Motion till riksdagen
1988/89 :Ub276

av

Skolundervisning i kost, hälsa och hushållningsfrågor

Under 50-talet var inställningen fortfarande den, att kunskapen om mat och
hushållning var livsnödvändig; att hemmets skötsel krävde ansvar och
kompetens.

En radikalt förändrad syn på denna kunskap och detta ansvar har sedan
växt fram. 60-talets expansionsår förändrade boendet, varuutbudet, inköpsvanorna,
livsstilarna, värderingarna. De traditionella rollerna luckrades upp.
Flickorna ”varnades” för att skaffa sig traditionella kvinnokunskaper.
Stoltheten över dessa kunskaper avtog.

70-talet kom med kärvare samhällsklimat och en snabbt tilltagande negativ
inställning till hemarbete. Jämlikhetsambitionerna gav teknik- och ekonomiämnena
i skolan en skjuts framåt - men inte lockades pojkarna mer än
tidigare av maten och hemmet!

Skolans motdrag blev teoretiserad undervisning i hemkunskap för att
försöka skapa större intresse också bland pojkarna och för att bredda ämnet
och komma bort från den mycket praktiska anknytningen. Men också för att
klara ekonomin. Den teoretiserade hemkunskapsundervisningen blev långt
billigare att bedriva än den praktiska.

80-talet kännetecknas av att många elever känner sig osäkra i sin
konsumentroll. För att bli kunniga, kunna bedöma och välja rätt vara utifrån
det egna behovet, krävs undervisning och träning.

Samhällets kostnader, i form av olika stödåtgärder, ökar kraftigt år från år.
Enorma summor av skattemedel används för närvarande till att stötta svaga
konsumenter. Vi menar att många i denna grupp aldrig behövt bli stämplade
som svaga konsumenter om de redan i skolan fått tillräckliga kunskaper.

Grundskolan

I läroplanen för grundskolan (Lgr 80) poängteras att hemkunskapen och
konsumentfrågorna ska förmedlas genom hela grundskolan. Antalet veckotimmar
i hemkunskap är sammanlagt sex och i slöjd sammanlagt sexton. Man
kan fråga sig om detta är en rimlig fördelning av dessa veckotimmar. Det
torde vara lika viktigt att kunna sköta sitt hem och laga sin mat som att
snickra och sy. Översynen av läroplanen för grundskolan bör göras med den
förutsättningen att undervisningen i hemkunskap i grundskolan bör omfatta
mer än nuvarande sex veckotimmar. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

I princip avgör varje rektorsområde hur undervisningen ska organiseras

och vem som ska genomföra den. ”Rullkök” (spis på rullbänk) har blivit den
enda satsningen för undervisningen i många låg- och mellanstadieskolor.
Lektionerna har blivit ”demonstrationslektioner”. Men glädjande nog finns
också exempel runt om i landet där en välutrustad hemkunskapslokal finns
att tillgå och lektionerna har förts till sammanhängande pass så att eleverna
jämsides med den teoretiska undervisningen får möjlighet till egna praktiska
övningar. Undervisningen bedrivs av hushållslärare eller i samarbete klasslärare/hushållslärare,
s.k. kompanjonlärarskap, med goda undervisningsresultat
och motiverade elever.

Vi anser att hemkunskapsämnets ställning i grundskolan måste stärkas.
Hemmen erbjuder i dag inte i samma utsträckning som förr tillfällen att
inhämta elementära kunskaper i matlagning och varukännedom. Skolans
uppgift är också att förmedla det kulturarv som maten utgör. Sammanhängande
arbetspass borde finnas, likaså möjlighet till praktiskt utövande av
matlagning. Riksdagen bör ge regeringen till känna vikten av att sammanhängande
undervisning/arbetspass för hemkunskapslektionerna skapas inom
varje rektorsområde.

