Motion till riksdagen
1988/89:U560

Carl Bildt m. fl. (m) Mot

Sverige och EG 1988/89

U560

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 Inledning 2

2 Sverige och den västeuropeiska integrationen 3

3 Drömmen om ett enat Europa 4

3.1 Aldrig mera krig 4

3.2 Fred, frihet och välstånd 5

3.3 En gränslös värld 5

3.4 Projekt 1992-för ett bättre samhälle 7

3.5 Ett Europa öppet mot världen 9

4 Sverige och det nya Europa 10

4.1 Om Sverige hamnar utanför 10

4.2 Svenskar ställs utanför 12

4.3 Utebliven konkurrens - förlorade vinster 13

4.4 Dyrare varor - lägre tillväxt 13

4.5 Att bestämma vår egen framtid 14

4.6 Plocka russinen ur kakan? 14

5 EG-politikens mål och medel 14

5.1 Gapet ökar 15

5.2 Skapa förtroende för EG-politiken 15

5.3 Främja Europatanken 16

5.4 Vårt långsiktiga förhållande till EG 17

6 Praktiskt europeiskt samarbete 19

6.1 Öppna gränser för medborgare 19

6.2 Öppna gränser för varor 20

6.3 Öppna gränser för kapitalflöden 21

6.4 Öppna gränser för företag 22

6.5 Anknytning till EMS 23

6.6 Harmonisering av lagar och bestämmelser 24

6.7 Miljö 25

6.8 Den sociala dimensionen 26

6.9 Offentlig upphandling 27

6.10 Tekniskt och vetenskapligt samarbete 27

6.11 Utbildningssamarbete 29

6.12 Jordbrukspolitik 30

6.13 Samarbete och avreglering inom transportsektorn 31

6.14 Samordning på radio-och TV-området 32

7 Hemställan 32

1 Riksdagen 1988/89. 3sami. Nr U560

1 Inledning Mot. 1988/89

Redan mindre än ett år efter det att riksdagen lade fast den svenska U560

EG-politiken står det klart att denna i sin nuvarande utformning håller på att
hamna i en återvändsgränd. Med obetydliga undantag pågår i dag inga
direkta förhandlingar mellan Sverige och EG.

Från olika EG-organ har med stor tydlighet gjorts klart, att skillnaden
mellan medlemmar och icke-medlemmar kommer att upprätthållas. Det har
också klargjorts, att man inte kommer att acceptera den av bl a Sverige
eftersträvade parallelliteten i utvecklingen av den inre marknaden och
samarbetet mellan EG och EFTA.

Realiteten är därmed, att klyftan mellan EG och EFTA snarare kommer
att vidgas än att minska. Därtill skall så läggas effekterna av det faktum att
den egna svenska anpassningen med vissa undantag hitintills inte kommit
längre än till diskussions- och utredningsstadict.

Gapet mellan Sveriges och EG:s utveckling ökar därmed. Det är dels ett
resultat av EG:s politik och dels ett resultat av svensk senfärdighet.

Olika företrädare för EG har markerat, att EG under den närmaste tiden
avser att ge en fördjupning av samarbetet mellan dagens tolv medlemsländer
prioritet framför en utvidgning av EG från dagens tolv medlemsländer.

Frihandelsavtalet från 1972 är i grunden otillräckligt som bas för Sveriges
framtida deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet. Det är nu
nödvändigt att Sverige aktivt söker en ny formell ram för vårt deltagande i
EG-samarbetet under de närmaste åren.

Moderata samlingspartiet förordar därför att en strategi av stegvis
anslutning prövas. Denna skall utnyttja de möjligheter som öppningar från
EG:s sida vid olika tillfällen erbjuder.

Slutmålet för denna politik är, att svenska medborgare och företag i
framtiden skall ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som
medborgare och företag i Västeuropa i övrigt. Detta är det mål för Sveriges
långsiktiga EG-politik som beslutades av riksdagen 1988.

Som ett led i denna strategi av stegvis anslutning bör Sverige nu begära
förhandling om svenskt deltagande i EG:s tullunion. Därmed skulle en
fastare bas för svensk medverkan i betydelsefulla delar av arbetet med det
gränslösa Europa skapas samtidigt som en diskussion om de betydelsefulla
institutionella frågor som måste aktualiseras i ett längre perspektiv initieras.

Som ett led i denna strategi bör Sverige dessutom begära förhandling om
anknytning till det europeiska valutasystemet EMS. Därmed skulle Sverige
tydligt markera sin strävan efter ett fast och nära samarbete på den
ekonomiska och monetära politikens område och visa, att våra Europapolitiska
ambitioner sträcker sig väsentligt längre än den inre marknaden.

Som ett led i denna strategi bör Sverige dessutom fortsätta sina ansträngningar
att bl a genom formella förhandlingar vinna deltagande i samarbetet
när det gäller studentutbyte, medborgares rörlighet över gränserna, finansiella
tjänster, offentlig upphandling och olika delar av EG-samarbetets s k
sociala dimension.

Förhandlingar om deltagande i tullunionen och EMS kan föras antingen av
Sverige ensamt eller av Sverige i samverkan med delar av eller hela

EFTA-kretsen. Det säger sig självt, att det vore en fördel om en tullunion Mot. 1988/89
kunde omfatta hela det nuvarande EG- och EFTA-området. U560

Fullt deltagande i tullunionen och EMS bör vara viktiga etappmål för
svensk EG-politik under åren fram mot 1992.

Tullunion och EMS-anknytning möjliggör dock inte för Sverige att nå de
mål som satts upp för Europa-politiken. Viktiga områden berörs inte direkt
av en svensk anslutning till tullunionen och EMS. Det är av stor vikt, att
förhandlingar om den kvalitativa förändring av Sveriges deltagande i det
västeuropeiska integrationsarbetet som en tullunion innebär inte leder till att
arbetet i övrigt stannar upp.

Parallellt med förhandlingar om deltagande i tullunionen och EMS måste
strävan fortsätta att fördjupa vårt deltagande i den västeuropeiska integrationen
på andra områden. De begränsningar Sverige då i olika avseenden
kommer att stöta på måste leda till överväganden om framtida förslag om
förändrade ramar för vårt deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet
i dess helhet.

En strategi av stegvis anslutning sträcker sig över en serie av år. Den
möjliggör noggrann prövning av varje steg. Den utnyttjar de möjligheter som
utvecklingen av EG-samarbetet erbjuder. Den innebär att etappmål kan
sättas upp utan att slutmålet förloras ur sikte. Den skapar en bas för
kommande ställningstaganden till hur målet för Sveriges Europa-politik i
dess helhet skall kunna nås.

2 Sverige och den västeuropeiska integrationen

Att ge Sverige en fast plats i det framväxande gränslösa Europa är en av de
viktigaste uppgifter som regering och riksdag och hela det svenska samhället
står inför under de närmaste åren.

Flösten 1985 fattade den Europeiska Gemenskapens stats- och regeringschefer
beslut om att avveckla alla återstående hinder för en fullständigt fri
inre marknad och att fördjupa sitt samarbete. Fram t.o.m. 1992 skall EG
omvandlas till ett enda gränslöst Europa omfattande 320 miljoner människor.

EG är kärnan i det europeiska enhetsverket. Det finns inget annat
alternativ. EFTA utgör i praktiken en kontaktorganisation mot EG och är en
övergångslösning. När EFTA bildades omfattade organisationen över 100
miljoner invånare. Idag finns bara 32 miljoner kvar. Mer än 70 miljoner har
blivit EG-medborgare. Det påtvingade samarbete som finns i Östeuropa
begränsas av det socialistiska systemets tvångströja och av att det saknar
folklig förankring.

Med det gränslösa Europa syftar EG till att skapa ett bättre samhälle för
européerna. Ett effektivare näringsliv skapar förutsättningar för högre
välstånd och flera arbeten. Ett utvecklat forskningssamarbete skall bidra till
att skapa ett näringsliv för framtiden. Fattiga regioner skall få hjälp att
utvecklas. Det sociala skyddsnätet skall förbättras. Den europeiska mångfalden
och kulturen skall nå ut till alla delar av Europa.

Förutsättningarna för Sveriges EG- och Europapolitik har förändrats i och
med att EG har inlett sitt utvecklingsarbete. Fördjupas inte vårt deltagande i

1 * Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr V560

den västeuropeiska integrationen i minst samma takt som EG-samarbetet Mot. 1988/89
utvecklas, uppstår nya hinder. Ställs Sverige och svenskarna vid sidan av den U560
ökade frihet och mångfald som den fördjupade integrationen inom EG
kommer att medföra, äventyras svensk samhälls- och välfärdsutveckling.

Valet för Sverige står mellan att åstadkomma ett så fullvärdigt deltagande i
det västeuropeiska integrationsarbetet som möjligt eller att acceptera en
framtid som stagnerande andra- eller tredjerangsnation.

Moderata samlingspartiet är Europatankens främsta företrädare i Sverige.

Det är självklart för oss, att Sverige inte kan isolera sig från Europa och den
Europeiska Gemenskapen. Takten i och formerna för vår anslutning till
detta nya Europa kan och bör diskuteras. För oss moderater är dock
slutmålet klart: vi skall tillhöra det gränslösa Europa.

Samarbete med andra innebär en vilja till öppenhet och mångfald.

Deltagande i en större europeisk gemenskap är för Sverige naturligt eftersom
vi har vårt kulturella, historiska och sociala arv gemensamt med övriga
Europa.

Det europeiska samarbetet är det naturliga första steget i riktning mot en
alltmer internationaliserad värld. Ett utökat samarbete med de demokratiska
länderna i andra delar av världen är en logisk fortsättning.

3 Drömmen om ett enat Europa

Tanken på en förening av Europas stater är mycket gammal. Den har sitt
ursprung i det romerska imperiet. Under hundratals år fanns tanken på att
återuppliva romarriket kvar. I nyare tid har olika ledare sökt ena Europa
under sin egen ledning. Försöken att med våld ena Europas folk har dock
blivit kortvariga.

Däremot har den fredliga föreningen av Europas folk visat sig hållfastare.

Kristendomen svarade tidigt för en andlig gemenskap i hela Europa.

Universitetsväsendet har vuxit fram som en yttring av tankens frihet över de
europeiska gränserna. Handeln har knutit Europas länder och folk närmare
varandra. Folkgrupper från andra länder har spelat en stor roll i de flesta av
Europas stater, också i Sverige.

3.1 Aldrig mera krig

Det är i vår egen tid som tankarna på ett djupare samarbete mellan de
europeiska länderna har tagit fastare form. Det avgörande har varit de
förödande världskrigen, som båda startat som europeiska konflikter, i första
hand mellan ”arvfienderna” Frankrike och Tyskland.

En paneuropeisk rörelse uppstod efter första världskriget. Den fick starkt
stöd av flera av tidens ledande politiker.

Alla tankar på europeisk enighet dog emellertid då aggressiva diktaturer
grep makten i flera av Europas länder.

Detta ledde till det andra världskriget, som blev långt mer förödande än
det första, vilket ledde till att Europatanken återkom med förnyad styrka
efter krigsslutet. 1946 talade Winston Churchill i Zurich, om behovet av att
skapa ”något slags Europas Förenta Stater”. Året därpå uppstod en bred
Europarörelse som 1948 tog initiativ till en europeisk konferens i Haag. Vid 4

konferensen fattades beslut om bildandet av Europarådet.

Initiativtagarna hade visionen av Europarådet som ett Europas parlament,
med vidsträckta befogenheter. En del av medlemsländerna, däribland
Sverige, motsatte sig emellertid detta och förespråkade istället samarbete på
vissa utvalda områden.

Vissa befogenheter har tillkommit inom ramen för Europarådet, framför
allt genom den europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna.

Enligt konventionen har både deltagarländerna och deras invånare rätt att
klaga över brott mot konventionen hos en särskilt inrättad domstol. Vissa
länder, däribland Sverige, har förbundit sig att följa domstolens utslag.

3.2 Fred, frihet och välstånd

Ett antal europeiska stater ansåg att det krävdes ett djupare samarbete än
vad som förekom i Europarådet. Den franske utrikesministern Robert
Schumann föreslog 1950 att den strategiskt viktiga kol- och stålindustrin i
Frankrike och Tyskland skulle ställas under gemensam överhöghet. Förslaget
hade två syften: dels skulle upprustning försvåras och dels skulle det
institutionaliserade samarbetet mellan Frankrike och Tyskland leda till att
”arvfiendskapen” upphörde.

