Motion till riksdagen
1988/89 :Ub696

av Charlotte Branting (fp)
Forskningsresurser till högskolan i Växjö

Sydöstsverige i regionalpolitiken

Regeringens framtidsgrupp har utpekat de s.k. högtryckszoner som är goda
områden för utveckling och förnyelse. I dessa koncentreras humanistisk,
naturvetenskaplig och teknisk kunskap till täta miljöer. Dessa områden har
angetts vara Stockholm/Uppsala, Linköping/Norrköping, Malmö/Lund,
Göteborg samt Umeå/Luleå.

Parallellt med beskrivningen av högtrycksområden har ett antal lågtrycksområden
redovisats. Ett sådant är den sydöstra lågtryckszonen. Någon
exakt avgränsning av området har inte gjorts.

1 riksdagens regionalpolitiska beslut under senare år har problemen i
sydösta Sverige uppmärksammats. Konkret har detta tagit sig uttryck i
skrivningar om sydöstra Sverige och Östra Småland samt att statliga resurser
i viss utsträckning har kanaliserats till området.

Den regionala analysen av 1987 års långtidsutredning visar att den långsiktiga
utvecklingen i Kronobergs län inger oro. Detta bekräftas också av
länsstyrelsens nya prognoser som visar på en svag utveckling av antalet
arbetstillfällen. Om länet skall kunna upprätthålla samma höga sysselsättningsnivå
bland länsinvånarna som 1988 blir antalet arbetstillfällen år 2000
otillräckligt.

Forskningens regionala betydelse

Den högre utbildningens och forskningens betydelse för den regionala utvecklingen
slås fast bl.a. i betänkandet ”Regional utveckling och mellanregional
utjämning”. Där framhålls betydelsen av de forskningssatsningar
som gjorts i Umeå och Luleå. Genom fortsatta satsningar på forskning
förstärks dessa orter till stödjepunkter för hela regionen.

En för de expansiva regionerna gemensam nämnare är att det i dessa
finns tillgång till bl.a. kvalificerad utbildning och forskning. I arbetsmaterialet
från framtidsgruppen slås fast att det råder en stor enighet om att utbildning
och kompetens är nyckeln till framtiden. Däremot råder det inte enighet
om kunskapsutvecklingen skall ske centralt eller regionalt. I materialet
antyds möjligheten att låta någon av dagens mindre högskolor utvecklas till
”ett nytt Luleå”.

Professor Åke E Andersson har i boken Universitet, Regionens Framtid
föreslagit att några medelstora högskolor skulle utvecklas för att bredda
utbudet av utbildning och forskning, samtidigt som de nuvarande universi

teten i någon mån avlastas. Han har visat att det skulle vara mest fördelaktigt
att göra satsningarna på de högskolor som redan i dag har någorlunda
kapacitet (Växjö, Karlstad, Örebro samt Sundsvall/Härnösand).

Genom att en satsning görs på dessa orter har man lättare att uppnå den
s.k. kritiska massan som enligt flera bedömare är nödvändig för forskning
och utveckling av kreativa miljöer.

Fördelarna med att satsa på dessa orter är flera. Det främsta torde vara de
regionalpolitiska motiven. Genom en utbyggnad av fasta forskningsresurser
på några orter erhålls möjlighet att på sikt bygga upp nya stödjepunkter
för tillväxt. Detta åstadkommes lämpligen lättast där det redan i dag finns
vissa resurser.

Vid val av de orter som bör komma i fråga bör också behovet av regionalpolitiska
insatser i respektive region beaktas. Även tillgängligheten och betydelsen
för regionen som helhet har stor betydelse.

Forskningsresurser vid Högskolan i Växjö

Från den 1 juli 1989 finns det tre högskoleenheter i sydöstra Sverige (Kronobergs,
Kalmar och Blekinge län). Högskolan i Växjö är den klart största av
dessa både vad gäller anslag och antalet nybörjarplatser. Högskolan i Växjö
är också den av högskolorna som har den mest omfattande forskningsverksamheten.
Enligt SIND:s rapport om de små och medelstora högskolorna
var den totala FoU-volymen vid dessa år 1985/86 35 milj.kr. Närmare 1/4
av denna forskning skedde vid högskolan i Växjö. Under de senaste åren
har den ökat ytterligare i omfattning, bl.a. med hjälp av medel från Sparbanken
Kronan.

Vid högskolan i Växjö fanns under 1988 fyra adjungerade eller assisterande
professorer. De adjungerade professorerna ger en viktig koppling till
den tillämpade forskningen inom näringslivet. Två extra professorer med
tjänstgöring till 80 procent i Växjö och 20 procent vid universitetet i Lund.
Dessa professorer säkerställer det vetenskapliga sambandet med grundforskningen
och möjliggör forskarutbildning i Växjö.

Hösten 1988 presenterades ett forskningsprogram med nio programområden:
arbetsmarknadspolitik, datorbaserade informationssystem, didaktik,
enterprenörskap och företagsutveckling, kommunikation och språk,
organisationsteori, regional historia och regional utveckling, systemekonomi
samt transportekonomi och materialadministration. Detta forskningsprogram
utvecklas för närvarande. En sammanslagning av avgränsande
områden till ett tematiskt forskningsprogram med fyra olika programområden
diskuteras. Ett samarbete med högskolorna i Kalmar och Karlskrona
skulle förstärka programmet.

I grundsynen för utvecklingen i Kronobergs län slås fast att de regionala
organen bör inrikta sitt arbete på ”att arbeta för att Högskolan i Växjö
utvecklas till ett universitet med egna forskningsresurser”. Detta markeras
ytterligare genom att utbildning och forskning är ett av fem prioriterade
nyckelområden.

Även vid en avgränsning enligt mittavståndsprincipen för en ny forskningsenhet
i sydöstra Sverige (avgränsat gentemot universiteten i Lund,

Mot. 1988/89

Ub696

5

Göteborg och Linköping) visar det sig att Växjö får ett stort omland. Detta
innebär att forskningsresurser i Växjö får betydelse för en stor region. Dessutom
innebär detta att Växjö torde erbjuda bäst möjligheter att avlasta de
forskningsenheter som finns i dag.

Möjligheterna till en fysisk utbyggnad av högskolan är mycket goda. En
stor del av högskolans verksamhet finns i dag på Teleborgsområdet. Om
något år kommer mer av högskoleverksamheten att lokaliseras dit genom
att vissa utbildningar flyttar till Videumområdet som ligger i omedelbar
anslutning till högskolan. Genom kopplingen till Videum finns på sikt goda
möjligheter att knyta forskningsverksamheten nära samman med regionens
näringsliv. Redan i dag finns s.k. forskarrum tillgängliga och utnyttjade i
Videums lokaler.

Ytterligare skäl som talar för fasta forskningsresurser till Växjö är de
synergieffekter som kan uppstå tillsammans med redan befintlig forskning
vid bl.a. glasforskningsinstitutet och vissa företagsutvecklingsavdelningar
(Fläkt och Telub).

Växjö högskola är alltså inne i en starkt expansiv period. Det är väsentligt
att ytterligare steg tas på väg mot att högskolan utvecklas till ett universitet.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om forskningsresurser till Växjö högskola.

Stockholm den 25 januari 1989

Mot. 1988/89

Ub696

Charlotte Branting (fp)