Motion till riksdagen
1988/89:U410
av Göthe Knutson (m)
Internationella åtgärder mot biologiska och kemiska
vapen
Är såväl biologiska som kemiska stridsvapen åter på väg in i de militära
arsenalerna i olika länder? Detta trots nedrustningssignaler och internationella
konventioner mot såväl B- som C-stridsmedel.
Oroväckande signaler, nyheter, påståenden och gissningar återkommer
numera ständigt vad gäller användandet av kemiska vapen (C-stridsmedel).
Uppgifterna kommer bl.a. från Afghanistan, Sydostasien och Iran och Irak.
Samtidigt kan det konstateras att Libyen byggt en kemisk fabrik som
enligt USAs regering ska tillverka kemiska stridsmedel. Libyens härskare
Kadaffi påstår att det är en läkemedelsfabrik. Men han tillät inte de inbjudna
journalisterna att komma närmare fabriken än en dryg kilometer.
Omställbara fabriker
När Libyen den 24 januari 1989 uppges inbjuda till en internationell kontroll
i mars månad, kan man bortse från misstanken att den libyska kemiska
fabriken är omställbar för såväl läkemedelstillverkning som stridsmedelstillverkning.
Denna sistnämnda möjlighet är speciellt oroande. Möjligheten att internationellt
kontrollera omställningen från civil till militär produktion är svår
att göra i kemiska fabriker och läkemedelsfabriker, både vad avser B- och
C-stridsmedel.
Satsning på B-stridsvapen?
Medan de sistnämnda kemiska vapnen senaste åren varit i fokus - både vad
gäller användningen och internationella ansträngningar att åstadkomma en
förbudskonvention - har B-stridsmedlen inte blivit nämnvärt uppmärksammade.
Fredagen den 23 januari i år kom emellertid dystra påståenden
från ett större forskarmöte i San Francisco.
Satsningen på att utveckla nya biologiska vapen har starkt ökat, hävdades
det.
Vapen i tio länder
Enligt Svenska Dagbladet 21 januari 1989 har den amerikanska försvarsmaktens
och regeringens resurser till forskning om biologiska vapen ökat
femfaldigt från 1981 till 1986. Över 100 vetenskapliga laboratorier i USA
ingår i det militära programmet för biologiska vapen.
1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr U410-414
Mot.
1988/89
U410—414
En liknande utveckling pågår i flera andra länder, inklusive Sovjetunionen.
Enligt rapporter från Pentagon i USA misstänks i dag tio nationer bedriva
aktiv utveckling av biologiska vapen mot enbart fyra nationer 1974.
Vilka nationer det är håller Pentagon hemligt. Enligt Ray Zilinskas,
läkare vid Marylanduniversitetet i Baltimore och en av det svenska fredsforskningsinstitutet
Sipris experter på biologiska vapen, återfinns förutom
USA och Sovjetunionen Frankrike och Storbritannien bland dessa länder:
DNA-tekniken
Det finns mycket som oroar i denna hittills tämligen ouppmärksammade
kapprustning. Det allvarligaste är att den moderna genteknologin - främst
hybrid-DNA-tekniken - nu i accelererande takt möjliggör framtagning av
tidigare helt otänkbara biologiska vapen.
Gentekniken gör det möjligt att manipulera olika smittämnen som virus
och bakterier på en mängd olika sätt. Konstgjorda variationer av kända
smittämnen kan framställas för att infektera människor som är vaccinerade
mot det ”naturliga” smittämnet.
Arvsmassan i t.ex. virus kan lätt förändras genom att infoga gener för
specifika gifter som starkt ökar virusets farlighet och smittsamhet. Effektiva
metoder finns numera också tillgängliga för att odla fram stora mängder av
naturliga farliga virus och andra smittämnen vi saknar skydd mot, liksom
manipulerade variationer eller helt ny konstruerade smittämnen.
Motmedel
I USA har 800 forskare undertecknat en försäkran om att de inte kommer
att medverka i undervisning eller forskning som gynnar utveckling av biologiska
och kemiska vapen.
Vid forskarmötet i San Francisco i januari i år deltog bl.a. översten David
Huxsoll, chef för USAs armés forskning beträffande infektionssjukdomar.
Han reagerade starkt mot de övriga forskarnas angrepp och förklarade att
USAs militära resurser på detta område endast används för att utveckla
försvar mot biologiska vapen.
Internationella förbud
Framställning, produktion och lagring av biologiska vapen, dvs. levande
smittsamma ämnen som kan föröka sig själva och spridas, är i princip
förbjudet sedan 1925.
Då undertecknades en överenskommelse i Genéve om stopp för biologiska
vapen. 1972 fick detta förbud ökad tyngd i en internationell konvention
som i dag stöds av 135 stater.
Den skapades dock när biologiska vapen egentligen inte hade något
större militärt intresse. De bedömdes som oanvändbara främst på grund av
att de då aktuella smittämnena var svårkontrollerade och inte speciellt
rationella i krigföring.
Mot. 1988/89
U410
1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr V410-414
Nu är dock situationen helt annorlunda i och med möjligheterna att Mot. 1988/89
förfina och effektivisera de biologiska vapnen med modern genteknologi. U410
De internationella överenskommelserna tillåter dessutom forskning om
försvar mot biologiska vapen och utgör i dag därför i realiteten inget hinder
för satsning på att aktivt utveckla nya biologiska vapen.