Förslaget fick stöd av den nya Förbundsrepubliken Tyskland, liksom av
Italien och Beneluxländerna och i april 1951 bildades kol- och stålgemenskapen,
CECA.

Sedan försöken att bilda ett frihandelsområde i hela Västeuropa gått om
intet i mitten av 1950-talet, bildade de sex CECA-länderna 1957 den
Europeiska Ekonomiska Gemenskapen (EEC, sedermera EG). EG fick en
rad gemensamma organ, med beslutskompetens i de frågor som regleras i
Romfördraget, EG:s grunddokument.

Främjandet av freden var det första målet för det enade Europa. Lika
viktigt blev att slå vakt om den politiska friheten. De överstatliga organ som
byggdes upp grundades på den politiska demokratin. När senare Grekland,

Spanien och Portugal blivit medlemmar i EG, har de efter många år av
diktatur sett medlemskapet som en bekräftelse på sin demokratiska status.

Det tredje målet blev att främja välståndet i Europa. Den ekonomiska
utvecklingen skulle leda till utrotandet av fattigdom och nöd. För att
åstadkomma detta, skulle alla hinder för en fri handel slopas och gränserna
öppnas för människor, företag, tjänster och kapital. De välståndsskapande
krafterna skulle släppas fria.

EG och det västeuropeiska integrationsarbetet är historiskt unikt. Det
handlar om en förening av folken och inte bara ett samarbete mellan
regeringar. De grundläggande målen, att bevara fred och frihet, har uppfyllts
i så hög grad att de idag nästan har glömts bort. När det gäller fullbordandet
av den helt fria marknaden återstår en del att göra. Det är detta som ”projekt
1992” handlar om.

3.3 En gränslös värld

Vi lever i en värld där gränserna får allt mindre betydelse. Företagen har för

länge sedan lämnat nationalstaten och blivit multinationella. Problem, som 5

Mot. 1988/89

U560

miljöförstöring, ekonomisk lågkonjunktur och energikriser, känner inga Mot. 1988/89
gränser. Då problemen inte gör halt vid gränserna, kan inte heller lösningar- U560
na göra det.

Internationella problem kan bara lösas i samverkan. Västeuropa har en
unik möjlighet att lösa problem i sin del av världen. Alla de västeuropeiska
staterna är demokratier och fria marknadsekonomier. Ett internationellt
samarbete på demokratins grund är möjlig i vår del av världen, en
samordning av ekonomierna likaså.

EG är motorn i det alleuropeiska integrationsarbetet. Inom EG finns
redan en rad av de institutioner som behövs för att fullborda det europeiska
enhetsverket.

Många anser att ett ökat överstatligt beslutsfattande kommer att leda till
minskad nationell suveränitet för Sverige. ”Om vi närmar oss EG, försvinner
vår rätt att besluta över oss själva”, är ett vanligt argument från motståndare
till den västeuropeiska integrationen.

I realiteten är det emellertid en illusion att tro att Sverige skulle kunna leva
i totalt oberoende av omvärlden, såvida man inte medvetet väljer den fulla
isoleringen. Nationalstaten har blivit för liten. Världen har kommit närmare.

Sverige har tagit konsekvenserna av detta genom att träda in i ett
institutionaliserat samarbete på en rad områden.

Detta har lett till ett finmaskigt nät av förpliktelser inom olika områden.

Sveriges riksdag kan därför inte stifta vilka lagar som helst. Den rätten
begränsas t.ex. av den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter,
som har till syfte att förhindra de deltagande länderna att stifta lagar och
tillämpa lagar som står i strid med grundläggande mänskliga rättigheter.

Sveriges deltagande i Nordiska Rådet har bl.a. medfört en nordisk
passunion och en gemensam arbetsmarknad. Lagstiftning har harmoniserats
på många områden. EFTA-samarbetet har främst medfört tullfrihet för
industrivaror inom hela Västeuropa.

GATT-bestämmelserna ålägger oss betydande restriktioner vad gäller
utrikeshandel. Vi kan inte ensidigt införa tullar, kvoter eller andra handelshinder.
Statlig upphandling får inte diskriminera utländska tillverkare, utom
i särskilda fall.

OECD - de västliga marknadsekonomiernas samarbetsorganisation ålägger
oss också restriktioner. Kapitalliberalisering och regler för krediter
till u-länder är exempel på detta. Internationella energiprogrammet allmänt
kallat oljeklubben - är de västliga ländernas energiorgan. Det
innehåller förpliktelser rörande bl.a. beredskapslagring av olja och en
beredskapsorganisation för krislägen. Syftet är att länderna skall hjälpa
varandra i krislägen.

FN och dess olika organ ålägger oss omfattande åtaganden på det
internationella planet. Bojkottaktioner kan t.ex. beslutas av säkerhetsrådet.

Allt internationellt samarbete innebär att man överlåter en del av det egna
beslutsfattandet till gemensamma institutioner. Man gör det därför att man
uppnår fördelar som mer än väl uppväger den minskade möjligheten att fatta
beslut helt på egen hand.

Samarbetet med EG är ett exempel på detta. Genom att delta i samarbetet 6

överlåter vi vissa beslut till EG. Detta för emellertid med sig att svenska
medborgare, institutioner och företag får en större frihet att röra sig över
gränserna i Europa. Deras självbestämmanderätt ökar genom samarbetet.

Statens viktigaste uppgift är att slå vakt om sina medborgares fri- och
rättigheter. Svenskarnas fri- och rättigheter ökar om Sverige deltar i det
västeuropeiska samarbetet. Därigenom garanteras svenska medborgare rätt
till fri bosättning i hela Västeuropa och ökad valfrihet som konsumenter,
yrkesutövare eller studenter.

Genom att delta i det västeuropeiska samarbetet kan Sverige som nation
också vinna inflytande över de frågor som i realiteten inte kan beslutas på det
nationella planet. Exempel på detta är de internationella miljöfrågorna och
den ekonomiska utvecklingen.

Ytterst handlar det om Sveriges ställning som europeisk nation. Ställer vi
oss vid sidan av det västeuropeiska samarbetet kommer vi inte heller att
kunna påverka. Samtidigt är det mer än sannolikt att EG:s beslut kommer att
påverka oss. Vår roll i Europa måste vara jämbördig med de andra
europeiska staternas. Vi kan aldrig acceptera en situation där andra styr och
ställer över oss.

3.4 Projekt 1992 - för ett bättre samhälle

I början av 1980-talet stod det klart att EG inte hade nått målet att skapa en
helt fri marknad. Detta problem kom alltmer i blickpunkten och på hösten
1985 fattade EG beslut om ett borttagande av alla hinder för den fria
rörligheten för människor, företag, kapital och tjänster.

Syftet med detta arbete, som skall vara slutfört vid utgången av 1992, är att
skapa ett bättre samhälle för medborgarna. För att understryka detta har EG
också inlett ett arbete för att skapa ”medborgarnas Europa”. Detta omfattar
borttagande av passkontroller mellan EG-staterna och ett slutligt avskaffande
av alla hinder för människors möjligheter att själva välja var de vill bo och
arbeta.

EG har fattat beslut om särskilda program när det gäller studentutbyte
(ERASMUS) och allmänt ungdomsutbyte (YES). Människor i EG-länderna
skall känna att integrationsarbetet är till för deras skull - att de är
Europa-medborgare.

I och med de direkta valen till Europaparlamentet får EG:s invånare en
möjlighet att direkt påverka EG:s framtida utveckling. Europaparlamentet
är den första och hittills enda folkvalda internationella institutionen.
Parlamentet framstår alltmer som Europas ledande politiska diskussionsforum.
Det är i Europaparlamentet som Europas framtid diskuteras.

På forskningsområdet skall EG, genom en rad samarbetsprogram, verka
för att Europa inte skall hamna på efterkälken i förhållande till konkurrenter
som USA, Japan och övriga Sydostasien. Ett särskilt program, COMETT,
syftar till att stimulera samarbetet mellan universiteten och industrin.

De största effekterna får emellertid borttagandet av hindren för den fria
rörligheten. Det omfattande arbetet enligt EG:s vitbok innebär:

- Avveckling av alla gränskontroller mellan EG-länderna, både vad gäller
person- och varutrafiken.

Mot.

U560

- Avveckling av tekniska handelshinder. Mot. 1988/89

- Avveckling av nationell diskriminering när det gäller offentlig upphand- U560
ling.

- Förverkligandet av fri etableringsrätt för tjänsteföretag, exempelvis
banker och försäkringsbolag.

- Upphävande av alla valutarestriktioner senast 1990 och skapande av en
gemensam kreditmarknad.

- Underlättande av företagssamarbete över gränserna, genom nya bolagsformer.

- Harmonisering av indirekta skatter, framförallt momsen, så att gränskontrollerna
kan avskaffas.

Samtidigt som vitbokens förslag presenterades gavs en utredningsgrupp,
under ledning av den italienske ekonomen Paolo Cecchini, i uppdrag att
utreda kostnaderna för Gemenskapen, d.v.s. för medborgarna, genom att
den fria rörligheten inte existerar. Denna kostnad är lika med den vinst som
kommer att uppstå när den inre marknaden är förverkligad.

Cecchini-rapporten, som presenterades våren 1988, pekade på enorma
potentiella vinster av en genomförd inre marknad. Bruttonationalprodukten
skulle redan på kort sikt kunna öka med 4,5% inom hela EG, enbart som ett
resultat av förverkligandet av den inre marknaden. Till detta kommer den
tillväxt som beror på andra faktorer.

Den högre ekonomiska aktiviteten skulle redan i det korta perspektivet
kunna leda till att närmare 2 miljoner arbetslösa fick jobb. De långsiktiga
effekterna är ännu mer gynnsamma. Den ökade konkurrensen mellan de
europeiska företagen skulle sänka den allmänna prisnivån med ca 6%,
jämfört med om den inre marknaden inte skulle genomföras.

De totala årliga vinsterna, på kort och meddellång sikt, av genomförandet
av den inre marknaden, beräknas i Cecchini-rapporten till häpnadsväckande
1 400 miljarder kronor! Effekterna slutar emellertid inte där. Genom att man
får en kraftig dämpning av prisutvecklingen och billigare krediter på grund av
ökad konkurrens mellan bankerna, kommer nämligen grunden att läggas för
en ekonomisk tillväxt med låg inflation under många år framöver.

Mycket av EG:s arbete är för närvarande inriktat på den fortsatta
ekonomiska integrationen. Till grund för arbetet ligger övertygelsen att ett
enat Europa leder till ett bättre samhälle för medborgarna. Gränserna
mellan Västeuropas stater har inget värde för enskilda människor. De är bara
hinder.

Nedrivandet av gränser och hinder är nödvändiga, men inte tillräckliga,
förutsättningar för att skapa det nya Europa. Samarbetet har också en social
dimension. Den inre marknaden kommer att leda till en kraftig strukturomvandling,
som övergångsvis kan medföra problem. Den sociala dimensionen
rör problem som hänger samman med hur utslagning av ineffektiv industri
skall kunna mötas.

Den sociala dimensionen handlar också om att successivt förbättra
människornas levnads- och arbetsvillkor. I syfte att förstärka detta arbete har
fr.o.m. i år en särskild EG-kommissionär ansvar för miljö- och arbetsmiljöfrågor.

I EG.s enhetsakt förs detta arbete vidare. Man syftar till en harmonisering

av lagstiftningen beträffande arbetsmiljön. Harmoniseringen syftar till att Mot. 1988/89
skapa en gemensam minimistandard på så hög nivå som möjligt. Denna U560
standard skall sedan successivt höjas. Inget land hindras dock att hålla en
högre nivå än den gemensamma.

EG arbetar också vidare med det som kallas den sociala dialogen, d.v.s.
det samråd mellan arbetsmarknadens parter som pågått i några år i
EG-kommissionens regi. Syftet med dialogen är att parterna skall komma
fram till gemensamma ståndpunkter och, om möjligt, avtalsmässiga uppgörelser.
Längst har man hittills nått i frågor som utbildning.

Mångfald inom kultur- och samhällsliv är något av Europas adelsmärke.

Många tror att den mångfalden skulle hotas av en långtgående ekonomisk
integration. Så är emellertid inte fallet. Tvärtom leder minskade hinder vid
gränserna till att mångfalden kan föras ut till alla delar av Europa.

3.5 Ett Europa öppet mot världen

Utvecklingen efter andra världskriget ledde till att Europa delades upp i ett
demokratiskt Västeuropa och ett odemokratiskt Östeuropa under Sovjets
herravälde. Drömmen om ett enat Europa blir inte verklighet förrän också
Östeuropa i frihet kan delta i samarbetet.

