Motion till riksdagen
1988/89: Ub299

av Lars Werner m. fl. (vpk)

Lärarna i grundskolan och gymnasieskolan

Lärarna är den viktigaste resursen i skolan. I elevernas kunskapssökande
är det lärarna som är den viktigaste kunskaps- och inspirationskällan. Det
är från lärarna stödet måste komma då en elev behöver hjälp.

Vpk har i en annan motion till årets riksmöte tagit upp problemet med
att lärarna på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan ofta ges
rollen som domare. Det är läraren som skall betygsätta elevens prestationer
och det försvårar ett förtroendefullt samarbete.

Under 1988 har skolöverstyrelsen producerat en rapport R 88:37 Att
vara lärare i grundskolan som redovisar resultaten av en undersökning
bland grundskolans lärare. Där framgår att läraryrket framfor allt är kreativt
och skapande. Det fyller ens tid och man har formånen att känna att
man uträttar något för samhället tillsammans med sina kolleger. Det är
läraryrkets plusvärden. Till yrkets minusvärden hör att man inte kan ge
eleverna en meningsfull undervisning i den utsträckning man önskar, det
inrymmer stress och man får inte den uppskattning som man önskar.

Rapporten visar att skillnaden är stor mellan hur lärarna önskar att det
vore och hur det faktiskt är. Men trots det är läraryrket för den övervägande
majoriteten ett yrke man vill stanna kvar i och ett yrke som de allra
flesta trivs väl med.

Det finns anledning att noga behandla vilka åtgärder som behövs för att
lärarna skall få möjlighet att verkligen ge eleverna en meningsfull undervisning
och hjälpa varje elev fram till goda kunskaper och en harmonisk
uppväxt. Med en hårdnande konkurrens om arbetskraften blir det allt
viktigare att skolan kan erbjuda lärarna en arbetssituation som gör att de
stannar i yrket.

Arbetsmiljö

Under 1988 gjorde yrkesinspektionen en kartläggning av grund- och gymnasieskolorna
i Stockholms län. Den visade att ingen arbetsmiljö är så usel
som skolans. T.o. m. fängelserna framstod som rena lyxarbetsplatserna i
jämförelse med den miljö som elever och lärare tvingas vistas i. Yrkesinspektionen
bedömer att en omedelbar upprustning av skolorna är akut och
nödvändig.

De nedskärningar som drabbat skolan har även påverkat arbetsmiljön.
Många av skolornas lokaler är hälsovådliga att vistas i och ännu fler är
trista att arbeta i eller fungerar dåligt att bedriva undervisning i.

Många lärare saknar en funktionell arbetsplats för den delen av arbetstiden
som inte utgörs av lektionstimmar. En annan stor brist är avsaknaden
av ordentliga personalutrymmen och toaletterna är för få eller utformade
på ett otidsenligt sätt.

Ofta saknas pengar till reparationer av t. ex. AV-hjälpmedel och inköp
av nya och aktuella läromedel. Det leder till att lärarna tvingas använda
mycket tid åt att stå vid kopieringsapparaten för att kunna erbjuda eleverna
aktuella kunskaper. Eller att lärarna tvingas använda dyrbar tid åt att
jaga skolan runt efter en fungerande bandspelare, använda lunchrasten åt
att försöka laga filmduken, pussla med varandras scheman för att alla ska
få tillgång till det enda klassrum där mörkläggningsanordningen fungerar
osv.

Vpk har i en annan motion till årets riksmöte föreslagit ett femårigt
reinvesteringsprogram för skolan för att åtgärda bristerna i arbetsmiljö,
lokaler, utrustning, läromedel m. m.

Fler lärare

Det har visat sig vara svårt att rekrytera studerande till grundskollärarlinjen.
Drygt 30% av platserna på linjen är obesatta. Detta trots att man
vid vissa högskolor lämnat dispens för sökande som inte uppfyller de
skärpta behörighetskraven.

Ett annat problem är den sneda könsfördelningen på grundskollärarlinjen;
80% av de antagna är kvinnor. Även på inriktningen Ma/No åk 4 —
9, som har den största andelen män, utgör kvinnorna 66% av de studerande.

