Motion till riksdagen
1988/89:U576

av Inger Schörling m.fl. (mp)
Sverige och Europasamarbetet

För motivering, se också motion mp:150 ang. Sverige och Europasamarbetet.

De mest fantasifulla uppskattningar av hur mycket folk ”tjänar” på EG
har gjorts. Från EG självt (Cecchini-rapporten) hävdas, att den inre marknaden
skulle öka BNP med 3,2 - 5,7 procent, sänka inflationen med 4,5 7,7
procent och öka sysselsättningen med 1,3 - 2,3 milj. jobb.

Valet av parametrar är avslöjande för EGs rent ekonomistiska grundsyn.
Hög sysselsättning är visserligen viktig också för grön politik, men i det
sammanhanget är Cecchini-rapporten snarast blygsam i ett EG med 16 milj.
arbetslösa. Också lägre priser är ett angeläget grönt mål, eftersom inflation
oftast gynnar de redan rika på de fattigas bekostnad.

Men hög BNP? Som vi redovisat i andra sammanhang är vi övertygade
om, att hög BNP inte automatiskt löser de viktiga välfärds- och miljöproblemen
utan i själva verket ofta bidrar till att skapa dem. Vi skall inte vidare
argumentera om detta här; det viktiga är att betona att EG självt väljer att
enbart marknadsföra sig genom sina rent ekonomiska förtjänster. Och de är
- också inon ramen för konventionell ekonomi - blygsamma.

TCO har i Sverige påstått, att tjänstemän skulle ”tjäna” 10 000 kr om året
på EG. Men det finns konventionella svenska tillväxtekonomer, som inte är
så säkra på att just EG är Sveriges räddning. Rudolf Jalakas, pensionerad
f.d. chefsekonom på Handelsbanken, har t.ex. konstaterat, att hela idén om
behovet av en stor hemmamarknad (d.v.s. EGs ”inre marknad”) måste vara
en myt, eftersom det ju är länder med de minsta hemmamarknaderna, som
har det högsta välståndet, t.ex. Schweiz och de nordiska länderna. Om
Cecchini-rapportens BNP-spådomar säger han: ”Det är så litet att det ryms
inom felmarginalen” (Arbetet 25/11). Sven Svartling, VD för Stockholms
Handelskammare, har varnat för en ”fixering vid EG-marknaden” och
påmint om att det finns andra viktiga marknader i bortre Asien, USA eller
u-ländema (Smålandsposten 12/11 -88).

I själva verket håller EG på att utvecklas till en handelspolitisk fästning.
Handelskriget mellan USA och EG om kötthandeln visar, att det finns klara
gränser för EGs frihandel. Allt oftare diskuteras nu i den internationella
ekonomiska pressen begreppet ”Fortress Europé”. Man ser EG som en
liberal hemmamarknad med taggarna utåt. Att komma med i EG må
således betyda - strikt liberalt - att få tillgång till en stor marknad, där
svensk industri redan är etablerad på samma villkor som hemmaföretagen.
Men det betyder också att ”låsas” in i EG i förhållande till resten av världen

Mot. 1988/89
U576

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige inte bör ansluta sig till EGs tullunion,

2. att Sverige inte bör delta i ”handelskrig” tillsammans med EG,

3. att Sverige bör bibehålla och stärka sin handelspolitiska rörelsefrihet
i förhållande till samtliga världens marknader.

Stockholm den 24 januari 1989
Inger Schörling (mp)

Per Garthon (mp) Claes Roxbergh (mp)

och att bli tvingad att medverka i EGs handelskrigsåtgärder mot - ur svensk
synvinkel - tredje part.

”Förutom en anpassning till EGs yttre tullmur skulle Sverige behöva
tillämpa hela uppsättningen av EGs icke-tariffära handelshinder mot länder
utanför Västeuropa, t.ex. Japan och u-länderna” (Carl B Hamilton i Europa
och Sverige s 52).

”1 handelspolitiken gentemot u-länder blir Sverige i praktiken hårt samordnat
med EG i dess avtal med 66 u-länder inom Lome-konventionen”
(Carl B Hamilton i Europa och Sverige s 52).

Mot den bakgrunden är tanken på att Sverige skall begära att få ingå
tullunion med EG oacceptabel.

6