Motion till riksdagen

1988/89: Ub825

av Isa Halvarsson m. fl. (fp)
Jämställdhet i utbildning och forskning

Mot.
1988/89
Ub825 —827

Drivkraften i folkpartiets engagemang för jämställdhet mellan kvinnor och
män är liberalismens vision av ett samhälle där vaije människa respekteras
som individ och själv kan forma sin tillvaro utan hinder av diskriminerande
regler och fördomar. Det är bara i frihet som den enskilda människan
kommer till sin rätt. De gamla könsrollerna snärjer och likriktar. En liberal
jämställdhetspolitik syftar till frigörelse, inte till likhet och strömlinjeformning.

I det framtida, kunskapsintensiva samhället blir utbildningsfrågorna om
möjligt ännu viktigare än i dag. De nya kunskapsområdena måste fördelas
lika mellan könen.

Utbildning är ett av de viktigaste sätten att ge människor möjlighet att
påverka den egna livssituationen, att välja förvärvsarbete och att få inflytande
i samhället.

Skolor, universitet, studieförbund, folkhögskolor och andra utbildningsanordnare
spelar därför en central roll i jämställdhetsarbetet.

Den sneda könsfördelningen vad gäller de som har ansvaret för utbildningen
försvårar jämställdhetssträvandena. I förskolan och på lågstadiet
möter barnen nästan bara kvinnliga barnskötare, förskollärare och lågstadielärare.
Ju äldre barnen sedan blir desto fler manliga lärare möter de.
Den här sneda könsfördelningen motverkar nytänkande hos eleverna.

Snedrekryteringen till läraryrket måste brytas. I dag tillämpas en ordning
som innebär att all personal vid länsskolnämnden skall känna ansvar
för jämställdhetsfrågorna. Detta kan tyvärr få till konsekvens att ingen
känner det totala ansvaret. Skolmyndigheterna behöver någon som ger råd
och stöd i jämställdhetsfrågor, det skulle åstadkommas bättre om en
särskild jämställdhetsansvarig utsågs vid varje länsskolnämnd.

1.1 Vägen till förändring

Skolan måste aktivt ta ställning för att bekämpa det traditionella könsrollstänkandet
som möter oss överallt i samhället. Det handlar mycket om att
förändra attityder. Eleverna måste få möta såväl kvinnliga som manliga
författare och lära sig såväl kvinnornas som männens historia. De måste
också få möjlighet att studera både mäns och kvinnors villkor i olika
kulturer.

Det behövs en vetenskaplig analys av grundskolans och gymnasieskolans
läromedel i litteraturhistoria, historia och religionshistoria, en analys,

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub825 —827

som utröner på vilket sätt kvinnor presenteras, hur stort utrymme deras
insatser ges, vad läromedelsförfattarna ansett vara av vikt att förmedla,
vad som saknas osv.. På grundval av en sådan analys är det sedan möjligt
att utarbeta en handledning där litteraturanvisningar ges och ett basfaktamaterial
kan sammanställas som hjälp till läromedelsförfattare och producenter.

Jämställdhetsfrågorna måste ingå som en naturlig del i undervisningen.
Den läromedelsgranskning som sker skall bl. a. göras från jämställdhetssynpunkt.
För att lärarna skall kunna leva upp till de här kraven måste
dessa få en framskjuten plats i lärarutbildning och fortbildning.

Även i det dagliga arbetet på skolorna kan konkret jämställdhetsarbete
bedrivas. Eleverna bör få ta ett större ansvar för sin skola, både genom att
fatta beslut och genom att vara med i den praktiska skötseln, som städning
och att hjälpa till i matbespisningen. I det arbetet bör man fördela uppgifterna
så att flickorna ofta får göra sådant som pojkarna traditionellt sysslar
med och tvärtom.

Eleverna bör redan från lågstadiet få möta kvinnor och män som valt
otraditionella yrken och utbildningar. Syftet är att eleverna genom detta
skall få en från jämställdhetssynpunkt positiv bild inför framtida studieoch
yrkesval.

Ett intensivt informationsarbete för att öka och stimulera nyrekrytering
av flickor till tekniska yrken och pojkar till serviceyrken bör göras av
företag inom såväl offentlig som privat sektor. Trots många års aktivt
jämställdhetsarbete är ännu de kvinnliga inbrytningarna i mansdominerade
yrken mycket små. Här har skolan ett stort ansvar.