Man kan förvänta sig att rekryteringen ökar då grundskollärarlinjen och
behörighetskraven blir mer kända. Men det räcker inte med ökad information
för att locka tillräckligt många till läraryrket.

Andelen obehöriga lärare har ökat under det senaste året, och enligt
uppgifter från SCB är det så mycket som varannan ny lärare som lämnar
yrket. Dessa uppgifter står i viss motsättning till den rapport från SÖ som
vi inledningsvis refererade. Den slutsats man kan dra av dessa uppgifter är
att det framför allt är de nyexaminerade lärarnas yrkesbenägenhet som
drastiskt har minskat. Vpk menar att det nu är dags att uppvärdera
läraryrket. Barnen och ungdomarna är allas vår framtid, deras utveckling
och utbildning är av största vikt för hela samhället.

För att läraren skall ha en rimlig chans att hinna med varje elev och för
att skapa ett bättre arbetsklimat i klassrummet måste antalet elever per
klass minska. Vpk har i en annan motion till årets riksmöte föreslagit att
klasstorleken ska minska till max 25 elever i hela grundskolan.

Enligt vpk:s uppfattning är bevarandet av statligt reglerade lärartjänster
med en enhetlig lönesättning viktiga faktorer för att garantera lärarnas
möjlighet att t. ex. byta skola eller flytta till en annan kommun utan att
riskera sämre lön eller en sämre arbetssituation.

Mot. 1988/89

Ub299

15

Fortbildning

Vpk menar att lärarnas behov av fortbildning är betydligt större än vad
regeringen erkänner i förslaget till statsbudget för 1989/90. Det gäller inte
minst behovet av kompletterande fortbildning för de lärare som har en
utbildning som inte stämmer överens med de nya grundskollärartjänsterna.

Även inom andra områden är behovet av fortbildning stort, t. ex. är det
mycket viktigt att lärare ges möjligheter att tillgodogöra sig nya och aktuella
kunskaper inom sina ämnesområden.

Vpk menar att en utökad fortbildning är ett sätt för statsmakterna att
visa att man satsar på skolan och värderar lärarna som den viktigaste
resursen i skolan. Det skulle underlätta rekryteringen av nya lärare och
stimulera äldre lärare att stanna i yrket.

Vpk anser att ytterligare medel behöver anslås för lärarfortbildning. Vi
föreslår att riksdagen hos regeringen snarast begär förslag om hur behovet
av fortbildning på längre sikt kan tillgodoses.

Vikarier

Korttidsvikarierna har länge varit ett problem i skolan. Vikarien tvingas
ofta rycka in med bara någon timmes varsel och har då ingen möjlighet att
förbereda undervisningen. Vikarien är främmande för eleverna och det är
för vikarien omöjligt att hjälpa varje elev utifrån elevens egna förutsättningar
och behov.

Korttidsvikariens uppgift blir inte sällan att helt enkelt agera ”kontrollant”
i klassen den eller de dagar den ordinarie läraren är borta. När den
ordinarie läraren sedan återvänder måste hon/han tillsammans med klassen
ofta ”arbeta ifatt” den tid som mer eller mindre gått förlorad under
lärarens korttidsfrånvaro.

De problem och svårigheter som i dag ofta uppkommer i samband med
att en lärare blir hastigt sjuk några dagar drabbar både elever, lärare och
korttidsvikarie.

För att komma till rätta med problemen föreslår vpk en ökad grundbemanning.
Med fler lärare, som arbetar tillsammans i arbetslag, kan skolan
klara sig utan korttidsvikarier.

Den modellen har provats i några skolor med gott resultat. Både lärare,
elever och de som förut var korttidsvikarier gynnas av modellen med en
ökad grundbemanning. ”Vikarien”, som i den här modellen är en av
klassens ordinarie lärare, känner eleverna och är väl insatt i undervisningen.
Eleverna slipper möta nya ansikten och får en kontinuerlig undervisning
ihop med lärare som de, förhoppningsvis, har förtroende för. Den
frånvarande läraren, slutligen, slipper ”göra om” vikariens arbete.

