för närvarande överhettad. Detta har medfört bl. a. en stark prisutveckling på byggprodukter. I detta ärende lägger jag fram ett förslag som innebär att byggprodukter som har godkänts av ett behörigt organ i något annat nordiskt land skall godtas vid byggnadsnärmidemas granskning enligt plan- och bygglagen (1987; 10) på samma sätt som produkter vilka frivilligt typgodkänts eller tillverkningskontrollerats här i Sverige.

Syftet med förslaget är att främja importen av sädana byggprodukter.

Frågan om att på detta sätt godta byggprodukter som godkänts i något armat nordiskt organ diskuterades vid en hearing som bostadsdepartementet arrangerade den 7 mars 1989. Vid denna överläggning deltog företrädare för intressenterna på den svenska byggmarknaden. Till gmnd för diskussionen låg en promemoria i ämnet som utarbetats i bostadsdepartementet. Det lagförslag som presenterades i promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Vidare bör som bilaga 2 fogas en förteckning över de organisationer och myndigheter som var närvarande vid mötet. I bilaga 3 redovisas också en sammanfattning av de synpunkter som framfördes.

I det följande presenterar jag först det internationeUa harmonisermgsarbete som pågår (avsnitt 2), prisutvecklingen pä byggmaterial m. m. pä den svenska marknaden (avsnitt 3) samt de svenska bestämmelsema om kontroll av byggmaterial (avsnitt 4). Därefter gär jag över till mitt förslag.

2 Det intemationella harmoniseringsarbetet

I de flesta länder utgör byggmarknaden en utpräglad hemmamarknad med fä externa inslag. Det gäller i första hand den egentiiga byggverksamheten. I fråga om byggmaterial sker på många marknader en betydande handel över gränsema. För Sveriges del beräknas att 10-15 % av den totala exporten

utgörs av byggprodukter inkl. trävaror, medan importen av byggprodukter Prop. 1988/89: 139 beräknas uppgå till 5-10 % av den totala importen.

För Sverige, med sitt stora beroende av utrikeshandel, har det därför varit naturligt att på bred front aktivt verka i olika intemationella sammanhang för alt undanröja olika hinder för handel inom byggsektom.

Sverige ratificerade på hösten 1979 som ett av de första 20 ländema GATT-överenskommelsen om tekniska handelshinder.

Sedan början av 1970-talet har svenska myndigheter och den svenska industrin verkat i detta syfte inom FN;s Ekonomiska kommission för Europa (ECE) och dess arbetsgmpp för byggfrågor. ECE omfattar alla länder i Väst-och Östeuropa samt USA och Canada. För byggoira-ådets del har detta arbete som övergripande syfte att röja undan handelshinder genom att harmonisera de gmndläggande kraven i fräga om säkerhet, hälsa, miljö, tillgänglighet och energihushälUiing i byggnader. Som ett led i detta arbete publicerar ECE sedan år 1984 en serie s. k. modelLföreskrifter.

Harmoniseringen av byggföreskrifter är ett arbete pä läng sikt. Pä kort sikt inriktas nu arbetet efter ett svenskt initiativ på att främja en vidgad marknad med byggprodukter genom en ramöverenskommelse inom ECE om Ömsesidigt accepterande av nationeUt godkända och kvaliletskontrollerade produkter.

Utvecklingen av den inre marknaden inom de Europeiska gemenskaperna (EG) har fört nya dimensioner till mngänget med EG och mellan EG och den Europeiska frihandelssammansluiningen (EFTA), samtidigt som samarbetet har fått en vidare omfatmmg. Det gäUer inte minst byggområdet.

Sedan slutet av är 1988 föreligger ett antaget rådsdirektiv inom EG om harmonisering av medlemsstatemas lagar m. m. rörande byggmaterial (89/106/EEC). Du-ektivet trädde i kraft vid årsskiftet och medlemsstaterna har därefter 30 månader på sig att mföra dessa regler i sina nationellla lagstiftningar.

En byggprodukt antas uppfylla de gmndläggande kraven i byggdirektivet om produkten uppfyller harmoniserad europeisk standard (CEN) som utarbetats på mandat frän EG-kominissionen, har genomgått ett europeiskt typ-godkännandeförfarande eller, om varken europeisk standard eller riktlinjer för europeiskt typgodkännande finns, uppfyller nationell standard som har bedömts uppfyUa de grundläggande kraven i byggdirektivet.

Nägon möjlighet att godkänna en produkt direkt pä basis av de gmndläggande kraven i direktivet fömtses inte, trots att detta är en av principema i EG;s nya harmoniseringsmetod. Det är därför som frågan om att kvantifiera de väsenfliga funktionskraven i s. k. basdokument och att precisera procedu-rema för ömsesidigt accepterande av nationellt godkända produkter spelar en vikug roll i överläggningarna mellan EG och EFTA mom byggområdet.

Inom EFTA pågår ett samordningsarbete som avses ligga till gmnd för överenskommelser med EG inom skilda områden. Ett viktigt led i detta samordningsarbete är den EFTA-konvention om ömsesidigt godtagande av prov-

ningsresultat och bevis om överensstämmelse som undertecknades av EFTA- Prop. 1988/89: 139

ländema i Tammerfors den 15 juni 1988 (se prop. 1988/89: 60 och NU 15).

Den avses träda i kraft den 1 januari 1990 under fömtsättning att alla berörda

stater då har godkänt den. Konventionen har karaktären av en ramkonvention,

som senare skall kompletteras med särskilda överenskommelser sektor för

sektor. Dessa avses läggas till gmnd för överenskommelser med EG inom

motsvarande sektorer.

Arbetet med att ta fram förslag till en sådan sektorsöverenskommelse för byggoira-ädet pågår redan inom EFTA. Ett slutiigt förslag förväntas föreUgga i september i år. Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att byggområdet ligger väl framme i det pågående EFTA-arbetet och att det är realistiskt att förvänta sig konkreta resultat inom de närmaste åren.

I en samarbetsorganisation benämnd Europeiska Unionen för Agrément (UEAtc) pågår sedan 1960-talet utbyte av erfarenheter om godkännande och kvalitetskontroll av byggkomponenter. De flesta EG-länder och nägra EFTA-länder medverkar i detta samarbete, Norge och Sverige sedan år 1988. Finland har nyligen ansökt om inträde. LIEAtc är intressant genom att man studerar möjligheten att utveckla organisationen till det paraplyorgan som enligt EG:s direktiv för byggprodukter skall svara för samordning av verksamheten rörande godkännande av produkter.

