Motion till riksdagen
1988/89:U554

av Lars Wemer m. fl. (vpk)

Stöd till Wislaprojektet i Polen m. m.

Mångå länder i världen brottas inte bara med stora miljöproblem utan också
med stora utlandsskulder. Under de senaste åren har flera stora projekt
initierats där utlandsskulderna har konverterats mot investering i miljöprojekt
(s k debt/nature swap). Så har t ex SIDA gjort i Costa Rica för att rädda
regnskogar.

Detta tillvägagångssätt betyder att fattiga länder, som ändå aldrig skulle
klara av att återbetala de stora utlandslånen i dollar, får en möjlighet att
göra detta i sin egen valuta, samtidigt som det går att genomföra insatser på
miljöområdet.

Ett nu helt aktuellt sådant projekt är reningen av den polska floden Wisla
(Weichsel, Vistula). Den anses av många miljöexperter vara den största
enskilda förorenaren i Östersjöns tillrinningsområde. Enligt dessa bedömningar
kommer ca 30-40 % av de näringsämnen som hamnar i Östersjön
från Wislas nederbördsområde. I detta område bor en mycket stor del av
Polens 39 miljoner invånare, det har en befolkningstäthet på 166 personer/
kvadratkilometer. Behovet av reningsinsatser inom detta stora område är
överväldigande, men det förefaller samtidigt osannolikt att Polen för närvarande
har de ekonomiska förutsättningar som behövs för att kunna finansiera
detta själva. Att vänta med dessa reningsåtgärder har emellertid
varken Polen eller vi i Sverige (och övriga Östersjöstater) råd med för vår
egen framtids skull.

Detta är bakgrunden till det s k Wisla-projektet, ursprungligen en svensk
idé (The Swedish-Polish Association for Environmental Protection), numera
ett samarbete mellan bl a den USA-stödda fonden för det polska jordbruket
(FDPA), flera banker och kreditinstitut i olika länder samt World
Wildlife Fund. Idén går ut på att man byter Polens utlandsskuld mot
miljöinvesteringar (”debt för nature SWAP”). Banker som köpt andelar i
den polska utlandsskulden säljer eller donerar i sin tur dessa andelar till
Världsnaturfonden som omvandlar andelarna till lokal valuta och investerar
pengarna i miljöförbättrande åtgärder i samarbete med FDPA som skall ha
det övergripande ansvaret för projektet.

Den polska skulden i Sverige uppgår till ca 2,5 miljarder kr. Ett sätt att
bidra till en fortsättning av Wisla-projektet från svensk sida kan bestå i att
Exportkreditnämnden som förvaltar denna skuld får sälja andelar i den
polska utlandsskulden, i detta fall till Världsnaturfonden.

Medverkan från svensk sida i projekt av detta slag är mycket angeläget.
Vpk anser att möjligheterna till sådan konvertering av skulder bör prövas,
inte bara när det gäller Wisla-projektet, utan överallt i världens mest drab

bade, skuldtyngda stater, där miljöföroreningar inte kan åtgärdas därför att
de ekonomiska möjligheterna saknas. Svenskt miljökunnande och svensk
miljöteknik kan också komma till användning i projekt av detta slag.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Wisla-projektet bör stödjas i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som möjliggör
att liknande projekt i andra länder kan stödjas utan att dessa
ånyo måste prövas av riksdagen.

Stockholm den 23 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margö Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Mot. 1988/89
U554

13