Kemiska vapen
När det gäller C-stridsmedel, kemiska vapen, görs f.n. betydande ansträngningar
för att åstadkomma ett s.k. heltäckande förbud i en internationell
konvention. Parismötet 7-11 januari betecknades av svenske utrikesministern
som lyckat.
Enligt pressuttalande 11 januari ser han med optimism på det fortsatta
förhandlingsarbetet i Genéve.
Det vore synnerligen glädjande om denna optimism visar sig förankrad i
verkligheten. Det är naturligtvis ytterst angeläget att en internationell konvention
om ett s.k. heltäckande förbud mot kemiska vapen kommer till
stånd. Kemisk krigföring är fruktansvärt grym och innebär bl.a. ett brott
mot folkrätten.
Efter andra världskriget närdes länge förhoppningen om att kemisk krigföring
hörde historien till. Sedan början av 80-talet har emellertid ständigt
återkommande uppgifter och vittnesmål gjort gällande att Sovjet använde
sig av kemiska vapen i sitt angreppskrig mot Afghanistans befolkning.
Sovjet avvisade
Den internationellt sammansatta grupp som FN sände till Afghanistan för
att undersöka förhållandena blev emellertid avvisade av ryssarna och fick
aldrig tillträde till krigsområdena. Uppgifterna om sovjetiska giftgasanfall
blev därför aldrig bevisade i någon FN-rapport.
Någon egentlig internationell opinion uppstod heller inte, vilket får anses
både märkligt och oroande. Bara misstanken om att kemiska vapen kommit
till användning borde ha gett kraftigare eko när Sovjet bryskt avvisade en
internationell FN-kontroll.
Detsamma kan sägas om uppgifterna från kriget mellan Irak och Iran att
kemiska vapen användes. Världen reagerade inte nämnvärt; i stället började
man tala om kemiska vapen som ”fattigmans atombomb”.
Inte förrän giftgasanfallet i Halabja den 16 mars 1988 kom till kännedom
märktes tydliga protester och fördömanden, däribland från svenska regeringen.
Här fanns bl.a. bildbevis på den irakiska militära aktionen mot den
egna kurdiska befolkningen, en svårt plågad minoritet.
Kemiska vapen att räkna med?
Samtidigt som den nyss genomförda konferensen i Paris ingett förhoppningar
om ett internationellt förbud mot kemiska vapen, förefaller det ändå
som om dessa stridsmedel nu kommit att betraktas som ett sannolikt inslag i
fortsatta och kommande krig och kan räknas in bland konventionella vapen.
Sådana uppgivna betraktelsesätt innebär i sig inte ett accepterande av Mot. 1988/89
kemisk krigföring. Men förhållandet att ett land som Libyen sannolikt U410
skaffar sig möjlighet att själv tillverka C-stridsmedel, utan att mer än ett
land, USA, nämnvärt reagerar, leder lätt till resignanta slutsatser.
Samtidigt kommer nya skrämmande uppgifter om fortsatta aktioner med
kemiska stridsmedel mot kurder. FN vägras dock tillträde i Irak och några
internationella protester hörs knappast.
Det förefaller heller inte som om Iraks bevisade giftgasangrepp i Halabja
internationellt leder till något mer än hittills gjorda fördömande uttalanden.
Motåtgärder från Sverige
Förhoppningen är nu att de fortsatta förhandlingarna i Genéve ska leda till
en global konvention om ett heltäckande förbud mot och förstöring av alla
kemiska vapen - en konvention som också omfattar en effektiv kontroll av
efterlevnaden av förbuden. Aktiv svensk medverkan bör vara självklar.
Beträffande åtgärder mot biologiska stridsmedel är det uppenbart att den
nuvarande konventionen inte är heltäckande eftersom den inte omfattar
forskning som motverkar en angripares B-stridsmedel. En sådan forskning
är uppenbart angelägen men det torde vara svårt att kontrollera användningsområdet.
Det är troligt att Sverige kan spela en aktiv roll för att åstadkomma mera
effektiva åtgärder internationellt för att stoppa den misstänkta upprustningen
vad gäller biologiska stridsmedel. Enligt min mening bör den svenska
regeringen i olika internationella forum och vid första bästa tillfällen
agera i avsikt att få till stånd en mera effektiv internationell konvention mot
biologiska stridsmedel. Målsättningen måste vara att alla nationer anslutna
till FN undertecknar såväl konventionen mot kemiska vapen som en konvention
mot biologiska vapen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om angelägenheten av en heltäckande internationell
konvention om förbud mot tillverkning, lagring och användning av
biologiska vapen, samt ett effektivt kontrollsystem av efterlevnaden
av förbuden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om angelägenheten av en heltäckande internationell
konvention om förbud mot tillverkning, lagring och användning av
kemiska vapen samt ett effektivt kontrollsystem av efterlevnaden av
förbuden,
4
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1988/89
motionen anförs om angelägenheten av att svenska regeringen i varje U410
lämpligt internationellt forum och vid övriga lämpliga tillfällen agerar
med kraft mot biologiska och kemiska vapen och deras användning
samt arbetar för att samla världens alla nationer som undertecknare
av effektiva konventioner mot dessa vapen.
Stockholm den 24 januari 1989
Göthe Knutson (m)