Inom Norden har ett samarbete pågått mellan byggmyndighetema sedan mitten av 1950-talet i syfte att samordna de olika ländemas byggbesiämmel-ser. Detta arbete har utvecklats och förstärkts i takt med att det mellanstafliga nordiska samarbetet har skjutit fart. Arbetet bedrivs inom ramen för Nordiska kommittén för byggbestämmelser (NKB), som niunera är inordnad som ett organ under Nordiska ministerrådet. Under ministertådet finns vidare ett gemensamt nordiskt organ inom provnings- och kontrollområdet - NORDTEST - med uppgift att främja harmonisering av metoderna för provning och kontroll av bl. a. byggvaror. Med stöd frän Nordiska ministerrådet drivs också ett omfattande samarbete mellan byggbranschens standardiseringsorgan i Norden, INSTA B. Samarbetet mellan de tre nämnda nordiska organisationema uiom byggområdet har nu intensifierats kring de frågor som gäller harmonisering och avvecklandet av handelshinder i syfte att löpande bevaka utvecklingen mom EG och koordinera harmoniseringsarbetet och därvid ta tiU vara de gemensamma nordiska intressen som finns inom området.

Nordiska ministertådet har tidigare genom beslut är 1983 ocksä fastställt riktlinjer för ömsesidigt accepterande av centralt godkända byggprodukter och officiell kontrollordning (NKB-rapport nr 51, 1984). NKB har i anslutning härtill utarbetat produktregler för ett 20-tal produktslag. Detta system, som nu har börjat tillämpas i praktiken, innebär att en produkt som är typgodkänd i ett av de nordiska ländema kan typgodkännas i de övriga ländema utan ytterligare provning o. d. genom ett enkelt registreringsförfarande. Arbetet med nya nordiska produktregler hålls för närvarande tillbaka i syfte att koncentrera resursema pä att ta fram underlag för ett samordnat agerande frän de nordiska ländemas sida i det vidare europeiska harmoniseringsarbetet.

ti Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 139

Nordiska mmisterrådet fastställde den 27 febmari 1987 ett samarbets- Prop. 1988/89; 139 program om avskaffande av handelshinder i Norden (Nord 1987; 24). Programmet bygger pä fömtsätmingen att de nordiska ländemas tekniska föreskrifter normalt är likvärdiga och att provningsorganens kompetens ligger på samma nivå. En av huvudpimktema i programmet är principen att nationella myndigheter i de fall föreskriftema är likvärdiga skall erkänna provning eller kontroll som utförts i aimat nordiskt land. På grundval av de erfarenheter som inrapporterats i de olika nordiska ländema kan konstateras att byggföreskrif-tema i hög grad faller inom programmets målområde.

3 Prisutvecklingen på byggmaterial m. m. på den svenska marlaiaden

Läget pä den svenska byggmarknaden kännetecknas av en högt uppdriven efterfrågan, fullt kapacitetsumyttjande och en uttalad brist pä produktionsresurser. Överhettningen pä byggmarknaden är starkare nu än vid tidigare uppsving i byggkonjunktiu-en. Uppsvinget har varit kraftigast i storstadsområdena, men skiUnaden i utveckling mellan storstäderna och det övriga landet har minskat imder år 1988.

Produktionskostnaderna per kvadratmeter för bostadshus har ökat kraftigt. Mellan fjärde kvartalet 1986 och motsvarande kvartal 1988 ökade produktionskostnaden med 31 % i flerbostadshus och 34 % i småhus. Konsvunent-prisema ökade tmder samma period med 11 %. För att bereda plats för nyproduktion av bostäder på en överhettad byggmarknad har regeringen sedan hösten 1986 infört vissa restriktioner för ombyggnad av bostäder och övrigt byggande. Jag har haft överläggningar om den allvarliga kostnadsutvecklingen med olika företrädare för byggsektom. Olika begränsningar av byggandet gäUer nu i alla delar av landet.

Den totala byggverksamheten förväntas fortsätta att växa under åren 1989 och 1990, om än i betydligt långsammare takt än tmder åren 1987 och 1988. Det irmebär att knappheten på byggkapacitet - och därvid inte minst pä byggmaterial - kommer att bestä under de närmaste åren.

Den redovisade utvecklingen har drivit upp prisökningstakten i byggsektom. Statens pris- och konkurrensverk (SPK) har till regeringen i december 1988 överlämnat en promemoria om byggkosmader och byggmalerialpriser åren 1987 och 1988. Av denna framgår bl. a. att byggnadsprisema i den påbörjade produktionen under år 1986 ökade med knappt 8 %, medan ökningen under är 1987 uppgick till nära 12 %. Prisstegringen har tilltagit successivt under är 1987. Av byggkostnaderna svarar material för ca 35 %.

Marknaden för olika byggmaterial kännetecknas enligt SPK vanligtvis av ett relativt litet antal konkurrerande företag inom varje vamgmpp. Marknadsformen betecknas vanligen som oligopol. Som motvikt fungerar i viss utsträckning konkurrens mellan olika vamgmpper, s. k. substitutionskon-kurrens.

Inom ramen för sin marknadsövervakande uppgift har SPK för vissa Prop. 1988/89; 139 vamgmpper i särskild ordning informerat om prishöjningar som kurmat genomföras mot bakgrund av en allmänt sett bristande konkurrens. Så har skett i fråga om de prishöjningar som t. o. m. november 1988 hade genomförts pä färger och läcker, på värmetekniska produkter samt pä planglas. Den ledande tillverkaren av färger och läcker hade dittills under år 1988 höjt sina priser med ca 10 %. Den dominerande tillverkaren av värmetekniska produkter hade under samma tid höjt prisema med ca 13 %. Priset på planglas ökade vidare under samma tid med ca 15 %. Den pris- och marknadsledande tillverkaren höjde därvid sina priser pä 3 mm fönsterglas med totalt ca 24 %. I intet av dessa fall kan enligt SPK prishöjnmgama i sin helhet återföras pä bakomliggande kostnadsöknmgar för företagen.

Att företagen nu kan genomföra prishöjningar som överstiger vad som motiveras av deras kosmader beror enligt SPK bl. a. pä den kapacitetsbrist som föreligger inom vissa branscher. Det minskade bostadsbyggandet frän mitten av 1970-talet ledde till att kapaciteten drogs ned inom flera byggmaterialindustrier. I och med att bostadsbyggandet nu åter ökat, har en kapacitetsbrist uppkommit inom vissa branscher. Leveranstiderna har ökat kraftigt. Svårighetema att leverera till den svenska marknaden kan ocksä i några fall bero på att exporten har ökat kraftigt - exempelvis har exporten av parkettgolv ökat i volym med 15 % mdlan åren 1986 och 1987.