En stor del av Europas kulturarv finns i det gamla Centraleuropa, i länder
som Polen, Ungern och Tjeckoslovakien. Europa kan inte tillgodogöra sig
hela sin kulturella mångfald, så länge som gränsen mellan Öst- och
Västeuropa består.

Den internationella utvecklingen inger för närvarande förhoppningar om
en framtida förändring. Den politiska frihetens vindar har, låt vara försiktigt,
börjat blåsa i delar av Östeuropa. Några av de starkaste förespråkarna för
frihetens idéeer - och för ett enat Europa - finns idag på andra sidan en
långsamt sönderrostande järnridå.

Det västeuropeiska samarbetet kan bli en bro över till det andra Europa.

De samarbetsavtal som på senare tid slutits mellan EG och en rad av de
östeuropeiska länderna visar att så är fallet.

För det neutrala Sverige kan ett deltagande i integrationen därför te sig än
mer naturligt. Det är inom ramen för ett alleuropeiskt samarbete som
utvecklingen kommer att drivas framåt.

På samma sätt är den globala frihandeln den kanske viktigaste faktorn för
att utjämna motsättningar mellan folk med skilda ekonomiska system och
mellan rika och fattiga länder. Frihandeln blir på det sättet ett av de mest
kraftfulla medlen för att bygga en värld i fred.

Sverige har oreserverat anslutit sig till frihandelstanken. Detta ställer krav
på att den svenska regeringen i alla sammanhang uppträder så att vår
trovärdighet som frihandelsnation inte kan ifrågasättas. Svensk inrikespolitik
måste i många hänseenden anpassas till åtagandena enligt GATT-avtalet.

Långsiktigt kommer Sverige att behöva öppna gränser för såväl tjänste- som
jordbrukssektorn.

9

4 Sverige och det nya Europa

Sveriges förhållande till Europa har äntligen fått den uppmärksamhet som
frågans dignitet förtjänar. Under många år existerade överhuvudtaget ingen
svensk Europapolitik värd namnet. Erfarenheten har visat att när Europafrågan
överhuvudtaget har diskuterats har det skett som en reaktion på
utvecklingen inom EG. Så är fallet även nu.

Regeringen och de borgerliga partierna enades vid fjolårets riksdagsbehandling
om att Sverige bör bredda och fördjupa samarbetet med EG så långt
detta är förenligt med den svenska neutralitetspolitiken. I riksdagsbeslutet
utesluts inte något område från det framtida samarbetet. Detta är en
förändring jämfört med tidigare förhandlingsframstötar gentemot EG.
Däremot konstateras att ett medlemskap i EG inte är ett mål för de
diskussioner som nu förestår.

Det heter i riksdagsbeslutet att

vad som nu förestår är en översyn av våra kontakter på olika sakområden för
att om möjligt uppnå att integrationsarbetet inom EG, som nu accelereras,
leder till samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och
företag i Sverige, som det gör i EG:s medlemsländer. Liksom syftet hittills
varit att minska handelshindren i Europa, måste syftet nu vara att avskaffa
hindren för människors, tjänsters och kapitalströmmars rörlighet.

Den avgörande frågan inför den fortsatta diskussionen är huruvida det är
möjligt för Sverige att uppnå de uppsatta målen, utan att göra åtaganden
utöver dem som redan beslutats.

En del tecken tyder på att man inom EG kommer att sträva efter att
förbehålla medlemsstaterna vissa avgörande fördelar i förhållande till
utanförstående och att det kan komma att bli svårt för Sverige att påverka
utformningen av EG:s regler.

4.1 Om Sverige hamnar utanför

Effekterna av att Sverige skulle ställas vid sidan av den interna marknaden
kan knappast överskattas. På en lång rad områden skulle svenska medborgare
hamna i ett sämre läge. Sverige är ett extremt omvärldsberoende land med

8,5 miljoner invånare. Vi behöver EG. Vi kan därför inte nöja oss med
förhoppningen att de 320 miljonerna invånare i EG-staterna kommer att
uppleva ett lika starkt behov av oss.

De ekonomiska effekterna är de mest uppenbara. Hamnar Sverige vid
sidan av den inre marknaden kommer det att slå direkt mot vår välfärd.
Enligt Cecchini-rapporten är en av de positiva effekterna av genomförandet
av den inre marknaden, att EG:s totala bytesbalans förbättras betydligt,
genom att internhandeln ökar kraftigt. Det innebär i klartext att man tänker
sig att importen till EG kommer att minska i betydelse. Detta kan få
allvarliga konsekvenser för Sverige. Mer än 52% av den svenska exporten går
till EG.

Under 1980-talet har Sverige haft en strukturell försvagning i sitt handelsutbyte,
trots att det skett en påtaglig förbättring för hela utrikeshandeln.
Detta beror på att det är den råvarubaserade, kapitalintensiva industrin,
främst skogsindustrin som har stått för förbättringen. Däremot har inte den

forskningsintensiva, högteknologiska industrin förmått öka sitt blygsamma Mot. 1988/89
exportöverskott. Det har tvärtom sjunkit. U560

Det är vårt allt ogynnsammare handelsutbyte med Västtyskland, USA och
Japan som ligger bakom den ofördelaktiga utvecklingen av högteknologiexporten.
Slutsatsen är att den svenska högteknologiska industrin inte tål
en försvagning gentemot Västtyskland och övriga EG-länder.

När det gäller hushållskapitalvaror, inklusive bilar, har exportframgångarna
varit betydande. Det är dock främst USA-marknaden som burit upp
framgångarna under 80-talet. När USA-marknaden nu minskar i betydelse,
måste exporttillväxten främst bäras upp av EG.

Skulle Sverige ställas utanför EG:s inre marknad kan konsekvenserna för
exporten och handelsbalansen bli svåra. Våra stora företag kan dock i viss
mån kringgå svårigheterna genom att i ökad utsträckning lägga produktion,
teknisk utveckling och arbetstillfällen ute i Europa.

Detta i sig innebär kanske inte på kort sikt några påtagliga problem med
dagens goda sysselsättningsläge. Då glömmer man emellertid de indirekta
effekterna. Storföretagen genererar idag pengar i Sverige, dels i form av egna
skattebetalningar och dels i sin egenskap av köpare av produkter i de små och
medelstora företagen.

En successiv påtvingad utflyttning av de stora företagens verksamhet till
EG leder på sikt till en utarmning av svenskt näringsliv. Konsekvenserna blir
omfattande för hela samhällsekonomin och inte minst för de mindre och
medelstora företagen, som är beroende av ekonomisk tillväxt på hemmamarknaden.

En avmattning av den ekonomiska aktiviteten i Sverige påverkar naturligtvis
både nyetableringen och benägenheten att investera och nyanställa i
befintliga företag. Idag nyanställer små och medelstora företag långt över
100.000 personer varje år. Det är 75% av det totala antalet nya arbeten i
näringslivet.

Omkring 30% av industriföretagen med 20-200 anställda är underleverantörer,
d.v.s. företag som säljer minst hälften av sin produktion som
insatsvaror i andra företags produktion. Räknar man även med företag som i
mindre omfattning sysslar med underleveranser berörs totalt mer än 115 000
anställda.

Om de svenska storföretagen förlägger sin produktion till EG är det risk
för att de även förskjuter sina kontakter med underleverantörer dit. Därmed
hamnar de svenska underleverantörerna i en ohållbar situation. De skall
försöka sälja till storföretag inom EG och samtidigt både där och på den
svenska marknaden konkurrera med underleverantörer inom EG, som får
ett helt annat kostnads- och konkurrensläge när den inre marknaden
fullbordats.

Över 5 000 små och medelstora företag i Sverige har en export till EG som
överstiger en miljon kronor om året. På samma sätt som underleverantörerna
möter de ett ökat konkurrenstryck såväl inom EG som på hemmamarknaden.
Samtidigt har dessa företag begränsade möjligheter att kringgå problemen
genom egna etableringar i EG-länderna.

De företag som kan, kommer att överväga att flytta. Redan idag flyttar
många småföretag till exempelvis Danmark. Detta är delvis en effekt av

1 * * Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr U560

osäkerheten om vårt framtida förhållande till EG. Mot. 1988/89

En accelererad utflyttning - eller nedläggning - av små och medelstora U560
företag skulle få stora negativa effekter på sysselsättningen. Det är ofta de
mindre företagen som bär upp sysselsättningen i glesbygd och på mindre
orter.

Det är de regioner, som redan idag har det sämsta sysselsättningsläget,
som skulle drabbas snabbast och hårdast. Det är Lycksele, Nybro och
Hallstahammar som blir förlorarna. Det är EG-frågans regionalpolitiska
dimension.

Om storföretagen beslutar sig för att förlägga forsknings- och utvecklingsverksamhet
till något EG-land, kommer detta att få direkta konsekvenser för
all forskning i Sverige, inte minst för våra högskolor. En annan effekt av att
storföretagen flyttar sin ekonomiska tyngdpunkt är att deras stöd till svensk
kulturverksamhet skulle minska eller upphöra.

4.2 Svenskar ställs utanför

En väsentlig del av EG:s inre marknad är människornas möjligheter att fritt
röra sig mellan de länder som ingår i EG. Redan idag har EG-medborgare
stora möjligheter att söka sig till något annat EG-land för att bo, arbeta eller
studera. Dessa möjligheter kommer att öka ytterligare. Inom EG kallas
denna utveckling för ”medborgarnas Europa”. Det gränslösa Europa har
som huvuduppgift att öka medborgarnas frihet och självbestämmande.

Sverige står idag utanför den gemensamma arbetsmarknaden. Det innebär
att svenskar har begränsade möjligheter att ge sig ut på den europeiska
arbetsmarknaden. Vi missgynnas jämfört med invånare i EG-länderna.

Denna frihetsinskränkning skapar redan idag svårigheter för dem som
arbetar i de internationella svenska företagen. I en framtid med betydligt
ökad rörlighet och valfrihet på arbetsmarknaden skulle den nackdelen bli än
mer uppenbar.

Svenskar skulle inte få tillträde till intressanta arbeten ute i Europa.

Effekten kommer att förstärkas av att de svenska storföretagen i ökad
utsträckning skulle rekrytera EG-medborgare till tjänster på den inre
marknaden. Svenskar skulle missgynnas också i svenska företag.

Svenska studenter kommer att drabbas av motsvarande problem. Inom
ramen för ERASMUS-programmet har EG startat ett ambitiöst arbete för
att öka studentutbytet. I den första etappen skall 30 000 studenter inom EG
årligen ges tillfälle att genomföra en del av sina studier i ett annat EG-land.

Sverige står utanför ERASMUS första etapp och riskerar att förbli utanför
programmet.

Redan i dagsläget har svenska studenter därmed en mindre valfrihet än
sina EG-kamrater. Skillnaderna kommer att öka när ERASMUS-programmet
tar fart efter 1992. Då är målsättningen att 10% av alla studenter i EG
skall delta.

Detta kan för svenska studenter t.o.m. leda till försämringar, jämfört med
dagsläget. De svenska högskolor som idag har visst utbyte med någon
EG-högskola riskerar att förlora denna möjlighet eftersom tillgängliga
platser kan komma att behöva reserveras för det ökande antalet EGstudenter.

Det är inte bara de enskilda studenterna som skulle förlora på en sådan
utveckling, utan hela det svenska samhället. EG-studenter kommer att få del
av en värdefull internationell erfarenhet, som inte står öppen för svenska
studenter. Svenska studenter skulle därmed komma sämre förberedda till
yrkesverksamhet i en alltmer internationaliserad värld.

4.3 Utebliven konkurrens-förlorade vinster

Syftet med EG:s interna marknad är att skapa ett bättre samhälle för
medborgarna. Alla hinder för den fria rörligheten skall tas bort, eftersom det
kommer att stimulera konkurrens, sänka kostnader och ge medborgarna
större valuta för sina pengar.

Om Sverige ställer sig vid sidan av den inre marknaden kommer dessa
vinster att utebli för vår del. Svenskar skulle t.ex. inte få någon möjlighet att
fritt välja bank eller försäkringsbolag i ett annat land. Därmed skulle de inte
heller kunna dra nytta av de positiva effekterna av en ökad konkurrens
mellan banker och försäkringsbolag.

Sett ur företagens synvinkel skulle det innebära stora nackdelar att stå
utanför den inre marknaden. Tjänsteföretagen skulle få stora svårigheter att
konkurrera på EG-marknaden. Andra företag skulle inte kunna tillgodogöra
sig de dynamiska effekterna av en effektivare konkurrens på den finansiella
marknaden. Den räntenedpressning som förväntas bli resultatet beräknas få
mycket positiva dynamiska effekter på investeringarna i EG-länderna.

