Motion till riksdagen
1988/89 :Ub266

avLarsWernerm.fi.
Gymnasieskolan

Mot.

1988/89

Ub266-273

Inledning

En överväldigande majoritet av de ungdomar som avslutar grundskolan
fortsätter idag vidare till gymnasiestudier. Gymnasieskolan är en frivillig
skolform men i praktiken är gymnasiestudier nästan alltid en förutsättning
för att få ett jobb. Det innebär att särskilda krav måste ställas på
gymnasieskolan.

Det samhälle vi lever i ställer allt högre krav på kunskaper och utbildning.
Inom så gott som samtliga yrken krävs avancerade kunskaper inom olika
områden. Det samhälle som håller på att växa fram ställer höga kunskapskrav
på stora yrkesgrupper. De anställda förväntas kunna komplettera sin
utbildning lätt och smidigt för att anpassa sig till förändrade arbetsuppgifter.
Behovet av vidareutbildning ökar i takt med att vetenskapen når nya rön och
nya arbetsprocesser utvecklas.

Gymnasieskolan måste anpassa sig till detta genom att ge alla elever dels
en god grund för framtida studier och dels en god utbildning för yrkesverksamhet.
Vpk menar att alla elever i gymnasieskolan skall ges allmän
behörighet till högskolestudier. Förutom yrkeslivets behov så finns det
medborgerliga eller samhälleliga behov av att alla ges en god utbildning. Det
krävs för att alla medborgare skall kunna delta i samhällsdebatten och
tillsammans forma framtiden. En kvalitativt bra utbildning ökar även
möjligheterna att som anställd påverka sin arbetsplats och den arbetsprocess
man deltar i.

För att uppnå detta bör den framtida gymnasieskolan vara sektorsindelad
och treårig för samtliga utbildningar. Det är viktigt at den skarpa gräns som
idag finns mellan teori och praktik suddas ut. Vpk menar att den nuvarande
linjeuppdelningen bör slopas och ersättas med några få breda studievägar.
För eleven skall det första året på gymnasieutbildningen vara gemensamt för
hela den studieväg eleven valt, de två följande åren skall eleven ha möjlighet
att ytterligare specialisera sig till sitt kommande yrke. Inom samtliga
studievägar skall en betydande del av utbildningen utgöras av praktik.

Treåriga yrkeslinjer

Vpk välkomnar den utökning av den s.k. ÖGY-försöksverksamheten till
10 000 intagningsplatser som regeringen föreslår. Det har visat sig att
försöksverksamheten ofta är förenad med stora kostnader i form av lokaler,
utrustning m.m. som måste nyanskaffas eller moderniseras. För att utvärde

1 Riksdagen 1988/89.3sami. Nr Ub266-273

ringen av försöksverksamheten skall kunna bli rättvis och för att de
kommuner som ingår i försöksverksamheten inte skall dra på sig allt för stora
kostnader så föreslår vi att ett statsbidrag skall utgå. Vpk föreslår att de
kommuner/skolor som deltar i försöksverksamheten skall få 500 kr per elev
för att täcka de ökade kostnaderna i samband med försöksverksamheten. Vi
föreslår alltså att det under anslaget B21.Bidrag till utrustning för gymnasieskolan
mm anslås 5 miljoner utöver vad regeringen föreslagit.

Förenings- och kulturarbete

Även gymnasieskolan måste ta ett ansvar för att unga människor skall kunna
utvecklas utifrån sina erfarenheter, intressen och förutsättningar.

Enligt vår mening är det tvivelaktigt att inrätta särskilda gymnasier med
inriktning på studier av ämnen av speciell karaktär. Det har ibland föreslagits
att särskilda matematikgymnasier eller språkgymnasier skulle inrättas.
Dessa förslag har framställts som vore de ägnade att ta tillvara och ytterligare
utveckla elevernas olika intressen. Vi inser att det kan vara en del av
sanningen. Men vi befarar att huvudsyftet är att ytterligare sortera eleverna.