Mot bakgmnd av tillgängligt material har SPK räknat fram uppgifter om rörelsemarginal - dvs. rörelseresultatet efter avskrivningar - och avkastning på eget kapital - dvs. resultatet efter avskrivningar plus finansiella intärter, relaterat Ull det genomsnitfiiga totala kapitalet - för 16 större byggmaterialföretag. Utlfrän detta begränsade material - som skall tolkas med försiktighet - konstaterar SPK att flertalet företag har förbättrat rörelsemarginalen och avkastningen under år 1987 jämfört med år 1986. Rörelsemarginalen är 1987 varierade mellan 1 och 28 %. Genomsnitfligt uppgick rörelsemarginalen för de 16 företagen till 9,7 %, vilket innebar en ökning med 2,1 % från är 1986. Som jämförelse kan nämnas att rörelsemarginalen för tillverkningsindustrin i sin heUiet i företag med mer än 200 anställda uppgick till ca 6 % under år 1987.

Avkasmingen på eget kapital för de i undersökningen ingående företag som tillverkar dörrar, fönster och glas varierade under är 1987 mellan 22 och 30%.

De nu redovisade siffroma om rörelsemarginaler och avkastning på eget kapital avser de förhållande som rådde före de prishöjningar som genomfördes under är 1988.

Statistiska centralbyrån har redovisat uppgifter om prisutvecklingen inom bostadsbyggandet tmder perioden januari 1988 - januari 1989. Av dessa framgår att faktorprisema exkl. löneglidning ökade med 9,3 %. Därvid ökade prisema för byggmaterial med 11,8 %. Den alhnänna prisutvecklingen - mätt som förändringen i konsumentprisindex - uppgick under samma tid till 6,7 %.

4 De svenska bestämmelsema om kontroll Prop. 1988/89:139

av byggmaterial m. m.

En fömtsättning för alt olika material och produkter skall kunna användas i det svenska byggandet är att de uppfyller de grundläggande kraven i vår byggnadslagstiftning, plan- och bygglagen (1987; 10), PBL.

Mycket starkt sammanfattat kan bestämmelserna om tillsyn och kontroll enligt PBL sägas vila på principen att byggherren har huvudansvaret för att byggbestämmelsema iakttas (Jfr BoU 1988/89:1 s. 17). Vid bygglovspliktiga arbeten prövar dessutom byggnadsnämnderna om de tilltänkta åtgärderna kan antas uppfylla de krav på byggnaders egenskaper som ställs i 3 kap. PBL. Byggnadsnämnden kan för detta ändamål begära att konstruktionsrimingar och andra handlingar som innehåller väsenfiiga tekniska uppgifter skall ges in till nämnden innan arbetena påbörjas. Omfattningen av byggnadsnämndens granskning anpassas emellertid till de avsedda arbetenas art och omfatming samt bygghertens egna kAfalifikationer.

Enligt 8 kap. 29 § andra stycket PBL skall byggnadsnämnderna godta typgodkända eller tillvcrkningskontrollerade material m. m. i de avseenden typgodkännandet eller tillverkningskontrollen gäller. Delta anses naturiigt eftersom ett typgodkännande eller en tillverkningskontroll innefattar en - av svensk myndighet - gjord prövnmg av att egenskapskraven i 3 kap. PBL och i tillämpningsföreskriftema är uppfyllda (jfr prop. 1985/86; 1 s. 744, 854 och bilaga 10 s. 236 samt BoU 1986/87; 1 s. 162).

Ett typgodkännande kan vara frivilligt eller obligatoriskt (se 16 kap. 2 § PBL). Möjligheten för regeringen att med slöd av 16 kap. 2 § andra stycket ställa krav på obligatoriskt typgodkännande har ännu inte umyttjats.

Av bestämmelsema i 16 kap. 2 § PBL framgår att godkännande meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen har i 21 § plan-och byggförordnmgen (1987; 383) i fråga om typgodkännande och tillverkningskontroll föreskrivit följande;

Plan- och bostadsverket prövar efler ansökan frågor om frivilligt typgodkännande och tillverkningskontroll enligt 16 kap. 2 § första stycket och tredje stycket andra meningen plan- och bygglagen (1987: 10).

Till en ansökan som avses i första stycket skall fogas de intyg och andra handlingar som sökanden vill åberopa.

Ett beslut om typgodkännande skall ange i vilka avseenden och under vilka föratsättnmgar materialet, konstruktionen eller anordningen uppfyller kraven i 3 kap. plan- och bygglagen och i de föreskrifter som meddelats för tillämpningen av nämnda kapitel. Beslutet får förenas med villkor och tidsbegränsas.

Ett beslut om tillverkningskontroll skall ange hur det skall kontrolleras att ett material, en konstmktion eller en anordning har vissa egenskaper.

Plan- och bostadsverket fär meddela föreskrifter om avgifter för frivilligt typgodkännande och ull verkningskontroll.

Beslut av plan- och bostadsverket i dessa frågor får enligt 22 § plan- och byggförordningen överklagas hos regeringen. Några sådana överklaganden har hittills inte förekommit.

Underlaget för ett typgodkäimande kan bestå av t. ex. rapporter från Prop. 1988/89; 139 utredningar och provningar samt beräkningar. För vissa produkter krävs typprovning enligt fastställda provningsmetoder eller särskilda godkännanderegler för produktema. Sådan typprovning sker för närvarande vid statens provningsanstalt eller vid annat provningslaboratorium, som kan godtas av plan- och bostadsverket. För vissa provningar som utförts exempelvis av laboratorium som inte dokumenterat att det uppfyller gängse kriterier för opartiskhet eller kompetens krävs det för närvarande i vissa fall utlåtande från statens provningsanstall för att provningsresultatet skall accepteras som underlag för typgodkännandet.

Typgodkännandets syfte är att underlätta utveckling och användande av nya produkter och metoder samt att främja serietillverkning och industriell produktion. För varje slag av produkt blir olika bestämmelser i vär bygg-nadslagstiftnmg tillämpliga beroende på i vilket sammanhang produkten avses att användas. Tillverkningskontroll är av särskild betydelse för produkter, t. ex. betong- och stålkonstmktioner, som inte enkelt och tillförlitiigt kan kontrolleras på byggplatsen utan besvärande ingrepp i produktema.

Om typgodkända och tillverkningskontrollerade byggprodukter används, kan såväl byggnadsnämndens granskning och tillsyn som den ansvarige arbetsledarens fortlöpande tillsyn på byggplatsen underlättas och förenklas. Även för den byggande och för dennes projektorer kan projekteringen samt bygglovsförfarandet förenklas. Det är dock en gmndläggande fömtsätming att berörda parter i byggprocessen förvissar sig om godkännandets omfatming och om fömtsätmingama för produktens användning.