Gymnasieskolan

Goda kostkunskaper hos ett lands medborgare har stor betydelse för
folkhälsan. För den enskildes hushållsekonomi är det därtill av stor betydelse
att besitta kunskaper i hushållsekonomiska frågor. När skoleleverna uppnår
gymnasieåldern börjar sambandet mellan kost, hälsa och den personliga
ekonomin göra sig märkbar. Då är frågorna mera personliga och handlar om
egen bostad och egen matlagning. Det är först på gymnasial nivå som det är
möjligt att fullt ut gå in på de näringsinriktade aspekterna på maten. Härför
krävs grundläggande kunskaper i kemi, fysik, fysiologi med flera ämnen som
eleverna tidigare inte hunnit få.

Som exempel på ett verkligt behov av utbildning i ovannämnda ämnen kan
projektet ”Hushållsekonomi på gymnasiestadiet” utgöra. Projektet har
initierats av kommittén för Hushållsvetenskap och finansierats med medel
från Spardelegationen. Utgångspunkten för projektet var de svårigheter som
möter många ungdomar och nybildade familjer i deras situation som
konsumenter.

Projektet genomfördes i tre län och avslutades med enkäter och intervjuer.
Enkäter bland elever visade att eleverna över lag sade sig ha bristfälliga
kunskaper i hushålls-konsumentekonomiska frågor oavsett vilken utbildningsväg
de representerade. Det framgick också att de flesta eleverna ställde
sig positiva till undervisning i dessa frågor. Intervjuer genomfördes bland
socialsekreterare, konsumentvägledare och kronofogdar.

Från socialsekreterarna uttrycks oro. Från samtliga tre län är tendensen att
antalet hjälpsökande hushåll ökar. Det är ofta unga familjer med för hög
skuldsättning. Ungdomarna har svårt att motstå alla frestelser att köpa. När
man inte har pengar skaffar man sig ett ”plastkort”, alternativt köper på
avbetalning. Lånekarusellen har börjat snurra. Utbildning att klara av sin
vardag, att kunna motstå köplusten som ekonomin inte klarar av, är viktiga

Mot. 1988/89

Ub275

4

kunskaper som skolan borde ha som målsättning att erbjuda alla elever,
menar socialsekreterarna.

Konsumentsekreterarna möter liksom socialsekreterarna många ungdomar
med allvarliga ekonomiska problem och får då hjälpa till med
skuldsanering, betalningsplaner, kontakter med kronofogdar o.s.v. Många
konsumentvägledare ger information i konsumentfrågor både på grund- och
gymnasieskolan, men detta är alldeles otillräckligt framhåller man. Arbetet
måste ske mer förebyggande, menar konsumentsekreterarna, och det är
viktigt, att skolan tar sitt ansvar och ger undervisning i vardagsekonomiska
frågor.

Kronofogdarna berättar hur de i samband med betalningsföreläggande,
handräckning (återtagande av vara som sålts på kredit), utmätning samt
införsel i lön, i dag oftare än förr träffar på mycket unga människor, t.ex.
18-åringar. Man framhåller, att det är alldeles för lätt att låna, utan säkerhet.
Från alla tre länen berättar man, att de s.k. e-målen, mål mot enskilda
personer med privata fordringsägare, ökar och att det är unga hushåll, som
skaffat sig för många kontokortsskulder, som till stor del står för ökningen.
Kunskaperna i hushållsekonomiska frågor är alldeles för dåliga hos allmänheten
kan man vidare läsa ut ur intervjuerna med kronofogdarna.

Utredningen översyn av gymnasieskolans yrkesinriktade linjer (ÖGY)
föreslog att utbildning i kost- och konsumentfrågor ska beredas alla elever i
den yrkesinriktade skolan. Detta skulle enligt utredningen gå så till att av
timmarna i ämnet Ekonomi och samhällsfrågor skulle det avdelas sammanlagt
25 lektionstimmar per årskurs för undervisning i kost- och konsumentfrågor.
Det föreslogs också att hushållslärare tar hand om undervisningen.

