Motion till riksdagen
1988/89: Ub727

av Jan-Erik Wikström och Charlotte Cederschiöld
(fp, m)

Lokaler vid högskolan i Stockholm för
lärarutbildning

Högskolan för lärarutbildning (HLS) har en besvärlig lokalsituation. Lokalerna
är inte bara utspridda på många olika ställen i Stockholmsregionen
(11 adresser), de är också till stora delar ofunktionella och otillräckliga.
Bristen på lokaler kommer att bli akut i samband med att nybörjarplatserna
till den nya grundskollärarutbildningen kommer att behöva öka för att
tillgodose lärarbehovet under nittiotalet. Den nya grundskollärarutbildningen
ställer också krav på samverkan med andra högskolor i regionen, i
forsta hand med universitetet men också med flera av de konstnärliga
högskolorna.

Bakgrund

Byggnadsstyrelsen, som är ansvarig för HLS lokalförsörjning, har i flera år
arbetat med förslag för att förbättra högskolans lokalsituation. De senare
fem årens viktigaste tidpunkter i handläggningen av HLS lokalfrågor är
följande:

— Byggnadsstyrelsen redovisade byggnadsprogram till regeringen i december
1983 avseende en forsta etapp - innehållande bibliotek, lärosalar
samt lokaler för speciallärarlinjen — inom Rålambshovsområdet.

— Projekteringsuppdrag t. o. m. bygghandlingar lämnades av regeringen i
början av 1985 inom en kostnadsram av 31 milj. kr. (motsvarande ca 40
milj. kr. i 1987 års prisläge).

— I byggnadsstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1988/89 föreslogs
en kostnadsram om 12,5 milj. kr. för delar av detta projekt samt
en upprustning och utökning av restaurangen.

— Någon kostnadsram för HLS föreslogs inte av regeringen i 1988 års
budgetproposition, eftersom utbildningsministern under hösten 1987
hade inlett diskussioner med HLS ledning om en samlad campuslösning
för hela högskolan i södra delarna av Stockholmsregionen.

— HLS styrelse beslöt i februari 1988 förorda en mer samlad lokalisering
— campus — utan precisering av läge.

— I ett pressmeddelande i juni 1988 meddelade utbildningsdepartementet
att regeringen beslutat att lärarhögskolan i Stockholm successivt skulle
överflytta huvuddelen av sin verksamhet till Södertälje. Enligt pressmed

delandet hade Södertälje befunnits vara det lämpligaste alternativet om
en regionalpolitisk effekt skulle uppnås. Kommunen hade erbjudit ett
markområde på kort avstånd från Östertälje pendeltågsstation. Vidare
påpekades att HLS i framtiden skulle komma att behöva moderna och
ändamålsenliga lokaler, vilket inte sades kunna tillgodoses inom de
områden som staten förfogade över i Stockholm. Slutligen påpekades
att kommunen även förklarat sig beredd att bygga studentbostäder.

— I juli uppdrog regeringen åt byggnadsstyrelsen att före den 1 oktober
1988 redovisa en lokalförsörjningsplan för överflyttning till Södertälje
kommun av HLS, exkl. idrottslärarlinjen och vissa delar av förskollärarlinjen.

— 1 november 1988 redovisade byggnadsstyrelsen en lägesrapport till regeringen
gällande lokalförsörjningen för HLS. Ramprogram baserat på
nuvarande planeringstal redovisades, liksom kalkylerade investeringskostnader
(bygge ca 300 milj. kr. och inredning ca 35 milj. kr. —
utrustnings- och flyttningskostnader skulle anges i kommande byggnadsprogram).
Mark- och grundläggningsförhållanden höll på att utredas,
då dessa bedömts som mindre gynnsamma från kostnadssynpunkt
vid exploatering. En ny anläggning bedömdes kunna tas i bruk tidigast
till höstterminen 1994.

— HLS redovisade sina synpunkter på byggnadsstyrelsens lägesrapport
direkt till regeringen. Bl. a. redovisades vissa synpunkter på förskollärarutbildningens
lokalisering, stark kritik mot att ramprogrammet inte
tagit hänsyn till kommande omfattande dimensioneringsökningar,
främst för grundskollärarutbildningen, men också för ämneslärar- och
barnpedagogutbildningarna. Synpunkter framfördes också på samarbetsmöjligheterna
med universitetet, vilket skulle kunna innebära att
HLS-projektet borde innehålla lokaler för decentraliserad universitetsutbildning.
Slutligen uttrycktes stark oro för tidsplanen. Inom nuvarande
lokaldispositioner bedömdes HLS kunna klara grundskollärarutbildningen
längst t.o. m. vårterminen 1991. Därefter skulle ytterligare lokaltillskott,
främst undervisningsutrymmen krävas. Om inte tidigare
inflyttning skulle kunna ske — beroende bl. a. på bristen på investeringsmedel
— förordade HLS andra lösningar.