Den inre marknaden syftar också till att skapa konkurrens när det gäller
offentlig upphandling. Det finns stor risk för att Sverige inte får möjlighet att
delta i detta samarbete. På vissa marknader kan svenska företag t.o.m.
hamna i ett sämre läge än idag, då EG-företagen börjar konkurrera om de
offentliga kontrakten.

Svensk offentlig upphandling är idag relativt fri från protektionistiska
inslag. Om Sverige står utanför den inre marknaden kan stat och kommun
förlora de besparingar som en ökad konkurrens skulle innebära och tvingas
till protektionistiska åtgärder mot EG-företag. Bådadera leder till dyrare
upphandling för skattebetalarna.

4.4 Dyrare varor-lägre tillväxt

Ett Sverige som hamnar vid sidan av den europeiska gemenskapen är ett
Sverige som går miste om de stora ekonomiska fördelar som genomförandet
av den inre marknaden väntas medföra. Det skulle leda till högre priser i
Sverige jämfört med i EG-länderna och av allt att döma medföra en lägre
ekonomisk tillväxt.

Redan idag har Sverige en lägre ekonomisk tillväxt än genomsnittet för
EG-länderna. Den skillnaden kommer att öka. Välfärdstillväxten i Sverige
kommer att gå långsammare, vilket medför att vi får svårare att klara våra
stora sociala åtaganden, exempelvis pensionssystemet.

Högre priser och högre prisökningstakt än i EG-länderna blir en annan
effekt om Sverige hamnar utanför den inre marknaden. Redan idag har vi
t.ex. avsevärt högre matpriser än samtliga EG-länder.

Mot.

U560

4.5 Att bestämma vår egen framtid

Sveriges framtida förhållande till det nya Europa som EG håller på att skapa
är en ödesfråga. Som vi har konstaterat syftar EG:s arbete till att skapa en
bättre framtid för invånarna i EG-länderna. De öppna gränserna kommer att
ha dynamiska och positiva effekter för välfärdsutvecklingen, men också för
individernas frihet.

Det är vår bestämda uppfattning att Sverige kan, bör och skall delta i
uppbyggandet av det nya Europa. Om vi ställer oss vid sidan kan det få
allvarliga konsekvenser för Sverige och svenskarna. Om vi däremot kan vara
med och skapa ett gränslöst Europa får vi möjlighet att ta del av allt det
positiva som en sådan utveckling kommer att föra med sig.

Valet för Sverige står mellan att åstadkomma ett så fullvärdigt deltagande i
det västeuropeiska integrationsarbetet som möjligt eller att acceptera en
framtida status som stagnerande nation av andra eller tredje rangen.

Det handlar emellertid inte bara om vår ekonomiska välfärd eller om
individernas frihet. Det handlar ytterst också om våra möjligheter att
påverka vår egen framtid. Vi kommer - oavsett hur våra kontakter med EG
utvecklas - att påverkas av vad som sker i det nya Europa. Valet är om vi skall
spela en aktiv roll i arbetet eller om vi bara passivt skall anpassa oss i
efterhand till redan fattade beslut.

Om våra framtida förhandlingar med EG inte leder till påtagliga resultat
riskerar vi att hamna i en situation där vi påverkas, utan att själva kunna
påverka. Vår bestämda uppfattning är att Sverige skall vara med och forma
de beslut som avgör också svenskarnas framtid. Det är EG-frågans demokratiska
dimension.

4.6 Plocka russinen ur kakan?

Det finns en utbredd uppfattning, att vi själva kan avgöra vilka delar av den
inre marknaden vi skall delta i. Vi skulle då kunna välja bort vissa delar som
av olika anledningar bedöms som mindre intressanta eller som riskerar att
komma i konflikt med olika intressegrupper.

Ingenting talar emellertid för att EG skulle acceptera en sådan svensk
inställning. Från EG.s sida har man hela tiden gjort klart att vitbokens förslag
skall betraktas som en enhet. Om Sverige skulle välja ut vissa delar av
förslagen är risken överhängande att EG kommer att betrakta oss som en
nation utanför den inre marknaden.

Från vissa EG-länder, framförallt i Sydeuropa, har det gjorts gällande att
Sverige och andra EFTA-länder försöker ”plocka russinen ur kakan” försöka
dra nytta av fördelarna av EG-samarbetet, utan att dela ansvaret och
bidra till kostnaderna. Det ligger i svenskt intresse att undanröja alla sådana
misstankar.

5 EG-politikens mål och medel

Riksdagen slog våren 1988 fast att målsättningen för diskussionerna med EG
var att integrationsarbetet inom EG skulle leda till

samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i
Sverige som det gör i EG:s medlemsländer.

Konkret innebär detta att regeringen måste:

- säkerställa likvärdiga villkor för Sveriges invånare i fråga om rätten till
gränsöverskridande resor, bosättning, anställning och etablering samt
studier och utbildning samt

- säkerställa likvärdiga villkor för svenska företag - såväl varu- som
tjänsteproducenter - i jämförelse med företagen i övriga delar av
Västeuropa.

I såväl regeringens EG-proposition som i riksdagens beslut återfinns också
dessa långtgående målsättningar. Sålunda sägs i propositionen att Sverige
har ett önskemål ”att i alla avseenden delta i den inre marknaden”. Detta
grundas enligt regeringen ”naturligtvis i första hand på en övertygelse om att
det ligger i Sveriges intresse att delta i en långtgående västeuropeisk
integration”.

I regeringens proposition och i riksdagens beslut betonades också angelägenheten
av att det svenska arbetet kom igång snabbt:

Möjligheterna för ett land som Sverige att påverka utformningen av regler
och bestämmelser i EG ökar ju tidigare vi kommer in i beredningsprocessen.

5.1 Gapet ökar

Det finns anledning att kritiskt granska vad regeringen hittills gjort. Av allt
att döma har det svenska integrationsarbetet ännu inte fått fart. Lång tid har
ägnats åt att organisera arbetet internt inom regeringskansliet.

Regeringen har själv konstaterat att ungefär hälften av direktiven i EG:s
vitbok är sådana, att Sverige kan fatta ensidiga beslut om anpassning. Det
skulle totalt röra sig om ca 150 lagförslag om regeländringar. Mot bakgrund
av den uttalade målsättningen att bedriva integrationsarbetet snabbt, borde
regeringen redan nu haft en lång rad förslag klara. I själva verket har
emellertid blott ett fåtal förelagts riksdagen.

Detta är oroande, eftersom EG:s arbete nu accelererar snabbt. Fram
t.o.m. årsskiftet har EG-kommissionen lagt fram förslag beträffande ca 90%
av de åtgärder som enligt vitboken är nödvändiga för att förverkliga den inre
marknaden. Beslut har redan fattats i närmare hälften av frågorna. Sverige
riskerar uppenbarligen att hamna på efterkälken.

Mot denna bakgrund är det angeläget att regeringen till höstriksdagen
1989 redovisar hur långt arbetet på att samordna svenska regler med EG:s
kommit samt vilka åtgärder som hittills vidtagits för att Sverige skall komma
in i beredningsprocessen.

5.2 Skapa förtroende för EG-politiken

Sveriges möjligheter att nå målen hänger intimt samman med vår förmåga att
övertyga EG om att vi är en pålitlig samarbetspartner. Detta kräver
otvetydiga svenska besked om villigheten att samordna den svenska politiken
med EG:s.

Regeringen har snarast bidragit till att öka osäkerheten om Sveriges
inställning. Å ena sidan talas om att inga samarbetsområden på förhand skall
uteslutas, men å den andra heter det i propositionen att:

Mot.

U560

den svenska positionsbestämningen skall grundas på en avvägning av för- och Mot. 1988/89
nackdelar. På en del områden framstår behovet av samarbete som starkt, på U560
andra är intresset mindre och på en del områden ser vi inga direkta fördelar
med ett samarbete.

Detta är en formulering som på många håll inom EG kan skapa just det
intryck vi vill undvika, nämligen att vi söker ensidiga fördelar av ett utvidgat
samarbete med EG.

Viktigare än skrivningar är emellertid att regeringen nu snabbt vidtar
åtgärder som är ägnade att förstärka förtroendet för EG-politiken. Ett
sådant steg tas i och med att resterande delar av valutaregleringen nu, av allt
att döma, kommer att avskaffas. Detta beslut bör följas av att alla hinder för
utländsk etablering i Sverige tas bort.

En svensk anknytning till det europeiska valutasamarbetet, EMS, skulle
skapa förtroende för vår vilja att samarbeta när det gäller den ekonomiska
politiken.

Vidare bör regeringen göra en autonom anpassning av svenska lagar och
föreskrifter till EG:s eller andra västeuropeiska rättsnormer, i syfte att
undanröja diskriminering och uppnå en västeuropeisk enighet.

På motsvarande sätt bör nya lagförslag, som föreläggs riksdagen, förses
med en utredning om i vad mån de skiljer sig från västeuropeisk lagstiftning
och praxis och skälen till detta. Alla förordningar och av myndigheter
utfärdade föreskrifter och regler bör utformas så, att de inte i onödan avviker
från västeuropeiska normer och därmed försvårar den västeuropeiska
gemensamma marknadens genomförande.

En uttalad svensk villighet att bidra till finansieringen av t.ex. EG:s
forskningsprogram och utbildningsprogram kan också bidra till att öka
förtroendet.

Ett problem som måste lösas är frågan om samordningen mellan Sveriges
och EG:s rättsregler. En sådan måste komma till stånd om Sverige skall
kunna nå en nära anknytning till den inre marknaden. Det är angeläget att
frågan löses skyndsamt, eftersom den i annat fall kan bli till ett hinder i de
fortsatta diskussionerna med EG.

Ett allvarligt hinder för en fri rörlighet mellan Sverige och EG är det höga
svenska skattetrycket. Om Sverige fullt ut skall kunna dra nytta av fördelarna
med den fria rörligheten måste vårt skattetryck minskas.

5.3 Främja Europatanken

Sverige är en del av Europa. Trots detta är kunskaperna om vår gemensamma
kultur och historia och om det västeuropeiska integrationsarbetet
bristfälliga. Regeringen bör därför initiera en bred informationskampanj om
Europafrågan.

Informationen har hittills enbart varit inriktad på att informera om
regeringens eget arbete. Särskilda medel bör anslås för information från
ensidiga organisationer och föreningar, men också för exempelvis stipendier
till skolelever och högskolestuderande.

EG-litteratur bör finnas tillgänglig vid landets större högskolor samt vid
Kommerskollegium, som redan ansvarar för en del av EG-informationen.

Sverige bör på ett så brett sätt som möjligt ta del i det arbete som sker inom
EG. Ett sätt att åstadkomma detta är genom intensifierade kontakter med
olika EG-organ. För regeringens del gäller det i första hand EG-kommissionen
och de olika EG-ländernas regeringar.

Riksdagen och riksdagspartierna bör för sin del fördjupa kontakterna med
Europaparlamentet och de däri representerade partigrupperna. Europaparlamentet
håller successivt på att överta Europarådets roll som ledande
diskussionsforum för europeiska politiker. Sverige kan och bör inte stå vid
sidan.

Från och med våren 1989 har Moderata samlingspartiet erhållit observatörsstatus
vid European Democrat Group i Europaparlamentet. En liknande
status för andra svenska partigrupper i respektive partigrupp skulle ge en
bättre svensk insyn i den pågående europeiska debatten.

De fackliga organisationerna och folkrörelserna bör intensifiera sina
kontakter med motsvarigheter ute i Europa. Vårt närmande till Europa kan
inte ske bara på det övergripande politiska planet. Det krävs ett brett
engagemang från alla grupper i samhället.

5.4 Vårt långsiktiga förhållande till EG

Sveriges förhållande till det västeuropeiska integrationsarbetet kommer
under lång tid framåt att vara en avgörande faktor för vårt välstånd, vår frihet
och vår kultur. Exakt hur samarbetet kommer att utvecklas går inte att säga
idag. Det viktiga är att hålla alla dörrar öppna för en framtida utveckling.

Det finns nämligen knappast något alternativ till ett närmande till EG och
en anknytning i en eller annan form till det gränslösa Europa. Vissa alternativ
avvisades av en bred riksdagsmajoritet våren 1988:

Alternativen vore antingen en isolationistisk politik eller medvetna strävanden
att styra handelsströmmar och ekonomiskt samarbete i en annan riktning

än de söker sig på världsmarknaden. Båda dessa vägar skulle kunna

innebära faror för vår ekonomiska styrka och därmed i förlängningen för vårt
nationella oberoende.