När vi talar om att främja och ta tillvara ungdomars egna intressen utifrån
deras egna erfarenheter och behov så handlar det om mer än intresse för
enskilda skolämnen. Vpk menar att det är utvecklande både för individen,
kollektivet och hela skolan om intressen, skaparlust och kreativitet tas
tillvara och utvecklas. Att främja olika kultur- och föreningsaktiviteter bland
eleverna är enligt vår åsikt ett väl så viktigt redskap i skolans måluppfyllelse.
Därför bör det utgå ett särskilt statligt anslag för sådan verksamhet i
gymnasieskolan. Det bör ankomma på regeringen eller SÖ att närmare
utforma reglerna för anslagets användande. Ett anslag om 15 milj.kr. bör
anslås för budgetåret 89/90.

Gymnasieskolans dimensionering

Vpk anser att gymnasieskolan bör erbjuda plats för alla 16-åringar. Förutom
att gymnasieskolan måste utöka sin dimensionering i förhållande till antalet
16-åringar så krävs det att gymnasieskolorna kan bevaras i så många
kommuner som möjligt trots att ungdomskullarna de närmaste åren kommer
att minska kraftigt. Utbildningsmöjligheterna i mindre kommuner i glesbygd
är redan idag begränsade för både ungdomar och vuxna. Om dimensioneringen
av gymnasieskolan strikt följer de minskade elevkullarna kommer det
att leda till att först tillvalsutbudet inom gymnasieskolans olika linjer och
därefter själva linjeutbudet skärs ned.

Det är viktigt att bevara utrustning, kunskap och kompetens intakt under
år av vikande elevantal. Vpk har i en annan motion till årets riksmöte
föreslagit att detta skall ske via utnyttjande för vuxenutbildning.

Trots att de allra flesta 16-åringar idag fortsätter till gymnsieskolan så är
det fortfarande alltför många som inte får plats. Därför är det enligt vpk:s
mening inte lämpligt att minska antalet intagningsplatser till gymnasieskolan
för läsåret 89/90. Den måttliga minskningen av antalet 16-åringar som sker
detta läsår bör leda till att alla 16-åringar får plats i gymnasieskolan. Vpk
föreslår att antalet årselevplatser i gymnasieskolan för läsåret 89/90 skall vara

Mot. 1988/89

Ub266

2

oförändrat, dvs 306 400 st. För detta vill vi anslå ytterligare 25 milj. kr.
jämfört med regeringens förslag.

Svenska för invandrare

I mångå år har invandrarelevernas undervisning i svenska diskuterats. Det
har visat sig att ett år efter grundskolan studerar elever med svårigheter i
svenska i betydligt mindre utsträckning än övriga elever. Från många håll har
det framförts krav om att invandrareleverna skall få sin svenskundervisning
på sina egna villkor så att de får möjlighet att skaffa sig goda kunskaper i
svenska.

Vpk menar att det för invandrarelever i gymnasieskolan är orimligt att
kräva deltagande och framgångsrika studier i modersmålssvenska. Vi menar
att färdigheterna i svenska bäst utvecklas genom en välstrukturerad undervisning
i ämnet svenska som andra språk.

För att förbättra studiesituationen för invandrarelever föreslår vi att ämnet
svenska som andra språk införs som eget ämne i gymnasieskolan och
komvux. Frågan om betygsättning i detta ämne menar vi skall behandlas på
samma sätt som för övriga ämnen i gymnasieskolan, dvs om och när betyg ges
i ämnet svenska bör det även ges i ämnet svenska som andra språk. Vi
föreslår att ämnet svenska som andra språk skall ge allmän behörighet till
högskolestudier på samma sätt som ämnet svenska.

Praktik på e-linjen

Det övergripande målet för praktik i gymnasieskolan bygger på en ömsesidighet
i förhållandet mellan skolan och samhället i övrigt. Praktiken är inte
bara ett tillfälle att använda den kunskap man fått i skolan utan också en
möjlighet att utveckla och skaffa ny kunskap. Verksamheten i skolan skall
påverkas av verksamheten både i arbetslivet och i samhället i övrigt.

Försöksverksamheten med ämnesanknuten praktik på E-linjen har omfattat
nästan var femte elev på linjen och fungerat bra. De utvärderingar som
gjorts visar att elevernas inställning till praktik nästan genomgående är
mycket positiv. De vill oftast ha mer praktik, även om de tycker att deras
erfarenheter kunde tas tillvara bättre i undervisningen.