Den snäva inriktningen av elevernas yrkesval tillsammans med arbetsgivarnas
traditionella sätt att rekrytera leder till att arbetslösheten är högre
bland flickor än bland pojkar. Kommunerna bör därför sträva efter att
erbjuda arbetslösa flickor särskild yrkesorientering i form av studiebesök,
sommarkurser och annat som ger inblick i typiskt manliga yrken.

Arbetsförmedlingarna bör också uppmuntra till okonventionella val av
kurser, beredskapsarbeten och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
ungdomar.

1.2 Separat undervisning

Klassrumsforskningen har under 1970- och 80-talen entydigt påvisat att
flickorna får mindre av lärarens uppmärksamhet än vad pojkarna får.
Även lärare med klart uttalad pedagogisk målsättning att behandla pojkar
och flickor lika misslyckas med detta. All forskning visar samma sak:
Pojkar pratar mer och får mer hjälp, tid och uppmärksamhet än vad
flickor får av lärarna. De i lågstadiet glada och frimodiga flickorna blir
med åren alltmer ängsliga och tysta.

Det är naturligtvis oacceptabelt och ett slöseri med resurser och begåvningar
att inte ha en pedagogisk modell som ger alla elever lika chanser i
skolan.

Nya rapporter om vetenskaplig undervisning i skolan visar att flickor
har svårare att erhålla höga poäng i framför allt fysik. Utredarna påpekar

Mot. 1988/89

Ub825

2

att orsaken snarast står att finna i fysikämnets uppläggning och i flickornas
inlärningsstrategier än i skillnader i naturvetenskaplig begåvning. Mycket
stor uppmärksamhet bör alltså ägnas just flickors och pojkars olika inlärning.

Ett sätt att få flickorna att utveckla sina personligheter och anlag kan
vara att i viss utsträckning undervisa i enkönade grupper under vissa
perioder, t. ex. vid laboratorier och praktisk undervisning i ämnen där
flickor traditionellt inte hävdar sig.

En undersökning som utförts vid sociologiska institutionen i Lund visar
att flickor ligger långt efter pojkar när det gäller kunskaper om användandet
av datorer. I undersökningen varnar man för att flickor ådrar sig
handikapp i yrkeskarriären om de inte tidigt lär sig att sköta datorer. SÖ
har gjort vissa försök att rätta till detta problem, dock inte systematiskt
och uthålligt. Undervisning i datateknik och användningen av datorer
måste påbörjas tidigt och dataprogrammens innehåll anpassas till flickorna,
utbildningen behöver inte läggas upp exakt efter samma mönster för
flickor och pojkar.

1.3 Motverka traditionella yrkesval

Alla elever skall enligt läroplanen få prova på yrken som är typiska för det
motsatta könet i samband med prao. En positiv praotid på en icketraditionell
arbetsplats kan förändra den sneda könsfördelningen till högre
utbildning och yrkesval. Det är viktigt att detta genomförs i alla kommuner
samt att det förbereds noga med eleven, handledaren på arbetsplatsen
och elevens föräldrar. I möjligaste mån bör inte endast en elev komma till
en arbetsplats helt dominerad av motsatt kön.

Det finns en gymnasieutbildning som idag domineras av manliga elever:
lärlingsutbildningen. Det är dessutom den utan jämförelse mest framgångsrika
yrkesinriktade utbildningen på gymnasienivå. Det är därför
angeläget att sätta in särskilda insatser för att stimulera flickor att genomgå
lärlingsutbildning.

Drygt ett 20-tal allmänna linjer samt vissa påbyggnadslinjer på högskolorna
hade högst 5% nybörjare av endera könet 1986/87. Ungefär hälften
av dessa ”enkönade” linjer var dominerade av män och andra hälften av
kvinnor.

Under det senaste decenniet har stora insatser gjorts för att få fler
kvinnor till tekniska yrken, insatser som bör fortsätta. Men dessutom är
det nu tid för en kampanj som riktar sig till männen för att få dem till att
välja områden som vård, omsorg och utbildning. Därför bör försöksverksamhet
med den nya treåriga vårdutbildningen i gymnasiet ha 20% för
pojkar som etappmål.

