Motion till riksdagen

1988/89:Ub524

av Börje Hörnlund och Per-Ola Eriksson (båda c)
Satsningar på marin forskning

De senaste årens dramatiskt accentuerade miljöproblem i haven har påtalat
behovet av ökade insatser för havsmiljön. Detta gäller såväl kraftfulla
åtgärder av akut natur som strategiskt riktiga satsningar för att öka den
framtida beredskapen genom kunskapsuppbyggnad.

De nu av regeringen föreslagna åtgärderna tillgodoser enligt vår uppfattning
långtifrån de behov som föreligger, särskilt beträffande långsiktig
satsning på marin forskning.

Marin forskning har under en lång följd av år varit föremål för utredning,
utan att detta resulterat i övergripande strukturella åtgärder till forskningens
fromma.

Emellertid beslöt riksdagen i prop. 1986/87:80 att svensk marin forskning
skulle koncentreras till tre s.k. baslaboratorier eller marina forskningscentra
med regionalt ansvar, kopplade till universiteten i Umeå, Stockholm och
Göteborg. Stor enighet har sedermera rått kring angelägenheten av satsningar
på dessa marina forskningscentra. Detta finns bl.a. uttryckt i ett mera
detaljerat organisationsförslag enligt UHÄ-rapport 1988:11.

Det är därför ytterst otillfredsställande att regeringen inte redan nu velat
svara på de väl underbyggda förslag till satsningar på långsiktig marin
forskning som föreligger. En hänvisning till möjliga framtida satsningar i
forskningsproposition 1989/90 är inte tillräckligt enligt vår uppfattning. Det
är likaledes helt otillfredsställande att regeringen i sitt agerande inte tycks
kapabel att på rätt sätt förutse framtida reellt dödliga hot mot havsmiljön och
mot människans långsiktiga möjligheter att nyttja havet som naturresurs.

Fokuseringen på miljöproblematiken i den marina miljön har av naturliga
skäl varit kopplad till fenomen som övergödning och säldöd. Dramatiska
händelser som algblomning och döende sälar på havsstränderna har utgjort
tacksamma objekt för massmedias bevakning. Dessa händelser och den
uppmärksamhet de väckt har haft en mycket värdefull pedagogisk funktion.

Den långsiktiga, stora och på flera sätt mer svårbemästrade problematiken
gäller emellertid också och kanske framför allt den belastning och anrikning
av persistenta, toxiska substanser som sker i havsmiljön.

Belastningen av många av dessa substanser drabbar i nuläget framför allt
Bottniska viken, inte minst genom den höga aktiviteten hos bl.a. skogsindustrin.
Detta har bl.a. framhållits av naturvårdsverket i Aktionsplanen mot
havsföroreningarna (1987), men har hamnat i skymundan i den nuvarande
debatten.

Bottniska viken är ett känsligt system som utgör gränsområde i livsmiljön

för en rad såväl marin- som sötvattenspopulationer.Det är förhållandevis
näringsfattigt och artfattigt men utgör en mycket stor produktionsresurs t.ex.
för fisk. Fisket är dock svagt utnyttjat i nuläget, åtminstone från svensk sida.
Den totala påverkan på systemet är nu så stark att lämpligheten för
människan att äta fisk från dessa havsområden ifrågasätts av en del forskare.
Effektena kan förväntas öka och troligtvis bli mycket långvariga.

Genom inflytande från en rad stora älvar föreligger vidare i Bottniska
viken en mycket direkt koppling mellan inte bara industrietablering och
miljö utan även mellan markanvändning och havsmiljö. Särskilt en del av
storskogsbrukets metoder i kombination med försurning kan tyvärr förväntas
medföra stark påverkan på Bottniska vikens ekosystem.

Umeå universitet genomför sedan ett 10-tal år en satsning på havsforskning.
Denna har bl.a. resulterat i tillkomsten av Norrbylaboratoriet (1984/
85), vilket i dag utgör landets modernaste och kanske bäst utrustade
laboratorium för akvatisk forskning. Den projektbundna verksamhet som
byggts upp vid laboratoriet är relativt omfattande med medverkan av ett
30-tal forskare, forskarstuderande och övrig personal från en rad institutioner
inom det biologiskt/kemiska området. Norrbylaboratoriet har även
dragit till sig verksamhet utanför Umeå universitet. Här bör särskilt nämnas
en omfattande forskning kring grundläggande fiskbiologi och ekologiskt
inriktatvattenbruk som bedrivs där, numera i Sveriges Lantbruksuniversitets
regi. Dessa aktiviteter skulle kunna utökas betydligt efter mindre
kompletteringar av laboratoriet. Det kan konstateras att forskningsaktiviteten
vid Norrbylaboratoriet har en stark koppling till framtidsfrågorna.

Mot denna bakgrund är det skrämmande att konstatera att Umeå
universitet, trots yrkanden under ett flertal år inte erhållit några särskilda
resurser för driften av forskningen vid laboratoriet.

För närvarande består den fasta personalen vid laboratoriet, tack vare
omfördelningar inom Umeå universitet av
1 forskare (kemist)

1 intendent/sekreterare
1 vaktmästare.

Driftresurserna är knappt 100 000/år.

Det är lätt att inse att det ”marina forskningscentrat” i nuläget knappast
har möjligghet att i rimlig utsträckning svara mot de förväntningar, som vi
politiker såväl som regionala och lokala organ, samt allmänheten ställer på
dess kort- och långsiktiga funktion. Mycket av den funktion vi förväntar oss
får drivs på rent ideell bas av människor med andra åtaganden.

Beslutet om statlig satsning på marin forskning i Umeå, liksom inrättande
av marina forskningscentra borde innebära uppbyggnad av rimligt jämnstark
och resursfylld forskningsverksamhet på de tre orter som är berörda.

De akuta satsningarna på driftresurser liksom långsiktigt strategiska
satsningar i form av tjänster är av särskild betydelse i Umeå, dels i relation till
den framtida hotbilden mot områdets havsmiljö, dels beroende på havsforskningens
unga datum vid Umeå universitet.

Avsaknaden av långsiktiga satsningar på marin forskning i årets statsverksproposition
rimmar illa med den uttalade vilja till konkreta åtgärder för
marin miljö som tidigare uttalats av riksdagen. Resursförstärkningen för drift

Mot. 1988/89

Ub524

13

och tjänster relaterade till marin forskning vid Umeå universitet och
Norrbylaboratoriet utgör ett minimibehov för Sveriges såväl som Norrlandskustlänens
behov av stöd för planering och agerande inom det havsmiljöområde
som Bottniska viken utgör.

Riksdagen bör därför begära

- kraftigt utökade driftresurser för marin forskning, särskilt vid det marina
centrat i Umeå

- beviljande av medel för inrättande av tjänster inom marin forskning i
enlighet med förslag från UHÄ 1988:11.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att Umeå universitet skall tilldelas en ram
på 1 mkr för marin forskning och att anslaget skall användas för att
påbörja uppbyggnad av marin forskning i enlighet med förslag från
UHÄ 1988:11,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag snarast läggs fram
om marin forskning i enlighet med UHÄ förslag 1988:11.

Stockholm den 17 januari 1989

Börje Hörnlund (c) Per-Ola Eriksson (c)

Mot. 1988/89

Ub524

14