Motion till riksdagen
1988/89:Ub634

av Ann-Cathrine Haglund och Anders Svärd (m, c)

Högskolan i Örebro, m.m. Mot.

1988/89

Ub634-638

Vetenskapliga mål skall vägleda den högre utbildningen. Universiteten skall
inte ha som främsta mål att vara utbildningsanstalter utan vara institutioner
för utveckling av det mänskliga vetandet.

Det är nödvändigt med starka och självständiga universitet för att garantera
ett tänkande och en kritik som är oberoende gentemot statsmakterna.
Självklart har dock universiteten och högskolorna stor betydelse för utvecklingen
i den region de ligger. Ju högre kvalitet utbildningen har, desto
viktigare blir den för regionen.

Man kan urskilja huvudsakligen två former av utbildning inom den högre
utbildningen: den forskarförberedande utbildningen och den postgymnasiala
yrkesutbildningen i form av kortare kurser, ofta om 80 poäng, men också
kortare kurser.

Huvudansvaret för den forskningsförberedande utbildningen bör, enligt
vår mening, åvila universiteten och högskolorna med fasta forskningsresurser
på de sex universitetsorterna och i Luleå samt högskolorna i Örebro,
Karlstad och Växjö. De måste också ha det främsta ansvaret för att tillse de
mindre högskolornas behov av forskarutbildning.

Högskolan i Örebro är i dag den största högskolan utanför universiteten
när det gäller antal ämnesområden. Det finns en betydande opinion för att
den skall bli Sveriges sjunde universitet. Den har också mycket stora förutsättningar
till vidare utveckling mot större självständighet med egen profil
och vetenskapliga mål.

Trots att högskolan i Örebro inte har fasta forskningsresurser, bedrivs där
forskning av stor omfattning. Denna forskning är till största delen finansierad
genom medel från forskningsråd och andra nationella sektorsorgan.
Detta innebär att den erhållit forskningspengar på samma kompetenskriterier
som forskningen vid universiteten.

Ett exempel på utveckling av högskolan i Örebro men också på samverkan
mellan olika institutioner vad gäller grundutbildning, forskarutbildning
och forskning är skolledarhögskolan i Örebro, högskolan för lärarutbildning
i Stockholm och pedagogiska institutionen vid Uppsala universitet.

Självfallet skulle skolledarhögskolan förstärkas om en professur i pedagogik
med inriktning mot skol- och utbildningsledning inrättades med tjänstgöringen
förlagd till Örebro. På sina håll har professurer inrättats med
tjänstgöringen delvis förlagd till viss högskola. Regeringen kan föreskriva
att nyinrättade professurer förenas med tjänstgöring vid en viss högskola.

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub634-638

Skolledarhögskolan är det tydligaste exemplet på samverkan. En liknande
utveckling är dock på väg på flera områden. På högskolan i Örebro
finns ett fyrtiotal forskarutbildade lärare och ett trettiotal doktorander. I
exempelvis socialt arbete, statskunskap, sociologi, psykologi och historia
handleder lärare på högskolan i Örebro doktorander som är inskrivna vid
olika universitet.

Denna samverkan med universitet och högskolor med fasta forskningsresurser
är viktig för att trygga kvaliteten. Antagning av forskarstuderande
bör ske av institutioner vid universitet och högskolor med fasta forskningsresurser
och doktoranderna bör bedriva sin utbildning vid sådana institutioner.
Delar av arbetet kan utföras vid högskola utan fasta forskningsresurser.

Vid högskolan i Örebro uppfyller följande basämnen kraven för forskarutbildning:
Pedagogik, psykologi, sociologi, socialt arbete, statskunskap,
statistik, företagsekonomi, nationalekonomi, ADB, historia, litteraturvetenskap
och engelska.

Ur kvalitetssynpunkt är det mycket viktigt att stärka kvaliteten vid samtliga
högskolor i Sverige genom att införa forskning som tjänsteåliggande för
högskolelektorerna. Därigenom får samtliga högskolor stabila forskningsresurser.

De flesta lärarna vid de nya högskolorna saknar doktorsexamen. Antalet
högskoleadjunktstjänster vid den svenska högskolan i dess helhet utgjorde
läsåret 1986/87 40 procent. Detta innebär att ett stort antal studerande ej
kommer i kontakt med forskarutbildade lärare eller forskning.

Det är nödvändigt att betona sambandet mellan forskning och utbildning.
Detta samband kan stärkas genom att forskning förs in i tjänsten för alla
kompetenta högskolelektorer motsvarande undefär en tredjedel av den
totala arbetstiden.

De högskoleadjunkter som saknar forskarutbildning bör stimuleras att
genomgå sådan. På sikt bör adjunktstjänstena vid sådan utbildning som är
forskningsförberedande ersättas med högskolelektorat, för vilka det normalt
krävs avlagd doktorsexamen.

Att ålägga samtliga behöriga universitets- och högskollärare forskning i
tjänsten är en omfattande reform som kan behöva genomföras etappvis.
Regeringen bör senast i 1990 års forskningspolitiska proposition återkomma
till riksdagen med förslag i denna riktning.

En reform av ovan angivet slag skulle få en mycket stor kvalitetshöjande
betydelse och innebära att samtliga högskolor får stabila forskningsresurser.
Självfallet är detta särskilt viktigt för de högskolor som i dag saknar fasta
forskningsresurser.

För högskolan i Örebro skulle en sådan reform innebära en ytterligare
förstärkning av den pågående utvecklingen och av den forskning som redan
bedrivs.

Mot. 1988/89
Ub634

2

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om den framtida utvecklingen av högskolan i Örebro,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om införande av forskning i tjänsten för alla kompetenta
högskollärare.

Stockholm den 25 januari 1989

Ann-Cathrine Haglund (m) Anders Svärd (c)

Mot. 1988/89
Ub634

3