Motion till riksdagen
1988/89 :Ub203

av Sonja Rembo (m)
Religionsundervisningen i skolan

Ett samhälle består av människor med olika förutsättningar och ambitioner.
Det sammanhållande kittet är den kultur, de traditioner och gemensamma
värderingar som utvecklats under historiens gång och som förts vidare från
generation till generation.

Det samhälle vi tillhör och som har sin grund i Europa, har under mer än
tusen år utvecklats utifrån en kultursyn som präglats av humanism och
kristen etik baserad på det kristna budskapets krav på medmänsklighet,
kärlek och personligt ansvarstagande.

Fram till mitten av detta århundrade ägde varje människa i vårt land
kännedom om åtminstone innebörden i tio Guds bud, Kristi bergspredikan
och det kristna kärleksbudet: ”Allt vad i viljen att människorna skola göra
Eder det skolén I ock göra dem.”

Den betydelse detta haft för normbildningen i vårt samhälle, för människors
yttre och inre trygghet och för gemenskapen kan icke mätas.

Hur är det i dag? Trots ökat välstånd och ökad materiell standard visar vårt
samhälle allvarliga sjukdomssymptom - våld, rotlöshet, splittrade familjer,
missbruk, ungdomar som förlorat tron på framtiden, främlingsfientlighet och
rasism.

Det svenska samhället har blivit alltmera pluralistiskt från kulturell och
religiös synpunkt. Den stora samstämmighet och enhet - både en styrka och
en fattigdom - som för bara 30-40 år sedan utmärkte vårt samhälle håller
hastigt på att upplösas.

Med nya impulser och nya kulturella erfarenheter ökar mångfalden och
möjligheterna till utveckling men också kraven på kunskaper, förankring och
medvetenhet inte minst om grundvalen för egna och andras värderingar.

Religionsfrihet är för oss en självklarhet. De invandrargrupper i vårt land,
som tagit med sig andra religioner och därmed också värderingar, som
avviker från våra skall enligt allmänt omfattad svensk politik få behålla och
utöva sin religion. I många fall är religionen för invandrare en integrerad del
av vardagen på ett sätt som i dag är okänt för stora delar av den svenska
befolkningen. I vissa fall kräver vi dock anpassning till våra normer -1.ex. i
fråga om människors lika värde och lika rättigheter - som ytterst bygger på
kristendomens individualistiska människouppfattning. Det är då viktigt att vi
för oss själva kan motivera och känna bakgrunden till de värderingar vi vill
skall omfattas av alla i vårt land även om de strider mot andra kulturers
uppfattning.

Det är viktigt att också vi inser vår religions betydelse för kultur och

normbildning. Även om inte alla människor i vårt land kan förväntas omfatta Mot. 1

en personlig religiös tro, bör alla ha rätten och möjligheten att få ta del av det Ub203

kunskapsstoff som behövs för att ett ställningstagande skall vara möjligt.

Dessutom får inte nya generationer berövas rätten att göra bekantskap med
Bibeln och andra kristna urkunder. Dessa var tidigare allas gemensamma
egendom och utgör en grundläggande förutsättning för att förstå de
värderingar som ligger till grund för vår civilisation och för att kunna förstå
och berikas av stora delar av vår litteratur, uttryckssätt i språk, konst, musik
och alla delar av det gemensamma västerländska kulturarvet. Bildspråket på
alla områden är i stor utsträckning sedan sekler byggt på Bibeln, kristendomens
myter och dess historia.

Utan en fast förankring i det fundament på vilket den västerländska
människosynen och normbildningen bygger har svenska barn och ungdomar
berövats möjligheten att förstå och rätt värdera skillnaden mellan vårt och
andra samhällen, mellan vår och andra kulturer och den historiska utvecklingen.
De saknar den grund som krävs för att kunna möta och forma
framtiden. Även barn som bibringats en kristen etik upplever förvirring och
osäkerhet när de finner att samhället inte ställer upp på begrepp som i Sverige
varit grundläggande för mänsklig samvaro. De kommer i ett underläge
gentemot kamrater och vuxna från länder, där religionen fortfarande tas på
allvar och erkänns som grunden för samhällets värderingar och traditioner.

Ur ett sådant underläge växer känslor av osäkerhet och underlägsenhet som
lätt söker kompensation i främlingshat och våld. Bristande kunskaper om de
egna rötterna är inte någon hållbar grund för förståelse av och samlevnad
med människor med annan bakgrund.

Den syn som under ett par decennier har präglat skolans religionsundervisning
har medfört att dagens föräldra- och lärargeneration i många fall själva
saknar den kunskap och förankring i vårt kristna arv som är en förutsättning
för att kunna föra dessa kunskaper vidare. Detta medför att utbildningssystemets
ansvar för undervisningen av såväl de unga som lärarna är tyngre nu än
någonsin tidigare.

Kyrkor och samfund såväl som många föräldrar och lärare arbetar även i
dag för att ge barn och ungdom kännedom om det kristna budskapet. Många
barn får dock ingen kontakt med de centrala normer om ansvarstagande för
sitt och nästans liv som vårt västerländska samhälle ändå bygger på. Skolans
religionsundervisning är urvattnad och räddhågad inför ställningstaganden.
Kristendomen jämställs med andra religioner som baseras på en annan
människosyn än kristendomens och som utvecklats i andra kulturer än den
västerländska.

Normbildningen i samhället är allas vår angelägenhet. Statsmakterna kan
inte avsvära sig ansvaret för innehållet i och utformningen av religionsundervisningen
med hänvisning till lokala myndigheter eller enskilda lärare. Det är
nödvändigt att läroplanen och lärarutbildningen utformas så att kristendomsundervisningen
blir klart definierad.

Det är därför nödvändigt att en genomgripande översyn av kristendomsundervisningen
sker i syfte att dels utvärdera den nuvarande undervisningen,
dels utarbeta förslag till hur undervisningen kan utformas för att kunna
förmedla tillräcklig kännedom om den religion och de kristna värderingar, på
vilka det svenska samhället vilar.

Skolans möjligheter att förmedla en tillräckligt kvalificerad kristendomsundervisning
undergrävs av blockundervisningen. Denna får ofta till följd att
undervisning i religionskunskap bedrivs av lärare med otillräcklig utbildning i
ämnet, i värsta fall ingen alls. Situationen blir än sämre genom den nya
lärarutbildningen med s.k. senarelärare med ytterligare breddad och därmed
vad gäller djup och specialkunskaper försämrad utbildning.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en sådan översyn av grundskolans
läroplan att skolans undervisning i realiteten kommer att
motsvara de krav på kristendomsundervisningens innehåll som anges i
motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär sådana åtgärder att grundutbildning
och fortbildning av lärare ges ett sådant innehåll att lärare
med undervisningsskyldighet i religionskunskap får möjlighet att
skaffa sig erforderliga kunskaper i kristendom.

Stockholm den 10 januari 1989

Sonja Rembo (m)

Mot. 1988/89
Ub203

6