Sammanfatmingsvis kan den nuvarande typgodkännandeverksamheten anses vila på den gmnden att en svensk myndighet, plan- och bostadsverket, genom sin granskning och utfärdande av typgodkännandebevis ger ett bindande förhandsuttalande att en viss produkt uppfyller byggnadslagstiftningens krav. Byggnadsnämnden prövar därför vid sin granskning endast att fömtsätmingar och villkor i åberopade typgodkäimandebevis och tillhörande handlingar är uppfyllda under aktuella förhållanden. Granskning av byggnadsnämnden behövs inte i sädana avseenden som redan har prövats vid typ-godkännandet eller tillverkningskontrollen och nämnden har att godta plan-och bostadsverkets godkäimandebeslut.

För byggaren har typgodkäimandet således den betydelsen att han vet all materialet eller konstruktionen kommer att accepteras av byggnadsnämnden vid bygglovsprövningen och vid den ytterligare kontroll som kan förekomma under byggtiden. Med den stora vikt som i allmänhet fästs vid korta produktionstider och snabb bygglovshantering har typgodkända produkter därmed ett försteg framför altemativa produkter, även om dessa i och för sig också tillgodoser gällande krav. Typgodkäimandet imderlättar därigenom för tillverkaren i många fall en tiUförlitiig marknadsföring av produkten. Detta gäller särskilt vid introduktionen av nya produkter och metoder.

Typgodkännandeförfarandet står öppet för alla, såväl svenska som utiändska tillverkare eller försäljare av byggprodukter. Inom Norden är provnings-metoderna i stor omfatming harmoniserade och ofta standardiserade. Myn-

Allmänna utgångspunkter

Strävandena att imderlätta handem mellan skilda länder har tagit ny fart under senare år. På många olika håll pågår nu arbete som syftar till att imdanröja ekonomiska och tekniska hinder för ett fritt utbyte av varor och tjänster. För Sveriges del har frågan fått särskild akmalitet genom EG;s pågående arbete med att etablera en inre marknad och de fördjupade kontakter som i samband härmed utvecklas i samarbetet mellan EG och EFTA. Arbetet bedrivs för närvarande med sikte på att det i väsenfiiga delar skall vara genomfört år 1992. Parallellt med detta pågår arbete med att avveckla olika handelshmder och främja en vidgad marknad med byggprodukter också i andra mellanstatiiga sammanhang. Det gäller dels pä nordisk bas inom ramen för det nordiska ministerrädets verksamhet, dels på en vidare europeisk bas inom bl. a. ECE. Vidare pågår inom GATT fortiöpande förhandlingar inom världshandelns område.

För svensk del har utan tvekan det arbete som berör harmoniseringen inom Norden och Västeuropa i övrigt den mest omedelbara betydelsen. Den alldeles övervägande delen av vår export och import avser sålunda dessa närmarknader. Detta gäller i särskilt uttalad grad byggsektom. De förhandlingar som nu förs i fråga om harmonisering och avvecklmg av handelshmder mellan olika länder i detta område är emellertid mycket tidskrävande och komplicerade. De förhandlingar som förs på en vidare europeisk bas kan därför först på längre sikt förväntas avsätta praktiskt genomförda resultat av mer genomgripande betydelse.

Inom det pågående EFTA-arbetet ligger byggsektom väl framme. Som jag har nämnt i det föregående kan det mom något är föreligga sådana konkreta resultat som kan läggas till gmnd för överläggningar mellan EFTA och EG. Nägon överenskommelse mellan dessa kan dock troligen inte förväntas före-

ligga före den tidpunkt som EG har satt som riktpunkt for sitt eget arbete med Prop. 1988/89; 139

en inre marknad. Verksamheten inom UEAtc bör kunna medverka till att

underlätta samarbetet mellan EG och EFTA i fråga om godkännande och till-

verknmgskontroll av produkter. Det förslag som jag nu presenterar ligger väl

i linje med målen för det västeuropeiska mtegrationsarbetet och det nordiska

samarbetet och fär ses som ett väsenfligt bidrag till detta. '

Det nu sagda bör mte uppfattas sä att betydelsen av ett vidare europeiskt, och för den delen även intemationellt, harmonisermgsarbete nedvärderas. Samarbetet mom t. ex. GATT och ECE erbjuder möjligheter att genom välgmndade sakargument kunna påverka skeendet och besluten mom EG och därmed också främja samarbetet meUan EFTA och EG.

Efterfrägan pä byggsektoms tjänster är i Sverige i dag högre än på mycket länge. Arbetslösheten bland byggnadsarbetare är den lägsta som registrerats sedan den modema statistiken infördes i början av 60-talet. Den inhemska byggmaterialindustrins produktionskapacitet är i det närmaste fullt umyttjad och långa leveranstider gäller för byggmaterial och komponenter inom många områden. Den höga efterfrågan bedöms bestå också under åren 1989 och 1990.

Utbudet av byggmaterial och komponenter på den svenska marknaden är således för närvarande mte tilhäckligt för att efterfrågan skall kunna tillgodoses utan stömingar i form av väntetider eller ökande priser, vilket också framgår av utvecklmgen under senare tid.

Byggsektom är mer än de flesta andra sektorer utsatt för konjunkturella förändringar i den aUmänna ekonomiska utvecklingen. Det är en naturlig följd av att produktionen är beroende av mvesteringsviljan inom närmgslivet i övrigt, av utbyggnadsbehoven pä den samhälleliga sidan och av hushållens bosladseflerfrågan. Den långvariga tillbakagången inom byggandet under 1970-talet och början av 1980-talet medförde att produktionskapaciteten mom byggmaterialmdustrin drogs ned.

Under samma tid ökades ansträngnmgama att bygga upp exportmarknader. Byggmaterial i olika former utgör numera en betydande del av den samlade svenska exporten, främst på närmarknadema inom Norden och Västeuropa.

Den svenska byggmaterialindustrin producerar således mom flera omräden mer än vad som avsätts mom landet, samtidigt som den inhemska efterfrågan just nu överstiger vad som avdelas för den svenska marknaden. Pä längre sikt är emellertid en byggexport av minst nuvarande omfatmmg nödvändig, inte minst av hänsyn till intresset av att stabilisera näringen och minska dess beroende av konjunkturväxlmgama pä hemmamarknaden. En framgångsrik export fömtsätter uthålliga satsningar, som vidmakthålls även under tider då produktionen i och för sig skulle kunna avsättas på hemmamarknaden. Det vore därför etiligt min mening kortsiktigt och oövertänkt att nu lösa bristema på den svenska marknaden genom minskad export.

Den andra vägen är att bygga ut kapaciteten mom den svenska byggmaterialmdustrin i sådan omfatmmg att den nuvarande efterfrågan kan tiUgodoses.

En sådan utbyggnad kan emellertid i mänga fall knappast genomföras i sådan Prop. 1988/89; 139 tid att de omedelbara behoven kan tillgodoses.

