Motion till riksdagen
1988/89:U568

av Ingvar Eriksson m.fl. (m)
Trädgårdsnäringen och EG

Den inhemska yrkesmässiga trädgårdsnäringen svarar i stort sett för 50
procent av vår konsumtion av färska grönsaker - frukter, bär, prydnads- och
nyttoväxter. Det måste vara en samhällets angelägenhet att denna konsumtionsandel
ges förutsättningar att öka.

Den svenska trädgårdsodlingen verkar till skillnad från jordbruksproduktionen
på en oreglerad och öppen marknad. Pris- och konkurrenssituationen
bestäms därför av världsmarknadsförhållandena eller mer uttalat av
utbuds- och prisförhållandena inom EG och inom Europa i övrigt. Det är
idag väl dokumenterat att för många av våra viktigaste trädgårdskulturer,
tomater, gurka, vitkål, lök, äpplen, snittblommor och krukväxter bland
andra, så är importen så prispressande till följd av bl.a. EG’s produktionsöverskott
att det under många år bl.a. under 1988 är svårt att uppnå
lönsamhet inom den svenska odlingen.

Från regeringens sida har under en följd av år som svar på Trädgårdsnäringens
krav på åtgärder för att skapa rimliga konkurrensvillkor, framhållits
den positiva effekt härvidlag som 1982 års devalvering borde ha. Vi
noterar mot denna bakgrund de uttalanden som finansministern nu gör om
att inflationen och utvecklingen i övrigt nu ätit upp det devalveringsförsprång
som näringslivet gavs. För trädgårdsnäringen har emellertid den
fördelen sedan många år varit eliminerad.

Det är rimligt, för att främja en värdefull utbyggnad av den svenska
trädgårdsproduktionen och en utökad konsumtion av svenska produkter att
de svenska odlingsföretagen skyddas mot en alltför fluktuerande och icke
kalkylmässig prisbildning till följd av en för stor lågprisimport. Det skall i
detta sammanhang nämnas att statliga handelssakkunniga förklarat att gällande
dumpinglagstiftning inte är möjlig att tillämpa på importen av trädgårdsprodukter.

Nu pågående anpassningsarbete till EG kan förväntas beröra områden
som kan komma att ytterligare påverka den svenska trädgårdsodlingens
konkurrenssituation. Bl.a. gäller detta på växtskyddsområdet där man nu
inom EG presenterat ett förslag om en helt ny policy vad avser kontroll av
sjukdomar och skadegörare på trädgårdssidan. Om denna genomföres och
om Sverige skulle anpassa sig till denna innebär detta att vi inte längre får
utnyttja våra nationella gränser som mur mot spridning av s.k. karantänskadegörare
d.v.s. svårbekämpade eller icke bekämpningsbara skadegörare.
Vi vill hävda att just vår nationella suveränitet att förbjuda import av dess
skadegörare och deras värdväxter är skälet till att vi hittills varit förskonade
från många av de mycket svåra skadegörare och sjukdomar som härjar i

andra länder och där framtvingat ett mer utbrett bruk av riskabla kemikali- Mot. 1988/89

er. En anpassning till EG’s nya växtskyddspolicy är också helt oförenlig med U568

våra egna strävanden mot en så långt möjligt reducerad kemikalieanvändning.

Strävandena mot en anpassning till EG både i ovannämnda avseende och
generellt, liksom den svenska ambitionen att inom de pågående GATTförhandlingarna
arbeta för en avveckling av olika slag av handelshinder kan
också förväntas få betydande strukturella konsekvenser för den svenska
trädgårdsnäringen. Till följd av det öppna konkurrensläget har en koncentrering
av produktionen sedan länge gjorts till branscher och kulturslag som
haft relativt sett ett bättre importskydd. Detta gäller kanske särskilt inom
prydnadsväxtodlingen d.v.s. odlingen av snittblommor, krukväxter och
plantskoleväxter. Skulle nuvarande växtskyddspolicy drastiskt ändras och
samhället tillåta att import skedde under sörre risker skulle sannolikt en
betydande del av den svenska odlingen av vedartade buskar och träd slås ut.

Vi skulle därvid bli hänvisade till ett växtmaterial och ett växtval som inte är
anpassat efter våra klimatförhållanden. Det skulle på lång sikt vara förödande
på vår gröna miljö.

Vi ser det därför som ytterligt angeläget att, såväl i de pågående GATTförhandlingarna
som i det fortsatta EG-EFTA arbetet, regeringen i nära
samråd med trädgårdsnäringen studerar de följder på kort och lång sikt som
ändringar i förhållande till den nuvarande situationen kan få för trädgårdsnäringen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen i samverkan med trädgårdsnäringen
klargör konsekvenserna för näringen, på kort och lång sikt
vid ett närmande till EG,

2. att riksdagen begär att regeringen gör en översyn och genomgång
av vilka konsekvenserna skulle bli ur växtsjukdoms- och växtskadegörarsynpunkt
vid ett närmande till EG.

Stockholm den 25 januari 1989
Ingvar Eriksson (m)

Bertil Danielsson (m) Carl G Nilsson (m)

Per Stenmarck (m) Karl-Gösta Svenson (m)

19