En svensk anknytning till den inre marknad som EG nu håller på att
förverkliga, kommer att kräva betydande förändringar också i det svenska
samhället. Våra åtaganden i förhållande till andra länder kommer att öka.
Det kommer också vår frihet och våra möjligheter.

Den svenska Europapolitiken sträcker sig emellertid längre än till att på
lika villkor få deltaga i den inre marknaden. I olika sammanhang har både
regeringen och riksdagen uttalat att Sverige på ett eller annat sätt måste
kunna påverka inriktningen på det europeiska samarbetet. Särskilt intresse
har Sverige uttryckt när det gäller miljö- och hälsofrågor liksom när det gäller
tankarna på att ge integrationsarbetet en ”social dimension”.

Förutsättningarna för att Sverige skulle tillåtas delta i EG:s beslutsprocess
utan att vara fullvärdig medlem är små.

Regeringen har dessvärre inte otvetydigt följt riksdagsbeslutet beträffande
medlemskapsfrågan. Istället har man framfört den gamla socialdemokratiska
uppfattningen att medlemskap för all framtid är otänkbart. Därmed har man
stängt dörrar, innan man sett vad som finns innanför. Detta är djupt

Mot.

U560

olyckligt, eftersom det bidrar till osäkerhet i Europa om våra långsiktiga
avsikter.

Den svenska säkerhetspolitiken syftar till svensk neutralitet i ett eventuellt
framtida krig. Denna politik bygger på två hörnstenar, dels en alliansfri
utrikespolitik och dels ett starkt svenskt försvar. Denna politik skall inte
förändras.

Det utvidgade västeuropeiska samarbetet medför inte någon förändring i
den svenska neutralitetspolitiken. Riksdagen gjorde våren 1988 bedömningen
att:

Sverige inte ens med ett mycket nära samarbete med EG kommer att behöva
uppge centrala svenska värderingar eller den vidare europeiska och internationella
inriktningen av vår utrikespolitik.

Försvarsfrågor är uttryckligen uteslutna från EG-samarbetet. I Romfördraget
finns därutöver klara undantagsregler även när det gäller sambandet
mellan de deltagande staternas säkerhetspolitiska bedömningar och den
gemensamma handelspolitiken.

Förutsättningarna för en svensk associering till EG eller ett medlemskap
med någon form av neutralitetsförbehåll har aldrig prövats. Socialdemokraterna
har alltid på förhand avskrivit möjligheterna. Frågan kan nu komma att
belysas om Österrike - ett neutralt land - under 1989 ansöker om fullt
medlemskap i EG.

Neutralitetspolitiken kan visa sig vara förenlig även med ett fullvärdigt
svenskt medlemskap i EG. Irland, som är neutralt, är medlem sedan 1973.
Det handlar inte om formella hinder - vi bestämmer själva neutralitetspolitikens
innehåll - utan om förtroendet för vår vilja att förbli neutrala. I första
hand bygger detta förtroende på vår förmåga att upprätthålla ett starkt
försvar.

I riksdagens beslut pekades på det framväxande utrikespolitiska samarbetet
inom EG, EPS. Detta har genom enhetsakten delvis formaliserats och
bygger på regelbundna konsultationer mellan medlemsländerna, i syfte att
uppnå gemensamma ståndpunkter. Detta kräver emellertid enhällighet.
Irland deltar i EPS-mötena, men avstår från att ta del i diskussioner och
beslut som man anser stå i strid med landets intressen.

En analys av ställningstagandena inom EPS visar att de mycket ofta
sammanfaller med officiell svensk politik.

Beträffande EPS uttalade riksdagen våren 1988:

Enligt nuvarande regler kan inga bindande beslut fattas inom ramen för
EG-ländernas utrikespolitiska samråd. Icke desto mindre skulle ett svenskt
deltagande i detta samråd kunna påverka förtroendet för vår neutralitetspolitik.

Det är angeläget att denna diskussion förs vidare. Moderata samlingspartiet
har tidigare föreslagit att en särskild expertgrupp kunde få i uppdrag att
närmare belysa frågan om förhållandet mellan neutralitetspolitik och
EG-medlemskap. Det är emellertid viktigt att denna diskussion inte
begränsas till en enda grupp, utan att den förs på ett brett plan ute i samhället.
Expertgruppen bör också kunna engagera forskare från bl.a. universitetsvärlden
i sitt arbete.

Det är också angeläget att Sverige strävar efter förbättrade kontakter med Mot. 1988/89

EPS-samarbetet. Sådana kontakter kommer både att klargöra innehållet i U560

EPS-samarbetet och bidra till en fördjupad förståelse i Västeuropa för svensk
utrikes- och säkerhetspolitik.

Sveriges förhållande till det västeuropeiska integrationsarbetet är en av de
avgörande frågorna för vår framtid som utvecklad industrination. Felaktiga
och förhastade beslut idag kan begränsa våra möjligheter att föra en riktig
politik i morgon.

6 Praktiskt europeiskt samarbete

Nedan redovisas några av de praktiska resultaten av den västeuropeiska
integrationen. I vissa fall har Sverige möjlighet att delta - i andra fall står
Sverige utanför. Detta avsnitt innehåller också förslag till hur den svenska
politiken skall förändras i syfte att underlätta en anpassning till de förhållanden
som kommer att bli förhärskande inom EG.

6.1 Öppna gränser för medborgare

För oss i Norden är det numera naturligt att kunna besöka andra nordiska
länder utan passformaliteter. Inom EG sker en motsvarande utveckling.

Redan i dag accepterar många EG-länder identitetskort från andra EGländer
som en ersättning för pass. Det finns också ofta förenklade procedurer
för passkontroll av medborgare från EG-länder.

Inför 1992 är målsättningen att nuvarande gränskontroller i princip skall
avskaffas och ersättas av stickprovskontroller av resenärer. Exakt hur de
slutliga reglerna för gränspassager kommer att se ut är ännu oklart men de
kommer att innebära ytterligare förenklingar.

För svensk del visade det franska beslutet att införa visumtvång, att
enskilda EG-länder kan förorsaka problem för svenska resenärer.

- Målsättningen från svensk sida måste vara att Sverige skall ingå i den
passunion som skapas inom EG. En anslutning till EG:s passunion bör
ske så att hela den nordiska passunionen inkluderas. Det får inte resas
några passsmurar mellan de nordiska länderna.

Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden har varit en framgång - den
har givit nordiska medborgare frihet att söka sig till andra nordiska länder för
att arbeta. Den gemensamma arbetsmarknaden inom EG medför samma
fördelar för de länders medborgare som kan dra nytta av denna.

För Sveriges del är det väsentligt att kontakter över gränserna underlättas
och att svenska medborgare kan arbeta i utlandet.

För enskilda individer är det en klar nackdel att Sverige inte innefattas i
den gemensamma europeiska arbetsmarknaden. En ung svensk som vill
förkovra sig genom att arbeta i ett västeuropeiskt land utanför Norden har
dåliga möjligheter att göra detta, medan exempelvis en dansk har friheten att
ta arbete inom alla EG:s tolv länder.

Svenska medborgare har mött ökande svårigheter att få arbetstillstånd i
vissa EG-länder - t.o.m. om de arbetar i svenska företags dotterbolag inom
EG. Även om företaget efter omfattande byråkratiskt krångel kan få
arbetstillstånd för en nyckelperson, är ofta vederbörandes maka/make 19

förhindrad att arbeta. För svenskt näringsliv är det viktigt både att Mot. 1988/89

kvalificerade svenskar kan tjänstgöra utomlands och att utländsk personal U560

utan byråkratiska hinder kan arbeta i Sverige. I takt med att EG-samarbetet
utvidgas kan svenskars möjlighet att arbeta i EG-länderna komma att
ytterligare begränsas genom att EG utarbetar gemensamma riktlinjer för
arbetstillstånd till icke EG-medborgare.

Det hävdas ibland att Sverige inte kan delta i en gemensam arbetsmarknad,
eftersom den arbetsmarknads- och socialpolitik som tillämpas i Sverige
skulle medföra kraftig inflyttning från länder med högre arbetslöshet. Denna
utveckling är knappast trolig. Inom EG finns redan i dag en spännvidd mellan
länderna med de mest omfattande sociala trygghetssystemen och de länder
som har dåliga sociala förmåner.

Den sociala dimensionen av den europeiska integrationen medför en
successiv utbyggnad av den gemensamma social- och arbetsmarknadspolitiken
som gradvis kommer att höja de sociala förmånerna i de sydeuropeiska
länderna. På sikt kommer därför de skillnader som kan finnas mellan den
europeiska och nordiska arbetsmarknaden att elimineras.

Under förra året konstaterade riksdagen att det under normala omständigheter
inte skulle finnas någon risk för arbetskraftsinflyttning i sådan
omfattning att det skulle störa den svenska arbetsmarknaden. Med tanke på
den förväntade framtida bristen på arbetskraft i Sverige finns det också skäl
att förespråka en fri europeisk arbetsmarknad.

Risken i nuläget är snarare att svensk välutbildad arbetskraft bosätter sig i
något europeiskt land för att inte i sin karriär hindras av Sveriges tilltagande
isolering från den dynamiska utvecklingen i Europa.

- Sverige måste sträva efter att svenska medborgare som vistas inom EG
omfattas av samma rättigheter och skyldigheter som EG-medborgare.

Givetvis måste motsvarande gälla för EG-medborgare i Sverige. Detta
bör åstadkommas genom att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
anslutes till EG:s gemensamma arbetsmarknad.

6.2 Öppna gränser för varor

Inom EG pågår ett arbete som kommer att i grunden ändra villkoren för
handel. Efter 1992 kommer det i princip inte att finnas några tullformaliteter
mellan de olika EG-länderna. En varulast skall inte längre behöva kontrolleras
vid gränsen.

Även om det inte i dag utkrävs någon tull vid gränspassagerna inom EG
har tullformalitetema bibehållits. För närvarande måste pristillägg eller
prisavdrag göras på grund av de varierande moms-satserna. Ett annat skäl för
kontroll är att nationell lagstiftning förbjuder vissa produkter eller påbjuder
viss sorts märkning. Staterna vill också samla in underlag för statistik.

Kostnaderna för gränskontrollerna är stora. Svårigheterna i samband med
exportaffärer utgör ofta ett hinder för mindre företags expansion. Välfärdsvinsterna
till följd av att gränskontrollerna avvecklas inom EG beräknas
uppgå till ca 50 miljarder kronor.

Frihandelsavtalet 1972 mellan EG och EFTA-länderna, däribland Sverige,
har varit nödvändigt för Sveriges utrikeshandel. Frihandelsavtalet

innebär i princip att varor tillverkade i Sverige eller inom EG inte påförs
någon tull. EG och de olika EFTA-länderna vidmakthåller däremot egna
tulltaxor för import från andra länder. Vid handel mellan Sverige och EG är
därför varje varas ursprung betydelsefull.

Successivt har dessa ursprungsregler förenklats men beräkningar tyder på
att byråkratin i samband med ursprungsdeklarationen kan kosta upp till 2 %
av varans pris.

När Sverige deltog i förhandlingar med EG i början av 1970-talet var den
svenska målsättningen att det skulle upprättas en tullunion mellan EG och
EFTA-länderna. Då avvisades emellertid detta önskemål från EG:s sida. En
tullunion innebär gemensamma yttre tullar, avskaffande av alla inre tullar
samt regler för hur tullintäkterna fördelas.

- Ett inträde i EG:s tullunion vore ett viktigt steg. Enbart genom en sådan
anslutning är det möjligt att avveckla gränskontrollerna mellan Sverige
och EG-länderna på samma sätt som EG nu avser att göra mellan
EG-länderna. En tullunion bör därför även nu vara ett av flera
riktmärken för de svenska ansträngningarna att delta i den västeuropeiska
integrationen.

För svensk del skulle ett inträde i EG:s tullunion endast innebära smärre
förändringar vid handel med andra länder. I genomsnitt ligger den svenska
tullnivån endast en procentenhet under EG:s och i inget fall är skillnaden mer
än sex procentenheter.

- Intill dess att Sverige kan innefattas i en europeisk tullunion bör svensk
tullagstiftning så långt möjligt harmoniseras med de regler som gäller för
EG. På så sätt kan ursprungskontrollen förenklas.

