Motion till riksdagen
1988/89:Ub678

av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s)
En professur i teckenspråk

Efter många års intensivt arbete kan Sveriges dövas riksförbund ge teckenspråket
en ställning som är unik i världen. Detta gäller också förhållandet
att teckenspråket inrättats som akademiskt ämne med egen forskarutbildning
vid Stockholms universitet.

Avdelningen för teckenspråksforskning verkar inom institutionen för
lingvistik och är ett resultat av den forskning som växte fram under 1970talet
med ett flertal extrafinansierade projekt, där skolöverstyrelsen, riksbankens
jubileumsfond och humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
var huvudfinanisärer. Redan från början ingick döva forskare i projekten.
Forskningen bedrivs numera inom ramen för fakultetsanslaget, vilket
möjliggjorts dels genom omprioriteringar inom detta anslag, dels genom
överföring av resurser från anslaget för kultur- och informationsyrken i
enlighet med ett riksdagsbeslut våren 1986. Inga nya resurser i statsbudgeten
har sålunda anvisats för forskningen i teckenspråk.

När teckenspråksforskningen startade fanns inga beskrivningar av det
svenska teckenspråket att tillgå. Arbetets huvudinriktning har därför varit
att samla grundläggande kunskaper om språket på olika nivåer som fonologiska
- vilket inom teckenspråksforskningen innebär studier av tecknets
grundstruktur och teckenbildningsprocesser, morfologiska - framför allt
verbböjning, syntaktiska - teckenföljd och satstyper och semantiska - referentiella
uttryck. Därutöver har studier gjorts om döva barns teckenspråksutveckling.
Forskarna i teckenspråk samarbetar också med de forskare
inom institutionen för nordiska språk som studerar dövas svenskinlärning.
Teckenspråksforskningens betydelse i ett vidare vetenskapligt perspektiv
underströks hösten 1985 av UHÄs ämnesexpert i dennes beskrivning av
lingvistikämnena i arbetet med UHÄs nationella fakultetsprogram: ” teckenspråksforskningen
har ... lett till att skillnaderna mellan akustiska och
visuella språk kommit i rampljuset och lett till en utvidgning av teorierna för
beskrivning av mänskliga kommunikationsformer.” Forskningen redovisas
fortlöpande i skriftserien Forskning om teckenspråk och på konferenser
men också i form av exempelvis föreläsningar och studiedagar för lärare,
hörande föräldrar och döva ute i samhället.

Teckenspråksforskningen och dess resultat har starkt bidragit till den
förändring av teckenspråkets ställning som skett i Sverige under 1980-talet.
Denna förändring syns kanske tydligast i läroplanen för dövskolan där
teckenspråk dels föreskrivits som undervisningsspråk, dels erkänts som ett
eget ämne. Teckenspråk är idag accepterat som C-språk i gymnasieskolan
och ingår som ett av språken i ämneslärarlinjen. Föredragande statsrådet
föreslår i en nyligen framlagd proposition att kunskaper motsvarande 20

poäng i teckenspråk skall utgöra krav för tillträde till den reformerade
utbildningen av speciallärare för döva och hörselskadade. I detta sammanhang
kan återigen UHÄs ämnesexpert citeras: ”Teckenspråksforskningen
höjde snart teckenspråkets status och ledde till att de dövas egna kommunikationspråk
respekterades mera. Myten om att de döva bara kunde uttrycka
vissa konkreta betydelser genom sitt språk avlivades.

Vad innebär det att lära sig ett andraspråk i skrift för den som inte hör det
talade språket och som har teckenspråk som sitt primära språk? Vilka
likheter och skillnader finns det mellan döva och hörande andraspråkslärare?
Svaren på dessa och liknande frågor ger ett nytt perspektiv på människan
som språkvarelse. Vi får helt enkelt veta mer om hur människan går till
väga när hon lär sig språk. Den praktiska tillämpningen inom dövundervisningen
av forskningsresultaten är naturligtvis också av största vikt.

Forskningen i teckenspråk har lett till framväxten av ett stort antal olika
kurser vid institutionen för lingvistik för såväl döva som hörande. Här kan
nämnas fristående kurser i teckenspråk upp till 60 poäng vilka ges på
teckenspråk och fristående 20-poängskurser i teckenspråk för hörande studerande.
En av forskarna disputerade våren 1983 på en avhandling om
teckenspråk inom ramen för ämnet allmän språkvetenskap. Reguljär forskarutbildning
i ämnet teckenspråk inrättades våren 1986; två forskarstuderande
har hittills antagits. Handledning ges också till doktorander i allmän
språkvetenskap som i sin forskarutbildning vill studera teckenspråk. För
den närmaste tiden planeras en utbyggnad av kurserna i teckenspråk för
hörande, revidering och förlängning av tolklinjen i teckenspråk samt fortbildning
av dövlärare i teckenspråk. Verksamheten ställer ökande krav på
såväl forsknings- som undervisnings- och handledningsresurser.

Vi finner det därför mycket angeläget att en professur i teckenspråk
inrättas vid Stockholms universitet.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av en professur i teckenspråk.

Stockholm den 25 januari 1989
Bengt-Ola Ryttar (s)

Ove Karlsson (s) Leo Persson (s)

Iréne Vestlund (s) Arne Mellqvist (s)

Mot. 1988/89
Ub678

7