Detta leder mig till att det utökade utbud som behövs kan åstadkommas främst genom ätgärder som främjar importen av Ukvärdiga produkter. Därmed skapas också fömtsättnmgar för en förbättrad priskonkurrens pä den svenska marknaden.

Byggprodukter som har godkänts i annat nordiskt land

Som jag har redovisat i det föregående pågår det för närvarande pä olika häll arbete med att få fram överenskommelser eller konventioner om godtagande av resultat från provnmg som utförts i annat land. De riktiinjer som Nordiska ministerrådet fastställde är 1983 innebär i och för sig en avsevärd förenkling av procedurerna i fräga om sådana produkter för vilka myndighetema enats om kravnivåer och verifikationsmetoder. Överenskommelser av detta slag fmns emellertid i dag endast i begränsad utsträcknmg.

Det långvariga nordiska samarbetet pä byggbestämmelseområdet har fört med sig att byggbestämmelsema i de nordiska ländema i allt väsentiigt bygger på en likartad uppfatmmg om vilka egenskaper som är väsentiiga och vilka funktioner som mäste säkerställas. Denna samsyn gäller bl. a. de gmndläggande krav som bör ställas på byggnader av hänsyn till hälsa, hygien, säkerhet och skydd mot olycksfall. Den gäller också i väsentiiga delar i fräga om krav av annat slag, exempelvis energihushållnmg, trevnad och komfort.

Den stora överensstämmelse som faktiskt råder mellan de nordiska länderna i frågan om viUca krav som bör ställas på byggnader innebär i alhnänhet att en produkt som är godkänd i ett nordiskt land i allt väsentiigt också svarar mot de krav som faktiskt ställs i de andra nordiska ländema. Någon generell verkan tillerkänns dock normalt inte ett sådant godkännande här i landet utan godtagandefrägan blir beroende av de enskilda byggnadsnämndemas pröv-mng. Nämnderna kan därvid komma till skilda resultat, vilket medför att användnmgen av sådana produkter försväras, om mte producenten eller hans ombud först skaffat sig ett typgodkännande i Sverige.

I Nordisk handlmgsplan för ekonomisk utveckling och full sysselsätming från den 26 mars 1985 har stor vikt lagts vid att avveckla handelshinder för att förverkliga Norden som hemmamarknad. Nordiska mimstertådet fastställde den 27 febmari 1987 ett samarbetsprogram om avskaffande av handelshmder i Norden.

Mot bakgrund härav och av intresset av att utbudet av byggprodukter på den svenska marknaden snabbt ökas, bör unporten nu främjas av byggmaterial m. m. som kan antas uppfylla svenska krav.

Överensstämmelserna mellan de nordiska ländemas krav är som jag nyss nämnde så stora, att man i alhnänhet bör kunna utgå från alt produkter som uppfyller kraven i ett annat nordiskt land ocksä uppfyller svenska krav. I avvaktan pä att de av Nordiska mmisterrådet fastställda riktlmjema från år 1983 utvecklas av NKB och ges en vidgad praktisk tillämpning bör därför

genom ensidiga svenska ätgärder särskilda lättnader nu genomföras i fräga Prop. 1988/89; 139 om användningen i Sverige av produkter som har godkänts i andra nordiska länder. I ett längre perspektiv bör man givetvis kunna förvänta sig att fömtsättningar skapas för mer generellt verkande överenskommelser om underlättandet av handeln med byggprodukter inom Europa

Ett sådant svenskt ensidigt åtagande ligger väl i Imje med de nordiska strävanden som jag här har redovisat. Även produkter med ursprung utanför Norden bör fä omfattas äv lagstiftnmgen, om de godkänts i nägot annat nordiskt land. Genom denna konstruktion stär inte den föreslagna lagstiftnmgen i strid mot GATT-bestämmelsema.

Den föreslagna ordningen bör också stimulera till ytterligare insatser för att fä till stånd nordisk ömsesidighet i fräga om giltigheten av nationellt utfärdade godkännanden pä byggområdet.

Med hänsyn bl. a. till den förväntade utvecklmgen av det nordiska samarbetet och de pågående förhandlmgama bör åtgärdema tidsbegränsas och avse tiden t. o. m. utgången av är 1991. Frågan om en eventuell förlängnmg för tiden efter är 1991 bör göras beroende av utgången av fortsatta förhandlmgar på olika mvåer samt av om ömsesidighet kan uppnäs i fråga om giltigheten av nationeUt utfärdade godkännanden i förhällandet mellan de nordiska ländema.

Mitt förslag överensstämmer med det som presenterades vid bostadsdepartementets hearing den 7 mars 1989. Förslaget mottogs positivt av så gott som samtUga närvarande.

Jag fömtsätter att det svenska initiativet kommer att påskynda utvecklmgen mot en harmonisering mellan de nordiska ländema.

Jag har i detta ärende samrått med statsrådet Gradm.

Förslagets närmare utformning

Den förordade ordningen bör lämpligen åstadkommas genom att det i anslutnmg till bestämmelsema om typgodkännanden m. m. i 8 kap. 29 § PBL införs en ny paragraf som reglerar godtagande av byggprodukter som godkänts i andra nordiska länder.

Den nya paragrafen bör utgå från att byggprodukter som har godkänts i andra nordiska länder är likvärdiga med sädana produkter som frivilligt typgodkänts eUer som tillverkningskontrollerats här i landet. De godkännanden som likställs med svenska godkännanden bör ha i huvudsak samma kvalitet som svenska typgodkännanden. Det bör alltså vara fräga om godkännanden som utfärdats av behöriga organ i det andra landet. Som jag återkommer till i avsmtt 7 bör det krävas att dessa organ har en oberoende stältamg och att godkännandeordningen är tillgängliga för alla utan diskrimmering - dvs. även för sökande från annat land. Det bör ankomma på regeringen att bestämma de organ som kommer i fråga.

Det är angeläget att den ordning som nu föreslås mte omfattar produkter som mte uppfyller grundläggande svenska egenskapskrav pä byggnader och andra anläggmngar. Den överhetming som för närvarande råder inom

byggsektom, med kraftiga materialprisöknmgar som följd, får mte legitimera Prop. 1988/89; 139 att allvarliga problem under några år byggs m i det svenska samhället genom försämrad kvalitet i byggandet. Frågan har självfallet ocksä en konkurrensaspekt. Företag som verkar långsiktigt pä den svenska marknaden och har anpassat sina produkter till svenska kvalitetskrav, skall mte fä sm verksamhet äventyrad av kortsiktigt sänkta samhälleliga krav pä motsvarande produkter från annat håll. Båda de nu nämnda aspektema framhölls också särskilt vid den hearing som anordnades den 7 mars 1989.