6.3 Öppna gränser för kapitalflöden

I OECD:s kapitalliberaliseringsstadga som antogs under arbetet med att
återuppbygga Europa efter andra världskriget åtar sig medlemsländerna att
sinsemellan successivt avskaffa restriktioner mot kapitalrörelser. Sverige har
anfört flest reservationer mot kapitalliberaliseringsstadgan.

Sverige brukar berömma sig av att vara en öppen ekonomi. På varuutbytets
område har svenska regeringar sedan länge arbetat för liberalisering.
Logiken kräver samma målsättning beträffande finansiella transaktioner.

Redan i Rom-traktaten fanns en förpliktelse att frigöra kapitalrörelserna.
1992 kommer det att finnas ett helt öppet och fritt flöde av kapital mellan
EG:s tolv medlemsländer.

Sverige har beklagligtvis behållit en valutareglering. Detta har säkerligen
under senare år varit till skada för den svenska ekonomin. Fullständig frihet
för kapitalrörelser kan spela en positiv roll genom att tvinga fram en mer
stabil och disciplinerad ekonomisk politik, som bl a kan bidra till att företag
och löntagarorganisationer visar större återhållsamhet på pris- och lönesidan.

Sedan ett flertal år har vi krävt att valutaregleringen skall avskaffas.
Regeringen har nu meddelat att den avser att avskaffa valutaregleringen.
Ännu råder osäkerhet om när detta skall ske och huruvida några restriktioner
kommer att bibehållas.

Mot.

U560

Det räcker emellertid inte att ta bort valutaregleringen. Finansiella Mot. 1988/89

affärerna söker sig dit där de kan utföras billigast. Därför bör inte U560

skattebelastningen för finansiella tjänster i Sverige avvika från förhållandena
i omvärlden. Medan andra länder avvecklar sådana pålagor som stämpel- och
omsättningsskatter på värdepapper, går Sverige i motsatt riktning. Transaktionskostnaden
för ett aktieköp är nu i Sverige 2,4 % att jämföra med ca 0,5
% i London eller New York. Detta leder till att affärer i svenska aktier
förläggs utomlands. I annan motion understryker vi hur olämpliga omsättningskatterna
på aktier och andra värdepapper är.

- Det aviserade slopandet av valutaregleringen bör skyndsamt genomföras.

Skatter och lagregler som ger upphov till ofördelaktiga skillander i
transaktionskostnader på de finansiella marknaderna måste förändras.

6.4 Öppna gränser för företag

Få ekonomier är så dominerade av stora internationella företag som den
svenska. I Sverige är vi ofta, med all rätt, stolta över de stora svenska
företagens förmåga att klara sig på allt mer konkurrensutsatta marknader.

Detta har de kunnat göra tack vare att de är internationella - de är inte enbart
beroende av förutsättningarna i Sverige.

De svenska storföretagens expansion sker nu ofta genom köp av utländska
företag. Volvos köp av White Motor, Elektrolux köp av Zanussi och White
och ASEA:s fusion med BBC är några av de mest uppmärksammade
storaffärerna under de senaste åren. Därtill kommer en rad förvärv i mindre
skala som på ett tydligt sätt visar hur svenska företag inför 1992 försöker köpa
mindre och medelstora företag inom EG.

Samtidigt som svenska företag gör stora företagsförvärv, främst inom EG,
men även i länder som Norge och USA, vidmakthåller Sverige lagstiftning
som aktivt motverkar utländska förvärv av svenska företag. Regeringen är
uppenbarligen inte villig att acceptera konsekvenserna av näringslivets
internationalisering.

Den nuvarande lagen om utländska förvärv av svenska företag trädde i
kraft 1983.1 grunden bygger den dock på lagstiftning från 1916 som skapades
för att praktiskt taget omöjliggöra för utlänningar att köpa mark eller fast
egendom.

Förekomsten av utlänningsförbehåll i de flesta svenska företags bolagsordningar
utgör också ett hinder för utländska aktieköp och möjligheterna att få
utländska köp av svenska företag.

Det finns numera en praxis som accepterar utländskt ägande av svenska
företag, men lagar, byråkratiska rutiner och politiska påtryckningar reser
ännu många hinder för utländska intressenter som vill investera i svenskt
näringsliv. De köpande företagen måste ofta acceptera politiskt betingade
villkor för att få genomföra sina förvärv.

Den svenska inställningen till utländska företagsförvärv har väckt berättigad
kritik i utlandet. Där kan man inte finna några rimliga motiv till denna
svenska form av protektionism.

För att klara anpassningen till reglerna inom den gemensamma inre
marknaden blir det nödvändigt att Sverige avskaffar hinder för utländska

företagsförvärv. Frågan är också aktuell vid de pågående GATT-förhand- Mot. 1988/89
lingarna. U560

Svenska bestämmelser måste snarast förändras så att de inte avviker från
de regler som gäller inom den inre marknaden. Därmed minskar risken att
svenska företag missgynnas inom EG. En svensk avreglering bör kopplas till
krav på ömsesidighet.

- Regeringen bör snarast lägga förslag om förändring av lagen om utländskt
förvärv av svenska företag. Intill dess lagändringen träder i kraft måste
handläggningstiderna för förvärvstillstånd kraftigt förkortas. Vidare bör
regeringen låta utreda hur andra hinder, främst utlänningsförbehållen i
bolagsordningarna skall kunna avvecklas.

De regler som EG avser införa kommer att innebära att banker och andra
kreditinstitut från ett EG-land skall få lov att verka i alla andra länder. Det
innebär t ex att en bank från Italien har rätt att öppna en filial i Danmark.

I Sverige får inte utlänningar äga aktier i svenska banker. Däremot får
utländska banker starta helt utlandsägda dotterbanker. Sverige accepterar
inte heller att utländska banker ordnar sin verksamhet i Sverige genom att
öppna filialer i Sverige.

EG har låtit det bli känt att man anser att etablering av utländska banker
bör tillåtas utifrån reciprocitetsprincipen. Det kan innebära att nya filialer till
svenska banker i EG-länder inte skulle tillåtas eftersom Sverige förhindrar
etablering av filialbanker.

Utvecklingen inom EG gäller inte bara banklagstiftningen. Även inom
försäkringsområdet sker en utveckling som möjliggör fri konkurrens över
gränserna.

- Den svenska banklagstiftningens förbud mot utländskt ägande i nu
svenskägda banker bör snarast avvecklas. Det är också nödvändigt att
den nya lagstiftningen på försäkringsområdet, som är under utarbetande,
beaktar utvecklingen inom EG.

6.5 Anknytning till EMS

Handel underlättas av en gemensam valuta. Även om de senaste decenniernas
utveckling av valutamarknaderna möjliggör för företag att på kort
sikt ”försäkra sig” mot förluster till följd av växelkursvariationer innebär
detta transaktionskostnader som verkar som ett handelshinder.

Det europeiska valutasamarbetet - EMS (Europan Monetary System) består
dels av en gemensam valutaenhet som kallas Ecu, dels ett system med
fastställda växelkursrelationer. I det sistnämnda samarbetet deltar inte de
nytillkomna medlemsländerna Grekland, Spanien och Portugal och ej heller
Storbritannien.

På sikt kommer säkerligen betydelsen av det europeiska valutasamarbetet
att växa. Ecun som ursprungligen var avsedd som en avräkningsenhet inom
EG utvecklas nu till en kommersiellt utnyttjad valutaenhet. Krediter och
värdepapper i Ecu håller på att bli vanliga. Ecu är embryot till en gemensam
västeuropeisk valuta.

EG-kommissionens målsättning är att alla medlemsländer inom en snar
framtid skall träda in i växelkurssamarbetet. På sikt är målsättningen att

upprätta en verklig valutaunion med en gemensam europeisk centralbank. Mot. 1988/89
Därmed skulle penningpolitiken bli en gemensam angelägenhet. För närvä- U560
rande är dock skillnaderna mellan de olika EG-ländernas ekonomiska politik
ett hinder för en helt samordnad penningpolitik och en valutaunion.

Om Sverige vore med i det europeiska monetära samarbetet skulle den
svenska kronan vara långsiktigt bunden till valutorna i den grupp länder som
svarar för största delen av Sveriges utrikeshandel. Den ekonomiska politiken
i Sverige skulle få utformas med utgångspunkt från de krav på pris- och
lönestabilitet som ett valutasamarbete med andra länder ställer. Det skulle
inte längre bli möjligt att med ensidigt beslutade devalveringar parera en
alltför snabb inhemsk kostnadsstegring.

- Sverige bör verka för en anknytning av den svenska kronan till EMS.

6.6 Harmonisering av lagar och bestämmelser

För närvarande pågår det mest omfattande arbetet någonsin med att
samordna lagar och bestämmelser i olika länder.

Ett viktigt led i fullbordandet av EG:s inre marknad enligt vitboksprogrammet
är slopandet av återstående icke-tariffära handelshinder. Främst
bland dessa märks de s.k. tekniska handelshindren. De uppkommer genom
att statsmakternas föreskrifter rörande produkters utformning, innehåll,
kvalitet, förpackning etc. i olika länder är så olika att en produkt tillverkad i
ett land måste underkastas en dyrbar anpassning för att kunna säljas i andra
länder. Därmed fördyras varan för konsumenten och ibland hindras handeln
helt. Det förekommer också att myndighetsföreskrifter utnyttjas i rent
protektionistiskt syfte.

I många fall gäller föreskrifterna om säkerhetsbestämmelser till skydd för
människors liv och hälsa och den yttre miljön. Sådana föreskrifter är i många
fall nödvändiga. Felet är bara att de utformas på olika sätt i de olika länderna.

Därigenom fungerar föreskrifterna som handelshinder. Stora fördelar kan
vinnas genom att regler harmoniseras.

- För att en västeuropeisk gemensam marknad skall kunna skapas måste
Sverige och övriga EFTA-länderna samarbeta med EG i syfte att
avveckla existerande tekniska handelshinder och skapa ett system som
förhindrar att nya handelshinder uppstår.

Steg i denna riktning har tagits och regeringen har givit instruktioner till
offentliga utredningar om att de i sina förslag beaktar förhållandena inom
EG. Likväl förefaller flera myndigheter slå vakt om de nationella bestämmelserna.

Lagar och förordningar som utfärdas av regering och riksdag måste i
framtiden utformas med hänsyn till regler och bestämmelser inom EG. I
Schweiz avser den federala regeringen att tillse att alla nya lagförslag åtföljes
av en redovisning om hur dessa förslag står i överensstämmelse med
bestämmelser inom EG-området. I Österrike finns en ”EG-konformitetsklausul”
för nya lagförslag.

Regeringen har i princip uttalat att hänsyn skall tas till lagar och regler
inom EG när propositioner läggs fram. Men detta är inte tillräckligt.

Existerande svenska lagar och bestämmelser måste också harmoniseras med

EG:s krav. Hittills har endast ett fåtal förslag till förändring förelagts
riksdagen.

Ett viktigt arbete gäller harmoniseringen av skattereglerna inom EG. Ett
omfattande utredningsarbete pågår i syfte att samordna reglerna för
indirekta skatter. Dessutom kommer frågan om en harmonisering av
företags- och kapitalbeskattning att aktualiseras.

- Den nödvändiga reformeringen av det svenska skattesystemet måste
utformas med hänsyn till den kommande harmoniseringen av skatteregler
inom EG. För att Sverige fullt ut skall kunna dra nytta av en harmonisering
måste det svenska skattetrycket sänkas.

6.7 Miljö

Praktiskt taget alla de miljöproblem som vi i Sverige står inför finns även i de
andra industriländerna i Europa. I flera fall, t ex beträffande luft- och
havsföroreningarna, påverkas den svenska miljön direkt av andra länders
miljöregler.

Miljöproblemen i Europa kräver drastiska åtgärder inte bara i Västeuropa
utan framför allt i Östeuropa. I de socialistiska planekonomierna har hittills
mycket få åtgärder vidtagits för att skydda miljön. Dessutom förhindras den
fria opinionsbildningen i kommunistdiktaturerna. För Europas framtid
måste de östeuropeiska länderna vidta effektiva miljövårdsåtgärder.

Farhågor har uttryckts för att samordning av bestämmelser inom miljöområdet
skulle leda till att Sverige accepterar sämre skydd för miljön, än
för närvarande. Till stor del är det ett överdrivet problem. Gemensamma
EG-regler utformas också med målsättning att skydda miljön.

Utvecklingen inom miljöområdet går snabbt. Nya miljöhot upptäcks. Det
är nödvändigt att snabbt vidta åtgärder för att minska skadeverkningarna.
Inom vissa områden har därför Sverige av väl motiverade skäl reagerat
snabbt och tidigare infört striktare regler än en del andra europeiska länder.
Detta hotas dock inte av harmoniseringen av bestämmelser inom EG.

