Motion till riksdagen
1988/89 :Ub251

av Karin Falkmer och Inger René (båda m)
Lanthushållsskolornas bevarande

Mot.
1988/89
Ub251-260

Tänk om man satsade lika många miljoner på att få pojkar/män att bli
intresserade att vilja lära sig hushåll, barnavård och samlevnad som man
satsar miljoner på att stimulera flickor att satsa på teknisk utbildning. Vi är
övertygade om att denna satsning skulle ge välfärden ett ordentligt uppsving.

Då lägger vi i ordet VÄLFÄRD: ett land där människor MÅR BRA. Vi är
lyckligt lottade att bo i ett land som länge varit förskonat från krig och
naturkatastrofer och vi har en mycket hög materiell standard - men ändå många
mår inte bra. Man glömde i all välfärden bort värdet i sysslorna med
allt det vardagliga. Man möter idag en utbredd besvikelse över konsumtionssamhället.
Över att satsningen på att köpa och äga prylar inte ger mer. Över
att man går miste om så mycket när man inte själv är med och tillverkar det
man behöver. Tidigare generationers verklighet var rikare genom att man
var mer delaktig. Vi borde ägna mera utbildningstid åt konsumtionsfärdigheter
som: kultur, konversation, kulinariska kunskaper - ja över huvud taget
sådant som gör oss skickliga i att njuta av livet.

Lönearbetet kommer ytterligare att minska i omfattning och de arbetsuppgifter
som marknadssektorn erbjuder blir alltmer monotona. Arbetet svarar
inte mot människors behov av att utnyttja egen kapacitet och förmåga.

Fritidsarbetet får därför en allt större betydelse för att ge livet mening - och
för att vi skall må bra. Hushållsarbete är både omväxlande och skapande OM
MAN KAN DET - och ger många tillfällen till njutning.

Att det dessutom med en ganska ringa ökad arbetsinsats ger en stor
ekonomisk vinning är ju en ytterligare positiv effekt.

Allt det här är internathushållsskolan/lanthushållsskolan suverän på. Det
är många elever som kan vittna om värdet och glädjen i allt det egenarbete
som dessa skolor lär ut. För de som kan det här är inte vardagsbestyren
betungande utan egenarbetet i hemmet och på fritid utvecklar fantasi,
kreativitet och handaskicklighet. Det tränar alla sinnen och ger skaparglädje.

Egenarbetet ger också säkerhet, självförtroende och tillfredsställelse, identitet
och självkännedom.

Förutom de gymnasiekurser som redan nu förläggs till dessa skolar, och de
eftergymnasiala påbyggnadskurserna i kost/hälsa-hushållning och dietetik
bör uppdragsutbildning med fördel kunna förläggas hit.

Behovet av ökade kunskaper i kost/hälsa för de som arbetar inom vården
eller med barnomsorg är väl dokumenterat.

En rad utredningar allt från prof. Wretlinds första rapport ”Om svenska
folkkosten” på 60-talet och hela tiden fram till de senaste HS 90 och LMK 1

1 Riksdagen 1988/89.3sami. Nr Ub251-260

(Livsmedelsutredningen) talar entydigt om att kunskaperna kring maten
måste ökas för att vi skall må bättre och inte drabbas av ohälsa.

I HS 90 skriver man: ”Ökade kunskaper inom befolkningen om kostvanor
som befrämjar en god hälsa är ett medel för kost- och livsmedelspolitiken.
Därför behövs insatser inom det utbildningspolitiska området så att man
inom förskola, grundskola, gymnasium och det frivilliga studiearbetet och
vid högskolorna ger hälsofrågorna, och då bl.a. kostfrågorna, en framskjuten
ställning. Detta måste då avspeglas också i utbildningen av lärarna inom
berörda ämnen. Detta måste också få konsekvenser inom vårdyrkesutbildningen

I LMK skriver man: ”Mot bakgrund av matens betydelse för hälsa och
välbefinnande och som ett viktigt led i arbetet för att förbättra matvanorna
föreslår Expertgruppen att mat-hälsa-aspekterna kommer in i skolans
läroplaner i all utbildning som har med människan att göra. Och att lärarnas
utbildning kompletteras så att de kan bedriva en sådan undervisning”.

Till lanthushållsskolorna vore det också lämpligt att förlägga rehabiliteringskurser
för människor med t.ex. hjärt-kärlsjukdomar, hypertoni, diabetes
eller andra sjukdomar där kostvanorna spelar särskilt stor roll. För att få
en grundlig kost- och näringskunskap räcker det nämligen inte med enbart
teoretiska kunskaper. All erfarenhet pekar på att för att få bestående resultat
måste man också få den praktiska träningen parallellt.

Dessa patientgrupper behöver också ofta hjälp och stöd av andra med
samma sjukdom och då är internatformen ovärderlig. I det hälsoarbete som
lanthushållskurserna bedriver skulle också med stor fördel rökavvänjningskurser
kunna förläggas.

Med detta har vi visat på olika möjligheter för landsting och kommuner att
nyttja den resurs som lanthushållsskolorna är. Lanthushållsskolor har på sina
håll avvecklats. Vi menar att det är kapital- och kunskapsförstörelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att ianthushållsskolornas verksamhet
fortlever och utvecklas.

Stockholm den 20 januari 1989

Karin Falkmer (m) Inger René (m)

Mot. 1988/89
Ub251

2