Motion till riksdagen
1988/89:Ub6
av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c)
med anledning av prop. 1988/89:4 om skolans
utveckling och styrning
Grundskolan skall dels ge en gedigen grundutbildning åt alla, dels bidra till
att varje elev utvecklas efter sin förmåga och sina intressen.
En gedigen grundutbildning för alla har blivit allt viktigare med tanke på
den tekniska och samhälleliga utvecklingen. Att ge en god grundutbildning åt
alla är ett viktigt led i samhällets strävan att motverka social utslagning och
medverka till att alla får möjligheter att utvecklas och gå vidare till högre
studier eller yrkesutbildning oavsett den sociala miljö han eller hon kommer
från.
Det kar lätt uppstå konflikt mellan de två målen - en bra och likvärdig
grundutbildning åt alla och den individ”ella utvecklingen.
Strävan att ge en så god och lika utbildning åt alla har lett till att elevernas
möjligheter att göra individuella val av ämnen efter hand har minskats från
grundskolans första läroplan (Lgr 62) till den nuvarande (Lgr 80). Kravet på
utveckling enligt den enskilda elevens förutsättningar och intressen måste
därmed i ökad utsträckning tillgodoses inom de för alla gemensamma
ämnena.
Det sistnämnda är svårt att göra. Klasserna är på högstadiet relativt stora.
Nivågruppering av eleverna får inte förekomma. Klasserna blir därmed
mycket heterogena; i en och samma klass kan det finnas hela skalan av elever
från högt begåvade och motiverade till sådana som har så stora svårigheter att
de egentligen borde gå i särskolan.
Det är naturligt att läraren ägnar sin individualiserande förmåga i första
hand åt de elever som har svårigheter. Det är också i linje med det uppdrag
läraren fått genom läroplanen. Skolans rörliga resurser skall i första hand
användas för dessa elever. Det är därför inte så konstigt om det blir mycket
litet tid över för att stödja och stimulera de elever som har större intresse och
bättre förutsättningar i ett ämne eller ämnesområde än genomsnittet.
Balansgången mellan de två målen är som sagt svår.
Kanske är det dags att leta lösningar som ökar stimulansen för elever med
särskilda förutsättningar och intressen utan att man tar resurser från elever
med svårigheter i skolarbetet.
”Profilerade” högstadieskolor kan vara ett sätt.
Speciella sång- eller musikklasser fanns på några få ställen i den obligatoriska
skolan när grundskolan infördes 1962. De ansågs inte passa in i
grundskolan och det var ett tag tveksamt om de skulle få leva kvar. Man
tyckte att det bröt mot fler grundläggande principer för grundskolan att Mot. 1988/89
samla barn med speciella intressen och förutsättningar till vissa klasser och Ub6
skolor, bl.a. principerna om sammanhållna klasser med en allsidig social och
begåvningsmässig sammansättning.
I dag har inställningen svängt. Flera kommuner har under de senaste åren
fått medgivande att ordna särskilda musikklasser.
Musikklasserna startar redan på mellanstadiet och fortsätter sedan grundskolan
ut.
Man måste söka dit, och urvalet bland de sökande görs särskilt efter en
bedömning av de sökandes intresse och förutsättningar för musik.
Musikklasserna följer grundskolans tim- och kursplaner med undantag för
att man ökat antalet lektioner i musik och minskat antalet i vissa andra ämnen
i motsvarande grad. På högstadiet ser det ut så här (uttryckt i stadieveckotimmar):
Ämne |
Vanliga klasser |
Musik klasser |
Skillnad |
Bild |
5 |
2 |
- 3 |
Idrott |
9 |
6 |
- 3 |
Musik |
2 |
12 |
+ 10 |
Samhällsorientering |
17 |
16 |
- 1 |
Slöjd |
5 |
2 |
- 3 |
Övriga ämnen |
64 |
64 |
± 0 |
Summa |
102 |
102 |
Varför inte tillåta liknande stöd för elever med speciella intressen och
förutsättningar för andra ämnen än musik?
En idéskiss
Några högstadieskolor får profilera sig inom var sitt område. Tänkbara
områden kan vara
• matematik och naturkunskap
• svenska och språk (fördjupning i engelska och/eller B-språk)
• bild och form
• idrott
Ingen skola får ha mer än en specialisering. För skolans specialområde
inrättas särskilda klasser (en till två) per årskurs. Till dessa klasser skall
skolan ta emot elever från hela kommunen. Om det söker fler än som kan tas
emot skall urvalet göras efter en bedömning av aspiranternas intresse och
förutsättningar.
I ”profilskolorna” ökas undervisningen i profilämnena och minskas i
motsvarande grad i andra ämnen på liknande sätt som sker i musikklasserna.
Övriga klasser i den profilerade skolan (= flertalet klasser) tillämpar den
vanliga tim- och kursplanen. Samläsning mellan profil- och vanliga klasser
skall ske på vanligt sätt där det är lämpligt.
Profilklasserna skall också åta sig ett särskilt ansvar för pedagogisk
utveckling och fortbildning inom sina specialiteter. Härigenom kan de bli
motorer i utvecklingen i sina ämnen vilket kan komma övriga skolor till del.
Till profilklasserna skall rekryteras lärare som är speciellt intresserade och Mot. 1988/89
lämpliga för undervisning i profilämnena. Ub6
Profileringen skall givetvis göras inom grundskolans ram. De mål och
riktlinjer för grundskolan som är angivna i skollag, grundskoleförordning
och läroplan (Lgr 80) skall gälla även för de ”profilerade” skolorna.
Det bör ankomma på regeringen att i ett inledande skede ta ställning till
ansökningar om jämkningar av timplanen för att ge utrymme för profileringar
av t.ex. det slag som redovisats i det föregående.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om högstadieskolor med profil.
Stockholm den 18 oktober 1988
Rune Rydén (m)
Martin Olsson (c) Erling Bager (fp)
Lars Sundin (fp) Bertil Persson (m)
11