Motion till riksdagen
1988/89:U534
av Lars Wemer m. fl. (vpk)
Kurderna
Situationen i Kurdistan har förvärrats på flera sätt under det senaste året.
När vpk lämnade in sin motion om stöd till kurderna i januari 1988 (1987/
88:U521) skrev vi följande: ”Det är naturligtvis möjligt för Sverige att agera
internationellt för kurdernas sak. Det talas om att kriget Iran-Irak minskar
Sveriges möjligheter att agera till stöd för kurderna i dessa länder. Det
behövs inte mycket fantasi, särskilt inte med vetskap om hur växlingen
mellan krigs- och fredstillstånd berört kurderna där, för att förstå vad som
kommer att inträffa den dag då irakiska och iranska regeringar kan vända
hela sin styrka mot kurderna i respektive land. På vad sätt kommer då
Sveriges möjligheter att vara bättre?”
Nu är vi där, vapenstilleståndet mellan Irak och Iran har funnits en tid
och förtrycket mot kurderna har besinningslöst trappats upp på båda sidor.
Störst uppmärksamhet har Iraks användning av kemiska stridsmedel mot
kurderna i bl a Halabja väckt. Det påpekas ju också i utrikesutskottets
senaste betänkande (1988/89:UU6). Frågan som ställdes för ett år sedan
förtjänar därför mer än väl att upprepas på nytt. Vad vill utrikesutskottet,
den svenska riksdagen och den svenska regeringen vidta för åtgärder nu när
kriget mellan Irak och Iran inte längre kan användas som undanflykt?
Det finns en positiv skrivning i det ovannämnda utskottsbetänkandet, om
att regeringen enligt utskottets mening bör undersöka möjligheterna att ta
upp frågan om det kurdiska folkets mänskliga rättigheter i FN. Det är bra
och ett steg framåt i behandlingen av den kurdiska frågan. Men det är inte
tillräckligt med positiva skrivningar. Vilka åtgärder har regeringen vidtagit
för att följa upp detta uttalande av utrikesutskottet, som dessutom en enig
riksdag ställt sig bakom? Den frågan måste föras vidare och den är mera
aktuell nu än i höstas när utrikesutskottet behandlade vpk:s då aktuella
motion. Idag, den 20 januari 1989, när detta skrivs, finns det uppgifter på
många håll i den svenska pressen att Irak inlett också biologisk krigföring
mot kurderna. Jane’s Defence Weekly i London har utpekat Salman Pak, 56
km sydost om Bagdad, som tillverkningsort för Iraks biologiska vapen.
Uppgifterna om att Irak sedan flera år arbetat med att ta fram biologiska
stridsmedel bekräftas i Sverige av Försvarets forskningsanstalt. Enligt uppgifter
från USA har också Iran sedan en tid arbetat med att få fram sådana
vapen. I Irak har tydligen kurderna redan fått tjäna som försökskaniner och
det torde vara klart att Iran inte heller tvekar att använda detta billiga och
lätt framställda vapen mot ”sina” kurder, när de väl fått det i sin hand.
Till beskrivningen av denna fruktansvärt utsatta situation måste fogas det
faktum att Iraks kemiska krigföring och andra militära angrepp mot kurder
na tvingat 100 000 kanske 200 000 av dem på flykt. De flesta har sökt sig till Mot. 1988/89
Turkiet, en stat som hittills inte erkänt att det existerar några kurder. Många U534
av dem som kommit skickas vidare till Iran, så småningom kanske åter till
Irak, i det tröstlösa kretslopp som den kurdiska befolkningen i dessa gränstrakter
så länge utsatts för utan att det internationella samvetet reagerat.
Vintern i Kurdistan är hård och vi vet redan att många, särskilt barn, dukat
under på vandring eller i miserabla läger. Den turkiska regeringen har inte
visat någon större vilja att släppa fram internationell humanitär hjälp till
dessa kurder på flykt. Det är nödvändigt att den svenska regeringen vidtar
alla tänkbara åtgärder för att hjälp via internationella organisationer skall
kunna nå fram till kurderna i samtliga tre aktuella länder.
När det gäller Turkiet, där huvuddelen av kurderna är bosatta, borde det
i dagsläget inte behövas några längre beskrivningar eller redogörelser för
det förtryck som den turkiska staten utövar mot dem. Det är redovisat
åtskilliga gånger tidigare i vpk:s motioner och bekräftat i flera av utrikesutskottets
betänkanden. Situationen i allmänhet i Turkiet har inte
utvecklats i demokratisk riktning, vilket visat sig i flera upprörande politiska
övergrepp mot oppositionella under det senaste året. Vpk tar upp detta i
en särskild motion om demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet.
