Motion till riksdagen
1988/89: Ub240

av Ylva Johansson m. fl. (vpk)

Förstärkning av kunskaperna i naturvetenskap

Behovet av naturvetenskapliga kunskaper är stort inom många delar av
samhället och inom en mängd olika utbildningar. Efterfrågan kan i framtiden
förväntas öka, speciellt med tanke på de svåra problem inom t. ex.
miljö- och energiområdet som väntar på lösningar.

En allt större del av samhällsdebatten handlar nu om miljöfrågor, naturvård,
kemikalier, energiförsörjning osv. För att som medborgare kunna
delta i samhällsdebatten och för att kunna ta ställning i olika viktiga frågor
utan att vara helt ”utlämnad” till olika experter krävs vissa grundläggande
kunskaper inom naturvetenskaperna.

Inom samhällsplanering, byggsektor, energiförsörjning, trafikplanering,
industri och en rad andra områden ställs ökande krav på naturvetenskapliga
kunskaper.

Bredda kunskaperna

För att tillgodose nuvarande och kommande behov inom t. ex. industri och
offentlig sektor samt för att underlätta för alla medborgare att kritiskt
kunna ta ställning till viktiga samhällsfrågor så måste de naturvetenskapliga
kunskaperna stärkas. En betydligt större del av befolkningen måste
intresseras för en naturvetenskaplig gymnasieutbildning. Vi menar att Noundervisningen
i skolan måste förbättras för att ge samtliga elever en
bättre utbildning.

På dagens arbetsmarknad sugs de elever som examineras från N-linjen
snabbt upp av näringslivet eller fortsätter till en matematisk/naturvetenskaplig
eller teknisk högskoleutbildning för att efter avlagd examen fullkomligt
slukas av näringslivets behov. Det råder i dag brist på människor
med en naturvetenskaplig utbildning samtidigt som behoven av dessa
kunskaper ökar inom många sektorer.

För att fylla dessa behov måste betydligt fler elever än i dag utbildas på
gymnasieskolans N-linje. N-linjen har under en rad av år brottats med
svårigheter att rekrytera — och behålla — elever.

En ökning av elevantalet på N-linjen behövs bl. a. för att tillgodose
behovet av studerande på grundskollärarlinjen med inriktningen MaNo.
Speciellt grundskollärarutbildningen för årskurs 1—7 med denna inriktning
har haft svårigheter att rekrytera sökande med tillräckliga förkunskaper.

Förbättra No-undervisningen

Intresset för naturvetenskaperna måste stimuleras redan i de lägsta årskurserna.
Barn har en naturlig nyfikenhet inför naturen, naturkrafterna och
omvärlden. Denna nyfikenhet måste i skolan mötas med svar och förklaringar.
Om barnen inte får svar så slutar de snart att fråga. Det är viktigt
att lärarna redan i låg- och mellanstadiet kan svara eleverna på deras frågor
om varför is flyter på vatten, varför tvål gör att man blir ren, varför
björnen går i ide osv.

Den nya grundskollärarlinjen ger lärarna med inriktning på årskurs 1 — 7
bättre och djupare kunskaper än de gamla klasslärarna, vilket är mycket
bra. Det krävs även att lärarna aktivt verkar för att stimulera barnens
intresse för naturvetenskaperna och det undersökande arbetssätt som bör
prägla undervisningen i No-ämnena.

Lärarna är den viktigaste resursen i elevernas kunskapssökande och
därför är det mycket viktigt att No-lärama ges möjlighet till återkommande
fortbildning.

Lärarna måste vara väl insatta i nya rön inom sitt ämnesområde för att
kunna ansvara för en aktiv och intresseväckande undervisning på hög
nivå. Genom No-ämnena skall eleverna på högstadiet enligt läroplanen
”vidga och fördjupa kunskaperna om sig själva, naturen och människans
verksamhet”.

Undervisningen bör ha som utgångspunkt den verklighet som eleverna
själva upplever och relateras till människor och samhälle. Särskilt gäller
det kemi- och fysik-undervisningen som i dag ofta betonar formler och
uträkningar framför förståelsen av den kemiska och fysikaliska omvärlden
och dess konsekvenser för eleverna.

No-undervisningen får inte bli historielös. Vetenskapens utveckling bör
levandegöras för eleverna. Det faktum att dagens sanningar förmodligen
har modifierats i morgon måste framgå. Ett undersökande arbetssätt där
eleverna får träning i att formulera hypoteser, göra försök, iaktta, dra
slutsatser och förklara sina slutsatser för varandra bör vara dominemade.
För att det skall vara möjligt krävs att No-undervisningen till stor del
bedrivs i halvklass.

