Motion till riksdagen

1988/89:Ub833

av Lars Wemer m.fl.(vpk)
Flickornas villkor i skolan

Mot.
1988/89
Ub833—838

Inledning

Det svenska samhället är, som i princip alla samhällen i vår omvärld,
dominerat av män. Vi lever i ett system, där kvinnor är underordnade män.

Befästandet av könsförhållandena börjar redan i en människas allra tidigaste
ålder. Skolan fyller en mycket viktig funktion i detta. Eleverna fostras
till roller, som passar ett könsmässigt orättvist system.

Könsroller i skolan

I skolan kan vi iaktta könsrollsmönstret - flickor och pojkar beter sig olika.

Skolan förstärker dessa könsroller - eleverna behandlas olika beroende på
vilket kön de har.

I en akademisk avhandling, ”Könsdifferentiering i grundskolan” av Inga
Wernersson, visades bl.a. följande exempel på hur könsroller ser ut och
förstärks i skolan:

a) Motiv för val av utbildning och yrke:

Män anger oftare att de valt utbildningen för att de trivs i skolan. Att
flickor i större utsträckning anger rena studieintressen som motiv kan ha att
göra med att de upplever lägre krav på sig och att de inte anser ett
kommande arbetsliv som lika självklart som pojkarna.

b) Motiv för val av yrke och framtid:

Flickor anger att de hellre vill arbeta med människor än med ting. Viktiga
krav för pojkarna är att ”få tillfälle att tjäna mycket pengar”, ”komma i
ledande ställning”, ”vara fria från överordnade”.

c) Lärarnas förhållningssätt till elever av olika kön:

Flickorna beskrivs av lärarna som problemfria, vänliga, skolmotiverade,
lydiga, trevliga o.s.v. medan pojkarna ofta beskrivs som aggressiva och
bråkiga. När lärarna bedömde pojkarna mer negativt i detta fall var det inte
som individer utan negativt som elever. Att flickorna betraktas som lydiga
och välanpassade elever ”belönas med” att de blir bortglömda som individer.

Att flickorna bedöms mer positivt leder inte till en mer positiv behandling
utan motsvaras i stället av att vissa grupper av pojkarna, framför allt ur
arbetarklassen, behandlas mer negativt.

Undersökningen visar även att lärare, trots att de beskriver flickorna mer
positivt, tycker att det är intressantare att undervisa pojkar och att de skulle \

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub833-838

välja pojkarna om de hade möjlighet till det. Det kan bero på att lärarna
förväntar sig en mer framstående social roll av pojkarna än av flickorna.
Den rådande arbetsfördelningen mellan könen påverkar alltså den utbildning
och det stöd som elever av olika kön får.

d) Hur elevernas självkänsla påverkas under skoltiden:

Man har funnit att yngre flickor var mindre ängsliga än pojkarna vid prov,
redovisningar o.dyl. Flickorna hade även en mer positiv inställning till
skolan än de jämnåriga pojkarna. Den mer positiva inställningen till skolan
och undervisningen behöll flickorna även i högre årskurser, men då var de
mer ängsliga än sina manliga klasskamrater. Medan pojkarna blev mindre
ängsliga under skoltiden försämrades alltså flickornas självkänsla och de
blev mer ängsliga.

Även om flickor klarar arbetsuppgifterna i skolan lika bra eller bättre än
pojkarna så tycks de undan för undan förlora sitt självförtroende. Det beror
på att de får mindre personlig kontakt med lärarna, deras arbetsinsatser får
färre kommentarer och blir i lägre grad bekräftade.

Vpk anser att kunskaper om könsroller samt relevant resultat från kvinnoforskningen
bör ingå i lärarutbildningen. Detta bör riksdagen uttala.

