Motion till riksdagen
1988/89: Ub721

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Antalet fasta tjänster vid högskolorna

Inledning

Förberedelserna för forskningspropositionen inför nästa treåriga planeringsperiod
pågår redan. I denna motion tar jag upp några frågor som jag
anser är av stor vikt för forskarrekrytering och för forskning och undervisning
i ett mera långsiktigt perspektiv.

Om forskningens standard skall kunna upprätthållas och vidareutvecklas
på en hög nivå är det enligt min mening av mycket stor betydelse att de
fasta resurserna vid universitet och högskolor förstärks inte minst genom
att antalet fasta tjänster vid institutionerna utökas.

Även om forskning numera bedrivs inom många olika organ, privata
och offentliga, utanför universiteten och högskolorna, måste dock dessa
även framdeles vara den fasta basen för forskarutbildning och forskning.
Det är där huvudparten av all grundforskning skall utföras och det är från
universitetens forskarutbildning som rekryteringen av forskare även till
externa forskartjänster skall ske.

Det är således ett viktigt nationellt intresse att universitetsforskningen
har en sådan bredd och stabilitet att de krav på avancerad forskning som
ställs i ett allt mer kunskapsberoende samhälle därmed kan tillgodoses.

Det är väl känt att universiteten brottas med många problem av skiftande
slag. I denna motion berör jag endast två frågor, nämligen forskarrekryteringen
och tillgången på forskartjänster vid universiteten. Dessa frågor
är nära förknippade med varandra och hur de löses är också avgörande för
den samlade resurstillgången.

Litet antal fasta tjänster

Tillgången på fasta tjänstebefattningar vid de svenska universiteten är
tämligen liten. Det gäller såväl om antalet tjänster sätts i relation till
antalet studerande som vid en jämförelse med vad som är vanligt vid
andra länders universitet. Och det gäller alla de olika kategorier av tjänster
som finns för undervisning och forskning. Ökningen av antalet tjänster har
också under senare år varit ringa. Inom många ämnesområden har inte alls
någon ökning skett.

Det finns fortfarande ämnesinstitutioner som endast har en professur
och det finns t. o. m. exempel på institutioner med stort studerandeantal
som inte har någon professur alls. Vid en jämförelse med t. ex. våra

nordiska grannländer visar det sig att ämnesinstitutioner i dessa länder
vanligen har mångdubbelt fler fasta tjänster än motsvarande svenska institutioner
med samma studerandeantal.

Forskarrekryteringen

De svårigheter som nu finns att rekrytera studenter till forskarutbildning
har många orsaker t. ex. brister i studiefinansieringen och det ringa ekonomiska
utbyte som en forskarutbildning ofta ger på den allmänna arbetsmarknaden.

Detta är förvisso frågor av stor vikt. Många forskarstuderande tvingas
ha arbete vid sidan om, vilket förlänger utbildningstiden och många avbryter
utbildningen efter ett par år.

Det är uppenbart att de ekonomiska villkoren för de forskarstuderande
måste förbättras och att meritvärdet av en forskarexamen måste sättas
högre än nu inte minst på den offentliga arbetsmarknaden.

En fråga som sällan berörs i detta sammanhang är betydelsen av tillgången
på tjänster vid universitetsinstitutionerna. För dem som överväger att
påbörja forskarutbildning efter grundexamen är dock detta ofta av stort
intresse.

Finns det någon möjlighet att få vara kvar vid institutionen och fortsätta
med forskning även efter doktorandexamen? Det är en fråga som de har
anledning att ställa. Anser de det helt utsiktslöst att inom rimlig tid få
någon tjänst kan detta vara en anledning att inte satsa på lång och kostsam
forskarutbildning. Erfarenheten av att även många högt kvalificerade forskare,
som gärna vill fortsätta, tvingas lämna universiteten eller försöka
hanka sig kvar med hjälp av kortsiktiga och osäkra projektanslag kan inte
vara särskilt uppmuntrande.

Det är uppenbart att den ringa tillgången på fasta tjänster vid universiteten
i vårt land hämmar rekryteringen av forskare och gör det svårt att hålla
kvar forskare vid institutionerna.

Universitetens ställning

Det är också uppenbart att den här påtalade glesheten även har andra
allvarliga negativa följdeffekter. Det gäller högskoleutbildningens och inte
minst forskarutbildningens kvalitet och effektivitet och det gäller grundutbildningens
bredd och variation i största allmänhet.

Det är djupt oroande när undersökningar visar att mer än hälften av
forskningen vid ett stort antal institutioner finansieras med externa medel.

Detta stora beroende av finansieringskällor utanför universiteten är till
nackdel för den obundna grundforskningen, det försvårar den långsiktiga
forskningsplaneringen och det medför stor osäkerhet för de forskare som
engageras.

När de extemfinansierade projekten är slutförda står många utan möjlighet
att återgå till någon tjänst eller till andra forskningsuppdrag. De
tvingas således söka sig till annan verksamhet än den de är särskilt väl
utbildade för.

Mot. 1988/89

Ub721

6

Omvänt gäller också att institutionernas möjlighet att engagera sig i
angelägna forskningsprojekt hämmas av att det inte finns utbildade forskare
att tillgå. Den fasta staben är för liten.

Det borde enligt min mening vara så att institutionerna hade en sådan
tillgång på fast anställda forskare att de utan allvarliga störningar av
verksamheten i övrigt vid institutionerna kunde medverka även i externa
och kortsiktiga projekt.

En utökning av antalet fasta tjänster vid universitet och högskolor
framstår som en av de allra viktigaste åtgärder som kan vidtas för att
främja högre utbildning och forskning i vårt land. En sådan utökning
stimulerar forskarrekryteringen, förbättrar utbildningen och stärker den
fria grundforskningen genom de personella och materiella resurser som
därmed tillförs universiteten.

Förslag om utökning av antalet fasta tjänster

Slutsatsen av vad jag anfört ovan är att en kraftig upprustning av de fasta
resurserna vid universiteten bör ske. Detta är en förutsättning för att vi
skall kunna upprätthålla en tätposition vid forskningens frontlinjer.

Behovet av förstärkningar utan dröjsmål är stort. Men det krävs också
en systematisk och långsiktig planering för en mera kontinuerlig utbyggnad
av de personella och materiella resurserna vid universitet och högskolor.
Att förverkliga detta bör vara en mycket viktig del i arbetet på en ny
forskningsproposition. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställer jag

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en utökning av antalet fasta tjänster
vid universitet och högskolor.

Stockholm den 25 januari 1989

Bertil Fiskesjö (c)

Mot. 1988/89

Ub721

7