Motion till riksdagen
1988/89:Ub637

av Margareta Fogelberg och Ingrid Hasselström
Nyvall (båda fp)

Vävlärarutbildningen

Dagens vävda textilier är mestadels maskinellt tillverkade. Vävteknikerna
är i stort oförändrade, den egentliga skillnaden jämfört med förr är att
människors händer helt och hållet ersatts av maskiner. Men mänsklig kunskap
kan givetvis aldrig undvaras. Därför måste den tekniska kunskapen om
handvävningen upprätthållas. När det gäller hantverk över huvud taget
förekommer knappast längre någon kunskapsförmedling mellan generationerna.
Vävkunskaperna förs vidare genom skolutbildningar och studieförbund.
För att kunskaperna om handvävning inte skall försämras eller
helt gå förlorad måste möjligheten till god utbildning återupprättas.

Gymnasieskolans terminskurs Textilkunskap, vävning, ger grundkunskaper
men denna kurs finns inte i varje län. På den tvååriga konsumtionslinjens
textila gren kan man få motsvarande undervisning.

I dag saknar Sverige en egentlig vävlärarutbildning. Textillärare kan
vidareutbilda sig med 20 p vävning (en termin). Detta ger dem då behörighet
att undervisa i textilkunskap-vävning i gymnasieskolan, t.ex. på
konsumtionslinjen; Textilkunskap vävning, en termin; Högre kurs i textilkunskap
vävning, ett år. Man måste vara medveten om att alla som i dag
utbildar sig till textillärare inte har grundläggande förkunskaper i vävning,
såsom Textilkunskap vävning, en termin. Detta kan innebära att eleverna
på ettårskursen är mera kvalificeraxde än sina lärare!

Våra nordiska grannländer ligger flera steg före Sverige när det gäller
utbildningen inom vävning. För att inte sänka kunskapsnivån hos handvävarna
är det viktigt att det även i Sverige finns en kvalificerad vävlärarutbildning
som enbart är inriktad på vävning. Att behålla gymnasieskolans
kurs i Textilkunskap vävning, en termin, är en nödvändig förutsättning för
all vidare vävutbildning. Den bör vara ett obligatoriskt inträdeskrav till ett
flertal utbildningar.

När det gäller fortbildning är möjligheten att på högskolenivå studera
olika vävtekniker och textilhistoria nästan obefintlig. Universitetet i Göteborg
tilldelades förra året en professur i Textilkonst. För att möjliggöra
fördjupningsstudier med forskningsanknytning vore det motiverat att, som
UHÄ föreslagit, inrätta en textil påbyggnadslinje vid Konstindustriskolan i
Göteborg.

Vävlärarutbildning, en bakgrund

Under 1930-, 40- och 50-talen utbildades vävlärare vid fem svenska vävskolor.
Årligen utexaminerades 85 elever. På 1950-talet då fler gifta kvinnor
sökte sig ut i arbetslivet blev överskottet av vävlärare påtagligt.

För textillärare (kallades då handarbetslärarinnor) var förhållandet annorlunda.
Antalet utbildningsanstalter för denna lärarkategori var endast
tre och detta motsvarade i stort arbetsmarknadens behov av textillärare.

Yrkesskolornas expansion under 1950-talet medförde också en ökning av
antalet hemtekniska kurser (f.d. husmoderskurser). Vid dessa kurser undervisade
både vävlärare och textillärare. Genom ökningen av de hemtekniska
kurserna uppstod en brist på textillärare. Detta kunde lösas genom att
vävlärare fick möjlighet att vidareutbilda sig i sömnad och fick därmed
behörighet att undervisa även i sömnad. Vidareutbildningen pågick i många
år men ett visst överskott av vävlärare återstod trots åtgärden.

Lärarutbildningen 1961 — 1975

Vid förstatligandet 1961 gjordes lärarutbildningarna inom det husliga området
treåriga. Utbildningen av vävlärare förlädes till textillärarlinjens vävinriktade
gren vid seminariet för huslig utbildning i Stockholm. På grund av
överskott på vävlärare skedde intagning sporadiskt och med hänsyn tagen
till det förväntade framtida behovet av vävlärare. Den sista gruppen vävlärare
utexaminerades våren 1975 då seminariet lades ned. Under de fjorton
år som utbildningen pågick hade sammanlagt 114 vävlärare utbildats.

LUK-lärare

Efter seminariets nedläggning kunde ett ökande underskott av vävlärare
skönjas. Meningen var att vävlärarutbildningen i framtiden skulle ske inom
ramen av tvåämnesutbildning av lärare (LUK-lärare). Lärarutbildningskommitténs
betänkande blev emellertid försenat.

Försöksverksamhet med tvåämnesutbildning av textillärare påbörjades
först hösten 1978 vid institutionen för huslig utbildning i Göteborg. Påbyggnadskurser
på D-nivå startades våren 1980 och har sedan dess anordnats
ungefär vartannat år.

Tvåämnesutbildningen har följande uppbyggnad:

60 p (ABC-kurser) i slöjd-textil inklusive sömnad och vävning för grundskolan

20 p (D-kurser) påbyggnad, alternativet Dl sömnad eller D2 vävning i
gymnasieskolan

40 p engelska eller matematik

40 p praktisk pedagogik

Utöver detta finns en fördjupningskurs (D3) i vävning men denna ger inte
någon vidgad behörighet.

Utbildningen är uppenbart sämre än såväl den tvååriga koncentrerade
vävlärarutbildningen före 1961 som den treåriga utbildningen efter 1961.
Utbildningen tillgodoser inte gymnasieskolans behov av kvalificerad vävlärarkompetens.

I dag väljer flera studerande den finska treåriga hemslöjdslärarutbildningen.
Där finns en kvot för nordiska studerande. Andra väljer den svenska
textillärarlinjens ettämnesutbildning och slutför därefter utbildningen i
Norge med en 40 p påbyggnadskurs.

Mot. 1988/89

Ub637

10

Det är synnerligen otillfredsställande att svenska elever som önskar utbilda
sig till vävlärare skall vara hänvisade till Finland eller Norge.

Den sammanslagning av utbildningarna för textillärare och vävlärare som
gjorts genom försöksverksamhet har både tidsmässiga och pedagogiska
vinster, det innehållsmässiga perspektivet vidgas. Men 20 p vävning utöver
textillärarkompetensen är otillräcklig. Här finns inte utrymme vare sig för
ämnesfördjupning eller forskningsanknytning. Med ytterligare 20 p vävning
skulle detta behov tillgodoses.

Sverige måste se om sitt hus om vi vill säkra möjligheten till vävteknisk
utbildning för 2000-talets kulturarbetare och industriformgivare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bristen på svensk vävlärarutbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om grundläggande kunskaper i vävning med behörighetskrav
för vissa utbildningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en textil påbyggnadslinje vid Konstindustriskolan,
Göteborgs universitet.

Stockholm den 21 januari 1989

Margareta Fogelberg (fp) Ingrid Hasselström Nyvall (fp)

Mot. 1988/89

Ub637

11