I klassrummet

Resultatet från olika undersökningar gjorda i klassrummen pekar på:

a) Olika förväntningar och krav ställs på eleverna beroende på om de är
flickor eller pojkar.

b) Eftersom flickor och pojkar beter sig olika, blir de också behandlade
olika. Pojkar får mer uppmärksamhet och tid, blir mer individuellt behandlade.

c) Lärare kan uppleva det som mer meningsfullt att satsa tid och intresse
på en begåvad pojke än på en begåvad flicka, eftersom det upplevs som mer
sannolikt att pojken kommer att utnyttja sin utbildning i en socialt synlig
karriär.

När det gäller taltiden i klassrummet har det svenska forskningsprojektet
Språk och kön i skolan vid Lunds universitet kunnat bekräfta resultaten från
internationella undersökningar.

Taltiden i klassrummet är fördelad så att läraren upptar 2/3 av tiden och
eleverna får dela på 1/3. Av elevernas taltid upptar pojkarna 2/3 och flickorna
1/3. Det betyder att flickorna upptar endast 1/9 av den talade tiden i en
klass med lika många flickor som pojkar. Man ska även komma ihåg att en
stor del av det flickorna säger/får säga är reproduktion av olika slag, t.ex.
uppläsning av en arbetsuppgift.

Talaktiviteten är mycket olika fördelad mellan de enskilda eleverna även
inom de två könsgrupperna. I varje klass finns ett litet antal elever, som
pratar ganska mycket. Det brukar vara tre-fyra pojkar och en eller ett par
flickor. Majoriteten av eleverna säger ganska lite under skoldagen på offentlig
nivå. I många fall blir det inte mer än någon eller några meningar på
förmiddagen och kanske bara något enstaka ord på eftermiddagen - eller
tvärtom. Så finns det en liten grupp som praktiskt taget aldrig säger någon

Mot. 1988/89

Ub833

2

ting på offentlig nivå. Den gruppen brukar bestå av fyra-fem flickor och
eventuellt någon pojke i varje klass.

Taltiden i klassrummet hänger samman med hur läraren fördelar frågorna
till eleverna och vilken typ av frågor som ges till flickor respektive pojkar
(sådana med ett kort, enkelt svar eller sådana som kräver en längre förklaring
eller redogörelse).

Vpk menar att könsorättvisorna i klassrummet måste angripas för att på
sikt uppnå ett samhälle, där kvinnor och män är jämlika. Men vi inser att
den strukturella könsojämlikhet som finns i samhället inte låter sig utplånas
av något enkelt handgrepp i skolan.

Vpk föreslår att länsskolnämnderna i sin tillsyn av skolorna speciellt skall
beakta hur lärartid, taltid, frågor etc. fördelas mellan flickor och pojkar.

Läromedel

I åtskilliga sammanhang och vid upprepade tillfällen har kvinnor, organisationer,
forskare, politiska partier m.fl. uppmärksammat den kvinnodiskriminering
som finns i vissa av de läroböcker som används i skolan. Tyvärr
har ingen större förbättring kunnat konstateras.

I t.ex. litteraturantologier, historieböcker, läroböcker i fysik och kemi
m.m. osynliggörs halva mänskligheten eller reduceras till en försvinnande
liten och obetydlig minoritet.

Vpk menar att det är av största vikt att läroböckerna i skolan ger en
rättvis bild av kvinnors deltagande i t.ex. litteraturen, vetenskapen, historien
och arbetslivet.

Regeringen har i proposition 1988/89:4 Skolans utveckling och styrning
föreslagit att statens institut för läromedel (SIL) ska genomföra en fortlöpande
kvalitetsgranskning av läroböcker. Vpk föreslår att SIL ges i uppdrag
att speciellt beakta könsmässig ojämlikhet och kvinnodiskriminering
vid denna granskning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kunskaper om könsroller samt relevanta resultat från kvinnoforskningen
bör ingå i lärarutbildningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om länsskolnämndernas tillsyn av skolorna,

Mot. 1988/89

Ub833

3

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub833-838

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1988/89

motionen anförts om granskning av könsmässig ojämlikhet och kvin- Ub833

nodiskriminering i läroböcker.

Stockholm den 25 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)
Berith Eriksson (vpk)

Hans Petersson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Ylva Johansson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Björn Samuelson (vpk)

4