Motion till riksdagen
1988/89 :T621

av Berith Eriksson och Viola Claesson (både vpk)
Upprustning av vissa sjöleder i Mälaren

Den moderna trafikapparatens inverkan på miljön har de senaste åren
kommit att uppmärksammas alltmer. Det gäller framför allt vägtransporterna,
där allt tyngre transporter, allt större och längre fordon och allt större
nedsmutsning från dieselmotorerna blivit ett av vår tids värsta miljöproblem.
Därutöver orsakar landsvägstrafiken omkring 800 dödsfall per år och
mångdubbelt flera svårt skadade.

I den trafikdebatt som nu förs har framför allt hotet av en utarmning inom
det svenska järnvägsnätet uppmärksammats. Tunga transporter på väg
favoriseras på den spårbundna trafikens bekostnad. Det är viktig att
framhålla järnvägstransporternas överlägsenhet när det gäller kostnader för
samhället, mindre miljöpåverkan och mindre trafikoffer. Men jämsides med
detta bör också den inrikes sjöfartens fördelar i dessa avseenden framhållas.
En upprustning och utbyggnad av de inre vattenvägarna är ett realistiskt och
ekonomiskt lönsamt alternativ till andra trafikinvesteringar. Miljöpåverkan
är ringa och kan med skärpta bestämmelser och ny teknik minskas
ytterligare. Sverige har geografiskt stora möjligheter att utveckla kustsjöfart,
insjö- och kanaltrafik. Transportkapaciteten till sjöss även med de mindre
fartyg som det här är fråga om, är kvantitetsmässigt helt överlägsen
landtrafik. Ett enda fartyg med en lastkapacitet på 800-1 000 ton kan ersätta
40—50 20-tons lastbilar eller 20—25 järnvägsvagnar.

Flera kustkommuner har på nytt börjat intressera sig för de möjligheter
som kustsjöfarten kan erbjuda. Det finns också all anledning att återigen
aktualisera frågan om upprustning av sjöfartsleder i anslutning till våra större
insjöar. Mälarregionen är här av stort intresse. På Mälaren finns redan en
omfattande sjötrafik och den utgör en sjöfartsled med stor betydelse. Den
upprustning av sjöleden in i Mälaren som genomfördes i slutet av sjuttiotalet
har medfört att sjötrafiken ökat i betydelse.

Erfarenheterna av de gångna tio åren är goda och de ovannämnda
miljöaspekterna gör att det finns all anledning att undersöka möjligheterna
för en utvidgning av sjötrafiken på Mälaren.

Mälarhamnarna i Uppsala län, i Uppsala, Enköping och Håbo kommuner
har ingen anslutning till Mälarleden. Alla tre kommunerna berörs emellertid
kraftigt av den expansion som pågår i regionen och det vore en framtida
satsning av stor betydelse om de på nytt kunde nås av de mindre fartyg som är
aktuella i sammanhanget. Det är i första hand hamnen vid Kalmar i Håbo
kommun som kan vara av intresse, men på sikt också hamnarna i Enköping
och Uppsala. En undersökning av olika möjligheter, kostnader och beräk

ningar av transportbehovet i regionen i framtiden bör genomföras. Vi står Mot. 1988/89

inför stora omläggningar av trafikapparaten om vi vill rädda vår miljö för T621

framtiden. Miljardinvesteringar i stora motorvägsbyggen erbjuder ingen

lösning på problemen. En upprustning av sjöleder i likhet med vad som

föreslagits ovan, är däremot en framtidssatsning som ger både god ekonomi

och bättre miljö.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om upprustning av
sjölederna till hamnarna i Uppsala, Enköping och Håbo.

Stockholm den 25 januari 1989

Berith Eriksson (vpk) Viola Claesson (vpk)

gotab 16964, Stockholm 1989