Motion till riksdagen
1988/89:U542

av Karin Söder m. fl. (c)
Barnens rättigheter

Sorn framgår också av utrikesutskottets betänkande 1988/89:6 har under en
lång följd av år olika ansträngningar gjorts för att hävda barnens rättigheter.

År 1924 antog Nationernas Förbund en deklaration om barnens rättigheter.

År 1948 antog Förenta Nationerna deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
I denna finns två artiklar om barns rättigheter.

År 1959 antog FN:s generalförsamling en särskild förklaring om de rättigheter
som bör kunna komma barn till del oavsett ras religion, politik eller
annan åskådning nationellt eller socialt ursprung.

Barnen skall alltså har rätt till juridisk, social, ekonomisk och kulturell
trygghet, undervisning och rekreation. Barn skall också skyddas från alla
former av vanvård och grymhet och utnyttjande av olika slag.

År 1979 föreslogs att förklaringen om barns rättigheter skulle få en bättre
status dvs samma status som en konvention. Det är nu snart 10 år sedan
arbetet med FN:s barnkonvention på polska regeringens initiativ tog sin
början.

Konventionsarbetet bedrivs i FN:s kommission för mänskliga rättigheter.
FN:s generalförsamling beslöt i december 1987 att 1989 skall bli det år då
barnkonventionen slutbehandlas för att kunna antas av FN:s generalförsamling.

1 det förslag som nu föreligger är det speciellt artikel 20 som handlar om
barn i väpnade konflikter som har tilldragit sig den största uppmärksamheten.
25:e internationella Röda kors-konferensen i oktober 1986 i Geneve
arbetade aktivt för en resolution om barn i väpnade konflikter. En sådan
antogs vid denna konferens och har därför kunnat spela en stor roll i
konventionsarbetet. Den här resolutionen uppmanar till stöd för det pågående
arbetet med FN:s barnkonvention och att skyddet för barn i väpnade
konflikter måste vara åtminstone på samma nivå som befintliga inernationella
instrument. Detta har haft stor betydelse för den öppna diskussion
som också det senaste året har tagits upp om artikel 20. Rädda
barnen och andra NGO organisationer har också varit kraftigt pådrivande.

Den svenska regeringens delegation i FN:s kommission för mänskliga
rättigheter har nu en mycket ansvarsfull uppgift att fortsätta att driva på så
att denna mycket viktiga artikel får en utformning som blir ett kraftfullt stöd
för barn i krig. Detta har ett starkt stöd i vårt land. Det gäller särskilt
uttagandet av barn till soldater i krig. Tidigare gällde regeln att barn kunde
tas ut till soldater om de var mer än 15 år. Från svensk sida måste även
fortsättningsvis hävdas att 18-årsgränsen skall vara den gräns som barnkon

ventionen fastlägger. Även i andra avseenden är artikeln sorn behandlar Mot. 1988/89

frågan om barn i väpnade konflikter av oerhört stor betydelse. Barn som en U542

del utav civilbefolkningen har blivit alltmer utsatta i de krig och interna

konflikter som nu pågår på olika håll i världen. Barn ärtom föremål för

direkta våldshandlingar i kriget. Kriget finns överallt i de flesta länder där

krig pågår. Det är sällan endast ett frontkrig som utspelas.

Barn i krigssituationer får också andra traumatiska upplevelser som t ex
förlusten utav en far eller en mor eller kanske i värsta fall båda föräldrarna
utgör. Att leva i den skräck som en krigssituation innebär ger men för livet
om inte barnen både fysiskt men också psykiskt får det stöd och den hjälp
som de behöver. Detta gäller ju barn oavsett om de lämnar det krigshärjade
landet som flyktingar eller om de lever kvar i sitt hemland. Det finns många
aspekter på det övervåld av skilda slag som barn utsätts för i krig. Det är
därför som denna artikel 20 i barnkonventionen är så väsentlig. Barn är ju
oskyldiga till allt detta övervåld. Det är vuxenvärlden som har åstadkommit
det. Det är därför som barnets rättigheter måste få en framträdande plats då
det gäller de mänskliga rättigheterna i i sin helhet. Det är därför det är så
betydelsefullt att barnens rättigheter kommer till uttryck i en fullödig egen
konvention, vilket framhölls i en liknande motion föregående år. Därom
tycks också stor enighet råda.

Det är dock inte tillräckligt med antagandet av en Barnkonvention. Skall
den få verkan måste den också efterlevas i sin helhet. Implementeringen
måste därför övervakas. Denna fråga tycks nu ha fått en lösning. Det är bra
att regeringen verkat för en särskild internationell kommitté för övervakning
av barns rättigheter.

Regeringen bör dock framlägga förslag om hur Barnkonventionens artiklar
skall följas upp och dess efterlevnad bevakas också i vårt eget land.

Likaså bör regeringen så snart möjlighet därtill föreligger ratificera Konventionen
om barnens rättigheter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts om artikel 20 i förslaget till Barnkonvention,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om en ratificering av FN:s Barnkonvention snarast möjligt i
anslutning till FN:s generalförsamling 1989,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om förslag till övervakning av Konventionens efterlevnad i
Sverige.

Stockholm den 24 januari 1989
Karin Söder (c)

Pär Granstedt (c)

Gunilla André (c)

10