Motion till riksdagen
1988/89:Ub219
av
Skolmåltider
Det är ett välkänt faktum att våra kostvanor genomgått en förändring till det
sämre under de senaste decennierna. Kunskaper i hushållning förmedlas idag
inte längre från mor till barn inom hemmets väggar. Vi har nu en generation
mödrar som i stor utsträckning saknar dessa kunskaper.
De tidigare fasta måltidsvanorna har alltmer kommit att övergå till vad
som kallas för "frukostisering", dvs familjemedlemmarna äter på olika tider
mer eller mindre oberoende av varandra. Man ätef snabbt utan att bry sig så
mycket om smak eller tillagning.
Sortimentet av livsmedel har också förändrats i riktning mot en ökande
förädlingsgrad och ett ökat utbud av "livsstilsmat". Konsumtionsstatistiken
ger flera exempel på hur näringsmässigt undermåliga livsmedelsgrupper
kraftigt ökat i konsumtion de senaste decennierna.
Under 1970-talet kom alarmerande rapporter om elevers trötthet, håglöshet
och sämre skolprestationer kopplade till otillräckligt näringsintag.
Undersökningar idag visar samma mönster - elevers situation är långt ifrån
tillfredsställande. För kommunerna är det ett frivilligt åtagande att ordna
skollunch och för eleverna är det frivilligt att äta så länge det står lunchrast på
schemat. Flera kommuner har försökt att råda bot på elevernas dåliga ätande
genom att införa lunchlektioner eller pedagogiska luncher i skolorna. I
flertalet skolor saknas dock dylika initiativ.
Pedagogiska institutionen vid Umeå universitet har framlagt två rapporter
kring skolluncher. Rapporterna har nyligen redovisats. Dessa bygger på
studier i hela landet och innehåller många intressanta uppgifter. Av
rapporterna framgår klart att förändringar är nödvändiga, bl a redovisas
följande:
Skolor som haft försök med lunchlektioner har övergått till pedagogiska
skolluncher. Variationerna är dock stora mellan olika kommuner och mellan
skolor. Alla lärare har inte velat deltaga i en verksamhet som upplevs som
stressmoment och som enbart betalas med en gratis portion mat. I vissa
kommuner äter lärare gärna med eleverna och betalar fullt pris för maten. I
ytterligare andra kommuner får lärarna räkna tiden som s.k. k-tid.
Det förekommer vidare att schema kan läggas så att lågstadieelever får äta
lunch redan kl 10.10. Inskolningen i bra vanor som är en viktig start på
barnens skolgång förstörs med en sådan åtgärd. Men det förekommer även
skolor där man vid schemaläggningen börjar lägga in lunchtiden, men dessa
skolor är få. Många skolsköterskor intygar att illamående, trötthet och
huvudvärk under eftermiddagen har ett klart samband med vad och hur
eleverna ätit under skollunchen. På de skolor där lunchlektioner införts har
elevernas hälsotillstånd förbättrats. Färre elever besöker skolsköterskan för
trötthet och huvudvärk. Lärare har också rapporterat att de haft piggare
elever som hänger med under eftermiddagstimmarna.
För att komma tillrätta med problemen behövs i flertalet fall ökade
resurser både när det gäller måltidsmiljön och matkostnaden. I rapporten tas
som exempel upp fångvårdens kostnader kontra kommunernas kostnader.
Kostnaderna för 100 kcal är i genomsnitt i förra fallet 1,75 kr och i det senare
fallet 0,60 kr.
Även livsmedelsverket och dess styrelse har uppmärksammat skollunchen
och dess betydelse. I april 1987 fastställde livsmedelsverkets styrelse ett
handlingsprogram för kost- och hälsofrågor. Programmet omfattade bl a
skolmåltiderna om vilka kan läsas: " skolmåltiderna utgör idag ett av de
största problemen". Livsmedelsverket konstaterar att undersökningar visar
att skolbarnen äter betydligt mindre än beräknat och att ett ordentligt mål
mat mitt på dagen är en förutsättning för att växande barn och ungdomar
skall orka prestera det som skolarbetet kräver.
I Finland utgör skolmåltiden en del av elevvården. Det innebär att
elevvården t ex skall ta del av skolmåltidspersonalens iakttagelser om elever
som har problem med skolmåltiden på något sätt samt stimulera och stödja
till åtgärder som kan lösa problemen. Skolhälsovårdspersonalen som är en
del av elevvården har dessutom ett ansvar för skolmåltiden. Denna finska
modell, där skolmaten räknas till elevvårdens ansvarsområde, ger matfrågan
en social och medicinsk tyngd.
Vårt förslag
Skolmåltiderna har i dagens samhälle stor betydelse för barnens och
ungdomarnas hälsa och utveckling. Det är angeläget att barn och ungdomar
får bra mat och goda måltidsvanor under sin skoltid. Ovan relaterade
undersökningar visar hur elevers möjligheter minskar pga otillräcklig kost.
Kvalitén måste därför höjas på såväl skolmaten som måltidsmiljöerna. Vi
anser att skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta en basstandard för
skolmåltider.
Vi anser vidare att varje skola bör utarbeta sin målsättning för skolmåltidsverksamheten.
Det handlar om elevernas välbefinnande, hälsa och arbetseffektivitet.
Kring skolmåltiden går det att bygga upp en fungerande pedagogisk
enhet. Skolmåltiden och hemkunskapsämnet skulle t ex kunna vara en
gemensam resurs när kostkunskapen teoretiskt men framför allt praktiskt
ska delges eleverna.
Det borde vidare vara naturligt att elevvården har det övergripande
ansvaret för skolmåltiderna. Främst gäller det att erbjuda en näringsriktig
kost men lika viktigt är att eleverna äter och har tillgång till en god
matsaismiljö.
Av rapporterna framgår också hur olika lärarna ser på sin roll i samband
med skolmåltiderna. Vi anser att skolmåltiderna ska ingå i lärarnas
tjänstgöring.
Mot. 1988/89
Ub219
4
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställes
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utarbetande av en basstandard för skolmåltider,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att varje skola bör utarbeta en plan för
skolmåltidsverksamheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att elevvården bör ha det övergripande ansvaret
för skolmåltiderna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om lärarnas tjänstgöring i samband med skolmåltiderna.
Stockholm den 19 januari 1989
Larz Johansson (c)
Marianne Andersson (c)
Marianne Jönsson (c)
Görel Thurdin (c)
Pär Granstedt (c)
Jan Hyttring (c)
Stina Gustavsson (c)
Stina Eliasson (c)
Bengt Kindbom (c)
Mot. 1988/89
Ub219