Motion till riksdagen

1988/89:Ub271

av Håkan Holmberg (fp)

Språkens framtid i den svenska skolan

Oavsett hur Sveriges framtida relationer till EG kommer att ordnas, så står
det klart att behovet av goda språkkunskaper kommer att öka för praktiskt
taget alla yrkesgrupper. Goda språkkunskaper är av avgörande betydelse för
Sveriges framtid som industriland med stor utrikeshandel, för vår konkurrenskraft
inom vetenskap och teknikutveckling och för svenskarnas möjligheter
att ta del av en ny tids växande kultur- och informationsutbud från
alla delar av världen.

Detta behov kan inte vara en nyhet för någon. Behovet av goda
språkkunskaper omvittnas ständigt, av politiker, forskare, industriledare,
skolfolk och andra. Därför är det så mycket märkligare att språkens ställning
i den svenska skolan under en tjugoårsperiod i stället ständigt försvagats.
Situationen när det gäller engelska torde dock vara förhållandevis god.

Engelskan har, av uppenbara skäl, prioriterats högre än andra moderna
språk vad gäller ambitioner och timplaner. Det stora utbudet av nyheter,
kultur och underhållning på engelska bidrar också till att kunskaperna i detta
språk överlag tycks vara goda.

Men det räcker inte med engelska. Den europeiska integrationen innebär
att behovet av kunskaper i ytterligare något främmande språk, i första hand
kanske tyska eller franska, bara blir större. Språkbarriären kan vara lika
viktig - eller ödesdiger - som andra barriärer när det gäller att isolera Sverige
från det som sker i Europa. Utan en förändring är risken stor att Sveriges och
många svenskars internationella kontakter i praktiken begränsas till dem
som kan genomföras på engelska.

Men i den svenska skolan har B- och C-språken under en följd av år
minskat i betydelse. B-språken har sedan 1960-talet förlorat en fjärdedel av
sina undervisningstimmar i grundskolans högstadium. Dessutom har uppdelningen
i allmän och särskild kurs slopats, vilket försvårat en individuell
anpassning av undervisningen.

I gymnasieskolan har språken förlorat resurser genom bl.a. timplaneändringar
och införande av varianter på de olika gymnasielinjderna. På flera
linjer har eleverna ställts inför orimliga val mellan språk och andra ämnen t.ex.
språk mot data eller miljökunskap på naturvetenskaplig linje. På
fyraårig teknisk linje faller alla språk - alltså även engelska - i dag bort efter
två år! Man skulle kunna tycka att elever på teknisk linje, med tanke på de
yrken de utbildas för, borde ha väl så stort behov av språk som elever på
andra linjer.

De otillräckliga språkkunskaperna har påtalats under många år och i

många sammanhang. Vid högskolornas språkinstitutioner menar många att
de studenter som kommer från gymnasieskolan har så dåliga förkunskaper
att gymnasiekursen först måste repeteras från början innan den egentliga
utbildningen börjar. I andra ämnen är det i praktiken omöjligt att ha
kurslitteratur på tyska eller franska och det har funnits tendenser att utesluta
också litteratur på engelska.

Språk måste självfallet alltid vägas mot andra ämnen och inget ämne kan
någonsin räkna med att bli tillgodogjort helt och hållet på det sätt som kanske
vore önskvärt. Men språk förutsätter kontinuerlig övning, vilket innebär att
det inte får bli för glest mellan undervisningstillfällena om undervisningen
skall nå goda resultat. Språk är också ofta svårare att tillägna sig för den som
startar senare i livet, vilket starkt talar för att skolåren måste utnyttjas på
bästa sätt.

Inför den nya utveckling av det europeiska samarbetet som nu håller på att
inledas är det nödvändigt att språkens ställning i den svenska skolan ses över,
i syfte att garanera också B- och C-språken en ställning som svarar mot deras
verkliga betydelse för kulturutbyte, ekonomi, forskning och internationella
kontakter. Den svenska skolan måste avsätta tillräckliga resurser till tyska
och franska, liksom till spanska, italienska, ryska och kanske ytterligare
något språk, och inte bara till engelska, och de elever som väljer B- och
C-språk måste få behålla språken genom hela sin skoltid.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet att förstärka B- och C-språkens ställning
i den svenska skolan.

Stockholm den 25 januari 1989

Håkan Holmberg (fp)

Mot. 1988/89
Ub271

13