Motion till riksdagen

1988/89:Ub250

av Barbro Sandberg och Sigge Godin (båda fp)
Utbildningen i teckenspråk

I Sverige finns ca 150 barn, som inte har möjlighet att kommunicera med sina
föräldrar på föräldrarnas språk - teckenspråket. Därtill kommer ca 600 barn,
som är syskon till döva barn. Dessa familjer är en minoritet i det svenska
samhället och bör därför få samma möjligheter till språkundervisning som
övriga språkliga minoriteter.

Språkets betydelse för personlig utveckling och mänsklig kommunikation
är väl befäst hos såväl allmänheten som forskare. Språket ger utveckling
genom att vi kan uttrycka tankar, känslor och idéer. Genom teckenspråket
nås full personlig utveckling och skapas rika mänskliga kontakter.

I årets budgetproposition föreslås att en ny anslagspost införs för att täcka
utgifterna för ett studiesocialt stöd till föräldrar med döva eller gravt
hörselskadade barn, som vill delta i teckenspråkskurser.

Vi anser att detta är ett steg i rätt riktning. Man måste dock se familjen som
en helhet, föräldrar, barn och syskon. Det är viktigt att också syskon kan
kommunicera med varandra. I propositionen sägs att stödets slutliga
utformning bör ytterligare övervägas. Vi anser att man i det arbetet bör ha
med syskonen till döva eller gravt hörselskadade barn och deras möjlighet till
teckenspråksundervisning.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförs hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om teckenspråksundervisning för syskon till döva
barn.

Stockholm den 21 januari 1989

Barbro Sandberg (fp)

Sigge Godin (fp)

16870, Stockholm 1989