Lätmader för användningen av produkter godkända i ett annat nordiskt land får heller mte leda till att konkurrensen mellan svenska produkter och produkter frän andra länder snedvrids.

För att säkerställa kvalitetskravet bör därför regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer fä bemyndigande att meddela de föreskrifter som behövs för att undanta produkter som mte kan antas uppfylla kraven i 3 kap. PBL till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa och för en lämlig utformnmg av byggnader och andra anläggningar. Härigenom säkras också att tillämpnmgen blir likformig över hela landet. Samtidigt uppnås den eftersträvade förenklmgen i bygglovshanteringen, eftersom sökanden på förhand vet om produkten kommer att godtas av byggnadsnämnden.

Avgränsnmgen till nordiska godkännanden innebär att produktema kommer atl ha prövats mot kvalitetskrav som på de flesta områden nära svarar mot dem som gäller enligt svenska byggnadsbestämmelser. Det långvariga norm-samarbetet mellan de nordiska byggmyndighetema innebär att de skilhiader som finns mom enstaka områden är i huvudsak kända för den svenska myndigheten. Det bör därför vara möjligt all ange i vilka hänseenden eller mom vilka områden som avvikelsema mellan kraven i Sverige och ett annat nordiskt land är sådana, att ett godkännande mte i denna del kan jämställas med ett svenskt fnvUligt typgodkännande eller en sådan tillverknmgskontroll.

Jag återkommer ytterligare tiU detta i specialmotivermgen tiU lagforslaget.

Det är angeläget att de nya bestämmelsema träder i kraft sä snart som möj-Ugt. Jag föreslår att ikraftträdandet bestäms till den 1 juU 1989.

6 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har det mom bostadsdepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987; 10).

7 Specialmotivering

Som tidigare sagts bör de överväganden som redovisats lagtekniskt uttryckas genom att det i plan- och bygglagen (1987:10) införs en ny paragraf, 8 kap. 29 a §, av följande lydelse.

8kap.29a§ Prop. 1988/89; 139

IntiU utgången av år 1991 skall vid tillämpningen av 29 § aruira stycket andra meningen med där avsedda produkter likställas material, konstruktioner och anordningar som har godkänts av de organ i armat nordiskt land som regeringen bestämmer.

Första stycket gäller inte material, konstruktioner och anordningar som kräver obligatoriskt typgodkänrumde enligt 16 kap. 2 § andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm/nerfar meddela föreskrifter om avvikelse från bestämmelsen i första stycket om likställdhet. Avvikelse får föreskrivas ifråga om sådana produkter som inte kan antas uppfylla kraven i 3 kap. till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa och för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar.

Paragrafen har behandlats i avsmtt 5.

Genom första stycket införs en skyldighet för byggnadsnämnderna att - på samma sätt som i fråga om svenska godkännanden - godta en i annat nordiskt land godkänd byggprodukt i de avseenden som godkännandet gäller. Godkännanden av svenskt organ regleras - som nu - av bestämmelsema i detta kapitels 29 § och i 16 kap. 2 och 3 §§ samt därtill hörande föreskrifter. Någon ändring av denna verksamhet är mte avsedd.

Av skäl som redovisats i avsnitt 5 har de nya bestämmelsema tidsbegränsats att gälla till utgången av år 1991.

Första stycket innebär att byggnadsnämnderna vid sm granskning skall godta byggmaterial, konstruktioner och anordningar som har godkänts av behöriga organ i de andra nordiska ländema ulan att nämndema ställer krav på ytterligare verifikation i de avseenden som godkännandet gäller. De godkännanden som avses i första stycket är i första hand i annat nordiskt land meddelade myndighetsgodkännanden, men kan även vara av behörigt organ utfärdade intyg eller andra bevis om överensstämmelse med i det landet ställda krav.

Det har lagts på regeringen att bestämma de organ vars godkännanden skall godtas av byggnadsnämndema. En gmndläggande fömtsättning för att ett sådant organ skall kunna utses är att organet bedöms ha tillräcklig kompetens inom byggområdet och att det ocksä finns förtroende för den verksamhet som organet utövar. Det bör dessutom krävas att organet är oberoende i förhållande till tillverkarintressen och att det utan diskriminermg är tillgängligt för alla, såväl inom som utom landet.

Avsikten med de nya bestämmelsema är inte att förändra fömtsättmngama för hur byggnader skall utföras. De byggprodukter som skall användas i det svenska byggandet måste uppfylla egenskapskraven i 3 kap. PBL i fråga om t. ex. stabilitet, brand och sundhet. Eftersom egenskapskraven för byggnader vanligen varierar mer eller mmdre mellan olika länder görs provningar utomlands ofta mte mot de krav som anges i de svenska byggbestämmelsema. Inte ens de nordiska byggreglema är i fråga om egenskapskrav likvärdiga i alla avseenden. Byggprodukter officiellt godkända i de andra nordiska ländema har dock egenskaper som i stora drag får anses överensstämma med egenskaperna hos dem som godkänns i Sverige. Provningsresultat, dimensione-

rmgskalkyler och annan dokumentation av produktens egenskaper läggs Prop. 1988/89: 139

dessutom redan i dag i allt störte utsträckning till gmnd för plan- och

bostadsverkets bedömningar och beslut i fråga om frivilligt typgodkännande

av byggmaterial m. m. Mot bakgrund härav har som huvudregel föreskrivits i

första stycket att byggprodukter som godkänts av ett behörigt organ i ett annat

nordiskt land - utan fömyad eller ytterligare kontroll eller verifikation av

svensk myndighet - skall godtas av byggnadsnämndema vid deras gransk-

nmg av byggnadsprojekt.

Byggnadsnämndens skyldighet att godta en sådan produkt sträcker sig mte längre än vad som gäller i fråga om en produkt som typgodkänts i Sverige. Avgörande är alltså i viUca avseenden det nordiska godkännandet gäller. I regel torde nämndema vid sin prövning få godta handlingar som avfattats på danska eller norska språket. Det får dock anses följa av allmänna principer att, om det behövs, nämnden kan kräva alt den bygglovssökande företer en över-sättmng till svenska av de godkännandehandlingar som åberopas (jfr prop. 1971; 30 s. 86 och 376).

I andra stycket föreskrivs att vad som anges i första stycket mte avser material, konstruktioner och anordningar för vilka det i Sverige krävs obligatoriskt typgodkännande. Som tidigare nämnts har regeringen hittills inte meddelat några föreskrifter om obligatoriskt typgodkännande. Om det ändå skulle bli aktuellt med sädana föreskrifter bör inte likställdheten gälla. Det måste alltså i dessa fall finnas ett typgodkännande av ett svenskt organ.

