Motion till riksdagen
1988/89 :Ub207

av Kenth Skårvik och Barbro Sandberg (båda fp)
Mobbning och våld i skolan

Mobbning och tendenser till våldshandlingar är trots mycket arbete från
politiker, skolmyndigheter och sociala myndigheter ännu ett stort problem i
våra svenska skolor. Tyvärr ser det inte ut som att vi klarar av detta problem
på ett sätt som gör att alla elever och lärare kan känna den trygghet i
skolarbetet vilket man bör kunna känna i vår skola.

Mobbning och olika slags våld har alltid funnits i vårt samhälle. Det som
oroar är att mobbningen har en tendens att öka, och problemen verkar bli
större för var dag som går. Flera undersökningar har visat att mobbningen
blir råare och mer aggressiv. Orsakerna till detta är säkert flera.

Innerst inne vet barnen som mobbar att detta är fel. De vuxna måste ta
ansvar för vad de ser och hör. Föräldrar har störst anledning att här göra en
insats med utgångspunkt från sin roll som förälder. Lärarna och skolledningen
måste på ett klart och tydligt sätt markera att de inte tolererar mobbning
samt ingripa snabbt för att avvärja mobbnings- eller våldstendenser, när det
uppdagas att sådant finns på skolan eller utanför skolans område.

Det är lätt att föreställa sig hur det är att genomleva sitt skolarbete både
som elev och lärare med ständig ångest, otrygghet och dålig självkänsla. Det
är inte förvånande att nedvärderingen av det egna jaget ibland kan bli så
fullständig att självmord kan upplevas som enda utvägen.

Ett annat klart problem, vad det gäller lärarnas möjligheter att ingripa vid
våldstendenser, har uppstått i samband med ett domslut under hösten 1988
mot en lärare vid en skola i Stenungsund. Lärarna vet inte i dag, efter detta
domslut, vilken roll man har och på vilket sätt man får eller kan ingripa när
det gäller att snabbt ingripa vid osämja mellan olika elver eller mellan lärare
och elev.

Mobbningen på låg- och mellanstadiet är mycket mer omfattande än man
tidigare trott. Det är ofta äldre elever som mobbar de yngre.

Mobbning har alltid varit ett mycket större problem bland pojkar än bland
flickor. Under senare år har denna tendens förskjutits betydligt. Mobbning
har blivit mycket vanligare bland flickor, men utförs på ett annorlunda sätt än
bland pojkar. Det är bland flickor vanligare med utfrysning och psykiska
handlingar, medan pojkar oftare använder öppna angrepp på offret.

Rastvakter är en mycket effektiv åtgärd, det visar utvärderingar som
gjorts. Det finns ett klart samband mellan lärartätheten på skolgården och
omfånget av mobbning. Men då måste rastvakterna ha möjlighet att kunna
ingripa utan att riskera åtal med åtföljande dom för misshandel. Här måste
alltså finnas klara regler för vad rastvakterna kan, får och skall göra.

Under senare tid har också i betydligt större utsträckning än tidigare
mobbning förekommit mot lärare från elevers sida, vilket är minst lika viktigt
att uppmärksamma.

Det måste vara en grundläggande rättighet för elever och lärare att känna
sig trygga i skolan. Det måste klart och tydligt framgå vilka roller och
befogenheter lärarna har.

Man kan också fråga sig vilken uppfattning om samhällets värderingar en
elev får om han gång på gång plågas av andra elever utan att vuxna ingriper
därför att de känner sig tvungna att vända ryggen till.

De åtgärder som hittills vidtagits har uppenbarligen varit otillräckliga.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära en grundlig översyn av
mobbning och våldshandlingar i skolan samt föreslå aktiviteter för att stävja
dessa tendenser.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en grundlig översyn av
mobbningen i skolan samt förslag om aktiviteter för att stävja dessa
tendenser,

2. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till direktiv för lärare
och skolledning om vad dessa får, kan och skall göra vid mobbning
eller våldshandlingstendenser i skolan.

Stockholm den 13 januari 1989

Mot. 1988/89
Ub207

Kenth Skårvik (fp)

Barbro Sandberg (fp)