Vpk vill att samtliga gymnasieutbildningar skall innehålla en betydande
del praktik och vi anser därför att den lyckade försöksverksamheten på
E-linjen bör permanentas. Vi föreslår att tre veckors praktik blir obligatoriskt
på den treåriga E-linjen med början i årskurs 1 läsåret 89/90. För detta
vill vi anslå 2,3 milj. kr. för budgetåret 89/90.

Garantiresurs

Regeringen föreslår att den skolhuvudman som fått mer än 5% mindre i
resurstilldelning beroende på det nya statsbidraget för lärarlöner i gymnasieskolan
m.m. skall kompenseras för detta. Regeringen beräknar för detta
ändamål 5 milj. kr. Enligt vpk:s mening bör gränsen för kompensation sättas
till 2%. Vi menar att denna lägre nivå är i överensstämmelse med
riksdagsbeslutet om ovan nämnda statsbidrag.

Mot. 1988/89

Ub266

3

1 * Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr UÖ266 -273

Garantiresursen bör alltså utgå till den skolhuvudman som fått mer än 2%
mindre resurstilldelning. Vi beräknar kostnaden härför till 8 milj. kr., dvs 3
milj. kr. mer än vad regeringen föreslår.

Cash-limit-metoden

Vpk menar att demokratin kräver att det är de politiskt valda i Sveriges
riksdag som skall besluta om statliga verksamheters nivå och inriktning samt
ta ansvar för beslut och verklighet inför medborgarna.

Cash-limit-metoden gör enligt vår mening att ansvaret för prioriteringar
inom skolan övervältras på de anställda. Enligt denna metod skall lärarna,
genom att avstå från löneökningar, se till att skolan klarar sina ålagda
uppgifter.

När riksdagen under förra riksmötet beslutade om kassataket, cash-limit,
så motsatte sig vpk den principen för styrning. Det avtal som parterna kom
överens om har nu lett till en 1-procentig nedskärning inom gymnasieskolan.
Åtskilliga skolor har tvingats dra in delningstimmar och frivillig undervisning
i bild, dramatik, idrott och musik har drabbats. Utökad studiekurs har dragits
in och undervisningsgrupper i moderna språk med lågt, men normalt
tillräckligt, elevantal har inte kunnat starta. Vpk menar att dessa nedskärningar
slår hårdast mot de elever som redan har det sämsta utgångsläget;
elever ur arbetarklassen och elever med särskilda svårigheter i skolan.

Regeringen föreslår för budgetåret 89/90 att statsbidraget för undervisningen
skärs ned med 1%, motsvarande 32,8 milj.kr. Vpk föreslår att denna
nedskärning inte görs och vi vill därför utöka anslaget för allmänt undervisningsbidrag
för gymnasieskolan med 32,8 milj.kr. till totalt 3284,3 milj.kr.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen till utrustning för gymnasieskolan m.m. för budgetåret
1989/90 anslår 5 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit till
försöksverksamhet på treåriga yrkeslinjer,

2. att riksdagen till förenings- och kulturarbete för budgetåret
1989/90 anslår 15 milj. kr. enligt vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dimensioneringen av gymnasieskolan för läsåret
1989/90,

4. att riksdagen till ytterligare årselevplatser i gymnasieskolan för
budgetåret 1989/90 anslår 25 milj. kr. utöver regeringens förslag,

5. att riksdagen beslutar att ämnet svenska som andra språk införs
som eget ämne i gymnasieskolan och komvux och att ämnet ger allmän
behörighet för högskolestudier på samma sätt som ämnet svenska.

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vadsom i
motionen anförts om den s.k. garantiresursen,

7. att riksdagen till den s.k. garantiresursen för budgetåret 1989/90
anslår 3 milj. kr. utöver regeringens förslag,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den s.k. cash-limit-metoden,1]

Mot. 1988/89

Ub266

4

8. att riksdagen till allmänt undervisningsbidrag för gymnasieskolan
för budgetåret 1989/90 anslår 32,8 milj. kr. utöver regeringens
förslag.

Stockholm den 21 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Ylva Johansson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)
Björn Samuelson (vpk)

Mot. 1988/89

Ub266

1 1988/89:Fi208