Motion till riksdagen
1988/89:Ub316

av Lars Leijonborg m. fl. (fp, s, m, c, vpk, mp)

Elever med läs- och skrivsvårigheter ”*wl

& 1988/89

Ub316-323

Inledning

Åtskilliga människor i det svenska samhället har stora svårigheter att läsa
och skriva på grund av det som förr kallades ordblindhet och som numera
kallas dyslexi. Efter utbildningsradions TV-program i januari i år ringde
över 20.000 människor till den telefonsluss som upprättats.

Läs- och skrivsvårigheterna medför att många elever går ut skolan med
mycket sämre kunskaper i läroämnena än de skulle behövt ha, om deras
problem upptäckts, erkänts och åtgärdats. Alltför många ur den här gruppen
lämnar också skolan med dåligt självförtroende och i värsta fall psykiska
problem.

De här två exemplen kan illustrera problemen.

Mikael

Mikael går nu i sjunde klass. Han är en typisk elev med läs- och skrivsvårigheter.
Han har svårt att höra skillnaden på olika ljud, svårt att följa en rad i
en bok, avläser inte en text i rätt ordning och han förstår inte vad han läser.
Han har också mycket dålig handstil.

Han har en snabb uppfattningsförmåga, klarade ”lyssnarämnena” bra i
mellanstadiet och återberätta en hel lektion.

Han har gått hos speciallärare i alla år och har nu satts i en särskild
undervisningsgrupp för att han stör övriga elever på lektionerna. Själv säger
han att han omöjligt hinner med att göra anteckningar på lektionerna
eller läsa det som begärs av honom på lektionstid. Han har mycket dåligt
självförtroende och använder istället lektionstiden till bus.

När Mikael kommit i kontakt med Skrivknuten, som är en förening för
personer med stora läs- och skrivsvårigheter, ställdes en diagnos av en lärare
som specialiserat sig på dyslexi. Hon konstaterar att han är väl begåvad
men har stora motoriska problem. Han kan inte samordna höger och vänster
sida av kroppen och inte ögats och handens rörelser. Inte heller kan han
koordinera vänster och höger öga så att han får en entydig bild av det han
skall läsa. Men ingenting av detta har upptäckts i skolan.

Karin

Karin går andra terminen på barnskötarlinjen. Hon har kommit in på särskilda
villkor på grund av sina läs- och skrivsvårigheter. Karin har mycket

1 Riksdagen 1988/89. 3sami. Nr Ub316-323

god hand med barn och hon har inhämtat de kunskaper hon behöver genom
att hon haft stöd av en speciallärare.Läraren har bl a läst in kurslitteraturen
på band.

Övriga lärare har dock haft svårt att acceptera Karins handikapp. De
kräver att hon skall delta i prov på samma villkor som kamraterna — alltså
skriftligt. Arbetsuppgifter som skall redovisas för klassen måste hon också
göra skriftligt. Inte ens de intervjuer hon gjort vid ett arbetsplatsbesök får
hon redovisa med hjälp av bandspelare.

Klassläraren anser nu att Karin inte har möjlighet att fortsätta utbildningen
— något som specialläraren protesterar mot. Risken är stor att Karin
kommer att gå ut i livet utan en formell utbildning.

Att upptäcka problemet

Det första problemet man står inför på detta område är att identifiera de
elever som lider av dyslexi. Elever med läs- och skrivsvårigheter får ofta
ingen riktig diagnos. Inte sällan bedöms de, helt felaktigt, som okoncentrerade,
socialt störda eller lågt begåvade.

I sitt yttrande över en motion kring samma problem, som väcktes i fjol,
förutsätter utbildningsutskottet att skolorna följer skolöverstyrelsens allmänna
råd och att ett individuellt åtgärdsprogram utarbetas för varje elev
med särskilda svårigheter. Detta skall göras i samarbete mellan lärare, elev
och föräldrar. Utskottet förutsätter vidare att också länsskolnämnderna
tillser att sådana åtgärdsprogram utformas i enlighet med reglerna.

För att elever med läs- och skrivsvårigheter skall få adekvat hjälp så tidigt
som möjligt måste alla lärare, från förskola till högskola, ha kunskap om de
tecken som kan visa på dyslexi, t ex motoriska svårigheter, koordinationsproblem
eller perceptionsstörningar. Detta ställer alltså krav på såväl lärarutbildningarna
som på fortbildningen. Vår bedömning är att de förslag som
riksdagen kommer att fatta beslut om med anledning av regeringsproposition
1988/89:4 inte är tillräckliga för att uppnå målet att alla lärare skall ha
dessa grundläggande kunskaper om hur dyslexi kan upptäckas.

Att åtgärda problemet i det individuella fallet

När lärarna misstänker att en elev har läs- och skrivsvårigheter måste skolan
ha redskap att kartlägga problemet, så man vet hur svårigheterna skall
underlättas eller lösas.

Speciallärare och andra personalkategorier av särskilt intresse i detta
sammanhang måste utbildas så att de kan ringa in varje elevs individuella
problem. Åtgärdsprogrammet kan då utformas på bästa sätt. Erfarenheten
säger nämligen att problembilden kan variera kraftigt mellan olika dyslek tiker.

Speciallärarresurserna, som ibland kan vara knappa, skall företrädesvis
användas för att hjälpa eleven att bl a uppnå sådan fysisk mognad att han
eller hon får förutsättningar att klara skolans inlärning. En elev som inte
kan uppfatta vad som står på svarta tavlan kan rimligen inte lära något av
det som står där. En elev som inte lär sig hålla i pennan kan aldrig lära sig

Mot. 1988/89

Ub316

2

skriva. En elev som inte kan skilja på vänster och höger kan aldrig lära sig
skilja på b och d, hur många speciallärartimmar som än satsas.