Av tredje stycket framgår att byggnadsnämnden inte skall vara skyldig att vid sin granskning godta alla produkter som har godkänts i ett annat nordiskt land. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva avsteg från kravet i första stycket på Ukställdhet. Bestämmelsen får ses som en säkerhetsventil. Bemyndigandet att meddela avvikande föreskrifter gäller sådana byggprodukter som inte kan antas uppfylla kraven i 3 kap. till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa och för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar. När bemyndigandet umyttjas mäste givetvis beaktas även sådana föreskrifter som kan ha meddelats med slöd av 16 kap. 1 § första stycket.

Avsikten är att plan- och bostadsverkel skall ges bemyndigande att meddela föreskrifter med stöd av tredje stycket. Verket har då att på eget initiativ bevaka och fatta beslut om vilka byggprodukter som, trots ett godkännande av behörigt organ i ett annat nordiskt land, mte skall likställas med produkter som typgodkänts eUer tillverkningskontrollerats enligt svenska bestämmelser. Undantag kan föreskrivas t. ex. i fråga om vissa produkttyper eller produkter inom vissa produktområden. Likställdheten enligt första stycket gäller som nyss sagts i de avseenden det nordiska godkännandet anger. Om ett sådant godkännande anger att en produkt får användas exempelvis för vissa ändamål eller i vissa avseenden som inte i sin helhet kan antas vara förenliga med de svenska kraven, kan verket behöva föreskriva begränsmngar frän likställdheten i berörda delar. Bemyndigandet utesluter inte heller att byggprodukter kan undantas som godkänts genom ofullständiga, oklara eller felaktiga beslut.

Det kan ocksä förekomma att ett nordiskt organ godkänner byggprodukter Prop. 1988/89: 139 i yissa avseenden som inte är direkt tillämpliga pä svenska förhållanden. Ett godkännande kan t. ex. avse användningen av en produkt inom endast vissa delar av del egna landet eller en användning relaterad till en viss skyddsklass som gäller där. Verket kan då meddela de bestämmelser som krävs för alt bestämmelsema i första stycket skall kunna tillämpas.

Om en byggprodukt har undantagits från likställdhet, kan byggnadsnämnden för sin granskning - i enlighet med nu gällande ordnmg för icke typgodkända byggmaterial m. m. - kräva ytterligare kontroll eller verifikation av produkten (jfr 8 kap. 20 och 29 §§ PBL). Förfarandet vid nämndens prövmng av produkten förändras alltså inte i ett sådant fall jämfört med nuvarande bestämmelser.

Bestämmelsema i tredje stycket innebär att plan- och bostadsverket innan bestämmelsema i första stycket får sin verkan måste meddela de föreskrifter om imdantag som krävs. Det långvariga normsamarbetet mellan de nordiska byggmyndighetema innebär att de skillnader som finns inom enstaka områden är i huvudsak kända för verket. Verkets arbete underlättas givetvis av detta förhällande. I inledningsskedet kommer det dock att krävas särskilda insatser för att verket skall kunna bedöma behovet av undantagsföreskrifter i fråga om redan godkända produkter. Verket måste också kontinuerligt bevaka de nya godkännanden av byggprodukter som meddelas av behöriga organ i de andra nordiska ländema. Enligt vad jag inhämtat avser verket att hålla sig informerat i denna fråga genom fortiöpande underhandskontakter med de aktuella nordiska organen. Vidare avser verket att fortiöpande hålla sig underrättat om vilka nordiska godkännanden som akmaliseras hos byggnadsnämnderna.

Det kan fömtsättas att plan- och bostadsverket kommer att ge ut alhnänna råd och även lämna väglednmg i övrigt om godtagande av byggmaterial m. m. som har godkänts i annat nordiskt land. Mot bakgrund av det omfattande, aktiva och fördjupade intemationella samarbete som pågår för att avveckla olika hmder inom byggområdet, får det anses vara en uppgift för plan- och bostadsverket att noga följa och smdera effekiema av lagtillämpningen samt vid behov aktivt delta även i rädgivmngsarbetet så att negativa utvecklingstendenser inte uppkommer i det praktiska genomförandet. Det är därvid särskilt angeläget att verket, som enligt 1 kap. 8 § PBL har den allmänna uppsikten över plan- och byggnadsväsendet, ser till att de gemensamma nordiska mtressen som finns mom godkännandeområdet tas till vara och fullföljs på avsett sätt.

Ikraftträdande m. m.

Den föreslagna nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 juli 1989. Någon utsträckt tid för störte informationsinsatser för byggnadsnämndema bedöms mte vara nödvändig.

Däremot kan det förflyta viss tid innan den nya ordningen fullt ut får verkan. Jag räknar dock med att regeringen redan i nära ansluming till lagens

ikraftträdande kan utse ett antal sädana organ som avses i den föreslagna nya Prop. 1988/89: 139 bestämmelsen.

Med hänsyn till ärendets brådskande karaktär anser jag att lagrådets hörande kan underlåtas.

8 Hemställan

Med hänvisnmg tiU vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i plan och bygglagen (1987: 10).

9 Beslut

Regermgen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen det förslag som föredraganden har lagt fram.

Det vid hearingen den 7 mars 1989 presenterade förslaget Prop. 1987/88; 139
till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987: 10) 'a l

8 kap 29 a §

Vid bygglovsprövningen skall byggnadsnämnden till utgången avår 1991 på sätt som anges i 29 § aruira stycket andra meningen godta även material, konstruktioner och anordningar som har godkänts av de organ i annat nordiskt land som anges av regeringen.

Skyldigheten enligt första stycket gäller inte, om plan- och bostadsverket beslutat att materialet, konstruktionen eller anordningen inte kan antas uppfylla kraven i 3 kap. Sådana beslut av verket får överklagas hos regeringen.

Organisationer

Byggentreprenörerna

Byggherreförenmgen

Förerungens Sveriges Byggnadsinspektörer

Föreningen Sveriges VVS-inspektörer

Grossistförbundet

HSBs Riksförbund

Industriförbundet

Industrins Byggmaterialgmpp

Industrins Kommitté för Byggbestämmelser

Kontrollrådet för betongvaror

Riksbyggen

SABO

StockhoUns Stadsbyggnadskontor

Sv. Arkitekters Riksförbund

Sv. Byggnadsingenjörers Riksförbund

Svenska Konsultföreningen

VVS-tekniska Föreningen

CurtHunhammar Jan Kielland

Pehr Jacobsson

Lennart Linse VUhdmKempff

Göran Johansson

Hans Löfgren

Jan Rodén Rune Jogeman

Hans Ekdahl Ingrid Fenbom

Sven Dingertz Gunnar Rosenborg

Sten Cassel

UlfThunberg

Kurt Nilsson

Per Lilliehom

René Keusch

Harald Mjöberg

RolfWime

Roland Rengefors

UlfRengholt

Sammanfattning av de synpunkter som framfördes Prop. 1987/88; 139

vid hearing den 7 mars 1989 ''a 3

Till grund för diskussionen läg en promemoria, upprättad mom bostadsdepartementet. Till promemorian fanns också fogat ett lagförslag (se bilaga 1).

