Motion till riksdagen
1988/89 :U520
av Lars Ernestam (fp)
Internationell miljörätt
Miljöproblemen är internationella. Lika lite som att utrotningen av den
vitryggiga hackspetten skulle vara ett problem endast för ornitologer, är
rovdriften på regnskogarna endast ett problem för de tropiska länderna.
Miljöskador blir inte mindre angelägna att åtgärda och förhindra bara för att
de uppstår, eller hotar uppstå, flera hundra mil härifrån.
Vi är alla ytterst beroende av att villkoren för mänsklig överlevnad inte
åsidosätts. Alla länder tar inte-av olika skäl, som fattigdom, okunskap eller
ideologiska blockeringar - hänsyn till miljön. Livsvillkoren i andra länder är
också ett ansvar för oss. Länder som Sverige har därför en internationell
uppgift att verka pådrivande för en bättre miljö.
Det är min uppfattning att regeringens ambitioner är otillräckliga och att
regeringen uppträder för passivt när det gäller de internationella miljöfrågorna.
Det är olyckligt eftersom miljöfrågorna står, och kommer att stå, högt
upp på agendan för den internationella debatten. Även om miljöproblemen i
praktiken måste lösas nationellt är internationella överenskommelser mycket
viktiga i miljövårdsarbetet.
Medvetenheten om miljöproblemen verkar ha ökat. Men trots det går det
internationella miljöarbetet alltför trögt. I och för sig välformulerade
konventioner träder sällan i kraft eftersom för få länder ratificerar dem. Som
exempel kan nämnas att Convention on the Law of the Sea, som i flera
avseende skulle reglera världshaven, tog flera decennier att förhandla fram
och sannolikt aldrig kommer att träda i kraft. De som träder i kraft, träder i
kraft därför att de dess värre oftast är tandlösa.
Implementeringen av konventioner är ett annat problem. Ofta blir
internationella konventioner inte mer än bara ord på ett papper. Särskilt
uppmärksammade är nationers behandling av de mänskliga rättigheterna,
men paralleller finns dess värre också på miljöområdet.
Ideella organisationer kan, genom informations- och opinionsarbete,
påverka nationella regeringar så att långtgående internationella överenskommelser
sluts och att dessa implementeras i den nationella lagstiftningen.
P.g.a repressionen i vissa länder och därmed de minskade möjligheterna till
yttrandefrihet kan nationella ideella organisationer ha svårt att arbeta.
Internationella miljöorganisationer har då ett ansvar för sådant arbete. Ett
större svensk engagemang i IUCN - International Union on Conservation of
Nature - kan stärka i IUCN ingående ideella organisationer.
Det har visat sig att konventioner som geografiskt omfattar mindre
områden dels lättare går att få mer långtgående, och dels lättare förhandlas
färdigt. Östersjökonventionen, Gdanskkonventionen och nordiska miljö- Mot. 1988/89
skyddskonventionen är exempel härpå. Sverige bör internationellt verka för U520
fler regionala konventioner.
När en konvention slutits är det självklart viktigt att den tillämpas. Särskilt
angeläget är det när det gäller konventioner som innebär något nytt.
Nordiska miljöskyddskonventionen (NMK) från 1974 med Danmark,
Finland, Norge och Sverige är en sådan. NMK introducerade ett nytt element
i miljötraktaträtten. De nationella gränserna och den nationella suveräniteten
mellan staterna i miljörättslig bemärkelse upphörde mer eller mindre.
För första gången i internationell miljörätt uttalades explicit att en stat som
överväger att ge tillstånd för miljöstörande verksamhet har en skyldighet att
också beakta den störning som kan drabba grannstaterna.
Regeringarna kan, med stöd av konventionen, kräva konsultationer med
den regering som står i begrepp att ge tillstånd till miljöstörande verksamhet.
Den svenska regeringen bör därför kräva konsultationer när beslut skall
fattas i våra grannländer om verksamhet som bedöms ha en miljöstörande
inverkan på svensk territorium. Även krav om åtgärder mot redan tillåtna
utsläpp som påverkar miljön i Sverige bör övervägas. Självklart bör Sverige
på samma sätt vara lyhört för krav från grannländerna.
Åtgärder från svensk sida mot länder som tillåter verksamhet som avsevärt
påverkar miljön i Sverige behöver inte endast baseras på konventioner. Även
den icke konventionsbundna folkrätten, dvs. grundläggande internationella
sedvanor och principer, ger nationer möjlighet att agera.
Eftersom en folkrättslig sedvana bara är sedvana så länge den tillämpas, är
det viktigt enbart av det skälet att Sverige internationellt hävdar dessa
principer. En sådan princip är ”sic utere” (sic utere tuo ut alienum non laedas
- ung. ”använd ditt territorium så att du inte skadar dina grannars”).
För länder som vägrar underteckna miljökonventioner är, vad jag förstår,
sic utere-principen det enda folkrättsliga stöd grannländer kan använda i
förhandlingar med landet i fråga. För att stärka den icke konventionsbundna
miljörätten bör Sverige därför ständigt framhålla sic utere-prinipen.
Hemställan
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan i motionen anförts om ökat engagemang från Sveriges sida i den
internationella miljöpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan i motionen anförts om konsultationer m.fl. åtgärder inom ramen
för den nordiska miljöskyddskonventionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan i motionen anförts om att stärka den icke konventionsbundna
miljörätten.
Stockholm den 24 januari 1989
Lars Emes tam (fp)
12