Motion till riksdagen
1988/89: Ub752

av Rune Rydén (m)
Latinamerika-institutet

Latinamerika-institutet ombildades vid en omorganisation 1969 till ett
fristående statligt organ med karaktär av riksinstitution. Institutet fick
bredare verksamhetsuppgifter och ökade resurser, som bl. a. var avsedda
att kunna användas för att initiera ett nordiskt samarbete, vilket också
skedde. Ett närmare samarbete etablerades med Stockholms universitet
och 1977 blev institutet en s. k. särskild inrättning vid Stockholms universitet
med egen styrelse och självständiga arbetsuppgifter. Institutets grundanslag
avräknas mot utrikesdepartementets biståndstitel.

Institutets uppgifter har fastställts av regeringen. Enligt förordningarna
av 1969 och 1977 skall institutet främja studiet av samhälls- och kulturutvecklingen
i de latinamerikanska länderna samt medverka till ekonomiska
och allmänkulturella kontakter med Latinamerika. Det åligger institutet
särskilt att driva och främja forskning och utbildning om Latinamerika, att
sprida information om aktuella latinamerikanska förhållanden samt att
driva biblioteksverksamhet och utgöra dokumentationscentrum för Latinamerika-forskningen.

Det kraftigt ökade engagemang och intresse som kan konstateras på
olika områden och nivåer har betytt en markant ökad efterfrågan på
institutets tjänster och krav på höjd kapacitet för dokumentation, information
och forskning.

Till en del har institutet kunnat möta den ökade efterfrågan genom
extraordinära bidrag. För det första har institutet erhållit personalförstärkningar
genom att efter militärkuppen i Chile en växande grupp kvalificerade
latinamerikanska landsflyktiga intellektuella kom att knytas till institutet
med AMS-stöd. Ett tiotal av dessa är för närvarande anställda vid
institutet. Vidare har institutet haft förmånen att sedan 1977 erhålla ett
årligt stöd från SAREC med huvudsyftet att stärka institutets internationella
forskningskontakter.

Institutets grundanslag har däremot i reella termer legat kvar på en i
stort sett oförändrad nivå sedan 1976. Resultatet har blivit att institutets
verksamhet idag till en övervägande del finansieras av externa medel och
lönebidrag och till en mindre del av ordinarie statsanslag. Att en så stor del
av finansieringen är extern är givetvis negativt för den långsiktiga verksamheten.

I jämförelse med Afrika- och Asienforskningen erhåller den om Latinamerika
avgjort mindre anslag från statsmakterna. En så låg nivå på
resurstilldelningen som den forskningen om Latinamerika erhåller idag är

inte rimlig med tanke på det omfattande intresse och engagemang för
Latinamerika som för närvarande finns i Sverige på olika områden.

En fortsatt institutionell utbyggnad ter sig ytterst angelägen mot bakgrund
av både det ökade intresset för Latinamerika och önskemålet att
uppfylla de av statsmakterna uppställda målen för verksamheten.

En särskild fråga utgör de AMS-finansierade tjänsterna. Som tidigare
nämnts har en grupp landsflyktiga latinamerikanska samhällsvetare knutits
till institutet med medel från AMS. Flera av dem har verkat vid
institutet sedan mitten av 1970-talet. De har sedan länge integrerats i
institutet och svarar för mycket betydelsefulla insatser. Några av dem
biträder regelbundet i ledningen av olika projekt med ansvar som arbetsledare.
I själva verket skulle institutet inte utan dem kunna fullgöra sina
verksamhetsuppgifter på många områden annat än vid en väsentligt lägre
ambitionsgrad.

Mot bakgrund av ovanstående är det rimligt att en mycket stor del av
dessa tjänster — i varje fall de med särskild ansvarsställning — finansieras
över det ordinarie anslaget.

Det får anses som angeläget

dels att instituet tillförs en större del av sina resurser via det ordinarie
anslaget. Att en övervägande del av institutets normala verksamhet finansieras
indirekt genom anslag från i första hand AMS och SAREC är
otillfredsställande. Resurstilldelningen bör i stället till allra största delen
ske genom ordinarie statsanslag,

dels att institutet tillförs ytterligare resurser för förstärkning av sekretariatet
(omvandling av sekreterartjänsterna till heltid) och forskningen
(knyta särskild expertis till institutet) samt för utbyggd undervisnings- och
informationsverksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om Latinamerika-institutet.

Stockholm den 25 januari 1989

Rune Rydén (m)

Mot. 1988/89
Ub752

4