Motion till riksdagen
1988/89:U526

av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s)

Massavrättningar och brott mot mänskliga
rättigheter i Iran

Det utan tvivel stora antalet avrättningar som ägt rum i Iran mellan 1979
och 1985, enligt olika källor uppgående till minst 7 000, avtog något efter
1985 men har nu återigen tilltagit i en sådan omfattning att man ibland
använder termen folkmord. En källa uppger att under de senaste fem
månaderna har minst 12 000 politiska avrättningar ägt rum.

Namnlistor med närmare 1 000 namn på personer som avrättats under
tiden september-december 1988 har i dagarna presenterats - de flesta
under 30 år, många under 18 år och den yngste en 13-årig pojke vid namn
Agha Hosseini Reza. Biand de avrättade var 140 kvinnor, den yngsta 17 år.

Åtskilliga av dem som avrättats har torterats i fängelserna och kvinnor
har våldtagits innan dödsdomen verkställts.

Många av dem som avrättats har suttit fängslade utan rättegång eller har
avtjänat långa fängelsestraff efter bristfälliga rättegångar. Andra har frisläppts
efter avtjänat straff men gripits igen och avrättats. Offentliga hängningar
av misstänkta mujahedin-sympatisörer har också ägt rum den senaste
tiden.

Särskilt oroande är bristen på möjligheter för politiska fångar i Iran att få
en korrekt rättegång och sedan kunna överklaga straffet. Omvärlden får
inte nöja sig med förklaringen att det endast är personer med allvarliga brott
som döms till döden.

Det senaste påbudet från presidenten för högsta domstolen i Iran säger
att alla brottslingar som ertappas och döms till döden skall få sina domar
verkställda inom 10 dagar. Denna ”lag” ger inte utrymme för ett rättvist
domstolsförfarande och ännu mindre möjlighet för den anklagade att överklaga
i högre instans.

Frånsett alla avrättningar, som i sig borde betraktas som brott mot
mänskliga rätigheter, finns här exemplifierat brott mot mänskliga rättigheter
som borde ge upphov till en allvarlig och stark protest.

Allvaret och styrkan i protesten bör naturligtvis få följder för det svenska
samhällets relationer med Iran liksom för att vårt arbete i FN intensifieras
vad gäller brott mot de mänskliga rättigheterna.

Därutöver finns det all anledning att fortlöpande driva frågan om en
konvention mot dödsstraff i FN.

Hemställan Mot. 1988/89

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om massavrättningar och brott mot mänskliga rättigheter
i Iran.

Stockholm den 24 januari 1989
Barbro Evermo Palmerlund (s)

Oskar Lindkvist (s) Erkki Tammenoksa (s)

Kent Carlsson (s)

15