Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motiont till riksdagen

1988/89 :Ub553

av Gudrun Schyman (vpk)
Läkarutbildning i toxikologi

En patient som söker läkare på grund av multipla sjukdomssymptom som de
misstänker härröra från dental kvicksilverförgiftning utreds under lång tid.
Många olika prover tas, blodanalyser av olika slag, röntgenundersökningar,
urinprover osv, allt till höga kostnader för samhället och långvarig väntan för
patienten. Ofta resulterar denna utredning i remiss till psykvården, eftersom
de prover man tagit visar att patienten är fysiskt frisk.

Om det emellertid rör sig om en patient som verkligen lider av dental
kvicksilverförgiftning - eller metallsyndrom som är sjukdomens egentliga
beteckning - kan en remiss till psykvården vara ödesdiger. Patienten får
ingen behandling för sin svåra sjukdom och förgiftningen fortgår. Patienter
med metallsyndrom är dessutom ofta deprimerade, det ingår i symptombilden,
och att då genomgå psykoanalytisk behandling, som ju kan vara mycket
upprivande, kan försämra tillståndet ytterligare.

Om läkarna ges en toxikologisk utbildning som gör dem kapabla att känna
igen sjukdomar med bakgrund i tungmetallförgiftning, kan de styra provtagningen
så att de patienter som verkligen är förgiftade får adekvat hjälp och
kan bli botade i tid.

Redan i dag tas via vårdcentralerna prover för att utröna om patienten har
höga halter av kvicksilver i blod eller urin. Det är dock välkänt att
kvicksilverhalten i helblod och urin varierar från dag till dag - arbetare som i
industrin utsätts för kvicksilverånga har t.ex. normala värden redan efter ett
par veckors semester. Man kan med andra ord varken påvisa eller utesluta
dental kvicksilverförgiftning med de prover som står läkarna på vårdcentralen
till buds.

Det finns dock i dag olika mätmetoder som kan fastställa om en patient
lider av metallsyndrom. Man kan genom avancerade blodcellmätningar se
vilka grundämnen cellen innehåller. Friska människor har inte kvicksilver i
sina blodceller. Bara de som lider av metallsyndrom har det. Metoden är
emellertid mycket kostsam och tidsödande. En annan mätmetod är att
undersöka patientens spårämnesbalans och halten av det livsviktiga enzymet
gluthationsperoxidas. Människor med dental kvicksilverförgiftning har
oftast störningar i spårämnesbalansen, selennivåerna är låga och de har brist
på ovanstående enzym. Dessa prover måste i dag bekostas av patienterna
själva. Det är dessutom bara de patienter som haft turen att komma i kontakt
med de få specialisterna på denna sjukdom som vet att denna provtagningsmöjlighet
finns.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att läkarna i
sin utbildning respektive fortbildning bör få utökade kunskaper i
toxikologi, så att de känner igen tungmetallförgiftningssymptom hos
patienterna.

Stockholm 19 januari 1989

Gudrun Schyman (vpk)

Mot. 1988/89
Ub553

11