Vpk föreslår att regeringen ges i uppdrag att återkomma med förslag om
att öka grundbemanningen på skolorna för att slippa korttidsvikarier.

Mot. 1988/89

Ub299

16

Lärarens sociala ansvar

Lärarens uppgift är i forsta hand av pedagogisk natur, men läraren har
även en social uppgift.

De problem som läraren möter i sitt yrke är både pedagogiska och
sociala. Ofta är det problem med sociala eller psyko-sociala orsaker som av
läraren upplevs som svårast att hantera. Det kan t. ex. vara mobbning i
klassen, elever som ”klättrar på väggarna”, rasistiska eller främlingsfientliga
tendenser i klassen, en ständig oro i klassrummet, våld, mobbning av
läraren osv.

När det gäller pedagogiska svårigheter kan läraren finna stöd och hjälp
hos kolleger eller skolledning. Men de övriga problem, som läraren förväntas
hantera och lösa, talas det alltför ofta tyst om. Dessa svårigheter
upplevs ofta som mycket påfrestande och hämmar, eller i värsta fall helt
omöjliggör, en bra undervisning.

Läraren får i sin utbildning mycket begränsade kunskaper om hur den
här typen av problem skall hanteras. Vanligt är att då problem, av den typ
vi nämnt ovan, uppstår i klassen så leder det till allvarliga samtal mellan
berörda elever, lärare och skolledning. Men skolledningen har mycket
sällan någon speciell kompetens eller utbildning som gör att skolledningen
är speciellt skickad att lösa den här typen av problem.

Vpk menar att skolan måste tillföras kompetens och kunskap för att på
ett framgångsrikt sätt kunna möta svårigheter av social och psyko-social
natur.

Skolans kurator och annan elevvårdspersonal är en ovärderlig resurs i
skolan. Deras uppgift är i första hand att hjälpa till att lösa den enskilde
elevens problem och behov.

De enskilda elevernas situation har naturligtvis stor betydelse för hur
klassrumssituationen är. Men vi menar att det i skolan bör finnas resurser
att förutom att hjälpa den enskilde eleven också lösa de problem som
uppstår i klassrummet.

Vpk föreslår att t. ex. en kurator, eller någon annan person med relevant
utbildning, anställs på skolorna med uppgift att ge lärarna handledning i
hur de ska söka lösa de svårigheter i undervisningssituationen som inte är
av pedagogisk natur. En sådan handledning, diskussion och rådgivning bör
ske gemensamt för ett arbetslag eller en grupp lärare. Säkerligen har lärare
mycket erfarenhet att förmedla till varandra när man väl ges tillfälle att
tala öppet om problemen.

Cash-limit-metoden

Vpk har i andra motioner till årets riksmöte avvisat den metod för styrning
av statligt finansierade verksamheter, den s. k. cash-limit-metoden, som
riksdagen beslutat om.

Vpk motsatte sig det beslutet förra året och vi menar fortfarande att de
målsättningar för t. ex. skolan som bestäms av riksdagen måste fullföljas
även om de kostar pengar.

Mot. 1988/89

Ub299

17

Att tillämpa cash-limit-metoden på skolans område leder till att lärare
och elever hamnar i ett onaturligt och olyckligt motsatsförhållande. Vpk
menar att det är orimligt att en lönemässig uppvärdering av läraryrket
skall medföra försämringar för eleverna.

Den s. k. cash-limit-metoden bör inte användas på skolans område.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om statligt reglerade lärartjänster,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur behovet av
lärarfortbildning på längre sikt kan tillgodoses,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ökad grundbemanning
på skolorna för att slippa korttidsvikarier i enlighet med
vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om lärarnas behov av handledare för att lösa
sådana problem i undervisningssituationen som inte är av pedagogisk
natur.

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om den s. k. cash-limit-metoden1].

Stockholm den 24 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Margö Ingvardsson (vpk)
Berith Eriksson (vpk)

Hans Petersson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Ylva Johansson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Björn Samuelson (vpk)

Mot. 1988/89

Ub299

1 1988/89: Fi216

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

18

■