Motion till riksdagen
1988/89:T619

av Rolf Clarkson m.fl (m)
Sjöfarten

Sjöfarten har betydande ekonomiskt och politiskt intresse för Sverige. Vårt
geografiska läge gör oss totalt beroende av sjöfart för våra utrikes förbindelser
i och med att 95% av allt gods till och från Sverige transporteras sjöledes.

En stor del av de svenska inrikes transporterna sker sjöledes och speciellt
för miljöfarliga transporter utgör sjövägen den säkraste och effektivaste
transportvägen.

Den svenska sjöfarten har under de senaste decennierna genomgått en
betydande strukturförändring: det svenska tonnaget har minskat sin andel av
världshandelsflottan från 2,5 till 0.3%.

Samtidigt har den svenska sjöfartsnäringen ökat sitt engagemang utomlands.
Mer än hälften av näringens intäkter härrör från trafik mellan utrikes
hamnar.

Medan det svenskflaggade tonnaget endast uppgår till ca 2 miljoner ton
dw, uppgår den svenskägda utlandsflaggade handelsflottan till ca 7 milj ton
dw. Därtill kommer inhyrda skepp under utländsk flagg i varierande
omfattning.

Den sjöfartspolitik som bedrivits i Sverige har i stort sett präglats av en
fåfäng tilltro till möjligheterna att genom förbud och hinder kunna avskärma
en av internationella förhållanden beroende bransch från internationella
villkor utan att det får negativa konsekvenser för sysselsättningen i Sverige.

Delvis som en följd av denna politik har näringen nu nått en gräns där det
finns risk för att verksamheten i stort sett går helt förlorad. Sverige bör därför
utveckla en genomtänkt sjöfartspolitik som möjliggör ett fortsatt svenskt
engagemang i internationell sjöfart.

Registerfrågan

Reglerna om registrering och bemanning av skepp baseras på en tradition
med rötter i segelskutornas dagar.

Svenskt näringsliv tillhör de mest internationellt verksamma företagen i
världen och svensk industri bedriver med stor framgång en omfattande
verksamhet i alla världsdelar utan betungande svenska föreskrifter om hur
anläggningarna skall skötas.

Rederierna bör ha samma möjligheter som övriga svenska företag att
bedriva utlandsbaserad verksamhet och för detta ändamål bör ett svenskt
internationellt sjöfartsregister inrättas. Anställning ombord på skepp registerade
i det internationella registret bör jämställas med annan utlandstjänst
och samma skattemässiga regler bör gälla.

Ett förslag som reglerar omfattningen av och formerna för ett svenskt Mot. 1988/89
internationellt register bör därför snarast föreläggas riksdagen. T619

EG

Inom EG pågår för närvarande ett arbete med att skapa en gemensam
sjöfartspolitik som skall möjliggöra för rederier i EG-länderna att på ett
aktivt sätt deltaga i internationell sjöfart. Även svensk sjöfartspolitik måste
utformas så att svenska rederier kan medverka på samma villkor som gäller i
EG-länder och Sverige måste aktivt arbeta så att svenska skepp och rederier
inte utsätts för diskriminiering till följd av konkurrensreglernas tillämpning
vid en framtida liberalisering av inrikes- och kusttrafiken.

Kapitalförsörjning

Nyanskaffningar i rederinäringen är i dag mycket kapitalkrävande. Många av
de svenska skeppen är gamla, dyra och ineffektiva och nyinvesteringsbehovet
är stort. Det är därför angeläget att upphäva de negativa konsekvenserna
av 1973 års regler om avdragsbegränsningar för underskott i partrederier som
alltjämt kvarstår. Partrederierna är ofta en effektiv och lämplig driftsform för
mindre rederier och en översyn av bestämmelserna skulle på ett enkelt sätt
öka tillströmningen av riskvilligt kapital till sjöfartsnäringen. Ett frisläppande
av investeringsfonderna även för anskaffning av andrahandstonnage
skulle också underlätta förnyelsen av handelsflottan.

Flagglagen

Lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg har inte fyllt någon annan
funktion än att försvåra en modernisering av den svenska handelsflottan.

Den är uttryck för en form av regleringsiver med tron att man lagstiftningsvis
kan tvinga kvar en föråldrad teknik och hindra en modernisering som av olika
anledningar upplevs som ett hot. Lagen bör därför avskaffas.

Teknisk säkerhet

I likhet med andra transportnäringar bör staten övervaka den säkerhetsmässigt
betingade tekniska standarden för utrustning och bemanning. En
avsevärd förenkling av många av de aktuella reglerna torde kunna genomföras
och omotiverade regler som enbart är historiskt betingade bör därför
slopas.

Farledsverksamhet

Staten ansvarar genom sjöfartsverket för utprickning och farleder utmed
kusterna. Farlederna skall huvudsakligen motsvara sjöfartens och fiskets
behov och avgiftsuttaget bör inte överstiga kostnaderna för drift av de
aktuella farlederna. I vissa fall bör övervägas om inte tillsyn av farledsutprickning
m.m. kan skötas av den industri eller hamnförvaltning som har
nytta av leden. En motsvarande kostnadsreducering för utnyttjandet bör då
ske. 18

Mot. 1988/89
T619

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till svenskt internationellt
skeppsregister,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om EG-bestämmelser,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om upphävande av de
regler som försvårar bildandet av partrederier.2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ändrade regler för investeringsfonders användning
vid anskaffning av andrahandstonnage,2]

2. att riksdagen beslutar att upphäva flagglagen,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om farledsverksamheten,

4. att riksdagen hos regeringen begär utredning om lotsverksamheten.

Stockholm den 24 januari 1989
Rolf Clarkson (m)

Görel Bohlin (m) Wiggo Komstedt (m)

Tom Heyman (m) Jan Sandberg (m)

Sten Andersson (m) Per Stenmarck (m)

i Malmö

Lotsväsendet

Sedan de nya lotsbestämmelserna tillkom har lotstvånget och dispensreglerna
varit föremål för otaliga diskussioner.

Reglerna för lotsning är schablonartade och motsvarar inte det behov som
näringen eller sjösäkerheten ställer. 1 många fall kan det inträffa att den lots
som anlitas har väsentligt mindre erfarenhet av den aktuella leden än
befälhavaren ombord. I vissa fall finns inga behöriga lotsar till den aktuella
platsen, men lotstvång och lotsavgift gäller trots detta.

Reglerna för dispens är delegerade ner till respektive sjöfartsområde vilket
ger utrymme för godtycke och varierade tillämpningar på olika platser utmed
kusten.

En översyn av lotsbestämmelserna erfordras därför.

1 1988/89 :U535

2 1988/89 :Sk422

19