Mot. 1988/89

Ub825

3

2 Forskning

Fram till idag har de allra flesta forskare varit män. Forskningen har därför
i huvudsak speglat mäns livserfarenheter, manliga värderingar eller sådana
samhällsområden som män har ansvaret för. Sådan forskning blir lätt
missvisande och ensidig. Gunnar Qvist påpekade t. ex. att hela periodindelningen
i historia bygger på män som samhällsbyggare och samhällsförsvarare.
Om periodindelningen av historien i stället skett utifrån kvinnligt
perspektiv skulle förändringar i reproduktionssfären ha haft en större
betydelse än förändringar i produktionssfären. En ökande andel kvinnliga
forskare har därför en stor betydelse inte bara för kvinnorna själva utan för
hela kunskapsökningen. Kvinnoforskning behövs både i bemärkelsen att
kvinnors villkor och agerande belyses och i bemärkelsen att förhållanden
mellan könen och könens olika villkor studeras. Dessutom behövs utan
tvekan ett ökande antal kvinnliga forskare inom alla ämnen för att de bästa
forskarbegåvningarna, oavsett kön, skall bidra till att Sverige skall kunna
inta en tätposition som forskarnation. En skrivelse från Riksbankens jubileumsfond
har visat den totala dominansen av anslag till manliga forskare
och ämnen, valda av män. Felet är inte bara att det saknas kvinnliga
forskare utan risken är också att ämnen som intresserar kvinnor har svårt
att få anslag.

Mot denna bakgrund är det ett bekymmer att så jämförelsevis få kvinnor
påbörjar forskarutbildning och att så få kvinnor återfinns på de högre
nivåerna inom forskarkarriären. UHÄ borde få i uppdrag att genomföra en
brett upplagd undersökning av vilka karriärhinder som möter kvinnor
inom högskolan och därefter föreslå nödvändiga åtgärder.

Det återstår en stor obalans mellan män och kvinnor inom den etablerade
forskarvärlden, dvs. forskarassistenter, docenter och professorer. Det är
därför angeläget att det finns kvinnliga ledamöter i vatje tjänsteförslagsnämnd
och att regeringen vid överklaganden särskilt prövar huruvida det
finns anledning misstänka könsdiskriminering. Inte ens inom humanistisk
fakultet, där idag varannan doktorand är kvinna, är andelen kvinnor på
fasta tjänster särskilt hög.

Sedan slutet av 1970-talet har det personliga kontaktnätet mellan kvinnliga
forskare i Sverige formaliserats genom Fora för kvinnliga forskare.
Genom dessa fora organiseras seminarier och konferenser i kvinnoforskning,
ofta med tvärvetenskaplig uppläggning. Dessa fora, som fungerar
både som nätverk mellan forskarna och som institutioner för kunskapsutveckling,
behöver aktivt stöd. Folkpartiet föreslår i en partimotion om
högskolan att anslaget till Fora för kvinnliga forskare ökas med 1 miljon
kr.

Ett område där kvinnor traditionellt bär på stor kunskap, som ännu inte
varit föremål för särskilt mycket forskning, är den s. k. omvårdnadsforskningen.

Omvårdnadsforskning har bedrivits sedan cirka 1977 av personer med
s. k. medellång vårdutbildning, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter
och barnmorskor. Landets första professor i omvårdnadsforskning
är kvinna, Astrid Norberg i Umeå. Hon har i sin forskning tagit upp såväl

Mot. 1988/89

Ub825

4

patienternas som personalens problem och olika etiska aspekter i samband
med bl. a. matning av gamla patienter.

Ett annat exempel är barnmorskor som forskat om bl. a. lapisbehandling
av nyfödda barns ögon och tidig hemgång efter förlossning.

Omvårdnadsforskningen inriktas på själva vårdprocessen, på den situation
och den miljö, där vården äger rum. Studierna kan också avse relationer
och samspel mellan människor i vården. Forskningen är tvärvetenskaplig
till sin natur och låter sig därför inte fångas i särskilda discipliner.
Frågan om hur omvårdnadsforskningen skall stimuleras behandlas vidare
i folkpartiets partimotion om omvårdnad.