Genom den s.k. enhetsakten har det införts vissa garantier mot försämrat
skydd. Beträffande produkter och utrustning som är föremål för gränsöverskridande
handel får varje land upprätthålla en högre kravnivå än den av EG
gemensamt beslutade, under förutsättning att bestämmelserna inte utnyttjas
för en godtycklig diskriminering eller som ett dolt handelshinder.

Även om inte dessa klausuler är direkt tillämpliga för länder som inte är
medlemar i EG, bör dock principerna kunna åberopas även av Sverige.

En konsekvens av att Sverige inte är medlem av EG är att svenska
intresssen inte kan komma till tals när EG faställer de gemensamma reglerna
på miljöområdet. Omfattningen av åtgärder, t ex beträffande luftföroreningar,
har stor betydelse också för miljön i Sverige.

- I nuvarande läge måste Sverige i olika internationella och europeiska
sammanhang verka för att övertyga EG-länderna om nödvändigheten av
skärpta miljökrav bl a för luft- och vattenföroreningar. Sverige måste
också anpassa regler och bestämmelser till vad som gäller inom EG så att
misstankar om protektionism inte uppstår.

Mot.

U560

6.8 Den sociala dimensionen Mot. 1988/89

Under senare år har den sociala dimensionen av den ekonomiska integratio- ^560
nen inom EG fått en mer framträdande roll. Utöver en bindande förpliktelse
för medlemsstaterna att genomföra likalönsprincipen för kvinnor och män
innehöll det ursprungliga Romfördraget endast ett allmänt uttalande om
nödvändigheten av att förbättra arbetskraftens levnads- och arbetsvillkor
och därigenom möjliggöra en utjämning av dessa villkor på en ständigt
stigande nivå. I enlighet härmed uppdrogs åt kommissionen att ”främja” ett
samarbete mellan medlemsländerna på det sociala området, särskilt i frågor
angående sysselsättning, arbetsrätt och arbetsförhållanden, yrkesutbildning,
social trygghet, arbetarskydd, arbetshygien samt förenings- och förhandlingsrätt.

Genom enhetstakten har detta samarbete förts vidare, dels genom
bestämmelserna om en harmonisering av lagstiftningen beträffande arbetsmiljön,
dels ifråga om den s.k. sociala dialogen.

Samordningen av EG:s regler om arbetsmiljö syftar till att skapa en
gemensam minimistandard på en så hög nivå som möjligt. Däremot fastslås
otvetydigt att inget land skall behöva sänka sin nivå. I art. 100 A i
Romfördraget beträffande produkter och utrustning som är föremål för
gränsöverskridande handel stadgas sålunda att varje land må upprätthålla en
högre säkerhetsnivå än den av EG gemensamt beslutade, förutsatt att
säkerhetsbestämmelserna inte utnyttjas för en godtycklig diskriminering
eller som ett dolt handelshinder. Beträffande arbetsmiljön i övrigt stadgas i
art. 118 A ovillkorligt att varje medlemsland har rätt att ha en högre
ambition.

Det bör dock vara av stort intresse för Sverige att i ena eller andra formen
ansluta sig till EG:s samarbete för att därmed kunna påverka den europeiska
utvecklingen på arbetsmiljöområdet.

Artikeln om den sociala dialogen avser blott att stadfästa den form för
återkommande dialog och samråd mellan arbetsmarknadens parter, som i
kommissionens regi redan pågått några år. Syftet med denna dialog skall vara
att parterna skall komma fram till gemensamma ståndpunkter och, om
parterna är ense, till avtal. Längst synes man i detta hänseende kommit vad
beträffar utbildningsfrågorna.

Även Sverige måste ha ett stort intresse av att delta i den europeiska
diskussionen inom ramen för den sociala dimensionen i syfte både att
tillgodogöra sig erfarenheter och påverka utvecklingen. Regeringen bör
därför söka efter möjligheter för Sverige att delta häri. Frågan om
koncernövergripande fackligt samarbete har väckt stort intresse. Det är
naturligt att även de fackliga organisationerna samarbetar över gränserna.

Det ligger i svenskt intresse att denna fråga regleras - i första hand genom
avtal - på det europeiska planet. Däremot bör särskild nordisk lagstiftning på
området undvikas, bl.a. eftersom den kan komma i strid med framtida
EG-regler.

26

6.9 Offentlig upphandling

Mot. 1988/89

U560

Inom EG anser man att det är viktigt är att öppna den offentliga
upphandlingen för konkurrens. Enligt beräkningar från EG-kommissionen
köper offentliga organ inom EG varje år varor och tjänster för 530 miljarder
Ecu (ca 3 800 miljarder kr). Man har beräknat att det är praktiskt möjligt att
varor och tjänster motsvarande 240 - 340 miljarder upphandlas genom fri
anbudsgivning. I dag är det en närmast försumbar andel kontrakt som ges till
företag i andra EG-länder - mindre än 5 miljarder Ecu.

Av olika skäl har fri konkurrens förhindrats av statliga myndigheter och
lokala politiska organ. EG-kommissionen har beräknat att om offentlig
upphandling gjordes efter marknadsekonomiska principer skulle man kunna
få en besparing inom EG som ligger kring 20 miljarder Ecu, vilket är mer än
0,5% av BNP. Det skulle således innebära betydande välfärdsvinster för
europeiska skattebetalare och konsumenter om protektionistiska upphandlingsrutiner
kan avskaffas.

För Sveriges del skulle det vara en stor fördel om svenska företag kan få
vara med och på lika villkor få konkurrera om offentliga order inom EG. Det
förutsätter givetvis att svenska myndigheter och kommunala organ också har
anbudssystem som inte missgynnar utländska leverantörer. Svensk statlig
upphandling anses vara förhållandevis öppen för utländska anbudsgivare.

- Bl a för att underlätta möjligheterna för svenska företag att få tillgång till
marknaden för offentlig upphandling inom EG bör den svenska lagstiftningen
beträffande den offentliga upphandlingen förändras, bl a genom
krav på anbudsupphandling. Dessa förslag lägges fram i särskild motion.

I samband med det sk Tammerforsmötet kom EFTA-länderna och EG i
princip överens om att öka möjligheterna för utländska företag att deltaga
vid offentlig upphandling. Arbetet inom EG går dock mycket längre. En
komplikation vid överläggningar om ömsesidigt avtal är att EFTA-länderna
står utanför den juridiskt bindande struktur som EG-samarbetet grundas på.

Därmed blir det mera komplicerat att lösa konflikter mellan leverantörer och
upphandlingsorgan.

6.10 Tekniskt och vetenskapligt samarbete

En viktig del av den europeiska integrationen är det tekniska, vetenskapliga
och utbildningsmässiga samarbetet. Dess syfte är att skapa en gemensam
europeisk vetenskaplig bas.

Vissa slags forskningsprojekt kräver allt större resurser. Partikelforskningen
inom CERN (Conseil européen pour la recherche nucléaire) och det
europeiska rymdsamarbetet inom ESA (European Space Agency) är exempel
på att europeiska länder sedan flera år gjort gemensamma insatser.

Vetenskapliga landvinningar har hittills kommersialiserats mera framgångsrikt
i USA och Japan. Förmågan att överföra forskningsresultaten från
forskningsinstitutionernas laboratorier till företagens produktutvecklingsenheter
måste därför förstärkas i Europa.

Inom Europa finns i dag omfattande gemensamma projekt inom grundforskning
och FoU. Alla nedanstående projekt är för närvarande inte
integrerade inom ramen för EG. Sverige kan i dag deltaga i en del. I 27

framtiden kan man emellertid frukta att EG-länderna som finansieringsmäs- Mot. 1988/89
sigt dominerar dessa samarbetsprojekt kommer att önska att mera av U560
samarbetet sker inom de fasta ramar som Gemenskapens beslutssystem
erbjuder.

ESA är ett samarbetsorgan både för vetenskaplig rymdforskning och för
industriell utveckling på rymdområdet. Endast genom att gemensamt arbeta
med teknikutveckling kan de europeiska länderna tillägna sig den praktiska
rymdteknik som kommer att bli alltmera betydelsefull. Syftet är att utveckla
en oberoende teknik för bemannade rymdfärder och rymdstationer. Svenska
företag och forskare har kompetensmässigt goda förutsättningar att delta i
ESA:s samarbete. Regeringens hittillsvarande politik innebär emellertid att
Sveriges kostnadsandel i ESA-arbetet minskar. Detta hotar den svenska
rymdindustriella kompetensen. Rymdindustrin är i många avseenden en
spjutspets för framtida teknologi. Den enda möjligheten för svenska forskare
och företag att tillgodogöra sig denna kompetens är genom att Sverige deltar i
det europeiska rymdsamarbetet.

De svenska anslagen till ESA ligger under det bidrag som Sverige bör
lämna med hänsyn till vårt lands andel av ESA-ländernas samlade BNP. Det
medför bl a Sverige inte delta i utvecklingen av en europeisk del av
rymdstationen Columbus.

- Sverige bör mera aktivt medverka i ESA-samarbetet. Därför bör
bidragsandelen till ESA successivt öka.

COST (Cooperation in the Field of Science and Technology) utgör ett
institutionaliserat forskningssamarbete i Västeuropa, som ursprungligen
skapades på initiativ av EG. Genom COST kan forskningsinstitutioner
tillsammans arbeta med tillämpad forskning. Finansiering får de medverkande
institutionerna själva svara för.

EUREKA är ett program för FoU-samarbete mellan västeuropeiska
industriföretag. Länder såväl utom som inom EG deltar. Inom ramen för
EUREKA kan företag som normalt konkurrerar arbeta tillsammans med ett
specifikt utvecklingsprojekt som de sedan alla kan dra nytta av. Projekten
måste vara civilt intriktade och omfatta avancerad teknik. De medverkande
företagen förväntas själva finansiera sitt deltagande.

FoU-samarbetet som finansieras inom ramen för EG ökar i betydelse.

Under den pågående femårsperioden motsvarar EG:s budgetanslag till
FoU-projekt ca 50 miljarder kr.

EG prioriterar bl a insatser inom kommunikation och informatik. Inom
detta område återfinns ESPRIT-programmet (European Strategic Programme
for Research and Development in Information Technologies) som syftar
till att utveckla konkurrensneutral teknologi på dataområdet. RACEprogrammet
(Research and Development of Advanced Communication
Technologies in Europé) syftar till en standard för bredbandsdatakommunikation.
BRITE-programmen (Basic Research in Industrial Technologies
for Europé) avser att förnya industriella metoder genom bland annat nya
material, laserteknik, CAD/CAM-tillämpningar och nya provningsmetoder.

Vidare finns AIM- (Advanced Informatics in Medicine in Europé), DELTA(Developing
European Learning through Technological Advance) och
DRIVE- (Dedicated Road Infrastructure for Vehicle Safety in Europé)

programmen som avser att nyttja informationstekniken inom medicin,
utbildning och vägtransporter. Dessutom finns samarbetsprojekt inom
energiområdet, marinteknologi och bioteknologi.

Ett viktigt instrument för ökat vetenskapligt utbyte i Europa är SCIENCE(Stimulation
de la Coopération Internationale et des Echanges nécessaires
aux Chercheurs Européens) programmet som syftar till ökat utbyte av
forskare mellan olika olika medlemsländer. För en väl fungerande forskarmiljö
så krävs det förutom de institutionella förutsättningarna också nätverk
bestående av forskare med personliga relationer. En av förklaringarna till
den amerikanska dominansen inom många vetenskaper är just de goda
personliga kontakterna och den höga mobiliteten mellan forskningsinstitutioner
i olika delar av USA.

Effekterna av det tekniska och vetenskapliga samarbetet är på längre sikt
betydelsefulla. För svensk del är det viktigt att företag och forskningsinstitutioner
inte lämnas utanför.

Grunden för nuvarande svenska möjligheter att delta i olika EG-program
är ramavtalet mellan EG och EFTA-länderna. Detta medger dock inte något
automatiskt svenskt deltagande i olika program utan en rätt för Sverige att be
om speciella lösningar för svenskt deltagande.

