Motion till riksdagen
1988/89:U549

av Lars Leijonborg (fp)
Situationen i Albanien

Tövädret i Östeuropa har helt nyligen nått också Albanien, om än i begränsad
utsträckning. Efter diktatorn Enver Hoxhas död har en försiktig
öppning mot omvärlden ägt rum. Landet förtjänar dock sannolikt fortfarande
beteckningen Europas hårdaste diktatur.

Albanien styrs enligt marxist-leninistiska principer. När andra kommunistländer
sviktat i efterlevnaden av dogmerna har Albanien envist hållit
fast vid en hård kommunism av gammalt märke. De andras bristande
renlärighet har lett till att Albanien brutit med ett efter ett av sina socialistiska
broderländer. Eftersom isoleringen från västerlandet redan var nästan
total har de allt färre kontakterna med kommunistvärlden gjort Albanien
nästan helt avskärmat från omvärlden. Undantagen har framför allt
utgjorts av vissa kontakter med länder i tredje världen.

I skydd av denna isolering pågick och pågår fortfarande ett brutalt förtryck
av oliktänkande, etniska minoriteter och religiösa grupper. Förföljelserna
inleddes redan strax efter kommunistpartiets maktövertagande i november
1944. Omvärldens uppmärksamhet på dessa kränkningar av mänskliga
rättigheter har dock varit mycket begränsad. Det råder en rigorös
censur och möjligheterna för utlänningar att röra sig i landet är begränsade.

Kristendomen har ända sedan apostolisk tid spelat en stor roll i albansk
historia. Sedan 1400-talet har det också funnits ett starkt muslimskt inslag i
landet. I landet bor också en grekisk minoritet. Många av dem är i religiöst
avseende grekiskt ortodoxa. Detta är en dubbel belastning. Båda dessa
egenskaper gör dem till måltavla för diskriminering och förföljelse.

En särskild händelse i de albanska religionsförföljelsema var det tal som
Enver Hoxha höll den 6 februari 1967. Talet publicerades i det kommunistiska
partiorganet (Zeri i popullit) dagen efter. Redan i maj samma år hade
över 2 000 kyrkor och moskéer förstörts eller förändrats. Något senare
förklarades all religiös aktivitet för olaglig. I den konstitution som antogs
1976 slogs fast att ”staten erkänner ingen religion men stöder och utformar
ateistisk propaganda med syfte att inplantera i mänskligheten den vetenskapligt
materialistiska världsåskådningen” och ”att grunda något slag av
fascistisk, antidemokratisk, religiös eller antisocialistisk organisation är förbjudet”.

De sparsamma rapporterna om förföljelserna talar om tortyr till döds,
skenrättegångar, arkebuseringar och deporteringar. Hur många som drabbats
är omöjligt att ha någon säker uppfattning om.

Den senaste tiden har Albanien alltså visat något större öppenhet mot
omvärlden. Det är mycket viktigt att dessa kontaktförsök bemöts med

Mot.

1988/89

U549-555

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr U549-555

intresse från andra länders sida. Erfarenheten från andra kommunistländer Mot. 1988/89

säger att sådana kontakter är den bästa, och förmodligen enda, vägen att U549

göra något för dem som är förföljda och fängslade.

Sveige bör söka trappa upp sina kontakter med Albanien. Regeringen
bör på en gång markera vårt avståndstagande från förtrycket och vårt
intresse för mer av kontakter mellan länderna.

Regeringen bör utforma en strategi för hur kontakterna mellan Sverige
och Albanien kan förbättras. I det sammanhanget bör övervägas att öppna
en svensk ambassad i landet. Albanien är det enda land i Europa där
Sverige saknar ambassad. En sådan upptrappning av de diplomatiska förbindelserna
skulle vara en markering av vårt intresse av närmare kontakter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tätare kontakter mellan Sverige och Albanien i
syfte att främja en utveckling mot större respekt för de mänskliga
rättigheterna i det landet.

Stockholm den 25 januari 1989
Lars Leijonborg (fp)

2