Motion till riksdagen
1988/89: Ub832

av Rune Rydén m. fl. (m, fp)

Åtgärder för att öka rekryteringen till läraryrket

En god tillgång på väl utbildade lärare är den viktigaste förutsättningen för
att skolan skall lyckas med sin huvuduppgift att ge alla elever goda kunskaper
och färdigheter. Det är därför med oro som man kan notera rapporterna
under senare tid om lärarsituationen i grundskolan.

Rapporterna visar att antalet obehöriga lärare i grundskolan ökar samtidigt
som cirka 30 procent av utbildningsplatserna på den nya grundskollärarlinjen
är obesatta. Om dessa problem enbart är tillfälliga eller om de är
av mera bestående slag går inte att säga definitivt idag. Under alla förhållanden
får tendensen som sådan anses så pass oroande att de bakomliggande
orsakerna måste analyseras närmare. Ett annat skäl för detta är att
elevantalet i grundskolan kornmer att öka markant en bit in på 1990-talet
samtidigt som då också pensionsavgångarna bland lärarna ökar.

Mot den bakgrunden avser statsrådet Göransson att inom utbildningsdepartementet
inrätta en särskild arbetsgrupp för att analysera dessa frågor
(budgetpropositionen, bil. 10, s. 34).

De ungdomar som — rent teoretiskt — skulle kunna söka sig till läraryrket
har själva en färsk upplevelse av lärarens arbete i grundskolan. Det
torde därför enligt vår mening inte vara svårt att förstå de bakomliggande
orsakerna till den rådande sitationen.

Det är nödvändigt att tänka om när det gäller arbetsorganisation i
grundskolan och lärarnas därav följande arbetssituation.

För att arbetssituationen i grundskolan skall bli uthärdlig för lärare —
och elever — bör följande åtgärder övervägas:

1. Rensa bort det sofistikerade språket ur läroplanerna — dagens ungdomar
har genomskådat det. Angrip problemen utifrån rent praktiska överväganden
och inte bara utifrån ideologiska resonemang. Blivande lärare
vill som varje annan arbetstagare ha en saklig och realistisk arbetsbeskrivning
för sin yrkesverksamhet.

2. Kräv arbetsdisciplin i skolan. Ingen elev har tagit skada av att fä klart
för sig att skolan är en arbetsplats (ett heltidsarbete) och att man där skall
göra sitt bästa. Inför ordningsbetyg eller annan form av omdöme alla
terminer utom den sista.

3. Precisera kursplanerna i de olika ämnena. Kräv när så är meningsfullt
prövning inför höstterminsstarten av dem som i ett eller flera ämnen har
slarvat och behöver göra en extra insats.

4. Gör försök med att gruppera elever så att de får utnyttja sin kapacitet,
(även om det ideologiskt känns svårt).

5. Tillåt inte att t. ex. tre elever ständigt saboterar skolarbetet för övriga
27 elever i en klass. Se praktiskt på problemet. Låt saboterande elever få
undervisning av därför lämpad lärare i en årskurslös uppsamlingsklass. Ge
denne lärare extra betalt för det svåra arbetet.

6. Pröva i vilken utsträckning det är möjligt att ersätta den individualiserade
specialundervisningen i normalklasser med en i specialklasser
sammanhållen specialundervisning. Låt därvid inte ideologien styra utan
vad som är bäst för samtliga berörda elevers undervisningssituation.

Dagens beslutsfattare på skolområdet måste inse att de ungdomar som
funderar på läraryrket vill fullgöra sin yrkesuppgift i undervisningens
tjänst och inte som poliser eller socialarbetare.

Det kan också finnas skäl att något fundra över grundskollärarlinjens
konstruktion, om man vill att linjen skall dra till sig tillräckligt många
sökande. Årskursspännvidden i lärarnas arbetsområden är för stor och
måste ses över. Det är ytterst få lärare som klarar av att utveckla och
vidmakthålla en yrkesprofessionalism för så många årskurser (1—7 eller
4 — 9) med de krav som idag ställs på läraren. Vi kan inte räkna med att alla
blivande lärare kan göras till stjärnpedagoger eller förmår vara det hela
livet. Det måste i skolan finnas plats för normalläraren. De förkunskapskrav
som måste ställas för den nya lärarurbildningen blir med nödvändighet
också stora.

Ämneskombinationerna i den nya lärarutbildningen är inte realistiska
utan bör ses över. Vilken ung människa, som skulle vilja bli lärare i biologi
och kemi, väljer grundskollärarlinjens femämneskombination för årskurserna
4 — 9 matematik, fysik, kemi, biologi, teknik? De, som idag själva är
lärare i två eller tre av dessa ämnen, anser femämneskonstruktionen
praktiskt omöjlig ute i skolan (institutionsansvar m. m.). Vilken slöjdentusiast
söker till grundskollärarlinjens ämneskombination slöjd och tyska
eller franska? Svaret är inte oväntat: ingen. Ämnena i en kombination bör
ha vissa gemensamma drag eller visst släktskap. Det underlättar studierna
vid högskolan och undervisningen i skolan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att öka den yngre generationens
intresse för läraryrket.

Stockholm den 19 januari 1989

Rune Rydén (m)

Erling Bager (fp) Karin Falkmer (m)

Per Stenmarck (m) Ingrid Sundberg (m)

Mot. 1988/89
Ub832

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

13