En stor del av det vetenskapliga samarbetet inom EG bygger på samarbete
inom ramen för olika övergripande vetenskapliga program. Inom dessa
program sker sedan det praktiska forskningssamarbetet inom olika projekt.
Svenska forskningsinstitutioner och företag får inte medverka på programnivå.
Det innebär att det från svensk sida inte är möjligt att påverka
forskningens inriktning. EG-kommissionen har beslutat att EFTA-länderna
skall få delta på projektnivå i ESPRIT, BRITE, DELTA, AIM och RACE.
Däremot är ännu flera program inom bioteknologi- och agrikulturområdet
inte öppna för deltagare från EFTA-länderna. Det svenska deltagandet i
EG:s forskningsprojekt är dock ännu begränsat.

- Målsättningen för den svenska politiken måste vara deltagande på alla
nivåer och på de villkor som gäller för företag och forkningsinstitutioner
inom EG.

Särskilt beträffande produkter med kort livslängd kommer standardnormer
att utvecklas inom gemensamma FoU-program. Det gör att företag som
direkt deltar i programmen kan skaffa sig en marknadsledande position.

För att deltagande på projektnivå skall vara praktiskt möjligt krävs
likartade finansieringsregler i Sverige och EG. Det finns i dag en risk att
svenska företag betraktas som ”fripassagerare” genom att låta sina dotterbolag
inom EG utnyttja EG-finansiering för medverkan i olika projekt.

- Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur ett svenskt
stöd bör utformas som motsvarar det 50-procentiga gåvostöd som EG ger
deltagare i europeiska samarbetsprojekt av detta slag.

Det är glädjande att EG erbjudit Sverige att delta i SCIENCE- programmet.

6.11 Utbildningssamarbete

Ökade utlandskontakter är nödvändiga för att vidmakthålla kvaliteten i den
högre utbildningen och forskningen. Under de senaste decennierna har i det

Mot.

U560

internationella samarbetet i den högre utbildningen och forskningen i stor Mot. 1988/89

utsträckning skett med amerikanska universitet. Dessa viktiga kontakter U560

måste bevaras och förstärkas, men det hindrar inte att det är angeläget att få
till stånd ett ökat utbyte av studenter och forskare inom Europa.

- Uppläggningen av den högre utbildningen bör grundas på ett internationellt
synsätt. Det måste vara naturligt att svenska studenter beger sig till
utländska universitet och att vi tar emot studenter från andra europeiska
länder. Ett europeiskt utbytessystem är angeläget.

Ett av de program som på lång sikt kommer att få stor betydelse för
utvecklingen av akademiskt liv i Europa är EG:s program för studentutbyte ERASMUS
(European Community Action Scheme for the Mobility of
University Students). Programmet innebär i ett första skede att ca 30 000
studenter vid universitet inom EG skall få möjlighet att genomföra en del av
sina studier vid ett utländskt universitet. Erfarenheterna från det första året
har varit så positiva att man beslutat fördubbla programmets omfattning.

Inför 1990-talet är målsättningen att 10% av alla studenter skall få möjlighet
att studera utomlands under längre eller kortare tid.

Parallellt med ansträngningarna inom EG att öka studentutbytet pågår
arbetet med att ge ömsesidigt officiellt erkännande åt olika akademiska
examina.

- Sverige måste delta i arbetet med att fastställa gemensamma examenskrav
för vissa utbildningar. Svensk utbildning måste hålla internationell
klass. Svenska examina måste accepteras i internationella sammanhang.

Det finns stor risk att svenska studenter inte kommer att kunna delta i
ERASMUS. Beskeden från EG är ännu oklara. Frågan om en anknytning av
EFTA-länderna är för närvarande föremål för överläggningar mellan EG
och EFTA.

För svensk del är ett av problemen att vissa akademiska kretsar inom
EG-länderna framför tvivel beträffande kvaliteten på de svenska
universitetsutbildningarna. Detta bör beaktas inför framtida förändringar av
den högre utbildningen i Sverige. För att ge svenska studenter tillträde till
ERASMUS-programmet måste regeringen intensifiera sina ansträngningar.

Svenska studenter har hittills haft möjlighet till kortare praktiktjänstgöring
inom flera västeuropeiska länder. Det finns nu en fara för att tillgången till
praktikplatser för svenskar minskar.

EG har även initierat det sk COMETT-programmet (Community Action
Programme for Education and Training for Technology). Programmet syftar
till ett vidgat samarbete mellan näringsliv och universitet. Sverige får nu
möjlighet att delta i programmets fortsättning (COMETT - II).

EG har också initierat YES-programmet (Youth Exchange System) för
ungdomsutbyte mellan EG-länderna.

- Sverige måste försöka vinna tillträde till ERASMUS- och YES-samarbetet.

6.12 Jordbrukspolitik

EG:s gemensamma jordbrukspolitik är det mest kostnadskrävande samarbetsområden
Alla regeringar tycks vara överens om att det krävs förändringar
i de nu gällande reglerna. Hittills har det dock varit svårt för EG-länderna

att enas om några omfattande reformer. Att tre Medelhavsländer med
tekniskt dåligt utvecklat jordbruk på senare år blivit medlemmar försvårar
ytterligare arbetet med att utveckla den gemensamma jordbrukspolitiken.

Inom EG produceras, liksom i Sverige, ett överskott på jordbruksprodukter.
Dessa överskott måste avyttras på världsmarknaden eller minskas på
annat sätt.

Det finns många tekniska likheter mellan jordbruksregleringen inom EG
och den som tillämpas i Sverige. I vissa viktiga hänseenden har dock det
svenska jordbruket moderniserats och strukturrationaliserats i större utsträckning
än vad som skett inom EG. De svenska överskotten på jordbruksprodukter
minskar för närvarande. Ur denna synvinkel skulle det därför
knappast medföra några omfattande problem varken för EG:s eller Sveriges
del om Sverige kunde delta i den gemensamma jordbrukspolitiken. Svensk
export inom vidareförädlingsledet skulle underlättas.

LRF har uttalat att svenskt medlemskap vore fördelaktigt för det svenska
jordbruket.

6.13 Samarbete och avreglering inom transportsektorn

Inom transportsektorn pågår nu ett flertal betydelsefulla avregleringar.
Hittills har transportsektorn varit starkt reglerad i de flesta europeiska
länder.

Beträffande lastbilstransporterna kommer avregleringen att innebära en
ökad konkurrens mellan åkeriföretag i olika länder, samtidigt som de totala
transportresurserna kommer att utnyttjas effektivare. Om Sverige inte kan
uppnå avtal med EG som innebär att svenska transportföretag kan bedriva
trafik inom EG på samma villkor som företag från EG-länderna, kommer
svenska transportföretag att tvingas nyttja utländska lastbilar i större
utsträckning.

- Vi måste därför vara beredda att anpassa oss till de regler som uppställs
inom EG.

Även beträffande luftfarten sker det en avreglering. Den amerikanska
avregleringen av luftfarten har lett till omstrukturering av flygtrafiken
samtidigt som allmänheten gynnats av sänkta biljettpriser. En liknande
utveckling kan förutspås inom EG.

Avregleringen av flygtrafiken inom EG har hittills främst avsett regionala
linjer. Dessa nya regionala linjer kommer dels att generera ny trafik, dels
avleda en del trafik från existerande rutter mellan länderna. Denna trafik
kommer att gynna uppkomsten av några stora nyckelpunkter för den
europeiska flygtrafiken. Detta är en faktor som kommer att öka konkurrensen
för bl a SAS.

- Det är viktigt för SAS:s framtid att bolaget i alla avseenden kommer att
betraktas som ett flygbolag inom EG. Detta ställer krav på Sverige och
Norge att genomföra liberaliseringar motsvarande de som sker inom
EG.

För svensk sjöfart är det av avgörande betydelse att dess konkurrenssituation
inte ytterligare försämras.

- Sverige måste aktivt tillse att svenska fartyg och rederier inte utsätts för
diskriminering till följd av konkurrensreglernas tillämpning eller en
framtida liberalisering av inrikes- och kusttrafiken.

Mot.

U560

- Svensk trafikpolitik måste utformas så att den underlättar ett trafikpoli- Mot. 1988/89
tiskt samarbete med EG. U560

6.14 Samordning på radio- och TV-området

Ett av målen i vitboken är att skapa ett radio- och TV-område som täcker
hela EG. Det betyder att de existerande nationella regler som inskränker
eter- och kabelmedias verksamhet till stora delar ersätts av gemensamma
regler beträffande bl a reklamens utformning och omfattning. Ett land skall
inte kunna förhindra vidaresändning av sändningar från ett annat medlemsland
om dessa fyller fordringarna i ursprungslandet samt de regler som
uppställs i det direktivförslag som nu behandlas av Rådet. TV-signalen
räknas som en tjänst och får fritt cirkulera, liksom andra tjänster inom
marknaden.

Det föreslagna EG-direktivet innehåller vissa regler om TV-reklamens
omfattning (maximum 15 % av sändningstiden) och utformning (t.ex. förbud
mot tobaksreklam och särskilda inskränkande regler om alkoholreklam samt
aktsamhet när det gäller reklam riktad till barn). Vidare föreslås regel om att
TV-programmen till 60 % måste (med vissa undantag) vara av europeiskt
ursprung.

Samtidigt pågår ett likartat arbete inom Europarådet där även Sverige
deltar. I det konventionsförslag som diskuteras finns det ett förbud mot att
från ett land sända reklam riktad direkt mot ett speciellt land. Om förslaget
till Europarådskonvention bifölls skulle en socialdemokratisk regering i
Sverige genom hänvändelse till ursprungslandet kunna kräva att sändningar
med reklam speciellt riktad till svenska tittare avbryts. Det skulle drabba
mottagning såväl via kabelnät som genom paraboler. Det innebär att det
skulle bli möjligt att sända reklam för multinationella produkter men reklam
för varor och tjänster som bara säljs i Sverige skulle förbjudas.

Den svenska regeringen fortsätter att på olika sätt försöka kontrollera
radions och televisionens sändningar. Detta gäller inte minst frågan om
reklam. Därmed inskränks i praktiken också svenskars yttrande- och
informationsfrihet. För de svenska konsumenternas del vore det bäst om de
föreslagna EG-reglerna om ett fritt flöde av TV-program skulle gälla även i
Sverige.

- Sverige bör i det pågående arbetet med förslaget till Europarådskonventionen
arbeta för regler som innebär etableringsfrihet och rätt till
reklamfinansiering inom radio- och TV-området. Yttrandefrihet och
informationsfrihet måste också tillämpas vad gäller gränsöverskridande
sändningar.

7 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av arbetet med
samordning av svenska lagar och regler med bestämmelser inom EG,
samt arbetet med att påverka beredningsprocesser inom EG, i
enlighet med vad som i motionen anförs,

32

2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av förhållandet Mot. 1988/89

mellan neutralitetspolitik och EG-medlemskap i enlighet med vad U560

som i motionen anförs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs angående kontakter med EPS,

4. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning om
samordning mellan Sveriges och EG:s rättsregler i syfte att möjliggöra
en bättre svensk anknytning till den inre marknaden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om föreningars och organisationers informationsverksamhet
om EG,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om EG-litteratur vid de större högskolorna samt vid
kommerskollegium,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om anslutning av den nordiska passunionen till EG:s
passunion,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om anslutning av den nordiska arbetsmarknaden till
den gemensamma arbetsmarknaden inom EG,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om tullunion med EG som ett riktmärke för de
svenska ansträngningarna att delta i det västeuropeiska samarbetet
inom varuhandelns område,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om harmonisering av tullagstiftning,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av
lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag, m.m., i
enlighet med vad som i motionen anförs,

12. att riksdagen hos regeringen begär utredning av hur andra
hinder för utländska förvärv av svenska företag skall undanröjas, i
enlighet med vad som i motionen anförs,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om ny lagstiftning på försäkringsområdet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen och fullmäktige i
riksbanken till känna vad som i motionen anförs angående svensk
anknytning till EMS, European Monetary System,1]

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående Sveriges agerande för skärpta miljökrav,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om Sveriges deltagande i ESA, European Space
Agency,

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur stöd till
svenska företag som deltar i EG:s forskningssamarbete skall utformas
så att det motsvarar det stöd företag inom EG erhåller,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om gemensamma examenskrav och acceptans av
svenska examina i internationella sammanhang,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om utformningen av svensk trafikpolitik, samt

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om etableringsfrihet och rätt till reklamfinansiering
inom radio- och TV-området samt om yttrande- och informationsfrihet
vad gäller gränsöverskridande TV- och radiosändningar.

Stockholm den 20 januari 1989

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Dahlberg (m)

Gunnar Hökmark (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Ingegerd Troedsson (m)

Bo Lundgren (m)

Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Gullan Lindblad (m)

Sonja Rembo (m)

Mot. 1988/89

U560

1 1988/89: Fi221.

gotab 16694, Stockholm 1989