Laborationsutrustningen och lektionssalarna är vanligen dimensionerade
för högst 16 elever, vilket gör att det är mycket svårt att laborera i större
grupper. En ensam lärare kan omöjligen klara att på ett tillfredsställande
sätt hjälpa så många laborerande elever på en gång och det är ofta förenat
med stora risker att laborera i stora grupper. Därför måste nedskärningarna
på grundskolans och gymnasieskolan område tillbakavisas eftersom de
vanligen medför färre delningstimmar.

För att stärka No-undervisningen i grundskolan och stimulera elevernas
intresse för dessa ämnen bör ett åtgärdsprogram utarbetas.

Skolöverstyrelsen arbetar nu med att framställa ett kommentarmaterial
till Lgr80. I det materialet bör de problem, som vi nämnt ovan, speciellt
behandlas.

Mot. 1988/89

Ub240

11

Flickor och naturvetenskap

Det finns flera skäl till att det är av största vikt att fler flickor intresserar
sig för naturvetenskapliga ämnen. En anledning är att det blir omöjligt att
rekrytera de naturvetare som i framtiden kommer att krävas om inte
flickor i ökad utsträckning t. ex. väljer N-linjen. En annan anledning är
jämställdhetsskäl. Fler kvinnor inom t. ex. naturvetenskaplig forskning
skulle förmodligen tillföra denna en något annorlunda inriktning än den
som i dag dominerar och innebära en kvalitetshöjning.

Flera undersökningar har visat att flickorna under lektionerna i skolan
får mindre uppmärksamhet från läraren än pojkarna. Det finns skäl att tro
att flickor som kompensation för lärarnas bristande uppmärksamhet ägnar
sig mer och grundligare åt läroböckerna än vad pojkarna gör. Därför är det
mycket oroande att läsa skolöverstyrelsens rapport 88:11 ”Riktar sig lärobäckerna
i No-ämnen mer till pojkar än flickor?” där man konstaterar en
upprörande könsdiskriminering i läroböckerna.

I rapporten redovisas dels internationella undersökningar som ingått i
en UNESCO-rapport om könsskillnader i skolan och dels en svensk
granskning av främst läroböcker i kemi och fysik.

Sammanfattningsvis kan man säga att i t. ex. fysikböckerna är referenser
till kvinnor få, referenser till aktiva kvinnor mycket få och referenser till
kvinnor som sysslar med vetenskap obefintliga.

Böckerna har en stor pojkdominans i exempel, bilder och referenser.
Genomgående är det dubbelt så vanligt att pojkar/män finns på bild
jämfört med att flickor/kvinnor är det. Kvinnor på bild fungerar vanligtvis
som pynt och dekoration medan bilder på män visar aktivitet och yrkesutövning
i en stor mängd exempel. Kvinnornas underrepresentation i Noböckerna
är enligt rapporten betydligt kraftigare än kvinnors underrepresentation
i t. ex. massmedia.

Rapporten refererar ett antal internationella undersökningar om vilka
delar av fysikämnet som intresserar flickor respektive pojkar samt könsskillnader
i fråga om vilken infallsvinkel som väcker intresse på olika
fysikområden. De visar att flickorna i högre grad än pojkarna är intresserade
av föremål och fenomen från den egna omgivningen och naturfenomen
i synnerhet samt relationen mellan fysik/teknik och samhälle.

För flickorna är det viktigare att kunskaperna sätts in i ett sammanhang,
att fysikämnet får ”mer kött på benen”. Flickorna föredrar en infallsvinkel
som utgår från människokroppen.

Den nämnda granskningen konstaterar att de svenska läroböckerna har
ett ”pojkperspektiv” enligt de refererade internationella undersökningarna.
Naturvetenskap och teknik framställs som en manlig aktivitet. Vetenskapsmän,
lärare och den naturvetenskapliga kunskapen över huvud taget
framställs i böckerna som en angelägenhet för män allena. Dessutom är
böckerna vanligen historielösa och förmedlar en bild av naturvetenskapen
som statisk och oföränderlig.

Vi menar att en förändring av No-undervisningen och No-böckema i
enlighet med den inriktning som enligt de redovisade undersökningarna

Mot. 1988/89

Ub240

12

skulle gynna flickorna är nödvändig även av andra skäl. Det överensstämmer
dessutom mycket bra med läroplanens målsättningar.

