Motion till riksdagen
1988/89:T620

av Gunhild Bolander (c)
Färjetrafiken till och från Gotland

Avtalet

Från den 1 januari 1988 har ett nytt rederi, Nordström & Thulin, erhållit
koncession på Gotlandstrafiken. För mer än två år sedan, den 19 december
1986, skrevs ett principavtal mellan statens transportråd och det nya rederiet.
Nu mer än två år efter, är detta avtal alltfort inte offentliggjort. Gotlands
kommun har begärt att avtalet skall offentliggöras, men det är sekretessbelagt
med hänsyn till rederiets affärsmässiga intressen. Kravet på offentlighet
har nu prövats i olika rättsliga instanser och därvid har det fastslagits att rent
juridiskt så är det inte en olaglig handling att hemlighålla avtalet.

Den gotländska befolkningen, resenärerna, skattebetalarna, menar dock
att de har rätt att kräva detta, inte minst ur moralisk rättvisesynpunkt. I årets
budget anslås sammanlagt 37 milj. kr. i transportstöd för Gotland, vilket är
samma summa som i förra årets budget. Om detta är en riktig kostnadsberäkning
är omöjligt att bedöma. Transportrådet hade i sin anslagsframställning
bedömt behovet till 46 milj. kr., men regeringen har bara medgivit 37 milj.
kr.

Principiella utgångspunkter

För det nya avtalet har tillkännagivits fyra principiella utgångspunkter,
nämligen

1. Trafik året runt på en nordlig och en sydlig linje.

2. En bra och effektiv trafikförsörjning till en rimlig kostnad.

3. Avtalet skall ge den som driver trafiken incitament att utveckla och
förbättra trafiken samtidigt som samhällets kostnader skall vara kontrollerbara.

4. Ge möjligheter till kompletterande trafikutbud under högsäsong.

Den första punkten är tillgodosedd så till vida att vi har åretrunttrafik på en

nordlig och en sydlig linje. Under den gångna hösten drabbades dock
trafiken av en hamnkonflikt som störde trafikföringen. Staten borde ta ett
ansvar för att vår landsväg alltid är öppen och om den stängs av, så är det att
betrakta som en samhällsfarlig åtgärd som kräver regeringsingripande.

Den andra punkten om en bra och effektiv trafikförsörjning till en rimlig
kostnad är omöjlig att bedöma. Det som dock nu redovisas som en nivå där
transportstödet kommer att ligga är betydligt över den nivå som transportrådet
ansåg vara rimlig när rederibytet genomfördes. Då uttalades att statens

engagemang för Gotlandstrafiken skulle pressas ned till 20 milj. i transport- Mot. 1988/89

stöd och helst till 0 kr. Denna målsättning var en orimlighet och en orättvisa T620

mot Gotland. Men den blev den utlösande faktorn förbyte av rederi, ett byte

som hittills också visat sig dra kostnader trots färre fartyg och därmed sämre

flexibilitet.

Den tredje punkten om stimulans att utveckla trafiken har hittills
resulterat i en misslyckad katamarantrafik som inte var till gagn för
sommartrafiken på Västervik.

Punkten 4 innehåller ett löfte om kompletterande trafik under högsäsong
och här finns möjligheter för regeringen att leva upp till de förväntningar på
sommartrafik mellan Visby och Västervik resp. Grankullavik pä Öland, som
jag i en motion tillsammans med Marianne Jönsson utvecklat motiv för.

Minskad sysselsättning

För de anställda i Gotlandstrafiken var rederibytet en stor omvälvning och
även om de flesta i dag har fått arbete så har det satt åtskilliga negativa spår.

Enligt länsarbetsnämnden förlorade 67 personer sina arbeten och i det
gotländska näringslivet försvann stora delar av underlaget för underleverantörernas
verksamhet. En minskad försäljning redovisades till 6,7 milj. Kvar
står frågan om transporträdet har träffat ett avtal för samhällets bästa.

Huvudkontorets placering

Det tidigt utställda löftet från det nya rederiet att huvudkontoret skulle
förläggas till Visby har svikits och verksamheten drivs i huvudsak från
Nynäshamn. Detta påverkar bl.a. rekrytering av anställda. Sommarjobb för
godkändska ungdomar är inte längre lika lättillgängliga. Från årsskiftet har
nu Gotlandslinjen öppnat ett bokningskontor i Visby. Av de hittills 25
anställda vid bokningen i Visby kommer det att bli 6 heltidsanställda och 12
deltidsanställda kvar.

Gotlandsdelegation

Gotlandstrafiken och ändringar i denna har största tänkbara regionalpolitiska
dignitet och det är därför i allra högsta grad ett intresse från Gotlands län
och kommun att trafikföreningen handläggs i ett särskilt trafikråd eller
delegation direkt underställd regeringen. En sådan framställning har också
gjorts till regeringen som tyvärr inte lämnat något svar på denna.

Farligt gods

Transporerna med farligt gods har inte fått en tillfredsställande lösning i
Gotlandslinjens regi. Sommaren 1988 tvingades rederiet att hyra in ett
speciellt fartyg för dessa transporter för att inte bortfallet av passagerare
skulle bli alltför stort under turistsäsongen. Övriga delar av året sker dessa
transporter med s.k. avlysta turer med färjan Graip. Då tillåts endast ett
mindre antal passagerare att medfölja, t.ex. lastbilschaufförer. Gotlandsbolaget
anskaffade på sin tid ett specialbyggt fartyg för att klara transporter med
farligt gods.

Enligt sjöfartsverkets bedömning var detta en mycket bra lösning. Tyvärr Mot. 1988/89

rymdes antagligen inte detta fartyg i avtalet med det nya rederiet. Detta T620

medför, förutom att det är en cynisk behandling av den grupp människor som
tillåts medfölja transport med farligt gods, att en företagare på Gotland kan
få en leveranstid på upp till en vecka på visst gods, exempelvis större
batterier. Detta kan inte kallas effektiv trafikförsörjning.

Taxesättning

Färjetrafiken spänner över flera områden och är i hög grad en regionalpolitisk
fråga. Därför är det inte ointressant vilken prissättning som gäller.

Transportrådet som har att besluta om avgångstider och taxesättningar har
som utgångspunkt rent trafiktekniska och trafikekonomiska förutsättningar.

En absolut nödvändighet är dock att beslut rörande Gotlandstrafiken alltid
måste fattas mot bakgrund av regionalpolitiska bedömningar. Det framstår
därmed allt tydligare att en återgång till en anpassning till SJs taxor är
nödvändig. Riksdagen fattade 1974 beslut om att taxesättningen skulle följa
principen för taxesättning på järnvägen eftersom färjan för gotlänningar är
både väg och järnväg. Denna princip har sedermera frångåtts och enhetstaxa
tillämpas. Kommunikationer kostar pengar överallt i vårt land och för det
gotländska näringslivets och turismens utvecklingsmöjligheter är det nödvändigt
att skälig prissättning tillämpas. För att detta skall bli verklighet
måste kostnaderna för trafiken hållas på rimlig nivå och det är nödvändigt att
nu återgå till en prissättning likvärdig med SJs. En procentuell uppräkning
som sker nu ökar klyftan alltmer för varje gång.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppfyllandet av innehållet i de principiella
utgångspunkterna i avtalet om Gotlandstrafiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett särskilt trafikråd eller delegation underställd
regeringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om taxesättningens anpassning till SJs prissättning
såvitt avser Gotlandstrafiken.

Stockholm den 25 januari 1989

Gunhild Bolander (c)

22