Motion till riksdagen
1988/89:Ub533
av Ingrid Hasselström Nyvall och Marianne Jönsson
(fp, c)
Sjukgymnastutbildning till Kalmar
Mot.
1988/89
Ub533—538
Det är välkänt att det ökande antalet äldre i samhället kräver allt större
vårdinsatser. Ett viktigt inslag i denna vård är rehabilitering av skiftande
slag. Rehabilitering är ofta en grundförutsättning för möjligheten att bo
kvar i det egna hemmet.
Sjukgymnasterna har här en nyckelroll. I ett län som Kalmar med en stor
andel äldre i befolkningen - i vissa kommuner över 25 % - är denna brist ett
stort hinder i en bra äldrevård. Reumatikerna är också en stor patientgrupp
när det gäller sjukgymnastik och de betecknar situationen som krisartad,
särskilt inom primärvården i inlandskommunerna.
Det är också välkänt att studerande efter examen ofta stannar kvar på
utbildningsorten eller inom regionen. I hela sydöstra Sverige saknas sjukgymnastutbildning.
Närmaste orter är Linköping och Lund.
Vid länssjukhuset i Kalmar finns en rehabiliteringsklinik, som anses som
en pionjärenhet inom äldrevården. Den har bl.a. stått som förebild för ett
tjugotal andra kliniker i landet. Vid sjukhuset finns också en nyligen uppförd
hydroterapienhet med all modern utrustning för träningsverksamhet.
Trots de satsningar landstinget gjort både i Kalmar och över hela länet
råder en konstant vakanssituation när det gäller sjukgymnaster. Detta har
konsekvenser långt ut i vårdkedjan och gör att patienterna blir mer tungskötta.
Dimensioneringen av sjukgymnastutbildningen bör därför öka. En del av
denna ökning bör förläggas till vårdyrkesskolan i Kalmar. Praktiken kan
bedrivas på sjukhus och sjukhem i olika delar av länet.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökad sjukgymnastutbildning
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en del
av den i yrkande 1 angivna ökningen förläggs till Kalmar vårdhögskola.
Stockholm den 18 januari 1989
Ingrid Hasselström Nyvall (fp) Marianne Jönsson (c)
1
1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr UÖ533-538