3 Kvinnligt inflytande i vården

Utbildning

Av Sveriges 23 154 läkare är 32 procent kvinnor. För 20 år sedan var den
procentuella andelen kvinnliga läkare hälften så stor som i dag. Av dagens
specialistkompetenta läkare är 30 procent kvinnor. Mycket talar för att
den manliga dominansen i läkaryrket kommer att minska ytterligare.
Kommer detta då att innebära att synen på kvinnors hälsoproblem automatiskt
förändras? Troligtvis inte.

Den kliniska läkarutbildningen genomförs i huvudsak på en universitetsklinik.
Där är könsfördelningen mellan de yrkesverksamma läkarna
skevare än i läkarkåren som helhet. På de institutioner där den prekliniska
undervisningen bedrivs under utbildningens första fem terminer undervisas
studenterna främst av institutionens forskarstuderande och docenter.
Karolinska Institutet i Stockholm har 124 professorer, därav är 6 procent
kvinnor. Av drygt 700 docenter är 14 procent kvinnor.

Under den kliniska utbildningen formar den blivande läkaren sin inställning
till yrket och sitt förhållningssätt som läkare. Sannolikt är det
svårare för en kvinnlig läkare att forma en egen fungerande yrkesroll om
hon lider ständig brist på kvinnliga förebilder.

Sammantaget möter den blivande kvinnliga läkaren mestadels manliga
lärare, och hon träffar få kvinnliga professorer eller kvinnliga forskare som
kan fungera som förebilder.

För att öka kunskaperna om kvinnors hälsoproblem är det viktigt att fler
kvinnliga läkare stimuleras att undervisa och lika viktigt att stimulera
kvinnliga studenter att satsa på forskning.

En färsk finsk undersökning har visat att kvinnliga läkare är mer stressade
och mår sämre än manliga läkare. Det är sedan länge känt att kvinnliga
läkare har en klart högre självmordsfrekvens än såväl manliga läkare som
andra kvinnliga akademiker. Även detta förhållande illustreras i den finska
studien.

Kvinnors möjlighet att forska

För att kvinnor med medellånga vårdutbildningar skall satsa på en forskarutbildning
krävs givetvis att det finns tjänster där de kan utnyttja sina
kunskaper.

Mot. 1988/89

Ub825

5

Ett sätt att öka forskningen om kvinnors hälsa vore att skapa en medicinsk
institution där utbildning och forskning bedrivs utifrån kvinnors
erfarenheter och kunskaper. En sådan institution blir sannolikt tvärvetenskapligt
orienterad. Därifrån kan t. ex. data erhållas rörande skillnader i
mäns och kvinnors sjuklighet. En medicinsk teoribildning skulle kunna
skapas som bättre integrerar det tekniska kunnandet med omvårdnad.

När sjuka människor — kvinnor såväl som män — söker hjälp vill de
möta en kvalificerad och kunnig person som samtidigt är medkännande.
Det är viktigt att få fram skickliga och självständiga kvinnliga forskare
som i val av ämnen, hypotesbildning och resultattolkning ger kvinnors
hälsoproblem och sjukdomar den plats inom forskning och sjukvård de
bör ha.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jämställdshetsansvarig vid vaije länsskolnämnd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om granskningen av läromedel från jämställdhetsaspekt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jämställdhetsfrågorna i lärarutbildning och
lärarfortbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om enkönade grupper i bl. a. teknik och data,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående åtgärder inom yrkesorienteringen, arbetsförmedlingen,
prao och lärlingsutbildningen för att stimulera
till okonventionella yrkesval,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etappmål på 20% pojkar i gymnasiets nya
vårdutbildningar,

7. att riksdagen hos regeringen begär att den ger UHÄ i uppdrag
att genomföra en undersökning om vilka karriärhinder som möter
kvinnliga forskare och därefter föreslå åtgärder för att underlätta
rekryteringen av kvinnor till forskningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fler kvinnliga ledamöter i tjänsteförslagsnämnder,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående stimulans för kvinnliga läkare till att
bedriva både undervisning och forskning,

Mot. 1988/89

Ub825

6

10. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om forskning av personer med s. k. medellång utbildning.

Stockholm den 25 januari 1989

Isa Halvarsson (fp)

Lars Leijonborg (fp) Carl-Johan Wilson (fp)

Barbro Westerholm (fp) Karl-Göran Biörsmark (fp)

Mot. 1988/89

Ub825

Charlotte Branting (fp)