Tyvärr hörsammades inte detta förslag när försöksverksamheten med
treåriga yrkesinriktade linjer påbörjades. Vi anser utifrån de många undersökningar
och projekt som genomförts vad gäller ungdomars kunskaper
kring kost, hälsa och hushållsekonomi, att samtliga gymnasielinjer måste
inrymma dessa ämnen. Undervisningen kan med fördel anförtros hushållslärare,
som utöver de kunskaper de besitter inte har tillräcklig undervisningstid.
Däremot råder det stor brist på lärare i samhällskunskap.

Speciell uppmärksamhet måste ägnas åt den nya treåriga linjen, omvårdnadslinjen.
När eleverna kommer till gymnasieskolan för att börja på
omsorgslinjen har de ganska små kunskaper i matlagning och näringslära.
Kunskapsöverföringen i hemmet i dessa frågor är numera näst intill
obefintlig. Eleverna måste därför träna färdighetsmoment och teoretiska
kunskaper från grunden. Det har ofta klagats på att eleverna från socialservicelinje
haft knappa kunskaper, inte minst har eleverna själva konstaterat
detta när de kommit ut i praktiken. I omvårdnadslinjen har undervisningstiden
i kost-konsumentkunskap (hushållning) sänkts med ungefär en
fjärdedel. Då har man tänkt att eleverna ska få praktisk träning under
arbetsplatsförlagd utbildning. Att låta elever med små kunskaper använda
vårdtagarnas resurser för att få utbildning i matlagning och tvätt måste vara
fel och upplevas som kränkande för den som utsätts för denna ”vård”.

Ska omvårdnadslinjen bli en god utbildning för arbetstagare inom vård och
omsorg måste undervisningstiden i kost och hushållning utökas.

Internathushållsskolorna/lanthushållsskolorna har en viktig funktion att

Mot. 1988/89

Ub275

5

fylla i utbildningssamhället. Förutom att skolorna bedriver utbildning,
förvaltar de ett kulturarv genom att föra kunskaper vidare inom det
hemtekniska och textila området. De utgör därtill en resurs i regionen och
har god kontakt med bygdens kulturella sammanslutningar och därmed dess
traditioner. Med hänsyn till det ökade intresset för bl.a. kostfrågor bör dessa
skolor kunna vidareutvecklas. Internatformen har ett värde i sig, genom att
eleverna får lära sig ta ansvar och visa hänsyn.

Olika former av vuxenutbildning, såväl korta kurser som påbyggnadskurser
kan bredda utbildningsutbudet vid skolorna. Sålunda har den högre
specialkursen Kost, hälsa, hushållning blivit en attraktiv kurs vid internathushållsskolorna/lanthushållsskolorna.
Inför den förändring som kan komma
på det konsumentpolitiska området med anledning av pågående översyn
måste dessa skolor tas till vara på ett positivt sätt i den fortsatta undervisningen.
Vi menar att dessa skolor ska ses som en resurs i den regionala
utbildningen och utvecklingen. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av läroplanen vad gäller antalet
hemkunskapstimmar i grundskolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av sammanhängande undervisning/
arbetspass för hemkunskapslektionerna i grundskolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om obligatorisk undervisning om kost, hälsa och
hushållning på gymnasieskolans samtliga linjer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det speciella behovet av utökad utbildning i kost
och hushållning på omvårdnadslinjen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om intemathushållsskolorna/lanthushållsskolornas
roll i den framtida regionala utbildningen och utvecklingen.

Stockholm den 24 januari 1989

Larz Johansson (c)

Marianne Andersson (c) Jan Hyttring (c)

Stina Gustavsson (c) Marianne Jönsson (c)

Bengt Kindbom (c) Stina Eliasson (c)

Mot. 1988/89

Ub275

Görel Thurdin (c)

Pär Granstedt (c)

6