Motion till riksdagen
1988/89:Ub311

av Kersti Johansson och Rune Backlund (båda c)
Religionskunskap i skolundervisningen

I en motion till förra riksmötet tog vi upp vikten av religionskunskap i
skolundervisningen. Vi framhöll då bl.a. att religionskunskapen är ett
angeläget ämne i skolundervisningen. Den skall ge våra barn och ungdomar
kunskap i religion och då främst i kristendom.

Det är en viktig uppgift för skolan att levandegöra den tro som varit vår
under århundraden och som erbjuder en helhetssyn alltjämt omfattad av
stora grupper i vårt land.

Det är angeläget att bibringa ungdomar religionskunskap, som gör att de
förstår den kristna etiken. Gedigna kunskaper i religion gör det också lättare
att förstå vårt samhälles grundläggande humanistiska och demokratiska
värderingar.

Utbildningsutskottet instämde i de tankegångar vi hade och skrev i
betänkandet 1988/89:UbU 2 att "Utskottet vill på nytt understryka vikten av
att de etiska frågorna bör ges en ingående behandling i skolans religionsundervisning,
eftersom hemmens roll som normbildare successivt har minskat
och antalet normbildare utanför hemmen och skolan har ökat. Det är därvid
viktigt att eleverna får insikter i religionens betydelse för normbildning och
kultur, och att de förstår på vilka grunder den västerländska människosynen
har utvecklats. Respekten för människors egenvärde och aktning för andra
måste vara den etiska grund som skolans undervisning utgår från. Frågor
kring människosynen - såväl den kristna som andra religioners - blir allt
viktigare för alla i vårt pluralistiska samhälle. Skolans undervisning i
religionskunskap är av stor betydelse för att vi skall kunna förstå att handla
efter våra grundläggande etiska, humanistiska och demokratiska värderingar."

Utskottet hänvisade också till det utvärderingsarbete rörande bl.a. ämnet
religionskunskap som SÖ och länsskolnämnderna bedriver och som skall
redovisas för regeringen. Och här skrev utskottet att "Om det därvid
framkommer att kristendomen och det kristna budskapet samt studiet av
Bibeln inte får det utrymme och den vikt i undervisningen som anges i
kursplanen för ämnet religionskunskap, är det utskottets bestämda uppfattning
att skolmyndigheterna bör vidta erforderliga åtgärder." Utskottet
förutsatte att så skulle ske utan att riksdagen gör något uttalande i frågan.

Enligt vår mening är dock frågan så angelägen att riksdag och regering
borde bevaka både att religionskunskapsämnet får det utrymme och den
undervisningstid som läroplanen föreskriver och att de lärare som skall
undervisa också är behöriga i ämnet.

1* Riksdagen 1988/89.3sami. NrUb310-315

Våren 1987 undervisade på grundskolans högstadium 1 865 lärare 9 822
lärarveckotimmar i religionskunskap inom blocket samhällsorienterande
ämnen. 95 procent av lärarveckotimmarna genomfördes med lärare som
hade ämneslärarutbildning eller var adjunkter, 1 procent saknade pedagogisk
utbildning. 517 av lärarna var ämnesbehöriga - 1 339 var inte
ämnesbehöriga.

När så religionskunskap ingår i blockämnet samhällsorientering finns inga
uppgifter om just religionskunskapsdelen. Antalet ämnesbehöriga lärare kan
alltså vara ännu lägre när det gäller religionskunskap och då med risk för att
ämnet ges mindre utrymme.

I läroplanen för grundskolan, mål och riktlinjer, finns angivet att
"eleverna skall få vidgade kunskaper om den kristna religionen med Bibeln i
centrum". Det är viktigt att detta tas på allvar i religionsundervisningen.

Insatserna för lärarnas utbildning och fortbildning måste förstärkas.
Ämnet religionskunskap bör få en starkare ställning i skolan. Det är enligt
vår uppfattning angeläget att de kristna värderingarna förs vidare till
kommande generationer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökad utbildning och fortbildning för
att undervisning i religionskunskap skall ske av behöriga lärare.

Stockholm den 24 januari 1989

Kersti Johansson (c) Rune Backlund (c)

Mot. 1988/89
Ub311

4