Motion till riksdagen
1988/89:U404

av Lars Wemer m. fl. (vpk)
Utländska flottbesök

En överväldigande majoritet av det svenska folket är för en nordisk kärnvapenfri
zon och för en total avveckling av världens kärnvapen. Flera
svenska kommuner, bl.a. Göteborg, har självständigt fattat beslut om att
säga nej till de främmande flottbesök som vägrar avge garantier om kämvapenfrihet.

Vpk anser att det nu är dags att också regeringen tar sitt ansvar i den här
frågan och klart uttalar att Sverige, utifrån sin kärnvapenfria status, inte
kommer att ta emot några utländska flottbesök med mindre än att de ger
klara garantier för att fartygen inte medför kärnvapen.

Varför vill kärnvapenmakterna göra flottbesök?

Besöken måste ses mot bakgrund av stormakternas marina upprustning och
det förändrade strategiska läge som Norden och Sverige nu befinner sig i.
Detta innebär på intet sätt att risken för ett militärt angrepp mot Sverige har
ökat, som man kanske kan förledas att tro när man tvingas ta del av den
militära propagandan för ökade anslag till försvaret. Ett förändrat strategiskt
läge betyder emellertid att relationerna i området har förändrats och
att stormakterna inbegriper de nordiska länderna djupare i sina planer,
övningar, krigsscenarion, o.s.v. Förändringarna påverkar också stormakternas
sätt att agera i fredstid. Man testar de politiska ledarnas lojalitet i
respektive land, man bevakar noggrant den andra sidans makt i området,
man använder området för att göra militära markeringar och sända ut olika
politiska signaler till varandra. De flesta örlogsbesök som Sverige haft sedan
1980 har gjorts i samband med fartygens övningar i näraliggande områden.
Få fartyg har rest hit, direkt från sina hemmahamnar, enbart för att göra
vänskapsbesök.

Fredsforskare brukar tala om fyra generella syften för kämvapenmakters
flottbesök i Sverige:

1. Att visa motsidan sitt intresse för området och markera framskjutna
positioner i militärt och maktpolitiskt hänseende.

2. Att skapa good-will och göra reklam i Sverige för den nya tekniken.
Därav visningar för massmedia och allmänhet, utdelning av reklamblad
m.m.

3. Att samtala med svenska officierare och politiker i syfte att skapa
förståelse för och accepterande av ambitionen att dominera globalt.

4. Den rent praktiska betydelsen. Vid långa övningar krävs möjligheter att
gå iland. Besättningen behöver vila, man behöver bunkra mat och
bränsle. Skulle man inte kunna gå in i främmande hamnar skulle förmodligen
fördyrningen försvåra de fredstida övningarna.

Örlogsbesöken är till för att upprätta och upprätthålla ömsesidigt för- Mot. 1988/89

troende mellan olika stater. Det är ett argument som ofta används i den U404

officiella debatten. Det är därför nödvändigt att här klargöra att vår motion
inte gäller vilka örlogsbesök som helst utan just besök av kärnvapenbestyckade
båtar. Förtroende måste bygga på öppenhet, på alla plan och i alla
sammanhang, inte minst i umgänget mellan stater. Man kan knappast påstå
att örlogsbesök som är omgivna av den sekretess det här är frågan om, leder
till något ömsesidigt förtroende.

Kärnvapenmakternas politik, att varken bekräfta eller förneka förekomsten
av kärnvapen ombord på sina fartyg, är inte förtroendeskapande. Detta
har också påpekats av statsministern vid hans anförande vid FN:s specialsession
om nedrustning, så sent som i juni 1988. Han betonade då att
Sverige därför vill arbeta för en ny praxis på detta område.

Det vore ju minst sagt klädsamt om den uttalade viljeyttringen också tog
sig praktiska och konkreta uttryck i det egna landet, här i Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i motionen
anförts om garantier för att fartyg vid främmande flottbesök ej
är utrustade med kärnvapen.

Stockholm den 20 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Gudrun Schyman (vpk)

1