Vad gäller kurderna behövs det särskilda åtgärder och initiativ. Där är,
enligt vpk:s uppfattning, Europarådet ett mycket lämpligt forum. Det är
inte något hållbart argument att, som utrikesutskottets majoritet, år efter år
hänvisa till att Turkiet endast är ett av de länder som har en kurdisk
minoritet. Ingen har begärt att den kurdiska frågan i sin helhet skall tas upp
i Europarådet, eller att kurdernas utsatta situation i Irak och Iran skall
behandlas där. Vad det här handlar om är kurderna i Turkiet, som förtrycks
på det grövsta av den turkiska staten. För det bör Turkiet ställas till ansvar
inför Europarådet. Sverige bör, helst i samarbete med andra europeiska
länder, agera för att Turkiet inte längre kan förtrycka en stor etnisk minoritet
i sitt land och samtidigt försöka framstå som fullvärdig medlem av
Europarådet. Det är ett klart brott mot den organisationens stadgar och
uttalade målsättning att bevaka och ingripa mot brott mot de mänskliga
rättigheterna i samtliga medlemsländer.
Kurderna i Sverige
Den kurdiska flykting- och invandrargruppen i Sverige börjar nu höra till en
av de större. Den växer också ständigt, trots den restriktiva politik som
Sverige tillämpat mot kurdiska flyktingar och som också lett till avvisningar
och utvisningar tillbaka till fängelse, tortyr och i flera fall död. Det torde i
dagsläget finnas ca 9 000 kurder från skilda delar av Kurdistan i Sverige.
Mycket har gjorts för att förbättra förhållandena för kurderna i Sverige. Det
finns nu en större medvetenhet om att de inte är turkar, iranier eller irakier
fast de har pass och ID-handlingar från dessa och andra länder. På språkområdet
har lärarutbildning genomförts, kurdiska finns som hemspråk
o.s.v. Men det finns ännu inte något samlat kurdiskt centrum i Sverige för
att tillvarata och utveckla den kurdiska kulturen, litteraturen, poesin o.s.v.
Vpk har i många år fört fram förslag om att ett kurdiskt kulturcentrum 4
borde grundas i Sverige i likhet med vad som skett i Frankrike. Här har Mot. 1988/89
genmälts att kurderna själva får bestämma hur de vill använda de anslag U534
som de i likhet med andra invandrargrupper erhåller från det svenska
samhället. Det står dock helt klart att dessa knappa anslag, som med dagens
politiska-ekonomiska idéer inte kan förväntas öka, inte räcker till för att
kurderna i Sverige själva skall kunna genomföra en satsning av det slag som
det här är fråga om. Riksdagen bör här ta ett initiativ och hemställa hos
regeringen om att ett kurdiskt kulturcentrum inrättas i Sverige. En bra
början finns genom de många kulturföreningar som bildats på många orter
där större kurdiska grupper slagit sig ner. Vilja och kunskaper finns också
hos den kurdiska riksorganisationen, Kurdiska Riksförbundet.
Behandlingen av kurderna i Sverige fläckas svårt av händelserna kring
spaningarna efter Olof Palmes mördare. Under det år som gått sedan vpk
senast tog upp denna fråga, har de mest otroliga förhållanden avslöjats. Den
förre spaningsledaren Hans Holmér, som var den som först och mest tvärsäkert
drev tesen om det s.k. ”huvudspåret”, d.v.s. utpekandet av den kurdiska
organisationen PKK, har visat sig vara invecklad i direkt brottsliga
handlingar. Olaglig avlyssning mot kurder har förekommit, den s.k. ”källa
A” som angavs som ett huvudvittne har visat sig vara en fiktion och många
andra underliga turer har förekommit i Ebbe Carlssons-affärens kölvatten.
Ingenting har framkommit som kunnat stärka Holmérs och andras anklagelser
mot kurderna. Ingenting har heller framkommit eller framlagts
som kan motivera den svenska regeringens terroriststämpel på PKK, eller
den mångåriga kommunarrest som nio kurder i Sverige fortfarande uttsätts
för. Det är en skamfläck för Sverige som nu böijar väcka internationell
uppmärksamhet. Det är en uppgift för den svenska riksdagen att agera i
denna fråga. Den rör mänskliga och demokratiska rättigheter och kurderna
som grupp har fått lida orättvist. Den svenska regeringen bör inför riksdagen
och svenska folket redovisa vilket material man stöder sig på när det
gäller terroriststämpeln, vad de kommunarresterade anklagas för och vilka
bevis som åberopas när kurder anklagas för mordet på Olof Palme.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till att ta upp den
kurdiska frågan i dess helhet och i FN:s kommission för mänskliga
rättigheter,
2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, hos regeringen begär initiativ
till att Iraks kemiska och biologiska krigföring mot kurderna tas
upp och fördöms i alla lämpliga och tillgängliga internationella fora,
3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att all möjlig
humanitär hjälp kan lämnas till de kurder som nu befinner sig på flykt
i gränsområdena mellan Irak, Iran och Turkiet,
5
4. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att den turkiska Mot. 1988/89
statens förtryck av den kurdiska folkgruppen i Turkiet tas upp till U534
behandling i Europarådet.
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till upprättandet av
ett kurdiskt kulturcentrum i Sverige,1]
[att riksdagen av regeringen begär en redogörelse för vad som
ligger till grund för terroriststämpeln på kurder i Sverige, vad de
kommunarresterade anklagas för och vilka bevis som åberopas när
kurder anklagas för mordet på Olof Palme2].
Stockholm den 23 januari 1989
Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)
1 1988/89:Kr312
2 1988/89:Sf531
6