Motion till riksdagen
1988/89:Ub605

av Martin Olsson (c)

Elenergiinriktad civilingenjörsutbildning i Sundsvall/
Härnösand

Västernorrland är det län som drabbats hårdast av befolkningsminskning
under 80-talet. 1988 var Västernorrland dessutom det enda län som minskade.
För att vända denna mycket allvarliga utveckling är det bl.a. nödvändigt
med olika infrastrukturella insatser för länet. Bland de mest betydelsefulla
av sådana insatser för länet och dess näringsliv är uppbyggande av en
högkvalitativ kompetensmiljö.

Trots att Sundsvallsområdet är ett skogindustriellt centrum och länet även
har andra industritraditioner är det ingen annan region i landet som har så
stort avstånd till en teknisk högskola som just denna region.

I avsaknad av teknisk högskola har stora insatser gjorts för att inom
högskolan i Sundsvall/Härnösand utveckla en industrihögskola i samverkan
med och anpassad till länets näringsliv. Det är viktigt för utveckling i
området att projektet industrihögskolan kan genomföras.

Särskilt aktuellt nu är bl.a. att till högskolan få förlägga utbildning inom
elenergiområdet på civilingenjörsnivå för att tillgodose efterfrågan på personer
med denna kompetens när energifrågorna är av så central betydelse
för hela vårt land och inte minst för Västernorrland med dess mycket
elintensiva industri.

Vid fjolårets riksmöte tog jag i motionen 1987/88: Ub555 upp denna fråga.
Motionen avslogs tyvärr av riksdagen (UbU 1987/88:27).

Med hänsyn till att frågans aktualitet är minst lika stor nu finner jag det
synnerligen väl motiverat att åter ta upp kravet på att denna utbildning skall
tillföras högskolan i Sundsvall/Härnösand.

Bakgrunden är att Västernorrlands län och särskilt Sundsvallsregionen är
ett av de mest elenergiberoende områdena i landet. Förutom stora elenergianvändare
finns dessutom stora elproducenter inom länet.

Den fortsatta utvecklingen inom elenergiområdet kommer att ställa stora
krav på effektivare och delvis förändrad elanvändning. Detta kommer i sin
tur att fordra hög kompetens inom området. Men tillgången på högt kvalificerade
ingenjörer inom det elenergitekniska området har under en längre
tid varit katastrofalt dålig såväl i Västernorrland som i landet totalt.

Utbildning av civilingenjörer med inriktning mot elkraftsteknik bedrivs
f.n. endast vid Kungl. Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm och vid
Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Tillströmningen till denna utbildning
och därmed examinationen har varit otillfredsställande låg. Under
1986/87 examinerades exempelvis endast 17 civilingenjörer med denna inriktning,
vilket bör ställas i relation till att enbart Vattenfalls behov av
nyanställning motsvarar 30 st. per år.

Förmodligen finns flera orsaker till det låga intresset för denna studieinriktning,
trots att energifrågorna åtminstone under de senaste 15 åren haft
en central plats i den svenska samhällsdebatten. En förklaring till den låga
elevtillströmningen torde vara att intresset för högre teknisk utbildning i
hög grad fokuserats till dataområdet. En annan förklaring kan vara att den
elkraftstekniska utbildningen ej moderniserats tillräckligt snabbt. Tillgången
på adekvat utrustning har varit problematisk.

När det gäller rekryteringen av kvalificerade ingenjörer inom detta område
kan nämnas att elkraftsföretagen i Sundsvallsregionen under flera år
haft särskilt stora svårigheter att rekrytera civilingenjörer. På grund härav
inrättade högskolan i Sundsvall/Härnösand år 1986 en arbetsgrupp med
företrädare för elenergianvändare och elproducenter. Denna arbetsgrupp
föreslog en högskoleutbildning som successivt skall kunna byggas ut till att
motsvara civilingenjörskompetens. Genom att kombinera högskolans och
företagens resurser avseende såväl kompetens som utrustning skulle man
möjliggöra ett genomförande av programmet.

Kontakter togs mellan arbetsgruppen och KTH rörande samverkan, men
eftersom något resultat ej uppnåddes härav utvecklades i stället ett lokalt
förslag till ett, i första hand, treårigt elenergitekniskt utbildningsprogram
vid Sundsvall/Härnösands högskola. Detta program kan enligt högskolan
ses som en delmängd av motsvarande civilingenjörsutbildning.

När representanter för statens energiverk besökte Sundsvall i december
1987 diskuterades bl.a konsekvenserna av utvecklingen inom elenergiområdet
för industrin. Bl.a. framkom då att kompetensbristen är en allvarlig risk
vid sidan om framtida strukturomvandlingar inom branschen.

Både med hänsyn till det stora rekryteringsbehovet inom Västernorrlands
län av civilingenjörer med inriktning på elenergiområdet och vikten av att
genom hög kompetens på området bidra till industrins utveckling och till
möjliggörandet av avskaffande av kärnkraften - helst före sekelskiftet finns
det enligt min mening mycket starka skäl för statsmakterna att - i
enlighet med högskolans och berörd industris önskemål - lokalisera en
elenergiinriktad högskoleutbildning motsvarande civilingenjörsnivå till
Sundsvall.

Det bör betonas att förutsättningarna inom högskolan och den omgivande
industrin i regionen att genomföra denna utbildning anses vara
mycket goda. Modeller för samverkan mellan högskola och näringsliv har
redan prövats inom andra kompetensområden med intressanta resultat.

Enligt högskolan skulle en sådan utbildning kunna starta med relativt
kort varsel.

Mot. 1988/89

Ub605

11

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalisering till högskolan i Sundsvall/Härnösand
av en elenergiinriktad högskoleutbildning motsvarande civilingenjörsnivå.

Stockholm den 23 januari 1989

Martin Olsson (c)

Mot. 1988/89

Ub605

12