Motion till riksdagen
1988/89 :Ub763

avMaj-LisLööwm.fl. (s)
Högskoleutbyggnad i Södermanlands län

Utbildningsfrågorna har en avgörande betydelse för utvecklingen av arbetsmarknaden
i ett län. Flera undersökningar visar att tillgången på kvalificerad
arbetskraft är den viktigaste faktorn, såväl vid val av region som vid val av
lokaliseringsort inom regionen. Närhet till universitet och högskolor är
avgörande för tillgången på kvalificerad arbetskraft och utgör dessutom en
lokaliseringsfaktor i sig vid val av region.

De flesta som flyttar är i tjugoårsåldern. Det är samtidigt den åldersklass
där arbetskraften utbildas.

Det innebär att flyttning, utbildning och val av bostadsort sker under
samma period i livet. Valet av studieort tenderar därför att bli ett val av
framtida bostadsort. Tillgång på universitets- och högskoleutbildning bestämmer
därför i långt större utsträckning än tidigare de framtida lokaliseringsmönstren.

I årets budgetförslag föreslås några få förbättringar för Eskilstuna/
Västerås högskola. Men detta räcker inte. De sörmländska ungdomarna
måste ges bättre möjligheter att utbilda sig, arbeta och bosätta sig i länet.

Behovet av ökade insatser inom utbildningsområdet kan exemplifieras
med uppgiften att i Uppsala län går 28 % av ungdomarna vidare till högre
utbildning medan däremot i Södermanlands län motsvarande siffra är 18 %.

Högskoleutbildningen i Södermanlands län måste därför utökas och
utvecklas samt ges en god anknytning till forskning inom skilda områden.

I proposition 1987/88:166 om inrättande av högskola i Blekinge, skriver
utbildningsministern bland annat: ”Spridning av högskoleutbildningen var
ett viktigt inslag i 1977 års högskolereform .... Varje högskoleenhet
förutsätts härvid svara för utbildningsutbudet i det egna länet .... Därmed
kommer samtliga län att ha en egen organisation för högskoleutbildning.”

I Västmanlands och Södermanlands län har vi inte upplevt att vi fått
tillräckliga förstärkningar för att göra den gemensamma högskolan till en
stark resurs i bägge länen. Fortfarande tillhör högskolan i Eskilstuna/
Västerås en av de små och många gånger har den fått stå tillbaka för
satsningar eller förstärkningar på annat håll.

Västmanlands och Södermanlands län har ställt stora förhoppningar till
den gemensamma högskolan. Dessa förhoppningar skulle naturligtvis stärkas
ytterligare med två enheter om även dessa län hade egna högskolor.

I sin rapport om de ”nya” högskolornas framtida struktur skriver UHÄ om
betydelsen av samarbete mellan högskolorna i Bergslagen. Detta vill vi gärna
instämma i. Om högskolan i Eskilstuna/Västerås delas, skulle säkerligen

samarbetet fortsätta på samma sätt som i dag.

Vi ser det som mycket angeläget att regeringen överväger den framtida
utvecklingen vid högskolan i Eskilstuna/Västerås.

Från näringsliv och offentlig verksamhet betonas genomgående vikten av
att det etableras en bred bas av högre utbildning i länet.

Högskolans avdelning i Södermanland har i sin verksamhet god hjälp av
några samverkande resurscentra.

Svetsforskningsinstitutet, Eskilstuna skall genom forskning, utveckling och
utbildning tillgodose och underlätta införandet av ny teknik i de små och
medelstora företag som saknar anknytning till FoU-verksamhet. Ett nära
samarbete mellan högskolan, AMU och utvecklingsfonden garanterar ett
effektivt resursutnyttjande. Huvudområden är arbetsmiljö, svetsproduktionssystem,
svetsmetallurgi och laserteknik.

Pilotverkstaden, Eskilstuna har utrustning och kompetens för utbildning i
verkstadsteknik. Det är en stiftelse med Eskilstuna kommun och Verkstadsindustrins
yrkesnämnd som stiftare.

CEA-institutet är ett centrum för datorstödd ingenjörskonst. Institutet
ingår i högskolans organisation men har eget budgetansvar.

WS-tekniskt Centrum, Katrineholm med utrustning och kompetens för
utbildning i anläggningsteknik har byggts upp av Katrineholms kommun i
samverkan med WS-branschens organisationer.

Ett för den regionala verkstadsindustrin framträdande kunskaps- och
kompetensområde är fordonsteknik med särskild inriktning mot konstruktion
och produktion av tunga fordon. Saab-Scania i Södertälje, Scaniabussar
i Katrineholm, VME (Volvo BM) i Eskilstuna är exempel på detta. I
regionen finns också ett stort antal företag som är underleverantörer till
fordonsindustrin. Verksamheten inom fordonsindustrin präglas i hög grad av
den pågående utvecklingen mot en alltmer automatiserad, datorstödd
produktion.

Cheferna för flera stora företag i länet har under årets arbete med
högskolans anslagsframställning betonat nödvändigheten av att den högre
utbildningen inom teknik och ekonomi byggs ut.

Det finns alltså utomordentligt goda förutsättningar att utveckla mellaningenjörsutbildningen
och dessutom inrätta en civilingenjörsutbildning av
den typ som håller på att byggas upp vid högskolan i Gävle-Sandviken. Den
skulle i så fall ges en profilering mot produktionsautomation.

Bristen på personal inom barnomsorgen i länet är väl dokumenterad. Det
är viktigt att attrahera så många sökande som möjligt till denna utbildning.
Därför är det angeläget att den decentraliserade utbildningsformen utvecklas
i ett system där olika kommuner kan vara studieort.

De utbildningslinjer som successivt måste tillföras högskolans avdelning i
Södermanlands län är

- 80-poängsutbildningar inom de traditionella teknikområdena

- 80-poängsutbildningar med speciell inriktning mot konstruktion av tunga
fordon och VVS-teknik

- tekniska påbyggnadsutbildningar

- ekonomutbildning

- systemvetenskaplig linje

Mot. 1988/89
Ub763

13

- lärarutbildning inom industri- och hantverksområdet enligt förslag i
högskolestyrelsens anslagsframställning

- språkutbildningar

- decentraliserad utbildning för personal inom barnomsorg.

Dessutom behövs med hänsyn till länets resurscentra och näringslivets

struktur, profilerad civilingenjörsutbildning av den art som utvecklas vid
högskolan i Gävle-Sandviken.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en förstärkning av högskoleutbildningen i
Södermanlands län.

Stockholm den 24 januari 1989

Maj-Lis Lööw (s)

Olle Svensson (s) Anita Persson (s)

Reynoldh Furustrand (s)

Mot. 1988/89
Ub763

14