De lärare som skall arbeta med läs- och skrivsvårigheter måste ha en
gedigen utbildning. Att lära en dyslektiker läsa och skriva är ofta en komplicerad
process där vanlig stödundervisning visat sig helt otillräcklig.

Ett av de viktigaste momenten i det individuella åtgärdsprogrammet
måste alltid vara hur eleven skall kunna inhämta kunskaper i de övriga
läroämnena. Ingen elev som har intellektuella förutsättningar att lära sig de
olika ämnena skall tillåtas gå ut skolan med dåliga kunskaper därför att
han/hon inte kan läsa och skriva.

Tillgång till lämpliga läromedel

Ett sätt, som i många fall visat sig lämpligt för dyslektiker, att inhämta
kunskaper är via talböcker. I sitt betänkande över den nyssnämnda motionen
säger utbildningsutskottet: ”Statens institut för läromedel (SIL) som
producerar talböcker för synskadade elever har möjlighet att erbjuda talböcker
även till elever med läs- och skrivsvårigheter”.

Detta är sant, men bara med det väsentliga tillägget att kostnaden för den
enskilda skolan kan bli mycket hög.

SIL producerar och distribuerar genom RPH-Syn kostnadsfritt läroböcker
inlästa på band för gravt synskadade elever. För andra, t ex dyslektiker,
gäller att de kan få köpa talböcker från RPH-Syn under förutsättning
att just den aktuella skolboken redan finns inläst. I så fall betalar skolan 45
kr per kassett för kopiering och distribution. En vanlig lärobok består av
mellan tre och tio kassetter.

Om en viss lärobok inte finns inläst får skolan dessutom betala inläsningen
som kan kosta mellan 2 000 kr och 10 000 kr. Den enskilda skolans
kostnad för en enda elevs läromedel kan alltså bli mycket hög. Dessutom
hör det till saken att långt ifrån alla skolor vet att denna möjlighet står
öppen.

Upphovsrättsproblemet när det gäller läroböcker för blinda barn är löst
på det sättet att författarna avstår från sin ersättning.

Svårigheterna att få tag på läroböcker på band och de höga kostnaderna
står i bjärt kontrast till den utomordentligt goda service som gäller för barnoch
ungdomslitteratur, facklitteratur och skönlitteratur som distribueras av
talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) genom läns- och folkbibliotekens
talboksavdelningar. Där kan bl a dyslektiker låna t ex deckare, äventyrsböcker
etc i form av talböcker.

Anledningen till detta egendomliga förhållande är bl a att problemet med
ersättning till upphovsmännen inte är löst. RPH-Syn har inte heller i uppdrag
att förse denna grupp elever med läromedel.

Det är nödvändigt att regeringen ser till att denna fråga blir löst så snart
som möjligt och att ett enkelt och kostnadsfritt utlåningssystem för läroböcker
byggs upp. Risken är annars stor att en ansenlig grupp elever även i
fortsättningen lämnar grundskolan utan tillfredsställande ämneskunskaper.

Mot. 1988/89

Ub316

3

Riktlinjer om prov, betyg etc

För den enskilda lärare som har en elev med läs- och skrivsvårigheter uppstår
svåra bedömningsfrågor. Skall eleven få skrivhjälp vid skrivningstillfället?
Skall eleven ges rätt att redovisa muntligt? Skall en elev med goda
språkliga färdigheter kunna få höga betyg, trots en urusel stavning? Dessa
frågor besvaras mycket olika och det innebär att elever på olika håll bedöms
mycket olika.

Till LGR 69 fanns ett supplement som gav lärarna vissa riktlinjer att gå
efter vid bedömningarna. Ett sådant supplement till LGR 80 bör snarast
utarbetas.

Ett samlat handlingsprogram

De problem vi pekat på är så stora att det är nödvändigt att myndigheterna
nu utformar ett samlat handlingsprogram. Regeringen bör ge ett sådant
uppdrag till SÖ och UHÄ. Bl a följande delar bör återfinnas i ett sådant
program:

— Fortbildningsinsatser för att ge lärare i alla skolformer kunskaper om
hur man känner igen dyslexi.

— Material att använda i fortbildningsarbetet.

— Riktlinjer för hur varje elev med stora läs- och skrivsvårigheter kan få
sitt handikapp kartlagt och få ett individuellt åtgärdsprogram utformat

— Utformningen av speciallärarutbildningen.

— Riktlinjer för hur dyslektiker skall få möjlighet att inhämta kunskaper i
andra läroämnen än svenska.

— Program för förbättrad Iäromedelsförsörjning.

— Utarbetande av ett supplement till LGR 80 med riktlinjer om hur elever
med stora läs- och skrivsvårigheter skall behandlas vid prov och betygssättning.

Mot. 1988/89

Ub316

4

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär upprättandet av ett åtgärdsprogram
för elever med svåra läs- och skrivsvårigheter med bl. a. de
inslag som tagits upp i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om hur elever med
svåra läs- och skrivsvårigheter kostnadsfritt skall få tillgång till läromedel
inlästa på band.

Stockholm den 25 januari 1989
Lars Leijonborg (fp)

Iréne Vestlund (s) Birgitta Rydle (m)

Marianne Andersson (c) Björn Samuelsson (vpk)

Eva Goés (mp)

Mot. 1988/89

Ub316

1 * Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr UÖ3I6-323