Motion till riksdagen
1988/89: Ub816

av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist
(båda fp)

Utbildningen av yrkesvalslärare

Mot.

1988/89
Ub816 —817

Skolans studie- och yrkesorientering - SYO - är mycket viktig för
elevernas möjlighet att få korrekt information om tillgängliga utbildningsoch
yrkesvägar.

En betydande del av en SYO-funktionärs arbete bör bestå av information
till eleverna — enskilt eller i grupp. Det är ofta angeläget för eleverna
att i det närmaste omgående få svar på frågor om behörighetsvillkor,
utbildningsort, framtidsutsikter för yrket, chanser att få utbildningsplats
m. m. SYO-funktionären har en för skolan unik möjlighet att visa omtanke
och personligt engagemang inför elevernas frågor om framtiden. Det engagemanget
är mycket viktigt för elever — och föräldrar — i olika valsituationer.
Därför är det angeläget, att SYO-funktionärens arbetssituation
anpassas så att hans/hennes insatser är så lättillgängliga som möjligt på
varje skola, där SYO-tjänst finns.

Den första formellt etablerade SYO-funktionären i svenska skolor var
yrkesvalsläraren, som kombinerade SYO-uppgifterna med tjänst som lärare
— vanligtvis i samhällskunskap. Som regel fungerade den SYO:n mycket
bra. Yrkesvalsläraren hade en ”del-roll” (lärare), som eleverna kände
igen. SYO-funktionen var ett för eleverna positivt ”tillägg” i yrkesvalslärarens
ansvarsområde. Han/hon fanns oftast på heltid i skolan. Det var en
omtyckt resurs med god tillgänglighet.

Under mitten av 1970-talet avbröts utbildningen av yrkesvalslärare. 1
stället infördes s. k. SY O-konsulenter, — utan att ha lärartjänst — skulle
ansvara för SYO-rollen i skolan. Tidigare hade SYO-tjänster endast funnits
på grundskolan — och i viss mån på folkhögskolor. De nya SYOkonsulenterna
tillsattes också på gymnasieskolor.

Den nya ordningen infördes inte utan motstånd. Kritiken mot den nya
SYO:n var främst att man införde försöksverksamhet med SYO-konsulenter
samtidigt som man avbröt utbildningen av yrkesvalslärare. Det innebar
givetvis, att antalet yrkesvalslärare snabbt minskade. Det fanns inte någon
yrkesvalslärarfunktion att jämföra med SYO-konsulentens.

Behovet av SYO är förvisso minst lika stort nu som tidigare. Eleverna
behöver ”tillgång” till SYO-funktionär under större delen av skolveckan.

Vi anser därför att SYO-verksamheten bör vara så organiserad, att varje
SYO-funktionär om möjligt tjänstgör vid endast en skola. Eftersom antalet
elever avgör hur stor del av heltid som en SYO-konsulent skall tjänstgöra,
måste det finnas möjlighet till kompletteringstjänstgöring, om en SYOfunktionär
skall kunna ha heltidstjänst på ”sin” skola. Det finns redan nu 1

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub816-817

möjlighet för SYO-konsulent att ha fyllnadstjänstgöring som lärare eller
annan skolfunktionär, men det finns inte någon tjänstetyp som är avpassad
för den kombinationen.

Vi föreslår att utbildning av ”yrkesvalslärare” — SYO-funktionär med
lärarutbildning — åter införes. Då kan SYO-tjänster inrättas som kombinationstjänster
och därmed anpassas till en skolas storlek och till tjänstesökandes
behörighet vid sidan av SYO-utbildningen.

Med en sådan möjlighet till tjänstekombination kan en SYO-funktionär
vara tillgänglig på mindre SYO-aktuella skolor under större delen av
skolveckan. Även om viss del av arbetstiden innebär undervisning, kan
eleverna lätt få kontakt med SYO-funktionären under raster och andra
lektionsuppehåll.

För att öka trivseln för dem som arbetar i skolan behövs ett antal andra
”karriärmöjligheter” än att bli skolledare. Goda exempel på sådana möjligheter
är t. ex. vidareutbildning av lärare i SYO och vidareutbildning av
SYO-konsulenter i skolämnen.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utbilda för och inrätta kombinationstjänster
som lärare och studie- och yrkesorienteringsfunktionär (SYOfunktionär).

Stockholm den 25 januari 1989

Carl-Johan Wilson (fp) Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Mot. 1988/89
Ub816

2