Motion till riksdagen
1988/89:Ub313

av Ines Uusmann m.fl. (s)
Utveckling av skolan

Sverige har en bra skola. Bra, därför att den omfattar alla barn. Bra, därför
att den så tydligt markerar både kunskapen och fostran. Bra, därför att den
bidrar till att utveckla barnen till fria och självständiga unga och vuxna som
kan ta ansvar för sin egen och landets framtid.

Skolan är rik på resurser. Den främsta är dess personal. Väl utbildade och
engagerade lärare och andra vuxna är elevernas bästa resurs.

Trots detta finns det brister kvar som måste avhjälpas innan vi kan säga att
den nya läroplanen är genomförd i praktiken. Vi vill nämna några exempel
på områden där fortsatt utvecklingsarbete är nödvändigt och där förstärkta
fortbildningsinsatser kan bidra till en positiv förändring.

Läroplanen uttrycker en klar och tydlig syn på skolans demokratiska roll.
Många undersökningar - inte minst skolans egna utvärderingar - visar att
många elever upplever sina möjligheter att påverka skolarbetet som
minimala. Traditioner, läromedel och lärare styr helt uppläggning, studietakt
och stoffurval. Tvärtemot vad man kan tycka vore rimligt är det
eleverna på lågstadiet som har mest ansvar och inflytande över sitt arbete.
Det minskar sedan ju äldre eleven blir. Att det inte finns några sakliga skäl
för en sådan ordning är självklart. En skola som vill fostra barnen till
demokratiskt synsätt måste själv arbeta demokratiskt. Demokrati lär man sig
under tillämpning - inte genom att läsa om det i en bok.

Vi tror att skolans demokratisering kan bidra med en del lösningar på
många av de problem man ser i dag. Brist på ansvarstagande, mobbing,
”skoltrötthet” m.m. kan inte sällan återföras till brist på inflytande och
överblick över skolarbetet. Oavsett vilka andra orsaker som kan finnas,
anser vi att det är viktigt att en demokratisk utveckling påskyndas.

Vikten av bra kontakter mellan hemmen och skolan betonas ständigt.
Nästan lika ofta klagas det över att det brister i detta avseende: föräldrar som
säger sig inte veta vad som sker i skolan och lärare som tycker att föräldrarna
visar för lite intresse för vad barnen gör på sin arbetsplats. Många föräldrar
har tidigare, positiva, erfarenheter av samarbete med förskolan. Där är de
naturliga kontakterna dagliga. Skolan skulle ha mycket att vinna på om dessa
erfarenheter kunde tillvaratas bättre. Kontaktdagar i föräldraförsäkringen
har bara marginellt påverkat situationen.

Osäkerheten om formerna för samverkan och informationsutbyte är ofta
stor och bör därför ägnas speciellt intresse. Det är viktigt för varje enskilt
barns skull, men också för att hela skolan i framtiden bättre skall kunna
utnyttja den resurs föräldrarna kan utgöra.

Skolan lider i dag brist på kontakter med samhället i övrigt. På många orter
förstärks dessa brister av att boendet, arbetet och fritiden är geografiskt
separerade. Barnens kontakt med föräldrarnas och andra vuxnas vardag är
liten och därför är det vanliga vardagslivet svårt att förstå. De normer och
regler som styr detta är svåra att uppfatta och göra till sina. Också i detta
avseende bör särskilda insatser göras för bättre nyttjande av de resurser som
finns i så hög grad men som i dag inte används.

Vi har pekat på tre områden i skolan som behöver utvecklas vidare. Det
går att ta fram fler angelägna exempel, men det är inte vår ambition att
försöka göra en fullständig lista.

Vi vet att skolans utveckling i läroplanens anda är beroende av många olika
insatser: lagstiftning, regelskrivning och beslut om resurser, men också i
mycket hög grad av att det finns kunnig och engagerad personal - lärare och
andra - i skolan.

En satsning på utveckling i skolan är beroende av ett positivt klimat bland
personalen. Därutöver behövs tid, tid för fortbildning och tid för utvecklingsarbete
direkt i vardagsverksamheten. Skolan måste i varje skede tillförsäkras
resurser som möjliggör det. Dessutom är det viktigt att resursanvändningen
utvärderas fortlöpande för att nå bästa möjliga överensstämmelse med
läroplanen.

Det är av stor vikt att kommunerna får stor frihet i den praktiska
utformningen av verksamheten i skolan. Förhållanden i t.ex. storstadsområden
och glesbygd skiljer sig kraftigt åt och lokala lösningar ger ofta bäst
resursutnyttjande. Därför bör statsbidragen till skolan utformas så att
styrningen för kommunerna blir minsta möjliga när det gäller den praktiska
utformningen av verksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen angetts om behovet av insatser i skolan för intensifierat
utvecklingsarbete och fortbildning av skolans personal,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
angetts om att statsbidragen till kommunerna utformas så att deras
syfte uppfylls utan regler som i detalj styr den praktiska utformningen
av skolverksamheten.

Stockholm den 23 januari 1989

Ines Husmann (s)

Jan Andersson (s)

Maj-Inger Klingvall (s)

Marianne Carlström (s)
Anneli Hulthén (s)

Mot. 1988/89
Ub313

i

9