Gunnar Rosenborg, Industrins Byggmaterialgrupp, redovisade ett antal tveksamma fömtsätmingar som fanns angivna i promemorian. Det gällde t. ex. byggmaterialprisemas betydelse under en längre tidsperiod, beskrivningarna av leveranstiderna och lönsamheten i byggmaterialindustrin. Han efterlyste också en kvantifierad målsätming för åtgärdema samt ett försök lill konsekvensanalys.

Vidare framhöll Gunnar Rosenborg, att formuleringama om boverkets ansvar för att bevaka att svenska krav mte eftersatts i "väsentliga avseenden" innebar risker för kvalitet. Han anförde också att svenska produkter genom förslaget skulle diskrimineras i förhållande till importerade produkter, vilka genom lägre kvaUtetsegenskaper kan tillverkas billigare. Reciprocitet är enligt Industrins Byggmaterialgmpp den enda rimliga lösningen. Han såg detta som en utomordentiigt viktig principieU fråga.

Curt Hunhammar, Byggentreprenörerna, tillbakavisade att svensk bygg-maierialindustri genom förslagen skulle utsättas för en allvarlig diskriminering. Han framhöll att förslagen, och debatten om dem, kommer att leda till att inköpare i enireprenörföretagen kommer att bli mer uppmärksamma på möjlighetema att köpa produkter pä andra marknader än de traditionella. Förslagen kommer enligt Bygggentrenörema att leda till goda resultat pä den svenska byggmarknaden, bl. a. en lugnare prisutveckling på byggmaterial. Curt Hunhammar påpekade också fördelen att varomas urspmng saknar betydelse. Risken för en kvalitetssänkning överdramatiserades enligt Byggentreprenörerna. Ingen köpare kommer att vara intresserad av att köpa sämre produkter. Han såg en möjlighet att nya produkter som befordrade en låg livslängdskosmad också skulle introduceras i ökad utsträckning.

Byggentreprenörerna skulle helst se att boverket mte alls skulle göra förteckningar över de produkter som kan förmodas ha en aUtför låg kvalitet i förhållande till svenska normer.

Hans Ekdahl, Industriförbundet, frågade om konsekvensema av förslagen var tillräckligt analyserade ur handelspolitisk synpunkt. Han ifrågasatte om inte förslagen stod i strid med de Överenskommelser som gjorts inom GATT. Han framhöll ocksä att det svenska förhandlingsläget skulle försämras om förslagen genomfördes. Han saknade en redogörelse för de taktiska aspektema att i dagens läge göra svenska ensidiga åtaganden.

Curt Ivarsson, plan- och bostadsverket (boverket), såg förslagen som en
viktig markering att påskynda avvecklingen av tekniska handelshinder och att
dämpa prisutvecklingen av byggmaterial. Han såg boverkets roll främst som
bevakare av bmdande krav. Avsikten är mte att godkänna nya produkter enligt
gamla bestämmelser. Istället innebär förslagen att en ny form av bevakning
införs. Han ansåg inte att förslagen leder till att att resurser tas från den 21

ordinarie typgodkännandeverksamheten. Inte heller ansäg boverket att ge- Prop. 1987/88; 139 nomförandet av de presenterade förslagen skulle vara speciellt resurskrävande Baga 3 i sig.

Curt Ivarsson framhöfl att det fmns en läng gemensam nordisk tradition på detta område.

Lennart Linse, Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, framhöll att förslagen i promemorian mte skulle leda till någon störte förändrmg i arbetet för Sveriges byggnadsinspektörer. Rutiner för nordiskt samarbete mellan byggnadsinspektörer finns och tillämpas. Föreningen framhöll att det är förenat med svårigheter om tekniska beskrivningar m. m. är avfattade på främmande spräk. En fömtsätöiing för att förslagen skall fungera är att regeringen och boverket snabbt fullföljer sina initialätaganden och sprider informationen snabbt till alla berörda.

Bo Lindöm, Statens pris- och konkurrensverk, framhöll att mom en rad omräden där reglermgar har varit i bruk under läng tid har man fått en stor acceptans för kostnadsökningar. En ökning av det intemationella kon-kurrenstiycket är angelägen, framhöll Bo Lmdöm, som ställde sig mycket positiv ull förslagen.

Roland Rengefors, Konsultföreningen, konstaterade att förslagen inte borde innebära någon fara för kvalitet i byggandet. Han såg åtgärdema som ett intressant experiment och betonade att förslaget är tidsbegränsat. I och med detta tar Sverige vid utgången av 1991 tillbaka sin förhandlingsposition, om förslaget skulle innebära nägra förhandlingstekniska nackdelar. Konsultföreningen tillstyrkte förslaget.

Ulf Thunberg, Kontrollrådet för Betongvaror, framhöfl att vissa begrepp (godkännande, certifiering m. m.) borde renodlas. Han fömtsåg vissa svårigheter för boverket att identifiera de begränsnmgar och villkor för användnmgen i Sverige av produkter, godkända i ett annat nordiskt land. Resurser borde enligt Ulf Thunberg sättas in för att grundligt informera utiändska tillverkare om svenska bestämmelser.

Sten Cassel, Iruiustrins Kommitté för Byggbestämmelser, anförde att det är väsentiigt att materialutbytet ökar, men att det bör ske pä lika villkor för svenska och uUändska producenter. Han anförde som exempel alt energi-hushälhiingskrav pä fönster är lägre i övriga nordiska länder än i Sverige. Tillverkningskosmadema blir därmed lägre. Risken fiims med förslaget, att utländska tillverkare tränger ut svensktillverkade fönster med högre krav, och därmed högre kosmader. Förslaget kan få allvarliga kommersiella konsekvenser, enligt Sten Cassel. Förslaget kan ocksä fä konsekvenser för kvalitén i det svenska byggandet pä sikt.

Sten Cassel redovisade också att av den totala importen av fönster kommer 89 % från de nordiska ländema. Motsvarande siffra för importen av dörtar är 83 %. Alla dessa produkter uppfyller redan svenska krav. Hans slutsats var att materialutbytet mellan ländema redan fungerar tillfredsställande och att den föreslagna ordningen av rättviseskäl mte borde införas.

René Keusch, Stockholms Stadsbyggruidskontor, betonade att byggnads
inspektörerna mte kan förväntas ta något störte utökat ansvar när det gäller „„
den slutiiga kontroUen av oUka produkter pä byggarbetsplatserna.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989