Vi menar att det är nödvändigt att alla svenska läroböcker granskas ur
ett könsperspektiv för att göra det möjligt att uppnå läroplanens mål:
”Skolan skall (...) verka för jämställdhet mellan kvinnor och män”. Mycket
viktigt är detta när det gäller No-ämnen, och då speciellt fysik, som
fortfarande är ett område som starkt domineras av män. Den läromedelsgranskning
som regeringen föreslår i proposition 1988/89:4 Skolans utveckling
och styrning bör uppmärksamma den könsmässiga ojämlikhet
som uppenbarligen råder i dessa böcker.

Vi föreslår att SÖ ges i uppdrag att i samband med utarbetandet av
kommentarmaterial till Lgr80 i No-ämnet även utarbeta en handledning
för lärare och läromedelsförfattare. En sådan handledning bör vara utformad
så att kvinnliga forskare synliggörs och undervisningen i No-ämnen
görs mer likvärdig för pojkar och flickor.

Öka rekryteringen till N-linjen

För att locka fler elever att välja en naturvetenskaplig gymnasieutbildning
måste flera åtgärder prövas. Det kanske viktigaste är att stärka No-undervisningen
i grundskolan, som vi redan nämnt.

Den allmänt förhärskande inställningen att N-linjen är den jobbigaste
gymnasielinjen där det krävs extra stora arbetsinsatser för att klara sig och
dit man endast bör söka sig om man har toppbetyg i matematik och Noämnen
måste ändras.

Sy o-funktionärerna i grundskolan bör uppmuntra även de som inte
tänker sig en fortsatt naturvetenskaplig, matematisk eller teknisk utbildning
att söka till N-linjen. Det gäller t. ex. elever som i framtiden vill
arbeta som lärare i årskurs 1 — 7.

Det kräver en ändrad inställning hos många av de lärare som undervisar
på N-linjen. De måste inrikta sin undervisning så att den inte i alltför stor
utsträckning vänder sig till dem som ämnar fortsätta med vidare studier
inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet eller teknisk högskola.

Lärarna i matematik och naturvetenskapliga ämnen på N-linjen måste
inse vilken viktig roll de spelar för t. ex. potentiella blivande grundskollärare.
Attityden ”du passar inte på N-linjen” måste bort. Det är speciellt
viktigt att stötta de elever som har de största svårigheterna.

De problem med könsdiskriminering inom No-undervisningen och i
No-böckerna som vi redovisat ovan är giltiga också för gymnasieskolan,
tyvärr.

Grundskolans lärare i matematik och naturvetenskapliga ämnen bör
samarbeta med gymnasieskolans lärare. Grundskoleeleverna bör på olika
sätt uppmuntras att söka till N-linjen. Det kan ske t. ex. genom intresseväckande
studiebesök på gymnasieskolan, eller genom att N-elever kommer
på besök i grundskolan och berättar om hur det är på linjen. Gymnasieskolan
måste kunna erbjuda de elever som har speciella svårigheter med
vissa moment på N-linjen speciellt stöd för att förhindra avhopp från
linjen.

Mot. 1988/89

Ub240

13

Behovet av att kunna bedriva undervisning och laborationer i mindre
grupper är för gymnasieskolans del jämförbart med vad vi redan framfört
om grundskolans No-undervisning.

Vi föreslår att skolöverstyrelsen får i uppdrag att utarbeta ett åtgärdsprogram
för att kraftigt öka rekryteringen till, och antalet examinerade från,
gymnasieskolans N-linje.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av att öka elevantalet på gymnasieskolans
N-linje,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur No-lärarnas
behov av fortbildning i No-ämnena skall tillgodoses,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om åtgärder för att stärka No-undervisningen i
grundskolan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en granskning av den könsmässiga ojämlikheten
i No-läroböcker,

5. att riksdagen hos regeringen begär att SÖ, i enlighet med vad
som i motionen anförs, får i uppdrag att utarbeta en handledning för
läromedelsförfattare och lärare i syfte att motverka könsorättvisor i
No,

6. att riksdagen hos regeringen begär att SÖ får i uppdrag att
utarbeta ett åtgärdsprogram för att förbättra rekryteringen till, och
antalet examinerade från gymnasieskolans N-linje i enlighet med
vad som i motionen anförs.

Stockholm den 23 januari 1989

Ylva Johansson (vpk)

Björn Samuelson (vpk) Lars Bäckström (vpk)

Mot. 1988/89

Ub240

14