Olösta problem

Den föreslagna omlokaliseringen skulle otvivelaktigt kunna medverka till
att motverka den regionala obalansen när det gäller lokaliseringen av högre
utbildning i Stockholmsområdet. För verksamheten — och därmed de
människor som arbetar och studerar på högskolan — skulle däremot
placeringen i Östertälje medföra en rad problem. Dessa kan kort sammanfattas
enligt nedan:

— Interna samband: Av de remissyttranden som lämnades av HLS institutioner
inför styrelsebehandlingen av lokaliseringen i februari 1988
framgår att kontaktbehovet mellan HLS olika institutioner har ökat
med den nya grundskollärarutbildningen. Avståndet från Östertälje till

Mot. 1988/89

Ub727

16

de institutioner som skall ligga kvar, nämligen förskollärarutbildningarna
i Blommensberg och Solna samt GIH vid Lidingövägen, bedöms
vara oacceptabelt långt. Den föreslagna lösningen blir därmed inte den
samlade campuslösning som förespeglats och som förordades av HLS
styrelse.

Samband med andra högskoleenheter: Uppläggningen av grundskollärarutbildningen
bygger på en omfattande och nära samverkan med i
första hand universitetet, men också med musikhögskolan och konstfackskolan.
För att bl. a. undvika dubblering av lokal- och utrustningsresurser
har hittillsvarande planering utgått från att de studerande
förlägger stora delar av sin undervisning till dessa enheter. Vidare har
pedagogiska institutionen också pekat på behov av tillgång till institutionerna
vid universitetet, andra vetenskapliga institutioner och till
vetenskapliga bibliotek.

Övriga kontakter: HLS har pekat på att den väl fungerande praktikorganisation
som finns uppbyggd sedan många år och som har sin tyngdpunkt
i de norra och centrala delarna av regionen inte skulle kunna
utnyttjas i fortsättningen.

Rekryteringsaspekter: Av de reaktioner som kommit från såväl studerande
som anställda framgår klar att de flesta uppfattar den föreslagna
lokaliseringen som ocentral med ty åtföljande långa resor. Med tanke på
de växande svårigheterna att rekrytera studerande till såväl grundsskollärarutbildningen
som barnomsorgsutbildningarna är det tveksamt om
det är klokt att ”belasta” HLS med ett i förhållande till rekryteringsområdet
ocentralt läge. Samma resonemang bör i tillämpliga delar gälla
även för lärarkåren. Invändningarna mot det ocentrala läget gäller
kanske i ännu högre grad för fortbildnings- och uppdragsverksamheten.
Att förlägga enbart dessa verksamheter till centrala Stockholm strider
mot den grundläggande campustanken.

Investeringskostnader: Byggnadsstyrelsens kalkyler har utgått från att
det är i stort sett samma lokalbehov som skall tillgodoses, oberoende av
lokalisering, vilket har lett till att de båda alternativen (utbyggnad på
Rålambshovsområdet och nybyggnad i Östertälje) har bedömts likvärdiga
ur kostnadssynpunkt. För att åstadkomma en rimlig studiesituation
för de studerande torde en dubblering av vissa lokaler bli nödvändig
i Östertäljealternativet, vilket kommer att öka investeringskostnaderna
utöver de angivna ca 300 milj. kr. Den helt avgörande frågan är
dock om staten under nittiotalets första år har råd med en så omfattande
nyinvestering för en högskola i Stockholmsregionen. Mer centralt
belägna alternativ kunde utan att skada verksamheten genomföras mer
successivt.

Tidsaspekten: Inflyttning har beräknats till höstterminen 1994 vilket
torde vara den tidigast möjliga tidpunkten med hänsyn till projektets
komplexitet och storlek. Det finns väl snarare en risk för senareläggning
av den tidpunkten med hänsyn dels till bristen på byggnadsarbetare i
Stockholmsregionen, dels till bristen på investeringsmedel för högskoleändamål
i statsbudgeten. HLS lokalproblem är redan akuta och den
kommande utökningen av främst grundskollärarutbildningen kommer

Mot. 1988/89

Ub727

17

att skärpa kraven på åtgärder. Detta innebär att HLS under alla om- Mot. 1988/89

ständigheter kommer att tvingas till provisoriska lokallösningar under Ub727

nittiotalets forsta hälft.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de problem som uppstår i samband
med en omlokalisering av HLS till Södertälje inte belysts och analyserats
i tillräcklig omfattning för att regering och riksdag skall kunna ta
ställning till en omlokalisering av högskolan för lärarutbildning i Stockholm.

Förslag till åtgärd

Frågan om lösning av HLS lokalproblem på kort och lång sikt bör utredas
förutsättningslöst snarast. Utredningen måste utgå från verksamhetens
behov och bör därvid ta hänsyn till såväl interna som externa samband.

Vidare bör realistiska bedömningar göras av verksamhetens volym, främst
när det gäller grundskollärar- och ämneslärarlinjema, men även barn pedagogutbildningarna.
I sammanhanget kan nämnas att universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) under hösten 1988 tillsatt en arbetsgrupp med uppgift
att beräkna vilka lokalbehov och kostnader för inredning och utrustning
som kommer att uppstå till följd av expansionen inom lärarutbildningsområdet.
Den begärda utredningen kan lämpligen göras av UHÄ i
samarbete med byggnadsstyrelsen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en förutsättningslös utredning av lokaliseringen
av högskolan för lärarutbildning i Stockholm.

Stockholm den 25 januari 1989

Jan-Erik Wikström (fp) Charlotte Cederschiöld (m)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

18