Motion till riksdagen
1988/89:Ub750

av Birger Hagård och Göran Allmér (båda m)
Professors namn

Antalet ordinarie professurer för kompetenta och välmeriterade akademiska
lärare och forskare är begränsat. Många kan inte få en välförtjänt befordran,
kanske för att vederbörande råkar tillhöra ”fel” åldersklass eller har valt ett
ämne med stor konkurrens. Möjligheten att få en personlig professur eller en
s.k. forskningsrådsprofessur är inte heller stor. Någon systematisk praxis för
tilläggande av professors namn - en ofta uppskattad och för staten billig
hedersbevisning - finns inte, utan detta sker ganska slumpmässigt. Under
senare år har universiteten och högskolorna kunnat tillföras extern sakkunskap
genom utnämningen av adjungerade professorer. Detta kan dock
stundom uppfattas som orättvist av högskolelektorerna vid en institution, för
vilka en sådan befordran inte står till buds.

I Sverige är en professorstitel oftast knuten till innehavet av en tjänst.
Utomlands används den dock snarare som en kvalitetstitel. Svenska universitetslärare
och forskare kommer således i ett visst underläge i internationella
sammanhang. Det gäller såväl den anglosachsiska världen som Kontinentaleuropa.
I samband med en ökad svensk Europaintegration, inte minst vad
gäller universitetsvärlden, finns det anledning att anpassa den svenska
professorstiteln till den internationellt gängse.

I andra sammanhang har erinrats om den i USA vanliga titulaturen, som är
avsevärt generösare än den svenska. Samma förhållande råder också
beträffande t.ex. Tyskland. I Förbundsrepubliken särskiljs tre olika klasser
vid universiteten: 1) innehavaren av en s.k. planmässig lärostol eller
ordinarie professor (”Ordinarius”); 2) ”utomordentlig” eller extra ordinarie
professor; 3) ”ausserplanmässiger” professor utan lärostol. I Östtyskland
upphävdes dessa skillnader 1968 till förmån för en tredelning i ordinarie
professor, utomordentlig professor (utan lärostol) och honorärprofessor
såsom lärarkraft med sidotjänst. I vissa av Förbundsrepublikens länder
förekommer tidsförordnade assistentprofessorer, närmast motsvarande våra
adjungerade professorer men internrekryterade. Dessutom kan professorstiteln
förlänas som hedersbevisning, även till konstnärer.

Titeln ”ausserplanmässiger” professor tilldelas professorskompetenta
universitetslärare med mångårig tjänst. Antalet tjänsteår regleras enligt fast
praxis, men det är inte fråga om någon honnörsbefordran vid pensionsavgången.

Liknande möjligheter borde erbjudas i Sverige. Det skulle också underlätta
de svenska forskarnas och universitetslärarnas inträde i den europeiska
forskargemenskapen. Regeringen bör föreslå riksdagen åtgärder i denna
riktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om titelbefordran till professor.

Stockholm den 25 januari 1989

Birger Hagård (m) Göran Allmér (m)

Mot. 1988/89
Ub750

gotab 17092, Slockholm 1989